Knivrecension AKC X-TREME EVO

-  en udda fågel i EDC-flocken

En "OTF" för EDC-bruk, kan det vara något? Dagens recension medför en nyhet för bloggen. En presentation av en  fjäderdriven kniv som fäller ut bladet framåt, det som idagligt tal kallas stilett eller springkniv. Även om "stilett" egentligen inte är korrekt eftersom det egentligen är en historisk typ av fastbladad kniv med en karaktäristisk bladform gjord enbart för penetration. Men ni förstår nog ändå vad det handlar om. 

Modellen som är tämligen ny på marknaden kommer från italienska AKC och deras X-treme serie och kallas för Evo. 

AKC X-treme EVO

Trots sina moderna material och konstruktion är den här kniven väl förankrad i historien. Evo, vilket förstås är en förkortning av Evolution, är en modern tolkning av en kniv som Angelo Campolin Sr. gjorde på sjuttiotalet åt tyska Solingenbaserade Otello. Här har man moderniserat de formerna vilket givit kniven dess namn. 

För att förtydliga så kan tilläggas att AKC står för Automatic Knives Creations och är ett systerföretag till Maniago-baserade A.G.A. Campolin. Tillverkningen av de i sammanhanget lite enklare AKC-knivarna sker i Taiwan. 

Twitterversion: AKC X-Treme Evo, inte en helt vanlig EDC-kniv

Blad

Bladformer på den här sortens knivar brukade inte vara ett omfattande kapitel. Vanligen var det en enkel- eller dubbelsidigt slipad dolkprofil som var aktuell. Ett blad att sticka med helt enkelt. Men inte nuförtiden, nu finns allehanda former att tillgå även för OTF-knivar vilket Evo är ett gott exempel på. 

Det här bladet är helt enkelt en spearpoint med en falskegg mot spetsen till. Tänk stort "Victorinox-blad" och du hamnar rätt nära. Det är längre än man förleds att tro då det är nio centimeter långt. Höjden är 15 millimeter och tjockleken på godset är tre millimeter. Mer vardagsorienterad än vad första intrycket ger vid handen med andra ord. 

Ett flatslipat spear point-blad uppenbarar sig efter att knappen aktiverats

Stålet är ett markant snäpp upp mot vad som brukar finnas i enklare knivar av det här slaget. I Evo hittas japanskt AUS8. Inte det mest exklusiva stålet enligt dagens standard  men ett fullt adekvat stål för en kniv som faktiskt kan användas. Det håller inte skärpan hur länge som helst men jag tror ändå inte någon ägnar sig åt att skära linoleum eller trä med den här kniven. 

Fabrikseggen var helt godkänd och gick att använda utan stora åtgärder från min sida. Som vanligt drog jag den ett par gånger mot en strigel. AUS8 är inte alltför hårt så det svarar snabbt när man bryner det.  

Just det här bladet råkar vara svart men det finns även att tillgå i satin beroende på vilket färgställning som väljs på kniven för övrigt. Beläggningen är gjord av PVD och håller riktigt bra har det visat sig. 

Bladet är gjort av japanskt AUS8 och PVD-behandlat i det svarta utförandet

En intressant egenskap hos den här kniven är att den är mer praktisk än vad det första intrycket antyder. Nej, jag påstår inte att det är en Morakniv i ulvkläder men för vad den är så fungerar den väl. Glappet i bladet som alltid finns hos OTF-knivar* är i det här fallet faktiskt mycket litet. I sidled rör sig spetsen kanske någon millimeter och i höjdled någon halv millimeter ytterligare. Mer än så handlar det inte om och längre in på bladet känns rörelsen ännu mindre. Det ger en taktil känsla när man skär med kniven men inte tillräckligt för att irritera.

Evo står sig mycket väl när det handlar om kartongskärande till exempel

Tjockleken på bladet är som sagt 3 mm vilket ger ett stabilt blad men den hela flatslipningen gör ändå att det skär dugligt. Men givet att bladet inte är så högt så är den dock inte extremt tunn bakom eggen. Stabilt men inte någon superskärmaskin. Men till alla vardagliga småsysslor fungerar den här särlingen bra. Som att skära av snören, rep och kanske ett litet buntband, vilket jag just gjorde på min cykel då delar av skärmarna sitter fast med dylika som behövde bytas. Paketöppning ligger nära till  hands och inte minst sprätta brev. Det är ju ändå en brevsprättare! Synd bara att det inte fungerar på e-post. 

Sen råkade den här kniven vara bättre än Viper Kyomi på att skära kartong, tänka sig. Det om man kan bortse från det lilla klick som uppstår när bladet rör sig i början av skäret. Det är trots allt en OTF. Det blir mycket kartong efter ett stadigt besök på IKEA.

Handtag

Handtagsformen kan man tycka lite olika om. Jag var väl inte helt såld då jag föredragit lite rundare former. Fördelen med hur den nu ser ut är att det är mer originellt och att kniven därmed inte ser ut som  alla andra. Även om nu spring-knivar tenderar att dra åt samma håll då handtaget per definition är en låda som innehåller ett blad och en mekanism. De måste även ha en öppning för bladet och en knapp för att aktivera det. Det ger vissa begränsningar i hur de kan utformas. 

Just det här specifika utseendet är ett arv från äldre tider som jag sade inledningsvis.

Aluminiumhandtaget är symmetriskt utformat och tämligen ergonomiskt

Materialet i den här lådan råkar vara aluminium av god kvalitet. Handtaget är fräst ur 6061-T6 aluminum. Det ger en relativt lätt kniv som väger in på 120 gram trots all metall på insidan i form av fjädrar, bleck och skenor. 

Själva konstruktionen påminner om en kista där själva lådan innehåller bladet och fjädern som driver det. Utanpå den är sedan skruvat ett lock. I det här fallet fäst med sex stycken Torx-skruvar. Det gör kniven demonterbar men jag rekommenderar endast de med vana  att ge sig på den proceduren då den är något mer komplicerat än vad som vanligen är fallet med andra typer av fällknivar.**

Totaltjockleken landar på tretton millimeter exklusive knappen

När kniven hålls på rätt köl sväller handtaget i mitten och bildar sedan både fingerskydd och en liten ankstjärt mot slutet

Det kurviga handtager är förvånansvärt bekvämt i handen. Storleken är väl tilltagen så det är inga problem att få plats med hela handen. Den symmetriska fronten ger dubbla fingerskydd hur man än håller kniven. Clipet gömmer sig i handflatan på rätt ställe utan att orsaka några problem. På samma vis hamnar tummen framför knappen på ett naturligt sätt. 

Handtaget erbjuder generösa elva centimeters greppyta, nog för alla fingrar

Sammantaget är det här ett tämligen sympatiskt handtag. Snudd på ergonomiskt. MEN och det är ett rätt stort men, det var först efter det att jag slipat hela handtaget. När kniven anlände var nämligen samtliga yttre kanter extremt distinkta, närmast vassa. Det var inte bekvämt alls! Särskilt gällde det hörnen. Men det kunde åtgärdas med sandpapper då jag inte har en av de färgglada varianterna utan naken aluminium. Med t ex en svart- eller orangeeloxerad yta lär det se tämligen illa ut om man nu inte gillar sina "patina" a´ la Boba Fett. Efter åtgärd är dock handtaget komfortabelt. Särskilt som jag rundade av det bakre övre hörnet vid clipet lite extra eftersom det trycker mot handen i vissa fattningar. Samtidigt rundande jag handtaget något mer precis där pekfingret ligger an. 

Öppning och lås

Den här kniven avviker en smula från andra jag recenserat. Det är under den här rubriken anledningen till det hittas. Jag talar förstås om hur Evo öppnas och stängs. Vid det här laget har ni förstått att det är en "OTF"- Out The Front, eller en springkniv som det ibland heter på svenska. Bladet skjuter ut framåt istället för åt sidan helt enkelt. Därtill är det en så kallad "double-action" som i all enkelhet innebär att bladet både kan skjutas ut och dras in med samma knapp. "Single-action"-knivar kräver att fjädern spänns i förväg med någon form av handtag. Först därefter kan de öppnas. 

Knappen som sköter den funktionen är utmärkt. Den är liksom resten av kniven gjord av fräst aluminium och har försetts med ett markant trappstegsmönster som gör att man inte halkar av med tummen. En detalj som höjer den och avslöjar att kniven är välbyggd är hur stabil den är. Inget glapp åt något håll. 

Den CNC-frästa knappen av aluminium är både stabil och lätt att manövrera

Kraften för att aktivera bladet ligger någonstans i mittfåran när det gäller OTF-knivar. Inte den starkaste jag stött på men heller inte extremt lätt. Däremot är det bra sprätt i själva fjädern och det ger en påtaglig snärt åt bladet som i sin tur åstadkommer ett tillfredsställande ljud. I det här fallet ett tämligen dovt "tschaaaklack".

Att fälla in bladet är lika smidigt. Det är bara att dra knappen bakåt vilket förstås kräver samma kraft då fjädern inuti handtaget verkar åt båda håll. 

Låset på den här typen av knivar är egentligen en tämligen tunn variant av liner lock. Inuti handtaget finns ett fjädrande metallbleck som lägger sig bakom bladet och hindrar det från att åka in i handtaget igen. I det här fallet fungerar det utmärkt. Bladet hålls som tidigare sagts tämligen stabilt. Även om det har mer med toleranserna i skenorna och handtaget att göra än låset. Det bidrar emellertid och i det här fallet räcker det till för att kniven skall kunna huggas i trä utan att den går sönder. Nota bene, jag har inte pressat Evo till gränsen för vad låset tål och ämnar inte göra det heller. Till vardagsbruk fungerar låset emellertid väl. 

Att bära

Det finns ett markant "före och efter" när det kommer till hur den här kniven är i fickan. Som ny var den inte mycket att hänga i granen med sina för distinkta kanter och ett clip som var något i hästväg.

Men efter det att kanterna mjukats upp och clipet ordnats är den duglig i fickan. Liten är den emellertid inte. Evo mäter 12,5 cm på längden och även om den är relativt tunn för vad den är med sina 14 mm så bygger knappen på bredden upp till 2 cm. Bredden är 3 cm vilket är rätt normalt för en fällkniv. Men volymen blir därmed påtaglig. Vikten är mer än godkända 120 g.  

Clipet är av målat stål och var inledningsvis oerhört tight

Vad var det då som behövde fixas med clipet? Det är inte något fel på formen. Inte är rampen för liten, den är stor nog för att klara även dubbel jeanssöm. Inte heller pekar spetsen utåt. Utseendet är neutralt även om clipet är rätt stort. Nej, problemet låg i fjäderkraften som var så stark att när kniven väl var på plats så satt den där den satt. Kniven hade ingen vidare lust att lämna den varma och bekväma fickan. Försökte man dra kniven följde hela fickan med och det krävdes två händer och en smula brottning för att lossa och få fram kniven. 

Lite muskelkraft och ett par stadiga böj utåt ordnade den detaljen. Men var försiktiga om ni följer den uppmaningen, man kan förstöra clip på det viset!

Annars är clipet ett vanligt fjäderclip av svartmålat stål. Det är fäst med tre skruvar och kan inte flyttas vilket är givet eftersom knappen för öppningen behöver utrymmet på andra sidan. Utrymmet under är helt slät aluminium och med mer balanserad kraft fungerar det bra. Som många målade clip är det känsligt för skav och efter tag syns det att man använt kniven. 

Väl i fickan sticker cirka en centimeter av kniven upp

I fickan syns lite av kniven men inte så mycket att det irriterar. Tack vare räfflorna som återfinns på ovansidan av handtaget får man fäste och kan hala fram kniven. När man gör det hamnar dessutom tummen naturligt bra till för att aktivera bladet. 

Sammanfattningsvis

En OTF som EDC? Om vi läser ut förkortningarna lyder frågan, kan man använda en springkniv som brukskniv? Det går faktiskt kan konstateras även om ett par generella begränsningar ofta är kopplade till knivtypen. En sådan är bladform. De har inte sällan dolk eller stilett-blad vilket är tämligen givet formetet. Men när de som här försetts med en flatslipad spear point istället är saken en annan. Det här bladet som dessutom fått ett dugligt stål är tämligen praktiskt då det påminner om en förvuxen schweizerkniv även om det är lite tjockare än de vanligtvis är. 

Sen är inte OTFer knivar för hårda tag. Det är inte en kniv för hantverkaren eller den som skall ta ur en älg eller den som ämnar tälja vandrarstavar till hela släkten. Nu har jag varit tydlig med det. 

Men apropå dylika aktiviteter kan jag låta meddela att tallkåda inte alls är bra för springknivar. Allt för recensionen, jag täljde faktiskt en stund med den här kniven samt skar en del färska kvistar och bände bort lite bark från döda träd i skogen. En del av de aktiviteterna råkade involvera tallar, därav kådan. 

AKC X-Treme EVO är en förvånansvärt bra EDC-kniv men bör kanske kompletteras med något mer socialt accepterat

Sedan kan tilläggas att den här typen av kniv inte är det minsta socialt accepterad. I de sammanhangen bör man hålla sig till de små korsförsedda röda fällknivarna istället. Springknivar måste också importeras med allt vad det innebär. 

Men när man väl har en hemma är ljudet inte helt oviktigt för den sanne konnesören. Vad i hela friden menas med det? Jo det avslöjar en del om hur välgjord kniven är. Ljudet är tämligen dovt i det här fallet. Något som faktiskt är viktigt i sammanhanget. Ett kvardröjande ringande ljud eller klickande antyder nämligen enklare konstruktion och dålig precision i tillverkningen. Här är den mycket god. Kniven är också snabb både in och ut. 

Den främsta kvalitetsfaktorn för en OTF förutom de sedvanliga för knivar som material och byggkvalitet är hur stabilt bladet upplevs i öppet läge. På Evo måste jag säga att det är mycket bra för att vara i den här prisklassen. Ett litet spel i bladet är nästan helt oundvikligt med den här konstruktionen. Men här har AKC lyckats begränsa det till ett minimum. Det är ett av knivens främsta försäljningsargument enligt mig. 

En OTF kanske inte är den ultimata campingkniven men EVO gör inte bort sig till vardags 

AKC X-Treme EVO är en kniv för den som söker en rolig kniv, ja jag skrev "rolig" men som faktiskt fungerar bra som EDC-kniv trots att det är OTF. En annan sak som kan få en att dra på smilbanden är priset. Målsättningen som dessutom uppnåtts var att få till en kniv av det här slaget som trots god kvalitet inte kostade en förmögenhet. EVO kostar runt hundringen räkna i både $ och € eller någon cent under för att vara exakt. Men det gör att den hamnar i ett gyllene mellanläge mellan de dyra märkena som vanligen kostar det tre eller kanske fyrdubbla och riktigt billiga "No Name"-knivar som har kvalitet därefter. 

Det är inte den bästa brukskniv du kan få tag på men en av de som tillhör de roligaste kategorierna och därtill i ett prisläge där den så gott som saknar konkurrens. 

Specifikation:

• Längd utfälld: 215 mm
• Längd hopfälld: 122 mm
• Vikt: 120 g
• Bladlängd: 90 mm
• Godstjocklek: 3 mm
• Bladstål: AUS8, HRC 58-59
• Handtag: Aluminium
• Lås: OTF Liner Lock

Producerad av: AKC, tillverkad i Taiwan

/ J - sätter sprätt på tillvaron

*Möjligen med undantag för Gant and Gavin Hawks patenterade Deadlock. Men den kniven kostar därefter. 

** Jag har gjort det förut för att laga en fjäder som gick av. En ny öggla konstruerades av den befintliga fjädern. Det är även ett sätt att "trimma" den här typen av knivar då en kortare fjäder blir mer spänd och därmed skjuter ut bladet kvickare. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre