Recension ANV Z400

Häromsistens recenserades en fällkniv med ett blad inspirerat av en köttyxa. Jag skrev då att bland mer opraktiska bladtyper så är det inte min favorit och att i sådana fall skall det vara mer spetsiga förlagor som är aktuella för att tilltala mig. Här är en sådan från tjeckiska ANV, Acta non verba Knives, kallad Z400. En kniv som bjuder på inspiration från en klassisk dolk. 

ANV Z400

Ibland hör jag de som hävdar att en dolk måste vara tveeggad för att räknas som en sådan. Det är nu inte riktigt sant då det historiskt sett finns ett otal dolkar med endast en vässad sida. Ett känt sådant exempel är kategorin Rondelldolkar. Sedan finns det dem som inte har några eggar alls. Men det är ett annat kapitel. 

Fällknivar av den här typen är ytterst sällan dubbeleggade. De kan inte vara det av det enkla skälet att en del av bladet är blottat i hopfällt läge.* ANVs bidrag till kategorin kallad Z400 är ett utmärkt exempel på en fällbar dolk som trots sitt symmetriska utseende endast är slipad på en sida. 

Z400 bjuder på svenskt stål i ett blad tillverkat i Tjeckien

Twitterversion: ANV Z400, ett får i ulvakläder eller snarare en EDC-kniv gömd i dolkförpackning.

Blad

Den symmetriska bladformen är vad som definierar den här kniven. Det och att bladet är något större än man kan få för sig genom att enbart studera bilder. Det mäter 100 mm på längden, är strax över 25 mm brett och tjockleken är 3,5 mm. Ett tämligen rejält blad med andra ord eller åtminstone långt. 

Utöver formen kännetecknas det här bladet av en genomgående skåra utskuren i bladet. Finishen kan som ofta är fallet med ANVs produkter fås i ett par olika varianter. I det här fallet är det en snygg stentumling som sedan halvpolerats. Alternativet är ett med DLC-beläggning svärtat blad. Märkningen består av ANVs stiliserade logotyp på en sida och namn, tillverkningsland och ståltyp på den motsatta. 

En decimeter långt, symmetriskt slipat blad men med endast en egg

Stålet man använder sig av är från Uddeholm i form av Sleipner. Det är egentligen ett verktygsstål tillhörande samma kategori som D2 men uppges vara mer rosttrögt än de stålen. Det har också något finare struktur och är något segare. Nu är det lite av mer akademiskt intresse i en dolk som även kan användas som EDC-kniv. Men att det även är något mer lättslipat kan vara av intresse.  

Fabrikseggen var snyggt utförd men kunde fått vara vassare

Särskilt som fabrikseggen förvisso var duglig men inte på topp. Den var jämn och symmetrisk vilket är en god början. Men den var inte vass nog. Något man själv kan råda bot på men där kunde ANV ha ansträngt sig något mer. 

Vid användning känns kniven precis ut som den ser ut. Bladgeometri är en av de viktigaste aspekterna för hur en kniv uppträder. Det trumfar ofta stålkvalitet och ibland härdning. Här blir geometrin onekligen lidande av formatet. Eftersom det här är ett flatlipat blad blir Z400 rätt tjock bakom eggen, ca 0,8 mm. Det är nästan oundvikligt med en så låg slipfas som 12 mm om man inte väljer att skålslipa kniven. Men i gengäld blir bladet betydligt tunnare och därmed skörare då. 

Nej, nej, nej, karvar i trä gör man helst inte med den här kniven

Mycket bättre! Inga kast men jag har provhuggt med kniven

Naturligtvis påverkar de siffrorna hur kniven uppträder i dagligt bruk. Mer ärligt uttryckt, den är inte den bästa på att skära i vissa ämnen som papp, kartong och liknande. Något bättre går det när det handlar om hårdplast, mjukare golvmatta samt remmar, buntband och dylikt. Då räcker det med en skarp egg och geometrin påverkar inte prestandan lika mycket.  Lika tydligt är det att kniven penetrerar väl. Så att "avliva" plastkartonger eller sticka hål i petflaskor och plastdunkar etc går som en dans. 

I köket får den inte ens komma in. En kniv som ståtar med en mycket låg flatslipning, i praktiken en sabelslipning med brant eggvinkel samt inkluderar en stor springa mitt i bladet och därtill har parerskydd som sticker ut har inte riktigt där att göra. Förutom att öppna paket och skära bort plast runt ost med då. Till paketöppning är den bra.

För skoj skull tog jag ut några träbitar i trädgården för att karva i. Vi låter det vara vid det. Den här kniven talade till mig efter att den nafsat lite på träet sen kom både jag och kniven fram till att det var onödigt arbete för oss båda. 

Handtag

ANV låter köparen bygga ihop sin egen kniv på hemsidan. Det innebär att man kan välja mellan olika varianter på handtagsmaterial. Det som kan ses på bilderna är "Dural" vilket är vad de kallar aluminiumlegeringen de använder sig av. Önskas mer fäste kan man istället välja G10 som kan fås i flera olika färger. 

Formen på handtaget följer bladet och är därmed droppformat samt symmetriskt. Något som förstärks av clipets placering i mitten och den fördjupning som löper längs mitten av handtagssidorna. Sidorna är mjukt välvda och kanterna slipade och rundade på ett bra vis. Inga vassa kanter på den här kniven. 

Handtaget är både snyggt och bekvämt samt aningen halt

Konstruktionen är speciell då ANV även på den här modellen endast använder sig av en liner på låssidan. I övrigt är det handtagssidorna som står för stabiliteten. Sedan är kniven endast sammansatt med två skruvar, själva pivotskruven för bladet och en i änden på handtaget. Den senare fyller ett flertal funktioner då den simultant agerar både distans, fäste för låsarmen och fästpunkt för clipet. Det ger ett mycket rent utseende och därtill en kniv som är ett skolboksexempel på vad som menas med "öppen i ryggen". Eftersom insidan är slät är det därför extremt lätt att göra rent kniven om man nu behöver det. 

Mer öppen än så här blir inte en fällkniv

Aluminiumhandtaget är hårdanodiserat vilket ger en tålig yta som också är rätt hal. Det som ger fäste är istället handtagsformen i sig. Fördjupning för pekfingret ger stöd och sedan sväller handtaget på mitten för att fylla handen varpå det sedan smalnar av mot bakänden till. Skåran som återfinns på mitten av sidorna är förvisso dekorativa men det är även där fingertopparna hamnar när man sluter handen rund handtaget och de bidrar därmed till bättre grepp. 

Det rymliga handtaget möjliggör de flesta grepp

Handtaget  på Z400 är stort och rymligt. Det mäter hela 128 mm när kniven är hopfälld och så mycket som 12 cm av det är greppyta eller kanske till och med något mer då fingerskydden är vinklade framåt. Således är det inga problem att få plats. Det leder även till att alla vanliga grepp fungerar. Främst gäller det hammargrepp som blir utmärkt tack vare att handtaget sväller på mitten och frånvaron av skarpa kanter och hörn där tumvecket möter handtaget. Även sabelgrepp med tummen bakom det övre fingerskyddet fungerar bra på grund av det långa handtaget och de fint rundade hörnen på parer/fingerskyddet. 

Sedan kan en tumme eller ett pekfinger placeras på bladryggen om man sträcker fingret en bit men eftersom den sidan är tunn på grund av falskeggen så ger den inte mycket stöd. Det går förstås även utmärkt att vända på handtaget och använda kniven med eggen riktad mot kroppen då det är symmetriskt. Även i ett grepp a la ishacka fungerar handtaget. Då handtaget är platt så kan även en tumme placeras ovanpå pivotskruven och kniven på så vis hållas i nypa för sidledes snitt. 

Sen kan tilläggas att för den som söker ett grepp med optimal friktion rekommenderar jag istället att välja G10-versionen. 

Öppning och lås

Z400 är en kniv som öppnas på två vis. Främst är det en flipper och som det agerar det övre fingerskyddet. Det är vinklat bakåt på ett utmärkt vis och trots att flipperfenan inte är överdrivet stor fungerar den väl. Det gäller både om du pressar nedåt (push button) eller drar fenan bakåt (light switch). En smula hal är den då den saknar räfflor men funktionen är ändå tillfredsställande. Det går att halka av med pekfingret med det händer sällan. 

Kombinationen av det från ANV medföljande fettet och teflonlagren gör den här kniven mycket mjuk i gången. Så här långt har jag inte upptäckt någon nackdel med att inte ha glidlager i starkare brons. Tvärtom har kniven blivit märkbart mjukare att hantera över tid. Vad det visar är att alla knivar inte behöver vara likadant byggda för att fungera. Läs "försedda med kullager". 

Ett fingerskydd agerar "flipperfena" och den andra fungerar som "wave"-funktion

Sedan öppnas kniven även på ett andra vis. Det är där de två självlysande iläggen kommer in. De hittas på modell Z100 i flipperfenan, på Z200 i fördjupningen i bladet och här på Z400 återkommer den detaljen på båda fingerskydden. De markerar vart kniven skall öppnas. Det förklarar den gröna självlysande punkten på flipperfenan men inte den på det nedre skyddet. Men det är så enkelt som att den agerar "wave-funktion" om man vill. Om kniven bärs långt bak i fickan och dras snett bakåt kommer bladet att fälla ut sig automatiskt på vägen ut. Personligen är det inget jag är särskilt förtjust i men det kan lätt undvikas genom att inte dra kniven snett bakåt eller flytta fram den något. 

En liner lock som är udda på så vis att den är mycket stabil för högerhänta
men inte för vänsterhänta

Låset är en liner lock men inte av den vanligaste typen. Liksom på andra fällknivar från ANV bygger den på en ensidig liner som även agerar låsarm. En ovanlig men inte unik lösning. Den är sedan fäst vid den bakre av de två skruvar som håller samman handtaget. 

Funktionen är genomgående mycket bra med ett litet undantag. Låsarmen är stark nog och fjädrar bra vilket gör att den faller på plats med starkt och förtroendeingivand ljud. Ett ljud som för övrigt förstärks av aluminiumhandtaget. När låsarmen väl är i position håller den bladet på plats utan spel eller glapp. Men här kommer undantaget in. För att låset skall  bli enkelt att släppa och det är det, så höjer sig låsarmen över resten av handtaget. Det gör att om kniven hålls i ett fast grepp med vänster  så flyttar sig låsarmen aldrig så lite och en smula spel i höjdled uppstår då man vickar på bladet med höger hand. I högerhandsfattning är det tvärtom. Där hjälper fingrarna till med arbetet och någon tendens till att låsarmen glider (lock slip) finns inte överhuvudtaget. 

Att bära

Den här kniven är en av få relativt stora knivar som är lättburna. Den enda som ligger den i fatet är längden på nästan tretton centimeter hopfälld. Men i övrigt är handtaget slankt med 12 mm tjocklek och inte överdrivet brett heller trots parerskydd. Över dem mäter den 42mm men själva handtaget endast 29 mm som bredast. 

Sen är den här kniven lätt med sina 115g. G10-versionen är dessutom ytterligare några gram lättare. Det är inte mycket för ett blad på en decimeter skall påpekas. 

Wire clipet är fäst i bakkant på den enda skruven och är flyttbart

Främst är det dock materialet och clipet som gör att kniven bärs lätt och ledigt. Den hårdanodiserade aluminiumytan ger inte mycket friktion när kniven skall ned eller upp ur en ficka. Fingerskydden finns där och ibland händer de att de vill fiska upp något. Särskilt på vägen upp och eftersom de är gjorda för att agera "wave" så får man vara medveten om det. Det är det jag har emot den sortens funktion generellt. En vacker dag tänker man inte på det och då är olyckan framme. 

I fickan syns Z400 inte alls

Clipet är av samma typ som återfinns på Z100. Det innebär ett "deep ride loop over clip". En långt engelskt namn för att beskriva ett wire-clip fäst i bakänden på handtaget och som låter kniven sitta djupt ned i fickan. Så djupt att inget av handtaget syns faktiskt. Eftersom materialet i clipet dessutom är tunt så är det så diskret som en kniv kan bli i det fallet. 

Appropå tunt så kunde clipet faktiskt fått vara kraftigare. Som det är nu så glider det en smula i sidled och det skrapar aluminiumytan. Dessutom kan det böja sig om det får en hårdare smäll. Så långt har jag smällt i det ett par gånger men haft turen att träffen varit lös nog för att clipet skall fjädra tillbaks. 

Clipet är flyttbart till vänster sida men som jag sade låset är inte helt pålitligt då så jag kan inte rekommendera denhär kniven för den vänsterhänte trots de ambidextriösa öppningsmetoderna. 

Sammanfattningsvis

Den här knivtypen är inte den vanligaste på marknaden. Det händer att dolkinspirerade fällknivar dyker upp från stund till annan men alla märken har dem inte och de tillhör troligen inte bästsäljarna. Det finns förstås en förklaring till det. Ett blad med den här formen är inte det ultimata i alla sammanhang. Om nu inte alla situationer kräver att man sticker kniven i något. Men med det  sagt finns det andra kvaliteér som kan locka till köp. Inte minst för den som endera samlar på knivar eller åtminstone innehar fler än en. När det som är "mest praktiskt" redan är införskaffat kan man ge utlopp för andra begär att styra inköpen. Ett sådant är estetik. På det området är jag personligen svag för en snygg dolk. Det är precis vad ANV Z400 är. 

Utöver utseendet bjuder Acta non verba Knives med Z400 återigen på en välbyggd kniv med en rad för märket kännetecknande detaljer. Den innehåller flera av de element jag presenterade i min recension av den mer vardagsbetonade modellen Z200. Dit hör exempelvis hur de valt att markera var eller snarare hur knivarna öppnes genom att förse dem med självlysande ilägg. De har även en konstruktion som känns igen med endast två skruvar som håller ihop kniven, en ensidig liner som även agerar lås och wire-clipet med sin unika infästning. Sedan återkommer även teflonbussningar istället för dito i brons eller kullager. Jag nämner det då jag vet att det är en röd flagga för somliga. Men med en smula slitage och en klick av det  medföljande fettet blir kniven allt smidigare och snabbare över tid. Jag känner därför inte att den här kniven behöver kullager för att bli riktigt kvick. 

Acta non verba Z400 är en kniv som inte gör sig väl i skogen men som kan användas för EDC-bruk

Som stål har ANV valt Sleipner. Att det skall vara mer rosttrögt än D2 är mer en teoretisk tanke än en praktisk visade det sig. Det var några varma veckor under den här sommaren när kniven testades vilket resulterade i några mindre rostangrepp på bladet nära ricasson och på flipperfenan. Verktygsstål som D2 och Sleipner brukar ibland kallas "semirostfria" men min erfarenhet är att det påståendet skall tas med en nypa salt. Eller förresten inte då de tenderar att få värre fläckar av det. Använd istället lite olja för att underhålla dem från stund till annat så slipper man bekymret. Till den här kniven hade jag nog föredragit ett mer rostfritt stål som N690.

Sedan kunde skärpan på fabrikseggen kunde varit bättre. Det känns som man tänkt "det är ändå en dolk, ingen kommer faktiskt att använda den" och gett upp lite på den fronten. Det går snabbt att åtgärda själv men jag föredrar om tillverkaren leder vägen i det fallet. 

Z400 köper du på grund av utseendet. Annars finns även Z200

Eggvinkeln och den övriga geometrin som följer med bladformen och hur den genomförts leder till att den som söker den mest praktiska EDC-kniven skall man med fördel välja en annan kniv ur ANVs sortiment. Företrädesvis modeller som Z100 eller Z200.

Den här kniven väljer du av andra skäl, främst utseendemässiga. Du väljer den för att du gillar ett klassiskt dolkblad och gärna använder en sådan som EDC-kniv även om det innebär vissa eftergifter på prestandasidan. För även om det inte är en kniv för friluftsbruk eller ens vid grillen så fungerar den förstås till allt småpill som tarvar en vass egg och en god spets. Det är först när du arbetar med en kniv, när du verkligen skall skära något som begränsningarna visar sig. Ja och sedan är den inte det minsta diskret utan tvärtom så "skriker" utseendet en smula och kräver uppmärksamhet. Så det är inte en kniv du halar fram bland kollegorna på företagsutflyktens team-building dag första dagen på nya jobbet. 

Sen skall tilläggas att som vanligt är det här en mycket välbyggd kniv. Alla kanter och hörn är rundade där de skall, skruvar är av god kvalitet, bladet är centrerat och så vidare. Kvalité från Böhmen i Tjeckien helt enkelt. Mycket snyggt packeterad kvalitet dessutom!

ANV Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 230 mm

Längd hopfälld: 128 mm

Vikt: 115 g (aluminiumversionen, vägd av mig)

Bladlängd: 100 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: Sleipner

Handtag: Aluminium

Lås: Liner lock

Producerad av: ANV, tillverkad i Tjeckien

/ J - 

* Några få undantag finns som t ex Gerbers CF och andra knivar där hela bladet är dolt i handtaget i hopfällt läge.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre