Recension Vosteed Raccoon

 

-  superpraktisk kniv med roliga kläder

Nästan alla väletablerade knivmärken har sina guldhöns, modeller som helt enkelt säljer bra. Idag är det dags för en recension av sådan modell. Det är förstås Vosteeds Raccon jag talar om 

Det är för övrigt min första recension av en kniv från det här märket. Därför var det lite extra spännande, särskilt som den här lekfulla designen kallad  "Doodle Monster" tilltalade mig. 

Vosteed Raccoon

Raccon finns i en ruskig massa varianter. Kanske flest av dem jag stött på. Det eftersom det finns så många variabler. Först kan kniven  fås med olika bladform. De finns både som drop point, clip point och med ett modifierat Sheepsfoot-blad. För att komplicera det hela finns de därtill i olika stål som exempelvis Nitro-V, 14C28N, 154CM och S35VN. Det spektrat torde täcka det mesta. 

Därtill kan man välja olika låstyper då den finns både med cross bar-lås och en knappopererad top liner lock. Sedan var det förstås alla olika varianter av handtag. Där kan väljas mellan olika material som Micarta, G10 och Titan. Utöver det finns förstås olika färger och mönster att välja på. Det hela blir nästan för mycket att överblicka men som tur var kan  man inte välja fritt mellan alla kombinationer men det finns ändå över 30 olika utföranden att välja mellan. 

Den här framgångsrika modellen är designad av en uppenbarligen talangfull man vid namn Yue Dong. Nu skall vi ta en närnare titt på på Raccoon för att försöka utröna varför den blivit en succé.

Tvättbjörn i Doodle Monster-version

Kortversion: Vosteed Raccoon, en kameleont med en solid och praktisk grund och ett spännande lås

Blad

Som konstaterades ovan så finns Raccoon att tillgå med olika typer och det här är den som ser "snällast" ut, en tämligen rundad drop point. Ur praktiskt hänseende fungerar de alltid även om spetsen inte blir lika uttalad och därmed inte lika effektiv som på en clip point.

Så här ser drop point-versionen av Raccoon ut

I det här fallet ser bladet tämligen harmoniskt ut vid första anblick. Med det avser jag proportionerna. Det innebär en längd på 82 mm (3,25") med en höjd på 27 mm. Bladet är sedan flatslipat till nästan full bredd. Finishen är en rätt grov stentumling och märkningen är diskret. Så diskret att den faktiskt är svår att se men på ricassons ena sida hittas märket och på motstående hittas ståltyp. 

Godset är 3 mm tjockt och bakom eggen mäter den 0,5 mm. En av få saker som kunde  förbättras en aning. Något tunnare hade jag föredragit. 

Stålet som hittas i den här versionen är 14C28N, ett välbekant stål för mig och därmed er läsare av bloggen. Sedan kan det förstås härdas och värmebehandlas olika. Här är det av allt jag kan utläsa korrekt utfört. Kniven har inte fått hack i eggen rullat under testperioden. Hårdheten på bladet uppges ligga i spannet 58-60HRC. Där skulle jag gissa att den här ligger i mitten till nedre delen av det. Den känns inte så hårt helt enkelt. Skärpevaraktigheten är god men inte den bästa. 

Stålet som nyttjas i den här versionen är 14C28N

Att använda Raccoon är en fröjd. Det här är en bra EDC-kniv vilket mer konkret innebär att det här bladet fungerar utmärkt till de mesta uppgifter du kan stöta på till vardags. Om vi börjar med de vanligaste så är det nog förpackningsmaterial av olika slag vilket inkluderar kartong, papp, plast av olika tjocklekar och segheter, nylonremmar och snören. 

Tack vare gode geometri skär det här bladet genom kartong med lätthet. Att bladet är flatslipat och inte tjockare än tre millimeter är viktigt här. Sedan räcker en vass egg långt när det gäller att kapa allt som inkluderar snören och tunnare rep. Här får väl erkännas att den något brantare eggen gör att den håller längre. 

Sedan händer det ju att man skär i andra saker också. Trä är mycket vanligt för mig i alla  situationer som är utanför hemmet. Inte minst när jag är på knivkastningsbanan. Faktum är att Raccon klarar det rätt bra ockå. Men ok, det är ingen "bushcraft"-kniv. Till det är slipningen inte optimal. 

Föda är inget jag ägnar mig att skära med fällknivar förutom vid två typer av tillfällen, när jag är ute till skogs och vid just recensioner. Då får jag mer användningstid samt möjlighet att se hur de uppträder i ytterligare några olika konsistenser. Faktum är att Raccon klarar sig galant i sammanhanget. Att bladet inte är tjockare än vad det är hjälper när det skall skäras frukt som äppel och päron eller rotsaker som palsternacka och morot. Även att stycka en kyckling går rätt bra även om jag hade föredragit ett litet längre blad. Annars är ersättare för en skalkniv vad fällknivar är bra för. Särskilt om man vill rädda eggen på sina finare köksknivar tar man exempelvis den här lilla gynnaren och skalar en rotselleri som kan ha lite jord kvar på utsidan. 

Handtag

Som många andra knivar bygger Vosteed Raccoon på en lättad stålram. Utanpå den hittas två sidor av i det här fallet G10. I rygggen återfinns en partiell back spacer gjord av aluminium som eloxerats till samma färg som tumknopparna som för övrigt är gjorda i samma material. 

Konstruktionen är sedan sammanhållen av pivotskruven samt ett par ytterligare skruvar, alla i storlek T8. Bra gjort Vosteed, vi uppskattar att huvudena har samm och större storlek. De är svårare att dra runda då. 

Raccoon bjuder på ett komfortabelt handtag

Sidorna har en rätt sträv yta som bidrar till ännu bättre fäste när du har våta eller svettiga händer. Men det som utmärker dem mest i det här fallet är nog mönstret. Det tål att tittas på en stund för att upptäcka alla detaljer. Bland  annat har man smugit in märket i det på ett snillrikt vis. Kanske inte nödvändigt ur praktisk synpunkt men definitivt roligt. 

Ryggen är till största delen öppen men där hittas en liten back spacer i grön aluminium

Längden på handtaget är 111 mm vilket skall ställas i relation till en bredd på 12 mm och en höjd som varierar från strax under 20 mm till 25 mm. 

Handtaget är designat så att det har en markant fördjupning för pekfingret som hittas bakom ett brett och tydligt fingerskydd. Att det är så brett beror på att det även kan användas som "forward choil",  något som jag vanligen inte är helt förtjust i men som här fungerar väl. Där hittas även några räfflor för högre friktion. 

Sådana hittas även på bladryggen på inte mindre än två ställen! Något som tyder på god design, dels finns de vid basen av bladet för ett vanligt sabelgrepp och dels längre ut på bladet. Många märken missar det men det är där ett pekfinger hamnar vid vissa typer av precisionssnitt. 

Det här handtaget möjliggör många fattningar

...inklusive ett par som underlättas av "jimpings" långt ut på bladet

Med det sagt har jag redan avslöjat att det här handtaget fungerar alldeles förträffligt för några av de mer specialiserade greppen som med ett styrande pekfinger på bladet eller möjligen en tumme på samma plats i ett sk "Fillipino"-grepp om det främre greppet nyttjas. 

Men de vanliga greppen är helt ok de med. Sabelgrepp kan fattas på två vis, ett främre och ett längre bak tack vare formen på fingerskyddet. Hammargrepp är inte dumt det heller men då tvingas handen en bit längre bak och det blir ett "tre och ett halvtfingersgrepp" för mig. Det är förstås avhängigt handstorlek. 

Även grepp i nypan är utmärkta. Det här är ett bra handtag kan konstateras. Flexibelt och rejält. 

Öppning och lås

Tumknoppar ja, det är den ena och synliga metoden att öppna den här kniven. De kan förstås utföras med eller mindre ackuratess. I det här fallet är det inte en överdrift att påstå att de närmar sig perfektion. Vad avses med de stora orden?

Så här ser en nära perfekt tumknopp ut

För det första att placeringen av dem är utmärkt på två olika vis. De är lätta att nå och rörelsen blir därmed helt instinktiv för den som någonsin använt en enhandsöppnad kniv förut. Därtill är formen förträfflig. Ingen extraordinärt sett till form, de är av enkel tunnmodell men däri ligger storheten. De bara fungerar. Det andra viset som placeringen är suverän på är att knopparna är helt ur vägen när kniven används. De hamnar extremt nära handtaget när bladet är utfällt. Inget som skymmer delar av eggen med andra ord. 

Utöver det kan tilläggas att de sticker ut lagom mycket för att vara lätta att nå men inte så mycket att de kan haka i saker när man drar kniven. De kan också användas på tre olika vis. Du kan "smyga" fram bladet, det går att snärta ut bladet med tummen och på samma vis kan du göra med ett finger på baksidan av greppet. Ja och sedan avspeglar de färgen i handtagsryggen och delar av mönstret vilket är genomtänkt. 

Här syns dels hur nära handtaget tumknoppen befinner sig när kniven är öppen men även öppningsmetod nummer två, låsknappen

Appropå flera metoder så kan den här kniven även öppnas med låset på samma vis som går att göra med knivar med Cross bar- eller Compression-lås. Det är bara att pressa in knappen och låta bladet svinga fritt. 

Farten på in och utväg och den extremt mjuka gången underlättas av små toleranser och keramiska kullager. 

Låset är inte det vanligaste - ett "top liner lock" som kontrolleras med en knapp

Det lås som möjliggör hela hanteringen är av en relativt ny och spännande modell. Det handlar grund och botten om en liner lock. Det är väl inget nytt med det undrar ni? Jo, för det här är en toppmonterad dito som dessutom hanteras via en knapp. 

Det här var min första kniv med den här låsvarianten och erfarenheterna är strålande. Det känns som en väl utförd Button Lock att använda men torde vara något kraftigare. Hur som haver är det extremt lätt att släppa, det handlar trots allt om att trycka på en knapp. Den är något försänkt i handtagssidan så låset inte släpper oavsiktligt. En nödvändighet eftersom bladet annars svingar helt fritt och kunde ha öppnat sig fickan. Nu fungerar det perfekt. 

Bladet hålls på plats utan minsta glapp eller spel. Ytterligare en detalj att addera till listan över väl utförda saker på den här kniven. 

Att bära

Raccoon är inte den lättaste kniven på marknaden men heller ingen tungviktare. Med 112 g och en dryg decimeter i längd och en tjocklek på strax över en centimeter så är väl den här kniven så vanlig som det blir i fickan. Det betyder att den fungarar utmärkt. 

Ett enkelt men funktionellt stålclip

Kniven har heller inga utstickande detaljer då tumknopparna hålls låga nog. G10 materialet är förvisso något strävt men inget som hindrar kniven vare sig då den dras eller stoppas tillbaka i fickan. Clipet är av "deep ride"-typ men kniven sitter inte extremt lågt ändå så några problem att nå den finns inte. 

Raccoon är försett med ett enkelt men väl fungerande clip i stål. Det är fäst med två skruvar i tandem i storlek T6. Den sida som inte använts har tacknämligt en stålplatta vilket är en lyxig detalj. 

Spänsten i clipet är god och utrymmet under kanske inte är det största men fungerar till de flesta byxor och jeans. Detsamma kan sägas om rampen som förvisso kunde vara lite mer tilltagen. Men det är en avvägning, för liten och det är svårt att återbörda en kniv till fickan, för stor och den känns i handen. Det är något den här kniven inte gör, clipet smiter undan i de flesa grepp och orsakar inget skav. 

Sammanfattningsvis

Det är alltid spännande att recensera knivar från märken man inte har stött på eller åtminstone inte använt förut. Vosteed var ett sådant för mig. Lika intressant kan det vara att testa en bästsäljare. Det kan faktiskt konkurrera med att testa nyheter på så vis att här handlar det om att ta reda på om jag håller med alla andra och i så fall vad är det som gör en viss modell till en succé. Det kan faktiskt vara ren marknadsföring som lyft en kniv också. 

Men det är sannerligen inte fallet den här gången. Jag har min bild av Raccoon klar vid det här laget. 

Vosteed Raccoon är helt enkelt en  mycket kompetent EDC-kniv

Det märks omedelbart att kunskapen som behövs för att göra en bra kniv sitter i väggarna på den fabrik där Vosteed gör sina knivar. Det kan noteras i stort som smått. Till att börja med så känns Raccoon bara oerhört välgjord på det där viset som inger förtroende. Det avspeglas på element som hur kniven är sammansatt hur den är att öppna, stänga, hur låset tar och hur enkelt den är att dra och stoppa undan. Därtill var fabrikseggen bra och andra kvalitetsmarkörer som centrerat blad etc är uppfyllda. 

Men det syns även i omsorgen om detaljerna. På den här specifika modellen hittas de redan i mönstret på handtagssidorna. Sedan fortsätter det med hur man plockat upp de små färgklickar som finns där i både back spacer och tumknoppar för att fortsätta på den lekfulla linjen i Doodle Monster-serien.  

Andra detaljer där det framgår att tid lagts även på de små tingen är försänkta skruvar både i handtagssidor och i clip-infästningen och inte minst hur man valt att låta en liten platta täppa till hålet som blir på den sida som inte använts till clipet. Det trots att det här inte i grundutförande är någon exklusiv kniv sett till pris. Ytterligare exempel är hur man valt att ha dubbla rader med räfflor på bladet för att underlätta fler handpossittioner. 

Raccoon är en vinnare och Doodle Monster-temat är kul!

Den som kan läsa mellan raderna har redan förstått varåt det här barkar. Jag kan bara säga att Vosteed Raccoon är en förbaskat bra och prisvärd EDC-kniv. I det här fallet är den dessutom lekfull vilket gör den mindre skrämmande om den används i miljöer där man inte är så van vid knivar. Gillar du inte det finns den som sagt med nattsvarta blad och ett mer aggressivt clip point-blad också. Här finns något för de flesta!

Men oavsett så har du här en kniv som är riktigt effektiv nästan oavsett vad den används till och där man förstärkt det intrycket genom en gedigen konstruktion. Vad är det de brukar säga om perfektion, att det är summan av många små delar utförda väl. 

Riktpriset på Raccoon i det här utförandet ligger på hemsidan på 79$ vilket i Europa hamnar kring 75€ i butik även om den i skrivande stund fanns att köpa ännu lite billigare på något ställe. 

Vosteed Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 193 mm

Längd hopfälld: 111 mm

Vikt: 112 g

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N

Handtag: G10

Lås: Top Liner Lock, med knapp

Producerad av: Vosteed, tillverkad i Kina

/ J - testar "förmignyheter"

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - QSP Nebula

Nebula eller en nebulosa som vi säger på svenska är en samling gas och stoft i rymden. Det är vad den här kniven från QSP är döpt efter. Jag förmodar att det syftar till utseendet med sina högglanspolerade detaljer och blad som gör att allt skimrar.  

Särskilt gäller det de versioner som har handtag med en mångfald färger som den den här eller pärlemorversionen. Minst lika tydligt blir nog "rymdmolnet" när det görs i blå "shredded carbon fiber", resin med koppar/mässings-inslag och stabiliserat mångfärgat trä. Alla de skimrar på olika vis. Sedan har vi en version med sidor i orange ben. Hm? Den är rätt avvikande i gruppen. 

Men att man går ut med flera versioner direkt tyder på att QSP själva tror på den här modellen. Jag är böjd att hålla med dem. Förutsatt att man har ett visst sug efter "bling", Nebula är inte direkt diskret så att säga. 

QSP Nebula

Den här versionen har handtag i abalone, en slags snäcka för den som inte vet. Över det ligger ett skyddande lager som jag antar är någon form av resin. Genomskinligt är det i alla fall.

I övrigt är det mesta högglanspolerat, det gäller både ram, låsarm, den lilla back spacern och det spegelblanka bladet i 14C28N. Bladet har försetts med keramiska lager och glider i övrigt oerhört mjukt, möjligen bidrar poleringen av ramen till det.

I övrigt kan sägas att bladet är en distinkt clip point som är 74 mm lång och 3 mm tjock. Bladet är  flatslipat till cirka två tredjedels höjd. Utseendet förstärks av en rejäl falskegg men den försvinner nästan i allt som skimrar.

Handtaget är av typisk cigarrform och i dess avrundade ände hittas ett fånglinehål. Något som kanske behövs då det bästa sättet att bära den här kniven är i ett läderfodral. Något som kan köpas till. Nebula saknar nämligen clip.

Nebula ligger bra i handen och ankras där genom ett generöst urtag för pekfingret. Här är det formen som ger fäste och inte materialen. Totallängden är 176 mm och vikten ligger kring 115 g. En rätt diskret kniv när det handlar om storlek med andra ord. 

Om handtaget är blankt så är det ingenting i jämförelse med bladet!

I övrigt kan sägas att kniven kan öppnas på flera sätt då bladet har både tumknoppar och flipperfena.

Kniven låser med vad de på hemsidan kallar liner lock men är snarare med tanke på utseende och funktion ett "bolster lock" vilket i sin tur är en variant av ett frame lock. Funktionen är utmärkt är den första känslan. Något glapp i bladet är det inte tal om.

Det är något som utmärker hela kniven, en känsla av att den är synnerligen välbyggd. Passningen mellan materialen, slipning, polering och att allt är rundat är saker som bidrar till det. Sedan finns detaljer som höjer helhetsintrycket ytterligare eller vad sägs om att det här utförandet har vad som förefaller vara turkos eller annan blå sten inlagt i presentationssidans pivot-huvud. För övrigt har den justerbara pivotskruven även fått en anodiserad krage. 

Sammantaget är den här kniven lite av ett smycke men som ändå gömmer en stabil liten EDC-kniv där under den polerade ytan. Ett flatslipat clip point-blad i 14C28N och ett enkelt handtag har sällan gjort någon besviken. Särskilt inte när kvaliten är så här hög.

En rapport kommer i sedvanlig ordning.

QSP Knives

/ J - letar abalone

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Civivi Neurohaptic

Stor och stadig kanske inte alltid är ord man förknippar med Civivi  men faktum är att de då och då släpper någon modell som tillhör XL-skolan. Kanske inte om man jämför med ett visst märke av kallt stål men ställd mot det mesta andra. Sedan tidigare har jag exempelvis Sentinel Strike som är en tämligen stadig bit även om den inte kan matcha Buster FG som faktiskt är en riktig best oavsett vad den jämförs med.  Eller vad sägs om 245 mm längd och 175 g i vikt? 

Riktigt så stadig är inte dagens kniv Neurohaptic även om den också tillhör de största jag har från Civivi. 

En substantiell kniv från Civivi

Omskrivet till faktiska mått innebär det en totallängd på 225 mm och en vikt på 122 g. Särskilt det sistnämnda är sympatiskt med tanke på att bladet mäter hel 95 mm i längd. Det är för övrigt ett clip point-blad där den klippta delen är helt rak vilket ger bladet ett rätt distinkt, nästan lite dolkaktigt utseende. Därtill har bladet en rejäl "fuller" vilket dock inte framgår så tydligt i den här svärtade versionen. Tjockleken på bladet är 3 mm och stålet som används är Nitro-V. Bladet är flatslipat och har en slifas som är 20 mm hög. 

Handtaget är 124 mm långt, undanräknat den utstående fånglineöglan och höjden 26 mm som mest. Tjockleken uppgår till 13 mm. Slår man ihop de måtten med ett väldigt rakt handtag så får man en enkelt men mycket bekvämt grepp som passar såväl alla händer, tror jag i alla  fall, samt alla möjliga och omöjliga grepp. 

Materialet som används är G10 och den kan fås i ett par olika färger

Civivi Neurohaptic

Neurohaptic öppnas med en flipper och på sedvanligt Civivi-maner så är funktionen trimmad till perfektion. Det gäller både öppningen och låsfunktionen som är en button lock. 

Bladet löper som vanligt på keramiska lager. I Civivis värld är det mer standard än undantag nuförtiden. 

Så sammantaget är det här en rätt stor, lätt och mycket smidig kniv. En kniv för den som vill ha något rejält utan att ha ett bojsänke i fickan. Väl värd att ta en noggrannare titt på och det är exakt vad jag ämnar göra. 

Civivi Knives

/ J - botaniserar i Civivi-katalogen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Lionsteel Q4ttro

 

-  en lyxig EDC-kniv från Italien

Lionsteel släppte för ett antal år sedan en kniv vid namn T.R.E där namnet stod för "Three Rapid Exchange" och syftade till de tre öppningsmetoderna samt en finess som innebar att både flipperfenan och plattan som agerade tumknopp kunde skruvas bort. Den betraktades som såpass innovativ att den belönades med utmärkelsen "Overall Knife of the Year" det året. 

Det var 2015 och vad kan vara mer passande att till dess tioårsjubileum 2025 släppa en modell som både är en hyllning samtidigt som den är ännu lite mer på alla plan.  

Kniven fick namnet Q4ttro. Både namn och stavning ger en fingervisning om vad det handlar om. Men mer om det senare. 

Lionsteel Q4ttro

Precis som föregångaren och en majoritet av knivar i Lionsteels katalog är den designad av Molletta, vars riktiga namn är Michele Pensato*. Är man bekant med hans verk är det  inte svårt att spåra både hans designelement och Lionsteels specialiteter i den här kniven. Jag tänker bland annat på detaljer som rundade bladryggar och det mikromönster som hittas på titansidorna.

Vad gäller teknik ligger även Q4ttro i framkant vad gäller material och till viss del innovationer även om den inte kommer i närheten av det rymdskepp i Lionsteels katalog som är ROK**. 

Jag har tidigare recenserat T.R.E som den här kniven är en uppföljare till även om den varianten jag har, märkligt nog, saknar det system som gett den dess namn. 

Q4ttro är resultatet av ännu ett samarbete mellan Lionsteel och Molletta. På bilderna ovan är den ena flipperfenan avlägsnad

Som vanligt vad gäller Lionsteelprodukter finns även Q4ttro i flera utföranden. Den här är gjord helt i titan men annars finns modellen även med presentationssida i Micarta, G10 eller kolfiber. Det kan nämnas att G10 och Micarta-utförandena en back spacer i G10 istället för titan.

Kortversion: Lionsteel Q4ttro, en mycket sympatisk EDC-kniv gjord av exklusiva material fast kanske med en öppningsmetod för mycket. 

Blad

Bladformen är inte unik på något sätt vare sig för knivar i allmänhet eller för Lionsteel. Proportionerna andas dock Molletta även om det har lite mindre buk än vad hans knivar vanligen har. Att det är en drop point framgår tydligt och utseendet förstärks av den lilla falskegg som både understryker linjerna och tunnar ut spetsen vilket gör den mer effektiv. Det som är utmärkande för bladet är förstås den markanta nagelskåran som i det här fallet är fallet går igenom bladet och bildar ett smalt rektangulärt hål. Det fyller två funktioner, något jag återkommer till. 

Bladet är 84 mm långt med en tjocklek på 3,8 mm vilket är tämligen väl tilltaget för en så här liten kniv. Höjden på bladet är 25 mm. 

Finishen på bladet är en tvärgående halvblank satin. Märkningen finns där men formatet är väl valt, det vill säga litet och relativt diskret. På presentationssidan hittas Lionsteel-loggan samt Maniago och ståltyp. På motstående sida återfinns texten "Molletta".

Som oftast med knivar från Lionsteel så är bladryggen rundad. Det gäller även övergången mellan blad och fästet för flipperfenan. Allt exempel på omsorg om detaljer, något de är bra på. 

Stålet i den här kniven håller samma höga klass som alla andra material eller vad sägs om CPM Magnacut?

Likt de andra ingående materialen i den här kniven så är bladstålet av högsta kvalitet eller vad sägs om CPM Magnacut? Det är något av det senaste som folk, eller snarare de människor som hittas on-line, talar om. Ett så kallat superstål med de egenskaper som hör till det epitetet. Det innebär att det är mycket rosttrögt samtidigt som det både kan ta och bibehålla skärpan exceptionellt väl. Men de positiva egenskaperna slutar inte där. Det här pulverstålet är därtill segt vilket är en egenskap som är svår att förena med de andra. Det innebär att jack i eggen inte uppstår i första taget. Något som inte gäller för alla rostfria stål. 

En annan smått unik egenskap är att Magnacut till skillnad från andra högpresterande stål som S90V och M390 är relativt lätt att slipa. Anledningen är mindre krom, både bildligt och bokstavligt, karbiderna är mindre vilket gör det lättare att underhålla och procenthalten är lägre. Hur som haver talar vi om crème de la crème här, bland det finaste du kan ha i en fällkniv.

Men det är förstås förutsatt att stålet är rätt härdat och värmebehandlat. Något som Lionsteel vid ett par tillfällen fått kritik för tidigare under åren. Men jag måste medge att jag inte haft några problem med deras knivar. Det tror jag kan ha med att göra att när jag testar knivar använder jag dem bara, förvisso komprimerat och väsentligt mer än jag skulle göra annars. Men jag försöker aldrig "döda" dem med vansinniga utmattningstest eller se vart gränserna går för de ingående materialen genom att provocera dem till dess att de går sönder. Jag testar inte heller knivar med egen Rockwell-testare och andra maskiner. De får de metallurgiskt intresserade ägna sig åt.

Här uppges hårdhetsgraden till 60,5 - 62,5 vilket torde vara gott nog för det här stålet. Jag har heller inte märkt att det skulle vara mjukt på något vis.

Q4ttro har en stilren drop point med något mindre buk än en del andra modeller från Molletta

Men viktigare än materialval kan geometri och slipning vara och på den punkten måste jag ge lite negativ kritik. Lionsteel har inte riktigt vågat lita på materialet och göra det tillräckligt tunt bakom eggen. I nuläget mäter Q4ttro kring 0,7 mm. Magnacut klarar definitivt av att vara tunnare. Jag skulle vilja se den siffran närmast halverad eller åtminstone ned under 0,5 mm.  

Q4ttro skär inte dåligt då fabrikseggen var vass nog men den skär inte heller så bra som den skulle kunna ha gjort. 

Men överlag är den här bladformen och storleken optimal för EDC-bruk i mitt tycke. Det finns både rak egg och buk att arbeta med. Det senare är viktigt i min bok då det underlättar arbeten mot plana underlag. Du kan exempelvis inte göra små "rocking cuts" med en helt rak egg. Storleken gör att det finns tillräckligt med egg för de flesta sysslor jag kan komma på utom de allra tyngsta. Men då kanske det ändå är läge att växla upp till en fastbladad kniv. 

Vidare gillar jag spetsen som är vass nog för de där småsakerna jag använder den till. Den är tunn utan att vara för klen. 

Även om Q4ttro inte har den bästa eggeometrin så hjälper den fulla flatslipningen till att  göra så bladet glider igenom de flesta material med lätthet. Särskilt gäller det vardagsmaterial som kartong och olika varianter av plast. Att kniven har ett fint stål märks då det gått lång tid mellan underhållen. Jag såg dock vid författandet av den här recensionen att jag faktiskt fått ett litet jack i eggen. Något som jag skall slipa bort och i samband med det fundera på om jag skall reprofilera bladet en smula. 

Handtag

Om bladets främsta egenskap var det ypperliga materialet kan detsamma sägas om handtaget. Materialet är titan och det går igen i både sidor, back spacer och clip. I presentationssidan finns därtill en intarsia av flerfärgad kolfiber. Men det typiska för den här kniven är ändå inte det utan hur det behandlats. Här finns både stora och mindre detaljer att granska. 

Ett handtag helt i titan vilket även inkluderar back spacern. I presentationssidan hittas sedan ett inlägg av "marble fat carbon fibre"

Lionsteel har många integraler på programmet men Q4ttro tillhör inte dem. Istället utgår den från två vanliga titansidor i det här utförandet. Fast egentligen är de inte så vanliga, de är nämligen mer bearbetade än flertalet knivar. 

Det mest uppenbara är att det här handtaget är eloxerat i en brun/brons-ton. Sedan kan konstateras att presentatsionssidan har en fräst fördjupning för att husera en dekorativ kolfiberplatta. Det syns även att tid lagts på att runda och fasa kanterna. Till och med insidan på bladskåran har Lionsteel valt att runda på ett föredömligt vis. Ett ställe som annars missas ibland. Allt är helt enkelt mycket välgjort. 

Allt är titan, från de fint rundade sidorna med sitt mikromönster till den "flytande" back spacern

Detsamma kan sägas om hur fästet för clipet hållits minimalt och inte minst att man trots att kniven inte är en tungviktare har valt att ändå lätta den på insidan. Ett hål finns under kolfibret och till och med låsarmen är lättad. Ytterligare en detalj i handtagssidan är den trekantiga pivotskruven. Det gör förstås att den inte snurrar fritt om spänningen i bladet behöver justeras. En annan är att man valt att en "landningsbana" för pekfingret när flipperfunktionen används. Ingen vass kant där heller utan en fördjupning som gör att fingret landar mjukare. 

Det finns många detaljer att studera på Q4ttro som hur väl fasade kanterna är där pekfingret landar efter man använt flipperfenan, clipets infästning eller den trekantiga pivotskruven. 

Orgien i detaljer slutar inte där, nämnas bör också att alla skruvar är dragna från ett håll. De som håller ihop kniven, vilka är tre till antalet är av Chicago-typ för att inte gängorna skall dras rakt in i titanet. Storleken är T6. Ja, förutom pivotskruven då som är av storlek T8. De enda skruvarna som som är dragna in i titanet är de som håller fast kolfiberplattan. Den är för övrigt också av god kvalitet. Den enda invändningen om man nu skall ha en sådan är att kanterna på den känns rätt tydligt.

Runt alla finns en förstärkning som ett huvud i metallen. Hela handtaget har också fått ett fint mönster som dels gör kniven mer visuellt intressant samtidigt som det ger lite taktil feedback. Jag skulle inte gå så långt att jag påstår att greppet blir mer stabilt av det.

Först nu kommer vi till back spacern som även den är gjort i samma eloxerade titan som resten. Dessutom är den vad som ibland kallas för "flytande", den har en form som inte täcker hela ryggen utan lämnar delar öppen.

Handtaget är enkelt, tämligen rakt och välformat varpå alla grepp fungerar

Storleken kan jämföras med TRE då handtagen har stora likheter sinsemellan. Här är allt dock en aning större vilket innebär en längd på 112 mm, en tjocklek på 12 mm samt en höjd på runt 25 mm. Den fyller således handen bättre än sin föregångare.

Storleken medför även att alla fyra fingrar ryms på ett förträffligt vis. Även om själva handtagets konstruktion och detaljer är avancerade så är inte formen det. Den är snarare bedrägligt enkel på det där viset när det är väldesignat och bara fungerar. Det innebär att alla kan nyttjas. Det gäller vare sig du håller kniven i ett vanligt hammar- eller sabelgrepp, vänder den upp eller i omvända fattningar. Den går lika bra att hålla i nypan som i näven. Välgjort helt enkelt.

Öppning och lås

Förutom fina material och omsorg med detaljerna är det på det här området som Q4ttro är tänkt att briljera. Den ståtar med inte mindre än fyra olika sätt att öppna kniven. Två eller kanske t o m tre av dem kan tillskrivas nagelskåran/hålet i bladet. Två av dem är kopplade till de dubbla flipperfenorna. Frågan som genast inställer sig är "fungerar de bra?" eller handlar det om kvantitet över kvalitet? 

Här hittas en delförklaring till knivens namn, den kan öppnas på inte mindre än fyra olika vis!

Först kan kniven öppnas med två händer. Det går geschwinnt genom att greppa runt skåran som ger för ändamålet gott fäste. Inga konstigheter. Samma hål agerar även bladhål á la Spyderco. Givet hur smalt det är så är vi inte på samma nivå i funktion kan sägas direkt. Man måste träffa rätt och pressa tummen rätt hårt nedåt mot själva bladet för att uppnå den friktion som krävs. Sedan går det dugligt. Bladet löper trots allt på kullager. Sedan gäller samma regel som med del andra knivar med den här typen av lås, du får absolut inte placera ett finger på låsarmen. Det extra trycket gör att det är mycket svårt att få ut bladet. 

Samma skåra/hål gör också att den som är lite fingerfärdig kan nyttja en snärt med pekfingret på andra sidan för att få ut bladet. Inte heller här är funktionen perfekt. Motståndet är trimmat för att de två andra metoderna skall fungera. Men träffar du rätt går det trots allt bra.

Även Q4ttro har Lionsteels "REF"-system vilket innebär att flipperfenan kan avlägsnas

Sedan går det knappt missa de två flipperfenorna. En är elegant, den andra ful. En går att avlägsa en är fast. Den vanliga eller den på ryggen vilket du föredrar är utrustad med ett så kallat REF-system vilket är Lionsteels namn på en avtagbar flipperfena. Utan den blir kniven generellt mycket snyggare men då det är det bästa sättet att öppna kniven på satte jag tillbaka den. Men perfekt är den inte. Rätt liten och en smula kantig i formen. Det är i och för sig bättre än att fingret glider av. För att vara Lionsteel är den tämligen välfungerande men snärtiga öppningar har aldrig varit deras forte.

Frontflippern är jag däremot ingen varm anhängare av. Lägger du kniven på sidan i handen och planerar hur du skall gå till väga fungerar den. Men den är vare sig liten eller diskret. Troligen för att den måste vara stor vilket i sin tur beror på att toppen redan är upptagen vilket gör att den hamnar längre ned i relation till pivotskruven vilket påverkar geometrin.

Så visst, fyra öppningar och alla fungerande men kanske ingen som är allra bäst.

Den här kniven har ett välfungerande ramlås 

Låset är desto enklare. Det är ett välgjort ramlås i titan med alla därtill hörande attribut, det vill säga utbytbar låsarmsförstärkning i stål med ett översträckningsskydd. Det finns inte så mycket mer att säga än att det fungerar väl. Bladet hålls på plats utan rörelse i någon riktning och det är lätt att komma åt låsarmen när låset skall släppas tack vare den generösa utskärningen i handtagssidan. 

Att bära

Q4ttro väger in på 106 gram. Inte särskild tung och tidigare sade jag att handtaget var 11,2 cm långt. Inget att vara rädd för det heller. Så totalt sett är det här en kniv som är bekväm att ha i fickan. Förvisso sticker det ut metalldelar som en mindre flygplanskyrkogård i framänden men ingen av dem fastnar i saker. Den större pekar ju nedåt i fickan, så förvara inget mer där, och den andra är tämligen låg om än något för kantig för min smak. 

Ytan i sin tur är inget som inverkar på vare sig drag eller undanstoppande av kniv. Titanets mikromönster påverkar inte den biten av handhavandet. 

Clipet är ett fräst titanclip som väl matchar knivens utseende och som dessutom fungerar bra

En annan positiv egenskap är att clipet, trots att det är ett fräst titanclip, fungerar utmärkt. Ibland stöter man på varianter av den lösningen som i princip är en metallkrok. Det gäller inte här. Det är ett elegant clip som väl matchar knivens utseende. Inte minst som det fått samma färg som resten av handtaget samt samma mönster.

Sedan har man från Lionsteels sida valt att enbart fästa den med en skruv men den tar hjälp av en liten tapp som gör att clipet inte vrider sig i sidled.

Funktionen är avhängig av att man valt att hålla det tunt. Det gör att spänsten är tillräcklig för att det enkelt skall gå att föra över exempelvis kanten på en jeansficka. Den klarar det mesta i tygväg men kanske inte mycket tjockare än så.

Sammanfattningsvis

I mitt tycke är Lionsteel Q4ttro en rätt säregen kniv. Jag visste delvis vad jag gav mig in på då jag har fler knivar från dem som är signerade Molletta. Men en del saker var trots allt överraskningar. Att jag skulle förvänta mig en mycket arbetad kniv där alla ytor är mönstrade, fasade och slipade visste jag. Att materialen var av högsta kvalitet skvallrade specifikationen om. Det gällde framförallt bladstålet i det här fallet då Magnacut förvisso inte är helt nytt på marknaden men var tämligen oprövat i sammanhanget när den här kniven släpptes förra året. 

Presentationstexterna gav också en antydan till om vad som kunde förväntas av hur kniven kunde öppnas. Det var förstås något jag var nyfiken på!

Q4ttro är en förträfflig EDC-kniv, här tillsammans med den kniv som den hyllar och som föregick den, TRE. 

Men på det området får jag nog ge lite negativ kritik. Fler valmöjligheter behöver inte alltid betyda bättre. Dels finns risken att motståndet i bladet inte är optimalt för någon öppningsmetod. Dels att kniven känns "plottrig" i framänden med hela fyra olika öppningsmetoder varav två är flipperfenor. Ett litet tillägg är att jag faktiskt tycker att den detaljen ävn är mindre tilltalande rent visuellt. 

Flera metoder ställer också till det för den vane knivanvändaren då man helt enkelt kommer på sig med att tveka när det skall väljas. Det går dock att träna sig till. Ett tag körde jag med tumhålet utan fenan på ryggen, fast det är den som fungerar bäst så den åkte på igen. 

Jag kan nog inte låta bli att komma till slutsatsen att i det här fallet är det nog mer en idé som skulle förverkligas än ett övervägt beslut grundat på nödvändighet. TRE skulle hyllas och det igenom både MER och FLER som i större och med ytterligare en öppningsmetod. 

Sedan tycker jag nog att Lionsteel inte nyttjat den fulla potentialen hos Magnacut. Våga gå fullt ut och hålla eggen tunn är mitt råd även den här gången. Det här är trots allt en liten, nja inte så liten, fällkniv för EDC-kniv bruk och inget som man skall bygga vindskydd med. Men det finns säkert någon galen Youtuber som lyckas knäcka ett blad. Den typen av recensioner bidrar tyvärr till att en del tillverkare gör knivar därefter. 

Lionsteel Q4ttro har fått hänga med mig ända in i hösten

Men om Lionsteel Q4ttro kan också sägas att den har ett kvalificerat handtag med god komfort. Möjligen skulle jag inte gå så långt som att kalla den ett mästerverk när det gäller ergonomi, det reserverar jag för en annan kniv från Lionsteel, nämligen TM1. Men mycket bra är det. Även formen på bladet ger en mycket kapabel EDC-kniv. 

Att den därtill är snygg att se på (bortsett från front flippern) gör heller ingenting. Sammantaget en mycket potent kniv med massor av detaljer att studera och glädjas över för den som är knivintresserad. Därför rekommenderar jag den till de som söker en avancerad fällkniv med de absolut bästa materialen och som inte riktigt är som alla andra. Den har "det" i form av personlighet. 

Riktpriset på hemsidan ligger på €320 och i butik i europa på från det priset och uppåt. 

Lionsteel 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 112 mm

Vikt: 106 g (vägd av mig, uppgiven vikt 92g men jag misstänker det är för Micartaversionen )

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: CPM Magnacut

Handtag: Titan

Lås: Frame lock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J - unnar sig italiensk lyx

* Han är både knivmakare och designer och ligger bakom de flesta av de mer avancerade modellerna från Lionsteel. Totalt har det blivit närmare sextio (!) modeller om man räknar in alla varianter. Några exempel är fastbladare som Acha, T-serien, M-serien, B40 med flera och fällknivar som SR11, ROK, SR22, TM1, Skinny och förstås T.R.E.

** Det finns fog för att kalla Lionsteel ROK för världens tekniskt sett mest avancerade fällkniv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - QSP Coyote

Det kändes som det var dags för några nya knivar från QSP här på bloggen. De blir faktiskt de första för i år! 

Det mesta i fällknivsväg som släppts från det här märket är döpta efter fåglar men här har man gjort ett avsteg från den vanan och kallar modellen Coyote. 

Den här kniven finns för närvarande i fyra olika modeller där handtagsmaterialen är både nya i QSPs katalog och rätt ovanliga generellt. Ett av alternativen är Micarta men inte vilken Micarta som helst utan en "glow in the dark"-variant. Något jag aldrig sett med den grunden. Samma finess är vanligare med G10 som bas och den varianten finns också. 

Vill man inte ha en kniv som ser lätt radioaktiv ut kan med fördel väljas varianten med silver foil-G10 eller som i det här fallet copper foil G10. Sedan kan man faktiskt välja färg på bladet, svart eller satin-finish är det som erbjuds. 

Det kan tilläggas att jag noterat att kragen kring pivotskruven faktiskt är självlysande på den här kniven. Så lite radioaktivt utseende får du även i det här fallet. 

En kniv med ett handtagsmaterial som är nytt för mig, Copper foil G10

Materialet valde jag för omväxlings skull. Silver-G10 har jag från ett annat märke så uppenbarligen är det ett material som för närvarande är populärt eller kanske till och med trendigt. Kanske för att det är relativt nytt?

Apropå nyheter så har den här kniven ett "button lock" eller snarare en knappkontrollerad liner lock vilket inte är den vanligaste låstypen i QSPs uppställning. Faktum är att det här är den första modellen jag känner till med den lösningen. Men det går snabbt att konstatera att de har mängder av erfarenhet av produktion med goda toleranser. Låset fungerar oklanderligt, åtminstone inledningsvis. 

Sedan är gången på bladet exceptionellt mjuk. De keramiska kullagren förklarar en del av det men inte allt. Här har QSP uppenbart lyckats att trimma motståndet i låset till riktigt bra nivåer.

Längden på kniven utfälld är 190 mm och i stängt läge 108 mm. Tjockleken på handtaget är 13 mm och kniven väger 105 g.

Av längden står bladet för 82 mm. Det är vidare 3 mm tjockt med en höjd på 28 mm som mest. Formen är ett en distinkt clip point och stålet som nyttjats är Nitro-V. Ett stål som härdats till 59-61 HRC, i den högre delen av spannet för blad med beläggning och någon grad lägre utan. Slipningen är en hög flatslipning med en rejäl falskegg vilket gör att bladet ser kurvigt ut, särskilt som det understrukits genom att eggen är S-formad. 

Sedan har bladet något som jag inte alltid är förtjust i och det är ett rejält "forward finger choil". De där fördjupningarna medför både för- och nackdelar där jag tycker att de senare överväger.

 

QSP Coyote

Det spontana intrycket är även att formen kombinerat med storleken gör kniven riktigt bekväm att hålla i handen. Det oavsett vilka grepp jag använder. Nu återstår att se om den även är ergonomisk, det vill säga känns bra även när man arbetar med kniven.

Bladet är mycket lätt att fälla ut med de dubbelsidiga tumknopparna som även de får beröm då de är välplacerade, inte har några konstiga former utan bara fungerar väl. Låset är som nämndes ovan, riktigt bra och paketet avslutas med ett clip av QSPs standardtyp. Inget extravagant men med god funktion. Det och låstypen gör för övrigt kniven helt ambidexteriös.

Totalt sett är det här samtidigt både en nydanande och mer traditionell kniv för att komma från QSP. Lås, handtagsmaterial och i viss mån bladform sticker ut för att komma från det här hållet. Förresten, copper foil-G10 är inte så vanligt någon annanstans heller än så länge.

Med andra ord en ny kniv för mig men även för QSP. En Coyote som ylar i rätt högt tonläge och som verkar ha belägg för det vad det verkar.

QSP Knives

/ J - lyssnar till vargsång

#knivesandbikes #knivigtvarre