- bra har bara blivit bättre med tiden
Dagens recensionsobjekt är en intressant kniv såtillvida att den kan sägas vara något av kvintessensen av en bra Spyderco. Den är lätt och smidig, enkel att bära, bekväm i hand och den skär riktigt riktigt bra. Den bjuder också på flera av Spydercos signum som det lövformade bladet, hålet i bladet, mönstret i greppet och wire-clipet. Så är det inget som lockar kan du sluta läsa här. Men till alla andra kan sägas att det här är en av världens bästa fickknivar.
Det kanske inte är så konstigt då Chaparral dök upp på programmet kring 2011 och den här varianten, Chaparral FRN släpptes för några år sedan, 2018. Den har med andra ord haft tid att mogna då Spyderco är kända för att släppa nya versioner efter hand. Något de kallar för CQI eller Constant Quality Improvement. Hittas någon detalj som kan förbättras så görs det efter hand.
 |
| Spyderco C152GY Chaparral FRN |
Det här projekten ansågs tydligen så viktigt för Spyderco att det är grundaren Sal Glesser själv som står bakom formgivningen. Att det är en modell som det vridits och vänts på är tämligen uppenbart när man hanterat kniven. Den står heller inte ensam utan är snarare resultatet av en inkrementell utveckling. Ständigt små steg av förbättringar där grunderna kan hittas i tidigare modeller med liknande drag som Caly, Sage och Native.
 |
| Chaparral, i all enkelhet en av världens bästa moderna fickknivar |
Twitterversion: Spyderco Chaparral FRN, en juvel i kungakronan. En kniv som bara blivit bättre med åren och fortsätter att vara aktuell så här några år efter att den släpptes!
Blad
Inledningsvis sade jag att det här är en modell som representerar det mest typiska och bästa med Spyderco och det gäller förstås även bladet. Det innebär följaktligen en variant av deras klassiska lövform som hittas på många modeller med små variationer. Det är egentligen en drop point som blivit litet bredare än genomsnittet eftersom det skall rymma ett bladhål också. I det här fallet gör det att bladet är 27 mm högt. Det matchas med en längd på 71 mm varav 60 mm utgör egglängd.
Att eggen utgör en mindre del av längden beror förstås på det "half and half choil" som hittas här. Det innebär att man gjort en fördjupning för pekfingret genom att stjäla lite utrymme från handtagets framdel och resten från eggen. Det är ett sätt att trolla med storleken på handtaget på små knivar och Spyderco är mästare på området.
Mest imponerande är dock tjockleken eller snarast motsatsen om det finns en sådan. Godset är endast 2 mm tjockt och lägg därtill ett sedvanligt fullt flatslipat blad och du får ytterst goda premisser för ett blad som skär extremt bra. Tjockleken bakom eggen mäter jag till mellan 0,6-0,5 mm vilket även det är ett bra mått även om det inte är det tunnaste.
 |
| Chaparral har ett klassiskt Spydercoblad gjort i Carpenters XHP-stål |
Stålet är likt annat på Chaparral väl optimerat för att skapa en närmast perfekt EDC-kniv. I bladet hittas CTS-XHP. Ett riktigt bra stål när det handlar om fickknivar. Egenskaperna är mycket balanserade i det att det är rosttrögt samtidigt som det både tar och behåller en riktigt vass egg länge. Därtill är det inte alltför jäkligt att slipa om. Men det här är min första erfarenhet av en kniv med riktigt tunt blad med det här stålet. Min första XHP-kniv var nämligen en Cold Steel Ultimate Hunter.
Finishen är en blank satin som känns igen från många Taichung-tillverkade modeller från Spyderco. Märkningen är den vanliga med Spyderloggan på en sida och Sal Glessers märke på den andra. På ricasson hittas "Spyderco" och ståltyp på en sida och på den motsatta tillverkningsort Taichung, Taiwan.
 |
| En riktigt bra fabriksegg matchar de i övrigt mycket goda skäregenskaperna |
Formen på bladet ger ett blad som är lätt att arbeta med. Det första som bidrar till det är att spetsen befinner sig relativt långt ned i relation till handtagets tänkta mittlinje. Det underlättar t ex vid kartongöppning eller när det skärs med spetsen mot en skärbräda eller dylikt. Handleden behöver inte vinklas så extremt vilket är en stor fördel. Det är resultatet av den svagt svängda eggen. Det ger en liten men ändå närvarande buk. Inget att flå små djur med kanske men det ger ändå möjlighet till mer svepande skär.
 |
| Bladet är så tunt som 2 mm vilket är en av förutsättningarna för den goda geometrin |
I bruk är Chaparral överjäkligt bra till vissa uppgifter. Det riktigt tunna bladet med sitt relativt avancerade stål och vassa egg formligen glider genom allt vad porösa material heter. Det gäller cellulosaprodukter som papper, papp och kartong men även tyg. Jag har prövat kniven på både juteväv och jeanstyg. Som picknick-kniv är den lika sympatisk. Den här kniven skär igenom äpplen och andra hårdare födoämnen, den spräcker dem inte som tjockare knivar tenderar att göra även när de är vassa. Salami, ost, frukt allt delas enkelt med den här kniven.
Den tunna spetsen är utmärkt till penetrerande skär men man behöver dock tänka på att det är en kniv och inte ett bräckjärn. Spetsen är delikat och kan gå av om man bryter i sidled. Det behöver man även tänka på om man skär i trä med den här kniven. Det går faktiskt bra men givet formatet och det riktigt tunna handtaget är det förstås ingen täljkniv vi talar om. Bättre är den till färskt trä vilket gör att det går utmärkt att skära till en säljpipa, även om säsongen för det är fel, en "peta i grytan moj" på skogsturen och liknande.
Istället är den här kniven perfekt för alla de små snabba snitt som kan behöva göras i vardagen. Ni vet, öppna seg omslagsplast runt osten, avlägsna etiketterna i "EU-storlek" med sjutton språk på från den nyinköpta tröjan, skära av plastbanden runt ett paket, öppna nämnda paket, skära av buntbandet som håller fast cykeln på cykelstället. Det bundband som skulle varit självöppnande men inte längre är det. Att avlägsna alla jäkla små vassa metallflisor från händerna. De som kommer från zinkbeläggningen på vissa kastknivar. De två sistnämnda sysslorna kanske mest gäller mig personligen men ni förstår poängen. Chaparral är en av de där knivarna som finns tillgänglig och skär förbaskat bra när det behövs. Sedan går det att skära äpplen med den också. Men jag skär inte äpplen, jag äter dem tvärs över inklusive kärnhuset.
Handtag
Likt några andra storsäljare från Spyderco så bygger den här varianten av Chaparral på en stålram som sedan försetts med sidor i FRN. Det gör att epitetet "lättvikt" är aningen missvisande då den faktiskt inte är så mycket lättare än originalet som har sidor i G10/kolfiberlaminat. Istället handlar det om andra material med något annorlunda egenskaper helt enkelt.
Konstruktionen är skruvad och kan därmed demonteras med det är inget jag generellt rekommenderar med knivar utrustade med back locks. Men med det sagt är just Spydercos modeller något lättare än många andra att plocka isär och framförallt ihop.*
 |
| Handtagssidorna är av FRN vilket är själva poängen med modellen. De är skruvade på plats och har försetts med en variant av Spydercos "Bi-directional"-mönster |
För att vara en liten kniv, handtaget är strax över nio cm långt och två och en halv cm högt, är det en bastant konstruktion. Det innebär att förutom själva pivotskruven så är den skruvad i tre punkter varav en skruv även agerar fästpunkt för clipet. Antalet skruvar har med låskonstruktionen att göra. Hävstången som låsarmen agerar måste ha något att rotera kring.
 |
| För att vara en lock back med plastskollor är finishen och tillverkningskvaliteten anmärkningsvärt hög. Något som är typiskt för Spydercos Taichung-fabrik |
Fästet i FRN-handtaget har ett annat mönster än det mer vanliga på deras "Bi directional"-mönster. Någto jag är glad för då det påminner en smula om en rasp. Det här fiskfjällssmönstret ger fortfarande bra fäste men river inte lika hårt mot handen. Något som knappast behövs heller på en sådan här liten kniv.
Hur kniven känns i handen är den andra stora fördelen med Chaparral FRN. Det här är nästan så bra som en liten kniv kan bli. Sättet att trolla med dimensionerna och genom att ha alla kurvor på rätt ställe gör att man trots lite större händer kan använda den här kniven. Nu skall det påpekas att har du riktigt stora labbar eller väldigt långa fingrar gäller inte det. Det går inte att åstadkomma mirakel med de här yttermåtten. Men ett förbaskat gott försök har gjorts här. Sättet bakänden rundats på som mjukt smiter in i handflatan och att handtaget sväller en smula på mitten är två exempel på hur Sal arbetat med ergonomin. En annan är att kanterna är väl fasade. Ett måste på tunna knivar som annars kan kännas obekväma i hand på grund av det.
 |
| Tack vare det "50/50-choil" som finns är den här kniven mer ergonomisk än storleken ger vid handen |
Bäst är Chaparral i ett fullt sabelgrepp där men nyttjar det utrymme som gjorts i bladet för pekfingret med en tumme på rampen. I både fördjupningen och på tumrampen återfinns räfflor vilka tillsammans med mönstret i handtaget gör att den här kniven inte har några planer på att rymma. Men kniven fungerar även väl i alla de grepp som kan tänkas användas på en liten fickkniv.
Öppning och lås
Att Chaparral öppnas med hjälp av ett bladhål kommer inte direkt som en överraskning då det är en Spyderco. Men alla öppningshål är inte skapta lika och det här kniven är förvisso mjuk i gången men överraskande bestämd om man kan säga så.
 |
| Ett perfekt exmpel på ett väl utfört bladhål för öppning av en fällkniv |
Hålet är annars lättåtkomligt och även föredömligt lätt att använda. Men då kniven har den typ av lås den har så här det här ingen kniv för dem som anser att alla knivar skall agera ett mellanting mellan jo-jo och stresskula. Kniven öppnas, används och stängs igen och så var det bra med det. Sedan kan förstås hålet användas till att öppna kniven även med två händer. Varför är det något att påpeka kanske du undrar. Jo, testa att låna ut din nya flipper-kniv till något som inte är knivtok så får du se.
 |
| Ett nästan perfekt utfört back lock. Låsarmen kunde fått vara lite snällare mot tummen för att få högsta poäng |
Låset är en back lock som är ovanligt bestämd för att vara så tunn som den är. Det ger förvisso god kraft och skänker ett ljud som inger förtroende när låsarmen faller på plats. Men det gör också att det faktiskt är något tungt att släppa. Särskilt som låsarmen inte rundats på något vis. I gengäld är den inte i närheten av t ex något av Cold Steels Tri-Ad lås som annars höjs till skyarna. Jag är mycket förtjust i det här låset då det gör exakt vad det skall. Hålla bladet på plats säkert utan spel eller glapp. Faktum är att det minimala men ofta närvarande glapp i höjdled som back locks kan ha fulltständigt lyser med sin frånvaro.
Att bära
Chaparrall är en lätt kniv utan för den skull tillhöra den ultralätta kategorin. Orsaken är förstås den interna stålram kniven bygger på. Den hade jag å andra sidan inte velat vara utan. Det är den som möjliggör att kniven kunnat byggas så tunn vilket också gör den extremt lättburen. Chaparral mäter endast 8 mm över ryggen. Längden är 9,3 cm och höjden någorlunda blygsamma 3,5 cm. För att vara en Spyderco bör påpekas då den annars så påtagliga knölen på bladet är nedtonad på den här modellen.
 |
| Ett funktionsmässigt perfekt clip. Den styvare varianten av Spydercos Wire-clip |
Vikten skrivs till låga 60 gram och det tillsammans med de diskreta måtten och inte minst de rundade formerna gör det Chaparral till en perfekt fickkniv med betoning på "fick-".
Sedan ståtar Chaparral med ett mycket bra clip. Ett av de bästa som finns på marknaden ur praktisk synvinkel, Spydercos wire-clip. Nu skall sägas att alla wire-clip inte är lika bra. Det är den här versionen som är bra, den styvare sorten. På Techno till exempel finns en klenare variant som har en tendens att röra sig i sidled och skrapa materialet under. Det gäller inte i det här fallet.
Sedan var det den lilla detaljen som Spyderco var en av de första med och som fler tillverkare borde ta efter. Det är att förse handtagssidorna med en slät yta där de kommer i kontakt med clipet. Det gör det betydligt mjukare att dra och stoppa tillbaka kniven och på köpet sliter det mindre på byxtyget.
Clipet är dessutom av "deep ride"-typ varpå mycket lite av den här redan diskreta kniven sticker upp ur fickan när du bär den. För vänsterhänta finns den goda nyheten att clipet kan skifta sida om så behövs. Särskilt bra är det när både lås och öppningsmekanism också är helt ambidextriösa.
Sammanfattningsvis
Det enda tråkiga med att testa den här kniven var att jag redan innan det gjorts var tämligen säker på att jag skulle gilla den. Den möter alltför många krav för att inte vara en närmast ultimat fickkniv i mina ögon.
Chaparral är lätt utan att vara ultralätt vilket gör att den känns stabil trots den tunna formatet. Den är extremt bra att jobba med givet förutsättningarna, ergonomin är så bra som en så här slank kniv tillåter. Sedan skall vi ine glömma bladet. Bladformen kanske inte tilltalar alla men den är excellent på så vis att den är bra till de flesta uppgifter men inte dålig på någon. Det har sedan toppats med ett riktigt kvalitetsstål och en godstjocklek på inte 4 eller 3,5 mm eller ens tre utan TVÅ mm. Det är något som de flesta tillverkare av klassiska fickknivar redan förstått och här har man gjort det med en modern dito. Det gör rejäl skillnad kan jag säga. Jag fortsätter att tjata om att bladgeometri är viktigare än stål när det kommer till en knivs prestanda.
Sedan är Chaparral grym i fickan. Det hörs på namnet "fick-kniv" att det är där den typen ofta hittas. Här kommer fördelarna med att göra kniven så tunn så att man måste trolla med ergonomin. Den blir grym att hantera även när den inte används. Särskilt som kniven försett med ett av de bästa clip som finns att tillgå.
 |
| Stilfull och elegant men kanske med en smula tråkiga handtagssidor? Tycker du så så existerar många andra varianter av Chaparral |
Visst finns det något moln på horisonten men de är inte stora nog för att den här solen inte skall skina igenom. Det mesta som kan invändas mot den här kniven handlar nämligen om preferenser och särskilt när det kommer till utseende. Jag vet att de finns de som helt enkelt inte gillar Spyderco, punkt. Om det har med hålet i baldet att göra eller något annat vet jag inte. Här slipper man i alla fall den stora knöl på bladet som annars kan avskräcka rent utseendemässigt. Sen finns de som söker en stresskula/jo-jo att leka med och då är den här kniven ett mycket dåligt val även om gången är exemplariskt mjuk och öppningen lätt. Låset känns vasst efter ett par öppnings- och stängningscykler bör påpekas.
FRN är inte heller det "sexigaste" materialet på marknaden men i gengäld är det så praktiskt att för den som gillar devisen "form follows function" blir det nästan snyggt av det skälet. Det är lätt, slitstarkt och ger utmärkt fäste i det här fallet. För den som gillar "Boba Fett"-faktor på sina knivar är det emellertid inte bra. Det vill säga det ger inte en snygg patina med åren som både titan och naturmaterial kan ge.
Det kan sägas om Chaparral i FRN-utförande att det är en kniv som inte drogs med lika hårt som många andra modeller när Spyderco höjde sina priser för ett par år sedan. Det gör den mer prisvärd än många andra knivar från Spyderco. I skrivande stund i nådens år 2021 kostar den runt 1200 kr. Det gör den inte till någon lågpriskniv men den är fortfarande prisvärd i mitt tycke. Ett par hundralappar är nämligen den extra kostnad som vi alltid får dras med i Europa när det handlar om amerikanska märken.
 |
| Spyderco Chaparral, en av de bättre fickknivarna som finns |
Om det är DEN bästa fickkniven i världen vill jag inte uttala mig om då antalet variabler är för stort och smaken som bekant är olika. Särskilt som jag själv byter preferenser från stund till annan. Men Spyderco Chaparral är utan tvekan EN av dem! Här får du många av de egenskaper som rent objektivt utgör grunden för en god vardagskompanjon. En kvintessentiell Spyderco med andra ord!
Önskar du bli återförsäljare av Spyderco? Kontakta Knivgrossisten.se
Specifikation:
Längd utfälld: 163 mm
Längd hopfälld: 93 mm (uppgiven 91 mm)
Vikt: 60 g
Bladlängd: 71 mm
Godstjocklek: 2 mm
Bladstål: CTS-XHP
Handtag: FRN (fiber reinforced nylon)
Lås: Back lock
Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taiwan.
/ J -
* Vad du än gör, försök inte att ta isär en EKA Swede 92. De är nästan omöjliga att få ihop igen utan att de går sönder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar