Recension Brisa Kwaiken 90

 

- När Finland möter Japan

När Brisa Kwaiken 90 först presenterades här på bloggen skrev jag att det är en kniv jag inte borde uppskatta. Det gäller fortfarande. Men lika tydligt är det som från början bara vara avigt charmigt växt till starkt gillande. En del av det kan hänga ihop med att jag har många knivar och gillar något som sticker ut från mängden. 

Brisa Kwaiken 90

Kwaiken 90 är en kniv som på många vis är en udda skapelse. Eller egentligen bara på ett men mycket betydelsefullt plan och det är att det är en kombination av en skandinavisk brukskniv av traditionellt snitt och japansk estetik. Det tillhör inte vanligheterna! 

"Kwaiken" eller som det också kan transkriberas från japanska "kaiken" är en tämligen traditionell knivtyp som utmärks av vad som på engelska kallas "swayback". Det innebär att hela ryggsidan av kniven utgörs av av en konkav linje. Den böjer sig således åt "fel" håll jämfört med de flesta andra om än tämligen svagt i det här fallet.  

Estetiken kröns sedan med en tantospets och två bitar Micarta som utgör handtaget. Det var det hela. Som jag skrev i presentationen borde de här egenskaperna ha diskvalificerat kniven i mina ögon men det gjorde det inte och jag ämnar förklara varför. 

Kwaiken, en mix av finländsk och japansk estetik

Blad

Bladformen och framförallt spetsen är själva poängen med den här kniven. Det är som alla kan se en "tanto". Ett ord som dessvärre är aningen missförstått. Egentligen betyder det bara kniv/dolk och har inget med formen på spetsen att göra. En "japansk" tanto är oftare mjukare i formen varpå det här har kommit att kallas en "amerikansk tanto" vilket egentligen är felaktigt det också. Den här kantiga varianten med en sekundärspets där eggarna möts populariserades av märket Cold Steel men det var ingalunda de som uppfann den. Även den här typen av spetsar hittas på äldre japanska knivar och svärd från stund till annan. 

Men vi kan enas om att det här är vad som vanligen refereras till som en tanto nuförtiden. Därtill en mycket uttalad sådan. Det understrycks av en tjocklek på bladet på hela 4 mm. Det skall nämligen ställas i relation till en bladlängd på 90 mm. Höjden uppgår till 22 mm. 

Till förfogande står 90 mm skandinaviskt slipat M390-stål

Det som gör formen drastisk är själva slipningen. I och med att det är en äkta skandinavisk slipning vilket innebär en låg sabelslipning med endast en egg blir övergången till spetsen mycket distinkt. 

Den är också mycket välgjord. Det är dessutom ett måste med den här typen av egg då minsta lilla misstag syns mycket väl. Men det ger en fabriksegg som är riktigt bra. 

Något annat som är bra är märkningen. Brisas logga jämte "M390" hittas på en sida av bladet. I övrigt är det helt sterilt. Det gör även att finishen på bladet som är en blank satin framträder väl. Stålet är som sagt M390 vilket är ett mycket exklusivt knivstål även om det oftast hittas i fällknivar. Orsaken kan vara att det förvisso tar en extrem skärpa och håller den mycket väl men för att göra det skall det härdas tämligen hårt varpå det inte blir lika slagtåligt som en del andra stål. Det är med andra ord inget du hittar i knivar avsedda för att hugga med. Men med nio centimeter blad gäller det inte den här kniven. En annan god egenskap är att det är tämligen rosttrögt. 

Och inte överjävligt att slipa men det är hårt och tar tid. Att slipa om den här kniven blir inte roligt misstänker jag. Att försöka bibehålla en konsekvent "scandigrind" från fyra millimeters tjocklek i det här stålet blir en utmaning. Därför rekommdenderar jag starkt att inte låta kniven bli helt slö utan underhålla eggen frekvent. 

Bladet är 4 mm tjockt och har en mycket stark spets

För mig är det här främst en "EDC-kniv" eller en vardagskniv för allmänt bruk. Men givet bladets geometri är det inte konstigt att den briljerar på vissa områden och är, försiktigt uttryckt, inte bäst på andra. 

Mer konkret innebär det att den utpräglade eggen uppträder exakt som bra sådana plägar göra. Närmar du dig vardagssysslor som att avliva kartong eller hota tejp till livet så är den utmärkt. Detsamma gäller att kapa saker där du inte behöver djupa genomgående skär som tamp och rep eller buntband och liknande. Eggen är trots allt mycket vass. Detsamma märks om man skär i en lök eller paprika. Det går efter omständigheterna relativt väl. Återigen är det uppgifter där eggen är i fokus. Men försöker du närma dig äpplen eller morötter har du en tämligen dyr kil i handen. Kwaiken spräcker frukt, den skär dem inte. Dessutom tenderar sekundärspetsen att skära ned i underlaget, i det här fallet skärbrädan. 

Men i gengäld är det inte det den är tänkt för. Istället hittas knivens absoluta styrka i att skära trä. Eggen gnager inte lite försynt på materialet den formligen biter stora bitar ur det. Det ser ut som en aggressiv bäver varig i farten när man täljt en stund. Det här är en förklädd skandinav, tro inget annat. Dessutom kan spetsen användas som en mejsel om så tarvas. Kwaiken 90 är genomsympatisk i de här situationerna. 

Handtag

Mycket enklare än så här blir inte ett handtag. Den genomgående tången har fått sig två sidor av Micarta som skruvats på plats. Själva sidorna är fasade lite lätt mot kanterna till men är i övrigt helt platta. Avslutet och framdelen på handtaget speglar varandra och följer förstås konturerna på den svagt svängda ryggen. Till att fästa sidorna har man använt sig av två T8 skruvar per sida. Handtaget har också försetts med ett fånglinehål som rymmer såväl en lädersnodd som en fallskärmslina beroende på vilken stil du föredrar. 

Sidorn är skruvade på plats och kan därför både demonteras och ersättas om så behövs

Man har från Brisas sida låtit själva tången höja sig någon halv millimeter eller så över resten av handtaget. Det är inget som är gjort av misstag då det är konsekvent utfört runt hela skollorna. För min del hade de gärna fått vara helt släta. Det rundar av handtaget något men inte tillräckligt för att göra någon större skillnad. Det kan vara värt att påpeka att det heller inte finns några ytterligare mellanlägg utan handtagssidorna ligger dikt an mot stålet. 

Materialet i det här utförandet är "Ivory-Micarta", en micarta som härmar hur elfenben uppträder. Vi får se hur den här kommer att se ut över tid men jag har andra knivar i liknande material och de är närmast vita när de är nya för att sedan gulna med tiden, precis som sin förlaga. Vill man inte se den utvecklingen finns kniven även i svart/ebenholts-Micarta. 

Sidorna är gjorda av elfenbens-Micarta

Alla som har hanterat en finsk Puukko eller annan traditionell skandinavisk kniv känner igen känslan i det här handtaget. Förvisso något kantigare men i grund och botten lika funktionellt. Det innebär att alla grepp du kan komma på fungerar med Kwaiken 90. Såväl sabelgrepp som hammargrepp känns bra. Det sistnämnda är extra användbart då eggen är dragen nära handtaget och den skandinaviska slipningen biter bra i t ex trä. 

Längden uppgår till 98 mm om man mäter från den bakre spetsen till de främsta delarna av skollorna. Tjockleken är 12 mm och höjden 23 mm. 

Kwaiken 90 har ett enkelt men väl fungerande handtag

De helt släta sidorna utan tillstymmelse till urtag för fingrar och liknande greppförstärkande åtgärder ger stor frihet i hur du väljer att placera din hand. Men den friheten kommer förstås med ett pris. Du bör bara van knivbrukare. Det finns inga fingerskydd eller liknande. Jag har läst något inlägg som tycker det är problematiskt men själv anser jag det vara ett ickeproblem. Användaren behöver bara vara aktsam och det skall man ändå vara med en vass kniv i handen. 

Fodral

Fodralet som följer med Brisa Kwaiken 90 är enkelt men välsytt. Lädret är god kvalitet och det är sömnaden också. 

Varianten av fodral är av enklaste slag vilket matchar knivens formspråk och innebär att en bit läder vikts runt kniven och sytts längs med änden. Sömmen är sedan förstärkt med två nitar, en i varje ände. Det är även enkelt såtillvida att det inte finns något ilägg i fodralet varpå du måste vara noga med hur du för in kniven för att inte skära sönder det. Enklast är att placera spetsen i mitten av öppningen för att sedan låta ryggsidan av bladet glida mot lädret. På så vis uppstår inga problem. 

Enkel konstruktion och kraftig söm. Bältesöglan använder jag inte ofta utan föredrar att bära kniven löst i en jackficka eller väska

Det finns inget som håller kvar kniven i fodralet förutom friktion. Den är dock tillräcklig för att kniven inte skall falla ur såvida du inte vänder fodralet upp och ned och skakar hårt, då kommer du att tappa kniven. Det här är inget "commandofodral" utan avsett för mindre krävande bruk. 

Fodralet har försett med en rejält stor men mycket enkel påsydd bälteshälla. Den rymmer bälten med ända upp till 70 mm bredd. Eftersom den är utformad som den är sitter Kwaiken mycket högt på ett bälte. Det gör den svår att använda om du exempelvis har en ryggsäck med avbärarbälte. Men jag måste erkänna att jag oftast bär kniven löst i en större jackficka eller liggande i min väska. 

Slutsats

Jag tror nog inte att Brisa Kwaiken 90 är en kniv "för alla". Med det avser jag att designen är lite för renodlat specifik för det. Jägaren vill nog inte ha den både för att handtaget är för kantigt men framförallt för att spetsen är det, särskilt som det finns två! Samma sak säger nog den som känner för att slöjda eller på annat vis jobba i trä även om den här kniven är mycket bra om än inte perfekt för det området. Men det går faktiskt använda den som friluftskniv utan att den ställer till problem. Men för "hardcore"-friluftsentusiasten finns många andra modeller som kanske är mer lämpade i Brisas utbud. Kantiga tantospetsar har sina begränsningar. 

Grundproblemet är nämligen att det här inte tillhör den mest praktiska av knivtyper. Eller det beror på vilken betydelse som läggs i det ordet. En av grundidéerna med en kaiken är faktiskt att det skall vara en självförsvarskniv. En dolk/kniv som på den tiden det begav sig kompletterade svärden och kunde användas av t ex samurajer som en absolut sista utväg eller i utrymmen där det var för trångt för att svinga ett svärd.

Med Kwaiken 90 har Brisa därmed gjort avkall på några praktiska aspekter till förmån för estetik och det är något jag verkligen uppskattar. Ett uttalande som måhända tarvar en förklaring. Med det menar jag bara att våra finska vänner är experter på synnerligen robusta och praktiska knivar. Se bara på Nessmuk 125 som jag tidigare recenserat eller deras framgångsrika modell Trapper som finns i flera utföranden vid sidan av traditionella puukkos och liknande typer av knivar. Hela deras katalog osar tradition och bruksknivar lång väg. Därför är det här en frisk fläkt. 

Med Kwaiken 90 har Brisa åstadkommit en stabil fastbladad kniv för EDC-bruk

En recension på Brisas hemsida går dock ett steg längre och kallar det här för en "expensive box opener" då vederbörande hävdar att kniven är helt oanvändbar för att den saknar fingerskydd. Som svensk och uppväxt med en Mora No 1 i näven förstår jag inte argumentet alls. Om du inte hugger med en kniv föreligger inga problem. Och om du vill sticka spetsen i något placerar du handtaget inuti handen i det här fallet och det går bra ändå. Men visst, vet du med dig att du vill hugga kniven i metall på sant "Forge in Fire"-vis skall du inte köpa den här kniven. Men det kanske är uppenbart för de flesta?

Detsamma om du vet med dig att du inte uppskattar patina. Elfbenbensmicarta är ett material som åldras och ändrar utseende över tid. Vet du med dig att du inte gillar den egenskapen skall du istället titta på den här kniven med utförande i svart Micarta. Eller som löst blad då Brisa som vanligt erbjuder det alternativet också för den som vill sätta sin egen prägel på kniven. 

Faktum är emellertid att det som Kwaiken skär effektivast i är trä, som en äkta Puukko

Vad Kwaiken däremot ståtar med är en kniv med ett lika unikt som slående utseende. Den är dessutom liten nog att använda som "EDC-kniv" så länge du inte befinner dig i kontorsmiljö förstås. Det är därtill en mycket välbyggd men enkelt konstruerad kniv i exklusiva material. 

Specifikation:

Totallängd: 85 mm
Bladlängd: 90  mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: M390
Vikt: 105 g 
Handtag: Elfenbens-Micarta
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - gillar fusion