söndag 23 september 2018

Hä löns int ́ förklar ́ för den som int ́ begrip


Ibland vet man inte i vilken ända man skall börja. Det är inte lönt att förklara för dem som inte förstår som Stenmark sade. Men ibland får man försöka. Häromdagen var det en artikel på "Knife News" där det resonerades kring  den genomsnittlige knivintresserades köksknivsintresse och sades att det var lågt. Jag håller med om det. 

Särskilt efter igår. Då jag står i begrepp att recensera den här fällkniven från ArtisanCutlery kallad "Osprey" kikade jag på en recension på YouTube bara för att få en uppfattning om vad andra tycker om samma modell. Någonstans mitt i genomgången drar recensenten till med något i stil med "...this knife can really do some serious chopping in the kitchen"

Jag hoppade till och undrade om jag hört fel. Men jag var tvungen att fråga i kommentarsfältet "by the way... you don't cook much do you? You don't use this tiny little folder to hack anything. It would brake quite quickly!" Och fick svaret "What the hell are you cooking???"

"Now this is a Knife" Trots att den här köttyxan från Sabatier är rätt liten är den 
gigantisk i jämförelse med den ändå rätt stora fällkniven från ArtisanCutlery.


Svaret, jo jag gillar att laga mat och i det ingår att hantera kött och fisk. Det händer att jag köpt mig en kvarts kalv vid några tillfällen, halva lamm var åtminstone förr stapelvara och ibland får jag större bitar vilt. Då måste de förstås processas på något vis. Det är är så svårt att få in dem i ugnen annars.

Men allvarligt, ska man skratta eller gråta. Snälla snälla medmänniskor, små fickknivar eller stora dito också för den delen är i största allmänhet (med några få undantag som Opinel) helt usla i köket! När skall så kallat "knivfolk", mest amerikaner måste medges förstå det?

Har man dessutom den blekaste aning om vad man använder en äkta köttyxa (cleaver) till så faller det ovanstående samtalet på sin egen orimlighet. För den som inte vet så är en av huvuduppgifterna att hugga genom mindre ben bland annat när man hanterar stor fisk, fågel men framförallt när man hugger egna lamm- eller fläskkotletter. Försöker du göra det med en liten fickkniv får du stå där och hacka en vecka och den lär gå sönder. Några fläskkotletter med ben lär du inte få i alla fall.

Jag säger det en gång för alla. Trenden med små köttyxeblad på fällknivar är just det, en trend. Några gillar utseendet och det är gott nog. Om det säger jag inget. Men de medför ökad vikt, större volym i fickan, inget spets och i allmänhet sämre balans än i princip alla andra bladformer. De tillför utöver ett utseende absolut ingenting.

Men det är inget fel i att gilla en kniv för utseendets skull. Jag har själv många av det slaget. Bland annat ett par fällbara dolkar. Inte praktiskt alls. Men däremot blir jag lite beklämd när någon som säger sig vara recensent inte ens vet hur man använder en kökskniv och på fullt allvar hävdar att en fällkniv som uppenbart är usel till det är en bra i köket.


/ J - hobbykocken

fredag 21 september 2018

Fredags-EDC XXIII


Fredag igen och jag skall försöka njuta av den efter bästa förmåga. Det efter att jag i annat forum skrivit av mig om viktigare ting än knivar. Nämligen liv och död och hur det kan arta sig när trafik är inblandat. Den hågade kan ta del av den texten publicerad på Cycling Plus och "Cykligare"

Men för övrigt skiner solen lokalt och dagen ser ut att arta sig väl. Hoppas innerligt att den gör det för så många som möjligt. Ha det bra och ta hand om er själva och varandra!

Fredags-EDC


Dagens fickskrot kan signeras Spyderco och Viper eller snarare Sal Glesser och Tommaso Rumici om vi skall vara petiga. Det rör sig förstås om Shaman resptektive Dan2 Två knivar jag verkligen gillar och som kompletterar varandra väl. 

Sen visar det sig att jag  inte var helt ärlig då det långt ned i vänster byxficka även hittas en Victorinox Pruner. Kniven som blivit en oväntat stor favorit och ofta bara finns där. Emellertid är den lätt att tappa och den har redan hittats tre gånger av kollegor på jobbet efter det att jag suttit och fikat i någon fåtölj. Den har en tendens att min sina runda former vilja glida ur fickan om den inte är begravd djupt nog. 


/ J - eftertänksam

torsdag 20 september 2018

Dagens bild nr 157 "Tjejkniv"


Jag lade upp en bild med titeln "Girlie Knife" på Instagram. Det råkar vara en bild på den här kniven, en Todd Begg Steelcraft-series Glimpse 7.0. I det här utförandet med handtag i G10 och kolfiber. 

Vad i hela friden menar jag med "tjejkniv"? Tja, det syftar bara till att jag råkar veta att den här lånekniven från Knivshop råkar ägas av en kvinna. Det visar mest på att den knivintresserade kan vara vem som helst. Ett faktum som ibland glöms bort i vår intressesfär. 

"Girlie Knife"

Kniven då? Jodå om den finns mycket att säga och det första jag måste erkänna är att jag är en av få i hela knivuniversum som inte till fullo uppskattar Mr Beggs formspråk. Eller för att vara mer precis - jag tål inte vissa detaljer. Det här är emellertid en av de snyggaste modellerna i mitt tycke, särskilt i det här utförandet.  

Ni ska då veta att jag om hans kända "Field Marshall" uttryckt mig som att den ser ut som en "ljummen Bullens varmkorv, lite rund och slapp. Fast med extra allt på". Jag erkänner att det var synnerligen tillspetsat och att det uttalandet kan nyanseras. 

Men med det sagt så kan konstateras att jag har vissa fördomar och synpunkter på Beggs knivar innan jag ens hanterat dem. De flesta av dem har emellertid förstärkts, både de positiva och de negativa aspekterna efter att nu ha kikat närmare på själva designen. Jag vill betona att det handlar om formgivningen så inget kommer och hävdar att "bara du känner på ett annat exemplar så...". Ett argument jag hört förvånansvärt många gånger. Det är således inte utförandet jag talar om utan formgivningen som sådan.

Det skall preciseras i en senare presentation eller kanske en "Glimpse"? 


/ J - lyxknivar till det

måndag 17 september 2018

Knivrecension QSP Parrot

- högtflygande papegoja

Efter att ha hanterat den här kniven en kort stund rotade jag fram en annan kniv i budgetklassen ur gömmorna. En som den här påminner om och nästan kräver en jämförelse med. Det var inte bara storleken, låset, tumknoppen och den gröna färgen på mina exemplar som drog åt samma håll utan även känslan. Kniven jag letade fram var en OKC RAT2 och kniven som påminde om den är QSP Parrot. Det är den jag ämnar presentera här.  


QSP QS102-B "Parrot"


Det här är min andra kniv från kinesiska QSP och den skiljer sig en hel del från den första jag presenterade, den större "Shark". Den här kniven känns betydligt mer EDC-orienterad och mer avskalad i sin framtoning. Jag kan inledningsvis avslöja att jag faktiskt gillar den här bättre trots att den i flera avseenden är en enklare och tillika billigare kniv. En enkelhet som märkligt nog gör den mindre anonym.  


Rättfram, enkel men duglig

 Twitterversion: Parrot, en av de bästa i (den låga) prisklassen!


Blad


Bladet påminner inte så mycket om nämnda RAT2 utan mer om en Zancudo från Essee. Det eftersom det är en droppoint som ligger snubblande nära en spearpoint i utseende eftersom bladet är nästan symmetriskt. Stålet är 440C och det har försetts med en polerad satinfinish. Märkningen på den här kniven förtjänar ett omnämnande då QSP-loggan krympts och motstående sida är nästan helt steril så när som på bladstål på ricasson. Riktigt snyggt gjort i mitt tycke. 


En droppoint gjord i 440C. Inte det mest uthålliga stålet i den här tappningen


Tjockleken på bladet är 3 millimeter och det mäter 8 centimeter på längden. Slipningen är flat till hela bladets höjd vilket borde borga för en god grundgeometri. Kniven anlände väl slipad med en jämn och symmetrisk egg som även var vass. 

Egentligen är bladet så enkelt som det går. I princip är det ett förvuxet "SAK"-blad. Avstegen från det består i räfflorna på ryggen som för övrigt är riktigt bra och förstås tumknopparna för enhandsöppning. De är förtjänstfullt placerade ur vägen när man använder kniven. Det gör att man kan använda den bladlängd som faktiskt finns vilket inte alltid är fallet på enhandsöppnade knivar. 


Bladformen och utförandet har både för- och nackdelar gentemot konkurrenterna. 
Exempelvis är eggen dragen nära handtaget vilket jag uppskattar


Appropå det kan nämnas att eggen dragits nästan ända in till handtaget vilket underlättar när man tar i eller vill ha den kontroll som det innebär att ha fingrarna nära det som skärs. På bruksorienterade knivar föredrar jag det framför den amerikanska lösningen "forward choils". Att göra stora urtag för fingrar för att underlätta småarbeten medför även att när de inte används har du ett stort hål i bladet som är markant i vägen vid många uppgifter. Saker har en tendens att fastna i dem helt enkelt. 

Väl satt i arbete är mitt omdöme lite splittrat. Parrot gör det den skall och ungefär på det sätt man kan förvänta sig men dessvärre lite sämre än jag föreställt mig. Det förvånade och jag blev först inte klok på varför den uppträdde så. Till exempel skär den kartong dugligt men det går tyngre än väntat. Det finns inget som ämnet kan hänga upp sig på och handtaget har inga obekväma punkter eller andra uppenbara brister.  

Samma sak gäller vid skärandet av frukt och grönt. Det går särskilt som eggen är lång i relation till bladet och att tumknopparna är ur vägen. Men den klyver hellre än skär eller det är känslan i alla fall.


Parrot skulle vinna på tunnare godstjocklek alternativt vara något tunnare bakom eggen


I det här fallet misstänker jag att det är godstjockleken som spökar. Tre millimeter kanske inte framstår som mycket vid första anblick men bladet är inte särskilt brett och det skall jämföras med ett monsterblad som exempelvis det på Cold Steels Large Voyager, där godstjockleken är 3,5 millimeter. Papegojans konkurrent Ontario RAT2  nöjer sig med drygt två millimeter! Så visst är det skillnad i de fysiska förutsättningarna. 

Sen håller inte den här versionen av 440C skärpan särskilt väl. Det kräver regelbundet underhåll för att vara till fyllest. Lite mer uthållighet hade jag gärna sett. Ett par tre grova kartonger från Matsmart och det här bladet ville ge upp. Den nackdelen får vägas mot att det är lättslipat. Det där är alltid en avvägning särskilt i enklare knivar. 


Handtag


På något ställe såg jag att sidorna i kniven angetts som "FRN" vilket det inte är. Både på hemsidan och i verkligheten är det G10 som är aktuellt. I det här fallet i pansarvärnsoliv eller "military green" som jag tror den kallas. Sidorna har monterats på en stålram som inte är lättad på något vis. Det misstänker jag starkt har med prisnivån att göra. Det här är en budgetkniv och något får man göra avkall på.


Praktisk och fungerande men utan fanfarer


Kniven är mycket välbyggd och alla kanter är rundade och slipade. Det gäller exempelvis insidan av ram både på undersida och rygg. Ramen hålls ihop i två fästpunkter med skruvar och distanser utöver pivotskruven som är justerbar. Storleken på skruvarna är T6 för sidorna och T8 för pivotskruven. 

Formen är enkel utan krusiduller. Fäste ges av mediumstruktur på G10 sidorna och av ett väl utfört "choil", urtag för pekfingret samt "jimpings" på ovansidan av bladryggen. De senare är nästan på Spyderconivå, det vill säga ger fäste utan att äta upp fingret. Fast de på QSP "Shark" var bättre. 

Ramen är inte lättad och bladet löper på en kombination av nylon och bronslager


Parrot får godkänt på balansfronten även om den inte är perfekt till följd av den massiva ramen. Hade den lättats hade även balanspunkten förskjutits något framåt och då hade kniven blivit helt neutral vilket jag föredrar.  

Annars känns kniven tämligen livlig i handen och är bekväm att hålla i. Mycket av det kan härröras till att fingrarna hittar dit de skall, att det inte finns några vassa hörn och att änden på ryggen är rundad för att passa in i en hand. Det är extra viktigt på knivar som inte är "fullstorlek" eftersom bakänden ofta hamnar mot handflatan när kniven används. 

Sen kan tilläggas att  handtaget är rätt grovt för sin storlek. Tjockleken är 13 millimeter. Det fyller handen bra. 


Öppning och lås


Parrot öppnas med tumknoppar som är enkla till formen och synnerligen väl fungerande. De är klassiskt pyramidformade och ger bra fäste men känns aningen spetsiga särskilt efter ett tag. Det som är bra med dem är att de inte sticker ut för långt så de hakar i saker och ting samtidgit som de ändå är lätt åtkomliga utan att man behöver treva efter dem. De är också som nämnts tidigare ur vägen när man skär. Bra jobbat där QSP!


Tumknopparna är lättåtkomliga och väl fungerande men kunde rundats mer


Inledningsvis var kniven något seg att öppna och inte någon direkt glädje att fippla med. Därför plockades den tämligen omgående isär, torkades av och förseddes med en droppe olja istället för fabrikskletet. Nu är kniven blixtrande snabb. Den är nästan svår att inte snärta fram så fort "detenten" släpper sitt grepp.


Låset är inte knivens styrka. Det finns en ytterst liten tendens till spel
och jag har hört om andra som haft problem med det. Säkert är det emellertid


Låser gör kniven med en linerlock i stål. Det är utan tvekan en av mina favoritvarianter särskilt på budgetknivar. Mycket därför att enklare ramlås brukar medföra stålhandtag och därmed väsentligt mer vikt.

Låset fungerar utan större anmärkningar. Låsarmen glider inte under belastning och glapp och spel är det inget på mitt exemplar. Eller nästan inget skall jag säga. Om man öppnar kniven väldigt stilla finns en tendens till spel om bladet provoceras hårt. Låsarmen glider helt enkelt inte tillräckligt långt upp på tangen. Men som sagt låset släpper inte och när kniven öppnas i mer normal hastighet uppstår inte detta problem. 


Att bära


I fickan får den här kniven både ris och ros. På plats stannar den och den är inte omöjlig att vare sig dra eller stoppa undan. G10-sidorna är tillräckligt glatta för att inte lägga sig i förehavandet. Handtaget bygger inte för mycket på höjden men däremot är det rätt tjockt vilket gör att det ibland känns som man har en mycket större kniv i fickan. Vikten ligger däremot under hektot vilket får anses godkänt för en kniv med ett 8 cm blad. 


Ett clips som syns och fungerar vad man tycker om 
utseendet är förstås en smaksak


Clipet på Parrot får överlag godkänt. Det håller kniven på plats och fungerar att tråckla över de flesta tygkanter. En nackdel är att läppen är vinklad utåt vilket jag inte är någon större anhängare av. Det kan kännas lite vasst när man kommer åt den. I det här fallet räddas clipet av att det är så pass platt att det inte sticker ut för mycket från ytan på handtagssidan. Det gör även att det inte skär in i handen när man greppar handtaget vilket är en av mina käpphästar.

Mindre bra är dock utformningen med de dubbla skruvarna på rad som fäster clipet. Det gör att mycket kniv sticker upp ur fickan. Bra för dem som känner att det ger nödvändigt grepp för att dra kniven. Inte lika bra för oss andra som dels inte "behöver" det och dels inte vill att knivar skall synas onödigt mycket.  


Sammanfattningsvis


Som sade inledningsvis kände jag direkt att det här är en kniv som hamnar i samma segment som sin mer namnkunniga konkurrent RAT2 från OKC. I mångt och mycket tycker jag utan att gå händelserna i förväg att den klarar den jämförelsen galant och till och med överträffar nämnda kniv på vissa områden.


QSP Parrot - en praktisk kniv med mycket hög potential i sin prisklass 


Vad vi har här är en enkel rättfram brukskniv. Form och materialval andas användning och i det här fallet är det inget att skämmas för. Den gör det den skall med bravur och priset gör att man inte gråter blod om den skulle råka försnillas eller misshandlas.


Papegojan har landat. Tror bestämt att den får stanna

Men visst kan man säga att det är knivvärldens Hyundai Getz eller Toyota Corolla. Den sticker inte ut hakan på något vis. Formgivningen är inte direkt extrem och materialen enkla. Men trots det gillar jag den. Ergonomin är god och bladet allround-betonat vilket sammantaget ger en praktisk liten gynnare. Det är förstås nödvändiga egenskaper om en kniv inte är enbart för syns skull. Sen hade jag gärna sett att man minskat ned godstjockleken till 2,5 eller kanske till och med två millimeter för att göra kniven mer effektiv men redan i befintligt utförande är den bra.   

QSP Parrot är definitivt en kandidat för den som söker en enkel, välbyggd fickniv för EDC-bruk. Adderas pris till ekvationen blir den plötsligt svårslagen. Jag vet inte exakt vad den kostar i Sverige men den ligger annars runt 21$ strecket i skrivande stund. 



Länk till tillverkarens produktsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 90 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 440C, 58-60 HRC
Handtag: G10 sidor på ståram
Lås: Linerlock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina.


/ J - fågelskådare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre