söndag 30 januari 2022

Att tillverka knivfodral, del 1 - att välja typ och material

Underrubriken skulle kunna vara "en nybörjares väg" (mot läderfetishism?). Därför vill jag innan vi sätter igång betona att jag inte bara är total novis inom området knivfodral utan även vad gäller sömnad. Att sy något, inklusive läder, har inte varit aktuellt sedan slöjden i skolan. Så för mig är ALLT nytt. Till mitt förfogande har jag dock ett antal sömnadskunniga människor i min närhet där min sambo skall framhållas. Hon kan desto mer inom området men inte heller i det fallet har det arbetats frekvent med läder och därtill inget med knivfodral. Det gör dock vägen så mycket mer spännande!

Nu är det inte riktigt vilka knivfodral som helst som skall tillverkas. Det är fodral till kastknivar! Kastknivar för emellertid det goda med sig att de, teoretiskt sett i alla fall, är lättare att göra fodral till då de i allmänhet inte är försedda med tjocka handtag eller gigantiska finger/parerskydd. Dylika detaljer kräver vissa hänsynstaganden och extra applikationer. I gengäld kan man behöva bära fler av dem på samma gång vilket kanske krånglar till saker och ting ändå?

Den här knivtypen levereras nästan alltid utan fodral, åtminstone de bättre knivarna. Anledningen är egentligen enkel. Det är inte knivar man vanligen bär omkring på. Men det finns situationer när det är önskvärt. Dels kan det vara när flera knivset hanteras men framförallt finns det en disciplin inom knivkastning som kräver fodral och det är "fast draw". Därtill kan det vara trevligt att ha något att förvara dem i även om läder kanske inte är helt lämpligt i det fallet. Särskilt inte med tanke på att de flesta fina kastknivar inte är gjorda i rostfritt stål. 

Exempel på ett par fodral som medföljer knivar från Gil Hibben och Spyderco


De olika användningsområdena ställer delvis olika krav på utformning. Det är därför ett par olika typer av slidor/fodral som är aktuella. Förutsatt att det går någorlunda bra så återfinns följande varianter på önskelistan.
  • Fodral för snabbdrag. Det medför att det skall kunna bäras vinklat alternativt med "scout carry"-fäste på vänster sida för "cross draw", drag framför kroppen. 
  • Fodral för komplett knivset (tre stycken) i olika utförande beroende på knivtyp
  • Fodral anpassat för en enstaka kniv
Sedan kan tilläggas att ett fodral för ett set kan se olika ut. Knivarna kan bäras tillsammans i ett stort fack, i separata fack men i samma höjd alternativt i separata fack med olika höjd i syfte att underlätta drag direkt från fodralet. Det är den typen som syns på bilden ovan. De kan i sin tur göras raka eller vinklade efter önskemål. 

Där tänkte jag mig olika utformning beroende på vilken typ av kniv det handlar om helt enkelt. Men det är mer avancerade konstruktioner och skjuts därmed på framtiden. Först måste en smula kunskap erhållas både i form av teori och praktik. 

Eftersom Patriot Dagger som den här kniven kallas är pedagogiskt symmetrisk får den äran att vara först ut som "fodralkandidat"


Inledningsvis tänkte jag mig ett fodral för en av mina Werner Lengmüller Custom Blade Patriot Dagger ämnat för snabbdrag. Fodralet skall i första hand bäras för korsdrag, det vill säga vinklat framåt på vänster sida i mitt fall. En annan lösning är att göra själva upphängningsanordningen avtagbar så att den kan skiftas. Vi får se om min finurlighet räcker till för en sådan lösning. Eventuellt är ett andra fodral av samma typ anpassat för någon av mina "No-spin"-modeller aktuellt. 

Nu när det bestämts vilken typ av fodral det skall arbetas med och för vilken kniv så är materialet förstås viktigt. De främsta är läder och kydex. Möjligen kan man tänka sig en kombination av de två. Men läder är det som är aktuellt den här gången. Andra material som nylon och liknande går bort den här gången. Det är inte bara resultatet som räknas utan även vägen dit. Jag vill ju lära mig något! Fast vid närmare eftertanke går även Kydex bort. Det kräver investeringar som jag inte känner för att göra som pressar och dylikt. Möjligen kan pressmaskin kringgås med finurlighet, plankor, något värmetåligt mjukare men ändå fast material samt skruvtvingar. Men nä, läder får det bli!

I del två i den här serien kommer diverse verktyg som förknippas med läderhantverk att diskuteras. 


J - i planerartagen

fredag 28 januari 2022

En extremt knivig dag

En ledig dag. Tomt i almanackan. En knivdag?

Jag vässade den tanken och knivarna. Gav mig fanken på att ge mig själv en knivig dag som lugnande plåster på sliten själ. Fokus på något som inte handlar om mående, hälsa, liv och död. Det har varit en del sådana frågor i min närhet på sistone. 

07.10 Vaknar, faktiskt innan larmet ljuder. Har brottats med andningsmasken under natten men är ovanligt pigg med tanke på det. Tittar ut och ser att halvmånen är dramatisk med snabbt drivande moln framför men att solen ämnar visa sig. Kan bli en bra dag! 

07.25 Skummar igenom Instagramflödet liggandes i sängen och svarar på kommentarer samt skriver någon själv. 

08.00 Frukost. Under tiden som kaffe dricks studeras hur ett skinn skall vikas senare under dagen. Det är svårt att missa knivfodraltillverkningen då prylar och material täcker det mesta av köksbordet. Funderar på om det kvarvarande materialet räcker till det vikfodral jag vill göra till mina Bug Osetr TZ. Det gör det troligtvis.

08.30 Dags att slå sig ned vid datorn. Skriver på en recension av en fällkniv. Delar av den redan gjord. Kniv buren, test utförda, anteckningar gjorda, en grov mall nedtecknad. Återstår: granska formuleringar, tillföra detaljer, infoga både externa och interna länkar, skriva etiketter, genomläsning, bildsättning, författa bildtexter samt en sista korrekturläsning. Eventuellt behöver texten kompletteras med ytterligare något foto. Eller räcker de jag redan tagit?

10.45 Dricker kaffe och äter en smörgås vid datorn. Konstaterar att kaviar och kaffe skär sig. Ser strålande sol utanför fönstret. Skriver vidare. Plitar bland annat ned notiser till grund för den här texten. I lurarna E.S.T.

12.15 Gör ett inlägg på IG medan jag äter en lunchmacka. Längtar ut. Egentligen till skogen men någon utflykt dit blir det troligen inte nu. Rom byggdes enligt talesättet inte på en dag och allt jag vill hinns inte med på en dag det heller.   

13.00 Går istället ut i trädgården för att få luft. Knäpper några foton till bloggen och något till Instagram. Det gäller att utnyttja dagsljuset. Fram med fotoprylar vilket innebär mobil, kamera och lite annat smått och gott. Inser snart att det är en bra dag för...


14.00 Knivkastning! Äntligen sol och framförallt plusgrader. Det medför att måltavlorna, de sargade och trasiga, tinar och jag kan sätta några knivar i dem. 850 kast på två timmar blev det till slut. Nöjd så. 

16.00 Fortsätter på mina knivfodral. Idag står sömnad av mitt första fodral på programmet. Hoppas på att få ett par nya verktyg inom kort. Däribland en bättre och grövre kantskärare, något som behövs för fortsättningen. I paketet ingår även de nödvändiga nitarna för att slutföra det första projektet. 

18.15 Dags för ytterligare ett inlägg på IG (bättre som app än som betyg). 

Sedan dags för middag och knivdagen börjar tappa kraft och ebba ut och påinna mer om en vanlig dag. Men det surfades någon timma framför teven på temat och det blev ytterligare ett inlägg på Instagram innan dagen var till ända. Så riktigt död var den inte. 

En bortkastad dag eller en synnerligen produktiv sådan? Någon annan får avgöra. 


/ J - eder hängivna "knife nut"

onsdag 26 januari 2022

Recension SRM 7228L

- när större verkligen är bättre

Allt är sig likt men ändå inte! Tänk att ett litet eller snarare stort "L" i en modellbeteckning kan göra så stor skillnad. Ja, det blir mycket prat om storlek i den här texten eftersom jag redan recenserat en kniv från SRM med det här namnet, 7228

Men tillägget gör det här till en intressant kniv ur flera perspektiv. Dels gör det kniven mer användbar i mitt tycke men den är också ett gott exempel på när företag lyssnar och tar till sig konstruktiv kritik och synpunkter från sina kunder. 

SRM 7228L-GW


Nu var redan den första versionen av den här kniven en mycket sympatisk bekantskap. Men den här är det i ännu större utsträckning. Inte bara för att den är ett nummer större och därmed passar mina händer bättre utan även för att man från SRM:s sida passade även på att trimma ett antal detaljer. Några av dem är mest små justeringar andra är klara förbättringar. Det gör att det finns mycket som talar för 7228L. 

En kniv som växte både sett till format och kvalitet



Twitterversion: SRM 7228L, liten blev stor och på köpet ännu bättre! Med fullstorlekshandtag, ett praktiskt blad, Ambi lock samt Ambi clip är det här en riktigt bra kniv. Och sen var den snygg också! 


Blad


Bladet är en av de saker som bäst känns igen från tidígare. Det handlar om en drop point som i det här utförandet ser likadan ut fast är större än originalet. Längden är nu uppe i 92 mm. Det matchas av en höjd på 29 mm och en tjocklek på 3,1 mm. En litet udda mått som känns som en översättning från tum. Det råkar dessutom vara exakt samma tjocklek som på lillebror för övrigt. 

Finishen har inte förändrats vilket innebär en blank satin. Som tidigare återfinns märkning på båda sidor av bladet med två logotyper jämte ståltyp och serienummer. Något av visuellt intresse tillförs bladet av en falskegg/swedge och en rejäl blodskåra/fuller. En nyhet är att bladryggen försetts med fyra lite större skåror för bättre fäste. 

Drop point-bladet är gjort av VG10


Det som hottats upp på den här kniven är valet av stål. Den ursprungliga versionen kom med D2 och här har vi istället ett rostfritt VG10. Jag vet att många inte betraktar det som en uppgradering men personligen gör jag det. Anledningen är att jag föredrar rostfria stål på fickknivar. De tillbringar som namnet antyder en ansenlig tid i fickan vilket kan medföra fukt i olika situationer och jag gillar inte att behöva underhålla den här typen av knivar i tid och otid. Det förbehåller jag fastbladade friluftsknivar. Jag har mer än en kniv med D2 i bladet som fått rostfläckar. 

Det man får ge upp med det här stålet är att den möjligen håller skärpan något sämre då det är mjukare härdat än D2-varianten. Men det är endast något jag märkt av om jag står och skär kartong till kniven blir slö. Det vill säga i ett artificiellt knivtest. Till vardags har jag aldrig tyckt att VG10 är undermåligt på det området vare sig i den här kniven eller i andra. 

På plussidan kan också nämnas att fabrikseggen var väl utförd. Kniven kom mycket vass. Enda undantaget är mot spetsen till där eggen kantrar något. Något som är rätt vanligt då det är svårt att få till en snygg egg när buken är så brant. 

Därutöver kan tilläggas att även den här modellen har ett utmärkt sharpening choil. Det underlättar unvikandet av kälkbackar vid hälen på bladet när kniven slipas. 

Finishen är en blank satin och för utseendets skull har bladet fått en fuller/blodskåra


Ett intressant faktum är att tjockleken på bladet inte ökat samtidigt som höjden gjort det. Det gör att den här kniven faktiskt skär en aning bättre än sin  mindre släkting. Det är något som blir extra tydligt i material som hårdpapp och kartong. Dock får det erkännas att kniven blir slö något fortare än sin mindre kollega när det strimlas kartong. I gengäld svarar eggen snabbt på skärpstål och strigel. 

Även läder skärs med ackuratess kan jag låta meddela. Det har testats i och med mitt projekt att tillverka egna knivfodral. Men det var ett sidospår. 

Spetsen är utmärkt för allehanda penetrerande skär. Stabil men ändå dugligt vass. Överlag är jag mycket nöjd med hur det här bladet presterar. Det gäller även gummi och trä. Faktum är att 7228L går utmärkt att karva i trä med en stund. Särskilt som handtaget är så bekvämt. 


Handtag


SRM 7228L har ett handtag byggt kring en ram i stål som är kraftigt lättad. Utanpå den hittas sedan sidor i G10 som finns i ett par olika färgkombinationer. Dels som här i gult/svart men kniven finns även med i rött/svart och kommer då med ett svärtat blad. I bakänden av handtaget återfinns en tub som rymmer en fånglina. Den agerar fästpunkt tillsammans med en skruv i änden av handtaget jämte den justerbara pivotskruven. Båda har T8-huvuden. Det räcker således med en storlek på mejsel för att lossa dem. 

Handtagssidorna består av tvåfärgad G10


G10 ytan är tämligen finmönstrad. Den ger fäste utan att agera rasp. Men för den som söker extremt fäste finns bättre alternativ. Både ut- och insida på handtaget är mjukt rundade och slipade till skillnad från sin föregångare. Särskilt märkbart är det på skåran för bladet. Det blir tydligt när kniven greppas hårdare. Detsamma gäller ryggsidan som är delvis öppen. I bakre änden återfinns en back spacer i G10.

Ryggen är öppen till större delen och sidorna är väl rundade och slipade


Större kniv betyder i det här fallet mer komfortabel. Designen på kniven och särskilt handtaget passar utmärkt för ett annat och större format visade det sig.* Det här handtaget är 121 mm långt, 27mm högt och 12 mm tjockt. Framkanten som även agerar fingerskydd är mjukt formad så där kan man också placera ett finger om man önskar mer plats eller bara vill smyga fram på handtaget för att komma närmare det man skär för ökad kontroll. 

SRM har lyckats få till ett riktigt bekvämt handtag oavsett hur kniven hålls


Den neutrala formen gör att alla de grepp jag använder fungerar utmärkt. Det gäller vare sig kniven hålls i ett hammargrepp som för att tälja eller liknande, ett sabelgrepp med tummen bladryggen för något mer precision eller kanske med ett pekfinger på bladet för det där sista finliret. Handtaget fungerar även väl för omvända grepp som när man täljer mot sig eller skär av ett tjockare rep samt när kniven fattas som en ishacka. Det sistnämnda om man nu skall hacka i något. Då passar tummen utmärkt mot den flata baksidan av handtaget. Lika bekvämt passar tummen på sidan av handtaget vid pivotskruven om man istället skär sidledes med kniven i nypan. Överlag kan sägas att jag är mycket förtjust i hur et här handtaget är utformat. 


Öppning och lås


7228 var i sin första utgåva försedd med en tumplatta för öppning av bladet. Här har den ersatts med dubbelsidiga tumknoppar. En klar förbättring i mitt tycke. Nu var lösningen mycket bra på den mindre kniven så egentligen har jag inga invändningar i det fallet men om plattan gjorts större för att matcha det här bladet är jag rädd att det funnits skäl till missnöje. Tumknopparna däremot är riktigt bra. Ur vägen när man skär med kniven men lätta att nå och bekväma att hantera. De är också lagom stora och spetsarna är inte obehagligt "Sebenza-vassa" om ni förstår vad jag menar. För er som inte gör det avser jag skarpt pyramidformiga tumknoppar. De tillhör inte mina favoriter. 

Ambi lock är SRM:s version av en tvärbultskonstruktion. Här är det väl utfört


Tumknopparna ger också bladet en sjujäkla skjuts när de används trots att motståndet sköts av låsmekanismen. Det ger generellt en något mer "svampig" känsla än en vanlig detent-kula.  

SRM 7228L är en kvick kniv som kan öppnas på ett flertal vis. Förutom att tumknopparna både kan hanteras med tumme och en snärt av pekfingret på "baksidan" kan även bladet fällas ut med hjälp av låset som alla andra knivar med den här konstruktionen. Det vill säga låsbulten frigörs varpå bladet kan slungas ut. 

Låset medför även att kniven kan öppnas med en handledssnärt. Motståndet är inte tillräckligt starkt för att hålla kvar bladet om det provoceras så hårt. Greppet från låset är dock fast nog för att det inte skall föreligga någon risk att bladet fälls ut i fickan. 

Tumknopparna har inte bara riktigt bra form, de är även väl placerade


Det som möjliggör båda de två sista öppningsmetoderna är ett lås av "Axis"-typ (ett av Benchmades patent som löpt ut), det vill säga ett lås som baseras på en tvärgående bult som låser mot ovansidan på bladtangen när kniven är öppen. Det som gör att bulten hamnar där är någon form av fjäderkonstruktion. De kan se lite olika ut beroende på vem som gör dem men här är det dubbla fjädrar dolda i handtaget som är aktuellt. Det sägs om dem att de kan gå av eller åtminstone sades det så om originalet. Det är dock inget jag varit med om överhuvudtaget på någon kniv oavsett märke. 

SRM:s version av låset är föredömligt utfört och mycket mjukt i gången. Låset är mycket enkelt att nå och kan hanteras med både vänster och höger hand. Det kan även hanteras med antingen tumme eller pekfinger. Det som möjliggör det är god precision i låset. Inte sällan händer det annars att bulten tenderar att vinklas något vid snedbelastning varpå den rörelsen kärvar. Ett fenomen jag stött på hos flera märken. Men i det här fallet, liksom alla andra, föredrar jag att nyttja båda sidorna simultant när jag släpper låset. Alltså, med tumme och pekfinger på respektive sida. 

Själva låsfunktionen är utmärkt och håller bladet på plats som det skall utan glapp eller spel. Något som inte är helt givet med den här låsvarianten då den kräver hög precision för att fungera väl och ett litet spel i höjdled är inte ovanligt. Men inte i det här fallet.  



Att bära


Helt ostraffat gör man inte en kniv större. "L"-versionen är mer otymplig i fickan än lillebror. Med det sagt skall framhållas att det i det här fallet är relativt. För i jämförelse med det mesta andra uppträder också 7228L mycket civiliserat i en ficka. 

Clipet matchar utseendet på kniven och vad bättre är, det är riktigt bra


Kniven är tämligen lätt med sina 112 gram. Sedan har förvisso kniven ett tämligen blockigt utseende men alla kanter och hörn är väl rundade. Därtill är G10-materialet inte så strävt att kniven fastnar i fickan eller sliter på tyget av det skälet. 

TFAC  som förkortningen lyder står för "Tool Free Ambi Clip"


Sedan var det clipet. Det är en riktig höjdare signerad SRM. Deras bidrag till clip-foran är vad de kallar "TFAC" eller utläst "Tool Free Ambi Clip". Det är ett clip som med enkelhet kan skiftas eller tas bort helt utan verktyg. Det är bara att klämma ihop det, ungefär som med en pincett och sedan dra rakt bakåt så lossnar det. Det sitter fast med två metallhakar. 

Förutom att vara lätt att avlägsna så har de egenskaper som jag anser viktigare. Det fungerar nämligen mycket väl för att hålla en kniv på plats. Själva konstruktionen är ett "deep ride loop over"-clip. Eller på svenska ett clip som är fäst i bakänden på kniven och böjer sig framåt vilket gör att kniven sitter mycket djupt i fickan. 

Clipet har också en exemplarisk ramp. Det gör att det lätt passerar en byxkant och sitter bra kring de flesta tyg oavsett tjocklek. Det även om utrymmet under själva clipet är tämligen snålt. Men eftersom det inte finns några skruvar som sticker upp och inkräktar räcker det till. Därtill är spänsten i clipet god.

Även på det här området har en liten förbättring införts. Spetsen på clipet har gjorts bredare och rundats mer. Ett typiskt exmpel på omsorg om detaljer som jag uppskattar. Det förvandlar ett redan bra clip till utmärkt särskilt som det i princip är omärkligt i hand när man håller i kniven.  



Sammanfattningsvis


I min recension av den mindre 7228 skrev jag "Med det i åtanke kan jag inte låta bli att fundera på hur den här modellen skulle kännas i en storlek större format". Nu vet jag det. Det blev förbaskat bra!

Det har gjorts flera förändringar och ett par förbättringar mellan de två 7228:orna. Det mest uppenbara är förstås storleken som är motiveringen bakom att göra en ny modell överhuvudtaget. Men samtidigt passade SRM på att ändra på en del småsaker också. Något som alltid är vanskligt när man utgår från något som redan var bra. Risken är att man faktiskt försämrar produkten på någon parameter av misstag alternativt enbart gör ändringar för sakens skull. Men den fällan har man inte fallit i den här gången. Jag ämnar motivera den ståndpunkten. 

För det första bjuder 7228L på ett blad som är tunnare i relation till sin storlek än lillebror vilket gör att den här kniven faktiskt skär något bättre i de flesta sammanhang. Därtill har man tillgång till mer egglängd och inte minst ett mer rejält handtag. Det är den kombinationen som gör den här kniven är bättre. Bättre som i mer allround kanske skall tilläggas. Det relativt sett tunnare bladet medför att "L"-modellen snarast är bättre till detaljarbete samtidigt som den är mer robust för de något tyngre jobben. 

Det enda som faller på minuskontot är att den förstås även är större i fickan och kan hamna i mellan stolarna i de delar av världen där bladlängd är en del av begränsningarna för vilka knivar som kan bäras. I Sverige gäller inte det som bekant. Här är knivar endera helt förbjudna eller helt tillåtna, allt beroende på situation.  

Båda storlekarna av 7228 är bra men måste jag välja blir det storebror som vinner


Sedan kan tilläggas att eftersom kniven hade ett utseende som utstrålade robusthet från början ställer inte storleksökningen till det med proportionerna på bladet utan det ser fortfarande harmoniskt ut. Även 7228L är en snygg kniv. SRM passade även på att byta stål från D2 till VG10. En uppgradering i mina ögon även om jag vet att det finns de som hävdar motsatsen. Men givet att det här är en fickkniv sätter jag egenskaper som högre rosttröghet framför till exempel högre hårdhetsgrad. 

För det andra så kan det här bladet kan också nyttjas bättre tack vare att kniven nu fått ett riktigt fullstorlekshandtag där alla fyra fingrar verkligen ryms. Tidigare så gick det, fast knappt. Nu däremot är handtaget riktigt bra. Inte för storleken utan jämfört med det mesta. 

En detalj som tydligt förändrats och som jag slog ned på i min förra recension är insidorna på handtagen. De är nu mycket fint rundade och slipade vilket ger bättre finish och kniven känns därmed mer arbetad.

För det tredje har man övergett tumdisk till förmån för tumknoppar. Enligt mig är det att föredra då diskar tar större plats. Särskilt som den hade behövts göras större för att matcha kniven i övrigt. Risken hade varit att den då varit i vägen vid skär nära handtaget. Det är inte tumknopparna som de är utformade och placerade nu. Det är tvärtom ett skolboksexempel på hur sådana skall utföras. 

Ytterligare en sympatisk detaljförändring är att man förbättrat ett redan bra clip genom att runda spetsen på det ännu mer. 

Det har också genomförts några kosmetiska ändringar som en färgad krage runt pivotskruvens huvud. I samband med det dök det även upp en liten logotyp där. 

Fast på det området kanske det blev lite för mycket av det goda. Först finns två logotyper på bladet. Det är emellertid snyggt gjort och matchar knivens övriga utseende så det är inget jag hakar upp mig på. Fast det känns som en viss redundans särskilt som man numera klämt till med ytterligare en liten märkning på clipet och dito på pivotskruven som sagt. Det går således att läsa namnet "SRM" inte mindre än fyra gånger på kniven. Det börjar närma sig "SOG-nivåer" men är snyggare insmuget. Men det råder ingen tvekan om vilket märke som ligger bakom kniven.   

SRM 7228L är inte bara mycket praktisk, den ser bra ut också!


SRM 7228L är en kniv jag varmt rekommenderar. Den visade sig vara en kniv som när den väl smugit sig ned i fickan var svår att få bort. Det är också en kniv jag ofta sträcker mig efter när jag bara skall göra något litet och snabbt eftersom den är så smidig att fälla ut och inte minst ihop. En riktigt bra vardagskompanjon, EDC-kniv, kalla det vad ni vill. 






Specifikation:


Längd utfälld: 207 mm
Längd hopfälld: 121 mm
Vikt: 112 g (uppgiven, samt vägd av mig)
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: VG10, HRC58-60
Handtag: G10
Lås: Ambi lock 

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina.



/ J - osedvanligt nöjd

* Det finns exempel i knivvärlden på när att krympa eller göra knivar större inte fungerar lika väl. Ett sådant är OKC RAT1 som när den krymptes till RAT2 fick ett fingerurtag som blev alldeles för litet, i alla fall för mig. 

måndag 24 januari 2022

Review - Wulflund Vengeance


They seem to know how to make quality knives in the Czech Republic. Not too long ago, I did not know there were knives from there. Now I have knives from three really good brands with about the same geographical residence, in the area of Bohemia

One of them is Wulflund. They are not only known for knives, axes, and other edged tools. They also have shields, armor, and more on the program. Or by the way, everything that has to do with "re-enactment", "live" and other variants of historical re-creation. And then I mean EVERYTHING, from jewelry via musical instruments and clothes to tents and armor. It's just botanizing!

Wulflund Vengeance designade av Adam Celadin
Wulflund Vengeance


The range does not only include knife models with historical connections. They also have a range of highly competent throwing knives. The ones I intend to present here are called "Vengeance" and were designed by Adam Čeladin. To a large extent, they can be seen as a development of the thoughts found in AceJet's "Stinger" which is another Čeladin design. They, in turn, are inspired by another model, Tom Tom's "Arrow". A knife that can also be bought from Wulflund by the way.

A very capable knife, especially when it comes to No spin throwing


Among Wulflund's throwing knives is another similar model called Top Dog. But the eye can deceive and there are actually differences between them, even if at first glance they look very similar. Vengeance is more symmetrical in its shape than Top Dog whose handle reminds somewhat of an "Osetr"-style knife. It gives slightly rounder shapes and a top and bottom that are not identical. This allows the knife to be turned depending on how much rounding the thrower prefers. The tips are not ground in the same way either. The dimensions themselves are otherwise almost the same both in terms of length and thickness. Vengeance is only a few grams lighter.



Appearance and dimension


Vengeance belongs to a category of knives that look like a hand-forged nail with a wide ass or possibly a strong tent pole. The length is 25 cm and the thickness is a whopping 8 mm, which gives a weight of 280 g per piece. When they are new should be added. Throwing knives tend to lose weight over time. Some wear and tear, especially when restoring tips, is perfectly normal. Mine is down to about 275 g at this point.

The distribution of those grams is very important for a throwing knife. In this case, most of it is placed against the handle just as the shape suggests.

The "blade" itself or the front part of the knife measures from 13 mm wide just above the "edges" to the handle which swells to 33 mm at most. It happens to be exactly the same width as the "Stinger" knives I previously reviewed. A certain comparison can probably therefore not be avoided, in addition, the models are far too similar. The thickness and maximum width are the same but Vengeance is longer and is slightly narrower at the front.

Vengeance is symmetrical and therefore there are no up or down


The tip is also different. The chisel tip from Stinger is gone and here you have a kind of sharpening that is reminiscent of a double-edged dagger but with the exception that it is made from the flat side of the knife and not with an edge up and one down in relation to the handle that a traditional dagger has. In addition, they do not meet, which gives a much thicker and thus more durable tip. It can of course be sharpened to a needle tip if desired and it arrived quite pointy. But if you are training and do not have a facility that is perfect for the purpose at your disposal, there will be some wear on the knives and not least the tips. For that reason, I do not recommend sharpening them too much.

The edges themselves are only 65 mm long, which can cause some problems. By that, I mean that if this knife and others like it are going to be approved for competition according to Eurothrower's new rules* for "No spin", the edges must make up one-third of the length of the knife. This means in this case that the edges would need to be extended by two centimeters to meet that requirement. A little hard work with a file can certainly arrange that detail if it becomes relevant.

A close-up of the grind on the tips


Nor are Eurothrowers' other requirements met by this model. The fact that the knife should have a "distinctly pronounced handle". However, it is fuzzy wording as many throwing knives do not have handles in any case. It would probably be enough to grind in some patterns at the back for it to count as a clear handle.

A third requirement is that the knives must have a width of at least two centimeters over a distance of 5 cm somewhere on the knife. Vengeance manages this requirement without any problems. The weight limit does not constitute an obstacle either, where the minimum requirement is 195 g for the class.

The strange thing is, however, that with the prevailing rules, there would be no problems using these knives for competition in rotational throwing. There, the rules only stipulate that the knives must be over 23 cm long and less than 6 cm wide. If you do not intend to compete, you can happily ignore these rules in any case.


Material


The Vengeance knives are made of Czech steel with the designation CSN1460 or 54SiCr6. I personally am not familiar with this particular steel since before but it is some kind of spring steel. And it appears as such. This means, for example, that it is very impact resistant. The tips of these knives have been in contact with concrete slabs in the garden, asphalt in the parking lot next door and not least each other. So the steel is obviously tough because despite the treatment there are tips left.

8 mm thick spring steel simply won't break


Like all spring steels, it needs to be dried and stored dry so as not to rust. Here, of course, the black coating the knives have received helps. But it is sanded away in spots when they are maintained with sandpaper, file, and stones to remove chips and smooth the edges after hitting each other.

The steel is like all spring steels from the beginning intended for cars and train carriages and the like and thus very durable but not the easiest to work with I have understood. It can help explain the price tag on the knives.


To Throw


Like all knives with this shape, they are clearly aimed at two types of throwing. Or really one and the other goes with the territory, so to speak. These are knives intended for No-spin, but because they are rear-heavy, they are also excellent for all types of half-spin, such as Military half-spin and Instinctive half-spin. The introductory text on the website claims that they are "perfect for any technique". That is a statement I do not completely agree with. They are more complicated to use for rotational throwing in my opinion. You CAN do it if you are good enough but that applies to everything with a tip.

Here is the balance point of this Czech projectile


On the other hand, Vengeance is excellent for what it was created for, anti-rotation or "No spin". The balance point is found 9.2 cm from the rear end. The advantage of a rear-heavy knife when throwing without rotation is that it tends to stabilize during flight. Even if the "drop" is not perfect, the weight at the back makes the knife strive to end up with the tip first. Something that becomes very clear if you watch some slow-motion videos of throws.


Rotational Throwing

Although the manufacturer believes that you can also engage in rotational throwing with these knives, I claim that they are, if not unsuitable for that purpose, so very difficult to throw for the beginner. Then there is much better, as in more easily thrown knives for the purpose, in Wulflund's range. In that case, look at knives like Boar or Osetr .

There are several reasons why they are not optimal for rotational throwing. The main thing is that since the balance is rather sharply displaced away from the center, the point of rotation will not be the same as the center of the knife. It gives a different and more difficult-to-judge rotation. Another reason is that there is a big difference between how they feel to throw with a grip on the handle compared to a grip around the blade. It also makes the knife more difficult to throw with rotations. But of course, for those who are looking for an extra challenge, they are good. It was actually with these knives that I learned to throw rotational with rear-heavy knives.

Once the technique is mastered, Vengeance is actually very accurate even when rotating


The trick is to throw one turn (from three meters) with a feeling that strives "forward" in the rotation, closer to the target. It takes some time for this knife to start rotating, but once it does, it does it quickly and the miss is a fact if you throw as "usual" with a more pronounced circular motion. At two turns, from a distance of four meters, a completely different way of thinking is required. Then it is instead a matter of throwing with a very short, round movement to get the right spin on the knife. If you use too much force or strive forward in that case, it does not work at all. But in return, you are rewarded with very solid sticks when the technique is correct.

But as I said, it requires two completely different ways of throwing which is not the easiest for the novice.

Half Spin

Like other knives of this type, Vengeance is not only adapted for No spin. Grasping the knife around the tip and aiming with the handle first in Military half spin (with a thumb on the blade side) or Instinctive half spin with a forefinger on the "backside" of the knife works just as well. I wrote the backside in quotation marks as the knife of course does not have one but is symmetrical. It is also a feature that during certain maneuvers makes the knife easier to handle. You never have to think in which direction you grab the knife, but it will always be right. Something that is especially good if you pull the knife quickly or twirl it.

When you use this knife, it does not feel like Stinger even though the look is similar. It is noticeable that this is a larger knife even if it's not with much. But the extra length means that the weight ends up a little further out. It also makes the knife rotate a little slower, which makes it easier to throw longer. In any case, this is how the knife is perceived, as better at longer distances. Calmer and slightly more predictable when in the air.

Different grips for Military half-spin depending on the distance. At shorter distances, Vengeance is preferably held further out on the blade, but even then pressure with the thumb is required for the knife to have time to turn.


It is easy to throw with a half rotation of five meters with this knife. Rather, if you shorten the distance below four and especially down to 3.5 m, you have to add a little wrist when you throw "instinctive" to give the knife time to turn if you understand what I mean. Otherwise, it wants to go straight ahead and thump the board with the handle first. The weight also means that it tends to want to "climb" upwards during that kind of throw. To handle it, a firm index finger push is required.

The same actually applies to Military half spin, where at a shorter distance you have to move the grip quite firmly towards the tip and press with your thumb to turn the knife. That property is only positive in the case where it makes the throw easier to control.

Vengeance is also very easy to throw with both backhand and underhand throws thanks to the solid properties.

No Spin

It is of course with this technique that one finds the main strengths of Vengeance. As previously stated, the knife wants to straighten itself in the air, provided that you have given the correct guidance from the beginning. In addition, the weight of 280 g means that you do not have to use much power if you do not feel like it. The weight gives the knives a certain authority when they hit the target and they stick with ease and also very hard.

How I hold Vengeance for No spin techniques, at least with my nondominant hand


It is noticeable that these knives favor a different technique than the one I use the most. Čeladin, who is behind this model, often throws with a lot of "slide", he lets his index finger slide along the back end of the knife. At least he does in his instructional videos. I tend to keep my index finger more still and instead press at the actual release. The difference is not entirely easy to explain but is there. But the techniques tend to mix a bit at different distances.

It is not how the knife appears in the air that is the problem in this case, but more that it is not completely easy to index. Vengeance is best held with the softly rounded back end inside the hand. But then it is important to bend the index finger at the right angle so that the distance and thus the pressure on the balance point will be correct. Sometimes the finger tends to move forward and then the knife becomes more difficult to master.

Then Vengeance is a model that is symmetrical, which entails both advantages and disadvantages. More precisely, it is about the knife being able to be thrown regardless of how it is gripped. There is no "up" or "down" which of course is good, especially if you juggle with the knife or pull it fast. But it also means that the handle or rather the rear end of the knife has the same rounding on both sides and thus does not give a different "push" in the index finger "slide" depending on how the knife is held. The thrower must take care of that detail himself.

These knives hit targets with authority


The construction or rather the shape is the same as on the Stinger, but I still experience the smaller knife as easier to throw. In any case, at a shorter distance. It may be the small variations in size, weight, and balance that come into play. To get the throws correct with Vengeance, you have to push fairly firmly to achieve the required counter-rotation. This increases the risk of misses. I feel that it is not possible to be as "nonchalant" when throwing with Vengeance if the expression is allowed.  

In return, Vengeance feels safer over longer distances. I find that it flies calmer and does not want to start rotating as easily. Now it should be added that my current record for No spin is a modest 8.35 m. Therefore it is lengths around seven meters that are referred to when I speak of distances.


Conclusion


Wulflund Vengeance is a rather special knife. Both in appearance and in how it behaves. However, the look is not written in stone as the model is available in several different versions. This is the basic version which is black and naughty. If price is not of interest and you feel like lively up your knife-throwing existence or just want a nice shelf warmer, these knives are available in various versions with etched patterns. And if that's not enough, they can also be had with details in bronze or even gold. Then we are not talking about training equipment anymore.

But even the simpler knives cost a penny can be added. Right now they can be bought at a reduced price, but even then they charge 258 € for a set. It is not on the cheap side but in return you get professional knives for your invested money. It does not get much better in the class simply even if there is no lack of competition. On the one hand, there are similar models from Wulflund themselves such as Top Dog and not least Arrow. The latter model can also be obtained from at least three different brands. Then, of course, there are other, similar knives on the market.

Vengeance, however, is not a knife that I unreservedly recommend to everyone even though they are very well made. Not because they are not good, because they really are! But because they require you to be technically savvy to get it right. It is especially the size and weight that contribute to that. To be of this type, they are quite large. No spin knives generally tend to be smaller than their rotational cousins. What size does, in this case, is that it requires you to be very determined on the release when you throw the knives. Otherwise, you will not be able to stop the rotation, there is some mass that must be counteracted.

Wulflund Vengeance designed by Adam Čeladin


In the original version must be said. A version called Vengeance Slim has been released relatively recently. It is said to be for beginners as it is slightly thinner and also weighs a bit less. It gives lower momentum to control when the knife has started to move for the benefit of the inexperienced. It can be added that the model is also slightly cheaper.

However, it is not without advantages throwing a heavier knife either. It gives a calmer flight, more powerful hits, and more surface to put your fingers against when the knife is to be gripped and released.

If you know that you like heavier throwing knives that are focused on no spin and have disciplines like Walk Back and distance throwing in mind, these are the knives for you! However, with the reservation that they may not be fully approved for competition in Europe from this year onwards. But if you want solid training equipment, Wulflund Vengeance is an excellent choice!



Wulflund.com




Specification:

Steel: Spring steel, 54SiCr6 (CSN1460) 
Length: 250 mm 
Width: 13/33 mm (at the beginning of the edges and at most over the handle)
Thickness: 8 mm
Weight: 280 g (275 at the moment)
Balance point: handle heavy 15,8/9,2 cm 



/ J 


* The rules apply from 2022 and can be read here:
https://www.knifethrowing.info/files/2022/Herrischried/rules/Rules_World_Championship_Herrischried_2022.pdf. However, they are notoriously difficult to find and if you Google Eurothrower's rules, you will come to an obsolete version from 2019. (The search was made in January 2022.) The rules are instead found under information for the upcoming World Cup which is to be held in southern Germany in August.

fredag 21 januari 2022

Fredags-EDC XCV

Färg. Det är något som kan behövas så här års. Med undantag av de mycket få dagar när himlen faktiskt har varit blå är det mesta grått. Särskilt i den här delen av landet där snön mestadels gör tillfälliga besök för att ställa till det i trafiken och göra allt halt och isigt för att sedan försvinna i ett nästan oändligt slask. Eller vatten med konsistens som jag brukar kalla det. 

Finns ingen färg i tillvaron får den tillföras. Dagen till ära sker det med hjälp av två färgklickar i fickan. Sedan går mitt humör i dur. Är det rött eller gult? En färgklick hursomhaver. Helt oförhappandes är jag på glatt humör. Ingen särskild orsak alls, det bara råkade bli så. Om jag sätter mig i ett hörn och håller truten kanske det går över?

"Double the Vics"


Knivarna som står för det glada inslaget i bilden kommer förstås från Victorinox. Skölden med det schweiziska korset ger en ledtråd även om det nog inte är många i knivvärlden som inte känner igen världens överlägset mest sålda knivmärke. Faktum är att de är så kända att ett flertal människor utanför vår lilla sfär känner till dem. 

De här specifika knivarna är något mer ovanliga och kommer från 2021 års begränsade upplaga i färgen "tiger orange". En lysande och i mina ögon mycket tilltalande nyans. Modellerna är Hunter Pro Alox LE och Pioneer X LE. X:et innebär att det är en Pioneer med extra tillägg av en sax i arsenalen av verktyg. Hunter Pro är Victorinox största fällkniv och ståtar med ett av de mest bekväma handtaget för en sådan kniv som jag stött på. 

Om du gillar dem så går båda modellerna fortfarande att köpa i de flesta butiker som saluför märket. Victorinox begränsade upplagor innebär inte att de gör ett mycket litet fåtal utan att de förbehåller vissa utvalda färger för ett specifikt år. 


Glad fredag på er go' vänner!

/ J - fredagsjoddlar

#knivesandbikes #knivigtvarre

torsdag 20 januari 2022

Men vad f-n Spyderco!

 - så här skall det väl inte se ut, del III

För ett bra tag sedan skrev om ett par mindre lyckade Spyderco-knivar i form av Spyder Throwers.* Ni vet Spydercos första och enda inlägg i kastknivsdebatten. 

Kanske är det också det sista också för de är inte bra måste jag säga. Själva formgivningen är det absolut inget fel på, tvärtom, de är klassiker licenstillverkade från en modell kallad Venom designade av den kanadensiska knivmakaren och knivkastaren Harald Moeller. 

Dessutom tycker jag personligen att de är snygga med sitt tvåtons-utförande och satin-finish. Så långt är allt väl. 

Två äldre och en nyare kniv av modell Spyder Thrower L

Men så var det materialvalet som är ett sorgesamt kapitel. Man valde av någon outgrundlig anledning att tillverka dem i 8Cr13MoV-stål. Till skillnad från fällknivsvärlden är det inte dåligt för att det är undermåligt när det kommer till att bibehålla skärpan. Här är det andra kriterier som gäller. Nä, det är uselt för att det är sprött! Åtminstone som det är härdat och värmebehandlat i de här knivarna. 

Det förhållandet gäller nämligen ersättningskniven likväl som originalen. Och mellan dem är det ett eller ett par år i tid så på den fronten har uppenbarligen inga förbättringar gjorts.

Inget att vara stolt över!


Kastknivar göres bäst av fjäderstål, kolstål eller möjligen D2 härdat till låga Rockwell-tal. Skall man nu välja rostfritt är faktiskt de allra enklaste troligen bäst. Vi talar då om 420J2 och dylikt. Hur som haver, i fallet Spyderco blev det fel. Knivarna flisar sig varje gång de stöter på något hårt vare sig det är en grus, asfalt, sten, betongplattor eller varandra. Saker som träningsknivar måste klara av och gör om de är av rätt material kan väl tilläggas. Jag har både väsentligt billigare och dyrare knivar som inte lider av samma problem. Med det sagt är inte prisklassen avgörande. 

Men förutom att knivarna snabbt såg ut som skräp så var problemet att en av dem gick av. Men det har jag redan skrivit om. Vad jag inte hann förtälja den gången var bekymret som uppstod efter den förvisso eminenta kundservicen. 

Spyderco har nämligen i sin oändliga visdom GJORT OM knivarna mellan omgångarna. Det innebär att det i princip inte är samma modell längre vilket medför att du inte kan ersätta skadade eller avbrutna knivar alternativt komplettera med fler!

Som synes är slipningen modifierad på flera vis, slipfasen är bredare, en sekundäregg mot spetsen har tillkommit och övergången från ricasso till egg är flackare på kniven i mitten


Här syns den nya fasningen men framförallt skillnad i tjocklek


Hur fan tänkte de där? Ett typiskt misstag i strävan mot "CQI" som de väljer att kalla det. Eller constant quality improvement som det utläses. Här blev det inte ett dugg förbättrat bara jäkligt fel. 

Det första du märker är att små detaljer är ändrade på knivarna. Eggarna har vuxit från 8 mm bredd till 10 vilket även gör dem något tunnare och därmed ännu känsligare. Därtill har de fått en ny sekundäregg mot spetsen till. Troligen för att de skall sätta sig lättare men det var aldrig något problem från början. Sedan har början på eggarna fått en flackare vinkel. Därtill kan läggas att "fingerskydden" nu är spetsigare och att den fasade kanten runt handtag och ricasso är mer uttalad än tidigare. 

Men det mesta av det är kosmetika och utgör på sin höjd ett litet irritationsmoment för ögat om man betraktar hela setet. Det som gör att Spyderco helt gjort bort sig är att de valt att snåla in på materialet. Knivarna är nu 0,5 mm tunnare! De har bantats från 5,7 mm tjocklek till 5,2 mm. Det kanske inte låter mycket men det medför dessvärre också att de är hela 30 gram lättare! Och däri ligger problemet. Procentsatsen är tämligen hög med tanke på att det rör sig om en minskning från 293 g till 263 g. På hemsidan står det dock att knivarna ursprungligen skall väga 289 g vilket de inte gör. De väger mer än så nu, i nedfilat tillstånd.

30 gram är en rejäl viktskillnad i sammanhanget. Särskilt som knivarna väger under tre hekto från början!


Det går utmärkt att kasta med dem ändå och ibland övar jag med knivar av olika modell bara för att bli bättre på just den biten. Men det ligger i sakens natur att set med kastknivar skall vara lika! De  här uppvisar så stora skillnader att det skulle kunna handla om en annan storlek eller modell. Exempelvis är skillnaden mellan säg Wulflund Vengeance som jag recenserade härförleden och den mycket lika Wulflund Top Dog väsentligt mycket mindre. Tilläggas kan att "lillebror", Spyderco Thrower Medium enligt uppgift väger in på 252 g. Det betyder att det är mindre skillnad mellan den och Spyder Thrower Large än vad det är mellan de gamla och nya versionerna av den större modellen. 

När man talar om precisionskastning i tävlingssammanhang är det inte lämpligt att ha en uppsättning knivar som är så olika i vikt och därmed känsla. 

Men det här är inget jag hört någon annan tala om och det säger mig att Spyderco inte riktar sig mot dem som verkligen vill kasta kniv. De tar mest betalt som om de gjorde det. Spindelloggan är dyr i det här fallet. Någon extra kvalitet medför den inte och "QCI" är enbart det om man faktiskt gör förbättringar. Ingen riktig kastare lär ha önskat knivarna lättare i vilke fall som helst. För att vara knivar inriktade mot rotationskastning med tilläget "L" som i "large" var de lätta redan från början. 

Nä Spyderco, lär om och gör rätt nästa gång. Den kanske går att släppa en fällkniv i "version 2" med vad som är önskade uppgraderingar. Men när det gäller kastknivar finns andra parametrar att ta hänsyn till. Alternativet är att ni nästa gång skickar ut TRE nya knivar när de går av. För det kommer de att göra om jag använder dem. Som tur var har jag numera knivar i bättre material som inte viker sig på mitten nästan lika lätt som de fällknivar märket är mest kända för!


/ J - materialtestare delux

* Den tidigare delen av texten kan hittas här!