Ny kniv - QSP Coyote

Det kändes som det var dags för några nya knivar från QSP här på bloggen. De blir faktiskt de första för i år! 

Det mesta i fällknivsväg som släppts från det här märket är döpta efter fåglar men här har man gjort ett avsteg från den vanan och kallar modellen Coyote. 

Den här kniven finns för närvarande i fyra olika modeller där handtagsmaterialen är både nya i QSPs katalog och rätt ovanliga generellt. Ett av alternativen är Micarta men inte vilken Micarta som helst utan en "glow in the dark"-variant. Något jag aldrig sett med den grunden. Samma finess är vanligare med G10 som bas och den varianten finns också. 

Vill man inte ha en kniv som ser lätt radioaktiv ut kan med fördel väljas varianten med silver foil-G10 eller som i det här fallet copper foil G10. Sedan kan man faktiskt välja färg på bladet, svart eller satin-finish är det som erbjuds. 

Det kan tilläggas att jag noterat att kragen kring pivotskruven faktiskt är självlysande på den här kniven. Så lite radioaktivt utseende får du även i det här fallet. 

En kniv med ett handtagsmaterial som är nytt för mig, Copper foil G10

Materialet valde jag för omväxlings skull. Silver-G10 har jag från ett annat märke så uppenbarligen är det ett material som för närvarande är populärt eller kanske till och med trendigt. Kanske för att det är relativt nytt?

Apropå nyheter så har den här kniven ett "button lock" vilket inte är den vanligaste låstypen i QSPs uppställning. Faktum är att det här är den första modellen jag känner till med den lösningen. Men det går snabbt att konstatera att de har mängder av erfarenhet av produktion med goda toleranser. Låset fungerar oklanderligt, åtminstone inledningsvis. 

Sedan är gången på bladet exceptionellt mjuk. De keramiska kullagren förklarar en del av det men inte allt. Här har QSP uppenbart lyckats att trimma motståndet i låset till riktigt bra nivåer.

Längden på kniven utfälld är 190 mm och i stängt läge 108 mm. Tjockleken på handtaget är 13 mm och kniven väger 105 g.

Av längden står bladet för 82 mm. Det är vidare 3 mm tjockt med en höjd på 28 mm som mest. Formen är ett en distinkt clip point och stålet som nyttjats är Nitro-V. Ett stål som härdats till 59-61 HRC, i den högre delen av spannet för blad med beläggning och någon grad lägre utan. Slipningen är en hög flatslipning med en rejäl falskegg vilket gör att bladet ser kurvigt ut, särskilt som det understrukits genom att eggen är S-formad. 

Sedan har bladet något som jag inte alltid är förtjust i och det är ett rejält "forward finger choil". De där fördjupningarna medför både för- och nackdelar där jag tycker att de senare överväger.

 

QSP Coyote

Det spontana intrycket är även att formen kombinerat med storleken gör kniven riktigt bekväm att hålla i handen. Det oavsett vilka grepp jag använder. Nu återstår att se om den även är ergonomisk, det vill säga känns bra även när man arbetar med kniven.

Bladet är mycket lätt att fälla ut med de dubbelsidiga tumknopparna som även de får beröm då de är välplacerade, inte har några konstiga former utan bara fungerar väl. Låset är som nämndes ovan, riktigt bra och paketet avslutas med ett clip av QSPs standardtyp. Inget extravagant men med god funktion. Det och låstypen gör för övrigt kniven helt ambidexteriös.

Totalt sett är det här samtidigt både en nydanande och mer traditionell kniv för att komma från QSP. Lås, handtagsmaterial och i viss mån bladform sticker ut för att komma från det här hållet. Förresten, copper foil-G10 är inte så vanligt någon annanstans heller än så länge.

Med andra ord en ny kniv för mig men även för QSP. En Coyote som ylar i rätt högt tonläge och som verkar ha belägg för det vad det verkar.

QSP Knives

/ J - lyssnar till vargsång

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Civivi Over Yonder

Att Civivi är ett företag som generellt är kompetenta och vet vad de gör är bekant vid det här laget. Beträffande precision i tillverkningens alla moment går de från klarhet till klarhet. Eggar är skarpa, kanter och hörn på handtaget är det inte. Låsen är smidiga och lättanvända och ofta blixtrar det till när knivarna skall fällas ut. Överlag brukar de tekniska aspekterna hålla mycket hög standard.

Kritiken som ibland riktas mot Civivi hamnar på ett annat plan. Att det släpps nya modeller för tätt helt enkelt. Visst, jag förstår delar av kritiken men du är inte tvungen att köpa alla och det går inte att förneka att chansen att hitta en favorit som passar just dig ökar. Men för att det skall gälla måste designen ändå locka eller sticka ut på något vis. Annars finns risken att de försvinner i mängden. Den här modellen lyckades sticka ut tillräckligt i just det här utförandet för att jag skulle titta på den en gång till. Sedan finns förstås ytterligare en faktor som spelar in. En som vana läsare av bloggen nog kan gissa sig till.

Civivi Over Yonder

Over Yonder heter modellen som sagt och att jag hade höga förväntningar beror förstås på att jag äger och tidigare har recenserat lillebror Yonder. Båda knivarna är förstås designade av Zac Whitmore, även om det i det här fallet mer kanske handlar om att skriva ut skissen på papper och sträcka ut den! Skämt åsido, så lätt är det inte att vare sig förstora eller krympa befintliga modeller. Handtag med fördjupningar för fingrar som inte passar längre, clip som inte orsakade skav gör plötsligt det och så vidare. Vissa hänsyn måste tas.

Over Yonder mäter strax över nitton centimeter, närmare bestämt 191,2 mm om vi får tro hemsidan. Jag brukar avrunda men det betyder i runda slängar att den är lite drygt två centimeter längre än originalet. Frågan jag skall försöka besvara är om den lilla biten gör någon skillnad? Bladet har vuxit till 85 mm på längden men tjockleken är föredömliga 2,2 mm. Det är tunt för en modern fällkniv. Om du kombinerar det med hur tunna Civivi brukar slipa sina fällknivar nuförtiden förstår ni att den här kniven kommer att skära mycket väl. Bladstålet är ett kompetent budgetstål i det så ofta använda 14C28N. För er som inte brukar läsa mina texter kan jag säga att det är ett av mina favoritstål av de enklare varieteterna. Bladet är flatslipat och har fått en satinfinish. Formen är närmast en Spey Point. Det kan nämnas att bladet är omkring tre centimeter högt vilket ger god balans åt utseendet.

Handtaget är det som sticker ut på det här exemplaret. Som vanligt med Civivi finns fler alternativ men jag önskade något lite mer "blingigt" så blicken drogs mot det här materialet som är G10 som kombinerats med aluminiumfolie. Effekten påminner om skimret som kan fås från äkta abalone eller pärlemor. Framförallt var det inte svart. Inget fel med det men jag har rätt många av den sorten.

På nya Over Yonder är handtaget 106 mm, tjockleken 11,6 mm och höjden 25 mm som mest. Skillnaderna från den mindre är inte enorma men det förvandlar en liten EDC-kniv till en mer mediumbetonad EDC-kniv. Resultatet blir en kniv som faktiskt ligger bättre i handen och känns mer ämnad åt något tyngre uppgifter. Samtidigt är det ingen grovjobbare med den profilen och det tunna bladet. Vikten pekar åt det hållet också då den är så låg som 87 g.

Over Yonder är vad jag tror blir en ny succé för Civivi

Bladet fälls ut med tumknoppar och låsningen sker med Civivis variant av cross bar-lås. Funktionen både vad gäller att få fram bladet, känslan när det sitter fast samt hur det är att fälla in igen håller sedvanlig toppkvalitet. Har ni aldrig provat en kniv från det här företaget kan ni börja här. Men det är lite att gå händelserna i förväg. Det slutgiltiga omdömet lämnar jag till recensionen. Men mycket av känslan när kniven manipuleras kan härledas till väl -designade och -placerade dubbelsidiga tumknoppar, ett lagom starkt lås vars omegafjädrar är trimmade väl för att ge bra snärt till öppningen. Sen kan tilläggas att bladet löper på keramiska kullager och att det naturligtvis går att öppna kniven på alternativa sätt för den som föredrar det. Med det avses pekfingersnärt och inte minst genom att lossa låsarmen som även håller bladet på plats i infällt läge.

Det råder ingen tvekan om att det här är en mycket kompetent kniv som passar väl till många olika typer av arbetsuppgifter. Men så var det det där med designen. Jag tycker om den för att känns harmonisk i proportioner, den ser "praktisksnygg" ut samtidigt som handtagsmaterialet skänker något lite extra.

För mig var den här kniven vad man ibland kallar en "no brainer", det var bara att slå till. Det grundades mest på att jag gillade ettan men tyckte att den var något för liten. Nu skall jag se om jag står fast vid de orden lite senare.

Civivi Knives

/ J - övertygad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Civivi Incindie

Det var ett tag sedan jag presenterade något nytt från Civivi, sist ut tror jag var Buster FG i november förra året. Att hänga med i deras höga produktionstempo är inte möjligt, därtill är antalet nya modeller för stort. Här på bloggen kommer emellertid att följa ett litet men förhoppningsvis intressant axplock av fällknivar som är relativt nya.

Först ut är den här modellen kallad Incindie . Anledningen till att den här specifika kniven väckte mitt intresse var kombinationen av flärd och funktion. Bladformen ser praktisk ut och handtaget föreföll bekvämt. Sedan att det är ett damaskblad parat med ett ljust handtag var grädde på moset. Det var de kontrasterna som övertalade mig.

För den som inte uppskattar den extravagansen finns kniven i helsvart eller med grönt handtag kombinerat med svart eller stentumlat blad. Materialen är desamma.

Med på köpet när du köper en Civivi följer ett fodral, torkduk och lite annat smått och gott

Om jag börjar med ett av de dekorativa elementen så har Incindie ett spear point-blad gjort av 14C28N som huvudstål. Formen gör att bladet närmar sig en dolk i känsla. Längs bladet löper en markant fuller (blodskåra/ränna på svenska, oklart varför). Något som knappt uppfattas på den här mörka varianten är att bladet även har en falskegg.

Men det är förstås inte vare sig form eller stål som är det mest slående utan förstås att det är ett laminerat blad där några av lagren utgörs av 93 lages damaskstål. Därtill har man från Civivis sida förstärkt effekten genom att ha ett mörkt blad med högblank damask. Det förstärker kontrasten vilket är mycket slående!

Längden på bladet är strax över 88 mm och höjden 35 mm. Då förstår ni också att det inte är en helt liten kniv. Tjockleken på bladet uppgår till relativt modesta 3 mm. Vad som kanske inte framgår av bilder är att bladet är skålslipat. Det ger en mycket tunn och fin egg trots att slipfasen inte är den högsta.

Civivi Incindie

Handtaget matchar bladet på det sättet att jag valde en kombination av mörkt/ljust. Materialet här är G10 men i en färg kallad "ivory". Resultatet blev precis som jag hoppats på. Handtaget är bekvämt kan jag för övrigt avslöja direkt. Det är annars 114 mm långt, 13 mm tjockt samt 26 mm högt som mest. Det ger en kniv med en totallängd av 202 mm och vikten hamnar på 108 g.

Kniven öppnas med en flipper och som med majoriteten av fällknivar från Civivi löper bladet på kullager och är trimmat till perfektion. Låset är det är fallet ett "button lock". Det är en låstyp som på senare tid fått stort genomslag bland många märken. Generellt är de mycket väl fungerande och låser väl samtidigt som de är mycket enkla att hantera. Men jag har faktiskt stött på de som gått sönder, det är trots allt många små delar som skall fungera ihop och toleranserna små. Just den biten är något som Civivi vanligen är experter på. Deras fit and finish står inte någon efter.

Överlag känns Incindie lika stabil som alla andra Civiviknivar på det området. Det finns inga vassa kanter eller hörn och såväl låsfunktion som öppning fungerar perfekt. Därtill är fabrikseggen riktigt bra. Nu återstår mest att se om alla de hyllningsorden kvarstår efter en tids användning.

Hur snyggt är damaskbladet efter man skurit lite hårt med det? Håller handtaget den där cremefärgade nyansen även efter användning. Fungerar låset efter det använts ett antal hundra gånger? Frågorna är som vanligt många och jag återkommer med svar på de flesta i en recension!

Civivi Knives

/ J - föll för utseendet

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Joker Becada

Härförleden presenterade jag en mycket imponerande kniv från Joker i form av Bowie 7.87. En av dess mest utmärkande egenskaper, förutom de eleganta linjerna, var handtaget i mycket fint hjorthorn. Det och det faktum att en Bowie-kniv förvisso är väldigt allround men har sina begränsningar på grund av sin storlek, gjorde att jag letade efter ett komplement.

Valet föll på en annan kniv från Joker. Den här kniven finns också tillgänglig med samma material i handtaget och har förvisso en annan men lika elegant bladform. Dessutom fungerar den som ett utmärkt komplement med sitt mindre format. Modellen är Becada.

Joker Becada

I sann Joker-anda finns det flera handtagsmaterial att välja mellan. Om du vill fortsätta naturtemat finns det horn från buffel eller ko utöver hjorthorn som i det är fallet. 

Om du vill ha något mindre animaliskt finns det även varianter med trähandtag och då kan du välja olivträ eller valnöt.

Men i det här fallet var valet enkelt, även om jag tyckte att de andra varianterna också var fina att se på.

Becada har ett elegant bladformat droppoint-blad tillverkat av 14C28N och finns som här med hornhandtag.

Becada är en liten och smidig fällkniv som mäter totalt 175 mm. Av det utgör bladet 80 mm. Det är så tunt som 2,3 mm, vilket tillsammans med en full flatslipning och ett 14C28N-stål borde ge en utmärkt grund för att skära bra. Jag vill även påpeka att det eleganta lövformade bladet är riktigt attraktivt.

Handtaget är byggt runt en stålram som är 2,5 mm tjock. På utsidan hittas som sagt skollor av horn som på traditionellt vis nitats på plats. Med andra ord är det här inte en kniv som man tar isär. Särskilt inte som det är en back lock. Låsarmen på baksidan har förresten också fått ett mönster för att komplettera utseendet.

Totalvikten är 85 g så med andra ord är det en lätt kniv. Becada saknar clip så den bärs bäst löst i fickan eller som jag ämnar göra i ett läderfodral med clip..

Det klassiska utseendet i kombination med en gedigen känsla baserad på bristen på spel i bladet, god passform i låsarmen och välpolerat material i handtaget gör att jag ser mycket fram emot att bära och använda den här kniven. En rapport kommer när den är klar!

 

Joker

/ J - goes natural

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Vosteed Raccoon

Då var det dags att presentera ett av de där märkena jag refererade till i mitt förra inlägg. En tillverkare som jag sneglat på en längre tid och varit intresserad av men av någon anledning inte har någon kniv ifrån. Sedan var det bara frågan om vilken modell som skulle få tjäna som introduktion.

Men så var det något som talade till mig. Hur många knivar känner ni till som har klotter som designelement på sitt handtag?  Den första jag stött på är den här och den kommer från Vosteed.  

En av deras mest framgångsrika modeller är den här kniven kallad Raccoon. Av det skälet kan väl tilläggas att den finns i nästan hur många versioner som helst men det här mönstret är ett de senaste tillskotten. 

Det här är en specialutgåva kallad "Doodle Monster" där lekfullhet fått stå i fokus för designen

Designern bakom modellen är Yue Wong och här har han lyckats få till en i mitt tycke riktigt klassisk modell. Det är inget revolutionerande med den men någon ovanlighet bjuder den på och framförallt är allt som finns mycket väl gjort. Det gäller både design och utförande kan snabbt konstateras. 

Det gäller för övrigt även förpackningen. Det är normalt inget jag fäster enorm uppmärksamhet vid men i det här fallet är den konsekvent utförd och följer därmed temat vilket gör det hela lite roligare.

 

Mönstret från knivhandtaget återspeglas på kartongen

Raccoon i Doodle Monster-utförande bjuder förstås på samma mått som sina kusiner. Det innnebär en kniv som mäter 193 mm totalt med ett handtag i G10 och en backspacer i aluminium. Den är för övrigt anodiserad i samma pigga gröna färg som hittas på tumknopparna och som återfinns i mönstret på handtaget. 

I mönstret har man även på ett finurligt sätt gömt märket. Ett ovanligt intelligent sätt att göra det på.

Längden på kniven hopfälld är 111 mm och tjockleken är 12 mm vilket ger en vikt på kring 113 g.

Vosteed Raccoon

Bladet är en drop point med en längd av ca 83 mm och med en tjocklek av 3 mm. Materialet är 14C28N och det är i princip helt flatslipat. Finishen är stentumlad och fabrikseggen var riktigt bra kan jag direkt avslöja. 

Mina första intryck är att det är en lysande bra kniv. Den är bekväm att hålla i och inte minst är den exceptionellt mjuk att hantera. Bladet löper på kullager men även låset bidrar till den smidiga känslan. Det är en aning speciellt då det är en "top liner lock" som dock släpps med hjälp av en knapp. Ett väldigt effektivt och användarvänligt lås. 

Efter att ha testat några snabba snitt i lite olika material och burit den några timmar kan jag redan säga att jag tycker om den här kniven. Men det är att gå händelserna lite i förväg. En recension följer så snart  jag har hunnit bära och bruka den på riktigt. 

Men i vilket fall som helst är det en frisk fläkt bland allt som skall vara svart, "taktiskt" och se mordiskt ut. Vosteed Raccon i doodle-version ser mest lekfull ut och det uppskattar jag. 

Vosteed Knives

/ J - bejakar sin lekfulla sida

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension SRM Twin

 

-  En riktigt lätt tungviktare

Vem älskar inte en dolk? Eller åtminstone den eleganta estetik som följer med den bladformen. Det är något som SRM tagit fasta på i den här modellen kallad Twin. En kniv som just kännetecknas av den slanka symmetriska form som är sinnebilden av knivtypen. 

Här är det dock inte en stor fastbladad kniv det handlar om utan en liten kniv avsedd för EDC-bruk, en ren fickkniv helt enkelt.

SRM 251 Twin

SRM 251MB Twin finns för närvarande i fyra versioner. Bladstålet är detsamma oavsett vilken du väljer men handtagsmaterialet och därmed utseendet skiljer sig åt. Att välja mellan finns G10 antingen i vitt eller mångfärgat utseende eller som här med en yta av kolfiber. Alternativet är annars en brun Micarta. Beroende på vilket handtag som väljs är bladet antingen täckt med en grå alternativt svart coating eller blästrat. 

Twin, en mycket elegant och tillika symmetrisk kniv

Kortversion: SRM Twin, en liten lätt fickniv för den som uppskattar symmetri och dolda öppningsmetoder!

Blad

Hela den här kniven är byggd kring symmetri och det avspeglas i såväl handtag som blad. Följaktligen hittas här ett dolkblad. Det är dock endast är slipat på en sida. Men då hela bladet försvinner i handtaget när kniven är hopfälld skulle man teoretiskt kunna dubbelslipa kniven. 

Längden på bladet är 76 mm och bredden som mest 22 mm. Men formen gör att det omedelbart efter ricasson börjar smalna av mot spetsen. Sedan görs bladet ännu lättare och kanske möjligen starkare genom att man har en fuller som löper längs  med bladets mitt. 

Tjockleken på godset är 2,5 mm och det smalnar via en sekundäregg på 9 mm av till en tjocklek på ynka 0,2 mm bakom eggen. Fabrikseggen var därtill mycket vass kan sägas. De två detaljerna är hur man får till ett blad av den här typen som ändå duger till att skära med. 

Dolkbladet är enkelslipat med en grå yta och en fuller längs med mitten

Stålet som använts är Böhler N690. Ett välkänt stål med egenskaper som drar mot mitten när det handlar om "budgetstål". Jag sätter det inom parantes då det sannerligen kan diskuteras vad det är och vad det innebär. Särskilt om det ställs i kontrast till kanske mer viktiga egenskaper som blad och egg-geometri, härdning och värmebehandlig. 

Men det är ett rostfritt stål som är utmärkt till små fällknivar. Här har de rostfria egenskaperna förstärkts av ett ytskikt av titan. Kanske mer för syns skull än något annat. 

Märknigen på det här bladet är värt en kommentar. På bladet hittas nämligen massor av information men den är så fiffigt gömd att den knappt är urskiljbar. På presentationssidan hittas SRMs logga men i litet format och en färgskala som gör att den knappt syns. Sedan har man gömt allt från serienummer, modellbeteckning och ståltyp på andra sidan i en storlek som tarvar förstoringsglas om det skall läsas. Den hittas i bladskåran och på ricasson. 

Stålet som använts är N690

Väl satt i användning så är Twin en utmärkt fickkniv. Den skär riktigt bra och bladet är som sagt inte alltför tjockt eggen skarp. Förträfflig till EDC-användning med andra ord. Men vad säger galenpannan kanske du undrar? En litet dolkblad kan väl inte vara särskilt användbart? Faktum är att det är det om man nu använder kniven till vad små fickknivar alltid använts till, små uppgifter. Jag skulle inte tvinga in den här kniven i en roll den inte är tänkt till. Det är knappast en friluftskniv eller jaktkniv, så att ta ur och stycka älgar eller bygga ett vindskydd är den förstås inte bra till. 

Däremot är Twin en förträfflig kniv till att öppna saker, de små snabba snitten som behövs för att komma in i paket och förpackningar, avlägsna tejp, skära av nylonband etc. Sen där den även bra för precisionsjobb, särskilt med den spetsen. Så har du fått något skräp i handen som skall avlägsnas är det här så nära en skalpell du kommer. 

Handtag

Cigarr, det är allt jag har att säga om handtaget. Eller kanske inte riktigt allt. Men Twin har en typisk cigarrform på handtaget. Helt symmetristkt vilket avspeglar bladet med en smalare framände och en smalare bakände. Båda avsluten är därtill kraftigt rundade vilket ger inte bara ger ett mjukare intryck utan även känns så i handen. 

Handtaget är både estetiskt tilltalande och bekvämt att hålla i

Konstruktionen består av två halvor av stål som utgör själva ramen. I dem hittas sidopanelerna infällda. Kniven hålls samman av endast två skruvar. En skruv i bakkant och själva pivotskruven som är justerbar. Eller ja, vore det om den inte var dränkt i gänglåsning. Den gick jag bet på måste jag erkänna. Det var ytterst nära att jag drog huvudet runt när jag försökte. 

I det här utförandet har ramen samma grå färg som hittas i bladet. Det får mig att misstänka att samma titan-beläggning använts till båda men jag är inte helt säker på den punkten. 

Här syns de två halvorna av handtaget som för tankarna till en integral-konstruktion

I den här versionen hittas sidor gjorda av ett G10-laminat med kolfiberyta. Ytan är inte bara välpolerad utan dessutom elegant välvd. Det finns inte en enda platt yta på den här kniven. Det inte bara ser lyxigt ut utan känns så också. Det märks att man lagt ned viss möda på formgivningen. Ibland är enkelhet en dygd. 

Det finns en anledning till att den här formen var vanlig på äldre knivtyper, den fungerar i alla grepp!

Faktum är att Twin fungerar utmärkt i alla grepp du kan tänka dig. Det gäller oavsett om du föredrar ett mer kraftfullt hammarpgrepp eller någon mer avsett för finlir. Men samma brasklapp som kastades in när det handlar om användningsområde återkommer här. Twin är en liten och nätt fickkniv med de begränsningar det innebär. Har du stora händer och vill ha något rejält att hålla i är det här inte kniven för dig. På samma vis saknar kniven fingerskydd så jag rekommenderar inte heller att du hugger med kniven. 

Längden på handtaget är 102 mm och tjockleken uppgår till 12 mm. Fördelen med en dold flipper och den här övergripande formen är dock att varje millimeter av handtaget går att använda, inget går till spillo. 

Öppning och lås

SRM gör med rätta en viss poäng av att de har försett Twin med vad de kallar en "invisible flipper". Det är nämligen sant. Om du inte har kniven i hand eller läser beskrivningen av den är det svårt att se att det här är en front-flipperkniv. En som därtill fungerar förbaskat bra. 

Hela basen på bladet är försett med räfflor som ger utmärkt med fäste för ett finger som dras över framänden på bladet. Du behöver inte sikta eller förspänna fingret vilket ibland är fallet med andra varianter av flipperfenor. Bara dra fingret och bladet blixtrar ut. 

Twin bjuder på en av de mest diskreta flipperfunktioner jag stött på

Förutom bra fäste och geometri så hjälps förfarandet av ett lätt blad och keramiska kullager. Twin är både lätt och snabb att öppna. 

Och som  med alla knivar med den här typen av lås så kan det förstås användas för att öppna kniven. Det är bara att dra låsbulten bakåt varpå bladet svingar fritt och kan snärtas både in och ut. Faktum är att man medvetet måste minska  farten på invägen annars studsar bladet ut igen. 

Låset kallat "Ambi lock" är SRMs synnerligen väl utförda tolkning av ett Cross bar lock

SRM kallas sin version av Cross bar Lock för Ambi Lock.  Det är en teknik  som de redan från början behärskat mycket väl och Twin utgör inget undantag. Låset är tillförlitligt som i att det alltid låser och det håller bladet på plats med auktoritet. Det finns ingen rörelse i bladet som går att känna. 

Däremot är jag inte helt förtjust i att pivotskruven sitter så hårt att om jag skulle behöva justera bladet så går det inte för närvarande. 

Att bära

Ibland skriver jag "det blir inte mycket bättre än så här" när det gäller vissa aspekter på knivar. Det är något som definitivt gäller hur Twin är att bära. De yttre attributen är där med en längd på nästan exakt en decimeter. Till det skall dock adderas att det är en mycket rundad decimeter. Ändarna är mjukt formade och sidorna välvda. 

Det gör att den maximala tjockleken på handtaget endast åtefinns på mitten. Vid kanterna är handtaget endast 9 mm tjockt. Sedan hjälps det hela av en blygsam vikt på endast 70 gram. 

Vidare är ytan på handtaget mycket mjukt och bidrar inte med någon friktion som kan irrittera vare sig en hand på väg ned i fickan eller eller slita på tyg. 

Men ännu mer noterbart är frånvaron av allt som sticker ut. Som synes finns inget som kan vara ivägen. Sedan avslutas paketet med ett väl fungerande clip.

Jag gillar den här varianten av ett wire-clip

Twin har fått ett svart wire-clip som väl matchar knivens utseende. Att SRM valt den här typen ger ett lättare och luftigare intryck än ett mer massivt clip hade gjort så det är ett val jag tycker är korrekt. Funktionen hos clipet är mycket god. Spänsten fungerar och den ramp som finns kommer över de flesta tygkanter. Särskilt som materialet under inte ger någon friktion att tala om. Det gör att Twin är lätt att dra och stoppa undan. Och eftersom den väger så lite som den gör är den i princip helt omärkbar där den sitter. 

Den enda nackdelen är att clipet inte är flyttbart. Men efter att ha testat att bära kniven på vänster sida kan konstateras att eftersom själva modellen är helt symmetrisk är det bara att dra kniven, vrida den i handen och fälla ut den även med vänster hand. Inga större problem således. 

En fördel med clipet är också att det inte stör när man skär med kniven. Tvärtom hjälper det till när man skall öppna och stänga kniven då man kan ta spjärn mot det med fingrarna för bättre fäste. 

Sammanfattningsvis

Det kan sägas direkt att i mitt tycke är det här en av de snyggaste knivarna SRM har knåpat ihop. Twin har inte bara det där mycket dolkiga utseendet, det är dessutom mycket väl utfört. Alla kvalitetsmarkörer kan bockas av. Bladet är centrerat, fabrikseggen är vass och symmetrisk, öppningen mjuk och kvick och så vidare. Men det som sticker ut mest är nog ändå detaljerna i det till synes mycket enkla handtaget. 

Det handlar om saker som hur man valt att hålla färgställningen konsekvent med ram, blad och skruvar. Hur märkningen är smakfull och diskret men inte minst om hur man rundat och fasat alla kanter. Hela kniven är lika mjuk att hålla i som den ser ut på bild. 

Twin, en slank liten dolk för fickan som är förvånansvärt praktisk

Att den är bekväm att greppa följs upp med att den är trivsam att arbeta med. Kniven är välbalanserad vilket förstärker att den är lätt. Bladet är förvånansvärt praktiskt givet de ramar jag nämnde tidigare. Som synes är det inte en överlevnadskniv. Men till allehanda mindre uppgifter är den utmärkt. 

SRM Twin är ett ett riktigt smycke i fickan

SRM Twin är därför en tämligen given kniv för den som gillar den här typen av estetik men som samtidigt vill ha något som trots det smäckra utseendet och det nätta formatet är tämligen praktiskt. 

Därtill kostar inte Twin skjortan, för närvarande ligger riktpriset på hemisidan på 79.95$ vilket blir till ungefär samma summa i Europa, fast i Euro då. 

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 70 g (vägd av mig, uppgiven 70 g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: Böhler N690

Handtag: G10/kolfiber

Lås: Ambi Lock/ Cross Bar Lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - letar tvillingar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension QSP Jumping Jack

 

-  resultatet av ett lyckat samarbete

Den moderna farfarskniven eller något i den stilen kallade jag den här kniven när den presenterades här på bloggen härförleden. Det handlar förstås om en slip joint från det numera synnerligen etablerade märket QSP.

Modellen har fått namnet Jumping Jack och här ämnar jag försöka ge en bild av den så du kan avgöra om det är något för dig eller ej. 

QSP Jumping Jack

Jumping Jack är en hel del saker på en och samma gång och du måste börja med att bestämma om huruvida du gillar slip joints eller ej då kniven saknar lås i egentlig mening. Därtill är det en s k "modern traditional" vilket gör att den heller inte är helt lik, säg en gammal Case från femtiotalet. Här hittas förvisso utseendet men material och tillverkningsteknik är moderna. Konkret betyder det att konstruktionen är skruvad istället för nitad för att ta ett exempel. 

Utseendet förresten, om det kan sägas att för er som tycker er känna igen formspråket från annat håll så kan jag intyga att ni har rätt. Det här är nämligen ett samarbete mellan QSP och Spencer Marquardt som vanligen är involverad i Finch Knives. 

Jumping Jack, en riktigt sympatisk slip joint

Kortversion: QSP Jumping Jack, en "modern traditional" som är essensen av vad en sådan kniv kan vara. Formspråket är klassiskt men prestandan modern

Blad

Bladformen är lite speciell och andas en kombination av äldre tider och Finch Knives eftersom bladet är bredare mot främre delen än mot basen till. I övrigt är det här en hybrid men där allt andas ett klassiskt Spey-blad. Något som traditionellt användes för att kastrera djur med. Därav den tvära spetsen, man vill inte sticka hål på fel ställe helt enkelt. Men historien är äldre och bladformen är bra för precisa snitt ocih därför användes den även i flugfiskesammanhang. Därav namnet, det är namngivet efter floden Spey i Skottland. 

Jumping Jack har ett 70 mm långt Spey-blad

Så långt är det klassiskt men sen blir det mer modernt. Det handar både om finish, en snygg blank satin, men främst om materialet. Här används rostfritt stål i form av Sandvik 14C28N. Ett svenskt stål som utvecklades ihop med Kershaw Knives för att vara en bättre version av 12C28N. 

Som stål betraktat är det mycket allround-betonat och en av mina favoriter när det kommer till så kallade mellanklass-stål. Det har balancerade egenskaper och klarar det mesta. Det är dock inte extremt så det håller inte skärpan lika väl som ett "superstål". Det är inte heller lika stöttåligt som de bästa i klassen. Men inga av de egenskaperna är nödvändiga i en liten fickkniv. Så här är det ett utmärkt val. 

Totallängden på bladet är 70 mm och tjockleken är 3 mm. Höjden på bladet är som mest 19 mm och som minst 16 mm.

Bladet är som sig bör helt flatslipat. Det börjar med en godstjocklek på tre millimeter för att sluta med en tjocklek på 0,4-0,5 mm bakom eggen. Den större grovleken uppmätts mot spetsen till. 

Märkningen är diskret och på baksidan hittas Finch-logotypen. 

När vi nu talar om spetsar kan sägas att den är ovanligt kraftig. Dels för att bladet är högst precis framför den, över själva knölen. Det är dessutom först där som bladet taperar. Det innebär att den spets som finns fungerar utmärkt till många småsysslor inklusive att punktera tunnare plast och tejp etc. 

Men så var det här en slip joint så man bör inte göra dumheter som att försöka hugga bladet i något, risken att du skadar dig är då stor. Om du använder spetsen med lite urskiljning fungerar den dock utmärkt. Kanske är den lite väl grov för min smak då jag gärna vill ha dem till att bl a pilla ut metallflisor ur fingrar och händer. Ja, det är en vanlig uppgift för mina fickknivar, jag är trots allt knivkastare. 

Bladet däremot är i övrigt synnerligen praktiskt. Det är fördelen med gamla bladtyper, de är beprövade. Det här bladet har som synes inte så mycket buk men den som finns gör att man kan utföra draw cuts mot skärbrädor till exempel. 

Den raka eggen fungerar utmärkt till att skära av allt som ryms. Med det menar jag att det är en rätt  liten kniv. Den totala egglängden uppgår till kring 63 mm. Men håller du dig där skärs det mesta effektivt. Särskilt som kniven är ovanligt stadig för att vara en slip joint. 

Handtag

Jumping Jack har fått ett klassiskt utformat handtag. Utan tvekan en blinkning åt äldre tider. Det  har en liten "midja" framtill vilket sedan vidgar sig för att bli lite rundare om baken. En kurvig sak det här. Det gäller för övrigt även sidorna som är svagt välvda.

Sidorna är både limmade och skruvade på plats med två små T6or. Själva ramen och bolstren hålls på plats av den justerbara pivotskruven samt en skruv i det bakre bolstret. Storleken på pivotskruven är snäppet upp med en T8a. Att den är justerbar är signifikativt för en modern tradional. En äldre kniv hade förstås varit nitad. 

Handtaget är kurvigt med bolster, ram och ryggfjäder i stål

Materialet i sidorna är i det här fallet svart och vit resin-plast. Snyggt men kanske inte det mest exklusiva. Samtidigt känns det som en flirt med femtiotalets Cellidor-plast. Men önskas mer exklusiva skollor så finns Jumping Jack både i utförande med trä, blåfärgat ben och inte minst abalone. Ni vet de där gröna pärlemorskimrande materialet som kommer från musslor. 

Finishen är utmärkt vilket gör att ramen och ryggfjädern känns som ett stycke

För att vara liten så är den här kniven byggd kring en stålram på hela två millimeter och med bolster i stål och en ryggfjäder i samma material  så är det här en solid konstruktion. Det märks på känslan när du håller i kniven. 

Det för oss in på grepp. Längden på handtaget är 90 mm och av det är allt tillgänglig yta för fingrarna. Tjockleken uppgår till 12 mm  och höjden är som mest 21 mm.  Men med de rundande ändarna blir det ändå en trefingerskniv för min del, en bra sådan men allla  fingrar får inte plats. 

Ett bra grepp men det är en liten kniv och det ger förstås ett mindre handtag

Inte helt i alla fall. I ett hammargrepp är det nära men bara halva lillfingret får stöd och det bara om halva pekfingret hittas framför handtaget. Ännu tydligare blir trefingersgreppet om kniven hålls i ett sabelgrepp. Men då faller tummen respektive pekfingret naturligt på plats i de fördjupningar som handtagets "midja" utgör. Den rundade bakänden utan utstickande clip och dylikt är dessutom bekväm mot insidan av handtaget. Överlag är det här dock ett mycket bra och flexibelt handtag givet dess storlek. 

Walk and Talk

Istället för att tala om "öppningsmetoder och lås" som jag brukar göra handlar det här istället om begrepp som walk and talk samt stay and play. De är väsentligt mer knutna till den här sortens kniv. 

I enlighet med det öppnas den här kniven förstås med två händer. För ändamålet finns dubbelsidiga nagelskåror som för övrigt gör knvien helt ambidextriös men som nagelbitare är jag ytterst tacksam att den inte behöver användas. 

Kniven öppnas med två händer och till hjälp finns nagelskåror. Jumping Jack har också ett rejält halvvägsstopp

Tvärtom är det relativt lätt att komma åt bladet då cirka 7 mm av det sticker ut och kan greppas i nypan. Själva motsåndet sätter jag till en sjua, kanske en åtta på en tiogradig skala. Fjädern ger bra motstånd både på väg in och ut och bladet faller på plats med ett tillfredsställande ljud som skänker viss tröst åt den som saknar sitt lås. På vägen hittas ett klassiskat nittiogradigt bladstop. En säkerhetsfunktion som gör att bladet på vägen in inte lika lätt klipper av en fingertopp. 

Gången är osedvanligt mjuk för att hittas på en slip joint. Man har förvisso inte gått så långt att den har kullager men till skillnad från ren friktion  mot ramen som var vanligt förr så har Jumping Jack friktionslager i brons vilket förklarar den detaljen. 

Väl ute sitter bladet som gjutet. Det finns inte en tillstymmelse till rörelse i sidled. Faktum är att kniven känns ovanligt stabil för att vara så liten. Skulle det uppstå något litet glapp kan du dessutom alltid spänna pivotskruven. 

Någon rörelse upp och ned finns inte heller. Så långt fjädern håller bladet på plats vill säga. Det är ju trots allt en slip joint. Men å andra sidan, belastar du ett blad kraftigt åt fel håll på en kniv i den här storleken har du ändå gjort något fel. 

Att bära

Jumping Jack är en sann fickkniv. Fattas bara annat. Hopfälld mäter den som sagt 89 mm och alla ändar är väl rundade och därmed mjuka. Det enda som skulle  kunna uppfattas som vasst är den utstickande tangen. 

Fodral kan köpas till kniven men här används ett försett med magnetclip från en annan tillverkare

När sedan den mjuka formen kompletteras med en nätt vikt på 90 g så finns inte mycket negativt att säga om hur kniven uppträder i en ficka. Den lägger sig i botten helt enkelt. Gärna på tvären om storleken på fickan tillåter. Det är både en fördel och en nackdel. Men för att råda bot på några av de historiska problem som uppstod i samband med detta beteende och som resulterade i frågor som "hur i helskotta kan en kniv försvinna i en ficka?" så uppfanns clipet. Något sådant hittar du inte här.

Det var nackdelen, fördelen med cliplösa knivar är att de alltid är bekvämare att arbeta med.* 

Som synes passar kniven utmärkt i det här fodralet

Vill man nu inte bära kniven löst i en ficka eller väska så köper man lämpligen till det läderfodral som QSP så lägligt tagit fram för ändamålet. Det skyddar inte minst knivens skollor mot skav om du även förvarar andra saker som nycklar i samma ficka. Det gäller särskilt om väljer mer exklusiva material som abalone men även den här resin-varianten kan repas. 

Nu investerade jag inte i något fodraldå jag har ett par liggande från ett annat märke som jag vet  passar utmärkt till även den här kniven. 

Sammanfattningsvis

För den som gillar kategorin "modern traditionals" är Jumping Jack inte bara ett bra exempel utan även ett riktigt bra val. Utseendet finns där, vad man tycker om det är förstås personligt men kniven ser inte riktigt ut som alla andra. Det ser jag som ett stort plus i en knivvärld där originalitet understundom är en bristvara. Men här har herr Marquardt lyckats destillera fram en klassisk modell men med en modern tvist som åtminstone tilltalade mitt öga.

QSP har den sympatiska vanan att de låter ett kort medfölja som talar om måtten på modellen i kartongen

Sedan har QSP tillfört en dos av det som deras namn faktiskt står för. Utskrivet står förkortningen för Quality, Service, Price. Servicen kan jag inte uttala mig om i det är specifika fallet även om den generellt är mycket god. Men däremot kan jag säga något om de två andra delarna. 

Det finns nämligen några klassiska kvalitetsmarkörer för slip joints som förstås kan användas även för att bedöma en modern tolkning av en sådan. En första som för övrigt gäller alla knivar är förstås hur övergången mellan de olika materialen är utförda. Det gäller särskilt när man har konstruktioner som inkluderar bolster. Här har vi dessutom dubbla bolster. 

Arbetet är riktigt väl utfört på den här kniven. Den riktigt utstrålar kvalitet. 

Jumping Jack, lika elegant som en espresso

En annan markör är hur mycket om något ljus som lyser genom handtaget om kniven hålls upp mot en ljuskälla. Det är nämligen mycket svårt att få ryggfjädern helt tät mot ramen. Särskilt gäller det äldre tiders handgjorda knivar. Med moderna nivåer på toleranser är det lättare. På Jumping Jack lyser inget igenom. Det ger förstås högsta betyg. Lägg därtill att fjäder och ram är helt släta i relation till varandraa både med bladet i utfällt och infällt läge. Det är mycket välgjort. Särskilt som fjädern i mellanläget, nittiogradersstoppet, även här i höjd med ramen. En finess som bara hittas på mycket fina slip joints. 

Sedan har du de sedvanliga fällknivsfällorna som måste undvikas. Det handlar om områden som, hur fabrikseggen är utförd, om bladet centrerat när kniven är stängd, om det finns glapp eller spel i bladet i utfällt läge och så vidare.

QSP har med Jumping Jack lyckats på alla punkter och det är inte svårt att se varför andra märken börjar nyttja QSP som OEM-tillverkare. Det här är en förbaskat väl tillverkad kniv.

QSP Jumping Jack är en riktigt klassisk fickkniv, lätt att alltid bära med sig

Så uppskattar du formspråket och gillar QSP som märke är Jumping Jack ett mer än gångbart alternativ. Särskilt om vi blandar in den sista bokstaven i namnet och talar om pris. Riktpriset på hemsidan är nämligen på 75$ och när den når europeiska butiker ligger priset från 99€. 

För de investerande slantarna får du en riktig kvalitetskniv med en tidllös design och väl valda material. Den rekommenderas varmt!

QSP Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 159 mm

Längd hopfälld: 89 mm

Vikt: 90 g

Bladlängd: 70 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 14C28N

Handtag: svart/vit resin

Lås: Slip joint

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - låslös

* Med undantag för knivar med helt dolda clip som Lionsteel's ROK som har ett infällbart clip. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre