söndag 14 mars 2021

Knivrecension Lionsteel T.R.E.

 -  avskalad men superb

Den ursprunliga T.R.E. från Lionsteel kom redan 2015 och lyckades då vinna pris för "Overall Knife of the Year" på Blade Show samma år. Anlednignen till det står att finna i hur förkortningen skall utläsas, "Three Rapid Exchange" Det syftar till att kniven kunde varieras mellan att nyttja en tumdisk, en flipper, båda två eller inget av dem som öppningsmetod. Frågan var om det är ett problem som behövde lösas eller en lösning som sökte sitt problem? 

En spinoff till den kniven är den betydligt mer "normala" T.R.E. G10 som saknar tekniken som gav modellen dess namn vilket måhända är lite förvirrande men det är den modellen jag ämnar skriva om här!

Lionsteel T.R.E. G10


Vill man ha det mer exklusiva originalet som dessutom är en heltitankniv så finns den kvar i sortimentet. Gillar man inte helmetall finns T.R.E. även med presentationssida i kolfiber och båda dessa finns i lyxutgåva med damaskblad. Sen finns som sagt den här G10-modellen. Gillar man inte svart finns den även i grönt, orange och inte minst rosa. 

Kniven är liksom flera andra modeller från Lionsteel designad av Molletta eller Michele Pensato som han egentligen heter. Eftersom jag uppskattar andra knivar formgivna av honom som TM1 och ROK så kändes den här lockande. Särskilt som de andra är tämligen stora och den här är mindre och mer inriktad mot kategorin EDC-knivar. Ett utmärkt komplement tänkte jag mig även om jag faktiskt inte var medveten om att den är så här liten. 

T.R.E. är liksom ett flertal andra knivar från Lionsteel designade av Molletta



Twitterversion: Den avskalade versionen av Lionsteel T.R.E. är fortfarande uppseendeväckande bra


Blad


T.R.E. har försetts med ett drop point-blad som mäter 74 mm på längden och är 22,5 mm högt som mest. Synnerligen harmoniska proportioner med andra ord. Särskilt som Molletta avhållit sig från något som nästan blivit hans signum, en detalj som jag emellertid inte alltid uppskattar till fullo,* den mycket tilltagna buken. På den här kniven är den delen återhållsam. Tjockleken på bladet är 3,5 mm. 

Enkel form när den är som bäst, ett utmärkt drop point blad 


Finishen och utseendet på bladet är av högsta klass. Ryggen är mjukt rundad vilket ger ett exklusivt intryck. Det förstärks dessutom av den mycket fina ytbehandlingen. En fin stentumling som sedan polerats kan vara en av de bästa vid sidan av en välgjord satin i mitt tycke. Allt förstärkt av den smakfulla och återhållsamma märkningen. På en sida Lionsteel, Italy M390 i liten stil och på den andra Molletta. 

Stålet är det eminenta M390. Ett av de där stålen som det är svårt att säga någonting negativt om. Det är ytterst rosttrögt, tar en god egg, håller den eggen om inte i evighet så åtminstone väldigt länge. Trots det är det inte för överjäkligt att slipa heller. Och apropå att slipa har man från Lionsteels sida försett kniven med en ricasso som underlättar framtida omslipningar. 

Från den mjuka ryggen leder en full flatslipning ned till eggen som från fabrik var riktigt bra. Vass som tusan, jämn och centrerad. Den enda är möjligen att den kunde fått vara lite tunnare bakom eggen med tanke på hur liten kniven är. 

Bladet är fullt flatslipat och avslutas med en mycket väl utförd fabriksegg och en bra spets


Även när kniven brukas känns den sofistikerad. Den är användbar till det mesta, allt från vardagens småpill till något tyngre uppgifter. Faktum är att jag testade den en hel del på trä och blev positivt överraskad. Visst, eggvinkeln är inte optimal för att tälja med men den stabila eggen höll bra och inte minst blev jag överraskad över hur väl det lilla handtaget hängde med på övningen. Starkt bidragande till att snidandet gick bra är att man kan skära nära handtaget där man är som starkast. 

Sen klarade kniven till och med ett test med min sega trädgårdsslang. Det är inte alla småknivar som gör! Spetsen är riktigt bra även den. Både vass och tunn nog för detaljarbete men ändå stark nog för att den inte skall kännas bräcklig. I material som papp och kartong och liknande kommer kniven verkligen till sin rätt och kanske ännu mer i seg plast och dylikt. Sen kunde bladet fått vara tunnare bakom eggen vilket jag återkommer flera gånger till och det märks när man skär i frukt, grönsaker och annat där man inte vill att kniven skall klyva det som skall delas. Men det är inte så farligt att det förtar det överlag goda intrycket måste jag säga. 


Handtag


Handtaget på T.R.E. är bedrägligt då det ger ett något kantigt intryck när man först betraktar det. Det är emellertid inte alls känslan när man håller i kniven. Konstruktionen ger en tydlig fram- respektive baksida. Den senare består av titan och utgör även ramlåset. Framsidan är gjord av svart medium till finmönstrad G10. Men sedan har man låtit bearbetningsmönstret vara kvar på handtaget vilket ger ökat fäste. 

Presentationssidans G10 är fint arbetad och bekväm att hålla i


Att vikten är så låg på den här kniven kan förutom formatet tillskrivas att titansidan är ordenligt lättad även på insidan. På utsidan är både den och G10-sidan mjukt välvda. 

Här syns den "flytande" back spacern samt "landningbanan" för pekfingret när flipperfenan används


Skall kniven demonteras är den ihopsatt med en pivotskruv med ett T8-huvud samt tre mindre skruvar storlek T6. En av dem agerar dessutom fästpunkt för clipet. 

Balansen är god och kniven kan greppas på de flesta vis


Hela handen får plats men det är precis


Handtaget är en decimeter långt varav greppytan är nio centimeter.  Det räcker till för alla fyra fingrar även om det är precis. Men i gengäld finns det inga vassa kanter eller fördjupningar som talar om för fingrarna vart de skall ta vägen. En bonus är dessutom att clipet överhuvudtag inte känns i handen. Det hamnar inuti handen vid både hammargrepp och sabelfattning. Det är för övrigt i den sistnämnda som kniven fungerar bäst på grund av det lilla formatet. Men alla sätt att hålla en kniv fungerar och den är mycket välbalanserad. 


Öppning och lås


Den här versionen har gjort sig av med de övriga öppningsmetoderna som originalet bjöd på. Kvar är själva flipperfenan som i det här fallet är fast med mindre än att du sågar av den. Men ett litet arv från sina multisystemsyskon har den här kniven och det påverkar hur kniven öppnas. 

Flipperfenan är mycket liten och diskret


Själva motståndet från detent-kulan är nämligen inte extremt stark. Troligen för att ursprungligen möjliggöra de andra sätten att öppna kniven på. Men det gör att den här flippern inte är den snabbaste på marknaden. Det räcker inte att man övervinner motståndet för att bladet skall flyga ut. Snarare så krävs lite medvetenhet, att man tränar upp sitt muskelminne. Men när man väl lärt sig att flippern inte skall tryckas ned, utan enbart dras bakåt och dessutom med lite fart. Då går det riktigt bra. 

Men då själva fenan inte har några skåror kan man halka av den om man inte tänker sig för. Det gäller att placera själva fingertoppen framför fenan för att sedan trycka till. Då går det desto bättre och framförallt mycket säkert. Bladet löper på kullager vilket underlättar och det gör även att kniven kan stängas med ett par små skak efter att låset släppts. 

Låset är propaganda för hur ett bra ramlås skall se ut


Om låset kan sägas att det är mycket nära perfektion för ett ramlås i titan. Det är rätt utfört med låsarmsförstärkning och lagom mycket utrymme att nöta på för att inte slitas ut samtidigt som det låser extremt väl. Inget glapp eller spel överhuvudtaget. Särskilt imponderande är känslan för att ges av en så här liten kniv. Därtill är låsarmen lätt att hitta och låset lätt att släppa. Det blir inte mycket bättre helt enkelt. 


Att bära


I fickan är den här kniven lika elegant som den ser ut. Alla kanter och hörn är rundade som de skall och den diskreta och omönstrade flipperfenan förargar ingen. Yttermåtten är sympatiska de också då kniven är 101 mm lång och mäter 12 mm över ryggen. Det är förvisso inte extremt lite men det är i gengäld höjden som är 30 mm som mest över fenan och vikten som är så låg som 67 gram!

Ett clip som inte är bäst på marknaden men ändå väl fungerande för att vara ett fräst titanclip


Clipet på T.R.E. är ett fräst titanclip. De är generellt inte lika bra som enkla fjädrande clip men med det sagt tycket jag om det här ändå. Rent utseendemässigt passar det till knivens övriga linjer men framförallt har man valt att göra det så tunt att det faktiskt fjädrar och inte behöver tvingas över en fickkant. Tvärtom fungerar det rätt bra. Läppen är inte extremt tilltagen men räcker till för både tunnare byxor och vanliga jeans utan att krångla till något. Detsamma gäller utrymmet under clipet. 

Clipet är för övrigt vändbart vilket säkert uppskattas av den som är vänsterhänt även om det kanske ser en smula underligt ut med titan mot svart G10. Väl i fickan syns en bit av kniven ovanför kanten men inte så mycket att det är alarmerande. Men anhängare av knivar som sitter riktigt djupt i fickan kanske har invändningar. 


Sammanfattningsvis


Ett ord som sammanfattar den här kniven väl är "förfinad". Det finns inget i den här designen som inte är väl genomtänkt. Det börjar med de överpripande linjerna och den eminenta bladet för att sedan fortsätta med små detaljer. Det handlar om hur både G10- och titansidan är bearbetade, sättet den trekantiga pivotskruven agerar mothåll och speglas av ett trekantigt mönster på skruvhuvudet på motstående sida, den snyggt skurna back-spacern och hur både skruven till clipet och de övriga skruvarna är dragna från ett håll men inte direkt in i titansidan. Men även om hur den mjukt rundade baksidan av bladet är i jämnhöjd med handtaget i stängt läge. Det finns ett flertal små områden som speglar kvaliteten att glädja sig åt med andra ord. 

Förutom att själva designen är god är även genomförandet det. Byggkvaliteten är helt enkelt superb. Här kan lyftas fram sedvanliga områden som att bladet är helt centrerat, att låset är perfekt utfört och att titanclipet fungerar väl trots att det är ett fräst clip. Men framförallt hur snyggt utfört bladet är med sin synbart enkla form men med goda proportioner och utsökta finish. 

Skall det invändas mot något så är det att flipperfenan kunde fått några räfflor för bättre fäste och att den är lite knepig att använda för den ovane. Det går att missa att fälla ut kniven från stund till annan. Sedan hade jag personligen gärna sett en så här liten kniv en aning tunnare bakom eggen. Det är ingen stor brutal sak som skall hålla för misshandel det här. 

Trots många förtjänster är det ändå bladet som är behållningen på T.R.E.


Men även det praktiska lyfter kniven. T.R.E. är mycket bekväm att förvara i fickan liksom att hålla i handen och att arbeta med. Det är ett bra handtag givet den storlek som finns att arbeta med. 

Sen var det bladet, om det kan sägas att det inte blir mycket bättre än så här för en EDC-kniv. Eller jo, med den reservationen jag gjorde ovan då. Men i övrigt är det gruvligt bra. Ett väl nyttjat "superstål" som fått en genomgående god behandling som avslutats med en förträfflig slipning. Spetsen är grym, eggen effektiv och inte ens träbitar går säkert. 

Lionsteel T.R.E., en Italienks öppning**


Sammantaget tror jag nog personligen att T.R.E. faktiskt tjänade på att bli av med ursprunget till sitt namn och finessen som gjorde att den vann priser. Att kunna variera sättet att öppna en kniv på må eventuellt vara av nytta i vissa jurisdiktioner men inget som jag behöver fundera på. Här är som bekant de flesta knivar ungefär lika lagliga eller olagliga beroende på situation. Sedan tillhör jag personerna som inte behöver välja. Jag kan ha flera knivar med olika öppningssystem. 

Det som blev kvar var emellertid essensen av kniven. De snygga linjerna, det goda handhavandet, det sympatiska handtaget och det utomordentliga bladet. Så mycket mer kan man inte önska sig, särskilt inte när det är så väl gjort som i det här fallet. 





Specifikation:


Längd utfälld: 175 mm
Längd hopfälld: 101 mm
Vikt: 67 g (vägd av mig)
Bladlängd: 74 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: M390
Handtag: G10/titan
Lås: Frame lock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Maniago, Italien



/ J - lejontämjaren slår till igen

* Tydligt åskådliggjort på modeller som SR1 och 2. 
** Ett öppningssystem i schack kan tilläggas. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar