- höken är lös
Det gyllene snittet brukar man ofta tala om i konstsammanhang. Ja, och inom arkitektur också för den delen och till och med i samband med människors utseende. Ett liknande fenomen verkar existera för fällknivar riktade mot EDC-segmentet. Eller fickknivar som vi brukade säga innan vi blev helt anglifierade. Det kan inte vara en slump att ett par av de knivar jag blivit riktigt förtjust i på sistone har det gemensamt att måtten nästan är desamma.
Det är för mig tre nya knivar i tre olika prisklasser från tre olika tillverkare. Det handlar om Honey Badger Medium Flipper, Benchmade Bugout och så dagens recensionsobjekt QSP Hawk.
Tre olika knivar, tre prisklasser men ungefär samma mått
Det är för mig tre nya knivar i tre olika prisklasser från tre olika tillverkare. Det handlar om Honey Badger Medium Flipper, Benchmade Bugout och så dagens recensionsobjekt QSP Hawk.
QSP QS131-B Hawk
Likt många modeller från QSP kan den här fås i ett par olika utföranden. Du kan välja mellan sidor i kolfiber eller trä som på den här. Bladet kan sedan fås i vanligt satin-utförande med CPM S35VN-stål eller som i det här fallet en mönstervälld version.
Damaskståls vara eller icke vara kan alltid diskuteras samt även terminologin kring dem. Den korrekta termen är egentligen mönstervällt stål för den här typen av produkt.
Nu har jag extremt få exemplar av den varan måste medges och det finns faktiskt en anledning till det. I många fall kan jag helt enkelt tycka att det blir "för mycket" rent utseendemässigt. Det som skall vara dekorativt kan istället bli plottrigt och göra att bladet ser ut som det fått fläcktyfus.
Jag vet att det är inne just nu med mönstrade blad men i allmänhet innebär det även att egenskaperna hos bladet blir sämre. Homogena pulverstål är helt enkelt bättre i alla avseenden. Men sen kom ett företag, från Sverige faktiskt, vid namn Damasteel och slog igenom med rostfria mönsterstål med prestanda som passade väsentligt bättre för moderna fickknivar. Det är ett liknande stål fast av kinesiskt ursprung som hittas i den här kniven.
Damaskståls vara eller icke vara kan alltid diskuteras samt även terminologin kring dem. Den korrekta termen är egentligen mönstervällt stål för den här typen av produkt.
Nu har jag extremt få exemplar av den varan måste medges och det finns faktiskt en anledning till det. I många fall kan jag helt enkelt tycka att det blir "för mycket" rent utseendemässigt. Det som skall vara dekorativt kan istället bli plottrigt och göra att bladet ser ut som det fått fläcktyfus.
Jag vet att det är inne just nu med mönstrade blad men i allmänhet innebär det även att egenskaperna hos bladet blir sämre. Homogena pulverstål är helt enkelt bättre i alla avseenden. Men sen kom ett företag, från Sverige faktiskt, vid namn Damasteel och slog igenom med rostfria mönsterstål med prestanda som passade väsentligt bättre för moderna fickknivar. Det är ett liknande stål fast av kinesiskt ursprung som hittas i den här kniven.
Lyx- eller måhända "bling"-versionen av Hawk
Twitterversion: QSP Hawk, rovfågeln som korsade sig med en påfågel men behöll sin skarpa och praktiska näbb
Blad
Skall man nu hålla sig till gyllene snitt innebär det vissa proportioner och även om det inte är den måttstocken som är aktuell för just knivblad så är enkelhet och harmoni alltid gångbart. Som i det här fallet. Det innebär en drop point som mäter strax över åtta centimeter på längden, är ungefär två och en halv centimeter hög och lagom tunn därtill med sina tre millimeter godstjocklek.
Det är endast två saker som får bladet att avvika en smula från grundmallen. Det ena är förstås finishen och det andra är rampen som finns vid bladbasen. Den har förresten fått sig några frästa spår för att ge tummen bättre grepp. En detalj som känns välkommen på den här kniven.
Det är endast två saker som får bladet att avvika en smula från grundmallen. Det ena är förstås finishen och det andra är rampen som finns vid bladbasen. Den har förresten fått sig några frästa spår för att ge tummen bättre grepp. En detalj som känns välkommen på den här kniven.
Enkelhet är en dygd, särskilt när knivbladet i övrigt är mönstrat. Resultatet blir en praktisk
drop point
drop point
Valet av bladstål var jag inne på redan i inledningen och det är som synes ett mönstervällt stål. De ingående ståltyperna vet jag dessvärre inget om. Men det är tämligen lätt att strigla och bryna och tar en god egg. Det är även dugligt hållbart av vad jag kan utröna utan att ägna mig åt uthållighetsrace för knivar.
Bladet är flatslipat till nästan hela bladets höjd. Fabrikseggen var bra som de flesta knivar jag har träffat på från QSP. Kniven kom vass och eggen är hyfsat jämn om än inte perfekt. Sliparen är troligtvis högerhänt då vederbörande har "kantrat" lite mot spetsen till på vänster sida. Den är något brantare där. Något jag själv tenderar att göra när jag maskinslipar vill jag minnas.
En detalj som utförts korrekt på den här kniven är den fördjupning som gjorts för att underlätta slipning. Den sträcker sig utanför plunge line. Det gör att eggen verkligen kan sträcka sig hela vägen till hälen utan att se ut som en kälkbacke mot slutet.
Det mönstrade stålet är rostfritt men så mycket mer vet jag inte om kompositionen
I mångt och mycket är det här ett exemplariskt blad för EDC-uppgifter rent formmässigt. Harmonin återfinns både i utseende och hur det är att använda vilket konkret innebär en bra spets, en liten buk vilket gör skär mot hårda underlag (skärbrädor, huggkubbar, träbitar etc) och svepande skär lättare. Det samtidigt som bladet erbjuder en bra bit rak egg att skära med.
Spetsen är effektiv på så vis att den är vass nog att kunna användas till småpill, vilket konkret ofta innebär saker som att pilla ut spetor, glasbitar, avlägsna en ruva etc. Samtidigt är den inte så tunn att den är överdrivet känslig. Det gör att det går att bända lätt med den när kniven skall lossa ur exempelvis en träbit. Och apropå trä så är den kniven helt ok på det området också. Det kanske jag inte förväntade mig från början måste medges. Men efter att ha ordnat lite tändmaterial till en brasa och fixat ett par grillpinnar till korv samt påbörjat en vandringsstav så insåg jag att den klarade av uppgifterna med viss ackuratess.
Mer hushållsnära sysslor som att öppna paket, skära kartong och gräva sig in i alla dessa förbannade krympplastförpackningar som världen är full av klarar Hawk galant. Det tunna godset skär bra genom även tjockare kartong som flyttlådor och liknande.
Överlag kan sägas att knivbladet upplevs lika allround som det ser ut.
Spetsen är effektiv på så vis att den är vass nog att kunna användas till småpill, vilket konkret ofta innebär saker som att pilla ut spetor, glasbitar, avlägsna en ruva etc. Samtidigt är den inte så tunn att den är överdrivet känslig. Det gör att det går att bända lätt med den när kniven skall lossa ur exempelvis en träbit. Och apropå trä så är den kniven helt ok på det området också. Det kanske jag inte förväntade mig från början måste medges. Men efter att ha ordnat lite tändmaterial till en brasa och fixat ett par grillpinnar till korv samt påbörjat en vandringsstav så insåg jag att den klarade av uppgifterna med viss ackuratess.
Mer hushållsnära sysslor som att öppna paket, skära kartong och gräva sig in i alla dessa förbannade krympplastförpackningar som världen är full av klarar Hawk galant. Det tunna godset skär bra genom även tjockare kartong som flyttlådor och liknande.
Överlag kan sägas att knivbladet upplevs lika allround som det ser ut.
Handtag
Båda utförandena av den här kniven utgår från en polerad stålram. Alla kanter och hörn på den har blivit rundade och är väl slipade. I det här fallet är det en nödvändighet då man valt att göra kniven på så vis att sidorna är aningen mindre än själva ramen varpå den sticker ut en smula.
För övrigt är kniven helt öppen i ryggen och där återfinns två timglasformade och likaledes polerade distanser. Skruvstorleken för dem är T6 och för den justerbara pivotskruven hanteras med en T8.
För övrigt är kniven helt öppen i ryggen och där återfinns två timglasformade och likaledes polerade distanser. Skruvstorleken för dem är T6 och för den justerbara pivotskruven hanteras med en T8.
Träskollorna är lätt välvda och väl slipade. Träet avger en svag och angenäm arom
Utanpå ramen hittas skollor som inte bara har väl slipade kanter utan även är elegant välvda. Därtill har två spår frästs i sidorna som leder tummen till tumknopparna om osäkerhet skulle uppstå. Materialet i den här kniven är vera wood, eller Bulnesia. Ett träslag som är känt för att vara mycket hårt och har tämligen kraftig ådring vilket gör att knivarna sinsemellan kan se rätt olika ut. Mitt exemplar drar exempelvis en smula åt det gröna hållet förutom den rödbrunda grundtonen. Därtill har träslaget en behaglig arom som jag tycker påminner en aning om ene.
Handtaget är öppet i ryggen
Formen på handtaget är neutral och enkel. Precis på det vis jag oftast föredrar. Undersidan kröker sig och bildar en mjuk övergång till flipperfenan som agerar fingerskydd framtill och till en utbuktning baktill. Den gör att man inte glider bakåt när man skär. Ryggen är helt rak och det gör att kniven passar allra bäst i sabelgrepp. För hammargrepp vill jag allra helst ha en svag krökning av handtagsryggen för att det skall vara perfekt. Men det gäller mest för knivar som riktar sig mot grovarbete. På en EDC-kniv som Hawk är formen utmärkt, särskilt som det är lätt att skifta mellan olika grepp.
Själva greppytan är nio centimeter och handtaget är därmed precis lagom stort för att alla fingrar skall få plats där de hör hemma. Även om det är med nöd och näppe måste medges.
För den som uppskattar sina "beads" eller bara vill ha en fånglina av praktiska skäl finns hål för en sådan också.
Ett handtag stort nog att rymma alla fyra fingrarna men litet nog för att göra kniven smidig i fickan
Själva greppytan är nio centimeter och handtaget är därmed precis lagom stort för att alla fingrar skall få plats där de hör hemma. Även om det är med nöd och näppe måste medges.
För den som uppskattar sina "beads" eller bara vill ha en fånglina av praktiska skäl finns hål för en sådan också.
Öppning och lås
Hawk var riktigt sympatisk att öppna redan från början. Men efter en kortare inkörningsperiod är den nu extremt mjuk i gången. Särskilt gäller det när kniven skall öppnas. Delvis förklaras det blixtrande handhavandet av kombinationen av keramiska kullager och en väl avstämd detent-kula.
En annan förklaring återfinns i hur flipperfenan placerats, nästan "ovanpå" pivotpunkten. Det gör att mycket lite kraft behövs för att skicka ut bladet. Flippern är såleds mycket effektiv och det gör även att den kan hållas så här liten. Jag har bara en invändning mot den och det är att den narras. Med sin platta topp försedd med räfflor inbjuder den till att pressas nedåt. Men se det går inte alls, då händer inget! Det här bladet kan bara fällas ut genom att man drar fenan bakåt.
En annan förklaring återfinns i hur flipperfenan placerats, nästan "ovanpå" pivotpunkten. Det gör att mycket lite kraft behövs för att skicka ut bladet. Flippern är såleds mycket effektiv och det gör även att den kan hållas så här liten. Jag har bara en invändning mot den och det är att den narras. Med sin platta topp försedd med räfflor inbjuder den till att pressas nedåt. Men se det går inte alls, då händer inget! Det här bladet kan bara fällas ut genom att man drar fenan bakåt.
En diskret flipperfena som luras en smula. Den kan nämligen inte pressas nedåt utan måste dras bakåt för att fungera
Sedan har den här kniven vilket kanske framgått av bilderna dubbla öppningssytem. Förutom den lilla hajfenan finns dubbelsidiga tumknoppar. Något ovanligt är att de båda metoderna fungerar lika väl. Mycket beroende på att tumknoppen befinner sig uppe vid rampen på bladet. Det gör att den närmast agerar flipper när man använder den. Bladet vill flyga ut även då tummen är involverad. Vill man verkligen smyga ut bladet rekommenderas istället att båda händerna används.
För ovanlighets skull är båda öppningsmetoderna likvärdiga. Jag föredrar därför att använda tumknopparna
Tumknopparna sticker ut en bra bit och tillsammans med formen ger det bra fäste. Nästan lite för bra faktiskt. Kanterna är så distinkta att de upplevs en smula vassa.
För ovanlighets skull är båda öppningsmetoderna likvärdiga. Jag föredrar därför att använda tumknopparna
Tumknopparna sticker ut en bra bit och tillsammans med formen ger det bra fäste. Nästan lite för bra faktiskt. Kanterna är så distinkta att de upplevs en smula vassa.
Hawk låser med en liner lock
Låser gör Hawk med en liner lock. Låsfunktionen är mycket god.* Hela låsarmen ligger an mot bladbasen för största säkerhet och den glider inte eller bågnar om bladet utsätts för press mot ryggen. Låset är även mjukt och bekvämt att släppa. Det kommer sig av att låsarmen inte är extremt stark och att både ram och skolla på motstående sida försänkts för att man lättare skall komma åt och frigöra låset.
Att bära
Även här uppfylls EDC-knivens gyllene snitt. Så mycket bättre än så här blir inte en kniv i en ficka. Förklaringen står att finna i en kombination av format, vikt och material. Välslipade och lätt välvda träsidor är riktigt mjuka mot handen. Följaktligen är de lika mjuka mot en ficka och en tygkant också. Full pott på den parametern med andra ord. Yttermåtten med en längd, bredd och höjd på 105x13,5x31 millimeter är fickvänliga även de.
Det är vikten också trots att ramen inte är lättad. Hawk väger i det här utförandet in på jämna hektot. En extra eloge till QSP för att den uppgivna vikten stämmer på grammet. Det är inte alltid fallet med knivar. Något märkligt är att satinbladsutförandet är ett par gram tyngre enligt QSPs hemsida. Sen bygger kolfiberversionen på med ytterligare ett par gram.
Den lilla flipperfenan är så blygsam som en sådan kan vara. Liten, platt och rundad som den är.
Det är vikten också trots att ramen inte är lättad. Hawk väger i det här utförandet in på jämna hektot. En extra eloge till QSP för att den uppgivna vikten stämmer på grammet. Det är inte alltid fallet med knivar. Något märkligt är att satinbladsutförandet är ett par gram tyngre enligt QSPs hemsida. Sen bygger kolfiberversionen på med ytterligare ett par gram.
Den lilla flipperfenan är så blygsam som en sådan kan vara. Liten, platt och rundad som den är.
Ett clip som är lika anpassad för "deep carry" som det är blankt
Clipet är mycket bra. Förutom att QSP inte fick mitt memo om att spetsen på clip ALDRIG skall peka utåt. Det eftersom man daskar i det med handen ibland när man går vilket gör ont och dessutom är risken att man att repar saker man nuddar väsentligt större. Men sagda spets ger i gengäld en mycket god ramp för att föra över alla typer av tyg. Spänsten i clipet är väl anpassad vilket innebär att det är rätt starkt. Kanske för starkt om materialet varit G10 under men nu är det inte det utan halt trä vilket blir en utmärkt kombination.
Det här är ett clip av deep carry-typ vilket gör att inget av knivhandtaget sticker upp ur fickan när du bär kniven. Förutom att vara diskret i det tilltänkta sammanhanget där kniven skall bäras så riskerar du inte att tappa din dyrgrip.
Sen tycker jag personligen att clip kan vara lite mindre blanka men eftersom bladet skiner en smula det också så matchar de varandra. Det bör tilläggas att clipet inte är flyttbart.
Sammanfattningsvis
I den här texten har det ett antal gånger återkommits till utseendet på kniven. Troligen för att det här är en av mina få fällknivar med mönstrat blad. Det blir rätt slående, särskilt när det kombineras med trä i handtaget. Fast samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det som är snyggast på den här kniven är proportionerna som utmärkts av harmoni och enkelhet. Det förstörs lite av "blinget" i mina ögon så kanske man borde avstått och istället valt svart kolfiber och satinblad? Eller kanske det tvärtom kompletterar? Det är alltid ett val man får göra.
Men undet den pråliga ytan finns en enkel och sund fickkniv som inte alls är oäven vid grillplatsen i skogen heller. Kniven bet betydligt bättre i trä än vad jag förväntat mig och handtagets enkelhet ställer inte till det på något vis alls även när man skär ett längre tag. Clipet gör sig däremot påmint efter en stund som så många deep-carry-clip tenderar att göra.
Hawk, en kniv som inte bara gör sig med elegant kopp kaffe utan även ute i skogen
En av styrkorna hos den här kniven är bladformen parat med en en modest men en för sammanhanget närmast perfekt godstjocklek på tre millimeter. Tjockare behöver det verkligen inte vara. Men det gör att den här kniven klarar det mesta den kan tänkas ställas inför som vardagskniv.
Hawk är också överlag en mycket välbyggd kniv där de flesta rutor för kvalitetskontroll kan kryssas i. Bladet är centrerat, eggen jämn och vass, det finns inga spår efter maskinbearbetning på ram och sidor och nästan alla kanter och hörn är mjukt rundade och slipade.
Jag skrev "nästan" eftersom tumknopparna kunde fått sig en duvning av sandpappret de med. Den enda lilla kvalitetsmissen som jag hittat på hela kniven är den bakre skruven till clipet som inte vill fästa ordentligt och därför sticker ut en smula.
Men det är som EDC-kniv QSP Hawk gör sig allra bäst
Hawk påminner till det yttre en smula om en annan och enklare kniv från QSP, nämligen deras Parrot. Båda är sunda EDC-val men Hawk har alla de förbättringar som gör den till en väsentligt mer sofistikerad kniv. Materialen är förstås betydligt finare både i blad och handtag och till skillnad från sin släkting har Hawk keramiska lager. Men även mer subtila skillnader gör den bättre som att det något högre bladet skär bättre trots samma godstjocklek. Eller att den lilla ökningen i storlek gör att handtaget blir avsevärt bekvämare.
Det är de skillnaderna som gör det värt att lägga något mer på sin EDC-kniv. I det här fallet kostar QSP Hawk i det här utförandet runt 100$ och något mer i Euro.
För de pengarna får du en mycket sofistikerad fickkniv för vardagsbruk som klarar mer än den ser ut att göra samtidigt som den är snygg under tiden den arbetar.
Det är de skillnaderna som gör det värt att lägga något mer på sin EDC-kniv. I det här fallet kostar QSP Hawk i det här utförandet runt 100$ och något mer i Euro.
För de pengarna får du en mycket sofistikerad fickkniv för vardagsbruk som klarar mer än den ser ut att göra samtidigt som den är snygg under tiden den arbetar.
Specifikation:
Längd utfälld: 187 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 100 g
Bladlängd: 82 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: rostfritt mönstervällt, HRC 58-60
Handtag: träskollor på stålram
Lås: liner lock
Producerad av: QSP, tillverkad i Kina
/ J - mönstrade på
* Extra uppmärksamhet kring geometrin tror jag eftersom QSP vid ett tillfälle hade problem med den detaljen på en specifik modell. Något som idag är löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar