Knivrecension Al Mar 2.75 Hawk Ultralite FRN

-  lätt, lättare, Hawk UL

Nysatsande Al Mar har släppt några av sina vid det här laget klassiska modeller i ny tappning. Häromdagen recenserade jag en av dem. Det var lättviktsversionen av Eagle och just den kniven hade fått titankostym vilket är den mest exklusiva varianten. Då sade jag att Ultralight-knivarna numera finns i två serier och idag skall jag presentera den andra. En enklare kniv med handtag  av FRN och dessutom skall vi ned rejält i storlek. Från en örn till en liten hök. 

Al Mar AMK4122 2,75" Ultralight Hawk

Kniven som är aktuell har modellnamn AMK4122 vilket står för Hawk UL med FRN handtag. Målet var att göra en liten, lätt och smidig kniv. Vare sig materialval eller konstruktion sticker därför ut. En  flipperkniv med ett blad som löper på kullager byggd på en stålram med skollor av plastmaterial är inget revolutionerande men i sammanhanget väl valt. Men att förse en klassisk Al mar-modell med de här attributen är något mer uppseendeväckande. Frågan är då hur resultatet blev? 

Gammalt möter nytt. Äldre formgivning med moderna attribut

Blad

Bladformen känns igen då det är exakt densamma som återfinns på alla knivar som ingår i Ultralight-serierna oavsett storlek och för den delen version. Det innebär en form som Al Mar döpt till "Talon"*. Det innebär en slank, mycket spetsig droppoint med en rejält tilltagen falskegg på toppen. Finishen är också densamma modellerna emellan, en halvblank satin.

Det som skiljer syskonen åt är två saker. Materialet och naturligtvis storleken. Det här är minstingen i familjen och det innebär ett blad som mäter 70 mm. Höjden är blygsamma 9,5 mm och även godset är påfallande tunt med sina två millimeter. 

Ett mycket spetsigt blad med markerad falskegg

Tidigare har Al Mar alltid använt sig av olika japanska stål, företrädesvis AUS8 i de här knivarna. Mycket beroende på att knivarna gjordes där en gång i tiden. Nu har produktionen flyttats till Kina och det har även medfört ett skifte vad gäller ståltyp I den här något enklare versionen hittas 8Cr13MoV. Ett kinesiskt "bokstavstål" som vi vid det här laget känner igen. Ett stål jag i allmänhet inte är helt förtjust i. Min erfarenhet från flera olika tillverkare är att det har en tendes till att rosta trots att det är "rostfritt". Det håller inte heller skärpan speciellt väl. Särskilt inte som Al Mar uppger hårdheten till låga 56HRC. Vi är nu på "Schweizerknivsnivå" när det gäller egguthållighet.

Fördelen med det här stålet är två för konsumenten och ett eller kanske två för tillverkaren. För oss användare är det mycket lätt att slipa och blir faktiskt riktigt vasst. För den som gör dem är materialet förstås billigt men även lätt att forma och värmebehandla även i större omgångar. Det är nog i det sistnämnda de främsta vinsterna står att hämta.

Men jag hade mycket hellre sett ett annat stål. Varför inte sikta på något svenskt som 14C28N till exempel?

På framsidan återfinns logga och namn och på baksidan beteckning samt tillverkningsland

Samtidigt kan det påtalas att en så här liten kniv men framför allt det slanka formatet gör att den inte lär användas till några avancerade uppgifter. Inte som i tyngre i alla fall. Till vardagsuppgfter som att skära av ett snöre, öppna en plastförpackning, avlägsna en klädetikett, skära av plastband mm är stålet fullt adekvat. Så missförstå mig rätt när jag säger att jag inte är helt förtjust.

Fabrikseggen får godkänt och kunde utan problem raka hår utan större tryck. Fördelen med det här mjuka stålet är att det är mycket enkelt att strigla vilket är mitt favoritsätt att underhålla eggar på mindre knivar. Ett par drag på ett gammalt läderbälte med Autosol och kniven är vass igen. Och det behövs efter att ha avverkat ett par kartonger. Hawk gör det däremot med den äran. Det tunna bladet glider med lätthet igenom den sortens material. Och för den som nödvändigtvis vill använda fällknivar i köket så kan det meddelas att den här kniven är en excellent liten skalkniv. 

Handtag

Formen på handtaget käns bekant eftersom det är en mindre version av Eagle och Falcon. Här har handtaget krympt till 89 mm på längden. Det hade möjligen räckt till för hela handen om det inte varit för en av de uppenbara nackdelarna med just flipperknivar. Flipperfenor stjäl utrymme och i det här fallet leder det till att det här blir en trefingerskniv för min del. Den yta som återstår för fingrarna att greppa kring är nämligen bara 75 mm.

Höjden på handtaget är annars som mest 18 mm och tjockleken 8,5 mm. Litet och lätt var det. 

En välformat men mycket litet grepp i FRN med drakfjällsmönster

Stålramen är gjord i 410-stål och helt gömd inuti plastskollorna. Det bidrar till att göra kniven så tunn som den är. Ramen är också lättad vilket tillsammans med det slanka bladet och FRN-sidorna håller ned vikten rejält.

FRN är som de flesta kanske vet en förkortning för Fiber Reinforced Nylon. En fiberförstärkt nylon, ett slags superplast med andra ord. Mycket hållbar, lätt att forma och egentligen ett utmärkt handtagsmaterial med undantag för att det inte känns särskilt exklusivt. Ytan har fått vad Al Mar kallar "dragon hyde" och det mönstret ger gott fäste. 

Hawk är även mycket tunn, under en centimeter

Hawk är öppen i ryggen och hophållen i två fästpunkter utöver pivotskruven. Storleken för sidorna och clipet är pyttiga T4 och för pivotskruven T8. Dessvärre är inte skruvarna av högsta kvalité utan glappar något. Så pass att jag vid första försöket var osäker på om det var T4 eller T6 som var aktuellt. Försiktighet vid demontering rekommenderas därför.

Tack och lov har man låtit bli att förse handtaget med ett fånglinehål. Förutom att det varit fult så hade det ställt till det för placeringen på clipet som är illa nog i vilket fall som helst.

Hela handen ryms inte på handtaget och det är i nypan Hawk gör sig bäst

I hand märks det att det här är en riktigt liten men framförallt slank kniv. För mig är det som sagt en trefingerskniv och det gör att hammargrepp i princip är uteslutet. Bäst fungerar Hawk när den används som precisionsinstrument endera i nypan eller med pekfingret ovanpå bladet. Skall man ta i någon lite mer är det ett "sabelgrepp" med tummen på den bredare delen av bladet som får användas. Texturen på FRN-sidorna gör då ingen nytta eftersom min hand är för stor för att de skall vara i kontakt med den. Fingerskyddet fyller dock sin funktion och hindrar kniven från att glida. Det är först när tummen placeras på sidorna i handtaget som mönstret gör nytta. 

Öppning och lås

Flippern på den här kniven är förvånansvärt bra. Anledningen till den överraskade tonen är knivens storlek. Det är nämligen inte helt enkelt att få till god effektivitet och en snabböppnad kniv i ett så smått format. Det är två saker som måste övervinnas för att det skall fungera. Det första är att bladet är mycket lätt och därför inte erbjuder mycket moment även om detentkulan har rätt motstånd. Det andra är att själva flipperfenan givet storleken på kniven är liten vilket ger kort hävstång. 

Liten men naggande god flipperfena

Det som gjorts rätt i det här fallet är att man har god geometri, flippern är rätt placerad helt enkelt parat med ett väl avvägt motstånd hos detent-kulan. Sen underlättas det hela att Al Mar valt att lyxa till det med keramiska kullager även hos den minsta av knivarna. Sammantaget ger det en explosiv liten kniv som är lätt att öppna. Det spelar heller ingen roll på vilket sätt man träffar flipperfenan, den kan både tryckas nedåt och dras bakåt med samma goda resultat. Den är snabb som en vessla. 

Ett utmärkt lås väl anpassat till modellen

Även låset är välgjort på den här kniven. En linerlock är mer än adekvat för den här storleken på kniv. Den som finns är dessutom utmärkt. Hawk låser lika effektivt varje gång utan det minsta glapp eller spel. Hela kniven känns också stadigare än den ser ut. Den dolda stålramen bidrar till det. Låset är också lätt att både komma åt och släppa eftersom låsarmen är något förhöjd samt försedd med räfflor för ökad friktion mot tummen. En låsarm i det här formatet bjuder heller inte på särskilt mycket motstånd.

Något som är mindre bra däremot är att den här kniven eller åtminstone exemplaret är en "banan". Det vill säga bladet är förvisso centrerat när kniven är stängd men dessvärre inte i öppet läge. Bladet pekar markant åt höger. En miss i kvalitetskontroll helt enkelt.  

Att bära

Det här kunde varit den ultimata fickkniven att bära om det inte vore för en detalj. Men i övrigt är den exemplarisk. Den är liten, vilket förutom att den är relativt kort innebär att den är extremt slank och dessutom tunn. Och så var det vikten, 37 gram är inte mycket hur man än vänder på det. 

Clipet är bra utformat och fungerar väl men placeringen lämnar en del övrigt att önska

Sen var det dags för "detaljen". Det är clipet jag talar om. Själva funktionen är faktiskt utmärkt. Utformningen på Al Mars clip har alltid varit bra och det här är inget undantag. Bra ramp givet storleken på clip, god spänst och anpassad storlek kombinerat med tillräckligt utrymme under för att en byxkant skall få plats. Placeringen gör även att det överhuvudtaget inte känns i handen när man skär med kniven. Så långt inget att anmärka på.

Men nackdelar finns och den första är rent kosmetisk. Det är ett målat clip och precis som alla andra dylika så skavs det lätt. Gillar man patina på sina knivar är det utmärkt för den kommer snabbt i det här fallet.

Sällan har en sån här liten kniv varit så synlig

Den andra nackdelen är dock inte kopplad till utseende. Det som förstör för Hawk när det gäller hur väl den fungerar i en ficka är clipets placering. Jag tror inte att jag varit med om någon kniv som syns så mycket i relation till storleken. I det här fallet sticker nästan 2,5 cm upp ur fickan. Totallängden hopfälld är 8,9 cm. Det är inga bra proportioner. Lägg därtill att clipet försetts med logoyp och text. Det sistnämnda är förvisso mest en utseendefråga det med. En som jag inte är odelat förtjust i.

Något som jag däremot uppskattar är den lyxiga detaljen med en ifyllnadsplatta till den sida som inte används för stunden.

Sammanfattningsvis

Al Mars tidigare utgåvor av UL-serien var gjorda i Micarta och faktiskt ännu lättare än dagens efterföljare då de saknade ram. De fick ett mycket gott erkännande för att vara extremt välbyggda även om de betraktades som aningen dyra.  Nu har man istället valt att göra dem i två varianter. En mer exklusiv i titan och den här enklare i FRN. Hur står sig då dagens Al Mar-modeller på en hårt konkurrensutsatt marknad?

Tämligen väl dryftar jag mig till att säga. Al Mar har lyckats med konststycket att få till en god flipperfunktion på en mycket liten kniv. Man har därtill lyckats bibehålla stilen tämligen väl trots att de ursprungliga designerna försetts med flipperfenor. Materialen är inte uppseendeväckande men väl använda. FRN på stålram samt 8Cr13MoV är inte ovanliga för knivar i den här prisklassen medan keramiska kullager och täckplattor till cliphålen är det. Så frågan blir då vad prisklassen är? I det här fallet ligger MSRP på 55$ vilket är rätt långt ifrån det aktuella butikspriset som snarare ligger runt 35$ vilket får anses godkänt. Tyvärr vet jag inte i skrivande stund vad den kommer att kosta i Sverige. Ibland är det en (helt) annan historia.

Liten, lätt och elegant, ungefär som en espresso

När det kommer till utförande så konstaterade jag att titanversionen kunde matcha de gamla Al Mar vad det gäller precision i tillverkningen. Den här kniven får däremot både ris och ros när det kommer gäller tillverkningskvalitet. 

FRN är är plast och kommer så alltid förbli men här är den väl använd och snyggt gjord med väl rundade hörn och kanter samt gott fäste. Öppningsmekanism och lås får toppbetyg för klassen både vad gäller funktion och känsla.

Mindre bra är däremot ett par saker. En detalj som känns billig är att Al Mar loggan relativt omgående skavdes bort från handtaget genom vanlig användning. För den som önskar mindre märkning på sina knivar kan det förvisso kännas bra men då kanske den inte skall vara där från början? En något allvarligare detalj som irriterar min inre OCD-person mer är att bladet inte sitter rakt i handtaget. Det pekar åt höger när kniven är öppen. Det stör inte funktionen hos kniven men intrycket blir mindre bra. Sen kunde skruvarna varit av bättre kvalitet. Risken att dra dem runda är uppenbar.

Familjeporträtt - Al Mar Hawk UL FRN med sina större syskon

Trots det tycker jag att Al Mar har lyckats väl med vad de siktat på. Det var att leverera en mer budgetorienterad version av sin klassiska lättviktsserie. Jag blir dock rätt nyfiken på hur storebror i FRN-utförande känns. Jag tror nämligen att om den är lika stadig i konstruktionen som den här lilla höken kan dem konkurrera med knivar som t ex Spyderco Endura.

Hawk klarar sig emellertid bra på egen hand. Den är nämligen ett utmärkt alternativ för den som söker en ultralätt, jo den lever upp till namnet, liten kniv som knappt märks i fickan. En liten fickskalpell som därtill levererar utmärkt handhavande då den är mycket snabb och enkel att fälla ut och även ihop. En kniv som både är bra som "fidget toy" och fungerar väl. Sade jag att den är snygg också?

Länk till tillverkarens produktsida hittar du här. 

Specifikation:

Längd utfälld: 159 mm

Längd hopfälld: 89 mm

Vikt: 37 g (vägd av mig)

Bladlängd: 70 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: 8Cr13MoV, HRC56

Handtag: FRN

Lås: Liner lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Kina

/ J - downsizar

* Något som annars brukar beteckna knivblad med nedåtpekande spets och konkav egg. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre