Inledning
Acejet är ett märke som inledningsvis främst fokuserade på att tillverka knivar för No Spin-kastning. Något som de blev mycket kända för.* De hoppade inte på tåget för rotationsknivar direkt. Därför var den här kniven blott deras tredje försök. Innan dess kom Spinner Bowie och Maximus, knivar jag tidigare recenserat här på bloggen. Annat är det nu då de i dagarna står i begrepp att lansera en rejäl satsning på just rotationsknivar. Det skall bli spännande att se vart det landar.
Det första som kan sägas om den här modellen är att den är snygg att se på, särskilt i det här utförandet. Det var det första jag föll för får väl erkännas. Den heter, vilket rubriken redan skvallrat om, Acejet Achilles. Den här versionen har dock ett längre och tämligen beskrivande namn skulle det visa sig. Det här utförandet är döpt till Acejet Achilles Shadow Vintage.
 |
| Acejet Achilles |
Anledningen till det är förstås att den här kniven finns i flera olika utföranden. Till att börja med kan den fås i standarutförande eller som "spinner" dvs med ett hål på mitten i syfte att kunna lekas med bättre. Sedan kan du välja mellan att få den med eller utan läderhandtag samt vilken färg stålet skall ha.
Inget av det svarar dock på hur den känns att kasta med och det ämnar jag bena ut lite närmare här.
Utseende och mått
En sak som du som kastare förr eller senare måste ta ställning till är vilken typ av kastkniv du föredrar då det finns ett antal grundmodeller. Två av de vanligaste är Bowie-inspirerade knivar eller som här de som grundas på en dolk av något slag. Sedan finns fler men de lämnar vi därhän för tillfället.
Det draget är förstås det första som kan ses, det andra är den slående färgkombinationen mellan det vita handtaget (nåja, när det var nytt i alla fall) och det mörka stålet. Det är även de två detaljerna som ger kniven dess fulla namn som sagt.
Det svarta eller kanske mer lilaaktiga stålet kallas i Acejets katalog för "Shadow Steel". Dess vara eller icke vara kan diskuteras av praktiska skäl. Men det är mycket snyggt, särskilt när knivarna är nya.
Men det innebär att den är svärtad i en nyans som påminner om svart/lila/gun metal beroende på hur ljuset faller. Snyggt att se på men det har sina nackdelar. Något som snabbt upptäcks om man exempelvis missar tavlan eller får en snedträff och måste leta rätt på kniven bland löv och gräs. "Shadow" stämmer då den smälter in extremt väl bland skuggor och skiftningar.
Som alla beläggningar slits den dessutom efter hand vilket kan ses på bilderna. Den enda märkningen på kniven är som vanligt Acejets logotyp snyggt laseretsad på bladet.
 | |
|
Den andra delen av färgkombinationen består av det handtag som åstadkommits med en lång lädersnodd som är lindad kring och igenom handtaget. Det kan för övrigt fås i tre olika nyanser. Vitt som här, alternativt brunt eller svart.
Den tredje detaljen som är uppenbar är att Achilles är genombruten. Det gäller både blad och handtag. Om det är bra eller dåligt kan även det diskuteras. Mer om det senare. Vad det gör är nämligen att det lättar knivarna och frågan är om det behövts.
De är förvisso maffiga 8 mm i tjocklek men i gengäld mäter de inte mer än 12" eller 30,5 cm på längden vilket är kort för en rotationskniv. Bredden är som mest 35 mm precis framför det symboliska fingerskyddet. Däröver är kniven 43 mm bred.
Sammantaget gör det dock att kniven väger in på relativt låga 325 g och det är med läderhandtag. Det gör att den tillhör det lättare gardet av rotationsknivar.
Material
Acejets främst nyttjade material är ett tjeckiskt stål med beteckningen 14260. Det återkommer i princip i alla modeller även om det finns avvikelser i katalogen numera som exempelvis D2.
Fjäderstål är ett utmärkt material rent generellt när det kommer till kastknivar som ställer lite speciella krav jämfört med en standardkniv. Anslagskraften ger kraftiga vibrationer och knivarna träffar diverse tavlor och mål med olika hårdhet. Det sliter på vilken kniv som helst och då har vi inte ens talat om missar än! Förutom rena bredsidor och snedträffar som bryter mot spetsarna så inkluderar det även rikoschetter. De kan hamna nästan varsomhelst vilket kan innebär närkontakt med lite av varje som betong, asfalt, sten och inte minst andra knivar.
 | |
|
Av det skälet börjar kastnivsstål ungefär som vilket knivmaterial som helst men i processen av härdning och värmebehandling brukar det Rockwell-tal (HRC) som i andra sammanhang skryts med om det är över 60 i de här fallen ligga kring femtio. Allt för att få en mer hållbar produkt. Skulle man mot all förmodan lyckas knäcka en bit 8 mm tjockt fjäderstål med rätt härdning så erbjuder Acejet livstids garanti. Du får en ny kniv helt enkelt. Nu har jag emellertid mycket svårt att tänka mig att det är någon större kostnad för dem. Det lär inte vara många som går av på det viset.
Sedan bör man som köpare vara medveten om att mycket få professionella kastknivar är rostfria så de tarvar en del underhåll.
Att kasta
Achilles sägs vara en rotationskniv men det kan direkt sägas att av de tre modeller som var aktuella när den här släpptes så är det här den mest allround-betonade.
Jag har som knivkastare utvecklats en hel del sedan mina första recensioner av den här typen av knivar och har vid det här laget många hundra tusen kast bakom mig. Det avspeglar sig förstås i hur jag betraktar verktygen eftersom jag nyttjar alla typer av tekniker. Därför kan jag direkt säga att Achilles inneboende egenskaper gör den mer till en mångsysslare än en specialist.
 |
| På kortare distanser är Achilles ett precisionsinstrument. Det här var mina absolut första kast med den här kniven i höstas |
En egenskap jag genast ställde mig en smula tvivlande inför och som sedan skulle visa sig stämma var spetsens utformning. Achilles har en mejselslipning men "eggarna" är endast kosmetiska och bredden på spetsen är hela sju millimeter och dessutom vidgas bladet relativt snabbt. Redan efter 4 cm är det två centimeter brett och då är det inte en slipad kniv vi talar om utan en överdimensionerad skruvmejsel. Sammantaget ger det här en rätt dålig penetrationsförmåga.
Men vikten känns bra, balanspunkten hittas 16 cm från spetsen alternativt 14 cm från handtagets slut beroende på hur man ser på saken. Tämligen neutral med lätt bakvikt vilket är utmärkt!
- Rotationskast
Det är faktiskt inom det här området som Achilles uppvisar sina största svagheter gentemot andra knivar med samma uttalade inriktning märkligt nog. Men det som den tappar här tar den igen på andra områden skulle det visa sig. Vad jag menar är att Acejet Achilles inte är helt lättkastad från andra avstånd än tre meter.
Från korta avstånd, dvs tre och fyra meter (1 och 1,5 varvs rotation) är det här nämligen rena precisionsinstrumentet. Eftersom kniven är lätt och kort snurrar den mycket kvickt. Det är en fördel från tre meter då kniven inte behöver accelereras på något vis utan hinner runt ändå. Dessutom gör det att flyktbanan känns mycket rak. Något som sedan bekräftas på längre distanser där det är en faktor. Därtill är kraften tillräcklig från nära avstånd för att få bra träffar även på halvdåliga måltavlor. Så långt inga bekymmer utan snarare tvärtom. Det ger ett mycket gott intryck.
Mina första trevande kast med Achilles
Dock stöter man på en av knivens egenheter redan från fem meters distans. Achilles snurrar som sagt mycket snabbt vilket i sin tur dels gör att kastet måste ha en strävan mot tavlan snarare än runt för att rotationen skall börja senare än vad en större kniv gör. Men Achilles kräver också stor precision och en mycket rak träff. Annars sätter kniven sig inte. Det gäller särskilt om tavlorna är torra/hårda eller om de är färska vilket gör dem sega eller om de är lätt frusna. Allt annat än perfekta omständigheter stökar till det med andra ord. Orsakerna hittas i relationen mellan knivens vikt och tjocklek samt spetsens utformning.
Achilles har nämligen inga egentliga eggar som tunnar ut bladet och det gör att mejselspetsen är hela 7 mm bred. De flesta knivar för rotationskastning är 5-6 mm tjocka innan de smalnar av. Vid en korrekt träff duger penetrationskraften men vid minsta över- eller underrotation vrider den sig ur tavlan. Det är som om träfibrerna inte förmår hålla kvar det tjocka bladet och kniven faller. I en del fall händer det till och med att kniven studsar baklänges ut ur målet.
 |
| En jämförelse mellan två tavlor, en gammal och sliten till vänster och en färskare oanvänd bit trä till höger. I den senare studsar en stor del av kasten mot ytan och när de sätter sig handlar det om någon centimeter eller så |
Det går att kompensera det här fenomenet med något större kraft i kasten men det resulterar i sämre precision. Knivens naturliga rotation kräver en lättare touch så tar man i får man tvinga kniven till rätt snurr och det sker på bekostnad av siktet. Det är det som börjar märkas från fem meter.
På sex och sju meter förstärks det jag skrivit ovan fast med det undantaget att kniven känns lätt att sätta från sju meter. En stor del av det kan tillskrivas att här är känslan framåt och den raka flykten en fördel. Det förutsatt att du inte nyttjar styrka förstås. Då överroterar kniven lätt. MOT tavlan är knepet.
Sedan är jag generellt inte helt vän med det lindade greppet. I mitt tycke ger det för mycket fäste och därmed friktion vilket gör att kniven inte glider ur handen lika lätt som den borde. Särskilt gäller det om lädret blivit det minsta fuktigt av svett, regn eller snö. Då får kastaren nästan släppa kniven vilket inte är bra.
Lädergreppet gör också att kniven känns markant olika beroende på om du kastar med grepp i bladet respektive handtaget. En vanesak men värd att påpeka. Särskilt när dolkar ofta har fördelen att vara mer symmetriska i det avseendet vilket vanligen är en av deras fördelar.
- Half Spin
Det Achilles förlorar på gungorna tar den igen på karusellerna för att traverstera en gammal visa eller enkelt uttryckt, att den inte är fulländad till rotationskastning gör den desto bättre inom andra områden. Half Spin-tekniker (military och instinctive) är goda exempel på det.
Enkelt uttryckt känns det som det främst är de här teknikerna kniven utvecklats för. Greppet vid exempelvis underhandskast från bladet är exemplarisk. Lagom tjockt och den grovlek som kan vara till nackdel när det gäller att få kniven in i tavlan gör här kniven lättare att hålla. Balansen är även mycket god för ändamålet. Den hittas strax framför det tänkta fingerskydddet. Något sämre därvidlag blir nog kniven om lädret avlägsnas.
Sedan gör skåran i bladet som därtill slipats på insidan så den inte känns vass att kniven är extremt bra att indexera i handen. Det gör Military Half Spin till en utmärkt teknik med den här kniven. Tummen hittar lätt sin plats i sidled men även i längsled.
Detsamma kan sägas om Instinctive Half Spin. Spetsens avsmalnande ligger väl i handen och sidan på bladet är så tjock att pekfingret får mycket att vila emot. Det gör kniven lättare att kontrollera.
Det i kombination men en väl avvägd vikt gör Achilles till en suverän kniv för halvrotationstekniker av allehanda slag.
- No Spin
Det är på det här området jag blir mest förbryllad. Förvisso brukar jag hävda att du kan kasta allt med No Spin-teknik. Det gäller även större knivar och särskilt om man använder tekniker inspirerade av R Thorn. Men trots det är sällan större Bowie-knivar bra till det. Den här kniven däremot har till och med en handtagslängd anpassad för ett No Spin-grepp. Särskilt som baksidan av fingerskyddet fungerar utmärkt att placera det i sammanhanget så viktiga pekfingret mot. Skulle man därtill avlägsna läderlindan skulle den känslan förstärkas ännu mer.
Med det sagt är nog Acejet Achilles en av de bästa rotationsknivar jag använt för No Spin. Jag skrev något liknanden om en annan modell "Maximus" och det intrycket består. Båda de här modellerna är tydligt gjorda av ett företag som främst lancerat knivar gjorda för att kasta utan rotation.
Det går således bra att kasta No Spin med Achilles även om den inte slår sina mer specialiserade syskon som Raven eller Stinger-familjerna.
Sammanfattning
Det går inte att förneka att Acejet Achilles Shadow Vintage är en kniv som gör sig bra på bilder. Det är en snygg modell helt enkelt.
Något av problemet med snygga kastknivar är att de oftast inte förblir det när de använts. För eller senare, ofta förr, träffar man andra knivar, hårda ytor, får snedträffar och så vidare. Det leder till att handtag får sina bucklor, blir skavda eller går sönder lite beroende på vad de är gjorda av.
I det här fallet leder kantträffar på tavlor till att lädersnodden som utgör handtag dels lossnar något och dels går av. Ett problem som multipliceras om lädret blir blött. Jag tror att jag limmat ihop de här handtagen minst tre gånger. Det är inte det enda problemet med det här handtaget. Det andra är att jag tycket att det gör kniven något för tjock. Särskilt som skillnaden mellan hur kniven känns att kasta från handtaget respektive bladet blir större. En egenskap som är viktig för rotationsknivar. Åtminstonde enligt mina preferenser.
Sedan var det Shadow steel-fenomenet. Ytan förblir inte blånerad kan jag meddela. Först skavs spetsarna sedan hela kniven. Bästa beviset för det är mina äldre Raven II som närmast är metallfärgade vid det här laget. Riktigt lika långt har det inte gått med Achilles men det beror i gengäld på att det kastats färre kast med dem.** Sedan var det problemet med att hitta dem om du kastar utomhus. Det är aldrig lätt men mörka blad förenklar inte det hela.
Därtill kan läggas att de färgar av sig. Eller åtminstone gör det de vid dåligt väder, det vill säga kallt och blött.
 |
| Det här är ändå sett hur en kameralins, verkligheten är värre |
 |
| Sedan är det här ett resultat av färgen. Jag trodde den skulle vara på bladet, inte på min hand |
Som med alla andra modeller från Acejet känns Achilles rejäl, inte minst som den är kraftig med sina åtta millimeter. Men jag blev snabbt lite misstänksam mot längden och hur det skulle påverka kastningen och de farhågorna visade sig stämma. Trettio centimeter är kort och strax över trehundra gram är lite i sammanhanget. Resultatet blir en kniv som förvisso blir mycket allroundbetonad, något jag beskrivit tidigare men också att de egenskaper som är önskvärda för en god rotationskniv blir lidande. Exempelvis roterar en mindre kniv inte lika stilla och uppträder inte lika lugnt i luften. Kastaren behöver även ta i något mer från längre distanser vilket kan påverka precisionen negativt.
 | |
|
En annan detalj jag inte är helt vän med är grovleken på godset och särskilt inte i kombination med spetsens tjocklek. Nu har jag nämligen inte alltid tillgång till perfekta mjuka ändträtavlor utan får kasta på det jag har tillgång till vilket bland annat innebär lövträ och äldre, hårdare tavlor. Då märks det snabbt att med orginalslipning är penetrationen hos de här knivarna inte särskilt god. Om du nu inte träffar helt rakt från kort avstånd förstås. Då uppstår sällan bekymmer.
Men mycket av det bestäms av kastarens preferenser. Föredrar du lättare knivar är det här kanske något för dig. Det positiva det för med sig är exempelvis att det är lättare att träna med dem utan att överanstränga sig och att de påminner mer om andra typer av knivar (läs No Spin) om du växlar mycket mellan stilar.
 |
| Acejet Achilles, inte favorit till tronen för bästa rotationskniv men en riktigt bra kniv för allround-kastning |
Sammantaget tycker jag därför inte att Acejet Achilles Shadow Vintage är den ultimata kniven för den som vill ha en god rotationskniv. Särskilt inte i det här utförandet. Välj i så fall hellre en "naken" version och utan det svarta stålet. Inte lika snyggt men väsentligt mycket mer praktiskt.
MEN och det är ett stort men. Vill du ha en mycket välgjord kniv för allround-kastning är det här en gångbar kandidat. Den är nämligen mycket bättre för halvrotationstekniker vare sig du kastar över, under eller från sidan. Därtill går den faktiskt bra att kasta No Spin med om du vill addera den tekniken till din förmåga.
 |
| Acejet Official |
Specifikation:
Stål: 14260 fjäderstål
Längd: 30,5 cm (12")
Bredd: Blad 35 mm som mest, fingerskydd 43 mm
Tjocklek: 8 mm
Vikt: 325 g (vägd av mig)
Balanspunkt: 16/14 cm mätt från spets/bakände
/ J - botaniserer bland tjeckiska knivar
