måndag 18 februari 2019

Knivrecension Two Sun TS76 Horizon

-  jakten på den perfekta fickkniven, del 30


Horizon är inte min första kniv från Two Sun och högst troligen inte den sista. De är för närvarande mycket prisvärda då du får mycket teknik och design för dina investerade slantar. Men vad du inte alltid får är stark personlighet. På det området blandar Two Sun och deras mest anlitade designer som kallar sig "Night Morning Design" högt och lågt. Det kanske beror på hastigheten med vilken de prånglar ut modeller. Den är imponerande. Vi talar om långt över 100 stycken vid det här laget. Så känner någon för att samla så kan de vara en god grund. 

Men mitt i den stora massan döljer sig emellertid guldkorn och den här kniven visade sig vara ett sådant!

Two Sun TS76 "Horizon"


Night Morning Design och Two Suns knivar är till största delen moderna flipperknivar i titan med ramlås gjorda enligt mall 1A. Materialen är närmast standardiserade med D2 som bladstål, TC4-titan i handtaget och keramiska lager och detentkula. Variationer förekommer och då används ofta liner- locks och G10 i handtagen istället. Sen gör de lyxversioner av vissa modeller och då syns oftast M390 i bladen. Utöver dem har  Two Sun ett antal toppmodeller som erbjuder mycket avancerade former på handtagen, integralkonstruktioner och knivar sammansatta helt utan skruvar. Vanligen kan även de modellerna fås på auktion runt 1000-lappen när det här skrivs. Svårslagna priser kan konstateras. 

Med den aktuella kniven TS76 Horizon förhåller det sig annorlunda när det kommer till hur den är konstruerad. Den är nämligen synnerligen enkel både på in- och utsida. Jag valde den faktiskt utifrån de premisserna samt att kniven inte var helt i titan. Ibland blir det för halt helt enkelt. Både visuellt och i handen. 

Ett riktigt guldkorn skulle det visa sig

Blad


Hur skall den här bladformen bäst beskrivas? Är det en droppoint månne? Spetsen befinner sig ändå lägre än ryggen som dessutom sluttar nedåt från handtaget. Eller är det en omvänd tanto som är så populärt idag? Nej, jag väljer att kalla det en modifierad clippoint på grund av spetsen. Vad formen ger är i vilket fall är en jäkligt behagligt blad att använda till det mesta. Eggen utgör en svagt svängd buk från häl till spets. Det underlättar skär mot exempelvis plana underlag. Det gör också att vissa tekniker lånade från köket som "rocking cuts" kan användas. Den tekniken underlättas dessutom av en blygsam storlek på flipperfenan. Sen ger bladformen en effektiv och ruskigt stark spets som inte går av i första taget. 


En något svårdefinierad men ruskigt praktisk bladform


Bladstålet är D2 vilket har blivit något av en modefluga bland knivar som inte tillhör det allra dyraste segmentet. Det är en intressant utveckling såtillvida att D2 betraktades som något av ett "lyx-stål" för bara några få år sedan. Two Suns variant av stålet har jag tämligen goda erfarenheter av överlag. Som med alla liknande stål får man torka av dem efter användning eftersom de i grunden är verktygsstål som fått lite motstånd mot korrosion. Så på ren svenska, de kan rosta! De är emellertid inga kolstål heller så man skall inte överdriva känsligheten. Vad de däremot vanligtvis besitter är hårdhet så det räcker till och blir över*

I det här fallet har Two Sun  lagt ned viss möda på utseendet. Bladet har huvudsakligen en blank satinfinish på de stora ytorna. Men på avfasningen av knivryggen mot handtaget till har det fått sig en blästrad och arbetad yta med ett längsgående mönster som sedan går igen i fasningen av handtaget både på presentation- och låssida. Den avfasningen tonar sen på ett intrikat vis vilket också ger den massivt kraftiga spetsen.  


Ett blad i D2 med mycket hög flatslipning


Slipningen är flat och så hög att bladet nästan är fullt flatslipat och det är också så det uppträder. Det är tur det för som vanligt har man utgått från sin standardiserade godstjocklek på 3,8 mm. Således är det inget tunt blad vi talar om. Men trots det skär Horizon mycket bra. Geometrin räddar den och inte minst hjälper en bra egg till i det här fallet. 


Handtag


Horizon är nästan så enkelt konstruerad som det går. Ja, om man undantar kullagren då förstås. Annars består den av en sida i G10 och en sida i titan. De hålls samman med en enda skruv förutom pivotskruven som förstås är justerbar. Den sammanhållande bakre skruven är sedan dragen från två håll in i en backspacer i titan. Den har för att öka stabiliteten i sidled försetts med ett par piggar som fäster i knivsidorna. Sammantaget ger det en stadig kniv åstadkommet genom briljant enkelhet. 

När det enkla blir det sköna. Formerna påminner vagt om några Terzuola-modeller


Utseendemässigt kännetecknas Horizon av att G10-materialet är gjort i två färgnyanser, en svart och en mörkt grön. Sen har ytan försetts med ett effektivt mönster som ger riktigt gott grepp. Den här kniven halkar inte ur handen i brådrasket. Särskilt inte som mönstret i något mindre aggressiv tappning går igen på titansidan. Övergången  mellan de två sidorna är mycket snyggt gjord genom att de mot ryggen till har samma tvärgående räfflor som backspacern. Det räddar i någon mån valet av två material. Personligen har jag blivit allt mindre förtjust över tid i knivar som har en presentations- och en låssida. Jag föredrar egentligen knivar som är mer uniforma runt om helt enkelt. 


Elegant övergång från G10 via back-spacern till låssidan. Här syns även fånglinehålet
 som även det är fasat. Kniven bjuder på många diskreta detaljer


Backspacern har försetts med ett dolt fånglinehål vilket ytterligare bidrar till det rena utseendet. Dekorationselementen på den här kniven består förutom av färgskiftningarna i G10-sidan av ett mönster av horisontella linjer som sträcker sig från bladet hela vägen genom handtaget. Det är de som ger det övergripande eleganta linjerna och som gjorde att jag föll för det här utseendet. 

Mönstringen går till och med igen i flipperfenans sidor. Där kan man tala om medvetenhet om detaljer. 


Fler intrikata detaljer: mönstrad flipper fena och inbyggd
förstärkning av låsarmen


Väl i hand är kniven riktigt bra. Inte perfekt men den tillhör klart det övre skiktet bland fickknivar. Det beror bland annat på att sidorna på Horizon är välvda och inte bara flata stycken G10 och titan. Förutom att vara formade har de dessutom fasats av mot ryggen till. Bakänden som ser lite kantig ut  men är emellertid väl formad för att ligga an mot handflatan både när kniven fälls ut med hjälp av flippern och när den greppas i sabelgrepp med tummen på ovansidan. 

Utöver det fungerar alla grepp inklusive omvända sådana. Det jag kan ha invändningar mot är att de sträva ytorna faktiskt är något för greppiga vid längre tids arbete. Titanet är räfflat, backspacern likaså och G10 sidan är riktigt sträv. Lägg därtill till "jimpings" på bladryggen. De är dock välgjorda och fyller sin funktion. 


Öppning och lås


Horizon öppnas med en flipper. En riktigt väldimensionerad flipper i mina ögon, läs "liten". Geometrin gör att den fungerar ändå och mönstret att pekfingret inte halkar av. Bäst är funktionen om du drar fingret bakåt. Trycket du rakt ned kan flipperfenan kännas lite vass.

Bra fäste, god geometri och blygsam - en flipperfena i min smak


Bladet glider mjukt på vanliga enkelradiga kullager. Materialet i dem är keramiskt. Det ger kniven bra snärt även om den kunde vara bättre för den sanne konnesören. För att åstadkomma verklig fart i öppningen hade bladet behövt vara något lättare generellt, särskilt mot spetsen till där det uppnår full tjocklek och därmed faktiskt är grövre än på mitten. Sen hade detentmotståndet behövt vara kraftigare för att bidra med det där extra klippet. Viktigare än blixtrande frat är dock att kniven öppnar pålitligt och det gör den. 

Se och lär så här göres ramlås. De som har fördomar 
mot kinesiska tillverkare bör tänka om


Kniven har ett ramlås i titan som är exemplariskt utfört. Förutom att bladet vare sig har glapp eller spel i utfällt läge är det lätt att släppa. Kraften i armen är väl avvägd samtidigt som den är lätt att komma åt och är väl fasad. Sen är det dessutom snyggt konstruerat. Låsarmsförstärkningen agerar även översträckningsskydd och sen hittas ytterligare en liten finess. Låsarmen har fått sig en fördjupning i spetsen i vilken en del av ramen passar in och på så vis kan inte armen heller flyttas i höjdled av misstag eller via yttre våld. Kanske inte en helt nödvändig funktion men det stärker konstruktionen ytterligare. 


Att bära


I fickan är Horizon sympatisk men inte perfekt. Vikten på 106 gram och yttermåtten är det inget fel på. Inte heller på clipet trots att det är ett skulpterat titanclip. Det fjädrar som det skall och läppen är tillräcklig även för tjockare jeanstyg.

Ett snyggt clip som matchar kniven och därtill försetts med en dold fästskruv


Det som drar ned helheten något är dels att det syns aningen för mycket kniv för min personliga smak men framför allt att den räfflade titanytan under clipet bidrar med rätt mycket friktion. Inte så att det är omöjligt att få ned kniven i fickan men ändå. Sen måste det ske i en tvåstegsrörelse eftersom man lagt fördjupningen för låsarmen på utsidan. I det hålet tenderar tyg att fastna och man får trycka till en gång till för att passera med tygkanten vilket inte är optimalt. Jag hade gärna sett att  man lagt den fördjupningen på insidan istället.

Av två skäl får clipet inte mer än godkänt. Ett är fördjupningen där tyg fastnar
 och den andra är mönstret som förvisso ger fäste men även för mycket friktion


Fördelen med friktion är att du inte riskerar att tappa kniven lika lätt, särskilt inte som den inte sitter extremt djupt.  


Sammanfattningsvis


Det som skänker den här kniven en air av elegans är de sparsmakade linjerna. Titanet och G10-sidan har bearbetats för att ge fäste och sen har ett enkelt dekorationselement valts. Det låter man sedan gå igen både på handtag, blad och flipperfena. Till den rena och avskalade looken bidrar frånvaron av skruvar. En relativt enkel men ändå unik pivotskruv och en enda (dubbelsidig) skruv som håller ihop kniven akteröver samt en liten skruv till låsarmsförstärkningen. Det är allt. Såväl fånglinehål som skruven till clipet är dolda och stoppbulten är intern, monterad i bladet så inte heller den syns från utsidan. 


Utmärkt funktion har kombinerats med sparsmakat utseende i Horizon


Horizon är även en kniv som bjuder på mycket lyx för liten peng. Än så länge kanske kan tilläggas då auktioner är det främsta sättet att få tag i dem och jag har sett att trenden för priserna pekar stadigt uppåt. De finns till fasta priser men kostar då mer. I relation till det skall ställas materialen som i sammanhanget är mer än godkända då de inkluderar TC4-titan, D2-stål, tvåfärgad G10 och keramik i lager och detent-kula. Även skruvarna som håller samman kniven är av relativt god kvalitet kan tilläggas.

Men trots sin till synes enkla uppenbarelse bjuder Horizon på flera väl genomtänkta detaljer. Eller vad sägs om välvda handtagssidor, mönstrad titan, backspacer även den i titan med dolt fånglinehål och ett skulpterat titanclip skruvat från insidan.


Titan som glittrar i sol eller kanske i Two Suns? TS76 Horizon är en mycket bra kniv för EDC-bruk


Förutom ett elegant yttre så erbjuder den här kniven ett handhavande som är genomgående positivt. Flippern är riktigt bra och det enda som hindrar den från att vara perfekt är att bladet är något framtungt. Kniven är därför inte blixtrande snabb. En annan detalj som gör att den är sympatisk att fälla ut är att baksidan på handtaget passar mot handflatan så du har något att ta spjärn emot. Horizon är alltså lätt att hålla när den öppnas vilket inte är givet med flipperknivar. Låset är sympatiskt låttåtkomligt och sammantaget gör det att kniven har bra "action" som det ibland kallas. Möjligen vore ett tillskott av en ramp för detentkulan att föredra. Som det är nu måste kanten på bladet passeras för att bladet skall falla igen.  

Vad viktigare är att väl i hand så är Horizon synnerligen välbalanserad. Kniven är helt neutral och tyngdpunkten återfinns exakt bakom flipperfenan. Det tillsammans med bra grepp och inte minst ett väl utformat blad i ett dugligt stål gör att kniven skär mycket bra. Bladformen och den starka spetsen gör den till en riktig vinnare som "EDC-kniv". 

För tillfället är det en av mina favoriter alla kategorier faktiskt. Jag rekommenderar den därför varmt.  



Specifikation:

Längd utfälld: 204 mm
Längd hopfälld: 115 mm
Vikt: 106 g
Bladlängd: 88 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2
Handtag: TC4 titan
Lås: ramlås i titan med stålskodd låsarm

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina


/ J - ser solen 

* Något som bland andra YT-kanalen "Luv Them Knives" har visat. Han låter hårdhetstesta massor av både okända och kända märken både gällande hårdhet och komposition. Bland annat för att se om de kinesiska tillverkarna levererar vad de påstår. I 99% av fallen har det visat sig att de gör det. Bland andra gäller det Two Sun som märke. De har än så länge inte farit med osanning.  

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 14 februari 2019

Garantier och reklamationer


Förhållandet till garantier och reklamationer verkar skilja sig mellan amerikaner och ja, mig i alla fall. Jag vågar inte tala för andra i det fallet. Vad det handlar om är att jag märker när jag kikar på You-Tube klipp till exempel att bland det viktigaste för amerikanska recensenter är att knivmärken har bra garantier. Det verkar gälla alla sorters knivar. Och jäklar vad de utnyttjar dem. Ibland får jag intrycket att hälften av alla knivar skickas tillbaka av ett eller annat skäl. 

Av någon märklig anledning har jag sällan den sortens otur. Men visst har det hänt med ett par stycken. Knivar som jag borde returnerat men inte orkat skicka tillbaka då säljaren befunnit sig långt bort och knivarna inte varit så dyra. Bland annat en Kershaw Chill som aldrig fungerade. För att inte tala om båda mina Buck Vantage. 

In i kammaren efter hammare och spik


Sen var det den här kniven. En "Piccolo" från A.G.A Campolin. Den är faktiskt en reklamationskniv då den första upphörde att fungera efter några dagar. Då det är en fjäderdriven kniv och en nitad konstruktion är det inget man med lätthet åtgärdar själv. Själva historien kommer jag att berätta vid senare tillfälle. Den skickades därför tillbaks till säljaren. 

Men den här nya kniven anlände med en miss. Överlag var finishen förvisso något bättre på det här exemplaret. Men till skillnad från den första fanns glapp i bladet sidledes. Ett hyfsat störande sådant. Orsaken var enkel att finna. Det högra främre bolstret satt löst! Passningen mot hornsidan var inte hundraprocentig och kombination med en något för löst islagen pivotnit blev inte helt lyckad. Själva bolstret kunde rotera en bit runt niten. 

Vad gör man åt det? Skickar tillbaks kniven omedelbart med motiveringen "så skall det inte vara". Nja, det kunde jag förstås gjort. Så billig är den nämligen inte. Men nu vet jag att de här knivarna delvis görs förhand i små serier. Det är faktiskt någon som sitter och slår i de där nitarna bland annat. Det gör att de aldrig kommer att vara CNC-perfekta. Något nithuvud är nästan alltid vasst på den här typen av knivar till exempel. 

Istället är själv bäste dräng och jag gick efter hammaren och spik eller snarare lim. En droppe superlim under bolstret så satt det på plats. Därefter lite tejp över bolstren varpå jag knackade på niten med hammaren. Det är ett utmärkt sätt att justera nästan alla nitade knivar. Visst, kniven blev aningen slöare på vägen ut men det är fortfarande bra kick i den. Men bladet glappar inte och bolstret rör sig inte heller. Den känns nu mycket solid. 

Hur skulle ni ha gjort, skickat tillbaks kniven omedelbart eller åtgärdat problemet själv?

/ J - reperatören

tisdag 12 februari 2019

Dagens bild nr 168 "Agg"


Vissa knivblad har mer distinkt uttryck än andra. Det här är ett sådant. Bladet tillhör andra generationens Chinook från Spyderco


"Rancor"


Den här kniven designades av James A Keating. En herre som är känd i självförsvars- och instruktörskretsar och innehar titeln Master of arms. Chinook är framtagen som en kniv av typen som inte är förenlig med svensk nödvärnsrätt. Ett för mig egentligen ointressant område förutom möjligen som teoretiskt resonemang. 

Men det är förklaringen till varför bladet ser ut dom det gör. Det är i princip en spetsen på en bowie-kniv som fått fällbar funktion. Orsaken till den uppnosiga spetsen (ibland kallade "Turkish Clip point) är så kallade "back cuts", alltså att du exempelvis drar baksidan av spetsen över någons panna för att orsaka blodvite utan djupare skador. Ja, jag sade ju att det var ett teoretiskt område. 

Utöver det är kniven sabelslipad för att göra bladet så starkt som möjligt. Sen är även låset anpassat för området genom att vara extra starkt vilket gjort det "MBC-klassat" där MBC står för "Martial Blade Craft".

En kniv som var "overbuilt" innan själva uttrycket var myntat. 


/ J - försvarar sig mest mot sig själv

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

söndag 10 februari 2019

J stirrar närsynt på Firefly

- eller hur man bäst sprättar upp insekter

Den minnesstarke kanske erinrar sig att förra gången det begav sig undersöktes insidan på en råtta gestaltad av RAT1. Dylika kreatur har vanligen skelett inuti och sen hänger det saker som skinn och muskler utanpå. På det där vanliga viset som det tenderar att vara med kreatur. 

Det har inte insekter, de har exoskelett vilket tydligt kan ses på den här eldflugan också. Just det här exemplaret har utvecklat ett massivt titanskelett med de för insekter så typiska trakéerna. Andningshålen syns här tydligt.

Exoskelett med synliga trakéer


Uppenbarligen har evolutionen strävat mot att de skall dissekeras och därmed gjort det enkelt för oss att öppna dem. Två snabba snitt och innanmätet blottas. Det är inte många andra knivdjur som kan vändas ut och in på ett sådant gentilt vis.

Två skruvar, en storlek på torxmejsel


Det är raka motsatsen till RAT 1 där man hittade 5x2 + 2 +3, d v s 15 st skruvar. Här finns totalt 3. Två fästpunkter inklusive pivotskruven och en utöver det för låsarmsförstärkningen. 

Minimalismen i detta hänseende kompenseras av rikliga mått ingående teknik. 

Här vare keramik, kom och köp....keramiiiiik!



I nästan alla sina beståndsdelar


Eller vad sägs om detaljer som:
  • Avancerade material i både kropp och käkar
  • Välvda, ventilerade sidor med två ytbehandlingar
  • Gummibussningar för att hindra pivotskruven från att gänga upp sig. Bättre än gänglåsning? 
  • Miniatyrflipper som trots allt fungerar
  • Lager i keramiskt material. Ett material som återkommer i detentkulan. 
  • Internt bladstopp
  • Låsarmsförstärkning
Inget clip givet storleken på djuret och inte heller något översträckningsskydd. Insekter är starka och bryter inte ett ben bara för att någon bänder lite i det. Däremot verkar det välgött för magen buktar ut på bredden.

Käkstyrka, hela 3,8 mm grov M390 att knipsa med


Käkarna på det här exemplaret är starkare än brukligt på så här små kreatur då de är gjorda av M390. Det här exemplaret verkar dock vara ovanligt domesticerat då den inte bitit mig än.


/ J - entemolog i vardande