torsdag 31 mars 2022

Vart kan man köpa SRM 7228L?

Efter det att jag recenserade modellen 7228L från SRM Knives härförleden har jag fått ett flertal förfrågningar om vart den går att köpa. Det har tydligen varit lite si och så med tillgängligheten genom de vanliga kanalerna och försäljningsställena har jag förstått. Tillståndet i världen är ju som det är.  

SRM 7228L

Därför är det nu extra glädjande att jag i samarbete med generalagenten för SRM i Europa, Edge Outdoor kan erbjuda 10 % rabatt på den här modellen och ett flertal andra. Det är bara att beställa från deras hemsida via länken här nedan och när du skall checka ut och betala så använder du rabattkoden KNIVESANDBIKES i versaler. 

Erbjudandet gäller t o m den 7e april med reservation för eventuell slutförsäljning. Notera att ett par modeller är undantagna. Det gäller den enklare FRN-versionen av 9201 samt 9211. 


SRM från Edge Outdoor


/ J 

Kastmånaden mars

Hade det inte varit för ett lika ovälkommet som oväntat inslag av Covid den här månaden hade mars blivit grymt bra ur kastsynpunkt. Vädret har nämligen varit exceptionellt för årstiden i de trakterna av Sverige där jag huserar. Det vill säga mitt i hjärtat av Småland. Sol varje dag med få undantag. 

Trots sjukdomsavbrottet på någon vecka har det likt förbaskat kastats en hel del kniv. Eftersom jag för någon form av träningsdagbok har jag tämligen bra koll på hur det går. Det är ett arv från den tid då jag tränade andra saker, läs kampsport och cykel. 

Jag tycker om att ha ordning på vad jag skall göra och gillar att se hur staplar växer och statistik utvecklar sig. I det här fallet noteras förutom tid även hur många kast som görs, med vilken teknik, vilka knivar som används och från vilka distanser. Handlar det om poängkastning eller annan precisionskastning räknas även resultat även om det inte är ett moment som återkommer varje träningspass.

Min nuvarande uppställning inkluderar två ställningar med tavlor


Träningsdagboken ger vid  handen att det kastats över 54 timmar under mars månad. På den tiden hanns det med 23865 kast så här långt. Och sen hinns det förstås med några i eftermiddag också. Det är rätt många kast inser jag. Det är även förklaringen till att tavlorna går åt i rask takt. Ett jäkla dilemma det där. 

Sedan inser jag att jag skulle bli betydligt bättre om jag koncentrerade mig på en sak, exempelvis walk back och rotationskastning med ett specifikt set utvalda knivar. Men nu råkar jag gilla alla typer av knivar, tekniker och distanser. Därför fortsätter jag att pröva och mixa allt. Dessutom recenserar jag ju knivar och det vore rätt svårt om jag begränsade mig till en typ eller modell. Sen kan tilläggas att tidigare då jag endast kunde kasta i trädgården blev det enbart på distanserna tre och fyra meter eftersom utrymmet inte tillåter mer. Nu får den lilla täppan vara ifred. Knivkastning går hårt åt omgivningarna.  

Några av de knivar det kastas mest med, Woodpecker från Pierre Cazoulat, Bug Osetr TZ från Biting Metal samt Werners Patriot Dagger från WL Custom Blade


Men trots att jag kastar med flera olika knivset har jag mina favoriter. För tillfället är det huvudsakligen Pierre Cazoulats Woodpeckers som gäller för Walk back rotation. Sedan velar jag lite mellan dem och WL Custom Blade Patriot Dagger för 3 m precision, rotationskastning. De knivarna är också förbaskat träffsäkra helt enkelt. Werner Lengmüller vet vad han gör. 

När det gäller samma discipliner fast för no spin är jag lite mer kluven. Dels vad beträffar mina preferenser men även beroende på att reglerna för hur knivarna i den disciplinen skall se ut nyligen ändrats från Eurothrowers sida. Ändringen kräver troligen att knivar av typen Acejet Stinger och Wulflund Vengeance måste modifieras en smula för att kunna användas. 

Annars drar jag mer åt "Osetr-hållet" i vilket fall som helst och där gäller för närvarande mina Biting Metal Bug Osetr TZ. Men de har den egenheten att de kräver mycket god teknik för att sätta sig. Den minsta snedträff och de faller till marken. De är med andra ord inte särskilt förlåtande och under tävling vill man gärna ha knivar som sätter sig lätt för att inte mista poäng i onödan. 

Classic Bowie från Graf Knives med egentillverkade handtag och fodral 


Sedan använder jag mig främst av Graf Knives B1 Classical Bowie när jag kastar med drag från fodral, "snabbdrag". När det är dags för "mixkastning" det vill säga när stilar (no spin, half spin- military och instinctive samt rotational) och tekniker (push, slide), sätt (underhand, överhand, sidokast, back hand) blandas och dessutom på olika distanser. Då är det ofta Acejet Excalibur eller Stinger som gäller. Du kan nämligen kasta pilformade knivar med rotation men svårligen Bowie-inspirerade knivar med no spin

Om tavlorna hinner tina i solen efter nattens bitande minusgrader så blir det fokus på tre moment idag. Den första är Walk back, jag behöver verkligen bli säkrare på framförallt sju meter vilket är den längsta distansen. Därefter blir det precisionskastning från 3 m. Båda är tävlingsdiscipliner och här blir det rotationskastning. Avslutningsvis blir det en del no spin. Även här behöver säkerheten på framförallt de längre distanserna ökas. 

/ J - kastomanen

#knivesandbikes #knivigtvarre

onsdag 30 mars 2022

Att tillverka knivfodral, del 6 postludium

Några lärdomar och komplett materialförteckning


Lärdomar kan komma i olika former här i livet. Den här gången är det på temat knivfodralstillverkning. Naturligtvis fanns det en hel del att lära sig. Jag var trots allt helt renons på kunskap inom området vilket var tämligen givet då jag aldrig arbetat i läder tidigare. Nu är jag något mer bevandrad på det området även om de praktiska kunskaperna inte matchar de teoretiska. 

Men jag noterade under arbetets gång ett antal områden där jag behöver tänka till lite extra till nästa gång. Sedan lär det tillkomma en hel del nya punkter varefter jag fortsätter eftersom jag har tankar på att nyttja även andra tekniker och former på fodral. Här följer dock några punkter jag reflekterat över!
  • Simultant behövs det både större och mindre marginaler vid tillskärning. Det kanske låter paradoxalt men det behövs material som kan slipas bort samtidigt som högre precision minskar det behovet. En svår avvägning som förenklas med större skicklighet misstänker jag. 
  • Det går åt mer lim än man tror. Tuben tog slut efter några fodral och ett par tester. Lim på burk är nödvändigt. Att Pattex fungerar utmärkt lärde jag mig också. 
  • Appropå lim så lärde sig nybörjaren att kontaktlim fäster fortare än ögat och det kräver större precision vid hopsättandet än jag trodde. Åtminstone flytande dito av det här märket. Den nya burken är av gelétyp så det återstår att se om den uppträder annorlunda.  
  • Tjockare läder är väsentligt mycket bättre för fodral, helst inte tunnare än tre millimeter. Det blir för sladdrigt annars. Kopplat till det kan nämnas att ett kantjärn måste vara av minst storlek nr 2 för att klara den tjockleken. 
  • Snåla inte på stål. Med det avses att fräscha blad till matt/brytbladskniven skall nyttjas! Annars är det mycket svårt att skära rakt och snyggt. Till nästa projekt skall jag testa att strigla det med jämna mellanrum, något jag faktiskt glömde bort att man kan göra. 
  • Ett 4 mm gaffeljärn ger en tät söm vilket inte är dåligt i sig. Hållbarheten blir god. Men möjligen kan man ändra det genom att sy genom vartannat hål men det i sin tur blir för långt av rent estiska skäl. Möjligen skulle 6 mm avstånd varit perfekt för den här storleken av fodral tänker jag mig.
  • Det är enklare att sy en sadelmakarsöm med lite mindre och tunnare nålar 
  • Håltänger håller inte om man tar i ordentligt. Tydligen har jag mer kraft i nyporna än vad jag trodde. Huggpipor är att föredra. I samband med det har jag även lärt mig att en nylonhammare skall införskaffas för framtiden. Gummiklubban jag använder är för mjuk. 
  • Det är svårt att handslipa raka ytor med sandpapper. Det trots att jag lagt lädret mot ett plant underlag. Mest beroende på att underarbetet inte var helt rakt misstänker jag. 
  • Nästa gång skall det även användas finare sandpapper. Den här gången gick jag från grovt (80) direkt till kantbehandling. Nästa fodral blir det ett par steg som övergång mellan ytterligheterna. 
  • Jag lärde mig även att läder av enklare kvalitet har glesare fibrer och är svårare att slipa till en bra yta. Det tenderar till att luckras upp och bli svampigt, särskilt om det är tunt.   

Några fodral för olika knivmodeller. 



Verktyg med mera:

Papper, pennor, plastlinjal. Blyertspenna för skisser samt permanent tusch och vita färgpennor för markering på läder.  

  • Knivar, "mattkniv" + mindre brytbladskniv
  • Stållinjal m baksida av kork för tillskärning
  • Något att skära mot (skärbräda/skärmatta)
  • Syrännejärn/syrill
  • Gaffeljärns-set, 4 mm med 1,2,4,6 tänder
  • Lädersyl
  • Kantskärare
  • Kantpolerare
  • Håltång
  • Huggpipor
  • Syklämma (skruvstäd)
  • Klubba/nylonhammare
  • Nålar (x2 för lädersömnad)
  • Plattång
  • Penslar (för applicering av lim samt vatten)
  • Svamp
  • Tyg (för slutpolering av kant)

Material: 

  • Papper, kartong
  • Läder, 2,4 mm och 3,5 mm
  • Kontaktlim, Pattex
  • Narvsvärta
  • Nitar, koppar och skruvnitar
  • Tråd, vaxad polyestertråd 1mm
  • Bivax
  • Lädersmorning/olja


/ J - blivande läderfetischist?


måndag 28 mars 2022

Ny kniv - Ruike P848B


Om den här kniven skall räknas som ny är en fråga som kan diskuteras. Den är nämligen inte ny i Ruikes katalog men ny för mig. 

Faktum är att det inte kommit något helt nytt från dem på mycket länge. Någon enstaka modell har släppts annars gör man "en Spyderco", det vill säga släpper befintliga modeller i fler konfigurationer. I Ruikes fall innebär det att man uppgraderar stålet och byter ut stålhandtag mot dito i titan varpå de får tillägget "TZ" till namnet. Så har skett med modeller som t ex 126, 105 och 662B

Den sistnämnda har jag recenserat i sin originalversion. Men hur gärna jag än vill godkänner jag inte det som "nya" knivar lika lite som tio nya varianter av Delica är det i Spydercos fall. 

Ruike P848-B


Men mitt i det här hittade jag det här guldkornet. Föga upphetsande är den döpt till P848-B. "Pitchen" eller försäljningsargumentet på hemsidan kan dock vara bland det dummaste jag läst. De hävdar från Ruikes sida att kniven är bra för de "EDC-fans" som söker "/../safe to carry knives /../" och att
"Without any projecting parts like a flipper or thumb stud on the blade that may cause accidental blade opening, the P848B is easy to carry."
Jag äger hundratals knivar och har testat fler än så. Och hittills har jag stött på det problemet EN gång och det var med en kniv i "Speedsafes" tidiga historia, en Kershaw Chive. Den kan vara farlig när den är osäkrad. Det är ett lösning som söker sitt problem. Inte f-n är det något som några entusiaster eftersökt. Inte de sista femton åren i vilket fall som helst. 

Men bortser man från det tramset har man en kniv som i mina ögon är jäkligt snygg, så när som på den titanbelagda ramen som är blåanodiserad. Den är lite skrikig i mina ögon. Men inte så illa heller när jag tänker efter. En färgklick kan vara välkommet ibland. 

De övergripande linjerna är riktigt eleganta. De bjuder på ett närmast ett nordiskt avskalat utseende som tilltalar mig. Dessutom har man lagt nagelskåran där den inte stör utseendet utan den flyter in i designen. Det som möjliggör det är att bladet löper på kullager trots att det här en tvåhandsöppnad kniv. Låset är en liner lock och stålet i bladet svenskt 14C28N från Sandvik. Vikten ligger på strax över hektot med 104g och bladlängden är 84 mm.  

En recension av den här till synes enkla kniven följer så småningom. 









/ J - väljer estetiskt

#knivesandbikes #knivigtvarre

fredag 25 mars 2022

New Knife - SOG Stout FLK


This is a knife not only new to me but also relatively new in SOG's range as well. The model is called Stout FLK and according to the website is the result of a collaboration between Danish Mikkel Willumsen and SOG's founder Spencer Frazer.

There must be something in the genes of our dear southern brother people because it also has clear features of knives designed by another Dane. It is not different from a cross between the Pilar II and Batum models from CRKT and Jesper Voxnaes. Apart from the blade then, which with its drastic grinding definitely carries the features of Willumsen.

SOG Stout FLK


The name also feels a bit reused as it has occurred in the knife world before. For example, Al Mar had an "SLB" (which stood for "Stout Little Bastard" or "Back Up" as the more politically correct translation was).

But with that said, SOG Stout FLK has a lot to offer. To resemble something else does not have to be bad in the knife world. Stout is a knife with the same pleasant ergonomics as the knives it reminds of. The blade, on the other hand, is more sympathetic than those in my opinion as it is partly made of better steel * and is also equipped with a tip! In addition, SOG is generally significantly better at delivering a knife with a sharp original edge than many other companies are. So also this time. 

Otherwise, Stout FLK is a knife that offers a steel frame lock and a presentation side in G10. If you do not like this color combination with O.D. Green and stone washed blade, Stout is currently available in no less than seven different configurations to satisfy most tastes.

The knife is opened with either a blade hole or a flipper according to preference. It also comes with a deep ride clip that attaches to the rear end of the handle and can be shifted from right to left.

More about this knife will of course be later!





/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre


* yes, I know Pilar is available in a D2 version nowadays. But original it was 8Cr14MoV. 

Fredags-EDC XCVIII "Post Corona"

"Det är visst någon som är tillbaka" sjön Winnerbäck en gång. I samma text tror jag även formuleringen "inte varmt men nästan vår" återfinns. Det är nu inte med sanningen överensstämmande. Tvärtom är det förbaskad soligt och tämligen varmt för årstiden och har så varit en längre tid som ni kanske noterat. Tyvärr har jag fått njuta av det i små doser då såväl jag som min sambo legat däckade i Covid ett tag. 

Jag trodde jag klarat mig från pandemin men tji fick jag. Trots försiktighet och upprepade vaccinationer åkte jag dit efter att ha delat en buss i ett uppdrag för någon vecka sedan då jag hjälpte till att iordningställa en flyktingboende. Tre av oss som befann sig i den lilla bussen fick Covid. Dessutom hann jag smitta min far och sambo. Så var det med det. Men muskelvärken och febern från helvetet är i alla fall över. Men pigg är man inte. 

"Post Corona"


Dock orkade jag vara ute en stund igår så det blev några timmar stilla knivkastande. Det kastades några knivar, sedan en stunds vila, sen några kast till. Men att sitta på ett kasttavleämne, smutta på medhavt kaffe och blicka ut över en sjö är inte så dumt det heller. 

Stilla knivkastning för att få lite frisk luft


Dagens "EDC" fick bli ett par gamla klassiker. Spyderco Sage i sin femte iteration, den med ett compression lock och så en Victorinox Army 7. Den har en extra sympatisk detalj i och med avsaknad av nyckelringsfäste. Det gör kniven bekvämare i både hand och ficka än t ex Farmer som den annars påminner om. 


/ J - försöker återhämta sig

#knivesandbikes #knivigtvarre

torsdag 24 mars 2022

Review AceJet Excalibur D2


The reviews of throwing knives are piling up here on the blog and that has its natural explanation. I'm practicing a lot at the moment. The fine weather that prevails at the moment invites to it. Around here it has been unusually nice for the season. 

AceJet Excalibur D2 designad av Adam Celadin
AceJet Excalibur D2


The knives I will present today come from Czech AceJet and are of course designed by Adam Čeladin. These creations are named Excalibur. A name that commits. Then it only remains to be seen if the knives live up to their mythical name. To test it, I have since I got them in January managed to throw about 8000 throws with this set.



Appearance and dimensions


AceJet is one of the brands that is rapidly expanding its range and therefore this model is now also available in several versions. The origin was a knife with the same appearance but made in spring steel. It measured 24 cm in length with a thickness of 8 mm. Since then, this and several other models have been released in a "Breaker" version, which means that an already massive thickness has been increased further to 10 mm and the length to 28 cm, which gives an increase in weight from 240g to 360g. A noticeable difference in other words.

In the middle of the two is this model that measures 25 cm in length or more exactly 10 inches and with a thickness of 8 mm. It gives a weight of 255 g. A slightly longer and thus slightly heavier basic model in other words.

8 mm thick will not break easily. The material is D2


The man behind these knives is per usual with AceJet, Adam Čeladin. In this case, the inspiration is probably a traditional dagger of some historical kind, one might think. Excalibur is reminiscent of a stylized one. To resemble the sword it is named after, the blade would probably have had to be longer. Otherwise, the knife is very symmetrical as can be seen and there is a rudimentary finger guard. It certainly fulfills a function as well, however, it has nothing to do with protecting anything. Like all good throwing knives, these lack sharp edges. 

The knives come in AceJet's most used finish, a coarse satin. At the time of writing, this particular model is not available in their new "Shadow" version, which is blackened knives. Nice to look at but also damn easy to lose if you throw somewhere other than a dedicated area, read "a forest". 

The knives are sharpened like a traditional dagger, ie symmetrically. Despite this, Excalibur has chisel tips, they are flat the last three millimeters and do not end in a needle tip.



Material


Apart from the fact that these knives are one centimeter longer than the original, it is material-wise that they differ most from them. In this case, AceJet has given up the spring steel they normally use in favor of D2.

The tips hold well even if they in this picture are freshly sharpened with file and sandpaper after direct contact with each other and concrete slabs


I'm not really sure whether I think it's an upgrade or not. Certainly, D2 is slightly less prone to rust than spring steel. It is not tougher according to the theory, possibly it is more impact resistant, it is more than I can tell. 

On the other hand, in practice, it seems that the tips are slightly more durable than AceJet's other knives. Probably because they are a little harder, it is at least my guess after a number of close contacts with concrete slabs, asphalt, and each other. But whether it is due to the type of steel or hardening is difficult to say.

The regular knives are not bad in that respect either. Like I said before, the only thing that can destroy an AceJet knife is another knife. The knives are easily maintained with simple tools. I use a metal file, sandpaper, and a diamond sharpener.


To throw


Like the Appache-model I previously reviewed from AceJet, Excalibur is designed for allround throwing. That is knives that are very good for those who have not decided whether it is No Spin or rotation techniques that are most relevant or want to do both styles. I can immediately reveal that these knives can handle both main areas with bravura. But that does not mean that they behave exactly the same in all techniques. Excalibur has its clear advantages and disadvantages, I have noted.

A bit of weight towards the rear makes the knife excellent for both half-spin techniques and no spin


The balance point of these knives is found 14 cm from the tip and 11 cm from the end of the handle. This means that they are a bit back-heavy, even if the appearance tricks the eye a bit. The weight ends up in the handle just behind the finger guard. But with more normal proportions with a blade longer than the handle, the weight would have ended up at the blade base instead.



Rotational Throwing

The first thing that can be noted is that Excalibur is better for rotational throws than you might think at first glance. Especially as they are designed by a master of no spin with those techniques in mind. But as I said, the balance is more neutral than it seems. The weight is also enough for the knife to stick with some force. Then the extra centimeter in length is sympathetic and helps to calm down the flight a bit. Simply put, longer knives rotate more slowly and if they are heavier, they flutter less when they fly. However, it's not an absolute truth and there are plenty of exceptions.

Sometimes you are forced to group next to Bullseye instead of hitting it. A photo of an old target

Excalibur is surprisingly good for rotational throws and I then grab the knife quite far out and angle it slightly forward in the throwing direction


With that said, Excalibur spins pretty fast anyway. This means that to ensure that you stick the knife in the target, it should be thrown fairly calmly and in a controlled manner, as if it were a larger knife. I grip the handle quite far out, not too hard, and am careful with the "backswing" to get the right rotation from three meters. From four meters, with grip in the blade, it is even more important not to use too much force. This will inevitably lead to the knife over-rotating. It manages to get around anyway is my experience.

If you get this far, the knives are very accurate. They fly fairly straight and you do not have to "lob" so much. This makes the throwing path easy to calculate.


Half Spin

It's in this area that this knife excels. This might be the best model for the military half-spin I have tried. At least it's one of them! The longer handle and the trick of moving the finger guard further down on the knife make the knife easy to grip correctly. Then, of course, you always have to correct for what distance you are throwing from. The extra width right where the finger guard is located is as made to place a thumb on. The relatively narrow blade also makes it easy to grip around while the thickness feels a little more hand-filling, so to speak.

The penetration ability of Excalibur is very high


Throwing with half a rotation is almost instinctive with Excalibur. This applies to normal throwing if I may call it that. This refers to overhand throwing with the dominant hand from a distance of 3-6 meters. But Excalibur is just as good to use when throwing backhand or underhand. I only use my nondominant, left hand, on rare occasions so far. When I do, it is hardly the knife that is the limitation. But it works too.


This knife is extremely good to use for military half-spin


In addition, the knife works well both with more "slide" -emphasized techniques where you aim with the handle and let the knife slide out of the grip of its own weight and techniques where you control the rotation more with pressure from the thumb. I use the latter at slightly longer distances. That is four meters and up.

But there are also disadvantages associated with this look or rather the design. The finger guard, no matter how small, stops you from placing the index finger on the side of the knife. This means that if you use instinctive half spin, you are limited to putting your finger at the blade. It does not feel natural at all for me and therefore I completely avoid that technique with these knives.


No Spin

If instinctive half-spin felt unnatural, this variant of instinctive throwing is all the more enjoyable. The slim yet thick handle gives an almost square profile that makes it easy to get a good grip and the 8 mm thick knife provides plenty of contact area for an index finger to push against. The shape of the knife also guides towards the right grip. But here you have to think about what technique you use.

Variation in terms of targets. In no-spin throwing, it is the thrower who constitutes the limits, not the knife


You do not get a deposit for these soda cans


Excalibur can be used with different no spin grips


The balance point is located just behind the finger guards and when the finger is put there, it works well for "slide" techniques where you let the knife slide out of the grip when released. That grip is also good when you use a "push" technique where you press with your index finger but only IF the distances are long. On the shorter distances, up to 4 meters, at least I want to grip Excalibur with my index finger much further down on the handle to get a good and consistent throw. But I experiment with both grips.


Conclusion


It must be said that I was a bit skeptical about whether D2 was really an upgrade in terms of material when it comes to throwing knives. Had it been folding knives, that is another question. But in this case, other properties are sought. There is no sharpness to be kept. Then, of course, impact resistance is one of them, but toughness is even more important. Rust resistance is downgraded even though there are stainless steel throwing knives. Then I exclude the cheapest knives on the market that are always made of some more or less stainless material.

But in practice, it turned out that at least these knives were perceived to have slightly harder and more durable tips than my previous knives from AceJet. This is despite the fact that these are significantly pointier in shape than, for example, Appache. So maybe the material is a step up anyway. Or just a sideways step, "the jury is out" as the Americans say. However, the slightly increased length is sympathetic. Especially as the knives are quite good to use for rotation techniques as well and in that case a centimeter makes a difference.

However, it is when it comes to half-rotation techniques and then mainly military half-spin that this knife really comes into its own. There, Excalibur is not only good but excellent. It does not get much better than this!

It should be added that it is really good even for no spin. Sure, Excalibur is not as damn good as the model Stinger when it comes to this discipline, but it does not fall far behind.

AceJet Excalibur D2 are excellent knives for those who can't decide or do not feel like limiting themselves to one style of knife throwing


Overall, I am therefore very pleased with these knives. Especially as I'm improving my underhand throws thanks to them. The feeling is that it is possible to achieve what you want with these knives.

I often say that you have to "trust the knife" when throwing. If you do your part, it will take care of the rest. The limitations are not in the material but in the thrower. It's always a nice feeling.

AceJet Excalibur is definitely a knife to take a closer look at for those who like to vary their knife throwing but whose focus is on half-rotation techniques and especially military half spin, and no-spin. 

Since we are talking about premium knives, the price is not low. A set like this requires a price of 290 €/315$ directly from AceJet. The knives can also be purchased individually if desired. The knives are made in Bohemia, Czech Republic, and come with a lifetime warranty.


When you buy your Excalibur or other product from AceJet, enter code "JOHN" (in capital letters)
 and you will receive a 5% discount on your purchase at check-out.






Specification:

Steel: D2
Lenght: 25,3 cm/ 10"
Width: 19,5 mm handle/ 28,5 mm "guard"
Thickness: 8 mm
Weight: 255 g
Point of balance: back heavy, 14/11 cm from handle/tip


/ J - the enthusiastic thrower

#knivesandbikes #knivigtvarre

tisdag 15 mars 2022

Dagens bild nr 253 "A Place with space"


Våren verkar närma sig även om vädret för stunden är ytterst märkligt. Med markanta minusgrader på natten och riktigt varmt på eftermiddagarna. Det ger i vilket fall som helst utrymme för masssor av knivkastning och jag har varit inne i en bubbla på sista tiden. Med mig in i bubblan tog jag en hel del knivar.

Men en begränsning har funnits hela året och det är att jag endast kunnat kasta på korta avstånd i trädgården. Det är förvisso bra för precisionen men inte för distanserna. Som tur är kan jag kasta på åtminstone både tre och fyra meter vilket ger utrymme för grundtekniker med fattning i både handtag och blad för rotationskast samt no spin. Hade jag haft något bra ämne att göra en bra portabel tavla av så hade jag haft ett ställe i skogen men det har jag inte för tillfället. 

Trädgården ger emellertid inte utrymme för att träna Walk-back, den disciplin där man kastar på 3,4,5,6 och 7 meter. 


Ny tavla på nytt ställe, bilden kallade jag "A Place with space"



Premiären avklarad och invigningen sköttes av mina Patriot Dagger


Men nu äntligen är det problemet löst! Jag har fått lov att husera på tomten till en sommarstuga. En tomt med rikligt med utrymme på alla håll och kanter. Ett ställe där jag ostört kan kasta utan att riskera att polisen dyker upp i tid och otid. 

Därför har jag nu byggt en ny ställning och fått tag i ett par björkbitar att kasta på. Dock ställde vädret till vid premiären igår. Inte solen eller den blå himlen som hängde där den hängde utan nattkylan. Tavlan hade nämligen legat på marken och var halvfrusen. MÅNGA missar blev det i början på grund av det. Knivarna träffade och ramlade ner igen. Iblands studsade de till och med tillbaka trots bra träffar. Efter hand värmdes tavlan upp av solen och jag bankade in mina vassaste knivar från tre och fyra meter för att mjuka upp ytan något. Mot slutet av tretimmarspasset gick det bättre. 

Det skall bli spännande att se hur tavlan uppträder i eftermiddag, för då är det dags igen. Fokus på träningen blir förstås avstånd över fyra meter. 

/ J - tränar kastarmen

#knivesandbikes #knivigtvarre

söndag 13 mars 2022

Recension AceJet Excalibur

 

Inledning


Recensionerna av kastknivar duggar tätt nu och det har sin naturliga förklaring. Jag kastar extremt mycket kniv för stunden. Den fina vädret som råder för tillfället inbjuder till det. 

AceJet Excalibur D2 designad av Adam Celadin
AceJet Excalibur D2


De knivar jag skall presentera idag kommer från Tjeckiska AceJet och är förstås designade av Adam Čeladin . De här skapelserna är döpta till Excalibur. Ett namn som förpliktigar. Sedan återstår bara att se om knivarna lever upp till sin mytiska namne. För att testa det har jag sedan jag skaffade dem i januari hunnit kasta cirka 8000 kast med det här setet.


Utseende och mått


AceJet tillhör de märken som snabbt utvidgar sitt sortiment och därför finns nu även den här modellen i ett flertal utföranden. Ursprunget var en kniv med samma utseende fast gjord i fjäderstål. Den mätte 24 cm på längden med en tjocklek på 8 mm. Därefter har den här och ett flertal andra modeller släppts i ett "Breaker"-utförande vilket betyder att en redan maffig tjocklek ökats ytterligare till 10 mm och längden till 28 cm vilket ger en ökning i vikt från 240g till 360g. En markant skillnad med andra ord.  

Mitt emellan de två hittas den här modellen som är 25 cm lång eller mer exakt 10 tum och med en tjocklek på 8 mm. Det ger en vikt på 255 g. En lite längre och därmed aningen tyngre grundmodell med andra ord. 

8 mm tjockt stål går inte av i första taget. Materialet är D2


Mannen bakom knivarna är som vanligt när det handlar om AjeJet, Adam Čeladin. I det här fallet har han nog hämtat inspiration från en traditionell dolk av något historiskt slag kan man tänka. Excalibur påminner om en stiliserad sådan. För att likna det svärd den är döpt efter hade nog bladet behövt vara längre. Annars är den som synes mycket symmetrisk och det finns ett rudimentärt fingerskydd. Det fyller förvisso en funktion också, dock har det inte något med att skydda något att göra. Som alla bra kastknivar saknar de här egg. 

I övrigt kommer knivarna i AceJets sedvanliga grova satin-utförande. I skrivande stund finns inte just den här modellen att tillgå i deras nya "Shadow"-version som innebär svärtade knivar. Snyggt kanske men även förbaskat lätt att tappa bort om man kastar någonannanstans än på bana. 

Knivarna är slipade som en traditionell dolk, det vill säga symmetriskt. Trots det har Excalibur mejselspetsar, de är platta de sista tre millimetrarna och slutar inte i en nålspets.  


Material


Förutom att de här knivarna är en centimeter längre än originalet är det på den här punkten de skiljer sig mest åt från dem. I det här fallet har AceJet lämnat det fjäderstål de vanligen använder till förmån för D2. 

Spetsarna håller väl även om de här är nyslipade med fil och sandpapper efter direktkontakt med varandra och betongplattor


Jag är faktiskt inte säker på huruvida jag tycker att det är en uppgradering eller ej. Förvisso är det något mindre rostbenäget än fjäderstål. Segare är det inte enligt teorin, möjligen är det mer slagtåligt, det är mer än jag kan avgöra. Däremot verkar det i praktiken som om spetsarna är något tåligare än AceJets andra produkter. Troligen för att de är något hårdare, det är i alla fall min gissning efter ett antal närkontakter med betongplattor, asfalt och varandra. Men om det beror på stålsorten eller härdning är vanskligt att säga.  

De vanliga knivarna är inte dåliga på något vis de heller. Som jag sagt förut, det enda som kan förstöra en AceJet-kniv är en annan kniv. Knivarna underhålls lätt med enkla redskap. Jag använder mig av en metallfil, sandpapper och ett diamantbryne. 


Att kasta


Liksom de Appache jag tidigare recenserat från AceJet är Excalibur designade för allround-kastning. Det vill säga knivar som är mycket bra för dem som inte bestämt sig för om det är No Spin eller rotations-tekniker som är mest aktuellt eller vill hålla på med båda delarna. Jag kan direkt avslöja att de här knivarna klarar båda de huvudinriktningarna med bravur. Men det betyder inte att de uppträder exakt lika i alla tekniker. Excalibur har sina klara för- och nackdelar har jag noterat. 

En smula bakvikt gör kniven utmärkt för både halvsnurrstekniker och no spin


Balanspunkten på de här knivarna hittas 14 cm från spetsen och 11 cm från handtagets slut. Det betyder att de är aningen baktunga även utseendet lurar ögat en smula. Vikten hamnar som synes i handtaget strax bakom fingerskyddet. Men med mer normala proportioner med ett blad längre än handtaget så hade vikten hamnat vid bladbasen istället. 



Rotationskast

Det första som kan noteras är att Excalibur är bättre för rotationskast än vad man kan tro vid första anblick. Särskilt som de är designade av en mästare på no spin och det är med de teknikerna i åtanke de tillkommit. Men balansen är som sagt mer neutral än vad som synes. Tyngden räcker även den till för att kniven skall sätta sig med pondus. Sedan är den extra centimetern på längden sympatisk och hjälper till att lugna ned flykten en aning. Enkelt uttryckt så roterar längre knivar långsammare och är de dessutom tyngre uppträder de lugnare när de flyger. Det är dock en sanning med modifikation och det finns gott om undantag. 

Ibland tvingas man att gruppera vid sidan om Bullseye. En bild från förra tavlan


Excalibur är förvånansvärt bra till rotationskast och jag greppar då kniven tämligen långt ut och vinklar den något framåt i kastriktningen


Med det sagt snurrar Excalibur tämligen snabbt ändå. Det betyder att för säkerställa att man sätter kniven i tavlan bör de kastas tämligen lugnt och kontrollerat, som det vore en större kniv. Jag fattar handtaget tämligen långt ut, inte för hårt och är noga med "baksvingen" för att få rätt rotation från tre meter. Från fyra meter, med grepp i bladet, är det ännu viktigare att inte ta i för mycket. Det kommer ofelbart leda till att kniven överroterar. Den hinner runt ändå är min erfarenhet. 

Kommer man så långt är knivarna mycket träffsäkra. De flyger tämligen rakt och man behöver inte "lobba" så mycket. Det leder till att kastbanan är lätt att beräkna. 


Half Spin

Det är på det här området den här kniven briljerar. Det är möjligt att det här är den bästa modell för military half spin jag prövat. Åtminstone är det en av dem! Det längre handtaget och tricket med att flytta fingerskyddet längre ned på kniven gör kniven lätt att greppa korrekt. Sedan får man förstås som alltid korrigera för vilken distans man kastar från. Den extra bredden precis där fingerskyddet befinner sig är som gjort för att placera en tumme på. Det relativt smala bladet gör också att det är lätt greppa kring samtidigt som tjockleken fyller handen något bättre så att säga. 

Penetratonionsförmågan är mycket hög hos Excalibur


Att kasta med en halv rotation är närmast instinktivt med Excalibur. Det gäller både vid vanlig kastning om jag får kalla det så. Med det avses här överhandskastning med den dominanta handen från 3-6 meters avstånd. Men lika bra går det att kasta back hand och underhandskast. Att kasta med vänster hand gör jag endast undagsvis än så länge. Där är det knappast kniven som är begränsningen. Men det går det också. 

Den här kniven är extremt bra att användas till military half spin


Dessutom fungerar kniven väl både vid mer "slide"-betonade tekniker där man siktar med handtaget och låter kniven glida ur greppet av sin egen tyngd och tekniker där man kontrollerar rotationen mer med tryck från tummen. Det senare använder jag på lite längre distanser. Det vill säga fyra meter och uppåt. 

Men det finns även nackdelar kopplat till det här utseendet eller snarare designen. Fingerskyddet, hur litet det än är, gör att man inte kan placera ett pekfinger på sidan av kniven vart man vill. Det leder till att om man nyttja instinctive half spin så är man begränsad till att hålla på bladdelen. Det känns inte naturligt alls för min del och därför undviker jag att kasta på det viset med de här knivarna. 


No Spin

Om instinctive half spin kändes onaturligt så är den här varianten av instinktiv kastning desto mer njutbar. Det slanka men tjocka handtaget ger en nästan kvadratisk profil som gör det lätt att få ett bra grepp och den 8 mm tjocka kniven ger gott om anläggningsyta för ett pekfinger att ta spjärn emot. Formen på kniven guidar också mot rätt grepp. Men här måste man fundera på vilken teknik man använder. 

Variation vad gäller måltavlor. Vid no spin-kastning är det kastaren som utgör begräsningarna, inte kniven


Just de här burkarna får man ingen pant för


Excalibur kan användas med olika no spin-fattningar


Balanspunkten återfinns precis bakom fingerskydden och när fingret är där fungerar det väl för "slide"-tekniker där man låter kniven glida ur greppet vid släppet. Den fattningen är också bra när man nyttjar "push"-teknik där man trycker till med pekfingret men bara OM avstånden är långa. På de kortare distanserna, upp till 4 meter, vill åtminstone jag greppa Excalibur med pekfingret betydligt längre ned på handtaget för att få till bra och konsevent kastning. Men jag experimenterar med båda fattningarna. 


Sammanfattning


Det måste erkännas att jag var en smula skeptisk till om huruvida D2 verkligen var en uppgradering i materialväg när vi talar om kastknivar. Hade det varit fällknivar är det en annan fråga. Men i det här fallet söks andra egenskaper. Det finns ingen skärpa som skall hållas. Sedan är förvisso slagtålighet en av dem men seghet är ännu viktigare. Rosttröghet är nedprioriterat även om det numera finns rostfria kastknivar. Då undantar jag de billigaste knivarna på marknaden som alltid är gjorda av något rosttrögt material. 

Men i praktiken visade det sig att åtminstone de här knivarna upplevdes ha något hårdare och tåligare spetsar än mina tidigare knivar från AceJet. Det trots att de  här är väsentligt spetsgiare i formen än t ex Appache. Så kanske är materialet ett fall framåt ändå. Eller bara ett steg i sidled, "the jury is out" vad beträffar det som amerikanarna säger. Den aningen ökade längden är dock sympatisk. Särskilt som knivarna är tämligen bra att kasta även rotationstekniker med och där gör en centimeter skillnad.  

Det är emellertid när det kommer till halvrotationstekniker och då främst military half spin som den här kniven verkligen kommer till sin rätt. Där är Excalibur inte bara bra utan excellent. Så mycket bättre blir det inte på den fronten. 

Till det skall läggas att den är riktigt bra även för no spin. Visst, Excalibur är inte lika överjäkligt bra  som Stinger när det kommer till den här disciplinen men den hamnar inte långt efter. 

AceJet Excalibur D2 är utmärkta knivar för den som inte kan bestämma sig eller inte känner för att begränsa sig till en kastteknik


Överlag är jag därför mycket nöjd med de här knivarna. Särskilt som jag håller på att förbättre mina underhandskast tack vare dem. Känslan är att det går att åstadkomma det man vill med Excalibur. Det gäller som jag brukar uttrycka det "att lita på kniven" när man kastar. Om du gör din del så sköter den sin. Begränsningarna sitter inte i materialet utan i kastaren. Det är alltid en skön känsla. 

AceJet Excalibur är definitivt en kniv att titta närmare för den som gillar att variera sin kastning men vars fokus är på halvrotationstekniker och då särskilt military half spin. Eftersom det är premiumknivar vi talar om är priset inte lågt. Ett set som det här betingar ett pris på 290€ direkt från AceJet. Knivarna kan också köpas enskilt om man så önskar. Knivarna är gjorda i Böhmen, Tjeckien och kommer med livstids garanti. 


När du köper dina Excalibur eller annan produkt från AceJet uppge kod "JOHN" (i versaler)
så får du 5% rabatt på ditt köp vid utcheckning. 




Specifikation:

Stål: D2
Längd: 25,3 cm/ 10"
Bredd: 19,5 mm handtag/ 28,5 mm "fingerskydd"
Tjocklek: 8 mm
Vikt: 255 g
Balanspunkt: bakvikt, 14/11 cm från handtag/spets



/ J - kastar loss

#knivesandbikes #knivigtvarre