Knivrecension Ruike P662-B

 

Mitt förra möte med en mindre kniv från Ruike var inte helt lyckat. Handtaget på den kniven var i mitt tycke närmast att likna vid en busskrock och det förvånade mig eftersom det inte är vad jag är van vid från dem. Mot slutet av den recensionen rekommenderade jag en kniv som på papperet såg väsentligt mycket bättre ut i mitt tycke. Den kniven kallas P662-B och det är den ämnar jag presentera här. 

Ruike P662B

Kniven eller snarare knivarna har funnits på marknaden cirka ett år när det här skrivs mot slutet av 2020. Jag säger "knivarna" då modell P661 och P662 har identiska handtag och material. Det enda som skiljer dem åt är formen på bladet. P661 är en drop point och den är kniven drar mer åt "modiferad wharncliffe" när det kommer till bladtyp. 

Vem som ligger bakom formgivningen är svårt att säga då det är en "in-house"-design. Vilka som står bakom produktionen är desto mer tydligt om man kan något om sina kinesiska knivar. Den här kniven har klara drag av Real Steels knivar men ännu mer av de vanligtvis mindre modellerna från SRM (SanRenMu). Det är nu inte så konstigt då det är samma tillverkare som gör alla de tre märkena. 

Modell 662B bjuder på godkända linjer och material

Twitterversion: Ruike P662B, en välgjord budgetkniv i EDC-segmentet som dock känns lika anonym som sitt...eh, namn. 

Blad

Modell P662B ståtar med ett riktigt attraktivt blad i mitt tycke. Vad formen skall kallas är knepigare. Är det en modifierad wharncliffe som jag först sade eller är det i själva verket en drop point med mycket svag buk och mycket sluttande rygg? Det må vara hur det vill med den saken men resultatet är ett snyggt blad som även är tämligen praktiskt. 

Bladet är 7,5 cm långt eller mer exakt 74 mm vilket jag misstänker inte är en slump. Det gör nämligen att det hamnar under 3 tum vilket är en vanlig gräns för hur långa knivblad får vara för att bäras publikt på många platser i världen inklusive tillverkningslandet Kina.  

Höjden på bladet är 20 millimeter och tjockleken på godset är på tre millimeter. 

Kniven bjuder på en modifierad wharncliffe som ger en svag buk. 
Bladet har gjorts lite mer intressant med en uttalad falskegg

Finishen på bladet är blästrad vilket inte är helt vanligt nuförtiden och stålet som används känner vi igen. Det är nämligen ett av Sandviks bästsäljare, 14C28N. Ett knivstål som togs fram i samarbete med Kershaw och som kan ses som en utveckling av 12C27. Stålet är mycket korrossionståligt och tar riktigt bra skärpa. Det är också lätt att slipa och inte minst bryna/strigla. Det sistnämnda är en god egenskap då du lättare kan underhålla din kniv utan att behöva slipa om den stup i kvarten. Det är också bra då det är stålet inte håller skärpan lika länge som de så kallade "superstålen". Men bland de lite enklare stålen är det en favorit. 

Vad gäller utseendet är det bara en sak jag bara en invändning och det är hur mycket text man lyckats förse det lilla bladet med. För det första räcker det med antingen logotyp eller varumärke, både och är redundant. Sen behöver inte serienummer stå på bladet, särskilt inte som det är långt som tusan. I det här fallet har man utöver det elva tecken långa numret lagt till vad jag tror är tillverkningsmånad också. 

Ett blästrat blad av 14C28N med mycket text på

Fabrikseggen var riktigt fin på det här exemplaret och rakade hår med lätthet utan åtgärder från min sida. Tjockleken bakom eggen fick jag till strax över 0,4 mm mätt två centimeter från handtaget. Det är inte illa och särskilt inte när det kombineras med ett i princip helt flatslipat blad. 

Formen på bladet är som jag sade praktiskt och mer konkret menar jag att den lätt svängda eggen underlättar användning mot plana ytor som exmpelvis grenar, skärbrädor och huggkubbar. Fast ett ännu bättre exempel är den lättkontrollerade spetsen. Om du tänker dig en linje tvärs igenom kniven i längsled så återfinns spetsen strax under den. Motsatsen är exempelvis "trailing points"/orientaliska knivblad där spetsen återfinns ovanför handtaget. Det gör den här lilla kniven utmärkt för små detaljarbeten som att rätta till ett nageltrång för att ta ett exempel. 

Sen biter bladet bra i det mesta. Skall man skära i trä bör man stanna vid en grillpinne för sedan räcker inte handtaget till. Det är för litet för att fylla ut handen och om man tar i lite så att kniven börjar röra sig känns det att sidorna är både tunna och platta. De skär in i lillfingret. Något annat som börjar kännas är clipet som annars inte är i vägen. 

Men de dagliga små göromålen som att pilla ut lite lack ur insexskruvarna på utebordet när det skulle monteras isär, skära bort några etiketter från ett par skjortor och kapa steksnöre är kniven utmärkt till. Likaså är den bra när man skall till återvinningen och inte känner för att sparka sönder pappkartongerna. P661B skär riktigt bra i sådana material. 

Handtag

I handtaget hittas inga egentliga överraskningar. Det är ett solitt bygge enligt modern mall 1A. Materialen som används är 420-stål i ramen, G10 i skollorna och brons i glidlagren utöver bladstålet som redan nämnts. 

Kniven är snyggt ihopsatt med endast en skruv utöver själva pivotskruven. Utanpå ramen hittas skollor av G10 med mediumgrov yta. Sidorna har fasats och passformen är god. Överlag ger kniven en känsla av att vara välbyggd. Något som ofta gäller för produkter från den här tillverkaren för övrigt, oavsett vad det står för märke på kartongen. Något man har skippat för att hålla ner priset är emellertid att lätta ramen. Den är således massiv. Nu är kniven inte särskilt tung ändå men det beror mest på storleken. Här finns några gram att banta om så önskas. 

Handtaget är gjort av G10 som skruvats utanpå en ram i 420-stål

Ryggen är semi-öppen med ett mindre mellanlägg/back spacer mot bakänden till, även den i G10 för övrigt. I den har man på ett myckte fiffigt vis inkorporerat ett dolt fånglinehål. Eller snarare en bult att att fästa ett snöre runt. Placeringen ger ett renare utseende utan hål i handtagssidorna vilket är en snygg lösning vanligen förbehållen lite dyrare knivar. 

Konstruktionen är till största delen öppen. I back spacern återfinns
fäste för fånglina

Handtaget är endast 9,5 cm långt men i gengäld har man valt att forma det så att i princip hela längden fungerar som greppyta. Inga flipperfenor, fingerskydd eller utbuktningar som stjäl utrymme för handen. Det är ett föredömligt sätt att hantera det hela. I övrigt är greppet tämligen neutralt men ändå väl format. Tjockleken är 1,13 cm och höjden hamnar strax under två centimeter. 

Med den enkla formen kommer fördelen att alla grepp fungerar

Formen gör att alla grepp fungerar utan direkta anmärkningar. Men samtidigt är kniven en aning för liten för att få toppbetyg. Hade kniven bara varit en storlek större hade mycket vunnits. Med större menar jag inte längre, det är inte nödvändigt men väl högre. P662 hade behövt fylla handen något bättre för att vara optimal. Men för alla små och lätta uppgifter är handtaget välfungerande på så vis att alla fattningar är möjliga och att flödet mellan dem är bra när man vill ändra grepp. Devisen att om man inte har något särskilt syfte skall låta bli att krångla till det gäller fortfarande. 

Öppning och lås

Till skillnad från många andra knivar på marknaden idag öppnas den här kniven med tumknopp istället för flipper. Något som jag i många fall föredrar. Det är både skönt med omväxling samtidigt som det finns praktiska fördelar också. Förresten jag skrev tumknopp i singular och det var inget misstag då P661B endast har en på höger sida. Den går för övrigt inte att skifta då den i så fall skulle ta i låsarmen. Så vänsterhänta göre sig icke besvär. 

Den enda tumknoppen fungerar väl

Den enda knoppen är dock mycket enkel att hitta och använda. Stjärnmönstret på toppen gör dessutom att risken att halka av med tummen är minimal. Sen har man här lyckats med att få till en kniv vars geometri gör att kniven öppnar extremt lätt. Det är faktiskt svårt att utnyttja en av tumknopparnas fördelar, möjligheten att smyga fram bladet lugnt och stilla. För när kraften hos detent-kulan väl släpper vill det här bladet flyga ut. Det är en mycket kvick kniv med andra ord. 

För säkerheten står en liner lock i stål. Låset är dock inte helt
bekvämt att släppa då låsarmen inte rundats

Låset känns igen från alla mindre knivar från den här tillverkaren. Det är en liner lock i stål. Och det kan väl sägas att efter ha varit OEM-tillverkare i så många år så kan de sin sak. "Smålås" blir inte så mycket bättre än så här vad gäller funktion. Det gör vad som förväntas helt enkelt. Låset håller bladet på plats på korrekt vis utan kännbara rörelser åt något håll. Inte heller uppvisar låsarmen några tendenser till att glida vid belastning. 

En liten kommentar om det här exemplaret är på sin plats. Jag var tvungen att spänna pivotskruven rätt hårt för att kniven inte skall glappa i sidled. Det gör att bladet inte glider lika lätt och måste få hjälp när kniven fälls ihop. Öppningen är dock fortfarande blixtsnabb. 

Mindre bra är att man i sann budgetknivsanda låtit bli att fasa eller runda kanten på låsarmen. Den är slipad men inte mer. Det gör förvisso att tummen inte glider när man skall släppa låset men helt bekvämt är det inte heller. 

Att bära

Eftersom jag ständigt återkommer till ordet "liten" så är det här ett område där Ruike P662 inte bara är bra utan till och med mycket bra. I hopfälld läge hamnar vi på runt 9,5 centimeter och höjden så låg som 2,2 cm. Sen är P662an en lättviktare med sina 66 g. 

Det ger förstås en kniv som lämnar mycket litet avtryck i fickan. Särskilt som det kombineras med ett väl fungerande clip. 

Clipet är inte så upphetsande att se på men fungerar mycket bra

Clipet är rätt typiskt för tillverkaren. Det vill säga ett loop-over clip med tandemmonterade skruvar för fastsättning. Skruvarna är delvis försänkta om än inte helt. Det gör att de stjäl något av det utrymme som finns under clipet men inte så mycket. 

Materialet är stål och själva spänsten är utmärkt. På samma vis är läppen väl utformad inte minst som Ruike klarar mitt "inte peka utåt test" för clip. Som synes är spetsen helt parallell med handtagssidorna vilket gör att man slipper få den i handen altnernativt dra den mot möbler och dylikt. 

En smula av handtaget syns när kniven bärs

Ruike P662B är lätt att få ned i fickan och enkel att dra. Inget att anmärka på där. 

Positionen är om man kan säga så, "semi-djup". Det vill säga hade man utnyttjat den sista skruven på handtaget även som bakre skruv för clipet så hade kniven suttit ännu bättre. Som det är nu syns någon centimeter av handtaget. 

Sammanfattningsvis

Den här kniven är liten, mindre än man tror faktiskt. Längden är en sak men eftersom övriga mått är proportionerliga är den även tunn och slank. Den kan således inte sorteras i "Little Big Knife"-facket. Det är något som både är en styrka och en svaghet hos den här kniven. Handtaget är nämligen så slankt att Ruike i det här fallet mer konkurrerar med medium till små Schweizerknivar än större och mer robusta EDC-knivar. Eller kanske med den uppsjö av knivar som kommer från andra kinesiska knivmärken som exempelvis Enlan och SRM med flera. Eller om det nu var samm fabrik. 

Ruike P662B är annars en "rättfram" kniv. Inga krusiduller eller onödiga åthävor utan en välbyggd och fungerande liten kniv. De två tillgängliga bladformerna ökar chansen för att du skall hitta en modell du trivs med. De övergripande linjerna är tämligen enkla och faktiskt snygga. Trots det känns den här kniven en smula identitetslös i mitt tycke. Utseendet är inte särkilt djärvt och det är inte materialvalet heller. Här märks det att inte någon mer omtalad formgivare ligger bakom. Det är gott hantverk och det kanske är gott så. 

Såväl formgivning som konstruktion går igen. Liknande storlek, ofta ensidig tumknopp, loop over
 clip med liknande utseende, stålram med en liner lock i stål samt sidor i G10.

Däremot är P662B en praktisk kniv. Utnyttjandet av handtagets hela längd står i stark kontrast till den kritik jag riktade mot P671 där man inte alls lyckats med den uppgiften. Här lyckas Ruike trots storleken få till en kniv som kan hållas med hela handen även om det är knappt. 

Det är också en välbalanserad kniv. En faktor som inte är fullt lika viktig hos en liten kniv som en större men likväl gör att den känns kvickare och livligare i hand. Vad gäller övergripande kvalitet skänker den en solid känsla för att vara så liten. En del av det kan nog härledas till den i relation till storleken tjocka ramen som dessutom inte är lättad. När det sedan kombineras med sidor i G10 får man en mycket stark kniv. Till paketet kan adderas att den faktiskt fått glidlager i brons. 

P662 är däremot inget för vänsterhänta. Det markeras både genom den ensidiga tumknoppen samt att clipet inte kan repositioneras. Det sitter där det sitter om det inte avlägsnas helt. 

Ruike P662B är en snygg och praktisk liten gynnare

Förutom att kniven är praktiskt, ser ok ut och är välgjord finns det ett stort argument för den som jag inte varit inne på tidigare. Det handlar förstås om priset. I skrivande stund ligger riktpris på 375 kr. Det gör att den är prisvärd. Köper den gör du till exempel via de här länkarna.

Ruike P662B är därmed i mitt tycke en bra liten brukskniv för den som inte fäster alltför mycket uppmärksamhet vid en knivs "personlighet" och vill ha något originellt. 

Specifikation:

Längd utfälld: 169 mm

Längd hopfälld: 95 mm

Vikt: 66 g

Bladlängd: 74mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: 14C28N

Handtag: G10/stålram 

Lås: Liner Lock

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre