Recension Viper Gianghi

 

- en jakt- och friluftskniv med mersmak

Det märks omedelbart när man greppar en väl designad kniv. Redan det visuella ger en ledtråd till hur välbyggd den är. Men det är förstås först när man håller i en kniv som dess rätta kvaliteér avslöjas. Det första som märks är förstås komforten, hur väl handtaget passar din hand. Sedan är balansen en avslöjande faktor. När kniven sedan börjar användas fortsätter upptäcktsfärden med ergonomi, bladets form och geometri samt eggens skärpa. 

Alla de här områdena är fullträffar vad gäller Viper Gianghi. Kniven är snygg att se på, känns bekväm att hålla i och har ett blad med rättfram form. Det som återstår att se om kniven kan växa ytterligare när den används? Finns det fler goda egenskaper att upptäcka?

Viper Gianghi CV

Att Gianghi från italienska Viper Knives har de här goda egenskaperna kanske inte är så konstigt då det är en mästare på området som designat kniven. Fabrizio Silvestrelli eller "Silvester" som han ibland kallas kan det här med att tillverka knivar. Maestro Silvestrelli är trots allt ordförande för Italiens knivmakargille. Han och Viper har för övrigt en lång och framgångsrik historia tillsammans. Den här gången är resultatet en jakt- och friluftskniv. Något som avslöjas av namnet då "Gianghi" lär betyda jägare på persiska. Den är inte helt ny på marknaden utan presenterades 2018.

Kniven kan för närvarande fås i tre utföranden. Den första kombinationen innebär ett blad med satinfinish och då får man ett trähandtag i antingen olivträ eller bocote. Kombination två är som här en kniv med stentumlat blad och Micarta i handtaget. 

Gianghi, en jaktkniv från Maniago

Twitterversion: Viper Knives och Silvestrelli gör det igen, Gianghi är en riktigt sympatisk kompanjon i friluftslivet. 

Blad

En kniv är trots allt inte bättre än sitt blad. Det har Silvestrelli och Viper tagit fasta på för det här är ett mycket sympatiskt sådant. Formen är en kvintessentiell drop point. Proportionerna är harmoniska och bladet utmärks av en viss "sportbilskänsla". Det vill säga det är inte knubbigt med brant buk och lugna former utan tämligen spetsigt och ser därför "snabbt" ut. Utseendet förstärks av en lång och tämligen dramatisk falskegg längs ryggen. 

Längden på bladet är 11,5 cm och höjden 3,6 cm. Tjockleken på godset är 4 mm. Det ger en kniv som är stark och kraftig utan att bli otymplig. Ytbehandlingen är i det här fallet som sagt en stentumling som är mycket väl utförd. Överlag är finishen på det här bladet mycket hög. Något som understryks av den fint rundade bladryggen. Något som blivit ett signum för Viper Knives som ofta inkluderar den detaljen på sina knivar. 

Vid basen av bladryggen hittas några räfflor för bättre fäste och indexering. Bladet är märkt med  både Vipers och Silvestrellis logotyper och namnet på kniven samt ståltyp. 

En spetsig men typisk drop point är vad som hittas i bladväg

Stålet i bladet är N690Co från Böhler/Uddeholm. Det är ett bra rostfritt stål utan att vara något extraordinärt. Men skall jag vara ärlig är det inte någon nödvändighet i en kniv som skall nyttjas i friluftsliv. Då föredrar jag egenskaper som att det är att lätt att bryna och slipa framför att det håller skärpan i en evighet men sedan är besvärligt att få vass igen. Det är skillnad på en fastbladad kniv och fickkniv i det avseendet menar jag. Den här kan behöva skärpas i fält. 

I det här stålet får man däremot något som  jag uppskattar förutom att det är lätt att underhålla och det är att det är mycket motståndskraftigt mot korrosion. Knivar blir blöta i det här klimatet när man är utomhus även om man försöker undvika det. Då är det bra om kniven inte är brun när man tar fram den igen. Särskilt inte om kniven är tänkt som jaktkniv. Enkelt uttryckt ger blod väldigt lätt fläckar på blad. 

Fabrikseggen på Gianghi var mycket bra och än så länge har jag inte slipat om kniven. Jag har underhållt skärpan med min nyligen införskaffade Spyderco Sharpmaker då jag testar även den produkten. Skall jag ha någon invändning mot utförandet så är det att de behållt lite väl mycket gods bakom eggen. Jag mäter det till ca 0,8 mm. Det kan bantas några tiondelar till för mer optimala skäregenskaper. Det är inte bara skärpan på eggen som spelar roll. 

Att skära kött med är Gianghi är förträffligt. Även om bildens nyårsfilé knappast är en utmaning för någon kniv

Det går bra att tälja med den här kniven vilket är ett krav från min sida på en friluftskniv

Jag  har använt kniven under senvintern samt ett par vårmånader som märkligt nog har bjudit på fint väder vilket inte är det vanligaste på de här breddgraderna så här års. Det betyder att jag kunnat vara ute mer än vanligt. Det första jag gjorde var dock att låta kniven agera ersättare i köket vid vissa moment. Jag är inte jägare men det finns ändå kött att karva i. Gianghi har fått bekänna färg genom att det styckats kyckling, benats ur karré och putsats stekar med den. Även om det inte är några tyngre uppgifter ger det mig en uppfattning om hur kniven skulle kunna uppträda även vid t ex urtagning, styckning och slakt. I sammanhanget kan påpekas att jag jobbat som styckare i yngre dagar. 

Sedan har jag även hackat rotsaker och skurit grönsaker förstås. Allt för att få lite mer tid med kniven. Köksarbete testar även hur knivar uppträder när man skär mot något, i det här fallet skärbrädor. I det här fallet innebär det konkret att man får vinkla bladet något framåt för att det skall gå fritt från fingerskyddet. Men den detaljen är inte överdriven på den här kniven så det fungerar relativt bra. 

Sedan fick kniven bita i mer vardagsbetonade material, ni vet saker som kartong, tejp, tyg och en bit heltäckningsmatta från stund till annan.  

Men utöver hur Gianghi uppträder i kött så är förstås trä och rep/tamp av intresse då det handlar om en friluftskniv. I det här fallet är jag väl inte helt vän med eggvinkeln. Men det blir alltid lite av en kompromiss om en kniv både skall fungera väl till kött och fisk samt till trä. Men utöver det fungerar kniven väl även i hårdare material. Dessutom är handtaget bekvämt nog för att man skall kunna trycka på med lite kraft när det så behövs. Det enda som kan noteras är att så länge det är mjukare trä, som på bilden, går det utmärkt. När det blir riktigt hårt sneglar jag mot mina moraknivar istället. Då vill man komma ännu närmare bladet med handen och ha ytterligare volym i handtaget. 

Handtag

Ett bra blad behöver även ett bekvämt handtag för att kunna nyttjas fullt ut. Något som Gianghi har. Det är en av de första sakerna som noteras när man greppar kniven. En andra iakttagelse är att handtaget faktiskt är tunnare än det kan se ut på bild. Det mäter 18 mm där det är som bredast. Det kompletteras med en höjd på 29-36 mm och en längd som uppmäts till 125 mm. Av det är det mesta användbart som greppyta. Så även större händer än mina alternativt handskbeklädda diton får plats. 

De tredimensionellt formade skollorna i Micarta är skruvade på plats

Sedan bör betonas att det här handtaget är elegant format i tre dimensioner. Handtagssidorna är således inte platta utan sväller på mitten för att fylla handen bättre samtidigt som handtaget utvidgas mot slutet till för att ge bättre fäste. Det är dock en ganska subtil bula på mitten. 

En annan detalj som är mycket tydlig med den här kniven är det markanta "choil" eller fördjupning för pekfingret som finns. Det skänker ett mycket säkert greppt och hindrar att man halkar även om handtaget skulle vara halt av en eller annan orsak. Blod och inälvor ligger nära till hands då Gianghi även är tänkt som jaktkniv som sagt. 

Fulltångekonstruktionen har en mjukt rundad rygg, ett signum för Vipers knivar

För att bidra med extra säkerhet när man jobbar med kniven så har den försetts med ett tydligt och väl fungerande fingerskydd. I det hittas för övrigt ett hål om man vill lägga en fånglina i loop mellan det hålet och det hål som borrats i bakänden av handtaget för ändamålet. 

Skollorna på den här kniven är gjorda av högkvalitativ canvas-Micarta. Ett material som både är snyggt att se på och i det närmaste oförstörbart. Därtill skänker det viss friktion eftersom ytan är sträv. Sedan är det delvis ett naturmaterial då det består av tyg och lim sammanpressat under värme och högt tryck. Det gör att det slits på ett snyggt sätt och får patina och personlighet olikt många andra syntetiska material. 

I hand är Gianghi mycket bekväm och det gäller även vid tyngre arbeten

Sidorna är skruvade med tre skruvar med huvuden för Torx-mejslar. Sedan kan nämnas att Gianghi är en heltångekniv. Bladgodsets tjocklek sträcker sig således hela vägen genom handtaget. Likt bladryggen är stålet även här mjukt rundat och polerat och därmed mjukt mot handen. Något som är viktigt då man låtit det höja sig något över handtagssidorna för att ge en rundare profil på handtaget.

Fodral

Fodralet som föjer med Gianghi är ett äkta läderfodral. Det känns märkligt att behöva säga det men nuförtiden kan man inte vara helt säker då pressat läder blivit alltför vanligt. Men i det här fallet är det ett stadigt vikt fodral sytt med dubbla sömmar som ingår. 

Med kniven följer ett kraftigt läderfodral sytt med dubbla sömmar

För att möjliggöra olika typer av fästen har fodralet försetts med en extra loop från bälteshällan. Den är skruvad in i fodralet vilket torde borga för god hållbarhet. Det har sedan även kompletterats med ett hål samt en lång lädersnodd som inkluderats. Det tillsammans med själva hällan görs att kniven kan bäras både vertikalt och horisontellt på bältet. Men det kan även fästas på övrig utrustning som t ex bärremmarna till en ryggsäck om man föredrar det. Har man en ryggsäck med rejäl avbärarrem är det nästan ett måste. 

När kniven bärs tradtionellt sitter den rätt högt. Som alternativ kan den bäras horisontellt på bältet, s k "Scout carry". Jag förstärker då med en bit lina för att kniven skall sitta stadigare. Annars medföljer även en lädertamp för ändamålet

För att hålla kniven på plats har fodralet försetts med en stadig rem med knäppspänne. Funktionen är mycket god och kniven hålls på plats i fodralet utan det sitter löst eller låter. Förvisso fjädrar det tillbaks en del när man släpper det men skall jag framföra någon negativ kritik är det att man trots det måste vara mycket uppmärksam när man stoppar ned kniven i fodralet för att inte av misstag råka snitta antingen fodralet eller handtagsremmen. 

Slutsats

Gianghi är min första fastbladare från Viper Knives. Jag har sedan tidigare ett flertal fällknivar från dem som jag är mycket förtjust i. Därför var det med stor nyfikenhet och viss vånda jag gav mig ikast med att testa den här kniven. Risken fanns alltid att den inte skulle motsvara förväntningarna trots att den såg mycket bra ut på bild. Det visade sig vara en missriktad farhåga. 

Faktum är att Gianghi överträffade vad jag förväntat mig. Kvaliteten som jag vant mig från fällknivarna var där men det som gladde mig extra var hur kniven kändes i hand. Komforten i handtaget är en sak men det som jag först noterade och som bidrar till att jag uppskattar den här kniven extra mycket är balansen! Den är helt enkelt superb och gör att kniven känns lätt och snabb i handen. En nog så viktig egenskap. Särskilt för en jakt- och friluftskniv. Möjligen kan invändas att skall man verkligen arbeta under en längre tid med en kniv kunde handtaget få varit något grövre. Det är dock en petitess i sammanhanget. 

Gianghi var en överraskande positiv bekantskap med god balans och bra ergonomi

Sedan inger allt från det kraftiga fodralet, via det välformade handtaget till det snyggt utförda bladet förtroende. Särskilt som fabrikseggen var bra, ett tecken på att man vet vad man pysslar med i  produktionen. Eggar måste underhållas men jag vill inte behöva ge mig ikast med det innan jag använt kniven. Som sades tidigare kunde stålet emellertid fått vara en smula tunnare bakom eggen.  

När man sedan brukar kniven motsvarar den förväntningarna som byggts upp. Den skär lika bra som den ser ut att göra. Särskilt gäller det mjukare material som kött och fisk men den är inte dålig i trä även om styrkorna finns på annat håll. 

Med Gianghi har Viper Knives fått till en bra jakt- och friluftskniv!

Med Gianghi har Viper Knives och Silvestrelli i mitt tycke fått till en riktig höjdare till friluftskniv. De har återigen visat att samarbetet dem emellan är mycket fruktbart. Önskar du köpa en Gianghi så ligger priset på ca 1500 kr i diverse butiker inom EU. 

Specifikation:

Totallängd: 248 mm
Bladlängd: 115 mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: N690Co
Vikt: 240 g
Handtag: Micarta
Fodral: Läder

Producerad av Viper by Tecnocut, tillverkad i Italien


/ J -