- storebror var bra, den här kniven är bättre
För ett tag sedan, ett ganska långt sådant eftersom tiden tenderar att rusa, recenserade jag min första flipperkniv från Al Mar. Den fick representera det återstartade klassiska märket och gjorde det på ett utmärkt vis. Med det i färskt minne behövde jag därför inte tveka när möjligheten dök upp att få tag i ett exemplar av en mindre kniv i samma serie. Jag ger er därför mina synpunkter på Al Mar Falcon UL i titanutförande.
 |
| Al Mar AMK4114 Falcon UL Ti |
Redan innan företaget Al Mar var aktuella för rekonstruktion recenserade jag en vintagemodell från dem i form av en Falcon UL fast med Micarta-handtag. Därför blir det svårt att undvika vissa jämförelser då den här kniven bär samma namn och i mångt och mycket därför är en direkt arvtagare. Det som skiljer dåtid från nutid är främst att det nu finns tre olika serier istället för två. Classic-serien försedd med en back lock och ett traditionellt handtag med bolster och hornsidor finns kvar på programmet. Men lättviktarna har delats i två serier. Ett enklare och billigare instegsutförande med handtag i FRN och med 8Cr-stål och en finare med handtag i titan och AUS8 stål. Det är den vi skall studera närmare här.
 |
| Falcon UL, en kniv i lättviktskategorin som verkligen gör skäl för namnet |
Modellnamnet är Falcon UL Ti men kallas även 3.15" Ultralight Titanium vilket är väsentligt krångligare att säga
Blad
Bladformen är densamma oavsett vilken av de tre storlekarna på kniv du väljer Eagle, Falcon eller Hawk. Den är även samma för de olika varianterna så det spelar ingen roll om du köper en Classic, Ultralight FRN eller Ultralight Ti. Den är dessutom en av de saker som ärvts från de äldre knivarna så det går att känna igen sig även om det även fanns knivar med full flatslipning när det begav sig.
I Al Mar-tappning kallas bladformen "Talon". Det innebär ett med den något vaga nomenklaturen som föreligger inom området, svårdefinierat blad. Det kan sägas vara en drop point då spetsen hittas klart nedanför rygglinjen på handtaget. Men lika gärna kan det betraktas som en spear point då den kraftiga falskeggen och symmetrin gör att den närmar sig en bajonettslipning. Men den yttre formen påminner av samma skäl om en dolk, om den bara varit tveeggad. Men i vilket fall som helst är det är en form som jag gillar. Den är snygg att se på, den ger en nålvass spets och mycket egg att skära med. Särskilt när bladet som här är 80 mm långt och det mesta av det är egg. Det eleganta utseendet förstärks av en satinfinish som inte står de äldre modellerna efter.
 |
| Al Mars typiska spetsiga bladform de valt att kalla "talon" |
Det aktuella stålet är D2. Om kinesiskt D2-stål kan man säga mycket och det har jag gjort vid tidigare tillfällen. I grund och botten är det inget fel på det. Det tar en god skärpa, håller den tämligen väl och framförallt är det billigt vilket avhåller prisnivån från att skena iväg allt för mycket. Men tyvärr har det från stund till annan en tendens till att rosta och det är inte särskilt lättslipat om man inte har tillgång till diamantstenar. Nu har jag det så för mig är det inget större problem men det kan vara bra att känna till.
 |
| En jämn och fin slipning och ett fult typsnitt på texten |
Fabrikseggen på den här kniven får klart godkänt då den var både vass och någorlunda välgjord. Hundra är den inte då den som slipat kantrat något i vinkel och höger sida är därför aningen brantare kan noteras utan att jag mätt vinklarna. Något som dock är mycket vanligt på knivar. Men centrerad är eggen och det sharpening choil som finns är korrekt utfört. På samma vis är övergångarna mellan falskegg, slipfas och flata delar av bladet snyggt utförda. Lägg därtill att det är ett blad som skär förbaskat bra.
Det är kanske inte så konstigt då grundförutsättningarna är goda med ett tunt blad parat med en vass egg. Grovleken på bladgodset är i det här fallet blygsamma två millimeter och då gör det inte så mycket att slipfasen inte är så hög. Tjockleken bakom eggen ligger på 0,7 mm.
Handtag
Det första som slår en när man greppar den här kniven är att den är lätt, mycket lätt till och med. Nästa intryck är att den är välbalanserad. Balanspunkten återfinns precis bakom flipperfenan. Det kan även snabbt konstateras att handtaget är långt nog för att alla fingrar skall rymmas men att kniven är tunn.
 |
| Ett decimeterlångt handtag gjort i invändigt lättad titan |
Anledningen till den känslan är att handtaget mäter 10,5 centimeter på längden varav 9 cm är tillgänglig greppyta. Tjockleken är dock blygsamma 8 mm. Det ger en kniv som är mycket slank i fickan och som nästan känns bräcklig i hand. Något som dock ändras när man börjar använda kniven. Låset är stabilt och ingenting flexar trots det nätta formatet.
 |
| Ryggen är öppen på alla knivarna i UL-serien |
Falcon UL är en kniv med okomplicerad konstruktion. Den utgår från två bitar välformad titan där alla kanter och hörn rundats ordentligt. Inte en vass kant i sikte. Sidorna är sedan skruvade i två punkter utöver pivotskruven. Handtaget är öppet i ryggen och där hittas två distanser som anodiserats blå. Apropå yta och färg så har titanet blästrats till en matt grå nyans som är mycket jämn och väl utförd.
Det finns dock några små detaljer som höjer kniven och det är täckbrickan till fästet för clipet och hur snyggt lättad den är på insidan. Trots att sidorna endast är tre millimeter tjocka från början så har man fräst fickor på insidan av handtaget.
 |
| Hela handen får plats, med nöd och näppe. Falcon är inte en kniv för tyngre sysslor |
Längden på handtaget är tillräcklig för att man skall få plats med alla fyra fingrar. Därmed inte sagt att alla grepp fungerar lika bra. Hammargrepp är inte optimalt men det har egentligen inget med den här specifika modellen att göra utan med själva storleken. Det finns inte tillräckligt med bredd och höjd för att fylla ut handen på det viset på en så här liten kniv helt enkelt. Men desto bättre fungerar Falcon UL om den hålls i ett så kallat sabelgrepp med tummen på bladryggen alternativt placerar pekfingret där eller om du håller den i nypan på samma vis som en kockkniv. Den mjukt rundade bakänden på kniven lägger sig väl tillrätta mot insidan på handen och orsakar inget obehag.
Det gör för övrigt inte clipet hellet. Det smiter undan i handen och hjälper snarare till att göra handtaget lite fylligare.
Öppning och lås
Min äldre version av Falcon UL, den med micartahandtag, har en helt annan känsla än den här. Den bjuder på silkesmjuk gång, som om den gled på glas vilket är mycket imponerande med tanke på att det är en nitad konstruktion. Det har nu ersatts med en modernare känsla, den som erhålls av kullager. Öppningen är dock mycket kvick, det är lätt att hitta flipperfenan och man halkar inte av tack vare de distinkta räfflorna den försetts med. De är mycket fint skurna men rätt vassa. Det gör att man alrig missar en öppning med den här kniven.
Clipet är något som faktiskt underlättar öppningen på den här kniven. Ett problem med smala handtag på fällknivar kan annars vara att få grepp om dem när de skall öppnas. Särskilt gäller det flipperknivar där man dessutom inte får belasta låsarmen i onödan då det ökar trycket på detent-kulan vilket i värsta fall kan göra att kniven inte kan fällas ut. Men det är alltså inget bekymmer i det här fallet.
 |
| En diskret flipperfena som ger mycket fäste för fingret |
Flipperfenans geometri och storlek är väl avvägda för att ge skjuts åt det mycket lätta bladet. Det samverkar med kullagren för att göra den här kniven mycket kvick. Det gör förstås att "lek-faktorn" är hög på den här kniven. För den som gillar att använda sin kniv som stresskulor eller jojo så fungerar den faktiskt som det också.
Möjligen är låset lite för svårt att släppa för att göra det här till en hundraprocentig leksak. Eller rättare sagt, låset är lätt att hitta, lätt att komma åt och släppa. Det som drar ned intrycket ett litet steg är att det här är en av de där knivarna som måste stängas i två steg. Först lossar man låset sen låter man detent-kulan glida upp på bladet och först därefter kan kniven stängas.
 |
| Ett ramlås i titan med en utmärkt plats för tummen att ta spjärn |
Låset är annars mycket bra. Det är ett ramlås i titan med sund konstruktion. Med tanke på hur liten och späd den här kniven är så är det passande att det finns en låsarmförstärkning som kombinerats med ett översträckningsskydd. För att underlätta släppandet av låset har låsarmen gjorts tjockare och rundats rejält där man placerar tummen. Det känns nästan överflödigt att tillägga men något glapp eller spel finns inte i bladet när låset är på plats.
Att bära
För att vara brutalt ärlig. Det finns inte så många knivar som är bättre att bära omkring på än den här. Särskilt inte om du i det skall väga in hur mycket användbar egg du faktiskt bär med dig. Al Mar Falcon väger in i flugvikt med sina 52 gram. Dessutom är den yttre formen mycket slank, handtaget mäter bara 8 millimeter över ryggen är som högst strax över tre centimeter. Det är oerhört blygsamma mått, särskilt med tanke på bladstorleken.
 |
| Ett mycket bra clip från Al Mar även om utseendet bjuder på retro-vibbar |
Förutom de fysiska måtten så är även formen bidragande till hur sympatisk Falcon UL Ti är i fickan. Det mycket strömlinjeformade handtaget ger inte mycket som kan haka i något. Det enda som känns en smula är är flipperfenan som med sina räfflor kan kännas lite vass. Men med den i övrigt goda funktionen är den ursäktad.
 |
| Det sticker upp för mycket kniv för min smak |
Sen är clipet utmärkt. Visst kunde det fått hålla kniven lite djupare i fickan men annars har jag inga invändningar alls. Funktionen är mycket god och det är lätt att stoppa ned kniven i fickan liksom att dra den. Man har dessutom lyxat till det med en täckbricka på den sida som inte används. Och med ledning av den formuleringen kunde ni också förstå att clipet kan skiftas från höger till vänster sida efter tycke och smak. Eftersom clipet är fäst med tre skruvar så sitter det dessutom stadigare än var äldre tiders Al Mar clip gör.
Sammanfattningsvis
Formgivningen har alltid varit den största styrkan hos den här serien av knivar. Äldre knivar från Al Mars Ultralight serie är en av de bästa grunderna för en perfekt EDC-kniv som gjorts. Det är en klassiker och det av en anledning. Det förutsätter förstås att vi höjer oss över personlig tycke och smak samt för höga priser. Men i övrigt har du en design som ger en kniv som är extremt lätt att bära, skär förbaskat bra, är välbyggd och är bekväm i hand. Så frågan är hur man går vidare från en sådan klassiker? Vad kan tillföras som faktiskt gör kniven bättre?
Fast egentligen skall väl frågan vara om vad som gjorts annorlunda för "bättre" är tveksamt. Flipper istället för tumknoppar är en smakfråga och detsamma gäller titan kontra polerad micarta. Men genom att göra en TFF (Titanium Frame lock Flipper) av modellen så fördes den i vilket fall som helst in i 2000-talet.
En detalj är faktiskt bättre nu än då och det är att genom att justera formen på handtaget något har man lyckats gömma bladtangen på kniven när den är hopfälld. På de äldre versionerna var det en mycket vass nittiograders kant där. Ja och sedan kan den här moderna versionen demonteras om behovet infinner sig.
 |
| Falcon Ultralight Ti är en högkvalitativ och riktigt lätt EDC-kniv |
Sedan har införandet av kullager och flipper gjort att kniven som tidigare var mycket mjuk samt långsam att öppna nu istället är mjuk och blixtrande snabb. Eller ja, du kan faktiskt snärta upp de gamla med tummen också om du känner för det. Men de stora styrkorna är kvar. Du har fortfarande ett mycket bra blad med en form lika svårdefinierad som subgenrer inom hårdrock. För att åskådliggöra, vi talar om en kniv som är lika smidig i fickan som en Spyderco Dragonfly 2 men har en egg som bara är två millimeter kortare än en PM2 från samma märke. Det är svårslaget! Lägg därtill att bladgodset inte är överdrivet tjockt och du har en kniv som skär mycket bra. Inte riktigt lika bra som den fullt flatslipade varianten men inte långt därifrån.
Den andra styrkan den fått ärva är vikten. Lätt, lättare, Al Mar Ultralight komparerade jag vid något ställe. I det här fallet betyder det konkret 52 g! Det är vad man får om man utgår från en spetsigt, tunt blad som dessutom har en rejäl falskegg och kombinerar det med ett handtag som är öppet i ryggen och gjort av två tunna sidor titan som dessutom är lättade invändigt.
Allt detta gör att Al Mar Falcon Ultralight Ti tillhör det absoluta toppskiktet av EDC-knivar. Att jag i underrubriken hävdar att den är bättre än storebror Eagle beror på att den kniven är på gränsen till för stor till vardagsbruk. I alla fall om det inkluderar miljöer där det förekommer andra människor.
 |
| Falcon gör inte ont att se på heller, det är en snygg kniv! |
Sedan kan nämnas att byggkvaliteten hos den här kniven och den här titan-serien inte står den gamla skolans Al Mar efter. Passform och finish är utmärkt och faktum är att materialen matchar eller till och med trumfar äldre tider. Det är med glädje jag skriver det eftersom det var en av Al Mars kännetecken och en av de farhågor som många hade i och med flytten av OEM-tillverkningen från Seki, Japan till Kina var att det skulle bli sämre.
Av de skälen har jag inga som helst problem med att rekommendera den här kniven. Gillar du det klassiska och sparsmakade utseendet och vill ha något superlätt som skär förträffligt är det här en kniv för dig.
Specifikation:
Längd utfälld: 180 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 52 g (vägd av mig)
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 2 mm
Bladstål: D2, HRC58-60
Handtag: Titan, TC4
Lås: Frame lock
Producerad av: Al Mar, tillverkad i Kina
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar