Knivrecension Maserin 392

-  Maserin, Italiensk doldis

Maserin tillhör de märken som passerar under radarn ibland tycker jag mig se. Mer kända namn från Italien och Maniago är kanske Fox Knives, Lionsteel och Viper. Särskilt som de tre samarbetat med stora namn som Terzuola, Ansö och Voxnaes till exempel och dessutom tillverkar knivar åt andra i stor utsträckning. Idag skall vi emellertid ta en närmare titt på en av de mer okända modellerna från just Maserin. En liten fickkniv i lättviktsklassen. 

Maserin Carbon Linea 392

Den här knivmodellen, 392 Carboline har senare fått syskon i andra handtagsmaterial och färger. Den finns nu att få i svart och med träskollor. De säljs även under namnet "Beretta" numera och är då av någon för mig okänd anledning väsentligt mycket dyrare. Vi talar om tredubblat pris för namnbytet! Förvånande eftersom det är samma kniv gjord på samma ställe.

Twitterversion: Udda okänd Italienare, kanske en utmanare till lättviktstronen? 

Blad

Bladformen är rätt modern då den flirtar med wharncliffeformatet utan att egentligen vara ett sådant. Det är snarare en väldigt rak droppoint med en falskegg som narras med utseendet. Resultatet blir hur som haver en bit rak egg, en svag buk och en distinkt spets. Spetsen befinner sig rätt långt ned visavi handtagets mittlinje vilket gör den enkel att använda vid precisionsarbete. En detalj som inte alls är oäven för en EDC-kniv.  

Ett praktiskt och inte oattraktivt blad

Materialet är i det här kniven AUS8 men det stålet har fått ge vika till förmån för N690 i senare utgåvor. Bladlängden är under 8 centimeter och godstjockleken modest med sina 2,7 millimeter. Det känns dock som ett gott val för en liten kniv. 

Fabriksslipningen får godkänt då kniven anlände vass och med jämn egg. Tumknoppen kan för övrigt avlägsnas om man slipar kniven med system med fasta vinklar och bladet har ett "sharpening choil".

Blygsam tjocklek på bladgodset bidrar till goda skäregenskaper

När det gäller att skära i saker är bladet bra till det som det ser ut att vara bra till. Det innebär till exempel att den här kniven är en riktigt bra skalkniv. Vid så små uppgifter är det tunna handtaget snarast till fördel och de ergonomiska bristerna inte så uppenbara. Kartong och liknande bråkar tämligen omgående då stålet faktiskt inte håller eggen särskilt väl och handtaget inte passar till den sortens arbete.

Det är något som är generellt för den här kniven. Ett bra blad och ett mindre bra handtag. Bladet fungerar till och med i trä och biter relativt bra. Handtaget däremot, återkommer vi till. 

Handtag

Konstruktionen av den här lille gynnaren avviker från det gängse. Greppet är nämligen helt gjort i kolfiber och lägg därtill en ovanlig grå färg på det materialet. Mer anmärkningsvärt är emellertid att kniven saknar ram. Så här små knivar behöver inte stålram för att vara hållbara så styrkan är inte ett problem. Faktum är att inte ens större knivar alltid behöver det. Något som inte minst Cold Steel bevisat och de är sannerligen inte kända för att bygga klena fällknivar.

Handtagssidor av massiv kolfiber

De två bitarna kolfiber är sammanfogade med två skruvar utöver pivotskruven vilket ger en öppen rygg. Förutom att det är enkelt att rengöra gör det också kniven lättare. Handtaget är inte avfasat på något vis men kolfibern är rundad. Fånglinehål finns för den som önskar det. 

Ur ergonomiskt perspektiv är det här handtaget inte någon höjdare. Sidorna är raka vilket i sig inte är ovanligt men här är de dessutom både tunna och rätt låga vilket gör att handtaget inte fyller handen. Det brukar nu inte små knivar göra generellt men det går att trolla med formatet. Det är bara att kika på knivar som Dragonfly och Pilar till exempel. Nu är de knivarna extremt bra på det området men det finns mellanting också.  

Den där aktern är inte rätt utformad och behöver rundas av

Men värre är att trots att alla fyra fingrar faktiskt får plats på längden är handtaget obekvämt. När jag håller i kniven sticker den övre bakre kanten in i handen. Dessutom får mina fingrar inte riktigt plats där de förväntas befinna sig.

Det gäller hammargrepp men så här små knivar är oftast bättre i "sabelfattningar" med tummen ovanpå bladet. Jo, då det är den här också förutom att det vassa övre hörnet då skär in än mer markant i mjukdelarna på handen. För att lägga sten till börda pressar de nedre kanterna av handtagssidorna mot fingrarna på ett obehagligt vis om kniven faktiskt används till att skära lite hårdare.

Sen kan tilläggas att glatt kolfiber är såphalt och att kniven inte har några friktionsökande åtgärder alls. Något jag förvisso inte brukar vara någon större vän av, det vet ni som följer mig men det gäller bara om handtag är välkonstruerade i övrigt. Här är det helt rakt och ger därför inget bra grepp alls. 

Öppning och lås

Den här kniven har en ovanlig öppningsmekanism eller snarare består det ovanliga i att det kan skrivas i plural, "mekanismer". Den kan nämligen öppnas på två olika sätt. Tumknopp finns och tarvar ingen närmare förklaring men den kompletteras med en förlängd bladtang som agerar frontlipper.

Knoppen är för övrigt ensidig så vänsterhänta göre sig icke besvär. Den sticker ut något utanför handtaget så den är inte omöjlig att nå trots det lilla formatet. Men den är också något kantig vilket skänker bättre grepp men även känns en smula vasst vid handhavandet. Inte någon favorit hos mig. Men eftersom allt annat på kniven är kantigt passar den in i temat.  

Sen är jag inte heller förtjust i det faktum att man måste lära sig hur man skall hålla kniven för att öppningen ska fungera smidigt. Tänker man sig inte för finns risken att den förlängda bladtangen tar emot pekfingret och bråkar med öppningsrörelsen. För att undvika det måste handen flyttas bakåt på handtaget. 

Dubbla öppningsmöjligheter

Vilket osökt för oss in på öppningsmetod två, "frontlipper". Eller det är inte en flipper per se utan mer av typen "förlängd tang" av samma typ som återfinns på friktionsknivar. Särskilt som 392an löper på tämligen sega nylonlager. Någon blixtrande snabb kniv att öppna är det inte oberoende av vilket av metoderna som väljs. Men gången är jämn om än en bit seg. 

Även låset är en smula udda då det är av samma variant som på t ex en Spyderco Military, en så kallad "nested linerlock". Det är en lösning som kommer sig av att låsarmen måste fästas i något och handtaget saknar ram. 

Väl fungerande men något svåråtkomligt lås

Låset är delvis mycket välkonstruerat. Det vill säga det sköter låsfunktionen med bravur. Inget glapp, spel eller glidande låsarm vid provokation från fel håll. Men lås skall släppas också och på den punkten är det mindre bra. Det finns ett liten försänkning i kolfibersidan som egentligen är till för tumknoppen. Den hjälper till men man får ända gräva in mjukdelarna av fingret för att komma åt låsarmen. I gengäld är den är den rätt tunn så väl där är det inga problem att få den att släppa. Någon seghet när armen skall frigöras finns inte heller. 

Att bära

Carboline 392 tillhör det ultralätta gardet. I den kategorin där knivar som Al Mar Falcon UL och Spyderco Des Horn med flera återfinns. I det här fallet innebär det en vikt på 52 gram. Av någon förunderlig anledning uppges vikten till 80 gram på Maserins hemsida. Det måste avse modellen med träskollor. Jag har kontrollvägt och strax över ett halvt hekto väger det här exemplaret!

Sen är handtaget så tunt som 9 millimeter och mäter endast 9,7 centimeter på längden så någon större plats tar inte 392an. Särskilt inte som den inte sticker iväg på höjden heller då större delen av bladet dolts i handtaget. 

Ett utmärkt clip förutom att det sitter där det sitter

Så här lätta knivar kan bäras löst i fickan men clip finns. Modellen är tämligen blank och iögonfallande men mycket väl fungerande. Det är lätt att dra och stoppa undan kniven, den sitter djupt och säkert. Så långt var det bra men mindre lyckat är att det sitter där det sitter, på höger sida med spets nedåt. Det är inte flyttbart. 

Bra i fickan med ett spetsigt undantag

Väl i fickan känns kniven inte alls som det brukar heta. Men det är sant! Men det finns smolk även i den glädjebägaren. Det är känslan som uppstår så fort du skall ha något annat i samma ficka. Kombinationen enbart spets nedåt och en förlängd tang är rent ut sagt korkad! Det sticker upp en vass tagg mitt i banan för handen. Här har någon missat att tänka helt. Testar inte designers sina modeller innan de släpper dem?

Sammanfattningsvis

Som ni kanske börjat ana är jag en smula kluven till den här kniven. På pluskontot återfinns:

• Originalitet både i form, konstruktion och materialanvändning
• Ett kompetent blad
• Oerhört lätt och smidig i fickan
• Alternativa öppningsmetoder
• Mycket bra clip

Men det balanseras dessvärre av:

• Tämligen medioker ergonomi
• Ett såphalt handtag
• De öppningsmetoder som finns är inte särskilt bra
• Clipet kan inte flyttas
• Bladtangen äter händer i fickan

Så vad vi har är en tämligen elegant kniv som utseendemässigt inte skäms för sig och som är bra i fickan så länge den får vara ifred. Väl i hand fungerar den dugligt tack vare ett bra blad men enbart till lättare uppgifter som paket- och brevöppning, kapandet av lösa trådar och liknande. 

Tämligen elegant flugviktare för mindre uppgifter

Men vi har också en kniv som är lite fipplig att öppna och som inte ligger bekvämt i handen. Styrkan hos den ligger emellertid i bladformen. Den är synnerligen praktisk för just de små arbeten som gentlemannaknivar som den här kan tänkas bli utsatta för.

Carbo Line 392 tillsammans med en av klassens "tungviktare", Al Mar Falcon UL

I övrigt känns den inte helt färdigdesignad. Det finns en rad små förbättringar jag hade gjort om jag ritat den här kniven kan jag säga. Därför kan jag inte helhjärtat rekommendera den som det är nu.

Men gillar du utseendet och vill ha en ultralätt och tämligen elegant fickkniv för småuppgifter är den inte helt fel. 

Specifikation:

Längd utfälld: 175 mm
Längd hopfälld: 97 mm
Vikt: 52 g
Bladlängd: 78 mm
Godstjocklek: 2,7 mm
Bladstål: AUS8
Handtag: Kolfiber utan ram
Lås: linerlock

Producerad av: Maserin, tillverkad i Italien


/ J - inte helsåld

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre