tisdag 15 augusti 2017

Recension TOPS UTE

- hur tänkte man här?



Ibland blir det fel när man tänker. Det händer oss alla men det är synd att det inte kontrolleras bättre av andra när så sker. Åtminstone när denne någon är ansvarig för att se till att en knivmodell skall ut på marknaden. 

Jag vet inte om  jag skall recensera eländet eller bara låta kniven vara ett avskräckande exempel på när amerikansk knivmani gått överstyr. Det sker allt oftare på fällknivsområdet där det tycks råda någon form av tävling i vem som kan använda den grövsta godstjockleken på sina produkter. Den trenden vore inte så illa om den inte smittade av sig även på knivar utanför tävlingsarenan.  

För vissa modeller finns det nämligen en poäng med galenskapen och det handlar ENBART om utseende i de fallen. Det är när andra argument framförs som det blir direkt löjeväckande. Frågan är om den döda hästen skall piskas mer eller ej. Det får bli ett senare spörsmål.

TOPS UTE, Utility Tool Edged


Men åter till dagens kniv. Det handlar om en kniv från TOPS, närmare bestämt modellen "UTE" vilket står för Utility Tool Edged. Att en kniv med ambitioner att vara en liten smidig kniv för "EDC" samt "utebruk" har en akronym som går att utläsa även på svenska blir en poäng i sammanhanget. Dock förpliktigar namnet. Det talar om att det är ett verktyg det handlar om och inte något annat. Dessutom ett praktiskt sådant och med dylika påståenden inbakade redan i namnet väcks vissa förväntningar. 

Dagens testobjekt, en liten fastbladare som vid första anblick ser rätt sympatisk ut


Hur skall den här skapelsen bäst beskrivas? Själva summerar TOPS på sin hemsida: "Simplicity and functionality meet the strength of TOPS". Jag hävdar synnerligen bestämt motsatsen. Ni som gillar kniven gör nog därför bäst i att sluta läsa nu!

Först vill jag emellertid påpeka att kniven är en gåva och en synnerligen fin sådan. Den delen och några andra som jag återkommer till uppskattar jag oerhört mycket! Av det skälet tänker jag inte göra mig av med den i brådrasket. Den har stort affektionsvärde helt enkelt. Men så var det den andra sidan av kniven. Den med egg, den är inte lika överväldigande. 

Exakt vad tänkte man att den här kniven skall brukas till är min fråga. TOPS själva är tydliga då de i sin produktbeskrivning säger:

"The TOPS UTE has been in production for many years because of its simplicity of design and functionality. Its handle provides a secure grip very near to the edge, which facilitates precise, controlled cutting. The uses are many. It's great for EDC, self-defense, utility work, and even skinning if necessary. This knife is small and compact, making the UTE a great urban carry knife as well."

Jag förstår ingenting. "Funcionality" säger de men inom vilket område? Vad är meningen att man skall skära med den här kniven? Den är nämligen inte i originalkonfiguration bra till någonting! Förlåt, den är tung för sin längd och nästan oförstörbar så trots att den är kort är det en rätt ok kastkniv på nära distanser.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg utan granska försäljningstexten ovan i närmare detalj.


1. Först nämns att kniven obegripligt nog varit i produktion i många år och därefter att UTE uppvisar:

"/../ simplicity of design /../"

Ja! Det håller jag med om. Utseendet är rent och relativt enkelt även om det varit bättre utan draktaggar på bladryggen. Jag tycker att UTE ser riktigt sympatisk ut. Hade bara handtaget varit lite mindre runt så hade kniven varit ännu snyggare. Men färgskalan är väl vald, linjerna svepande och det fingerurtag som finns är riktigt bra. Den ser dessutom väldigt vass ut med den blanka eggen kontrasterande mot den svarta bladbeläggningen. Utseendet är det inget fel på i mina ögon och materialen är väl valda de med. En attraktiv tvåtons micarta och 1095-stål i bladet. Kniven ser med sin skruvade konstruktion lika robust ut som den faktiskt är.

Materialval och övergripande linjer är det inget fel på. Fabrikseggen har bara brynts ett par gånger


2. Sen kommer vi till den springande och viktigaste punkten för en kniv av den här typen som sägs vara ett verktyg:

"/../ functionality."

Hm, det var här det blev lite fel! Först skall vi titta på formatet. Det här är en relativt liten kniv och den kvalar in i samma klass som många klassiska skandinaviska jakt- och friluftsknivar så konkurrens saknas sannerligen inte. Bladet mäter  3" på längden vilket blir 76 mm varav själva eggen utgör nästan exakt sju centimeter och hela kniven mäter i strumplästen 16 cm. De måtten låter utmärkta i teorin.

OM det inte vore för att TOPS bestämt sig för att samma godstjocklek som används till deras "monstersurvivalknivar" avsedda till att fälla träd med är lämpligt även här. Därför har UTE ett blad som är nästan en halv centimeter grovt, närmare bestämt 4,8 mm! Lägg därtill att bladet inte är särskilt högt med sina 2,3 centimeter och att det är sabelslipat.* Enkel matematik ger vid handen att bladgeometrin därmed blir grotesk. Jag har sett spräckyxor med flackare eggvinkel och mindre gods bakom eggen. Sen adderar man sten till börda genom att ge kniven en ytbehandling som förutom att skydda mot rost ger ÖKAD friktion. Hurra, ännu ett genomtänkt val.

Det här bladet närmar sig raskt ett kvadratiskt tvärsnitt


Därmed har vi en liten kniv med ett lagom långt blad försedd med en egg som en större yxa och en profil som en klyvkil för ved. Vad har man då en sådan till? Den är uppenbarligen inte som många moderna fällknivar gjord för att agera stresskulor framför TVn.

UTE håller för att användas som bräck- eller stegjärn och jag tror aldrig att den kommer att gå sönder oavsett vad kniven utsätts för men som eggredskap vet jag inte. Just eggen är förvisso bruksvass men det kan ett hörn också vara.

Självförsvar nämner de, blaha säger jag om det. Men det är delvis en kulturkrocksfråga. Ämnet är helt enkelt inte intressant för mig. Som gammal kampsportare med knivintresse vet jag emellertid att vad som helst med spets eller egg går att använda till det syftet mer eller mindre bra. Det är mer avhängigt vem som håller i andra änden. Och inte ens då skulle jag välja den här kniven för övrigt. Den diskussion tar vi en annan gång. 

Gudarna skall veta att jag försökt skära saker med den under testperioden. Jag var ute i skogen häromdagen och tänkte tillaga lite lunch. Bland annat skulle några tomater och lök på glöden. Ja ni, jag gav f-n upp till slut. Det är nästan bättre att dra isär grönsakerna med händerna. Slutresultatet närmar sig varandra om ni förstår vad jag menar. Det grova bladet får tvingas igenom en tomat och den grova v-formen spräcker dem till slut. Löken ser ut som någon försökt hoppa på den. Så uppenbarligen är inte campingmatlagning den tänkta användningsområdet. Nåja - alla knivar är inte ämnade för det. Väldigt få faktiskt och vanliga Moraknivar är dåliga de med.

Med UTEs bladgeometri skulle jag aldrig ge mig på att massakrera, förlåt rensa fisk heller. Så glöm det med. Kom nu inte och säg att det går, det är klart att det gör men det KAN utföras med valfri yxa också. Det är bara inte det bästa verktyget för det.

Inte knivens starkaste sida


En kniv som sägs vara riktad mot bruksanvändning måste väl ändå gå att snitta lite färskt trä och tälja en smula med tänkte jag i min enfald. Men se det går knappt alls. Till och med tunna färska rönnstammar är närmast omöjliga. Det måste väl vara bland det mjukaste i träväg som finns?

Den branta eggen biter inte alls och när man kompenserat för det med mycket kraft och ändrad attackvinkel nafsar den försynt i materialet till jag tröttnar och tar fram en EKA 88 ur fickan och skär igenom den lilla grenen med ETT rent snitt och upprepar momentet om och om igen bara för att se om jag missat något i teknikhänseende. Det har jag inte. UTE är bara dålig, även här.

Annars kunde en direkt och elak jämförelse göras med valfri Moraknivsmodell. Men låt oss inte den vägen vandra. Vad man däremot kan göra är att använda kniven till just vedspräckning. Som kil fungerar den bra men bara till mycket små grenar, de som knappt behöver spräckas, givet bladlängden.

Tyvärr inte bra på det här heller


Men lite tamp och rep skall väl ändå gå bra? Det kan ju hända att man knutit fast något, ett stag till ett vindskydd, en tarp eller vad som helst och vill frisera snörstumparna lite. De är mjukare än trä och skären som krävs inte så djupa. Nä, inte det heller. Eggen är dugligt vass men att försöka tvinga ett lågt blad med både liten primäregg och låg slipfas samt en nacke på en halvcentimeter genom rep är mest besvärligt. Återigen, det går men förbaskat uselt och endast med ansträngning. Nu var vare sig kraftuttrycken eller blåsorna långt borta. Men solen sken så jag skakade fascinerat på huvudet istället. 

Det kanske har blivit en bit kartong över där hemma som skall ned i återvinningen. Det klarar väl kniven ändå? Javisst går det. Och på köpet får man sig ett rejält gympass. Jag riktigt känner hur mina biceps sväller under ansträngningen. Varför använda kniv när sidan på en matsked går lika bra? Det slutar med att jag tar till min specialmetod som går ut på att kartongen läggs på marken varpå jag sparkar ut hörnen, viker den dubbel och hoppar jämfota på den. Inte lika kul men effektivt. 

Så funktion har kniven. Den tycks bara inte vara avsedd att skära något med. Åtminstone inte födoämnen, trä, kartong, tyg eller plast. Spetsen däremot är duglig och stark. Kniven går att penetrera med förutsatt att du vill ha ett stort hål och den spräcker små vedbitar bra. 


3. Vidare hävdar man från TOPS att kniven erbjuder:

 "/../ secure grip very near to the edge" 

Njae, det beror på hur man ser det. Själva grundgreppet är stabilt och säkert. Men ser blir värre. Urtaget för fingret och bredden på handtaget ger ett gott grepp och den med inte alltför stora händer kan få till ett fyrafingersgrepp trots att det är en liten kniv. Det gäller mig till exempel. Även materialet, en lätt ruggad micarta, ger grepp och en mycket skön känsla. Det är ett favoritmaterial kan jag tillägga. Det har även en tendens till att åldras med värdighet. De delarna av handtagsdesignen förmår jag att uppskatta. Den extremt stabila konstruktionen med inte mindre än tre gigantiska skruvar som förankrar sidorna vid den genomgående tången lär aldrig någonsin gå sönder de heller.

Ett tämligen bekvämt grepp, fram till dess att kniven sätts i arbete vill säga


Så duglig ergonomi "stillastående" MEN till vilken nytta? Handtaget är nämligen alldeles för runt och kniven vill därför gärna rulla i handen när man tar i. Det kan tilläggas att det ALLTID behövs för att tvinga bladet genom ämnet oavsett vad som skärs.

Sen var det de där förbaskade "draktaggarna", skårorna de försett bladryggen med för att greppet skall bli säkrare. De är placerade just där man måste lägga tummen för att handtaget skall fungera i "sabelgrepp". Det är således de man pressar ned sin tumme i med full kraft, aj!

Den där taggiga ytan ser möjligen funktionell ut. Den är det inte


Hålls kniven i hammargrepp blir det än värre för då hamnar tumvecket rakt över dessa "jimpings". De är direkt smärtsamma utan handskar när man försöker använda kniven. Med andra ord är de komplett värdelösa. Av någon anledning har många amerikaner fått för sig att knivar genast halkar ur handen om man inte har taggar och spikar överallt på handtagen. Såpass att det oftast nämns med lätt förvåning i rösten om de saknas när knivar recenseras. 

Springer alla i USA omkring med handskar på sig hela tiden eller vad? Vid snö och kyla kanske man gör det. Men skall en så här liten kniv brukas är det inte helt ovanligt att de i så fall avlägsnas vid dessa tillfällen. Sen menar Tops själva att det är en EDC-kniv och då blir handskaspekten märkligare ändå. För övrigt blir handtaget för litet om man faktiskt tar på sig handbeklädnad, jag har prövat. 


4. Sen avslutar man med en slutkläm som går ut på att kniven är:

"/.." small and compact". 

Tops själva menar att kniven även är lämpad som EDC-kniv på grund av sitt kompakta yttre.Visst, relativt en bowiekniv eller annan stor campingkniv är den kanske det. Men ställt i relation till direkta konkurrenter med ungefärligen samma bladlängd så haltar argumentet. UTE väger väsentligt mer med sina 113g än till exempel Enzo Necker på 67g som även den erbjuder 70 mm bladlängd bara för att nämna någon. Även den är en fulltångekniv och försedd med ett lite grövre blad på 3,2mm.**

Påpekas detta på forum och liknande får man ofta termer som "overbuilt" och "hard use" kastat i ansiktet både när det handlar om fällknivar och mindre fastbladare. Frågan är vad som menas med det? För mig är "hård användning" av en kniv just att skära större mängder trä, kanske torrt hårt sådant eller möjligen stycka en älg. Inte att hugga in kniven i en oljetunna för att därefter ställa sig och hoppa på den sidledes eller belasta handtag med så mycket vikt som möjligt i spekulationssyfte. Allt det där är påhittade arbetsuppgifter som alla bygger på det i de här sammanhangen så populära "tänk om argumenten". De som går ut på: men tänk om du måste gräva en grop i marken i Sibiriens permafrost för att få loss en mammutbete och du bara har EN kniv med dig. Ja, ni känner igen jargongen och resonemangen. Sen förstår jag ändå inte vilka av ens de påhittade uppgifterna så här små knivar är tänkta till som tarvar den styrkan. Hittills har jag i mitt kniviga liv inte lyckats bryta av annat än kastknivar.

Kompakt är en intressant omskrivning för klumpig. Här i  jämförelse med några andra knivar med snarlik bladlängd. 
Ezee Candiru, Enzo Necker FFG, Enzo Necker Scandi och ML Knives Caper


Men visst kniven är kompakt om  man med det avser att man tagit en större kniv och pressat in den i en mindre kostym utan att ändra materialanvändningen.Som miniatyrspett är det här därför en utmärkt tingest. Frågan är vart det passar in i ett EDC-perspektiv. 

Det som är bra är ur vardagsperspektiv är fodralet. Det fungerar utmärkt, håller kvar kniven och är försett med ett clip som fäster bra vid bältet och tillika är lätt att avlägsna. Kniven sitter rätt högt men utan att skära in i sidan. Nackdelen med en sådan placering är att fodralet inte går att kombinera med avbärarremmar på ryggsäckar. Sen är sällan synliga fastbladare särskilt bra EDC-knivar ändå i Sverige med avseende på vår lagstiftning. Men det är förstås situationsberoende. 


Sammanfattning


Enligt mig är UTE mest ute och seglar! Det är en kniv som inte vet vad den vill. Den strävar mot att vara en liten och kompakt EDC-kniv med inriktning mot "utility" som inte alla knivar utom konstknivar är det men lyckas inte. Vad som spolierar hela syftet med kniven är att man för säkerhets skull och kanske imagen dragit till med groteskt överdimensionerat gods. Där tre millimeter varit en mer lämplig dimension har  man nu närmare fem. De övriga måtten parat med den tjocka nacken förvärrar proportionerna. Det här är alltså en kniv som skall konkurrera med exempelvis Mora Eldris. Det gör den inte kan jag säga utan att ens ha testat den sistnämnda.

Möjligen kompetent efter en ordentlig reprofilering men fan vet


Som kniv är UTE tämligen misslyckad och därtill rätt dyr. Jag tror den betingar ett pris runt 70 dollar i USA och här hemma strax över tusenlappen. 

Men som gåva och hantverk uppskattar jag den verkligen. Det är en mycket välgjord kniv i väl valda material. Linnemicartan känns lyxig, 1095 stål är segt och lättslipat och tål därmed tuffa tag. Tendensen att rosta minskas med beläggningen. Kydexfodralet är även det välarbetat och robust. Byggkvaliteten är helt enkelt högklassig. 

Tänk så bra UTE kunnat vara med några förändringar. Jag hade avlägsnat all jimping så man kan ta i utan att få ont. Sen hade handtaget gjorts en smula högre och i stället något tunnare. Det hade givit samma volym i handen men gjort kniven mindre benägen att rulla. Men framför allt hade jag tunnat ut bladet till tre millimeter för en "hard-use knife" eller kanske 2,8 millimeter för ännu bättre skäregenskaper. Slipfasen hade gjorts högre och fått en flackare vinkel vilket även hade gjort primäreggen mindre yxlik. Det tunnare godset och avlägsnandet av en av de tre fästbultarna för handtagssidorna hade även kapat vikten väsentligt. Om ytbeläggningen skulle vara kvar hade jag valt en slät variant som förvisso inte ser lika tufft ut men vilken hade minskat friktionen.

Vips hade vi haft en bra kniv. Men också...en helt annat kniv. Kanske inte en sann TOPS, vad vet jag?




/ J - förstår ingenting

* jfr t ex med en Spyderco Techno som ändå inte är världens bästa skärmaskin men som med samma godsdimension har en FFG från en bladhöjd på centimeter.
** I utförande med "scandigrind". Väljs FFG alternativet är Enzo ännu lättare och väger då in på g.

måndag 14 augusti 2017

Dagens bild nr 118 "De Fence knife"



Tactical möter gammelsvenskt eller något liknande sade någon om den här bilden när jag lade upp den på Instagram. Det ligger något i det. En modern fälllkniv i historisk miljö. Den understryks av solblek falu rödfärg och vittrat staket. I bakgrunden skymtas en förfallen byggnad som tillhör svunna tider och återfinns på Kronobergshed. Det är ett före detta exercisområde vid Grännaforsa mellan Moheda och Alvesta som numera agerar flygfält och segelflygsmecka. 



"De Fence Knife"


Kniven är Spydercos PPT där bokstäverna står för namnen på upphovsmakarna Perrin, Perroti och Thiel. Det är en kniv jag är mycket förtjust i trots eller kanske tack vare stor personlighet. Den är något underligt balanserad och i mitt tycke något för tung. Men den är både praktisk och har ett eget uttryck. Recension av den kommer vad det lider. 



/ J - i fototagen

PS. Ja, namnet anspelar på Försvaret, Perrins själförsvarsinriktning och staketet kniven sitter i

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

söndag 13 augusti 2017

Det här med språk


Det är inte lätt att vara översättare. Det jobbas under press och det skall gå fort kan man förstå. Men visst kan man tycka att det borde finnas någon slags yrkesstolthet även om man "bara" jobbar med att sätta textremsor på tv-program. 

Den tanken slog mig när jag såg ett program som troligen rätt många läsare av den här bloggen gärna kikar på. I alla fall de som har tillgång till History-channel. Det handlar förstås om "Forged in Fire". 

I det sista avsnittet skulle det som vanligt smidas under tidspress från allehanda material som de inblandade deltagarna hade mer eller mindre erfarenhet av. Så långt inget ovanligt. 

Men det som slog mig var alla fel som smög sig in så fort man sneglade på textremsan som ackompanjerar programmet. Vanligtvis smyger det sig in något misstag här och var och vid något tillfälle har jag blivit lite road eftersom någon av översättarna uppenbarligen via Google hittat den här bloggen eftersom en formulering jag använder ibland dykt upp. 

Den här gången var det emellertid för mycket. Om böcker brukar man säga att ETT stavfel är ok sen börjar läsaren tycka att det är slarvigt. I det här programmet var det inte ett fel utan en hel rad. Så många att jag först blev störd, sen road och till slut bestört. Här ett litet axplock:

Flera facktermer blev fel vilket jag till viss del kan förstå. Området är inte enkelt och allt finns inte ens på svenska. Därför blev "edge rolling" blev "för rund" och i nästa sekvens blev "edge roll" istället "slant" som i verbet halkat. Hur det gick till vet jag inte. Värre var att "lanyard hole" först fick bli "nyckelbandshål" för att lite senare bli än värre "nyckelhål". Nu var den goda översättaren ute och seglade helt. 

Men förutom facktermerna blev inte ens enkel engelska rätt och det bekymrar mig lite mer. Doug Marcaidas berömda "this blade WILL kill" blev inte "/../ kommer att döda" utan det mer tveksamma "/../ kan döda". Visst, nyanser - men fel. 

Ett av testen i programmet går ut på att man avfyrar en projektil i form av en kula mot de fastspända svärden eller knivarna. Att de inte gick av är ett mysterium då översättare hävdar att kulan vägde över två HEKTO! 

Det blir så om man är så slarvig och nonchalant så man översätter "230 grain bullet" med 230g! 

Ett tips, det finns både sökfunktioner och översättningstjänster på nätet. 


/ J - vän av ordning


torsdag 10 augusti 2017

En fråga


Igår ägnade jag mig åt lite jämförande skärande i olika material. Först ut var diverse födoämnen. Matförberedelser helt enkelt. På menyn stod det nyttigheter vilket i det här fallet innebar broccoli och strimlade morötter med en gryta på tomat i ett par olika former, paprika, lök, vitlök, selleri och chili. Det hela toppas sedan med lite stekt chorizo och parmesan för smakens skull. Det är min egen tolkning av synnerligen nyttig dietmat. Diet som i få kalorier. 

Men när det nu ändå skulle skäras saker passade jag på att jämföra några olika knivar som jag testar för stunden. Bland andra TOPS UTE som de facto så här långt inte skär någonting men det återkommer jag till i recensionen av densamma. 

Även ett par fällknivar fick träda in på arenan däribland Fox TUR och som referens på området - Opinel no 8. Den sistnämnda en av få fällknivar som alls kan jämföras med riktiga köksredskap när det gäller prestanda på området. Och det är där min fråga som jag även ställde på Instagram kommer in. 

Varför fällknivar i köket?


I snart sagt alla recensioner av fällknivar jag tar del av endera på nätet eller på YouTube så refereras till hur väl de fungerar eller snarare hypotetiskt kan fungera till "food prep", det är sällan testat. Ja, det och till "self defence applications" då vilket känns ännu mer väsensfrämmande för mig. De gånger i livet jag behövt försvara mig mot mig själv är knivar snarare en belastning*

"Why Folders?" Döpte jag bilden till och det är dagens fråga. Varför en liten fällkniv till kökstjänst?


Men varför matberedning? Själv gör jag det förvisso också men knappast för att fällknivar är särskilt dugliga redskap där utan av andra skäl. Det främsta är att det är där jag de facto använder mina knivar mest tid per dag. Något skall ju ändå tillredas dagligen och det tarvar för det mesta något snitt. Den enda uppgiften fällkniven i fickan får i de sammanhangen är att öppna förpackningar. Till det nyttjar jag inte mina vanliga köksknivar. 

I de fall recensioner skall skrivas ger det mer brukartid helt enkelt. Det och att det ger tillfällen att skära i kött, fisk, rotsaker och grönsaker. Alla med olika konsistens och motstånd. 

Att däremot framhålla att en fällkniv är bra i köket är mest fånigt. De är ju mer eller mindre usla till det!! De enda som hävdar något annat är de som inte lagar mat.

För det första är fällknivar mer ohygieniska eftersom de har en led och skrymslen i handtaget där smuts kan fastna. Och oavsett hur "underhållsvänliga" moderna fällknivar kan vara så är de fortfarande för komplicerade. Blandar man sen in saker som kullager och annat blir det direkt löjeväckande. Det säger sig självt. 

"Hackordning" Både bildligt och bokstavligt. TUR är en relativt duglig fällkniv 
även till detta men den har inte skuggan av en chans mot en Opinel som i sin tur inte matchar en Santoku. 


Sen är med ytterst få undantag geometrin och proportionerna på bladen mer eller mindre olämpliga för uppgiften. Även en kniv som "TUR" från Fox med nästan fullt flatslipat blad och ett superstål som Elmax i bladet har inte en chans i ett jämförande test mot ens en billig kockkniv och definitivt inte en finare sådan. En passus är att det är extra roligt i dylika sammanhang att se hur lite "finstål" betyder om geometrin är dåligt anpassad för uppgiften. 

Så frågan jag egentligen ställer mig är hur det kommer sig att många kniventusiaster, även de som har knivsamlingar för tusentals kronor har så usel köksutrustning. Ett skäl kan ju vara att man aldrig någonsin lagar mat utan lever på hämtmat förstås. 

Annars förstår jag inte måste jag erkänna. 


/ J - undrande





* ja, jag misstolkar uttrycket med flit.