Recension Shieldon Bulbasaur

 

-  en fantasireptil som förkroppsligats i en kniv

Ända sedan jag kom i kontakt med min första Spycerco Lum Chinese har jag gillat knivar av typen Shilin-cutters som de kallas. Det är en kinesisk variant av fällkniv med ett brett mycket typiskt lövformat blad. Det är både intressant ur ett estetiskt perspektiv samtidigt som de är praktiska. 

Därför var det inte så konstigt att Bulbasaur från Shieldon kändes lockande. Det är en stor kniv med tämligen djärv design och ett färgval som matchar det. Tydligen har just den senare detaljen med namnet att göra. Något jag först lärde mig senare. 

Shieldon Bulbasaur

Som jag skrev redan i presentationen av den här kniven så var Shieldon ett för mig helt nytt märke. Sådant väcker alltid intresse. Det som sedan återstår är att se om det nyupptäckta företaget har något att erbjuda världen i form av design, tillverkningskvalitet och idéer. 

Nu är det jag som missat dem eller att de inte funnits i de kanalar där jag vanligen brukar hitta min information snarare än att företaget är nytt. Men det finns en del att upptäcka. Inte allt positivt kan konstateras.

Utöver sina egna knivar är de stora OEM-tillverkare noterar jag. Vi talar om flera hundratals modeller. Det är för övrigt något de gärna framhåller så det är ingen hemlighet. Men i det här fallet tror jag det föreligger lite av en kulturkrock. För några av de saker de är stolta över hade inte jag velat skryta med alls. Det handlar enligt mig om kvantitet över kvalitet och när deras produktion ögnas igenom måste jag tyvärr tillstå att jag även hittar en hel del synder. 

Den minsta är att Shieldon verkar stå bakom många av de rena skräpknivar som återfinns på kinesiska säljsajter som AliBaba. De flesta ser ut som de är designade av någon som saknar både god smak samt syn och absolut inte vet hur en bra kniv skall formges. Men det är en fråga om tycke och smak och den kan som bekant variera. Den saken får var och en bedöma. 

Värre är att det även finns efterapningar och snudd på rena kopior av  andra märken* och en del, ska vi säga, intressanta föremål. Bland andra verkar det vara de som tillverkar vad som sedan säljs med rena bluffmetoder, nämligen "Huusk". Det är INGEN merit! Ni som följer bloggen vet vad jag tycker om dem. Men det är å andra sidan inte Shieldons fel. Men de verkar också tillverka den där vederstyggelsen som är en "multitool" baserad på en yxa! Den som är en driftkucku i knivvärlden on-line. 

Men det gör att min syn på Shieldon som företag är lite kluven. Låt oss se om Bulbasaur kan återupprätta lite av de skavanker som uppstått därvidlag.

En stor och rejäl verson av en Shilin-cutter

Kortversion: Shielden Bulbasaur, en stor kniv med ett djärvt utseende och ett namn vars betydelse först flög över huvudet på mig!

Blad

Bulbasaur har det för Shilin-cutters typiska lövformade bladet. Det som många tror uppfanns av Spyderco vilket naturligtvis inte stämmer. Förutom att hittas på knivar från Asien är det en vanlig form på vissa knivmodeller från Medelhavet. Genom historien har exemplen varit många och det är för att det resulterar i en  mycket praktisk och flexibel bladform. 

I det här fallet är det ett blad som kan fås i två utföranden, som här med satin-finish eller i spegelpolerad version. Den  måste vara extrem då även det här bladet är tämligen blankt. I vilket fall som helst är det iögonfallande eftersom det förutom att vara hela 32,2 mm högt även är 93 mm långt. Ett stort blad med andra ord. Det är däremot tunt med en godstjocklek på endast 3 mm. 

Det lövformade bladet är egentligen en drop point fast med en rygg som höjer sig innan den viker av nedåt. Det ger en rejäl tumramp som i det här fallet fått några räfflor för bättre fäste. Spetsen hittas faktiskt, trots utseendet, i knivens tänkta centrumlinje. På bladet hittas en diskret variant av Shieldons logotyp samt ståltyp skrivet på ricasson. Motsatt sida ståtar med modellnamn, designer och någon form av serienummer. 

Det lövformade bladet är myckte praktiskt

Stålet som använts är svenskt, Sandvik 14C28N. Ett i sammanhanget mycket bra stål kan tilläggas. Det lövformade bladet är som sagt tunt och det är en egenskap som förstärks av att det är fullt flatslipat. Dessutom mäter bladet inte mer än 0,3 mm bakom eggen. De av er som kan era knivar förstår att den här kniven skär riktigt väl!

Bulbasaur har ett helt flatslipat blad gjort av Sandvik 14C28N-stål

Det genomsyrar förstås allt arbete med Bulbasaur. Handtaget som vi kommer till senare är delvis kompetent och bladet hanterar alla uppgifter som kräver en kniv som skär med ackuratess. Att jag betonar den egenskapen beror på att bladet är för tunt för att användas i tuffare situationer. Det är inget du gärna täljer med i vresigt trä till exempel. Men är du bara rädd om eggen går det förstås men risken är att bladet blir skadat. 

Däremot briljerar Bulbasaur i kartong och papper till exempel. Ännu bättre är den i mjukare material som vissa födoämnen där det breda bladet hjälper till med precisionen. Den svepande eggen som utgör en enda kontinuerlig kurva gör att den fungerar utmärkt mot till exempel skärbrädor eller andra platta underlag. Det gör förstås tillsammans med övriga egenskaper att skall man nu, till nöds, använda en fällkniv till köksuppgifter så är det här en  mycket bra kandidat. 

Generellt är Bulbasaur nästan lika praktisk som den ser ut. Särskilt som spetsen är effektiv och att fabrikseggen var bra. 

Handtag

Bladets fina egenskaper förstärks av ett handtag som är utmärkt till vissa uppgifter. Framförallt för att det är rejält samt mjukt format. Med rejält avses en längd på hela 125 mm. Höjden är kring 2,7 cm men tjockleken är det mest framträdande. Bulbasaur mäter hela 1,5 cm på över ryggen. Om man inte mäter över pivotskruven som av någon anledning sticker ut och är placerad på någon form av integrerad G10-krage. Där är kniven istället maffiga 17,5 mm. 

Handtaget är stort och därmed rymligt. Skollorna är gjorda av tvåfärgad polcerad G10

Det ger förstås ett handtag som räcker till för de flesta handstorlekar. Formen är annars enkel med en närmast rak undersida bakom det frikostiga urtaget för fingret medan ryggen är välvd. Flipperfenan utgör fingerskydd när bladet är öppet. 

Ryggen är öppen och ramen lättad vilket minskar mängden material och sänker därmed vikten

Konstruktionen bidrar till att göra kniven både lätt och knubbig. Det börjar med ramen som är väl tilltagen med en tjocklek på 1,9 mm. Det ger en stark kniv men eftersom den inte är försänkt i handtagssidorna bygger det även på bredden. Det gör även de fylliga men tredimensionellt formade sidorna av G10. De utmärks utöver rundningen av att de är i två färger samt polerade. Mjukt mot handen men bidrar inte till bättre fäste med andra ord. 

Formen gör dock att mängden material minskar och det drar ned vikten på samma vis som den lättade ramen hjälper till. En bidragande faktor till låg totalvikt är även att bladet förvisso är stort men även tunt och flatslipat. 

Även den öppna ryggen gör att det blir mindre material och därmed vikt. Kniven hålls ihop i två punkter. Där hittas T6-skruvar medan det i den justerbara pivotskruven hittas en T8. En vid det här laget mycket populär kombination. 

Det är lätt att hitta ett gott grepp på Bulbasaur. Men det gäller främst för lättare uppgifter. När det kommer till tyngre utmaningar finns några ställen som ger skav

I hand är Bulbasaur dugligt sympatisk. En del av de saker som betraktas som negativa när det kommer till att bära kniven förbättrar även komfort och ergonomi. Det finns mycket handtag att greppa kring vilket både gör att det räcker till på längden och fyller handen väl. Dessutom ger bredden större yta mot handen. Det gör att Bulbasuar är en hyfsat bekväm kniv för lättare uppgifter. 

Det är tyvärr där bakänden på clipet hamnar när  kniven hålls med höger hand

Ett av de saker som inte är bekväma är fördjupningen för pekfingret. Där har man försänkt den ena sidan så mycket att den enda kontaktyta som återstår mellan fingret och kniven är själva låsarmen samt den uttunnande, fasade baksidan. Där är G10-sidan endast en millimeter tjock. 

Sedan kunde insidan av av ramen rundats bättre. Kanterna är slipade men inte tillräckligt fasade i mitt tycke. De känns när man håller hårdare i kniven. Detsamma gäller clipet. Det är faktiskt rätt illa. I det fallet är det placeringen som ställer till det. Det sitter för långt ned helt enkelt. Om du bara håller i kniven lite löst märker du inget. Men testa att skära i trä en stund så lär du hitta avtryck av clipet i din hand. Det är skillnad mellan ett "bekvämt handtag" vid en skrivbordsrecension på Youtube och god ergonomi. Grundförutsättningarna finns där men förstörs av ett par inte helt genomtänkta detaljer. 

Öppning och lås

Att Bulbasaur är en flipperöppnad kniv kan knappt missas. Den tämligen spetsiga flipperfenan är rätt utformad för att få fart på bladet vare sig du försöker dra bakåt eller pressa nedåt. Motståndet från detentkulan är väl anpassat för att sätta fart på bladet. 

Bulbasaur stoltserar med en spetsig hajfena till flipper. Den fungerar tillfredsställande

Som sades tidigare är bladet förvisso stort men inte särskilt tungt eftersom det är tunt. Det ger god fart när man öppnar kniven. Effekten förstärks med hjälp av keramiska kullager. 

Av någon anledning som jag inte känner till har kniven ett litet ljud för sig. Ett slags gnisslande, pipande ljud när bladet fälls ut. För att få bukt med det oljade jag kniven med en oljepenna varpå en del av det försvann. Den blev inte helt tyst så det får vara en del av knivens personlighet helt enkelt. Det är inget som påverkar funktionen. 

Kniven har ett enkelt men rejält och väl utfört liner-lås

Åtkomsten till låsarmen är det inget fel men i det här fallet har det blivit för mycket av det goda vilket fört med sig ett par andra problem

Bulbasaur har försetts med en mycket stabil liner lock. Det är en följd av den kraftiga ramen vilket följaktligen ger en stadig låsarm. Låsgeometrin är även den utmärkt. Det finns inget glapp eller spel i bladet och inte heller glider låset på något vis. 

Dessutom är låset föredömligt lätt att släppa. Möjligen har man tunnat ut det området för  mycket som jag var inne på tidigare. Men åtkomsten till låsarmen går inte att klaga på. 

Att bära

Bulbasaur är en kniv som verkligen känns i en ficka. Det går inte att sticka under stol med. Den känns faktiskt klumpig. Den ståtar som sagt med ett 12,5 cm långt handtag som dessutom är nästan lika tjockt som en gravid flodhäst. En tjocklek på över 1,5 centimeter clipet undantaget skojar man inte bort i första taget. Vi talar om mycket volym som skall ned i en ficka. 

För att addera sten på börda är kniven dessutom hög. Den matchar de värsta Spyderco-syndarna på det området. Vi talar om närmare fyra centimeter i det här fallet, 37 mm för att vara exakt. Som om inte det vore nog stoltserar Bulbasaur med en flipperfena som förvisso inte är extremt hög men mycket distinkt och därtill kantig. Den känns när handen är nere i fickan och rotar efter något och man stöter mot den.

Bulbasaur är massiv i en ficka och clipoet är jag ingen vän av

Men det finns ett par förmildrande omständigheter. En är att kniven är relativt lätt. Den väger kring 125 g och det är inte överdrivet med tanke på bladlängd. Sedan är handtagssidorna både väl rundade samt polerade. Det gör att kniven är enkel att både stoppa ned i en ficka och hala fram när så behövs. På det området får kniven gott betyg. 

Den glatta ytan under clipet sliter även mindre på byx- och jacktyg vilket förstås är en fördel. 

Clipet i sig är inte dåligt, möjligen tråkigt och inte särskilt snyggt i mina ögon. Det är ett fjäderstålclip i all sin enkelhet. Spänsten är duglig även om clipet är tunt och därmed lite klent. Risken för att det skall böjas ur position har dock minimerats eftersom spetsen på clipet pekar dit det skall, det vill säga inte utåt. 

Ramp och spänst får godkänt men det finns ett par negativa aspekter på clipet också. Först kan sägas att det förvisso är monterat med två skruvar i tandem vilket hindrar det från att röra sig i sidled men skruvhuvudena är små T6or och därtill kan det inte flyttas så vänsterhänta göre sig icke besvär. Vidare är placeringen sådan att mycket av kniven sticker upp ur fickan. När det sedan kombineras med att clipet är polerat så blir det mycket synligt. Det ser även lite billigt ut rent utseendemässigt. 

Sedan gillar jag inte att det kompromissats med placeringen vilket gör att det känns mot handen vid vissa fattningar som exempelvis hammargrepp. 

Sammanfattningsvis

Det verkar vara en trend på bloggen för tillfället att jag tycker till om knivar som har cirka två år på nacken. Det gäller nämligen Bulbasaur också. Av vad jag kan förstå är designern kallad "Django" en in-house-förmåga. Överlag tycker jag att han lyckats bra med sin uppgift. Det här är en i mina ögon snygg kniv. Den är också rätt djärv både vad gäller storlek och formspråk. Löv ser maffiga ut när de är så  här breda! Dessutom skär det här bladet på ett alldeles utmärkt vis. Så långt är allt väl. 

Sedan kan både färg och namnval diskuteras då de är nära förknippade med varandra. Eller är jag bara för gammal. Men tydligen är Bulbasaur en Pokémon av något slag och tydligen grön. Därav färgen på kniven. Men grön polerad G10 parat med ett blankt blad, clip och skruvar kan även se lite, tja billigt ut. 

Bulbasaur fungerar som EDC-kniv om man bortser från att den är stor

Det är ett intryck som förstärks av vissa designval. Ett av de tydligaste är att inte försänka ramen i handtagssidorna. Det gör att kniven känns klumpig. Tjocka, polerade och synliga ramar på fällknivar förknippar jag med lågbudgetalternativ. Kanske har jag fel men det är så det känns och så billig är inte den här kniven och tillverkningskvalitén är annars god.  

Fler val jag inte förstår mig på eller tycker borde gjorts annorlunda är den extra breda delen kring pivotskruven vilket gör kniven tjockare än vad den redan är. Ta bort den! Sedan undrar jag varför det hittas "jimping" vid bakre delen av handtaget? Den gör ingen nytta då både form och placering är fel utan irriterar bara lillfingret om man verkligen skär med kniven. Django har nog inte funderat kring varför det skall vara där utan bara lagt till det som detalj. Det är i alla fall mitt intryck. 

Jag har redan varit inne på att kniven är för tunn där pekfingret kommer i kontakt med handtaget i därtill avsedd fördjupning. Men värre är clipets placering. De två skruvarna till ramen och ett fånglinehål har förvisat fästet till clipet till nedre delen av ett spetsigt handtagsslut. Där känns det förstås mot handen.  Det är inte en lyckad lösning helt enkelt.

Shieldon Bulbasaur köper du för bladets skull, det är både snyggt och praktiskt!

Därmed är jag en smula kluven inför Shieldon Bulbasaur. Det är en delvis välbyggd kniv. Den har mycket god "action", den både öppnar kvickt och har ett enkelt men mycket bra lås. Därtill har den ett blad som både ser intressant ut och vad bättre är, skär mycket bra. Sedan har den ett designtema vilket är roligt även om jag kanske inte tillhör målgruppen därvidlag. 

Men så var det nackdelarna jag räknade upp ovan. Frågan är om de överskuggar det positiva eller ej? Det får du avgöra själv. Men I Bulbasaur erhålls en rejäl kniv med ett distinkt utseende som därtill inte hittas i var mans ficka. Kniven kan vid textens tillkomst hittas från 77€ i Europa. 

Shieldon Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 218 mm

Längd hopfälld: 125 mm

Vikt: 126 g (vägd av mig, uppgiven 125 g)

Bladlängd: 93 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N, 58-60HRC

Handtag: G10, polerad

Lås: Liner Lock

Producerad av: Shieldon Knives, tillverkad i Kina

/ J - trodde aldrig han skulle börja jaga Pokémons

* Bland andra modeller från Fox, Morakniv, Ka-Bar, Benchmade och Gerber med flera. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre