Knivrecension ArtisanCutlery "Apache"

-  alla helikoptrar kan tvingas nödlanda

Som nummer två ut i min recensions-triptyk av knivar från ArtisanCutlery är den här modellen kallad Apache. Det är något oklart varifrån de får sina namn men några indianer verkar inte vara inblandade i det här fallet så jag förmodar att det är det kantiga utseendet från en attackhelikopter som fått agera inspirationskälla. Så dags för en flygtur med en Apache!

ArtisanCutlery ATZ1813P "Apache"

Som alla modeller från det här företaget finns Apache i en mängd olika utföranden. Den här specifika kniven har fått beteckningen ATZ1813P vilket innebär ett utförande med D2-stål i bladet och ett handtag med sidor av aluminium med infällda paneler av G10. Sedan kan den kombinationen fås i tre olika färgställningar. Annars finns en toppmodell med titanhandtag och M390-blad som i sin tur finns med fyra olika färgteman. Mellan de två återfinns en modell med blad i S35VN. Ni märker att antalet kombinationer växer närmast exponentiellt.   

Kniven är designad av, ja vem är frågan. Jag har nämligen några frågor att ställa till vederbörande men framförallt hade jag velat studera den personens händer närmare. 

Från den här vinkeln ser inte Apache allt för illa ut

Twitterversion: Apache, attackhelikoptern som blev kniv och kraschlandade

Blad

Trendriktigt bjuder Apache på ett överdimensionerat blad. Vad man gjort är att ta ett något mer traditionellt wharncliffe-blad och gjort det större samt kantigare. Varför det på produktsidan kallas för "tanto" är något jag inte förstår alls även om jag misstänker att det är det luddiga begreppet "reversed tanto" som spökar. Men det här är vare sig en japansk eller amerikansk tanto inte ens om man vänder upp och ned på det.

I det här fallet innebär överdimensionerat en längd på nio centimeter, en höjd på 32 mm och det utgår från Artisan Cutlerys favoriserade godstjocklek på 3,8 mm som återfinns på alla de knivar jag prövat från dem hittills. 

Nä, någon "tanto" är det inte men väl en wharncliffe alternativt en modifierad sheeps foot

Bladet har en mycket hög sabelslipning och har försetts med en blodskåra för utseendets skull och möjligen för att lätta bladet något. Finishen är stentumlad med viss glans. En ytbehandling som återkommer i utbudet från Artisan och är väl utförd. Märkningen är om möjligt ännu mer diskret än på "Osprey" med en diskret logga på en sida och mikroskopisk text på den andra. Det kan det här med märkning det får jag ge dem. En snygg och diskret logotyp är aldrig fel i mitt tycke. 

Genast när jag såg det här bladet tyckte jag mig känna igen grundformen. Det är ingen kopia på något vis men som jag sagt tidigare, nästan allt hos ArtisanCutlery går att spåra om man är lite erfaren på området. I det här fallet är det ett Terzuolablad som fått växa till sig genom att någon tagit det i håret och lyft det. Nu är inte det något dålig förebild så det är gott så.   

En jämförelse mellan det biffigare wharncliffebladet på Apache
och det slankare på Fox W515. 

Givet förutsättningarna skär inte Apache så illa. Med det menar jag att de närmare fyra millimeter stål som man utgår ifrån räddas av det rätt breda/höga bladet som hinner smalna av en del på väg mot eggen. Men på sant "D2-manér" är bladet  tjockt och stabilt bakom eggen (runt 0,8 mm) vilket gör att kniven inte är någon riktig skärmaskin trots slipningen. Geometrin är således inte lysande, något som några läsare för övrigt understundom blandar ihop med att en kniv inte skulle kunna vara vass har jag märkt på några kommentarer. Om det kan sägas att även nittiograders hörn kan vara rätt skarpa.   

Apache anlände vass men tillhör inte de bästa på området. Tjockare papper gick att hantera med fabrikseggen. Men ska det rakas hår får man vinkla upp bladet och trycka en del. Kvalitén på slipningen får godkänt och är vare sig usel eller utmärkt. Hyfsat jämn men inte helt och den är aningen bredare på höger sida än på vänster. Den är emellertid centrerad vilket är betydligt viktigare i sammanhanget.  

Bladet har någon form av spets

Kartong skär den förstås men med visst motstånd på samma vis som andra tjockisar till knivar gör det. Ni som arbetar med Moraknivar vet vad jag menar. De är dock mer extrema än Apache i det avseendet med sina skandinaviska slipningar. Och återigen apropå "vass", nästan alla knivar klarar av den uppgiften mer intressant i sammanhanget är hur de gör det.  

På samma vis uppträder Apache vid lättare arbetsuppgifter som inkluderar frukt och grönt. Den gör det den skall men inte utan att protestera även om det breda bladet här hjälper till och styr skären i det här fallet. Det är i sådana situationer som breda blad kommer till sin rätt. Hade det här bladet varit hälften så tjockt hade det kunnat passera för en Santoku.  

Spets har kniven inte så mycket av men den som finns är faktiskt bra. Som alla knivar med spetsen lågt placerad i relation till handtaget får man dock vinkla handleden ordentligt när den skall användas. Men då går det utmärkt att använda den för paketöppning och dylikt. Det är även i den vinkeln som det mest bekväma sättet att hålla kniven fungerar. 

Sen blir det som alltid lika uppenbart att de som designar "forward choils" sällan eller aldrig skär i porösa material eller framförallt tyg. Det gäller de flesta märken från Spyderco som trots allt är mästare på området till Artisan Cutlery. För att inte till exempel trasor skall fastna i det där hålrummet krävs att man använder det men i det här fallet fungerar inte det. Jag återkommer till varför nedan. 

Handtag

Alla knivar har sina styrkor och svagheter men ibland är det något som utmärker sig lite extra. Här är det handtaget som är den stora akilleshälen. Det är inte rätt utformat helt enkelt. Det är däremot nästan korrekt format. Jag undrar för vilken hand det är tänkt? Inte min i alla fall.  

Ett långt handtag som rymmer även de största händer. 

Konstruktionsmässigt har vi framför oss något så ovanligt som en kniv byggd på en stålram som sen fått sidor i aluminium på utsidan. Det brukar räcka med det materialet men har har man valt att använda både hängslen och livrem. Eller snarare tror jag att man bestämt sig för en viss sorts lås och då är det här den enklaste lösningen för de valda materialen. Kombinationen linerlock i stål och aluminium kräver annars lite pyssel för att fungera.

I aluminiumsidorna finns dessutom på Apache infällda paneler av G10. Eventuellt kan det röra sig om laminat med kolfiber på toppen. Tillverkaren antyder det på sin hemsida men det är faktiskt svårt att säkerställa. Det känns och ser ut som massiv G10. Utförandet är dock mycket snyggt då de är fästa med invändiga skruvar och har god passform.

Något fånglinehål i egentlig mening finns inte på kniven om man bortser från att en tunn lina kan träs igenom hålet i glaskrossaren. En detalj som för övrigt är skräp och en ren gimmick enligt mig. Funktionen kan jag inte uttala mig om då jag inte testat den men den är estetiskt vämjelig och kniven är avsevärt mycket snyggare utan den. Sen är den i vägen på alla möjliga vis. Som tur var är den enkel att skruva ur och kasta bort. Problemet som uppstår är att du får ett stort och därmed mycket synligt fult hål i änden på din kniv.  

Avlägsnas glaskrossaren blottas det här

Någon på YouTube kallade handtaget för "an ergonomic mess" men då var det faktiskt inte ergonomin han avsåg. Den detaljen missade han nästan helt i sin genomgång av kniven. Istället menade recensenten som enligt egen utsago lider av handsvett att handtaget är såphalt utan tillstymmelse till friktion. Dock var det titanmodellen han prövade kan tilläggas. Här är det nästan lika illa på den fronten. Panelerna av G10 skänker en smula fäste även om det inte är mycket att hänga i granen. Men det är faktiskt inte min huvudsakliga invändning.

Min kritik centreras istället kring hur kniven upplevs i hand. Den är nämligen rätt bekväm om man inte skall använda den!* Vad menar jag med det? Jo, om man greppar kniven för långt bak med tummen i därför avsedd fördjupning på ovansidan och pekfingret långt bak i det främre urtaget och resterande tre fingrar runt den bakre änden av handtaget så fungerar greppet riktigt bra! Faktum är att inte ens clipet stör i den fattningen. Bekvämt ja men det går heller inte att arbeta med kniven särskilt väl om den hålls på det viset och man får dessutom den förbaskade glaskrossaren mot handflatan.

Vad tror ni händer om jag sluter handen? Möjligen 
kan pekfingertoppen lirkas på plats utan skador


Placeras pekfingret direkt bakom fingerskyddet
uppstår istället det här problemet...


...och undviks det hamnar man här. Faktiskt rätt bekvämt 
men som synes en mil från bladet och än värre i "hammargrepp"

Om Apache däremot greppas med pekfingret i därför avsett "forward choil" på bladet så kommer jag förr eller senare att skära mig då utrymmet är för litet och lägg därtill att ringfingret landar rakt över toppen som gjorts för den fingerfördjupning som finns på själva handtaget. Det är ett ständigt närvarande problem när "fingergrooves" adderas till ett handtag. Det senare obehaget kan undvikas om jag delar fingrarna på ett för mig konstlat sätt. Men rätt känns det inte.

Flyttas sen handen bakom fingerskyddet så är det istället långfingret som hamnar tvärs över den förbaskade knölen. Det blir särskilt tydligt i den så vanliga "sabelfattningen" med tummen på ovansidan. Riktigt trist! Greppas kniven istället i hammargrepp så tvingar formen på handtaget bak handen tills dess att det är mellan 3-4 cm mellan hand och egg vilket minskar kontrollen över bladet liksom hävstången om du behöver ta i.

Där blir det som sagt nästan bekvämt bortsett från att du har en liten vass pigg som vill nosa på din hand och att handtaget mot slutet är kraftigt avsmalnande vilket gör det svårare att hålla fast i. Det känns då mer som en tvål som vill slinka ur greppet. Åtminstone om man är det minsta fuktig eller kall om handen. Skruvas glaskrossaren bort blir handtaget kortare men då kommer man istället åt de närmast vinkelräta hörnen i aktern.

Som sagt, ett utmärkt handtag om du inte tänkt använda kniven utöver att flippa med den när du ser på TV.  

Öppning och lås

Genomgående med knivar från det här företaget verkar vara att knivarna är mycket sympatiska att öppna och stänga. En flipper sköter som alltid öppnandet och låser gör kniven med en liner-lock. Båda är över genomsnittet vad gäller utförande och funktion. 

Flippern är väl dimensionerad, rätt placerad och den övriga geometrin gör den intuitiv att använda. Pålitlig och relativt snabb är Apache också att öppna givet bladets massa. Som alltid med knivar från Artisan Cutlery är det keramiska kullager som står för glidet och gör det med den äran.

En väl fungerande flipper står för öppningen eller snarare en av metoderna

Även den här kniven har begåvats med "trippel-öppning", det vill säga förutom via flippern kan bladet förstås tvåhandsöppnas men dessvärre även skakas upp med en snärt med handleden. Motståndet från "detent-kulan" är dock inte så svagt att det är fara för att kniven skall öppnas i fickan men det är lite mindre än vad jag uppskattar i relation till det tunga bladet.

Linerlock som synes. En inte helt vanlig lösning ihop med aluminiumhandtag 
vilket kräver lite arbete för att fungera

Låset är stabilt och gör vad det skall. Det är även lätt att släppa trots att själva låsarmen inte har någon "jimping", något jag för övrigt är tacksam för. Däremot finns en fördjupning i motstående aluminiumsida för att underlätta åtkomst och den detaljen fungerar utmärkt.  

Att bära

Det går inte att komma ifrån att det här är ytterligare en rätt substantiell kniv från Artisan Cutlery. Apache bjuder på 12,5 cm handtag och ytterligare en centimeter om glaskrossaren räknas in. Tjockleken på  handtaget är 1,5 cm och bredden på kniven matchar Spydercos absolut största syndare på området med en vidd på 46 mm. Lägg därtill en vikt på 169 gram och du vet vad du har att förhålla dig till. 

Bred vara bara förnamnet. Efternamnet var "herr Lång". Apache kräver sitt utrymme i fickan

Apache har utrustats med ett väl fungerande men aning tråkigt clip. Formen känns igen från ett stort antal kinesiska knivar med lite blandat ursprung så det är knappast något de har designat eller ens gjort själva. Det kan skiftas mellan höger och vänster sida och en snygg detalj är att hålet som för tillfället inte används täcks av en bricka. Funktionen är riktigt bra. Det gör kniven fullt möjlig att både dra och stoppa undan på ett smidigt sätt. Spänsten är tillräcklig och läppen stor nog för att gå att föra över jeansfickor utan problem. 

Clipet är bra och fungerar väl. Men sen var det den där piggen

Så bortsett från volym och vikt är inte helikoptern så illa i en ficka. Men så var det där förbaskade och helt jäkla meningslösa glaskrossaren. Den sticker ut och gör kniven extra synlig även om den största nackdelen är att du hela tiden kommer åt den så fort din hand ens är i närheten av fickan vilket är oftare än man tror. Pröva att bära något vasst och spetsigt där om du inte tror mig.

Lösningen är som sagt enkel - skruva av och kasta bort den. Men då får du en samling kantiga hörn att hantera istället även om det är att föredra i det här fallet. Kniven blir även mindre synlig i fickan. Mer synligt blir däremot ett stort och i mina ögon anskrämligt skruvhål.  

Sammanfattningsvis

Likt sin mer kända flygande förlaga har den här kniven gott om hörn och kanter. På militära farkoster är de till för att göra dem mer svårupptäckta för bland annat radar. I knivvärlden blir det snarare tvärtom, de syns bättre. Det skulle kunna vara enbart en god egenskap om det inte vore för att ergonomin påminner om att hålla i helikopter. 

Nej, det var lite för hårt uttryckt men däremot fungerar inte de vanligaste greppen så bra som de kunde gjort och det irriterar mig. Särskilt som relativt enkla justeringar av vinklarna och storlekarna på de "choils" som finns hade räckt för att rädda ergonomin. Det tillsammans med viss ändring av hur handtaget smalnar av samt en modifiering av aktern.

Min högst personliga spekulation är att det ibland går lite för fort när nya modeller tas fram för att hinna med tillräckligt produkttestande och återkopplande från eventuella testpersoner. Det märks på uppdateringstakten i modellprogrammen hos vissa tillverkare. Tid ÄR i det fallet pengar. Skall man hinna med alla trender gäller det att ligga i. 

Visst kan man "edc:a" en helikopter...men komplettera gärna med något mindre

Om den skarpare änden av kniven säger jag som väntat att jag gärna sett  att man från Artisan Cutlery minskade godstjockleken samt oftare anpassade tjockleken på bladen efter vilken modell som var aktuell. Det är ett generellt påpekande men det är en ekonomisk fråga förstås. "En storlek passar alla" gör lagerhållning enklare och billigare och kortar ned omställningstider för maskiner. Men i det här fallet är godstjockleken trots allt ok med tanke på knivens tema. Visst ett tunnare blad hade skurit bättre och jag hoppas att de andra tillgängliga ståltyperna som erbjuds hålls väsentligt tunnare bakom eggen än den här.  

Utseendemässigt är Apache för mycket "UFO" för mig. Eller kanske för lite - med det menar jag att om knivar skall designas så att de gränsar till konstknivsterritorium får man gärna ta i ännu mer. Men det finns en konsekvens i utförandet och om de bara ger tillbaka den fåniga glaskrossaren till Microtech så blir kniven mer harmonisk i linjerna med en avslutning av handtaget som speglar spetsen. Glaskrossaren är överflödig och stör inte bara utseendet utan påverkar även ergonomin negativt.

Apache, en kniv som köpes för den som uppskattar utseendet

Apache är i mitt tycke en kniv du främst köper för utseendets skull. Kniven är till för den som gillar den överdimensionerande approachen. Med det sagt, den kan faktiskt användas och den skär visst saker. Apache är bara inte "utmärkt" inom något enskilt område och det är resultatet av att den följer i princip alla de trender som råder för tillfället både vad gäller design, material och utförande.  

Men köper du den får du en välbyggd kniv med bra "action" som det brukar heta på nyknivsspråk. Personligen hade jag dock valt en av de dyrare versionerna. Det här är som sagt en kniv som bygger på estetik och då ser den bättre ut med det skulpterade titanclip som återfinns på toppmodellerna tillsammans med kolfiberpanelerna som finns på dem. Även antalet tillgängliga färgkombinationer ökar. 

Länk till tillverkarens produktsida.

Specifikation:

Längd utfälld: 225 mm
Längd hopfälld: 125 + 10 mm
Vikt: 169 g (vägd av mig)
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2, 58-60 HRC
Handtag: aluminium med paneler i G10 på stålram
Lås: Linerlock i stål

Producerad av: ArtisanCutlery, tillverkad i Kina




/ J - ej blivande helikopterpilot

* Vilket blir förbaskat uppenbart när den i så kallade "table top reviews" får toppbetyg av exempelvis "LTK - LuvThemKnives" som om den sade "Beautiful design, and top quality materials!! It's a winner!" Jag säger inte emot honom, däremot hävdar jag att han aldrig försökte använda den till något utom att försöka skära de två bitar papper han alltid gör framför kameran. Inte ens det gick särskilt bra. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre