Recension QSP Gannet

-  en sula som gör sig lika bra i skogen som vid havet

Redan i presentationen av den här kniven, QSP Gannet, slog jag fast att den bjuder på ett par avvikelser från QSPs allra vanligaste recept. Nu har de för all del blivit bättre och bättre på att variera sig allteftersom tiden går. I sortimentet finns både fastbladare och fällknivar. Av de senare kan du välja mellan tvåhandsöppnade knivar, flipperknivar och de som öppnas med tumknopp. Låstyperna varieras mellan back locks, liner locks, frame locks och slip joints. Bladtyper som hittas i katalogen är allt från klassiska drop points, clip points och wharncliffes via sheepsfoot till cleavers. På senare tid har de dessutom tagit fram en lång varianter på redan kända modeller med handtag i allsköns material. Så variationen och utbudet är stort. 

Men en sak har saknats fram tills nu och det är en "front flipper"!

QSP QS137-C Gannet

Trots den stora bredden så sticker Gannet ut en smula i mängden. Det som gör den mer ovanlig är dels valet av bladstål och dels hur den öppas. QSP har i det här fallet valt att göra en kniv som enbart öppnas med en front flipper. Det är generellt inte den vanligaste öppningsmetoden och definitivt inte i QSPs sortiment. Jag tror till och med att det här kan vara deras första renodlade kniv med den lösningen. Hur som helst kan jag konstatera att det blev mycket lyckat utan att gå händelserna alltför mycket i förväg. 

Kniven finns i ett par olika färgställningar utöver den här som bjuder på svarta bolster och grön micarta i resten av handtaget. 

Gannet är en både snygg och praktisk kniv

Twitterversion: QSP Gannet, en lyckad fusion av en frontlipper, ett flatslipat blad och 154CM-stål som ger en EDC kniv som även platsar i skogen. 

Blad

Bladet på Gannet är inte helt lätt att klassificera. Delvis är det en drop point i utseende men spetsen hittas ändå ovan mitt mittlinjen samtidigt som själva bladet fått en mycket lång "klippt" del som avslutas med en liten tumramp. Men till skillnad från de flesta clip points så har inte den delen förstärkts genom en falskegg. Mig ger det ändå lätta Bowie-vibbar vilket är ett gott betyg i det här fallet. Det är attraktivt blad där det händer något rent visuellt. 

I övrigt utmärks bladet av en mycket blank, närmast halvpolerad satinfinish. Den är dessutom längsgående vilket annars oftast hittas på customknivar. Det ger ett exklusivt intryck. Andra detaljer som framtränder är den svepande "plunge line" som finns och att bladet är mycket diskret märkt. QSP logga är smakfullt placerad på ricasson på presentationsidan. På andra sidan hittas ståltyp utskrivet med mycket liten text. Snyggt där QSP!

Ett flatslipat blad i en ovanligt snygg finish som dock är svårfotograferad

Appropå bladet och ståltyp så hittas där två av de saker som gör den här kniven ovanlig i QSPs katalog. Bladet är nämligen helt flatslipat. Det har gjorts förut på tre modeller, Parrot, Worker och senast Leopard. Här är det mycket snyggt utfört då kniven dessutom är mycket tunn bakom eggen med endast 0,4 mm. Själva fabrikseggen var någorlunda godkänd. Den anlände vass men är en smula ojämn i höjd. Den är däremot centrerad. Något jag ofta tjatar om men det beror på att om den som slipat, vare sig det är människa eller maskin, kantrat vid utförandet så en sida är brantare än den andra och eggen inte är helt i mitten av bladet så är det inte helt lätt att åtgärda. Det kräver mycket mer jobb än att underhålla en bra ursprungsegg. 

Det andra som gör bladet en smula unikt är stålet. Här har QSP valt att använda sig av amerikanskt 154CM. Det är inte det "senaste"* eller mest hypade stålet på marknaden men det är ett mycket gott och etablerat mellanklass-stål. Fördelen med de lite äldre stålen är ofta att kunskapen om hur de skall härdas och värmebehandlas är mycket väldokumenterad. Även det verkar de har lyckats med från QSPs håll i det här fallet. Eggen håller skärpan rätt väl. Inte bäst, de gör sällan det här stålet, men bra. I gengäld är det mycket lätt att slipa. Du behöver inte ha några avancerade slipsystem för att få den här kniven vass. 

Amerikanskt 70-talsstål i form av 154CM hittas i bladet

Måtten på bladet bidrar till det balanserde utseendet. Det är 86 mm långt, 23 mm högt och tjockleken på godset är 3 mm. Goda proportioner med andra ord. Det parat med bra stål borde borga för att kniven skär bra. Det gör den kan jag meddela. Här hittas en av knivens stora styrkor. Bladet skär som det ser ut som jag ibland uttrycker mig. 

Det här bladet är både tunt, vasst och med god geometri. Då får man också en kniv som formligen glider genom de flesta material av mjukare karaktär. Det gäller både tyg och kartong och mjukare snöre och nylonrep. Lite tjockare hamprep tar sin tribut av eggen noterade jag men några drag på en strigel åtgärdar det. Som vanligt rekommenderar jag att man underhåller sin egg innan den blivit för slö. Har det väl hänt är det en rejäl slipning som krävs. 

Gannet är all kartongs baneman

Bladet ger snygga snittytor i färska grenar

Sen går det att skära tungt. Det vill säga trä. Jag har noterat att många som testar typiska "EDC"-knivar backer för det materialet. Men hur man använder sina knivar är förstås personligt och i mitt liv blir det ofta trä förutom det jag kallar "vardagsmaterial" som inkluderar tjock papp, kartong, snöre, rep, tyg och plast av varierande slag - främst förpackningsmaterial. Senast igår snidade jag till några träpluggar för att täppa till några hål i en kasttavla bara för att nämna något. Färskt trä går förstås lättare och i grenar skär kniven med rena snitt. 

Gannet är även bra till tyngre sysslor. Förutom trä fungerar den väl till mattor, gummi och dylikt. Det går bra att jobba ett tag tack vare ett bekvämt handtag och ett effektivt blad. Men då märks det att stålet inte är det mest uthålliga. På den fronten är det lätt att bli bortskämd med de superstål som finns att tillgå nuförtiden. 

Handtag

Gannet har fått en handtag som kan varieras en hel del i utseende. Det beror på att kniven försetts med bolster. I den här utgåvan är själva sidorna av grön linnemicarta och bolstret av kolfiber. Både kvalitet på materialen som utförande är påfallande hög. 

Längden på handtag är 11,5 cm och höjden mäts till 24 mm. Grovleken eller tjockleken beroende på hur man uttrycker det är 13,5 mm. Det är något grövre än vad ögat narras att tro beroende på att sidorna är välvda. 

Ett mycket välformat handtag i micarta och kolfiber

Den här kniven är ett mycket solitt bygge. Som fundament hittas en ram i rostfritt stål som polerats. I det arbetet har man också kommit ihåg att det är viktigt att runda av kanterna. Särskilt där fingrarna kommer i kontakt med dem. Det vill säga insidan av ryggen där den är öppen samt skåran där bladet huserar. Ramen är också en smula lättad med ett par rejäla hål borrade i en sida. Men där hade jag gärna sett att man fortsatt på inslagna vägen och lättat ramen lite till. Som det är nu är kniven lite för baktung. Balansen är god men inte perfekt. Jag hade velat ha fram den ca en centimter så den hamnar mitt i urtaget för fingret. 

Själva handtaget utgörs som sagt av ett bar bolster och sidopaneler. De har skruvats på plats med riktigt små T6 skruvar med rundade huvuden. Dessutom återfinns ytterligare ett par dragna från insidan. Det är en detalj jag inte helt uppskattar. De utgör inget större problem för mig personligen då jag ytterst sällan plockar isär mina knivar. Men för dem som gör det är det inte det mest hållbara alternativet. Plattare huvuden och något djupare spår ger kraftigare skruvar. Det är dessutom snyggare. 

Själva sidorna och bolstren är av desto högre kvalitet. Passningen mellan materialen är utmärkt och de har fått en elegant rundning. Det som ibland på engelska brukar kallas "3D-milled". Det gör handtaget bekvämare i hand. 

Annars är handtaget mjukt och inte mycket att hänga i granen för den som söker hög friktion. Bolstren är fint slipade och micartan ger förvisso fäste men allteftersom man sliter den blir den lenare. Det går förtås rugga upp den med lite grovt sandpapper om man tycker att greppet är för halt. Men det är inget jag funderat över. 

Sidorna är väl rundade och i ryggen hittas en partiell back spacer

Handtaget är halvöppet i ryggen. Längs med cirka hälften av handtagets längd löper en back spacer av G10. Det är en lösning jag alltmer kommit att föredra. Ökad kontaktyta mot handen ger ett bekvämare handtag. Argumentet för helt öppna konstruktioner att de skulle vara lättare att rengöra håller inte sträck vid närmare granskning. Det är andra faktorer som gör fällknivar svåra att hålla fria från smuts. Som hur de ser ut på insidan exempelvis. 

I back spacern hittas inte ett fäste för fånglina som man kanske skulle kunna tro. Det är inget jag saknar men någon annan måhända så det kan vara bra att känna till.

Gannet är lite tung i gumpen men generellt mycket bra i hand

Utöver att bladet skär förbaskat bra så är Gannet även bekväm att hålla i. Det gäller såväl när kniven bara provhålls som när man arbetar med den. Formen är tämligen "snäll" på så vis att den inte ståtar med extrem formgivning. Ett rätt rakt handtag som rundats och har en grund fördjupning för pekfingret och en liten ansats baktill så man inte glider bakåt när man skär. Därtill kröker Gannet rygg en smula. Den formen räcker långt och möjliggör alla de grepp som man kan tänkas använda. Handtaget vore mycket nära excellent om det inte vore för en sak, clipet. 

För mig är det faktiskt i vägen! Det känns inte mot handen i hammargrepp men desto mer i sabelgrepp med en tumme på bladryggen. Clipets form och placering långt bak på handtaget gör att det gärna vill attackera min hand. 

Den enda detalj jag inte uppskattar hos handtaget

Annars är längden på handtaget mycket god eller snarare så är utrymmet det. En del av förklaringen hittas i öppningssystemet. Här finns inget som stjäl utrymme för handen utan det mest av handtaget kan nyttjas för att hålla om. Det ger ca en decimeter för handen att greppa om. 

Öppning och lås

Så var det som gör Gannet smått unik i QSPs katalog och det är öppningsmetoden. Det här bladet  kan för övrigt bara fällas ut på ett sätt. Annars är det inte helt ovanligt att när man som här valt att använda sig av en front flipper även adderar en tumknopp eller dylikt. 

Eller ja, det var kanske en sanning med modifikation. Vill du pilla ut bladet med två händer så går det också. Motståndet är inte så kraftigt att bladet sitter "fast" och det sticker ut tillräckligt mycket av det för att greppa kring. 

En front flipper agerar öppningsmetod om man nu inte vill använda två händer

Back-up-metoder behöver man dock inte när flippern fungerar så väl som här. Själva "fenan" är liten och sticker inte ut mer än 6 mm. Eller egentligen sticker den inte utanför handtagets yttre linje alls då bolstret är rundat i framkant. Den är dock väl placerad och försedd med föredömligt utformade räfflor för riktigt bra fäste. De är inte vassa alls men ger den friktion som behövs. 

Handhavandet är därför både enkelt och ger blixtrande snabbt resultat. Bakom den succén återfinns ett väl avstämt motstånd från detent-kulan samt fina keramiska kullager. Ett material som för övrigt återfinns även i detent-kulan. Bladet löper mycket lätt även om motståndet från själva låset gör att det inte faller fritt när kniven skall stängas. Något jag uppskattar då jag gillar mina fingertoppar och vill behålla dem. 

Ett liner-lås i stål som tar precis som det skall

Låsarmen är föredömligt lätt att komma åt. Här syns även den exemplariska bristen på skarv mellan handtagsmaterialen

Gannet har försetts med en enkelt, okomplicerad liner lock. På den fronten bjuder inte kniven på något ovanligt men det behövs inte heller. Funktionen är i det här fallet mycket god. Spänsten i låsarmen är tillräckligt stor för att falla på plats även om kniven öppnas långsamt. En viktig detalj då det ibland på snabböppnade knivar nästan krävs att de snärtas upp för att låset skall fungera. Förutom låset återfinns en rejäl stoppinne som tar hand om krafterna från bladet. Bladstoppet är av integrerad typ, dvs det sitter fast i bladet. 

När låsarmen väl är på plats så kan inte jag känna något glapp vare sig i sidled eller i höjdled. Inte heller glider bladet vid lättare "spine whacking", alltså att jag knackar mot en bit trä med bladet vänt åt fel håll, eller när jag pressar bladspetsen åt fel håll. Jag kontrollerade det extra noga då jag en gång haft en QSP med sämre låsfunktion. Det har dock inte hänt vare sig förr eller senare och definitivt inte på den här kniven. 

Att bära

Neutral. Det är det ord jag skulle välja för att beskriva hur den här kniven känns att bära. Längden är lite i mellanmjölksland, vare sig extremt stor eller liten. Den mäter som sagt kring 11,5 cm. Tjockleken gör att Gannet inte tillhör de riktigt slanka knivarna men den är inte heller övergödd. 

Vikten däremot utmärker sig positivt då kniven, förvisso med minsta möjliga marginal, väger in under hektot. Inte illa pinkat för en trähäst eller en kniv som har ett blad på över åtta och en halv centimeter. 

Clipet av deep carry-typ sticker tyvärr ut en del från själva handtaget och spetsen pekar åt fel håll!

Andra fördelar är att allt på kniven är rundat. Ram, fram- och bakkant samt sidorna i sig själva. Det gör kniven mjuk i fickan. Särskilt när det kombineras med slipade material och en utmärkt flipperfena som är helt osynlig i fickan. En viss känd Youtuber brukar tala om "pocket peckers" men i det här fallet är det snarare tvärtom. Den lilla näbben är både rundad och pekar nedåt samtidigt som den inte sträcker sig utanför bolstrets ytterlinje. Det är bra det!

Clipet känns igen från andra QSP-knivar och det renderar både ris och ros från min sida. Om vi börjar med det positiva så fungerar det. Kniven hålls på plats som den skall och det kräver god spänst eftersom materialet under är så pass välpolerat. Rampen är stor nog för att passera de flesta normala tygkanter och detsamma kan sägas om utrymmet under clipet. Det skulle dock kunnat vara bättre om även skruvarna varit försänkta. Som det är nu är det endast clipet som är det. Det ger bättre stadga, särskilt när det som här kombineras med skruvar som placerats i tandem. 

Men sen var det skruvtypen igen. Det är bra att det råder konsekvens vad gäller den biten men de är fortfarande klena! Sedan är jag ingen vän av vinkeln på clipets spets. Den pekar utåt! Det är inte så farligt så länge man tittar på kniven liggande på ett bord. Men om den placeras i ett par byxor med tjockare tyg så pekar den ännu mer utåt varpå problem uppstår. Den vill slå emot min hand när jag går och den söker upp soffor och bilsäten och annat för att skrapa emot. Nä, det gillar jag inte. 

Den största invändningen har jag dock mot att det är ett "deep ride clip" på den här kniven. Oftast är jag en vän av den lösningen då mycket lite av kniven sticker upp. Det gäller även här. Däremot gillar jag inte hur placeringen av clipet tillsammans med den vinklade avfasade bakre änden av handtaget samverkar. Kanten på clipet känns för mycket mot handen helt enkelt. 

Sammanfattningsvis

Gannet är ett exempel på en lyckad utflykt i variationens spännande landskap. Det är inte enorma avsteg från standardmallen som gjorts från QSPs sida. Men man har kombinerat ett snyggt flatslipat blad vilket inte är deras standarutförande med en frontflipper. Det öppningssättet är sannerligen inte vad de är kända för. Därtill kan läggas konstruktionen med bolster på handtaget. Det bjuder på en kombination av material. När man talar om material kan dessutom stålvalet nämnas då det är 154CM. Det kanske inte är häftigare än något annat men det representerar en vilja att pröva nya saker. Sedan är det inte oävet rent prestandamässigt heller för den delen. 

Gannet är en utmärkt EDC-kniv

Överlag är jag mycket förtjust i den här kniven med det finns ett par saker jag hade ändrat på om jag fick bestämma. En är typen av skruvar. Pivotskruven är både bra dimensionerad och D-formad så den inte spinner, det är bra. Men de mindre kunde trots att det påverkat utseendet fått vara en storlek större och i gengäld fått platta huvuden vilket gjort dem mer diskreta ändå. 

Det hade också gett mer utrymme under clipet vilket för oss in på nedslag nummer två. Jag hade gärna sett ett annat clip på den här kniven. Med den här rundande bakänden på handtaget fungerar inte den här formen till fullo. I vissa grepper skaver clipet när det ligger an mot handen. Visst, har man mycket små händer är det inte ett problem eftersom det då hamnar utanför handen. Till viss del kan problemet undvikas om jag greppar kniven överdrivet långt fram. Men det blir inte naturligt i relation till den fördjupning som finns för pekfingret. 

En tredje detalj är att det annars mycket fina bladet förtjänar en något bättre slipning. Som det är nu har man nästan lyckats med sin "plunge line" men som det är nu uppstår ett litet smil vid slipning mot hälen till på bladet och det lär bli värre över tid.  

Men det skall inte överdrivas och bladet är annars både snyggt och synnerligen effektivt. Ett äkta knivblad i bemärkelsen att det skär bra. Extra lyxigt är det med den längsgående satin-polishen. 

QSP Gannet är definitivt en kniv som även gör sig bra i skogen

Sedan är handtaget överlag förbaskat bra. Kniven ligger bra i handen och kanske ännu bättre i en något mindre hand än min då clipproblemet troligen försvinner helt. Något som bidrar till den goda handkomforten är hur fint välvda sidorn är. Det gör också att kniven är lite grövre än första intrycket ger vid handen. Det går även konstatera att materialen är av mycket god kvalitet. Det är även sättet på vilket de är sammansatta. Det finns inga glipor alls mellan bolster och sidor. 

Sammantaget är QSP en både välbyggd och snygg kniv som tilllika är en god brukskniv. Jag kan varmt  rekommendera den både till vardags/ECD-bruk och faktiskt som friluftskniv. Det senare så länge du undviker att stoppa den i lera och saltvatten trots att det är en havssula. Den innehåller trots allt kullager. Men bladet är riktigt bra till allehanda sysslor kring en lägereld. 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 114 mm

Vikt: 99 g

Bladlängd: 86 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 154 CM

Handtag: Micarta skollor med kolfiberbolster

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - riktigt nöjd

* Det är snarare framtaget för att användas inom flygplansindustrin i början av 1970-talet. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre