Recension Karesuandokniven Metsämies bältesyxa

 

- "L" och "XL", allt är relativt

Kärt barn har många namn brukar det heta. Det gäller inte minst små yxor. På engelska kan de kallas "hatchet", "belt ax" eller "tomahawk" beroende på typ och bakgrund och på svenska talar vi ibland om skogsyxa, vandringsyxa eller bältesyxa. Oavsett hur de benämns så handlar det om yxor med ett format diskret nog att med lätthet bära med sig. 

Den här tolkningen av en sådan yxa kommer från svenska Karesuandokniven och kallas Metsämies. 

Karesuandokniven Metsämies L som set

Karesuandokniven är ett litet företag som återfinns långt norrut i Sverige, norr om polcirkeln faktiskt.* Det lilla samhället är utöver sin vackra natur där det är beläget vid Torne älv även känt för sina knivar. Men de har också tämligen exklusiva yxor i utbudet. Det är en av de senare eller snarare två av dem som jag ämnar recensera här. Metsämies som de kallas är finska för "skogsman" för övrigt. 

Först kan jag inleda med att säga att en så här liten yxa alltid är en kompromiss mellan hur effektivt den hanterar uppgifter som exempelvis att hugga ved och hur lätt den skall vara att bära med sig. Det krävs inget geni för att lista ut att större yxor klyver bättre men är tyngre att kånka på och tar mer plats. 

I den här serien av yxor som även inkluderar kusiner i form av rena jaktyxor premierar Kareusandokniven bärbarhet. Det handlar om yxor som är lätta och smidiga men ändå strävar mot att vara så effektiva som möjligt givet de ramarna.  

Metsämies L, en liten men naggande god skogsyxa

Twitterversion: Karesuandokniven Metsämies, den perfekta presenten för den friluftsintresserade. Allt enligt devisen "det bästa verktyget är det man har till hands".

Yxhuvud

Metsämies L har ett svärtat yxhuvud som mäter 12 cm på höjden och är 2,5 cm tjockt som mest. Längden på eggen är 80 mm. De måtten ger en totalvikt på yxan på 529 g. Det är ingen stor yxa som sagt. Storebror kallad XL är något kraftigare med en totalvikt på 650 g. Förutom den något ökade vikten har också skaften förlängts något. Sedan finns som namnen antyder en ännu mindre släkting för den som verkligen vill ha något smått. 

Metsämies finns i tre olika storlekar, här en jämförelse mellan L och XL, det syns på bilden vilken som använts mest

Båda har fått en dekorativ etsning på sidan av yxhuvudet. Yxan är svärtad i syfte att förstärka det rostskydd som för övrigt är en av Metsätmies främsta fördelar. Materialet är ett kinesiskt stål, 5Cr15MoV** som ibland räknas som ett "high carbon"-rostfritt stål. Det skall emellertid inte förväxlas med "carbon steel" alltså kolstål på svenska. Hade stålet hittats i en fällkniv hade jag sagt att det varit alldeles för enkelt för uppgiften. Men när det handlar om yxor ändras spelreglerna och det ställs helt andra krav på materialet. Exempelvis är inte egguthållighet lika prioriterat som slaghållfasthet och seghet. 

Jodå, den är rostfri. Jag lät den ligga i en sjö ett tag och tog upp den utan att torka av den efteråt för att testa det påståendet

Yxor med huvuden i rostfritt stål är inte helt vanliga på marknaden har jag förstått. Visst har materialet någon nackdel jämfört med andra stål i den här applikationen men i gengäld får du en yxa som är mycket moståndskraftig mot korrosion. En egenskap vilken är riktigt sympatisk i vårt Skandinaviska klimat. Särskilt om yxan används till jakt och därmed nyttjas även till kött och ben. Rost och hygien går inte ihop så bra samtidigt som blod har en tendes att korrodera stål.  

Skall jag invända något mot båda yxorna så är det att fabrikseggarna kunde vara bättre, särskilt på den mindre av de två. Storebror XL var skarpare även om ingen av dem var extremt vassa. Det kan vara värt att notera att av så här små yxor förväntar jag mig ha mer skärande egg än en grov spräckyxa för vedbacken till exempel.

Ibland förekommer i nordisk tradition att man till och med använder sin yxa som skärredskap. Där är inte de här yxorna när de levereras kan konstateras. Personligen föredrar jag att komplettera med en kniv eller två framför det förfarandet. Ofta en fällkniv parat med en fastbladad kniv. När vi talar om att skära saker alltså. 

Metsämies fungerar utmärkt till att spräcka ved även om det måste medges att de här bitarna inte bjöd mycket motstånd med undantag för någon knagg

...och minst lika bra är den för späntved

Fördelen med en inte helt perfekt egg var att jag då fick chansen att se hur lätt yxan var att slipa och hur stålet uppträder efter att en ny egg åstadkommits. Som väntat var den tämligen enkel att slipa. Och för att kombinera ett par test användes på slutet Spydercos Triangle Sharpmaker för ändamålet. Den ger en egg på 40 grader, 20° per sida. 

Att stålet inte är extremt uthålligt spelar mindre roll i den här applikationen. Det här är inte en yxa avsedd till att spräcka kubikmetervis med ved. Med det sagt har det huggits en hel del ändå. Och visst måste det medges att man känner begränsningarna som formatet ger. Inledningsvis visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig då mina tidigare erfarenheter av yxor handlar om verktyg i helt andra dimensioner, läs "mycket större". Men med teknik och lite eftertanke kan de här yxorna åstadkomma en hel del. Men det skall direkt sägas att ämnar du hugga ned små träd och liknande skall du välja XL-versionen av de två De extra centimetrarna skaft och det tyngre yxhuvudet ger då rejäl utdelning. 

Men Metsämies-familjen är precis så smidig som jag hoppades på. De är utmärkta att ha med sig när man är ute i skog och mark. Nu är det främst den mindre av de två jag använt av anledningen att när jag vill ha ännu mer flexibilitet eller snarare kapacitet så kompletteras den här yxan med en fällbar såg. Då har du i princip ett bärbart sågverk med dig i ryggsäcken. Det mesta kan processas med den kombinationen, särskilt om du adderar en kniv. Sedan är ju yxor utmärkta till allehanda andra uppgifter också som att knacka ned tältpinnar med om det behövs eller använda som improviserade hammare med mera. Där duger inte en såg mycket till. 

Skaft

Skaftet är vid sidan om det rostfria materialet i huvudet det mest unika med den här yxan och defintivt det mest exklusiva då det är ett äkta hantverk. Längden uppgår till 23cm på modell L och 26 cm på XL-versionen. Extra large skall med andra ord ställas i relation till vilken kategori av yxa det handlar om. 

Materialet i det handtäljda skaftet är rödbok*** och det avslutas med en ändknapp gjord i älghorn. En mycket snygg kombination även om jag faktiskt tycker att de mörkbetsade masurbjörksskaften på jaktyxorna från Karesuandokniven är ännu mer attraktiva. Men det är en ren smaksak förstås. 

Skaftet på Metsämie är handtäljt i rödbok och avslutas med en knapp av älghorn

Förutom att det är snyggt att se på fyller mönstret på skaftet en funktion. Det bidrar till ökad friktion och ger därmed bättre grepp om yxan. Särskilt gäller det om man är blöt om händerna eller bara lite valhänt för att de är kalla alternativt att du arbetar med handskar på. Annars har handtaget en markant svällande bakände som bidrar till att inte yxan rymmer ur handen. 

Men här blev det kanske aningen för mycket av det goda. Någon engelsktalande kommenterade en av mina bilder på Instagram och undrade om mönstret inte orsakade "hotspot bonanza". Riktigt så illa är det inte men ett par av kanterna skar in något i handen det måste medges. Men det är mycket snabbt åtgärdat med en bit sandpapper. På köpet får du en yxa som passar just din hand. Arbetar du med handskar på är det förstås ett icke-problem. 

Tämligen omgående modifierade jag handtaget något genom att sandpappra åsarna på mönstret och slutresultatet blev riktigt bra

Handtaget är bekvämt och avslutas med en ändknapp av älghorn

Något som är extremt betydelsefullt för en bra yxa, särskilt en liten sådan, är balansen mellan vikt och handtagets längd. Här har Karesuandokniven lyckats mycket väl med den detaljen. Det gäller förstås när man håller längst ut på skaftet för att faktiskt få bästa kraft från yxan såväl som när man kryper fram och nyttjar det lilla formatets fördelar. 

När yxan väl används uppträder den rätt mycket som den ser ut. Det ÄR en liten yxa så vet du med dig att det skall fällas grova träd eller huggas större mängder ved rekommenderar jag att du kompletterar Metsämies med en liten fällsåg som sades tidigare. I vilket fall skall då den större av de två yxorna väljas. Den extra vikten gör skillnad men framförallt är de tre centrimetrarna extra skaft värda sin vikt, om inte i guld så i alla fall i välskuren bok. De ger en sving med mer pondus. Det är märkligt hur mycket extra kraft de få centrimetrarna ger. 

En så här liten yxa passar utmärkt till att använda som skärredskap om man smyger fram med handen på skaftet

Första gången jag använde Metstämies L blev jag inte helt begeistrad. Den lätta vikten parat med att den inte var tillräckligt skarp gjorde att den inte bet i trä som jag förväntade mig. Snarare ville den nästan studsa i hårdare material. I det fallet rörde det sig om rätt torr, långsamvuxen björk som återfanns i knivkastningstavlor som skulle huggas till. Det är dock inte det snällaste materialet men ändock typiskt för vad en yxa kan råka ut för. Särskilt om det skall åstadkommas en brasa vilket var syftet i det här fallet. 

Men vilken skillnad det blev när den var vässad! Efter det har jag burit och brukat yxorna till och från under hela våren, sommaren och hösten. 

Fodral

Alla jakt- och skogsyxor från Karesuandokniven kommer med välsydda läderfodral utrustade med hällor som gör att du kan bära dem i bältet. Öglan är rejäl och tar bälten upp till 55 mm bredd. 

Metsämies kan köpas som set och då medföljer eldstål och bryne. Hela setet kan sedan bäras i ett fodral gjort i kraftigt läder

Yxan hålls på plats i slidan med två kraftiga tryckknappar. Lösningen har under testperioden fungerat utmärkt och yxan har inte någon gång släppt eller fallit ur även om man kryper en bit eller forcerar buskage. Yxornas relativt korta skaft gör dem även lättburna. Vikt och längdmässigt är de att jämställa med en större kniv. 

Om jag ändå bär ryggsäck får yxan sitta där eftersom avbärarremmen stjäl utrymmet från bältet

Fodralet till den mindre yxan är speciellt då det även har hållare för de andra delarna som ingår i setet. Medföljer gör nämligen även ett dubbelsidigt diamantbryne och ett eldstål. Diamantbrynet är sympatiskt att ha med sig då du kan lägga en hand vid såväl yx- som kniveggen i fält. De dubbla sidorna innebär förlängd livslängd. En sida är försedd med en skåra som underlättar om du t ex vill skärpa fiskekrokar. Att det är ett diamantbryne säkerställer att du även kan hantera de vanligtvis hårdare stål som hittas i t ex många moderna fällknivar. 

Eldstålet är gediget med ett handtag av renhorn. Både stålet och brynet är försedda med små snoddar gjorda av renskinn för övrigt. Det kanske inte är en helt nödvändigt detalj men är exempel på saker som gör setet mer personligt. Det blir tillsammans med övriga material och tillverkningsmetoder ett uttryck för Karesuandokniven rötter.   

Slutsats

I princip kan sägas att det finns två grova indelningar i hur man utrustar sig bäst om man vill processa trä i olika former när man idkar friluftsliv. Endera väljer man en mycket stor kniv a lá Bowie eller de största Sami-Leukku som finns. Det andra alternativet som kanske är vanligare i Skandinavisk tradition**** är en kombination bestående av en kniv och en yxa. 

Det är där Metsämies kommer in i bilden. Traditionen att bära en yxa i bältet är urgammal inte minst då det även historiskt har hänt att det varit en kastyxa som befunnit sig där. Nuförtiden är det andra egenskaper som lockar. 

Jag uppskattar Metsämies på ett par olika plan. Inledningsvis för att den var snygg. Mycket annat än bilder hade jag nämligen inte att gå på. Men senare för att den uppfyller de förväntningar jag hade. Att den skulle lätt, flexibel och därmed mycket användbar för den typ av friluftsliv jag idkar. Man säger ofta att det bästa redskapet är det man har med sig. Det gäller verkligen i det här fallet! En yxa lätt att bära är också den som finns till hands när den behövs. 

En utmärkt kombination, Karesuandokniven Metsämies L och jaktkniven Galten

De här yxorna är tämligen unika då de kombinerar hantverk med moderna material i form av ett rostfritt huvud. Materialet, "high carbon", skall som sagt inte förväxlas med "carbon steel" eller kolstål på svenska vilket är något helt annat. Fördelen är att om man som här lyckas få materialet slagtåligt/segt nog får en mer korrosionsbeständig yxa. 

För att  addera lite flärd till yxan har skaftet fått ett handskuret mönster. Ett mönster som kanske är draget ett steg för långt men det är lätt att åtgärda själv.  

Metsämies skogsyxor är den perfekta presenten till jägare och friluftsmänniskor

Karesuandokniven erbjuder även alla Metsämies yxor oavsett storlek som set vilket kan ses på bilderna. Då ingår ett exklusivt eldstål med ett snyggt handtag av renhorn med tillhörande snodd av renskinn för lokalfärgens skull. Även ett dubbelsidigt diamantbryne följer med. Det är ett mycket effektivt sätt att båda skärpa sin yxa och kniv ute i skogen. Sedan kompletteras setet med ett bältesfodral som rymmer alla tre föremålen. Eldstålet kan i förbifarten sägas fungera mycket väl.  

En kommentar kring pris går inte att undvika. Enbart yxan (L/XL) kostar 1895/1995 kr och setet 2695/2795 kr på Karesuandoknivens hemsida i skrivande stund. Det är tämligen substantiellt för att vara en yxa men i gengäld får du en premiumprodukt tillverkad i Sverige. Kvaliteten yttrar sig såväl i hur den är gjord som materialval. Små variationer i utseende förekommer förstås då det handlar om delvis handgjorda yxor. Det är emellertid en stor del av charmen enligt mig.

Det och det faktum att Karesuandokniven genom Metsämies hämtar inspiration från och förvaltar ett arv genom att göra en typ av yxor som har mycket lång tradition tilltalar mig. Det gör dem också till alldeles utmärkta presenter för alla vänner, bekanta och släktingar som fyller jämnt och har en passion för friluftsliv. 

Specifikation:

Totallängd: 265/280 mm (L respektive XL)
Egglängd:  80/90mm

Stål: 5Cr15MoV
Vikt: 529g/650 utan slida (vägda av mig, XL uppgiven vikt 690g)
Handtag: Trä, Rödbok med ändknapp av älghorn
Fodral: Läder

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - letar efter sina rötter

* Något som gjorde att de titulerade sig "världens nordligaste knivtillverkare" till dess att jag tyvärr var tvungen att påpeka att norska Knivsmed Strömeng AS ligger ytterligare ca 30 mil rakt norrut. 

** Där vet jag att Karesuandokniven även beaktar alternativ men att tillgången till yxhuvuden gjora i rostfritt stål inte är omfattande. 

*** Ett litet detaljfel har smugit sig in i presentationstexten på Karesuandoknivens hemsida. Där står att "/../ och träsorter hämtade från skogarna häromkring". Som sydlänning är jag tämligen säker på att bok inte växer så långt norrut. Den naturliga spridningen sträcker sig i höjd med Smålandsgränsen. Därutöver odlas de längre norrut men mycket längre än Uppland kommer vi inte.  

**** Men inte enbart då det även är samma kombination som förespråkades av amerikanen Georg Washington Sears. Han är mannen bakom uttryck som "bushcraft" och "wilderness survival" bland annat.