måndag 11 juni 2018

Knivrecension EKA Swede 8

-  en modern EKA förankrad i historien



Hade det inte varit för ett par mer än lovligt generösa gåvor hade jag inte haft så många "Ekor" eller knivar från EKA i samlingen. Sedan länge finns ett par klassiker som mina militärknivar Swede 38 och Swede 60 samt en fällbar filékniv som agerade fältkökskniv förr. Men häromsistens kom ett paket från en givare som önskar vara anonym och bland de knivar som ingick där var den här, en Swede 8. En kniv som nu burits och testats relativt grundligt. 

EKA Swede 8



Den här kniven tillhör de mindre av modellerna från Eskilstuna och lämpar sig därför väl som EDC-kniv till skillnad från exempelvis de större Swede-kusinerna 10 och 92 som är en aning mer volumiösa. 

Det här specifika exemplaret har trähandtag men kniven kan även fås i utförande med gummi i greppet för den som önskar mer fäste. Den som vet med sig att kniven kommer bäras mycket i skog och mark när det är regnar och är blött bör kanske överväga den versionen.  


Ett svenskt alternativ i EDC-klassen


Twitterversion: En modern svensk i traditionell klädedräkt



Blad


Namnet på kniven är knutet till bladlängden som följaktligen mäter 8 cm på längden. Formen är en svag droppoint som dock närmar sig ett "rakt" blad i utseende. Det är en av punkterna på vilken kniven är förankrad i historien eftersom ett blad inte blir mycket enklare än så här. Inga krusiduller eller särskild utsmycknad. Det ger en kniv med stark spets  en mjukt rundad buk och rätt mycket rak egg att arbeta med. Gott så, jag uppskattar bladformen som för övrigt får mig att associera till ett förvuxet skalpellblad. En bra bruksform helt enkelt.


Så mycket renare blir inte en bladform. Åtta centimeter bruksblad


Ett modernare tillägg är de skåror som bladryggen försetts med för ökat fäste. Utseendemässigt är linjerna på bladet harmoniska och den enkla satinfinishen understryker det. 

Tidiga exemplar av den här kniven hade AUS8 i bladet. Stålet är nu det i EKAs sortiment helt dominerande 12C27 från Sandvik.  Av det stålet har man valt 2,8 millimeters godstjocklek som sedan fått en låg sabelslipning. Något jag för övrigt inte är vän med på den här kniven. Förvisso är stålet adekvat tunt bakom eggen och den är vass. Men en låg sabelslipning övertygar inte undertecknad i alla situationer.

Men vad hände med slipningen? Sandvik 12C27 i en vinkel som passar en stor huggare


På något ställe har jag sett uppgifter på att Swede 8 skulle ha en skandinavisk slipning fast med avlösningsegg. Det gäller i så fall för andra årgångar än den här kniven. Ett fenomen som jag dock sett på andra knivar från EKA som exempelvis "88an" där utförande och slipning varierar med årsmodell. Det hänger troligen ihop med de moderna tiderna där ett svenskt märke görs i Portugal och Kina. Med en så här bred primäregg hävdar jag att det här inte är en skandinavisk slipning som endera skall ha nollvinkel, alltså endast en slipfas eller en mycket liten avlösningsegg. 

Swede 8 är lite speciell att jobba med. Mycket beroende på att den har så uppenbara styrkor och svagheter. Exempelvis känns motståndet ungefär lika mycket när man skär i torrt virke som i kartong! Det eftersom den i kartong och andra mer fibrösa material är usel. Kniven är där riktigt tung att skära med och bladet upplevs som betydligt tjockare än vad det är. Här är det slipningen som spökar. Dels är den tvär och dels är ryggen vid övergången till den flata sidan av bladet rätt brant. Sammantaget gör det kniven rent ut sagt dålig i den här typen av material. 

Annat blir det i trä där vinkeln plötsligt känns rätt och bladet biter riktigt bra. Handtaget fungerar även det väl vid den sortens arbete. Följaktligen är inte heller hårdplast något större problem. även penetrationsförmågan får godkänt. Spetsen är kraftig och därmed tålig. En av styrkorna när man slipar knivar på det här viset. 

Jag kan tänka mig att bladet lämpar sig tämligen väl för småvilt men det är inget jag kan uttala mig om med säkerhet eftersom jag inte är jägare. Men bladformen inbjuder till att flå något. Sen är det en fällkniv och därtill en fällkniv med sluten konstruktion vilket ger gott om utrymmen för smuts och organiskt material att ansamlas så jag hade personligen valt något annat.

Men kött har jag förstås prövat kniven på och kalvhögrev var det som fanns till hands. Det blir utmärkta hamburgare för övrigt. Som väntat fungerade bladet rätt bra där eftersom det inte kniper kring bladet. Av precis det skälet är Swede 8 inte alls något att hänga i granen när det kommer till frukt och grönt. 

Den här dubbelheten är genomgående och personligen tycker jag att den här typen av blad hör hemma på större knivar. Mindre knivar bör skära bättre eftersom fickknivar rimligen inte används till lika krävande uppgifter som sina större kusiner. 


Handtag


Som nämndes i inledningen finns den här kniven att få med ett par olika material i handtagen. För den som önskar mer grepp finns utförande med konstmaterial. Även där har specifikationen ändrats över tid. Gamla exemplar sägs vara tillverkade med kraton i greppet men hemsidan uppger nu "Proflex" som material.

Den här kniven har däremot fått träsidor som endera är bubinga eller rosenträ (palisander/dalbergia) beroende på vad man läser någonstans. Sidorna har fått en nätskärning som mest är dekorativ men som även ger en smula bättre fäste. De är också välvda och överlag får ergonomin godkänd. Fästet är adekvat i och med fördjupningen för pekfingret och det rudimentära fingerskydd som finns.


Ett nästan bekvämt handtag med träskollor


Skollorna är fästa på en för storleken på kniv tämligen stabil stålram vilket ger ett robust intryck. Här återfinns ytterligare en detalj som avslöjar att det här är en modernare kniv. Den går att demontera och pivotskruven är justerbar. En finess som EKA i och för sig haft på de flesta av sina knivar under mycket lång tid. Istället för de idag vanligare torx-skruvarna hittar man här huvuden för spårmejsel eller möjligen valfritt mynt. 


Ja hur tänkte man här? "Vi tar ett bra handtag och kör upp ett järnspett i häcken på det?"


Swede 8 finns eller snarare har funnits i två utföranden varav ett har fånglinehål. Om jag inte är felunderrättad är det den senare versionen som fått det tillägget. Inledningsvis tyckte jag inte att det störde greppet för mycket då kanterna på stålstycket som utgör den här detaljen är mjukt rundade. Däremot inverkar det menligt på det visuella intrycket och det irriterade mig redan från början då handtaget varit snyggt utan den detaljen. Men efter att ha använt kniven ett tag inser jag att den även är obekväm särskilt när kniven greppas med tummen på ovansidan av bladet. Då pressar den mot bakre delen av handflatan i åtminstone min hand på ett obehagligt vis. 


Öppning och lås


En annan detalj som är förankrat i historien är öppningen som tarvar två händer. Inga moderna påfund som tumknoppar, flippers eller dylikt. Sympatiskt för dem som har lagar som förbjuder enhandsöppnade knivar. Något vi glatt kan strunta i här i Sverige. Här är ju knivar endera totalförbjudna eller tämligen tillåtna beroende på sammanhang och miljö. 

För att underlätta förfarandet har Swede 8 en nagelskåra som är så pass stor och djup att den erbjuder gott fäste. En detalj jag uppskattar ur öppningssynpunkt särskilt som jag är nagelbitare. Men det sticker ut så pass mycket blad ur handtaget att nypa kring att skåran faktiskt kunde undvarats helt särskilt som det här djupa utförandet förfular bladet i mitt tycke. Därutöver är det sällan en god idé att ha fördjupningar, hål, skåror eller liknande i blad som skall vara rent praktiska. Det samlas skräp där. 


Nagelskåra i nedslagskraterformat 


Om kniven öppnas på gammaldags manér så låser den med en lika klassisk backlock. I det här fallet bjuds på en stadig konstruktion. Låset stänger med en auktoritet som imponerar givet det lilla formatet. Det är även tacknämligt lätt att komma åt och släppa. Lika imponerande är emellertid inte låset när kniven är hopfälld. Både slipjoints och lockbacks är beroende på ett visst fjädertryck när kniven är hopfälld för att hålla bladet på plats. Här är den kraften för liten. Om spetsen fastnar i något eller om det uppstår friktion mot bladet öppnas kniven delvis. Har du otur kan det leda till tråkiga olyckor när du stoppar handen i fickan.  


Att bära


Swede 8 bäres löst i fickan och är därmed en fickkniv i ordets sanna bemärkelse. Mjuka former och vikt på runt hektot gör den samarbetsvillig. 


En rejäl miss eller snarare har man nonchalerat detaljen, den kanten är rent ut sagt vass


En trist detalj i sammanhanget och något som aldrig uppskattas på fällknivar är när man är så här lat och helt struntar i att försöka dölja bladryggen i stängt läge. Här sticker den fram vilket samlar smuts men framförallt är den rent av vass. Inte alls behaglig att skrapa handen emot när man stoppar handen i fickan. Sen kan det även med lockbacks bli så att lite fickludd i utrymmet mellan bladet och låsarmen gör att låset fallerar.  


Sammanfattningsvis


Jag är glad över att EKA inte vandrat iväg för mycket åt det moderna hållet med den här modellen. Skall jag vara helt ärlig tycker jag inte de är särskilt bra på det. Deras "tactical" som de kallar modell T9 ser anskrämlig ut och matchar dessvärre lågbudgetknivar från märken som M-tech och liknande utseendemässigt. En skräckdetalj är hur tumknoppen är placerad halvvägs ut på bladet till exempel. Garanterat i vägen för allt.  

Här har skomakaren istället blivit vid sin läst och gjort en mindre mer "EDC-anpassad" version av en klassisk stabil allround-fällkniv. Resultatet är sympatiskt även om utrymme för förbättringar finns. 

Trots ett par mindre bra detaljer har Swede 8 viss klass i mina ögon


Ett område som har förbättringspotential är hur kniven är slipad. Här har man valt att blanda tekniker på något vis. Först har man slipat bladet från rätt tunt bladgods vilket kunde varit grunden för en kniv som skär riktigt bra. Men sen tycks man ha ändrat sig vad det gäller den inslagna linjen och istället betonat släktskapet med storebror Swede 10. Det innebär låg sabelslipning och den fyrtio graders eggvinkel (totalt) som EKA har som standard. Hållbart javisst men det ger inte de optimala egenskaperna för en mindre fickkniv. Här blir det uppenbart att Swede 8 just är en krympt version av Swede 10. Kanske borde man ändrat några detaljer när man ändå krympte formatet och främst satsat på en djärvare eggvinkel. 


Sammantaget vill jag tycka om den här kniven mer än jag gör. Den ger ett hederligt och rejält intryck på något vis och storleken fungerar till det mesta. En klassisk fickkniv där trägreppet, tvåhandsöppningen, lockbacken och de övergripande linjerna förankrar den i äldre knivtradition samtidigt som detaljer i form av "jimpings", skruvade sidor, fånglinehålskonstruktion och stålval skänker en modernare touch.

Men sen slarvar EKA bort något som skulle kunna bli en riktigt bra EDC-kniv genom ett par ogenomtänkta val. Slipningen är den främsta orsaken till kritik men även fånglinehålet känns som en efterkonstruktion. Som om någon kom på att "javisst ja, dylika är populära" och slängde dit en stålbit i rumpan på kniven. Sen är finishen medioker. Inte katastrofal men absolut inte bra. Det finns markanta glipor mellan materialen och passningen i ryggen är inte särskilt väl utförd. Vad jag hört är den tillverkad i Portugal men det är ingen ursäkt. Snarare tvärtom då jag har SanRenMu knivar för hundralappen som är mer välbyggda. Outsorcar man produktion får man ha hög kvalitetskontroll helt enkelt. Sen uppskattar jag inte hur slapp fjädern är när bladet är i stängt läge. Det är inte långt ifrån att bladet kan fälla ut sig själv. Fastnar spetsen i den minsta tygbit eller tråd så är det ett faktum. En mindre men irriterande detalj är det vassa avslutet på bladryggen. Om kniven vänder sig i fickan kan du skrapa handen rätt rejält på den. 

En passus är att EKAs hemsida är komplett usel. Under produktinformation finns i princip inget att hämta alls och skall man få tag i olika uppgifter krävs att man navigerar runt på sidan samt söker information på annat håll. Till exempel talar man inte om vart knivarna är gjorda.

Kan man bortse från nämnda områden för kritik eller tycker att de är mindre viktiga får man en överlag stabil fickkniv med harmoniska linjer, ja om man bortser från fånglinehålet då. Svenskt stål biter fortfarande bra 



Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: Sandvik 12C27, HRC 57-59
Handtag: träsidor på stålram
Lås: Lockback

Producerad av: EKA, tillverkad i Portugal (?)



/ J - blott Sverige svenska knivar har (?)

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 7 juni 2018

Dagens bild nr 151 "En drink"


Sommaren kom och ja, den har inte lämnat oss än i alla fall. Det var varmt redan nu på morgonen när jag cyklade till jobbet så även den här dagen artar sig. Frukostrast nu och en kopp kaffe till skall kunna slinka ned. En för att vakna - espresso i hemmet, en för att komma igång och en för fortsättningen. 

Men kaffe släcker inte törsten något vidare möjligen undantaget iskaffe. Därför en bild jag tog igår på något mer läskande. Titeln luras något då det inte alls är någon drink eller åtminstone en synnerligen alkoholfri sådan. I glaset återfinns mycket is, citron och fläderdricka. 



"A Drink"

Drinkpinnen känns nog igen då det är Spydercos utmärkta och tämligen kända Sage 2. För den som inte provat eller åtminstone klämt på någon av knivarna i den serien så rekommenderar jag det varmt. Nummer två gjordes som en hyllning till Chris Reeves utveckling av "RIL" eller Reeve Integral Lock mer känt som "ramlås/framelock". Varje kniv i serien är en homage till en låstyp och dess upphovsman. Även om det förstås kan diskuteras vem som uppfann vad. Men det är en annan fråga. 

Trevlig helg på er! Häll något kallt av valfri styrka i glaset och låt er väl smaka. 


/ J - livsnjutare

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 1 juni 2018

Fredags-EDC XVIII


Sommaren anlände i vårmånaden maj och slog alla rekord. Åtminstone dem från förra året. Jag konstaterade tillsammans med en god vän att oavsett hur resten av sommaren ter sig så har den redan varit både längre och varmare än i fjol! Det är något som blir särskilt tydligt när man som jag cyklar en del. Då märks väder och vind extra tydligt och lägger sig på minnet. 

Värme kräver shorts och jag gillar typen med mååånga fickor. I en del av dem återfinns knivar och då föredrar jag generellt lite lättare sådana för att de inte skall hänga och slänga för mycket. Idag en större fast mycket lätt kniv i höger benficka. En mindre kniv i höger sidoficka då jag skall på utomhusaktivitet med jobbet idag vilket eventuellt tarvar att en kniv plockas fram i sällskap och därför bör vara diskret. Sen en minikniv med tillhörande lilla sax i gömmorna. 




Den stora rackaren är Cold Steels "Broken Skull". Namnet är svårt att missa med det anskrämliga typsnittet. Bra blad, dålig anslagstavla. Den mindre kniven är förstås Spydercos Dragonfly 2 och i det här fallet i SprintRun-utförande med blad i laminerat HAP40. Miniatyren är en Victorinox Classic. 

/ J- fredagsfiraren



torsdag 31 maj 2018

Police VS Police

- evolutionen hos en kniv

Spydercos "Police" är inte bara en av företagets mest signifikanta knivar utan även en modell som var en av anfäderna till den idag så dominanta och inflytelserika genren "tactical folders". Det är också en av dem som funnits med i katalogen längst tillsammans med andra moderna klassiker från det Colorado-baserade företaget som Delica och Endura. 

Under tids gång har kniven hunnit komma ut i fyra olika versioner. Allt i enlighet med Spydercos tanke om "CQI - Constant Quality Improvement". 

Tanken är med andra ord att varje ny modell skall vara något bättre än den förra på ett eller flera sätt. Tämligen naturligt tycker kanske inte alla det men som grundprincip tror jag det fungerar. 

Spyderc Police Model 4 vs Police SS

Frågan är då om just den här modellen ens är samma kniv längre efter den stegvisa utvecklingen? Delar de olika versionerna några egenskaper utöver själva namnet? Jag har inte tillgång till den absolut första utgåvan utan den äldre av de två på bilden tillhör generation två om jag inte missminner mig.


En närmare fyrtio år gammal modell som gjort ett flertal skönhetsoperation på sant amerikanskt vis



Här följer några tankar om skillnader och eventuella likheter mellan orginal stålutförande och Police Model 4. 


Blad mot blad


Bladformen är kanske den aspekt som fått se sig mest förändrad över tid åtminstone när det kommer till det yttre. Enkelt beskrivet har bladet blivit något längre och bredare men även tunnare och mindre spetsigt än hos anfadern. Den kniven sneglade nästan åt dolk-formatet när det gäller bladets utformning, det vill säga långt och spetsigt med mycket stål i mitten. För den som inte sett kniven i egen hög person bör påpekas att den är väl tilltagen med ett blad som mäter över en decimeter på längden. 

Ett något mindre extremt blad på Model 4, klart influerat av andra framgångsrika Spydercomodeller


Tydliga influenser kan spåras till Endura eller kanske ännu mer Military i hur det nya bladet utformats. Rent krasst är det mer praktiskt nu. Kanske även mindre hållbart då det rent konkret är mer stål i de gamla bladen särskilt mot spetsen till även om den är rätt nålartad även på originalet. Penetrationsförmågan har alltid varit exceptionellt god hos de här knivarna. 

Den mer allroundbetonade inriktningen går igen även i hur bladet är slipat. På Police 4 är  det fullt flatslipat till skillnad från den ursprungliga tämligen låga sabelslipningen med en distinkt falskegg mot spetsen till. 

Stålet är också ett helt annat även om det är lurigt att uttala sig om den detaljen när det kommer just till Spyderco som märke. De är troligen det företag som experimenterar mest med olika ståltyper och kvaliteter i sina knivar och det finns ofta många varianter att tillgå. Särskilt när "sprintrun"-utgåvor och serier gjorda exklusivt för vissa återförsäljare och liknande adderas till knivfloran. 

VG10 och K390, japanskt mot svensk/österrikiskt


Police-modellens era började med stål som ATS-34, Gin-1 och ATS-55. Nästa generation fick VG-10 som de flesta knivar som likt de här är gjorda för Spyderco i Seki-City i Japan. Version 4 fick dock en rejäl överhalning på det här området. Ett mycket intressant stål i K390. Ett stål som skiljer sig rätt mycket från VG-10 för att uttrycka det milt. Exempelvis håller det en egg betydligt längre men drar åt sig korrosion som det hade betalt för det. VG-10 är lite känt för att ha ungefär motsatta egenskaper grovt förenklat. 


I hand


Om formen på bladet har stöpts om över tid så gäller det inte handtaget i samma utsträckning. Grundformen känns igen. Däremot är material och därmed även konstruktion kraftigt förändrade. Fast även här gäller att det det blivit något större som i längre, grövre samt något högre. Även urtagen för fingrarna har fått sig en ansiktslyftning. 

I och med att ett fingerurtag adderats så har nyttjandet av bladlängden effektiviserats


Från början var Police en enkel helstålskniv. En klassisk backlock i nitat utförande helt enkelt.  Den var i princip konstruerad som en Buck 110. Innovationerna för tiden kretsade inte kring grundkonstruktionen utan tillkomsten av clip, enhandsöppning via hålet i bladet och möjligheten att få kniven med en "Spyderedge". Det var de faktorerna tillsammans med att den var lättburen trots det tilltagna formatet som gjorde Police till en succé när det begav sig. Något måste ha varit rätt för kniven finns ju som sagt kvar. Något som inte kan sägas om många andra moderna fällknivsmodeller på marknaden, SAKs undantagna. 

Nu är konstruktionen betydligt mer modern. Police 4 är byggd kring en stålram som för att minska vikten samt bibehålla god balans är rejält lättad. Utanpå det återfinns skollor i G10 vilket ger gott grepp och skänker ytterligare styrka. Kniven är som sig bör nuförtiden skruvad och kan därmed enkelt, nåja, demonteras och pivotskruven justeras enligt önskemål.

Annan konstruktion och andra material. Model 4 ligger ännu bättre i hand även om C07 var bra även den


Men materialen har även förändrat hur kniven känns i hand. Den sista utgåvan väger betydligt mindre trots att dimensionerna tilltagit. Vidare bidrar G10-sidorna med högre friktion än det hala stålhandtaget gör. Därutöver har en markant förändring gjorts i greppet. Den "döda" och något bortkastade ytan som utgjordes av en ricasso på den äldre kniven är nu borta och har istället ersatts av ett modernt "finger choil". Det möjliggör fler grepp och att man kan smyga närmare bladet när det skall pillas med småsaker. Det långa handtaget har alltid erbjudit flera greppvarianter och det har man byggt vidare på. Sen har version fyra fått ett tillskott av "jimpings" på baksidan av Spydercopuckeln för ökat fäste. 


Mot fickan det bär


Clipet kan flyttas och placeras i alla fyra "hörn" av handtaget på Police 4. Det gäller även de senare helstålsversionerna som finns att tillgå. Tyvärr gör det att handtagen ser ut att lida av husbocksangrepp enligt mig. På de äldre knivarna sitter clipen där de gör. Det vill säga på höger sida med spetsen nedåt. Funktionen hos de båda clipen är annars likvärdig. De har alltid varit bra. Det nya är mer diskret med sin svarta färg istället för det äldre högblanka utförandet. 


Från början sparades det på borrhålen och clipet kunde inte flyttas. Funktionen var dock god redan från start


Skillnaden i fickan mellan knivarna är inte anmärkningsvärd. Det finns för- och nackdelar med båda modellerna och överlag tar de nog ut varandra. Helstålskniven glider naturligtvis på plats lättare både på väg upp och ned i fickor tack vare mindre friktion och ett något slankare, framför allt tunnare yttre. Police 4 är däremot lättare och clipet kan som sagt flyttas vilket gör att man slipper snurra kniven innan den skall fällas ut. En manöver som jag i och för sig inte tycker är särskilt betungande. Jag tillhör inte dem som är helt "allergisk" mot att bära knivar med spets uppåt även om jag föredrar det motsatta. 


Ut och in igen


Kniven öppnas förstås med det för märket utmärkande hålet i bladet. Även det har fått sig en ansiktslyftning i form av ökad diameter. Det blir då lättare att öppna med handskar, kalla fingrar eller när det är bråttom. Rent utseendemässigt matchar det också bladets ökade storlek bättre. 


Låset är en av de detaljer som knappt ändrats alls. 
En stadig backlock i mycket gott utförande


Även låskonstruktionen har förblivit densamma. En klassisk backlock utan särskilda åthävor. En mindre detalj är att den "Boye Dent", fördjupning i låsarmen som fanns har avlägsnats. I förbifarten kan sägas att jag aldrig förstått den finessen från början. Teorin är att den genom sin utformning skall förhindra att låset släpps oavsiktligt om man greppar kniven hårt. Något jag aldrig varit med om på någon lockback förutom hos en komplett värdelös kniv från Benchmade, Ascent. 


Några tankar

Här gäller tydligen sentensen "Bigger is Better". Det är i alla fall vad som har hänt över tid. Nu var inte Police någon miniatyrfällkniv från början så det slutar med att "Model 4" bara ser sig slagen av monstret Tatanka i Spydercokatalogen. Den är faktiskt är en av Spydercos större knivar. Fullt i klass med exempelvis Military och Resiliance. 

Gammal kärlek rostar aldrig. Av olika skäl gillade jag helstålskniven och den känslan kvarstår för Model 4


Sen har konstruktionen moderniserats nästan enligt mall 1A. Dock har den fått behålla sin backlock och slutna rygg så helt har inte trender fått dominera. Då hade låset kanske varit ett annat och ryggen varit öppen försedd med distanser istället. 

Den äldre versionen är faktiskt lättare att stoppa undan och dra tack vare de glatta stålsidorna. Den är också tunnare och slankare och tar därmed mindre plats i fickan. Men den är även tyngre och kan bara bäras med spetsen nedåt. Så trots allt föredrar version fyra i det fallet.

Jag måste säga att jag gillar både knivarna riktigt mycket. När det gäller helstålskniven har jag skrivit rätt mycket om i tidigare inlägg om varför jag uppskattar den på det vis jag gör. Det var en av de första knivarna utan för Moraknivssfären som lockade i de första knivkataloger och tidningar jag fick tag i på den tiden det begav sig. Den var vad idag ofta beskrivs som en "Graal" och var på den tiden närmast ouppnåelig.

Med fyran förhåller det sig så att intresset vilar på samma grund fast en något mer prosaisk sådan. Det gäller även kniven som är mer praktisk. En bättre kniv i mitt tycke. Betrakta den som avkomman mellan en Military och en Police. 

En klassiker med möjlighet att leva länge än. I klassen större EDC-knivar är den en riktigt bra kniv.



/ J - i jämförelsetagen


Här hittar ni Spydercos sifor för C07 och C07G4f.