Recension Fox Knives The Sicilian

-  en snygg men något förbryllande kniv

Det är inte utan en tämligen påtaglig känsla av deja vu som jag packade upp den här kniven från Fox Knives. Känslan av att jag sett den förut var stark. Nu är det inte så konstigt då den här modellen kallad the Sicilian är formgiven av Bob Terzuola och det är även en äldre modell från Fox Knives  döpt till 515W som jag har sedan länge. De råkar dessutom vara mycket lika vid en första anblick. 

Frågan som skall besvaras är därmed om det handlar om rent återbruk eller om det finns tillräckligt många skillnader för att motivera två modeller och i så fall vilken man skall välja.

 

Fox Knives The Sicilian

Det som gör knivarna så lika är att handtagsformen är identisk. Vill man ha dem ännu mer likartade så väljer man den här kniven, Sicilian med trähandtag och 515W som Fox Terzoula även heter i utförande med drop point-blad (då kallad 525BE) som kom som alternativ efter att knivens funnits ett tag i katalogen.

En jämförelse mellan den äldre 515W och den nyare 525BE

Förvirringen lade sig från min sida då jag insåg att det är 525-serien som döpts om till "Sicilian". Ett namn är alltid lättare att komma ihåg än ett sifferkombination. Något som Fox Knives tagit fasta på. 

Sedan finns det skillnader och de flesta av dem hittas på den här versionen av sicilianaren. 

Micarta, Becut och aluminium är materialen som hittas i den här kniven från Maniago

Twitterversion: Fox Knives the Sicilian,  en snygg och välbyggd kniv för den som inte nödvändigtvis söker en kniv att användas som stresskulor.

Blad

Bladet är den första uppenbara skillnaden mellan den äldre Fox Terzuola och den här modellen. Modell 525 har fått ett slankt drop point-blad. Längden på bladet är 85 mm och höjden 21 mm. 

Finishen är blästrad och på presentationssidan hittas Fox rävhuvudlogga och på motstående Terzuolas logotyp jämte ståltyp och "Maniago Italy" skrivet med små bokstäver på ricasson. 

Det nästan symmetriska drop point-bladet har fått en blästrad yta

Materialet är något som skiljer sig åt inte bara från den äldre modellen utan även mellan de olika varianterna av Sicilian. På de med trähandtag hittas N690 i bladet och här är det Becut som gäller. Ett stål jag inte alls kände till på förhand måste erkännas. Något som fick mig att haja till är att man anger hårdheten till 56-58 HRC vilket är någon grad under vad som är vanligt. Rent teoretiskt borde stålet vara tämligen mjukt med andra ord. 

Bladet, som ståtar med Terzouolas logotyp på baksidan, är gjort av Becut

Något jag inte är etthundaprocent nöjd med är tjockleken bakom eggen. Den varierar mellan 0,6-0,7mm enligt mitt skjutmått. Det är mycket. Jag vet inte exakt varför Fox Knives tycker att en fickkniv behöver ett mjukt stål med den här geometrin. Den kombinationen skulle nämligen vara utmärkt för en större överlevnadskniv. 

Utöver det kan jag även säga att Becut inte omedelbart blev något favoritstål. Precis som befarat tappade det skärpan tämligen snabbt. Jag hade utan tvekan föredragit att även den här modellen fått N690 eller kanske 14C28N istället.

I övrigt är kniven duglig fickkniv men defintivt inriktad på "snabba skär". Det vill säga att plocka upp kniven, skära av en bit snöre, strimla en kartong, öppna en plastförpackning, skära upp en tejpad kartong eller vad det nu kan vara. Geometrin gör den sisådär att arbeta med även om handtaget är bekvämt.  

Handtag

Formen på handtaget känns som sagt igen. Inte bara från andra modeller från Fox Knives utan i största allmänhet. Det är en "trappstegsform" som Terzuola gärna återvänder till tycks det.* Det är nu inget jag har något emot då den fungerar väl. 

Längden på det här tämligen raka handtaget är 11,3 cm och tjockleken är 1,4 cm. Eftersom höjden stannar vid 2,2 cm gör det handtaget tämligen runt i genomskärning. 

Handtagsformen känns igen för dem som är bekanta med knivar designade av Terzuola

Materialet är en av skillnaderna mellan 515 och 525-modellerna. Eller kan vara skall väl tilläggas då båda kan fås med träskollor. I det här fallet är det emellertid grön Micarta som är aktuellt. Sidorna är skruvade i två punkter utöver pivotskruven. Formatet är T6 respektive T8. Något som börjar närma sig standard på många fällknivar nuförtiden även om man här har valt att hålla även skruven till clipet i den större storleken. Micartan är av god kvalitet och passformen utmärkt. Sedan höjer sig den från mängden både bokstavligen och bildligt talat genom att vara rundad. Inga platta handtagssidor här. 

Ramen är gjord av stål och har fått samma behandling som bladet, dvs det är blästrat. Den är dock inte lättad på något vis men trots det är kniven ingen tungviktare. 

I ryggen hittas en färgglad back spacer

En sak som tillkommer på den här specifika varianten är de färgklickar som hittas på två ställen. Ett av dem är back spacern i knallorange som täcker ungefär halva handtagets längd. Konstruktionen är med andra ord semi-öppen i ryggen om man nu kan säga så. Förutom att den livar upp färgskalan så har man även gömt fånglinehålet i ryggen på kniven. En lösning jag är mycket förtjust i. Den som gillar funktionen får den och vi andra slipper se den. 

En bekväm pinne får sammanfatta intrycket av handtaget

Det märks att Terzuola varit länge i branchen. Han vet hur man utformar en rak pinne med tillägg av små detaljer så den blir bekväm att hålla i. Exempel på sådana är de välvda sidorna på handtaget, bakändens vinkel och det tämligen subtila "trappsteget" på undersidan som ger bättre fäste. Den enkla och därtill tämligen runda formen gör det lätt att byta mellan olika grepp. Det är även bekvämt handtag att både hålla i och arbeta med en stund. När det kommer till det sistnämnda är det faktiskt bladet som är begränsningen i mitt tycke. 

Öppning och lås

Tumplattan som agerar primär öppningsmetod på Sicilian är knivens andra färgklick. Den har som synes fått samma orange ton som back-spacern. 

Det skall direkt sägas att det vanligen inte är mitt favoritsätt att fälla ut ett knivblad. Generellt föredrar jag tumknoppar. Men undantagen som bekräftar regeln finns alltid och det här är ett av dem. Tumplattan återfinns där man förväntar sig vilket gör det lätt för tummen att hitta rätt samtidigt som räfflorna gör att man inte halkar av. Funktionen är med andra ord god. 

Sedan går det inte att komma ifrån att tumplattor är utmärkta att just vila tummen på när man håller kniven i ett sabelgrepp.

Tumplattan fungerar lika väl som den är färgglad

Det kan konstateras att man blivit bortskämd med exceptionellt mjuk gång i fällknivar i detta kullagrens tidevarv. Icke så i detta fall. Här nyttjas glidlager i brons och faktum är att jag tycker kniven var smått grinig när den var ny. Grinig som i tämligen kärv i gången. Den har mjuknat efter användning och är nu mjuk i betydelsen att rörelsen är jämn utan "hack" i själva rörelsen. Men särskilt lätt är den inte så den som söker efter en fidget toy får söka sig annorstädes. 

Stål hittas i den liner lock som håller bladet på plats

Låset är ett liner lock vare sig mer eller mindre. Låset känns kraftigt då dimensionen på ram och därmed låsarm är 2 mm och anläggningsytan är därtill rejäl. Dessutom är fjäderkraften påtaglig. Det känns inte minst när låset skall släppas. När det kombineras med rejäla räfflor för fäste så känns det i tummen. särskilt om rörelsen upprepas några gånger. 

Motstående sida är försänkt och låsarmen har fått räfflor för bättre fäste. Men varför är de orienterade på det hållet?

I samband med detta dyker en fråga osökt upp i mitt huvud. Varför görs räfflor på låsarmar? Åtminstone med den här riktningen som finns både på den här och de flesta liner locks på marknaden. Eftersom de fungerar på tvärs mot tummen så hindrar de bara fingret att glida framåt, inte åt sidan. Men när man släpper lås är det precis så de används. Dessutom bara kanten av dem vilket förstås gör att åsarna känns vassa mot huden. Ett problem som dock inte begränsar sig till knivar från Fox utan gäller i princip alla fällknivar med den här varienten på lås. 

Att bära

I fickan återfinns ett hekto kniv fördelat på lite över elva centimeter. Inte så mycket att orda om. Sedan är det inte den tunnaste kniven på marknaden ställt i relation till längd men inte heller den dimensionen är värd att kommentera. Måtten ställer inte till några problem helt enkelt. 

Att kniven har en strömlinjeformad profil när den här hopfälld hjälper till det också. Särskilt som tumplattor som är så här pass smala inte sticker ut som t ex ett par spetsiga tumknoppar eller en flipperfena gör. Även det är ett plus. 

Fox har fått till ett riktigt bra wire-clip på den här kniven

Micarta är ett material som dessutom är relativt snällt mot tyg. Det hittas mitt emellan elak grovmönstrad G10 och polerat trä. Särskilt snällt är det mot den biten av tyg som återfinns klämd mellan clipet och handtagssidan. Det underlättar när kniven skall upp och ned ur fickan. 

En smula av handtaget sticker upp ur fickan

Sicilian ståtar med ett riktigt bra wire-clip. Rätt utfört är det en av mina favorittyper. Här är det korrekt gjort. 

Det är några kriterier som måste uppfyllas för att jag skall anse det. Det måste finnas adekvat med utrymme under clipet för att härbergera tyg. För att komma så långt behövs det en ramp/läpp som tillåter sagda tyg att hamna där. Utöver det skall spänsten vara tillräcklig för att hålla kniven kvar i fickan men inte så hård att det är svårt att få kniven på plats. Appropå spänst krävs även med den här speciella typen av clip att materialet är grovt eller stabilt nog för att det inte skall flexa i sidväg. Ett problem som ofta uppstår med för tunna wire-clip. Alla dessa kriterier är uppfyllda på Sicilian. Dessutom är det mesta av kniven dold när den sitter i fickan. Det är en bonus men inte ett måste för min del. 

Clipet känns dessutom mycket lite mot handen när kniven används. I hammargrepp i princip inte alls då framförallt spetsen hamnar inuti handen. Sedan är spetsen mycket fäl formad på så vis att den inte är vinklad utåt. 

Med andra ord är det här ett mycket bra clip. Förutom om man är vänsterhänt vill säga. Det kan nämligen inte repositioneras utan då får man snällt bära kniven på höger sida alternativt avlägsna det. 

Sammanfattningsvis

Sicilian är en kniv jag verkligen gillar kan jag konstatera. Nu tycker jag om min original-Terzuola från Fox också. Så frågan vilken jag gillar mest och vad det är jag uppskattar med den här varianten?

Det finns som sagt ett par distinkta skillnader och det är dessutom de som gör den här kniven värd att köpa även för dem som inte har något att jämföra med. En är handtaget eller snarare materialet. 

Micarta är helt enkelt ett av mina favoritermaterial. Trä är måhända snyggare för det mesta men ytan på Micarta är skön mot handen samtidigt som fästet är aningen bättre. Likt naturmaterial åldras det dessutom med värdighet och utvecklar patina varefter tiden går. Det är också tåligare än trä. Jag har faktiskt slagit av ett litet hörn på min Fox 515. Vill man ha en ännu hållbarare kniv än så finns även en variant av den här kniven med titanhandtag för övrigt. 

En kniv lika italiensk som en espresso trots att Bob Terzuola står för formgivningen

Sedan har den här kniven fått ett par orange färgklickar. Färgvalet är något jag är mycket glad över då jag tröttnat på de ständigt närvarande blå tonerna i många knivhandtag. Den gröna micartan och de orange detaljerna gör sig bättre ihop. Det kanske inte är något försäljningsargument i sig men färgskalan tillsammans med det övriga utseendet gör det här i mina ögon till en snygg kniv. Det däremot är en egenskap som säljer knivar!

Även bladet är annorlunda i jämförelse med den äldre Fox-Terzuolan. Vilket man föredrar är förstås en smaksak. Den kantiga omvända tanton på 515-modellen med sin fuller/blodskåra är mer unik men den här är mer praktiskt enligt mig. En drop point är aldrig fel och en slät yta lättare att hålla ren. 

Till sist var det clipet. Att ha ett är ett måste för många och i så fall är valet mellan de två varianterna avklarat. För den som inte jämför knivarna utan bara är intresserad av clipets funktion så är det här en  mycket bra variant. Dock inte för den som är vänsterhänt. 

The Sicilian från Fox Knives

Fox Sicilian är en fickkniv du delvis köper på grund av utseendet. Den är designad av Bob Terzuola och det syns. Det är en snygg kniv med mycket personlighet. Men att den ser bra ut hindrar den inte från att vara ett praktiskt redskap. Sicilian är en bra liten kniv även sett ur användningssynpunkt. Så länge du inte skall skära en längre tid vill säga. Den är lätt att bära med ett blad och en ergonomi som inte alls är oävna. 

Däremot är den inte någon "fidget toy" så den som söker en jojo eller stresskula i knivfomat att leka med får leta vidare i knivdjungeln. Men för många är det inte avskräckande utan snarare ett argument för att köpa kniven. Vilken kategori du tillhör vet bara du själv. 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 113 mm

Vikt: 100 g 

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Becut, HRC 56-58

Handtag: Micarta på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Fox Knives, tillverkad i Italien

/ J - gillar rävar

* Liknande form återfinns t ex i knivar formgivna åt CRKT (utgången), MKM  och Massdrop samt i hans customknivar.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre