Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 2

Så var det då äntligen dags. Tävlingsdag nummer ett av tre i UKAT 2026 World Cup, det ögonblick jag hade tränat för hela våren och försommaren. Risken för att vara en smula överladdad föreligger alltid, åtminstone i mitt fall. Det hade emellertid gått bra så långt och kvällen innan hade som jag beskrev i del 1 fallit väl ut. 

Nu var det torsdag morgon. Sömnen hade väl varit sådär och när mobilen talade om att gå upp var jag inte vidare värst utvilad. Fast ändå laddad måste medges. En riktigt bra italiensk dubbel espresso ordnade tillvaron till det bättre. 

Klubb-banéren börjar komma upp

Upplägget var sådant att första dagens tävlingar innebar "Games" i olika varianter. Ett utmärkt sätt att starta i mitt tycke då det lämnar de "tyngre" grenarna som Walk Back och långdistans till senare. Särskilt det sistnämnda och med yxa kan faktiskt göra att man exempelvis sträcker sig och då är det mesta efter det kört. Bra att genomföra sist med andra ord. 

Ytterligare en morgonpigg kastare, Angelo Krebs a k a flying_blades på IG som ville ha några kast innanför västen före frukost

Själv valde jag att starta med Siluett kniv. Idén var att den kändes mindre viktig för mig än exempelvis "Hunter" där jag hade en silvermedalj från förra VM att försvara. Sagt och gjort, jag kastade in mig med mitt set rotationsknivar, Le primitif rotation från Zitoon Knives. Det kändes efter omständigheterna, jag var en smula spänd, rätt bra. Men jag noterade att tavlorna under natten blivit något hårdare. Det var som sagt varmt även om inte solen hunnit värma ordentligt än.

Tyvärr visade det sig att det inte gällde tavlorna som utgjorde siluetten. De hade uppenbarligen hängt uppe längre och därtill var de inte använda. Ofta används plankor till den  här grenen men här var det ändträtavlor staplade på höjden. Jag gjorde nybörjarmisstaget att vilja ha en gren avklarad på morgonen så jag var igång. Men det gjorde att jag gick ut som fjärde man och tavlorna var dessvärre ovattnade och framförallt riktigt hårda nya som de var. Inslitna tavlor är som bekant väsentligt mjukare. 

Det gjorde att jag fick en smula panik. Mitt första av tre provkast satt knappt i tavlan. Det andra var hårdare med träffade en extra hård yta och STUDSADE baklänges ut igen! Fan, fan, fan var vad jag tänkte. Mitt problem är att de här knivarna är tämligen tjocka och det gäller särskilt spetsen efter det att jag slipat ned dem över tid. Det trots att jag vässat dem inför VM. I original är de längre och framför allt spetsigare. 

En bedräglig tavla som skulle visa sig bli min nemesis

Därefter gick det åt skogen för att var ärlig. Jag nyttjade mer kraft, vilket förvisso gjorde att knivarna satt men även att siktet på de två första kasten var ca 10 cm för högt. Det överkorrigerades i tredje kast och min första -10 p var ett faktum. Det var inte förrän under de sista kasten jag funderat ut tavlan med tre raka fullträffar men då var det så dags. Slutresultat blev därför just -10 poäng. Ett uselt resultat och inte alls den inledning jag tänkt mig. Dessvärre påverkar sådant även den totala rankingpoängen som räknas på alla moment. Exempelvis gav det här resultat plats nummer 100. Jag återkommer i ett senare inlägg med samtliga mina placeringar och ranking. 

En sådan inledning är bara att glömma och sedan sikta på nästa gren. Dagen var ju inte över än! Som sådan valdes "Speed Throw". En rotationsgren vilket var idén men prestigelös för mig då jag endast kastar det på mästerskap eftersom jag inte kan träna i förväg, knivar för ändamålet saknas. Mitt mål var att slå 13 sittande knivar som var det tidigare personbästa. men det lyckades inte utan samma resultat tangerades igen! Men det var jag inte missnöjd med. 

När virvlande redskap ändå var aktuellt klarades även siluett yxa av efter en stunds inkastning. Även det gick sådär, men förväntningarna på mig själv var inte höga. Jag är en riktig nybörjare på yxa. 

Någon som är väsentligt mycket bättre än mig på yxa är Simon Wall från Sverige

Värre var det då med de nästkommande två grenarna som jag faktiskt vill prestera väl i. Det handlar om Nine target men främst Hunter där jag som sagt hade en medalj att försvara. Inte heller det föll väl ut. Jag kastade dugligt vilket innebar 33 poäng vilket till slut gav mig en 8e placering. Åt medaljerna kunde jag inget göra den här gången. Det kändes en smula snopet måste erkännas. 

Men det skall tilläggas att banan var både märklig och en smula trist. För det första var den inte varierad alls. Den bestod enbart av avsågade stubbar men olika lutning på snittet. Inget  som avvek utöver det. Men värre var att alla förutom ett eller två var långdistansmål (6-8 meter) vilket definitivt gav dem som kastade hårt en stor fördel. Sedan blev det inte bättre av att ett visst fusk förekom trots att detta påpekades för arrangören. De vågade dock inte säga till. 

I den här grenen är det nämligen meningen att du inte skall få se och framförallt inte öva på banan före genomgången. Men några fiffiga deltagare kom på att om man går och hämtar Coutanque-tavlor som skulle användas senare under dagen och lägger upp dem i olika vinklar på en fotbollsplan och sedan tränar en halvtimme så blir det bättre. Det märktes delvis på prispallen!

Plankan eller Nine target som den egentligen heter blev en sisådäraffär för mig. Medelpoäng gav en medelplats. Det vills säga tjugotvå poäng och en 21a plats. Men en eloge till Zusanna från Tjeckien som lyckades slå alla oavsett klass genom att sätta ALLA poäng. Vete tusan om det hänt förut! 

En Hunter-bana som inte alls föll mig i smaken

En annan gren jag aldrig tränat på och endast kastat en gång är rörligt mål. Det märkes då mitt resultat på 19 poäng räckte till en 41a plats. Inte mycket att säga om det. Möjligen att jag skall kasta No Spin istället för rotation nästa gång. 

Detsamma kan sägas om Duel fast med den skillnaden att jag där var riktigt nöjd. En gren jag inte tränar och endast kastat med maskin två gånger tidigare. Min personbästa sänktes från 1.48 s till 1.32 s vilket gav en 17e plats. De sexton bästa gick vidare till de riktiga duellerna. 

Morgondagens utmaning väntade runt hörnet, både bokstavligt och bildligt!

Så var då tävlingarna igång och berg- och dalbanan hade börjat. Något dugligt resultat som i Speed throwing, Hunter, även om det var under förväntningarna och Nine target blandades med bottennapp som siluett kniv samt personbästa i Duel. 

Känslan var dock att koncentrera mig på morgondagen då det var dags för mina tänkta paradgrenar i Walk Back kniv men framförallt No Spin, både Walk Back och precisionskastning. Det var nu all min träning skulle avspegla sig var det tänkt. 

/ J - var i alla fall i gång

A Report from UKAT World Cup 2026, part One

 

 - or all roads lead to...

Maybe they don't lead to Rome these days, but at least to Italy. It was there, or more precisely in the town of Carpi, and the Hotell Garbada on its outskirts, that this year's big knife-throwing event took place. Several hundred throwers from twenty countries clashed to compete for honor and medals. All under the rules of U.K.A.T. There are other organizations, but as far as I know, none as big and covering as many countries.

It suddenly feels distant where I am now, sitting in my little garden for a moment of "weapon care". In fact, some of the scars in the form of rust are still there from the trip. I haven't used my competition set of Pathfinders since then. But the training set is good, I might add. I'm already looking forward to next weekend and the Swedish Championships, which will be decided then.

Finally, it was time!

But first, all the impressions from Italy must be digested, and some of them put into print. One lasting impression was, of course, the heat. It was noticeable but not extreme when the competitions themselves took place, but climbed steadily in the weeks after that to reach around forty degrees or just below when we left Pisa. It is a few degrees too much for me personally, I can say.

When we arrived, however, it was a few degrees cooler than last year in the Czech Republic. However, we are still talking about plus thirty degrees in the shade. Something that is not so dangerous if you are lying under an umbrella on the beach or sipping a coffee in the shade. But a competition day may extend for more than ten hours in total. From throwing into the award ceremony. Many of them are spent waiting and throwing in direct sunlight. It takes a toll on your fluid balance and strength, which clearly affects your ability to concentrate.

Due to the heat and the slightly longer distance, our own car was not used as a means of transport this time. Instead, my wife and I flew from Copenhagen to Bologna, where we picked up a rental car. Incidentally, it was our first contact with the aforementioned heat. The company that washed the cars for the rental car company had temporarily, one hopes, lost the very car we were supposed to have. So we had to wait two and a half hours before another one could be booked.

All journeys start somewhere. This one with the local bus from the neighborhood down to Växjö station

Not my own car this time

Then it got faster. It's not many miles from Bologna to Carpi, and the traffic was relatively quiet. Once there, it was time to settle into a simple but very large hotel room. One that thankfully had good AC.

Hotel Gabarda in Carpi is once again the scene of a major knife-throwing competition

View from the hotel room. The competition courses are located fifty meters to the left, behind a hedge. Unfortunately, you couldn't go there as you came directly into the throwing direction, so it was a half-kilometer detour.

It was now evening, and after saying goodbye to friends and both old and new acquaintances, it was time for me to get a feel for the targets. I had already read that the material would be white poplar. A particularly good type of wood, as long as it is fresh and watered. It would later cause a lot of problems, as it turned out.

The warm-up arena was located in a cool alley that was still a bit of a pain, as it ate knife tips for breakfast if you missed. There were lots of pebbles on the ground.

The warm-up targets were of a slightly simpler type

But not this first test throw. Now the targets were new. The warm-up arena was set in an alley, which provided both shade and a lot of stones on the ground. The latter was discovered after a short while when a missed throw caused one of my brand new No Spin knives to end up on the ground, and thus the first tip was worn. Not much, but still, I intended to keep them in top condition. That's how well that plan worked.

However, the targets were as soft and nice as I had hoped, and the throw-in felt very good. I tested my three knife sets. I had one for No Spin, which would also work for games like Hunter and Nine Targets, and two for rotational throwing. One for Walk Back and then another set for long distance and seven-meter precision. I will come back to why. Then another knife with a case was brought for Quick Draw/Duel.

Time to let my Pathfinders lead the way once again

All the knives bit into the targets well. The mood was great, and the atmosphere was as good as usual. As I always say, there is something in the air when you gather a lot of people with the same interest in a small space. Then it doesn't matter if it's motor racing, a music festival, or knife throwing.

To celebrate, I signed up for the Coutanque tournament and bought a T-shirt. Then I felt ready. Mostly to eat, but still.

The conditions for the next three days look very good. Especially since I had actually trained a lot for the event. As I wrote about earlier here on the blog, I had even secretly trained in the heat as much as possible in Sweden. There was not much more I could do at this point.

But this event would turn out to be a roller coaster for me. Something I intend to tell you about in part two.

/ J - was expectant