onsdag 13 november 2019

Ny kniv - Spyderco Para 3 LW

Jaha, så var man med kniv igen. En ny Spyderco närmare bestämt. Egentligen hade jag inte tänkt att införskaffa just den här modellen. Jag lade till och med ut en bild på Instagram för någon vecka sedan där jag bad någon att övertala mig till att jag "behövde" eller kanske "villhöver" en Para 3 LW. Det mot bakgrund att jag redan har några Delicor, En Native 5 LW samt en standard Para 3 med sidor i G10. De överlappar varandra litegrann de där modellerna. Men, det skall erkännas, de är inte helt lika. 

Spyderco C223PBK Para 3 LW

Men så kom då det där "erbjudandet som inte kan motstås". I det här fallet kom det från relativt nystartade Geared.se En av de senaste Spydercoåterförsäljarna på den svenska marknaden. Välkommen till #spydercosverige får man väl säga! 

Recension på kniven kommer naturligtvis vad det lider. Första intrycket är gott men inte inte helt utan anmärkningar kan väl tilläggas.



/ J - inte svårövertalad

måndag 11 november 2019

Dagens bild nr 189 Sorbus intermedia

Man lär sig alltid något nytt. Jag visste till exempel inte förrän nyligen att just det här specifika trädet, Oxel är så lokalt förankrat som det är. Tydligen är det här en invandrad art som sedan på något vis korsat sig med rönn varpå "Swedish Whitebeam" eller snarare Sorbus intermedia uppstått. Den växer bara här i Norden. 

Den återfinns i framförallt södra Sverige upp till mellansverige och extra mycket här och i de östra delarna av Småland. Veden är speciell då det har den högsta densiteten av alla vilt växande trädslag här. Mer än både bok och ek vilket förvånade mig.


Sorbus Intermedia  and Manly Peak

Kniven är rätt lokal den med. Det är en Manly vilket kan utläsas på bladet. Det udda är att kniven görs i Bulgarien. Inte alltför många producenter av knivar därifrån är aktiva på den internationella scenen. Men bra knivar gör de. Det här specifika modellen kallas "Peak" och kan fås i ett par olika ståltyper. Det här är den enklaste med en europeisk variant av D2. 

Kniven köptes direkt från fabrik via nätet och transaktionen var smidig och gick fort.


/ J - trädkramare

#knivesandbikes  #knivigtvarre

söndag 10 november 2019

Knivrecension Ruike P671CB

-  när en detalj blir avgörande

Den här kniven är representerar en annan inriktning än vad jag tidigare stött på från Ruike Knives. Den senaste bestod i en mycket kraftig multifunktionskniv som jag skrev om härförleden. Min första kontakt med märket var den tidigare recenserade P128SF. En annan av Ruikes mest kända modeller blev sedan en kniv med beteckningen P801. Ofta omnämnd som en av de bättre i budgetklassen för något år sedan. Det som kännetecknar dem båda är att de är helstålsknivar. De släppte även en framgångsrik kniv som faktiskt fick ett namn, Hussar. Förutom att den är döpt så har den sidor i G10. Alla de här modellerna har emellertid det gemensamt att de är tämligen stora. 



Därför avviker dagens recensionsobjekt från dem. Den har sidor i kolfiber och framförallt är den rätt liten. Sedan bjuder den på några finesser som är värda att titta närmare på. Här följer mina tankar om Ruike P671-CB.

Ruike P671-CB


Den här kniven presenteras på Ruikes hemsida som en "/../ convenint and practical portable, spare knife" (Sic!). När det gäller yttermått är den rätt blygsam det får medges. Om den sedan är både praktisk, bekväm att bära och en lämplig "reservkniv", vad de nu menar med det, återstår att svara på. Det kanske jag inte kan förresten men jag kan åtminstone delge er vad jag anser om den.

Ruike P671 ståtar med en tämligen elegant profil


Twitterversion: Ruike P671CB, kniven som känns lika förvirrad som beteckningen är svår att komma ihåg


Blad


Den är kniven har begåvats med ett snyggt litet blad. Formen är en droppoint med en falskegg mot spetsen till. Finishen är en blästrad historia och stålet man förlitat sig på är det av Ruike ofta använda 14C28N från Sandvik. Ett så kallat budgetstål jag är mycket förtjust i. Det rostar nämligen inte så förbaskat som det nu annars så populära D2-stålen. Ett klart plus för en edc-inriktad kniv i mina ögon.

Text i överflöd kan läsas på bladet, logotyp, modell, stål, samt beteckning


Bladlängden är 70 mm och godstjockleken är 3,5 mm. Och redan där tog det stopp på prestandafronten. Bladet har nämligen en slipfas på endast 15 mm eftersom det försetts med en sabelslipning. Det tillsammans med vinkeln på slipningen gör att det är mycket stål kvar när bladet tunnats ut vilket get en rätt rejäl primäregg även med originalvinkeln.


Varpå vi får en satt och stöddig kniv med geometri som den berömda yxan. Till vilken nytta när det sedan kombineras med ett handtag som omöjliggör tyngre skärande kan man undra. Och för den som klurar på vad jag avser med "tyngre" så menar jag material som kraftigare rep, mattor, läder men framförallt trä.   

Av stålet, 14C28N från Sandvik, får man dessvärre en aning för mycket. 
Kniven hade mått bra av tunnare gods eller en mer aggressiv slipning


Det som återstår är en liten kniv med ett blad som egentligen inte är optimerat för små uppgifter. Men det är klart att det går att skära det vanliga som snörstumpar, kartong etc. Det är heller inga problem att öppna vare sig försändelsen från Bon Prix eller den senaste knivförsändelsen om nu Postmord lyckats leverera dem. P671 är bara inte bäst på det.

Det gör mig lite besviken för utifrån bilder ser det ut som om den här kniven skulle kunnat vara en grym liten EDC-kompanjon för att hantera vardagssysslor. Men det är ändå nästa punkt och inte bladet som förstör förutsättningarna för ett lyckat partnerskap mellan mig och den här kniven.



Handtag


Det är två saker som genast slår betraktaren när man granskar det här handtaget. Det ena är materialet i sidorna som är någon variant av blank kolfiber. För att vara mer precis är det ett kolfiberlaminat påminnande om det som t ex Ganzo använder sig av och det är halt. Det andra är den markanta stålbiten med kugghjulsmönster i ryggen som utgör "backspacer" och även inkluderar fånglinehålet.

Den borde inte vara där! I alla fall inte i det här formatet, stor och grov som den är. Resultatet blir nämligen en rätt obalanserad kniv eller snarare en som är rejält tung i gumpen. Balanspunkten återfinns någonstans i bakkant av fördjupningen för pekfingret. Som det är utformat och med den här längden på kniv blir det en tredjedel in på handtaget. Det finns de som föredrar baktunga knivar, jag tillhör emellertid inte dem.


Sidorna är gjorda av ett kolfiberlaminat


I övrigt är kniven byggd på en stålram som lättats vilket uppenbarligen inte hjälper balansen i det här fallet utan enbart bidrar till en något mindre totalvikt. Den är i det här fallet strax över hektot med sina 104 g. Det är inte skrämmande men å andra sidan mäter inte kniven mer än 16 cm utfälld och med tanke på det är vikten inte särskilt imponerande. Det är till exempel mer än kungen inom klassen Spyderco Techno som ändå är en kniv helt i metall.

Den massiva ryggen på kniven gör den obalanserad


Men handtagets stora akilleshäl upptäcks inte vare sig när man tittar på det eller väger kniven utan först när man håller i den. Det är dessvärre felaktigt utformat.

För det första känns handtaget märkligt runt eller kanske snarare kvadratiskt i genomskärning. Det beror på att det är ca 14 mm brett och 20-24 mm högt beroende på vart måttet tas. Proportionerna tillsammans med att sidorna är helt flata och inte heller fasade på något vis ger det aningen klumpiga intrycket. Kanterna är förvisso rundade så de känns inte vassa eller så.

Men det som ställer till det mest är hur man valt att utforma fingerskyddet. Framför det finns ett "sharpening choil" och det området är inte stort nog för ett finger varpå det förvandlas till delvis outnyttjat utrymme. Det eftersom det är större än det behövt vara om syftet enbart varit för att underlätta slipning av kniven.

Hur jag än greppar den kniven blir det ett trefingersgrepp för mig



Det följs olyckligtvis upp av en fördjupning för pekfingret som är resultatet av dålig formgivning. Fingerskyddets svepande linje bakåt stjäl utrymme från greppytan redan från början och sedan puttar vinkeln på fördjupningen handen bakåt ännu mer vilket är något jag aldrig uppskattar men på den här kniven är den egenskapen extremt tydlig.


Det förvandlar P671CB till en trefingerskniv för mig. Och för att vara en sådan är den alldeles för stor! Det är en klass som tillhör knivar om ZT 0022 och Spyderco Manbug till exempel.

Ett så svagt grepp gör att det inte går att ta i över huvudtaget och som tidigare sagts så är bladgeometrin inte inriktad på de uppgifter där man behöver en kniv som skär bra. Så frågan är vad det är tänkt att man skall göra med kniven?


Öppning och lås



Den här kniven tillhör dem som försetts med multipla öppningsmöjligheter. Eller åtminstone två, en frontflipper samt knoppar för tumöppning. Flippern fungerar väl med riktigt god snärt tack vare mycket hävstång och rejält motstånd i detentkulan. Tyvärr gör just de egenskaperna att den inte är lika bra att öppna med tummen. Det går att smyga fram bladet med tummen men då måste du lära dig att pressa rätt hård nedåt på bladet istället för vanligare framåt/utåt . Använder du den mer konventionella rörelsen händer först ingeting och sedan när du tar i snärtar bladet ut med samma fart som med flippern. Men det kanske är meningen? Du har således två metoder att välja mellan för att skicka ut bladet fort.

Själva knopparna är ovanligt stora, mycket beroende på att de försetts med ringar av G10. De ger relativt gott fäste och det behövs med det motståndet att övervinna. När bladet väl är utfällt sitter de aningen för långt ut för min smak även om det finns värre syndare på området.


Kniven kan öppnas både med en frontflipper och med tumknoppar. Det hade räckt med ett alternativ


Låser gör kniven med ett "liner-lås" i stål. Enkelt, välgjort och fungerande. På det området har Ruike tagit med sig erfarenheterna från tidigare succéer och inte krånglat till något. Uppenbarligen behärskar man det här med låsmekanismer i stål. Låset faller på plats med ett respektingivande ljud och håller bladet i ett fast grepp. Inget glapp här inte. Det är också lätt att komma åt samt släppa. Alla punkter kan således bockas av varpå herr recensenten andas ut med en suck av lättnad.

Liner-låset är riktigt bra utfört och ovanligt kraftigt


Tilläggas kan att livslängden för lås gjorda med stål mot stål kan förväntas vara mycket god och att ramens grovlek på 2 mm borgar för god styrka i låset då man valt att inte tunna ut låsarmen alls. Istället har fjädring av densamma åstadkommits genom att låta snittet för låsarmen gå längre bak i ramen än vanligt.


Att bära



Som tidigare sagts är Ruike P671CB en liten knubbis. Det är grovleken på handtagssidorna, det faktum att ramen inte är försänkt i dem samt godstjockleken i bladet som samverkar. Det gör att kniven mäter närmare en och en halv centimer över ryggen och på längden 9 cm. Fast här skall man vara ärlig och lägga till ett par millimeter då frontflippern sticker ut och förlänger kniven en smula. I fickan utgör den detaljen dock inga problem och inte heller finns det något som sticker ut åt andra håll och orsaker obehag.

Vikten är inte mycket att orda om. Ett hekto i fickan är tämligen normalt för en fällkniv. Det är mer hur den är fördeled som är av vikt om man får vara vitsig. I det här fallet baktung. Men det är inget som märks i en ficka. Tvärtom där sitter kniven rätt bra faktiskt.


Ruikes variant av "deep carry clip" är bra samt mycket synligt



En stor del av den förtjänsten kan tillskrivas Ruikes något standardiserade "deep carry"-clip. Det är bra utformat och det glatta materialet i handtaget gör att kniven med lätthet glider på plats efter uträttat värv. Den sitter också så djupt att inget av kniven sticker upp. Men för att kompensera det har clipet högglanspolerats och försetts med text. Så där rök försöket att vara diskret. Kniven tappas dock inte när den väl är på plats vilket får ses som clipets andra stora uppgift.

Clipet känns inte heller i handen när man skär något men det är enbart för att kniven i princip bara kan hållas på ett sätt. Skulle jag mot alla odds försöka applicera ett hammargrepp känns clipet tvärtom rejält. Men det är som sagt ett mer teoretiskt spörsmål så det ämnar jag inte kritisera.





Sammanfattningsvis


När jag först såg den här kniven på bild väcktes ett visst intresse. Den ser trots allt rätt bra ut. Särskilt är P671an snygg i profil och det är oftast så man ser knivar online. Så där lagom slank och tämligen enkel som jag kan gilla. Men skenet kan som bekant bedra och vad som inte framgår lika tydligt är att det här är en knubbig liten rackare. Det är därför det är så värdefullt att kunna känna på knivar innan man köper dem.

Eftersom de flesta av oss, åtminstone i det här landet, inte har den möjligheten är det bra om man som knivhusse förmedlar sina intryck till omvärlden på ett eller annat sätt. Det gör att andra har en bättre grund att stå på när beslut om eventuella inköp skall göras. Det var faktiskt därför jag började skriva recensioner en gång.

Faktum är att den här kniven inte alls känns i hand som den ser ut på bild. Handtaget är med sina två och en halv cm höjd och en och en halv cm bredd relativt kvadratiskt i genomskärning. Det är inte proportioner jag är någon större vän av. Vad värre är dock att både fingerskyddet och den enligt mig felaktigt konstruerade fördjupningen för pekfingret skjuter hela handen bakåt på det redan korta handtaget. Vad som då händer är att det här blir en trefingerskniv. Det skall jämföras med säg en Spyderco Techno som faktiskt är en centimeter kortare totalt än P671an men där hela min hand ryms.

En liten trefingerskniv behöver inte vara så här grov och robust. Det gör den mest klumpigare än vad den hade behövt vara. Sedan är jag inte heller någon anhängare av materialet i handtagssidorna. Det är väldigt halt och ärligt talat tycker jag det ser rätt billigt ut vare sig det är det eller inte. Det gör sig bättre på bild än i verkligheten i mitt tycke. Det glittrar snyggt på avstånd helt enkelt. Positivt är dock att Ruike är ärliga på sin hemsida och skriver ut att det rör sig om G10 med en limmad kolfiberplatta utanpå.


En av de mindre knivarna i Ruikes växande katalog


En annan detalj eller snarare lösning som förvirrar är de dubbla öppningssystemen. Bestäm er för tusan! Nu är inte Ruike ensamma syndare på området men det är ingen bra idé att inkludera både en flipper och tumknoppsöppning i samma kniv. De kräver nämligen lite olika styrka i motståndet från detentkulan för att fungera optimalt. Så hur man än bär sig åt kommer någon av varianterna bli lidande. Helt lyckat blir det hur som helst mycket sällan. I det här fallet är kniven en bra frontflipper men en halvtaskig tumknoppsöppnare.

Just på den här kniven har man dessutom beslutat sig att vara en smula kreativa när det gäller tumknoppens utformning med en ring av G10. Varför förstår jag inte. Det förbättrar inte funktionen utan gör mest att den är mer i vägen.


Ruike P671 en kniv för den som uppskattar knubbiga skärredskap


Dessvärre blev den här kniven ingen favorit hos mig vilket kanske framgått. Det som tilltalar är priset som ligger på cirka 460 kr här på hemmaplan. För det får du ett bra svenskt stål och godkänt handtagsmaterial, någon liten finess i de dubbla öppningssystemen och tumknoppen med G10-inlägg samt ett utseende som inte är fel. I alla fall inte i profil. Kniven är också mycket välbyggd med ett starkt lås.

Vad du också får är en kniv som är tjockare än den behövt vara och som lider av identitetsproblem. Skall den öppnas med knopp eller front-flipper? Sen undrar jag varför ingen kände på handtaget innan den släpptes eller ville man åstadkomma något i "Little Big Knife"-kategorin? I så fall behöver handtaget designas om så hela handen får plats. Alternativt kunde hela kniven gjorts betydligt mindre.

Ruike har dock nyligen släppt en helt annat kniv i ungefär samma storlek som ser ut att vara befriad från de problem den här kniven uppvisar, nämligen modell P662/661. Ungefär samma längd men med G10 i handtaget, tunnare blad med samma stålsort, enbart tumknoppar och ingen felaktig fördjupning i handtaget. Det finns även två bladtyper att välja mellan. Köp den istället!




Specifikation:

Längd utfälld: 164 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 104 g
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: 14C28N
Handtag: Kolfiberlaminat på stålram
Lås: Liner lock


Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina


/ J - Ruikar inte loss till den här låten

torsdag 7 november 2019

Fredags-EDC L

Ibland får det vara lite fason på grejorna. En viss stil helt enkelt. Eller ja, stil är väl inte min grej egentligen. Men undantag från knivarna kan jag knappast räknas till de elegantas skara. Mer som en raggig och för tillfället skäggig figur, en Hagrid. Men hur som haver fickskrotet håller en viss nivå dagen till ära. 

En fredag vilken som helst men det kan väl vara värt att fira ändå?

"Friday-EDC with style"

Knivarna är den för mig nya Lionsteel ROK och den betydligt äldre och nu tagna ur produktion Spyderco Lum Chinese. Den här är min sprint-run med nishijin-sidor. Snyggt och halt. Pennan är en sisådär sak från Two Sun. Den kan faktiskt ha det värsta clip som någonsin satts på en penna. Det gick inte att få över en ficka och spetsen stack rakt ut. Nu har jag plattat till clipet helt för att det inte skall vara i vägen. Nästa steg är att forma en läpp på clipet efter eget tycke. 

Glad fredag på er go' vänner!


/ J - fredagsfiraren