Inledning
Det skall sägas från början, de här knivarna införskaffades i jakten på ett set knivar att användas vid rotationskastning med inriktning på tävlingsdisciplinen "Walk back". Därför söktes det efter knivar som dels var fokuserade på just rotationskastning eller "spin" som det heter på engelska, och dels vägde lite mer än de knivar jag hade för ändamålet sedan tidigare. Större massa ger nämligen vissa egenskaper som jag var nyfiken på.
Den här modellen kallad Woodpecker från franske Pierre Cazoulat sätter bockar i alla de rutorna. De är speciellt framtagna för tävling och uttalat för just den här formatet som innebär att man kastar från 3,4,5,6 och 7 meter. Det gör att kniven måste vara bra för kast på mer än en distans. Att den skall klara både korta och längre avstånd vilket ställer en del krav på utformningen. Visst, alla knivar kan kastas på alla distanser men de kan vara olika väl lämpade för ändamålet.
Utseende och mått
Sett till storlek tillhör Woodpecker den större kategorin. Inte störst, för där huserar rejäla pjäser med mer eller mindre klara Bowie-influencer, ofta med hemvist i USA. De brukar ofta gå under den lite svepande beteckningen "mountain men knives".
Men även i det här fallet talar vi om en substantiell kniv. Woodpecker är en modell som är strax över 33 cm lång, 6 mm tjock och 40 mm bred som mest. Det sista är viktigt då tävlingsknivar måste vara smalare än 60 mm enligt reglementet. Så den gränsen klaras med marginal. I något amerikanskt regelverk måste knivar även vara över 12 tum långa så även det lever Woodpecker upp till.
De måtten ger en tämligen massiv kniv som väger in på hela 460 gram. Utan att vara vitsig så är det viktigt i sammanhanget då det ger vissa önskvärda egenskaper som jag skall gå in lite djupare på senare.
 |
| Pierre Cazoulat Woodpecker |
 |
| Woodpecker är en tämligen stor modell även om den inte är gigantisk. Här i jämförelse med Condor Dismissal 14", Graf Knives T2 Bowie och WL Custom Blade Patriot Dagger |
Utseendemässigt känneteckas hackspettarna av ett par distinkta detaljer. En är den uttalade, dubbeleggade harpunspetsen. Att spetsen är vässad på båda sidor är inte en slump och mycket viktigt för den här kniven. Det hjälper till med penetrationen vilket förstås gör knivarna enklare att sätta i tavlan rent generellt. Något som är särskilt viktigt med tunga knivar eftersom de annars riskerar att falla ur målet även vid en någorlunda god träff. Åtminstone om tavlan är hård. Själva harpunspetsen hjälper även till att indexera greppet så du vet hur långt upp du håller på bladet när du vänt på kniven. Sedan finns ytterligare en funktion, en mer specifik sådan som jag dock återkommer till senare.
Eggarna är värda ett kapitel för sig då de är mycket välgjorda och därtill konvext slipade. De är inte vassa men inte långt ifrån och även det hjälper till med penetrationen. Att de fått den form de har gör dem starkare än en konventionell v-slipning. Det ger mer material bakom eggen helt enkelt. Ett annat sätt att göra är annars att låta "eggarna" vara väldigt tjocka men det gör även knivar svårare att sätta. När det kommer till kastknivar är styrka och seghet allt, de skall inte skära något, bara vara hållbara.
Förutom den långa slanka profilen med sin speciella spets så är det en detalj till som är utmärkande för den här modellen och det är hur handtaget är vinklat i relation till bladet. Den vinkeln gör den här kniven speciell. När kniven greppas på traditionellt vis känns den en smula som en Kukri i hand. Ni som hållt i en sådan vet vad jag menar. Kniven liksom strävar framåt, nedåt och vill hugga i något.
Material
Stålet i de här franska kastknivarna är någon form av fjäderstål även om jag är osäker på vilket. Det har dock visat sig hålla tämligen väl och att knäcka knivarna är högst troligen omöjligt. Däremot rundar man förstås spetsarna efter ett tag. Ursprungligen var de mycket skarpa vilket både ger god penetration och ser bra ut. Men det är ett faktum att kastknivsspetsar ytterst sällan förblir i det skicket. Skall du undvika att skada dem får du aldrig kasta mer än kniv per tavla, aldrig missa om du inte har gummerat underlat etc. Så ser inte premisserna ut för de flesta. Åtminstone inte för mig.
 |
| Handtagsidorna är av läder som limmats och nitats på plats. Ett av få material som klarar misshandeln en kastkniv utsätts för även om även de får sin patina |
Handtaget har försetts med sidor av läder som nitats på plats. Det kan för övrigt fås i tre olika färger och förutom rött som här finns de även i svart eller brunt. Nitarna uppges på hemsidan vara av koppar men är i det här fallet av aluminium. Det går sönder lättare men är i gengäld lättare att banka tillbaks i form igen. För det rekommenderas en liten kulhammare för övrigt. Mina har vid det här laget kommit till det stadiet att de behöver ersättas.
 |
| För att vara en kastkniv är Woodpecker relativt vass |
Finishen är borstad med polerade eggar. Utförandet är snyggt och ytan tämligen lätt att underhålla. Jag brukar gå över knivarna med sandpapper och en fil om det bildas grader. Annars används Autosol för att putsa upp mina kastknivar.
Att kasta
Det råder ingen tvekan om att de här knivarna är gjorda för traditionell knivkastning eller "cirkuskastning" som det ibland kallas. Det vill säga att kasta knivar med ett eller flera varvs rotation. En rotation som till skillnad från vad som framställs i diverse actionfilmer bestäms av avståndet till målet och således inte kan användas med lätthet på okända distanser. Det kräver mycket stor skicklighet för att kasta "instinktivt" med rotationskastning. Väldigt få behärskar den tekniken.
 |
| Kniven är nästan neutralt balanserat med vikten något förskjuten mot handtaget till |
Det är här det speciella utseendet på Woodpecker får sin förklaring. Harpunspetsen och det krökta handtaget är inte för syns skull som man kan förledas att tro. OM du bara greppar dem som vanligt och kastar med ett varvs rotation från kring tre till tre och en halv meters avstånd kommer du nämligen att bli grymt besviken då missen är ett faktum! Det hände mig, de första tio minuterna kan jag tillägga och jag kunde först inte begripa vad jag gjorde för fel. Sedan greppade jag, bokstavligen, kniven och konceptet och VÄNDE på kniven. Woodpecker är nämligen gjord för att greppas upp och ned för kast på 3, 5 och 7 m, alltså de distanser där man håller i handtaget.
 |
| Fattas Woodpecker som man är van vid blir rotationen extremt långsam. Vänder man kniven upp och ned så får designen med det vinklade handtaget sin förklaring |
När man väl vänt på dem så blir de närmast pedagogiska. Kniven guidar kastaren till den harmoniskt runda rörelse som behövs när man skall kasta med snurrtekniker. Anledningen står att finna i vinkeln på bladet när kniven hålls i hammargrepp. När kniven greppas på traditionellt vis så pekar bladet markant framåt och i omvänt grepp lika tydligt åt andra hållet. Den som kastar med rotation vet att desto mer kniven vinklas framåt desto långsammare blir rotationen. Det kan även uppnås genom att krypa upp på handtaget närmare rotationscentrum eller en kombination av båda. Det är något man ofta gör med kortare och lättare knivar som har en tendens att spinna snabbare i syfte att "lugna ned" dem.
 |
| På tre meters distans är Woodpecker rena precisionsinstrumentet trots, eller snarare tack vare sin tyngd |
Men det här är motsatsen till en liten kniv och då vill man istället skynda på snurren och det åstadkoms förstås med det motsatta. Att hålla kniven mer rakt upp, kring nittio graders vinkel i relation till armen och längre ut på handtaget. Det är här designen på Woodpecker hjälper till. Vinkeln på skaftet gör att bladet pekar snett bakåt när kniven hålls i vanligt hammargrepp även med avslappnad handled. Det skyndar på rotationen och ser till att den här tunga pjäsen börjar röra på sig.
Vad vinkeln dessutom gör är att se till att cirkelrörelsen blir korrekt genom att det direkt känns när du avviker från den. Det känns extra tydligt när vikten hamnar utanför den rätta banan helt enkelt.
Rotationskast
Att Woodpecker är gjorda för traditionell knivkastning och att de är designade med Walk Back i åtanke är något som framgår mycket tydligt när man börjar använda dem. Som jag beskrev ovan är knivarna närmast pedagogiska när det kommer till att kasta på tre och fyra meter. Det vill säga distanserna för grundkasten för rotationstekniker med grepp i handtaget respektive bladet.
 |
| Från tre och fem meters distans träffar kniven upp och ned på grund av den omvända fattningen. Det är även därför spetsen är tveeggad |
Det är även här den tveeggade spetsen kommer in i bilden. Eftersom knivarna kastas upp och ned träffar de också upp och ned efter ett varvs rotation och för att underlätta att de sätter sig även vid träffar som inte är etthundra procent raka har knivarna dubbla eggar. Som tidigare sagt så gör det också att de smalnar av vilket underlättar "stick", att knivarna sätter sig i tavlan trots att närmare ett halvkilos vikt samarbetar med herr G-kraft och drar kniven nedåt.
När knivarna sedan hålls i bladet vid kast från fyra meter så får även harpunspetsen sin förklaring. Den indexerar hur kniven enklast hålls! Det är med alla fingrar under själva taggen på ryggen. Ett stadigt grepp men inte för långt upp. Personligen greppar jag kniven med pekfingret över puckeln och flyttar sedan ned greppet när jag påbörjar kaströrelsen.
Precis som vid kast på tre meters guidar kniven dig mot rätt rörelse. Eftersom kniven är krökt vill den följa med runt och avviker du från cirkeln och exempelvis börjar sträva för mycket framåt så känner du det direkt då tyngdpunkten hamnar utanför banan även på den här distansen.
 |
| Från distanserna fyra och sex meter träffar knivarna rättvänt |
Sedan är kniven tung vilket gör att den enklast kastas lugnt och harmoniskt. Det hjälper inte att "skynda på" genom att ta i mer. Kastet måste ha tid att utveckla sig för att kniven skall hinna runt. I annat fall måste du själv skynda på rotationen vilket kräver en medveten ansträngning med antingen en snabbare armrörelse eller en handledsknyck vilket båda försämrar precisionen.
Med sin slanka form och tveeggade spets parat med vikten behövs inte det utan Woodpecker träffar ändå tavlan med oerhörd pondus. Det gör dem till lite av "tavelätare". Jag har spräckt tavlor med den här kniven.
Half Spin
Visst kan man ge sig på half-spin med den här kniven men det är verkligen inget jag uppskattar. De är inte gjorda för det och det märks. Allt som är bra med att kröka kniven för rotationskastning gör den sämre till Military Half spin då tyngdpunkten förskjuts sidledes om kniven fattas med en tumme på sidan av bladet. Det vare sig känns naturligt eller går särskilt bra att kasta på det viset. Det är som att kasta en bumerang med flatsidan först.
Enklare är det då med "natural half spin" som fattningen kallas när man greppar kniven i bladet men på rätt "köl" med eggen mot målet och ryggsidan mot handen. Men även här måste man vända på kniven för balansens skull, precis som vid hel rotation. Sedan har jag aldrig tyckt att det finns något "naturligt" med den fattningen. Men det är bara jag.
No Spin
Glöm det! Är vad jag skulle säga. Förvisso utmärker sig no spin eller "anti-spin"-tekniker av att man faktiskt kan kasta vad tusan som helst inklusive köksredskap, rör, eller allt som har den minsta spets eller avsmalnande kant. Jag har till och med sett filmklipp där någon sätter ett dricksglas (!) i en trätavla. Men det är ett sidospår i uppvisningskastens underbara värld.
Att kasta Woodpeckers med no spin känns bara konstlat. För att det skall gå så måste man överge handtaget och krypa så långt fram att pekfingret befinner sig i närheten av tyngdpunkten. Och som sagts tidigare är det görbart, allt går att kasta och sätta i en tavla men det är mest för att bevisa att det går.
Sammanfattning
Något jag inte nämnt tidigare är att jag tycker att de här knivarna är riktigt snygga. Den slanka formen, de nitade läderskollorna samt de konvexa och polerade eggarna är detaljer som alla bidrar till det. Sedan ser den tveeggade harpunspetsen både kompetent och en smula elak ut. Det gillar jag! I förbifarten kan nämnas att finishen på de här knivarna är mycket hög. Ytbehandlingen är jämn och väl utförd, handtagen sitter på plats men framförallt var slipningen av eggarna på topp när knivarna var nya. Precis lagom tunna, inte för vassa för handen men ändå så att knivarna formligen glider in i en tavla.
Särskilt var de snygga innan jag satte igång att kasta rejält med dem. Som alla knivar, särskilt de med nästan skarpa eggar, har de en tendens att få rundade spetsar efter ett tag. Sedan började jag använda de här knivarna innan jag behärskade rotationskastning lika väl som nu vilket resulterat i många träffar av "Robin Hood"-typ. Det vill säga närkontakt mellan knivarna. Sen har de varit i marken ett antal gånger och därmed i kontakt med betongplattor, asfalt och stenar i skogen. Trots det ser de ok ut utan att jag slipat om dem. De är med andra ord hållbara!
 |
| Woodpecker är de tyngsta kastknivar jag äger |
Woodpecker är också knivar som är mycket speciella att kasta. För det första är de tunga och behagliga. De roterar stilla och majestätiskt och träffar med kraft. De är för tillfället de tyngsta knivar jag kastar med att jämföra med de nästa tyngsta seten i min arsenal vilket inkluderar Graf Knives B1 400g och T5 420 g samt WL Custom Blade Patriot Dagger med sina 360g.
Men det är inte det som är speciellt utan att de är närmast pedagogiska om nu en kniv kan vara det. Den nästan instruerar kastaren om hur de vill bli hanterade. Formen på kniven gör att den strävar mot en cirkelformad rörelse och vikten talar om när den skall släppas. Sedan är det bara att sikta och kniven sitter där den skall. Den biten är förstås inte så lätt som det låter men de här knivarna har en tendens att locka fram det bästa i mig i det avseendet. Så här långt är jag mycket nöjd med dem och som det verkar är det redskapen att användas för SM i sportkastning 2022 som kommer att gå av stapeln i Nynäshamn om planerna håller.
 |
| "French Roast" Pierre Cazoulats Woodpeckers är handgjorda kastknivar från Frankrike |
Woodpecker är ett gott exempel på när många års träning och tävlingserfarenhet överförs till fysisk form. Pierre Cazoulat som både har designat och gör de här knivarna är flerfaldig mästare i knivkastning med erfarenhet både från den franska, europeiska och amerikanska knivkastningsscenen. Det är således customknivar eller mid-tech beroende på hur begreppen skall definieras. Men i det här fallet gjorda av herr Cazoulat själv. De köps lämpligen direkt från hans webbutik: pierre-cazoulat.com eller från franska Throwingzone.fr.
 |
| Pierre Cazoulat |
Specifikation:
Stål: Fjäderstål
Längd: 33 cm
Bredd: 40 mm som bredast, 35 mm som minst
Tjocklek: 6 mm
Vikt: 460 g
Balanspunkt: 15,5/17,5 cm från handtag/spets
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar