Knivrecension ZT 0230

-  när det enkla blir det sköna

Zero Tolerance är ett märke som hamnat lite i onåd hos delar av sin supporterskara vad det verkar. Med det menar jag att några av deras senaste knivar fått utstå mycket kritik varefter de släppts.

Först fick de kritik för att de inte släppte "riktiga" ZT-modeller längre, det vill säga knivarna var för små och slanka. Därefter för att de släppt för få nyheter under en tid. När knivar sedan började droppa in var många inte nöjda ändå. Modell 0223 påstods likna en "bensinstationskniv" och kapades längs fotknölarna av ett högljutt internet. Den efterföljande 0308 var stor och biffig nog för att räknas som en "riktig" ZT men hade ett hål rakt igenom handtaget som formgivningsdetalj och fick kritik för det. Modell 0357 som är en av de senaste var för lik en Kershaw fast till högre pris och så vidare.

Mitt i allt det här går de dessutom och släpper en kniv som inte alls lever upp till företagets motto "Proudly Overbuilt in the USA". Tvärtom är den liten och lätt, byggd utan ram och därtill saknas lås. Det är ZTs första slipjoint. Till skillnad från belackarna blev jag därför mycket intresserad. Kniven jag talar om är förstås den här, modell 0230.

Zero Tolerance 0230 

Den här ytterst stilsäkra kniven är resultatet av det andra samarbetet mellan Jesper Ansø och ZT. Kniven är en tämligen direkt översättning av hans custommodell Monte Carlo med allt vad det innebär. På Zero Tolerance-språk blev beteckningen det anonyma 0230. Ett namngivningssystem jag har en del att invända emot som bekant.

Kniven däremot är synnerligen sympatisk. De enkla klassiska linjerna döljer en riktigt kompetent liten fickkniv med ett distinkt formspråk gjord i förstklassiska material och med hög precision.  

Ett andra samarbete mellan Jens Ansø och ZT

Twitterversion: Zero Tolerance ger sig i slang med Jens Ansø och prövar något nytt, 
en tämligen framgångsrik utflykt i landet låsfri

Blad

Bladet på den här kniven följer förlagan närmast slaviskt. Det innebär ett sheepsfoot-blad som mäter 6,6 cm. Bladlängden är delvis vald för att vara praktisk men även för att passa diverse knivlagar världen över som stipulerar blad på under tre tum. Godstjockleken är tre millimeter och höjden på bladet är 1,95 centimeter.

Bladformen ger en effektiv rak egg att arbeta med. Det kompletteras med en spets som faktiskt går att använda även om den givet bladtypen inte är särskilt uttalad. Men vinkeln med vilken den är gjord att den är skarp nog för till exempel paketöppning och liknande.

Ett sheepsfoot-blad, varken mer eller mindre

Materialet är ett stål som ZT tämligen ofta använder sig av. Det är amerikanska Crucibles CPM 20CV. Den kemiska kompositionen för det ligger ytterst nära europeiska M390. I praktiken är det mycket svårt att skilja de två stålen åt om man inte är extremt kunnig inom området. För användaren innebär det att du får ett knivstål som är bra till extremt bra på de flesta parametrar. Knivstål blir helt enkelt inte så mycket bättre och särskilt gäller det uthålligheten hos eggen. Medaljens baksida är att dylika stål inte helt lätta att slipa om du inte har rätt utrustning. I det här fallet underlättas det dock av att kniven är liten och eggen rak. Det är således inte så mycket egg som skall bearbetas.

Finishen på bladet är en stentumlad grå ton. Personligen hade jag föredragit den satinfinish som är den vanligaste på customförlagan. Jag tycker att den här grå ser något billig ut och passar därmed inte knivens i övrigt lyxiga utförande. Med det sagt är utförandet mycket jämnt och ytan hjälper faktiskt till att dölja repor om sådana skulle uppstå.

Märkningen är tämligen diskret även om ZT envisas med sin sedvanliga novell med både modellnummer, serienummer, tillverkningsland, KAI-logga och designer på baksidan av bladet. Däremot har man förpassat Zero Tolerance-logotypen till bladryggen vilket är en elegant lösning. 

Stålet är Crucibles pulverstål 20CV. Ett stål som är tacksamt att skärpa 
med hjälp av en strigel

Fabrikseggen får godkänt, fast knappt. Den var dugligt vass utan att vara någon skalpell. Skrapade hår snarare än rakade. Det positiva är att stålet svarar mycket bra på strigling. Några få svep på ett gammalt läderbälte med autosol på och eggen blev mycket bra. Eggen är dock jämn och centrerad, fattas bara annat då ett sliparbete inte blir mycket enklare än så här.

Hela bladet hade tjänat på att vara aningen tunnare bakom primäreggen. Men kniven skär trots det  väl. Förklaringen hittas i att det tämligen tunna bladet är helt flatslipat. Fördelen som jag ser det med den här eggen i kombination med bladformen är att man faktiskt kan ta i lite. Eller ja, åtminstone skära i trä vilket var vad jag hade i åtanke. Jag hade inte valt ZT0230 för att tälja etthundra trägubbar men för grillpinnen i skogen är den utmärkt.

Det fina 20CV-stålet klarade även "rabarbertestet" utmärkt. Det vill säga man skär 

några små stjälkar och låter därefter oxalsyran verka en stund för att se om fläckar uppstår

I och med att det är en sheepsfoot följer att eggen är helt rak det är inte alltid optimalt. Men på så  här små knivar föredrar jag det av det enkla skälet att en buk gör att det man skär ibland vill släppa eller "halka av" mycket korta blad. Här biter det istället allt hårdare ju närmare spetsen du kommer.

0230 är en kniv som fungerar bra till de flesta vardagsuppgifter men jag kan ibland komma på mig att sakna kombinationen av en god spets och ett lås. Förvisso hör det knivtypen till men det gör att man exempelvis inte kan sticka kniven genom ett tygstycke eller kartong för att påbörja ett snitt utan behöver tänka om.  

Handtag

Sättet ZT 0230 är konstruerad på gör att den hamnar i kategorin "modern traditionals". Den klassiska bladformen tillsammans med avsaknad av lås samt en enkel handtagsform har sin grund i en äldre tradition medan material och sammansättning gör den ytterst modern. 

0230 är en kniv byggd utan ram, istället består sidorna av massiv kolfiber

Kniven består av två sidor högkvalitativ kolfiber som sedan skruvats ihop i tre fästpunkter via en back spacer i aluminium. Både den justerbara pivot-skruven och övriga skruvar har svarteloxerats för att matcha handtaget. I backspacern hittas även fånglinehålet för den som vill förlänga handtaget med en snodd eller bara fästa en sådan för att lättare fiska upp kniven ur fickors djup. Nu är jag ingen expert på dylika snoddar då jag föredrar mina knivar utan dem men placeringen av hålet är inte optimal. En lina på ovansidan med tillhörande knut kan nog kännas i handen misstänker jag.

Den korta backspacern gör att ryggen är delvis öppen på den här kniven, något som annars är ovanligt för slipjoints. För att man inte skall missa att den är där har den eloxerats till vad de benämner "navy blue". Vad den än kallas syns färgen i alla fall. 

Tack vare detent-systemet kan handtaget lämnas delvis öppet i ryggen

Någon ram i egentlig mening har inte den här kniven utan de stålbitar som hittas på insidan och ser ut som en ram sträcker sig  bara delar av kolfibersidornas längd. De finns enbart där för få detentkulorna som sköter bladet att fjädra och ger inget övrigt stöd till konstruktionen. Det behövs å andra sidan inte då den här kniven är stadig nog så det räcker.

Trots sin bedrägliga enkelhet är det här ett bra handtag

Handtagsformen är som synes mycket enkel. Men Ansö är mästare på de små detaljerna och ZT har valt att följa dem väl. Det innebär till exempel en svag krökning av ryggen på handtaget, en antydan till fördjupningar för fingrarna och proportioner som gör det kniven lätt att greppa. Sedan är byggkvaliteten på topp vilket bland annat medför att alla kanter och hörn utan undantag är rundade och mjuka.

Sedan är greppet långt nog för att alla fingrar skall få plats. Men det får erkännas att det är med ett nödrop i mitt fall. Men eftersom handtaget är så enkelt designat utan fingerskydd och liknande så går det. Bäst fungerar kniven med en tumme eller ett pekfinger på bladet. Alla grepp fungerar emellertid som det så ofta gör med så här raka former. 

Öppning och lås

ZT 0230 är en slipjoint och det innebär i all enkelhet att den här kniven öppnas med två händer. För att underlätta det förfarandet finns en nagelskåra i bladet på presentationssidan. Den är för övrigt helt överflödig då det sticker ut så mycket blad att man lätt kan nypa om det istället vilket är tacknämligt eftersom det är både en enklare och bekvämare metod för att fälla ut blad. Särskilt som nagelskåran är något felplacerad. Skall den fungera effektivt borde den flyttas någon centimeter mot spetsen till för ökad hävstångskraft.

En traditionell men något överflödig nagelskåra underlättar öppnandet av kniven

Sedan kan tilläggas att den här kniven inte är någon traditionell slipjoint vilket redan konstruktionen skvallrade om. En dylik tarvar nämligen en hel rygg för att härbärgera den fjäder som håller bladet på plats i öppet respektive stängt läge.

På den här kniven sköts den detaljen istället om av ett system med dubbla detent-kulor. Systemet är inte obekant då bland andra Viper Knives har en patenterad version de kallar Blade Stopper och även Spyderco har utvecklat någon varian av den idén.

I det här fallet tycker jag den lösningen fungerar sisådär. Visst, öppningen blir mycket enkel eftersom motståndet är svagt. Samtidigt föreligger ingen risk att bladet kan skakas ut men på en tiogradig skala skulle jag vilja placera "pull" som man brukar säga om slipjoints på låga 2 till 3. 

Det som blänker på insidan är metallplattan som får detent-kulan att fjädra

Gången däremot är extremt mjuk så "walk"-delen får mer än godkänt på den här kniven. På vägen ut passeras dessutom ett halvvägsstopp. På slipjoints finns det egentligen där av säkerhetsskäl. Syftet är  att förhindra att kraften i fjädern gör att bladet snäpper igen över fingrarna på väg in.

Den här kniven behöver verkligen inte den funktionen. Kulan som ersatt ryggfjädern "suger" inte in bladet mer än de sista millimetrarna och då är eggen redan i höjd med kanten på handtaget. Det känns mer som detaljen med halvägsstoppet finns där för att det "hör till knivtypen".

Dessvärre tycker jag även att kulan är för klen för att hålla bladet stabilt i öppet läge. En litet försynt snäpp markerar att bladet hamnat på plats. "Talk" är inget att skryta om med andra ord.

Om bladet rör sig ligger fingrarna löst till. En fördel är 

emellertid att kniven är lätt att stänga med en hand

Det minsta lilla tryck på baksidan av bladet får det att vilja stänga sig. Och eftersom 0230 saknar ansats/ricasso så nyper bladet fingret rätt kvickt om så sker. Försiktighet är således på sin plats. Här skulle Zero Tolerance snegla på mästarna på området, Victorinox. De har många modeller i den här storleken med mycket väl avstämd fjäderkraft. 

Att bära

Den här kniven är tänkt att bäras löst i en ficka. Den saknar clip och levereras inte heller med något fodral eller liknande. Det behövs inte heller då det här är en extremt lätt kniv. Den väger in på 51 gram vilket placerar den i knivarnas bantamvikt. Yttermåtten avskräcker inte heller då kniven mäter 94 millimeter hopfälld.

Men det som tillsammans med den låga vikten sticker ut lite extra är hur tunn den här kniven är. Den mäter 10 millimeter över ryggen och då den saknar clip är det även den faktiska tjockleken. 

Lätt och smidig i fickan. Men färgen på skruvarna gneds av rätt fort som synes

Materialet bidrar också till att den huserar väl i en ficka. Den glatta kolfibern ger inget särkilt motstånd. Den enda risken som jag ser det är att man med tiden repar ytan eftersom kniven saknar fodral. Själv bär jag därför kniven solokvist i vänster byxficka. Där ligger den i allmänhet bra men ibland försvinner den lite i fickan om de är djupa. Något som en fånglina kanske kan avhjälpa. På samma vis kan den även hamna på tvären som lösa knivar utan clip tenderar att göra om utrymmet tillåter.

Sammanfattningsvis

Hur gick det med ZTs första utflykt i det låsfria landet? I allmänhet mycket väl är det övergripande intrycket. En stjärna till och med. Materialen skäms inte för sig utan är i toppklass, byggkvaliteten är genomgående hög och framförallt är det en skönhet rent designmässigt. Sen är bladformen tilltalande. Den ger tillsammans med geometrin och slipningen en kniv som är praktisk och skär bra. Inte bäst på området, men bra. Den spets som finns fungerar och är mycket stark så någon risk att bryta den finns inte. Tilläggas kan att det till synes enkla men väl formgivna handtaget är riktigt sympatiskt.

Men även stjärnor har sina fläckar heter det. Det stämmer även i det här fallet. Det finns detaljer och områden som det märks att ZT inte behärskar fullt ut. 

En riktigt het liten fickkniv, ZT 230

För att fortsätta med liknelserna kan sägas att allt som glimmar inte är guld dessvärre. Skruvar kan göra det också. Den smakfulla svarta beläggningen på muttrarna skavdes av tämligen omgående. För närvarande är därför skruvhuvudena fortfarande mörka medan den motsatta sidan ståtar med halvpolerade detaljer. Det ser inte helt bra ut. Patina i all ära men om den är begränsad till tre skruvar och inte hela kniven ser det lite sjabbigt ut. 

Sedan finns en liten mer allvarlig invändning från min sida och det rör kraften eller snarare avsaknaden av sådan i fjädern som håller bladet i utfällt läge.

Fjädermotståndet är faktiskt alldeles för klent. Jag vet att den här kniven saknar lås men motståndet kunde fått vara åtminstone dubbelt så starkt för att matcha andra riktigt bra knivar inom samma kategori.* Slipjoints behöver inte kännas osäkra. En skönhetsfläck på en annars mycket elegant kniv.

Därför blir Walk and Talk mer av en viskning än talk. Med det sagt så är det inte någon större fara rent praktiskt. Det märktes inte minst när man täljer en stund. Det går inte att borra med spetsen men i gengäld lämpar sig inte bladformen för det i alla fall. 

ZT 0230, en äkta högteknologisk "lommekniv" om det nu är en kategori

När det enkla blir det vackra var underrubriken till den här texten. Av det skälet gillar jag inte efterföljaren som släppts precis i dagarna, modell 0235. Den är inte alls vacker. Samma kniv fast med ett droppoint-blad istället. Ett blad som ser ut som den efterkontruktion det är. I alla fall i mina ögon.

ZT modell 0230 däremot är en kniv för den som uppskattar Jens Ansøs formspråk och design men inte riktigt känner för eller har möjlighet att köpa hans customknivar**. Eller för den delen som gillade Bökermodellen Haddock men tycker att den är för stor och tung. Här får du en produktionsvariant tämligen trogen förlagan Monte Carlo fast i en något mer plånboksvänlig version. På köpet får du en ultralätt fickkniv i utsökta material. En elegant fusion mellan stil och funktion.

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm

Längd hopfälld: 94 mm

Vikt: 51 g (vägd av mig)

Bladlängd: 66 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: CPM 20CV

Handtag: kolfiber

Lås: inget, slipjoint

Producerad av: Zero Tolerance, tillverkad i USA

/ J - betygsäter dansk/amerikaner

* Exemplen är många men inom modern traditionals hittas allt från EKA Swede 86 till Viper Key och Lionsteel Gitano bara för att nämna några få. 
** Dessvärre är inte heller den här kniven helt billig. I skrivande stund kostar den runt 2200 SEK i Europa. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre