Recension Artisan Cutlery Satyr

 

-  elegant fickkniv gjord av toppmaterial

Mitt första möte med Artisan Cutlery för många år sedan slutade inte med att jag var fullt övertygad om märkets förträfflighet. Mycket beroende på att det var låneknivar och därmed inte mitt eget val av modeller. Med den här kniven kallad Satyr förhåller det sig annorlunda. Jag föll för utseendet redan första gången jag såg den. Det är förstås en bra början. Frågan är hur det gick sedan?

Artisan Cutlery Satyr

Det kanske inte är så konstigt att jag blev tilltalad av bilderna då det mest utmärkande för Satyr är utseendet. Det är liksom där den tar sin början. Nu kan det låta som en självklarhet då det visuella är det första man tar del av när det gäller alla knivar. Väldigt få knivar testas i butik med ögonbindel på. Men det jag avser är att somliga knivar kanske har unika detajer, en speciell konstruktionsteknik ett spännande material, ett nytt lås eller något annat som lockar utöver utseendet. 

Så är icke fallet här. Kniven är gjord enligt mall 1A för en "TFF" (Titanium Frame lock Folder). I konstruktionen hittas inget märkligt alls, den är precis som förväntat. Materialen däremot är väl valda för att passa det stilrena och utseendet och bidrar till det exklusiva helhetsintrycket.  Bakom den skenbara enkelheten hittas Chris Ortiz  från Cerberus Knives. 

Satyr är designad av Chris Ortiz från Cerberus Knives

Kortversion: Artisan Cutlery Satyr, stilren elegans för vardagsfickan

Blad

"Drop point" står det som beskrivning av bladet på Artisan Cutlerys hemsida. Det kan väl stämma även om det är knappt. Med det menar jag att den delen som droppar nedåt är tämligen diskret. Även bladet i övrigt är tämligen återhållet vad gäller utseende. Med undantag från höjden som är hela 31,5 mm vilket matchas av en längd på 85 mm och en tjocklek på 3,2 mm. Det är inte en överdriven bladtjocklek. 

Finishen är en semipolerad satin som är förbaskad svår att fotografera kan jag nämna i förbifarten. Märkningen är föredömligt diskret där man försett bladet med Artisans logotyp på presentationssidan av ricasson och Cerberus märkning på motsatt sida fast på bladet. Där kan man också läsa vilket bladstål som är aktuellt. 

Bladet är en drop point med en markerad buk

Det vill man förstås skryta lite med eftersom det är ett i grunden ruskigt kompetent stål i form av CPM S90V. Det materialet har tunnats ned från den ursprungliga godstjockleken till 0,5-0,6 mm bakom eggen via en tämligen bred slipfas (primary grind på engelska). Det är dessvärre en av knivens akilleshälar. För den som inte vet är det nämligen rätt mycket. Särskilt för en fällkniv vars roll inte är att hugga med eller annat grovarbete. Faktum är att den här kniven och särskilt med det här stålet hade tjänat på att vara väsentligt myckert tunnare. 

Med det sagt är fabrikseggen duglig. Tämligen jämn och "mellanvass". Det var inte den skarpaste kniv jag stött på direkt från lådan men den var heller inte slö. Den rakade hår med viss tryck men inte med lätthet så att säga. 

Inför framtida underhåll och slipning har bladet fått ett bra "sharpening choil" så jag kan inte se att just den biten skulle innebära några större utmaningar. Med bra menar jag då att eggen börjar utanför plunge line så risken för backar mot hälen av bladet minskar. 

Ett rent utseende förstärkt av utmärkta material. I bladet hittas S90V

Bladets fysiska egenskaper är tydliga även då kniven används. Kartong och tunnare papp är inga som helst problem att avpolletera. Det är något jag gör frekvent både hemma och på jobbet. Men, det kunde gjorts ännu lättare. Det är känslan som består även när det handlar om andra material. Satyr skär dugligt men inte till dess fulla potential. Det blir extra tydligt när man skär i vissa födoämnen. Sist råkade det vara rotselleri. Nu är det inte vad den här kniven är gjord för men genomgående skär genom tämligen fasta material avslöjar en del om geometrin. 

Därför är Satyr bättre på små, snabba snitt där eggen premieras. Tänk uppgifter som att skära av buntband, nylonband runt paket och liknande. Alla uppgifter som inte tarvar djupa snitt. 

Spetsen är utmärkt kan snabbt konstateras. Penetrerar bra då den är vass utan att vara bräcklig. Möjligen sitter den högt i relation till vinkeln på handleden. Det problemet brukar jag dock lösa genom att vända kniven upp och ned när jag exempelvis öppnar tejpade kartonger. 

Satyr biter oväntat bra i trä, även torrt sådant men i det fallet är det snarare det tunna handtaget som medför vissa begränsningar. 

Handtag

Att det här är en helmetallkniv är svårt att missa. Med tanke på den stilrena designen och framförallt vikten är det heller inte svårt att lista ut att materialet som använts i handtaget är titan. Av det får man dock inte särskilt mycket då sidorna är så tunna som ca 2 mm och hela kniven stannar på 10,7 mm över ryggen. Längden på handtaget är 113 mm och höjden stannar vid 26 mm. 

Handtaget är helt gjort i titan

Handtaget andas liksom hela kniven elegans och det uttrycks genom att sidorna är rejält arbetade fast på ett stillsamt vis. De är exempelvis både fasade och därtill välvda. Det bättrar på komforten rejält. Därtill har sidorna på de delar som inte är fasade försetts med ett mycket fint fräst mönster. Det ger ett visst fäste samtidigt som det ser mycket bra ut. 

Konstruktionen är som sagt inte överdrivet komplicerad så utöver de två sidorna hittas en mycket liten backspacer i ryggen men i övrigt är handtaget öppet. På den lilla biten titan står för övrigt även tillverkarens namn utskrivet. 

Allt är sammasatt med två skruvar per sida plus pivotskruven. Storleken på de platta skruvhuvudena är T8. 

Nyckelordet här är "slank". Ryggen är till största delen öppen

Men det finns en sak som är svår att komma ifrån. Eftersom kniven är både stilren men framförallt tunn så är även sidorna det. Om man dessutom fasar dem, vilket förstås är lämpligt, så är risken att de känns en smula vassa mot handen och det gör de i vissa situationer. Särskilt gäller det området där lillfingret möter handtaget och även ryggsidan där den möter handen. Där kunde metallen gjorts aningen tjockare men framförallt rundats lite mer. I gengäld hade det kanske inkräktat på utseendet så det är en övervägning som måste göras.  

Handtaget är långt nog för att rymma hela handen i flera olika grepp

Annars kan sägas om Satyr att det är välbalanserad kniv. Balanspunkten hittas precis mitt i urtaget för pekfingret. Det tillsammans med den låga vikten gör att kniven känns livlig i handen. 

Alla vanligen förekommande grepp fungerar väl och ungefär lika bra. Det enda som blir påtagligt ibland är som sagt de distinkta linjernas tunna kanter. Det gäller förutom ovan nämnda bladskåra även clipet. 

Men jag betraktar ändå inte det som en komprometterande detalj då Satyr tämligen uttalat känns som en EDC-kniv/"gentlemens carry" och inget för vildmarksexkursionen. Det jag ser framför mig är med andra ord lite enklare eller åtminstone lättare skäruppgifter som inte varar så länge sett till tid. Sedan inbjuder materialen och konstruktionen faktiskt till lite mer men det är en annan fråga. Men det gör att ergonomin både är mycket bra och något mindre bra beroende på hur tungt du skär. 

Öppning och lås

Tumhål är vad den här kniven öppnas med. Ett ovalt som synes. Formen har sedan kompletterats med att kanterna är fasade. Det ligger i linje med övrigt påkostat maskinarbete på kniven. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den detaljen. Det är snyggt som tusan och det matchar utseendet i övrigt men det ger också mindre fäste för tummen. Särskilt som hålet är litet. Det sitter rätt placerat för att vara enkelt att nå och det är inte i vägen när kniven används men stort är det inte.  

Satyr öppnas med ett ovalt bladhål som har en kraftigt avfasad kant

Nu kan lite av mitt motstånd mot själva hålet bero på hur relationen mellan mig och den här Satyren utvecklades. När kniven kom var den nämligen rätt seg och med en grusig känsla när jag första gången fällde ut bladet. Inget jag väntade av mig den här kniven, i det här prisläget och absolut inte av en modell försedd med keramiska lager. Men så var fallet. 

Jag inledde felsökningen med att justera pivotskruven vilket hjälpte en smula men den tröga känslan dröjde kvar. Nästa steg bestod av att demontera kniven, vilket för övrigt är mycket lätt gjort och att rengöra den. Den var inte smutsig men proceduren hjälpte delvis. Ett problem kvarstod emellertid. Ibland, inte ofta men från stund till annan gick det inte att öppna kniven alls! Tummen förmådde inte att övervinna motståndet i detent-kulan som höll bladet i ett järngrepp. Då hjälpte det inte heller att kanterna var rundade på själva hålet. Det gjorde att man halkade med tummen. Det var svårt att lista ut vad problemet berodde på då det som sagt inte var konsekvent. Dessutom gick det alltid alltid utmärkt att öppna kniven med långfingret på baksidan av kniven med en "middle finger flick". 

Men ytterligare lite fipplande med pivotskruven och en tids anvädning har gjort susen. Nu kvarstår inget av ovanstående problem och gången är nu mycket mjuk. Ett "skak" och bladet glider majestätiskt på plats i handtaget. Känslan är nu vad jag förväntade mig!

Ramlåset har både översträckningsskydd och låsarmsförstärkning

Den fasade låsarmen är inte svår att nå

Låset följer handtaget på det viset att det okomplicerat men välgjort. Det är ett ramlås i titan med de numera obligatoriska följeslagarna översträckningsskydd och stålförstärkt spets på låsarmen. Funktionen är exemplarisk. Den har hela tiden känts helt trygg som i att det inte finns tendenser att glida och att det inte är något glapp i sidled eller spel upp och ned i bladet. Men det var som sagt det tidigare problemet med detentkulan.  

Nu släpper den dock lika lätt som man kan förvänta av en kniv i den här klassen. Förfarandet underlättas av en försänkning i motstående sida och att låsarmen fasats.  

Att bära

Lätt och tunn är två honnörsord som är aktuella för den här kniven. En total tjocklek på endast 11 mm och en vikt som bara ligger några gram över ett hekto (106 g) är verkligen inte illa för en helmetallkniv med ett tämligen brett 8,5cm långt blad. 

Clipet är mycket snyggt integrerat i helheten

Clipet är en historia för sig då det verkligen är snyggt integrerat i helheten och följer knivens övriga linjer på ett utmärkt vis. Det är ett fräst titanclip och utöver det har man från Artisans sida kostat på sig att förse det med samma mönster som återfinns på resten av handtaget vilket är positivt. Dessutom har man valt att ha en dold fästskruv skruvad från insidan. 

Ännu viktigare är förstås funktionen. Om den kan sägas att clipet är tunt nog för att ha bra spänst och såväl utrymme under clipet som själva rampen är stor nog att klara de flesta vanliga byxor. Det inklusive de något tunnare arbetsbyxor jag använder på jobbet. Väl på plats så syns lite av kniven men det är så nära "deep carry" som ett clip av den här typen kan erbjuda. 

En bit av kniven syns när kniven bärs i en ficka

Men tjockare tyg och jeans är inte riktigt det här clipets bästa vänner. Det går men inte helt utan motstånd. Det ger ytterligare en antydan om att det här är mer av en "gentlemens carry" än ett grovarbetarverktyg. Det blir tydligt då jag ibland bär knivar i bröstfickan på en jacka.  

Det frästa clipet är tunt nog för att ge god spänst men spetsen är nästan vass

När man fipplar med tjockare tyg som i jackfickor upptäcks också en av clipets svagheter. Formen på clipet ihop med de distinkta linjerna ger ett mycket spetsigt avslut. Faktum är att det nästan är vasst. Jag har långt gångna planer på att runda av det i överkant med lite sandpapper. Men jag får ta det lite försiktigt då jag inte vill förstöra utseendet eller repa handtaget.  

Apropå utseende så ville man från Artisans sida inte förstöra den rena titanytan så fördjupning på motstående sida saknas för clipet. Det stannar med andra ord där det är. 

Sammanfattningsvis

Kärlekshistorien som hade några fnurror på tråden är ett sätt att sammanfatta relationen med det här specifika exemplaret av Satyr. Vad gäller utseendet var det heta känslor från första ögonkastet. Den här designen från Cerberus Knives andas elegans och exklusivitet. Ibland kan grå titanknivar bli tråkiga men här är det bara sparsmakat och snyggt i mina ögon. 

Lätt, tunn och snygg med kapabelt blad gör Satyr till en bra EDC-kniv

Sedan dök det upp några mindre detaljer i olag som det kan göra med relationer. Den här skönheten dansade inte lika bra som den såg ut. Det fanns lite grus i maskineriet och känslan var därmed inte den bästa och därtill vägrade den ibland som den värsta hopphäst. Bladet ville inte fram. Men efter en lite justerande av spänningen i pivotskruven och framförallt en tids användning är situationen en annan. Funktionen är nu utmärkt. 

Apropå funktion är det viktigt hur en kniv skär. I det avseendet får Satyr godkänt men den kunde vara bättre än vad som är fallet och det är något jag ämnar åtgärda i framtiden. Det är kniven definitivt värd. Med ett så här avancerat stål och ett så brett blad med rejält hög slipfas kunde det här varit en riktig skärmaskin. Som det är är den ok för de flesta EDC-uppgifter. Men den kunde vara så mycket bättre. Potentialen finns. 

Artisan Cutlery Satyr är elegansen personifierad

En sak som ingår i god knivdesign och ibland missas är att modellen helst ska se lika bra ut hopfälld som utfälld. Det gör verkligen Satyr. Det spelar ingen roll ur vilken vinkel den betraktas. Den är fortfarande stilren med sparsmakad design. Det är knivens främsta försäljningsargument som i det härfallet backas upp av i knivvärlden "ädla" metaller som titan och S90V. 

Sedan är det en bra EDC-kniv, lätt att bära och inte oäven till den typen av arbeten heller. 

Artisan Cutlery

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm

Längd hopfälld: 112 mm

Vikt: 109 g (vägd av mig, uppgiven vikt 109 g)

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: CPM S90V, 59-61HRC

Handtag: Titan

Lås: Frame lock

Producerad av: Artisan Cutlery, tillverkad i Kina

/ J - ämnar vässa relationen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre