Knivrecension Lionsteel ROK

-  ett tekniskt monster 

Först ett påpekande. Följande text är tämligen detaljerad och därmed lång. Den hågade rekommenderas därför att slå upp en god kopp te eller kaffe innan läsandet vidtar. Nu när ni är vederbörligen varnade skall jag presentera Lionsteel ROK för er. Orsaken till att recensionen blir mer utförlig än vanligt är helt enkelt att det finns mycket att undersöka, presentera och diskutera.

Italienare är kända för sin goda formgivning men här har de även valt att komplettera den med att proppa skalet fullt med teknik. Det är något som blir uppenbart redan när man packar upp härligheten. Om man för sin mobil nära lådan så talar den om allt du behöver veta om kniven inklusive skötselråd. Ja, förutsatt att du har en NFC-app installerad förstås. Det känns en smula märkligt men modernt.  

Lionsteel ROK A OS

ROK är formgiven av Molletta och bakom det smeknamnet återfinns en herre vid namn Michele Pensato. En man med gedigen erfarenhet inom området. Han är mycket produktiv och ligger bakom flera andra kända Lionsteelprodukter som TRE, KUR, SR-serien och inte minst den fastbladade M-serien.

I det här fallet har han tillsammans med Lionsteel snickrat ihop en kniv som erbjuder finesser dolda bakom namn och akronymer som NFC-chip, SOLID-teknik, Rotoblock och H.WAYL. Lägg därtill material i högsta klass toppat med M390 i bladet och keramiska kullager.  

En tämligen elegant best formgiven av Molletta

Twitterversion: Lionsteel ROK, form och teknik i skön harmoni. 

Blad

Bladet på ROK är förmodligen den del som är minst högteknologisk. Men i gengäld är det väl arbetat och i toppmaterial. Formen är emellertid en relativt okomplicerad droppoint som drar lite åt clip-point hållet. Den har piffats till med en falskegg som originellt nog inte sträcker sig hela vägen till spetsen. Dessutom har Lionsteel valt att förlägga logotyp och övrig text här. Det är ovanligt men snyggt och smakfullt utfört och inte något som jag sett på en kniv förut. Finishen är en satin som är värd att framhållas. Jämn och bra utförd där man valt att lämna ett rätt grovt mönster i botten som kan skönjas i vissa vinklar. Bladet har sedan polerats till en tilltalande halvblank yta.

En lyxig detalj är hur väl bladryggen är rundad. Där återfinns för övrigt ett par skåror för tummen vilket ger indexering och möjligen lite bättre grepp. 

Ett stadigt, relativt traditionellt format blad i M390-stål från Böhler/Uddeholm

Stålet är det exceptionellt bra pulverstålet M390 från Böhler/Uddeholm med en angiven hårdhet på 59-60 HRC. Själv har jag ingen möjlighet att kontrollera det och ärlight talat finner jag det inte nödvändigt heller.* Av stålet får man rätt mycket. Kanske lite för mycket till och med. Längden på bladet är inte överdriven med 83 mm men det har kompenserats med en massiv godstjocklek på hela 4,5 mm. Det är mer än en millimeter tjockare än vad jag tycker den här kniven behöver ur prestandasynpunkt.

Men jag har en gnagande misstanke om att det finns en logisk förklaring bakom det valet. Handtaget är som sagt fräst ur ett stycke metall vilket ökar vikten jämfört med traditionellt konstruerade diton som kan lättas enklare. Det i kombination med clip-tekniken som ökar totalbredden gör att handtagets massa behöver balanseras med något. Hade ROC försetts med ett tunt skålslipat blad istället hade kniven blivit extremt baktung, särskilt i titanutförande. Så är inte fallet nu. 

Fabrikseggen får godkänt men det är mycket stål bakom eggen

Slipningen är en hög flatslipning som sträcker sig till cirka 3/4 av bladets höjd. Fabriksslipningen på det här specifika kniven var riktigt bra. Vass nog att raka hår med lätthet utan vidare åtgärder från min sida och papperstest klarade den med glans. Den var även snyggt utförd. Som brukligt är med knivar från Lionsteel är den tjockare bakom eggen än vad jag finner nödvändigt. Visst åstadkoms en hållbar egg men det finns mer att hämta ur stålet med tunnare slipfas.

Godset är kraftigt och spetsen mycket robust

Vad vi har framför oss är således ett mycket robust blad. Det gäller även spetsen som dock penetrerar mycket väl. De tilltagna dimensionerna gör att man inte heller är rädd att bända när det behövs för att exempelvis lossa spetsen ur en hård träbit. Något som jag testade vid upprepade tillfällen.

ROK är nämligen mer hemma när det kommer till rejäla arbetsuppgifter än finlir. Eller rättare sagt det går så bra så länge behovet stannar vid en vass egg. Så att skära av snören, ta bort klädetiketter, skala ett äpple, skära tejp och öppna paket går förstås utmärkt. Men skall man skära igenom saker är bladet något för tjockt som jag misstänkte. Det gäller exempelvis i köket där man visserligen kan skära lök och morötter men resultatet blir sådär. Kniven räddas dock av att slipningen är så hög.

Men sen var det saker som trä, rep, tygtrasor och mattstumpar. Där är den här kniven faktiskt riktigt bra! I trä är vinkeln på eggen lätt att hanskas med på det viset att bladet blir lättstyrt. Den robusta eggen och stadiga spetsen inger dessutom förtroende vilket gör att man vågar ta i lite hårdare. Det underlättas dessutom av nästa punkt, handtagets utformning. 

Handtag

Det finns mycket att säga om handtaget på den här kniven. Först och främst att det är riktigt bekvämt. Båda att hålla i som hastigast och för att arbeta med. Det är helt enkelt väldigt ergonomiskt. Fritt från allt vad "hotspots" heter. Här finns inget som skaver och ställer till obehag. Den största förklaringen återfinns förstås i formgivningen. Herr Molletta vet vad han pysslar med därvidlag. Men här finns även teknik som använts för att hjälpa den på traven. 

Handtagsmaterialet är aluminium och formen enkel samt bekväm

Den största och mest uppenbara detaljen är att det här handtaget helt saknar skarvar. Det är vad som brukar kallas ett "integral"-handtag. Det vill säga att det är fräst ur ett enda stycke metall. Lionsteel kallar sin teknik för SOLID. I det här fallet är materialet aluminium. ROK finns även att få i titanutförande men skall jag vara ärlig ser jag inga som helst fördelar med det materialet i den här kniven. Framför allt är det tyngre än aluminium vilket påverkar balansen hos kniven. Det är nämligen en av konstruktionsmetodens baksidor. Det är svårare än vanligt att fräsa ur sidorna på insidan vilket gör dem mer massiva och därmed generellt tyngre.**

Med konstruktionssättet följer även vissa tekniska problem som måste lösas. Ett av dem är vad man gör av bladstoppet. Andra kända tillverkare av integraler som customknivmakaren P Rassenti samt Spydercos tolkningar av hans verk gör helt enkelt hål i handtaget, pressar in stålpinnen där den brukar återfinnas och slipar över hålet så gott det går. I vissa vinklar syns emellertid den detaljen. Det gör det inte på den här kniven. Så vart har man gömt bladstoppet? Jo, det har gömts under det assymetriska huvudet som utför mothåll till pivotskruven. Det är en finurlig lösning som såvitt jag vet är unik för den här kniven. 

Handtaget på ROK är fräst ur ett stycke metall och saknar således skarvar eller ram

Som material i den här versionen har man valt en högkvalitativ aluminiumlegering istället för titan. För att ytterligare få ned vikten har man valt att göra ROK halvt öppen i ryggen. Det kräver mer bearbetningstid vid tillverkningen men jag anser att det är värt mödan då den minskade vikten gör kniven välbalanserad. Här återfinns balanspunkten precis bakom pivotskruven vilket är utmärkt. Totalvikten känns i handen men fördelningen av den gör att kniven trots det känns kvick och lättmanövrerad.

ROK finns att få i ett par olika färger. Förutom orange erbjuds även rött och svart. Du kan också välja mellan svärtade eller satin-blad efter tycke och smak.

Handtaget har fått en rätt avancerad ytbehandling med inte mindre än tre olika frästa mönster. De både ser snygga ut och ger bättre fäste. Aluminium helt utan mönster eller beläggning kan vara halt. Här har Lionsteel åstadkommmit ett godkänt grepp som även klarar lite regnfuktiga händer. Jag hörde om någon som hävdade att det var så halt att han tappade kniven vid upprepade tillfällen när han försökte dra den. Om det säger jag att den inte är halare än vilken titanhandtagskniv som helst på marknaden.

Handtagsformen fungerar oavsett fattning och ROK är bekväm att arbeta med även längre stunder

Ett annat förhållande som gör kniven bekväm i handen är att handtaget är relativt grovt. Det mäter hela 13 mm över ryggen. Sidorna är välvda kan tilläggas. Det kan diskuteras om tjockleken enbart är ett val av formgivaren Molletta eller om det finns någon annan orsak som ligger till grund? En sak som bidrar till ergonomin hos den här kniven är nämligen hur clipet är utformat och kopplat till det finns viss teknik som jag tror kräver sintt utrymme varpå ett riktigt tunt handtag troligen var uteslutet redan på konstruktionsstadiet.

Sedan har man inte valt att göra sidorna och särskilt undersidan på dem så förbaskat tunna som t ex Spyderco gjorde på sin integral Nirvana vilket spolierade den kniven för mig. På ROK är kanterna istället tjockare och mjukt rundade vilket är betydligt mer komfortabelt. 

Öppning och lås

Flipperfenan på den här kniven är rätt stor och tämligen oblyg där den sticker ut. Jag är inte helt vän med det utseendet måste erkännas. Men det fiffiga är att om man inte gillar formen på den eller fenomenet som innebär en liten ilsk hackspett i fickan så kan man slippa det. ROK har nämligen en demonterbar flipperfena! En teknik som Lionsteel introducerade på sin modell TRE (Three Rapid Exchange) där man kan skifta mellan flipper, tumplatta eller tvåhandsöppning beroende på preferenser.

På ROK finns dock inte alternativet tumöppning. Förutom att frånvaron av enhandsöppning gör kniven laglig på fler ställen, läs Tyskland, så medför det ytterligare en fördel. Vill man vara extrempraktisk är kniven faktiskt bättre att arbeta med utan flipperfena. Dylika är ofta i vägen när man jobbar med knivar i allmänhet. Ja, sen ger det snyggare linjer förstås. För att lyckas med operationen medföljer för övrigt ett litet verktyg anpassat för uppgiften. 

Finns det någon hake? Man får en tvåhandsöppnad kniv som inte är helt lätt att få upp. Det krävs en viss teknik eftersom detentkulan är anpassad för att flippa kniven öppen. Det lilla som syns av bladet är dessutom vinklat samt tämligen blankt. Knepet är att greppa så långt ut som möjligt för att få bättre hävstång. Med lite kraft i nypan och övning går det bra det med men det kan sägas att ROK inte är världens bästa tvåhandsöppnade kniv.

Flipperfenan kan avlägsnas om så önskas


Utan flipperfena är kniven i mitt tycke mer elegant och något mer praktisk. Men svåröppnad

Hur är ROK att öppna annars? Det går att konstatera att det inte är en kniv för den som gillar att använda kniven som jojo. "Lekfaktorn" är låg. Trots kullager jobbar fysiken mot den här kniven. Den är för att vara ärlig rätt slö. Anledningen är inte svår att luska ut. Flipperfenan är inte den bästa vad gäller placering men den största boven är det i sammanhanget rätt korta och massiva bladet. Det är mycket massa som skall accelereras helt enkelt. Inte heller utformningen av flipperfenan är helt optimal. Trots väl fasade hörn och kanter är den rätt fyrkantig. 

ROK har dubbla lås. Ett ramlås med stålskodd låsarm samt översträckningsskydd. Inbyggt i det senare
hittas även ett extralås kallat Rotoblock

ROK har något så ovanligt som ett ramlås i aluminium. Det tarvar förstås de sedvanliga tilläggen som även lås i titan kräver, nämligen låsarmsförstärkning i stål samt översträckningsskydd. Det senaste är extra viktigt eftersom det här är en integralkniv. Skulle du böja låsarmen för långt ut är det inte lätt åtgärdat med den här typen av handtag.

Här är det dock omöjligt att böja något för långt eftersom det sitter en skiva liknande den på en Strider ivägen. Det här är dock något helt annat och ytterligare ett exempel på teknik utvecklad av Lionsteel. Det är ett översträckningsskydd kombinerat med ett extralås kallat Rotoblock. Nu är jag ingen anhängare av den sortens lösningar i allmänhet men skall man ha extralås så är det här ett av de bästa. Det är någorlunda lätt att aktivera samt släppa och det håller låsarmen på plats. Den främsta fördelen är emellertid att man till skillnad från flera andra liknande konstruktioner inte kan aktivera Rotoblock av misstag. Vill man inte använda det så behöver man inte.

Själva ramlåset är mycket kraftigt. Det finns ingen risk att det skall fallera under ens hårda påfrestningar. Så länge du nyttjar kniven som kniv kanske skall tilläggas. Funktionen är utmärkt och det finns ingen tillstymmelse till rörelse i bladet. Kniven känns lika stabil som den ser ut.

Men låset har en akilleshäl. Det är tungt att släppa. Kraften i låsarmen bjuder på rejält motstånd. Det är därför tur att den är rundad och att motstående sida är försänkt för att underlätta åtkomst. Men det är orsak nummer två till varför det här inte är en "lekvänlig" kniv.

Dessutom har ROK ingen ramp för detentkulan vilket ger en tvåstegsraket där man först måste övervinna kraften i låsarmen för att frigöra bladet och sedan kraften i detentkulan för att bladet skall kunna stängas. Möjligen kan det betraktas som en säkerhetsaspekt. Men det förstör definitivt det lilla som fanns kvar av "lekvänlighet". Orsaken till placeringen av detent-kulan långt in på bladet har även den med placerinen av stoppinnen att göra misstänker jag. Bladet har efter en tids användning och lite ny olja blivit så mjukt att det går att skaka igen efter det att detentkulan släppt sitt grepp. 

Att bära

Den här kniven är bärvänlig med sina väl rundade kanter och hörn samt släta yta. För en bladlängd på strax över åtta centimeter väger kniven relativt mycket med sina 126 gram. Men som totalvikt betraktat är det inte extremt. Mindre sympatisk i fickan är flipperfenan som jag tidigare nämnde. Den både syns och känns och utformningen av densamma tillhör därmed inte mina favoriter.

H.WAYL, den här knivens stora partytrick - ett infällbart clip

Men sen kommer vi till den här knivens partytrick. Något som än så länge är helt unikt för ROK. Den teknik som kallas H.WAYL och innebär ett försvinnande clip! I korthet kan sägas att clipet är helt infällt i sidan på handtaget när det inte används. Det är fjäderbelastat och när den grå knappen på motstående sida pressas in uppenbarar sig clipet.

Det intressanta är förstås hur den här uppfinningen fungerar för att hålla kniven på plats. Jodå, tämligen väl. Helt problemfri är lösningen emellertid inte. Det kräver något mer fipplande eller snarare omskolning för att använda. Rent handhavandemässigt gör jag så att en bit av kniven stoppas ned i fickan varpå nypan sedan nyttjas för att pressa in knappen och fälla ut clipet. Det är därefter lätt att föra över de flesta tygkanter.

Spänsten är tillräcklig för att hålla kniven på plats för det mesta men inte om t ex byxor vänds upp och ned eller liknande. Det har inte samma kraft som ett bra fjäderclip och eftersom ytan under är slät kan kniven tappas under dylika manövrer har jag noterat. 

Och så här ser det ut i utfällt läge. Som synes är det tunt nog för
 att fjädra

Att dra kniven är emellertid lätt och nej, du riskerar inte att tappa den som påståtts. Inte mer än andra knivar med metallhandtag skall tilläggas. Det är inte G10 det handlar om så lite halt är greppet.

Själva poängen med clipet är emellertid att vara obemärkt när det inte används. Om det kan jag bara säga att det verkligen fungerar! Det finns nämligen inte i infällt läge och så var den diskussionen över. Ur ergonomisk synvinkel kan ett clip inte bli bättre än så här.  

Sammanfattningsvis

Det första intrycket av den här kniven var att den var betydligt mer solid än vad jag trott. Både vikt och framför grovlek överraskade. Det andra intrycket var att den är synnerligen välbyggd. Finishen på handtag och blad är extremt bra och ROK inger en känsla av kvalitet när den greppas. Först därför började jag upptäcka all teknik. Med undantag för den som återfinns i kartongen då. Den gjorde sig påmind direkt vid öppnandet.

Tekniken som hittas i ROK kan delas in några olika kategorier. Den första är mer grundläggande och handlar om väl valda material:

• aluminiumlegering av högsta kvalitet 
• pulverstål i form av M390 från Böhler/Uddeholm
• keramiska kullager.

Sedan återfinns mer ovanliga detaljer och teknik som:

• integralhandtag
• assymetrisk pivotbaksida med dold stoppinne
• ramlås i aluminium
• NFC-chip i lådan 

Samt för Lionsteel specifika lösningar såsom:

• Rotoblock
• demonterbar flipper

Och sist men inte minst det unika:

• H.WAYL, infällbart clip

ROKs mer tekniska sida, integralhandtag, H.WAYL, Rotoblock och assymetrisk pivotskruv

Frågan är då om all teknik hjälper till att göra ROK till en bättre kniv? Jag skulle nog vilja hävda att den gör det med vissa reservationer. NFC-chip är en roande liten nyhet men tillför mest en känsla av lyx än något praktiskt. Detsamma gäller integral-handtag. Jag vet att det finns de som sjunger deras lov för den ökade styrkan samt enkelheten sett till antal komponenter. Men jag vill nog hävda att styrkan är mer av teoretiskt slag och att enkelheten ryker all världens väg när den kombineras med all övrig teknik. Det gäller förresten även om man stannar vid att stoppa kullager i en integralkniv.

Flipperfenan och kullager gör kniven lättöppnad även om den inte är den snabbaste på marknaden. Möjligheten att avlägsna den ökar lagligheten i vissa områden och gör att kniven kan göras mer praktisk. Det assymetriska skruvhuvudet på clipsidan fungerar dels som mothåll för pivotskruven men döljer även stoppinnen vilket mig veterligen är unikt. Låset fungerar utmärkt och stålskoning på låsarmen samt översträckningsskydd ökar livslängden på kniven. Rotoblock gör användandet säkrare för den som önskar det. H.WAYL gör precis det som utlovats men bidrar till att kniven är något krångligare att handha.

Men till syvende og sidst är det formgivningen som gör en bra kniv och på det området är ROK nästan briljant. Först tycker jag att proportionerna är harmoniska och att kniven därmed är snygg. Men det är förstås subjektivt. Handtaget är mycket bekvämt och ergonomiskt och där har Molletta lyckats över hövan. Detsamma gäller bladformen som är riktigt bra. Möjligen skulle handtaget behövt aningen djupare och skarpare mönster av den sort som redan finns för att öka friktionen ett litet snäpp.

Sedan var det elefanten i rummet och det är den överdrivna tjockleken på bladgodset. Den gör faktiskt kniven mindre duglig! Visst ser det maffigt ut, särskilt med den rundande ryggen men praktiskt är det inte. Vad jag kan komma på är det bara balansen hos kniven som kan motivera den. Och ja, kniven är välbalanserad så därvidlag lyckas Lionsteel. Och god balans är trots allt mer betydelsefullt än vikt.

Nyfiken är jag också på hur H.WAYL-systemet står sig i långa loppet. Det sitter trots allt en liten fjäder i clipet. Hur den håller spänsten återstår att se och detsamma vad som händer om det råkar komma grus i maskineriet, bokstavligt talat. Under testperioden har emellertid inga problem noterats. 

 ROKs praktiska sida, en gångbar kombination av ett bra blad och bekvämt handtag

Och så var det färgen på den här versionen. Den gillar jag skarpt! Det är nu inte ett giligt argument för att en kniv är bra men ändå. Är man mer konservativt lagd väljer man svart istället. I vilket fall som helst får man en attraktiv kniv som borde tilltala den som gillar tekniska innovationer och framsteg. Här får du det mesta av dem samlade i ett  paket.

Vad kostar då kalaset? Aluminiumversionen betingar i runda slängar 250€ i både Sverige och resten av Europa. För det får du mycket i både material och teknikväg. Det är dessutom snyggt förpackat. För titanversionen får du hosta upp något mer och ytterligare lite till om du vill ha ett damaskblad på kniven vilket är ett alternativ. Ställt i relation till det gör det den här versionen, inte billig men prisvärd vill jag hävda. Titanversionen är jag mer skeptisk till ur det perspektivet.

Gillar du Mollettas formspråk och teknik är Lionsteel ROK kniven för dig. Med på köpet får du en stabil kniv som är riktigt skön att arbeta med och som är solitt byggd.

Specifikation:

Längd utfälld: 198 mm

Längd hopfälld: mm

Vikt: 126 g

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 4,5 mm

Bladstål: M390, HRC 59-60

Handtag: Aluminium, Integral

Lås: Ramlås i aluminium, Rotoblock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J - kattälskare

* Kommentaren föranleds med tanke på att det i sociala medier har förekommit diskussioner om hårdheten hos stål i serietillverkade knivar. I de sammanhangen har bland andra några av Lionsteels produkter figurerat. 
** I det här specifika fallet väger titanversionen 28 gram mer samt kostar runt 130$ extra.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre