New Knife - Focuser Outdoor FC133

Time for a hidden gem, or at least a brand that was completely unknown to me until recently. The name is Focuser Outdoor, and the name suggests what they intend to focus on now and in the future.

FC 133is the name of this knife, and I am very curious about how it would look and feel. With new brands, there is always something extra, as it can lean in both one direction and the other depending on what their background is and which internal/external designers they have or hire.

Focuser Outdoor FC133

When it comes to design, you don't have to worry in the least about the FC 133. It largely follows the template for what a good knife of this type can or perhaps even should look like. Although a few small deviations have been made, I will return to them in a later review.

The FC 133 is available in slightly different versions. If you want it with a higher saber grind instead of here as a classic "Scandi", there is model FC 134.

 

The FC133 comes with a Kydex sheath and has a G10 handle.

What I mean by template is a full-tang knife, here made from 3.5 mm thick steel with a 3D-shaped handle. It has a small built-in finger guard, is tapered towards the front, and ends with a discreet duckbill. In between, it swells in the middle. The material here is G10, which is screwed into place with two screws.

The total length is 220 mm, of which the blade is 110 mm. It is a drop point that can be obtained with slightly different blade steels. For the carbon steel enthusiast, there is 52100, and for those who want a slightly more wallet-friendly stainless alternative, 14C28N can be chosen. Two very viable steels, by the way. But you can also get it in a real top steel, like in this case. This variant has been provided with CPM 3V. The price level rises with the choice of steel, I can clarify. The recommended price from the factory is from 70$ and up.

This version has such noble steel as CPM 3V

It can also be added that the blade has a 90-degree back for the fire steel that is not included. On the website, they state that this is because the airlines refuse to send the knives then. Strange, as I just received a knife from Spain with a fire steel in the package. Also, as everyone knows, they do not catch fire on their own.

The package is rounded off with one of the small extravagances I hinted at, and it is a case in Kydex instead of the more traditional leather. The case has a built-in holder for the fire steel.

After having carried the knife on some occasion and done some testing, it can be stated that the FC 133 from Focuser Outdoor promises a lot. Late summer and autumn are good times for outdoor activities in Sweden, so there will probably be an opportunity to test it properly. When it is done, I will return with a review!

/ J - glances towards the forest

#knivesandbikes #knivigtvarre

Sjöslaget 2026

 - eller kampen om fyra meter

Ibland kan man klura på detaljer. Som hur viktiga eller oviktiga fyra meter kan vara. I det här fallet kanske det snarare handlar om hur jobbiga de kan vara. Att förflytta sig den här sträckan brukar vanligen inte vara  så ansträngande i sportens värld. Möjligen uppåt om det handlar om hopp men oftast bekymrar sig inte atleter så mycket om så korta sträckor. De kommer och går och lämnar sällan några spår. Det var en tanke som slog mig då jag såg EM i maraton på TV igår. 

Men att de fyra metrarna kan generera enorma mängder mjölksyra i en sport som på det området utmanar 400 m löpning är intressant. I dragkamp är nämligen 4 m allt eller åtminstone det som avgör skillnaden mellan vinst och förlust i ett drag. Det är nämligen så långt man skall förflytta  motståndarlaget. 

Dragkamp i Hovmantorp

För mig var lördagen tämligen exotisk. Det var första gången jag befann mig i ett sekretariat för en dragkampstävling. Hur jag kom dit är en krokig historia men i de fallet var de fyra metrarna enkla, de bestod av en fråga och ett svar. Jag gillar nämligen idrott och särskilt relativt små och annorlunda discipliner. Så när jag fick frågan svarade jag ja. 

Tävlingsledare Stefan Klinthäll och tillika mannen som var orsak till min närvaro

Därför satt jag plötsligt på första parkett med utsikt över Hovmantorps dragkampklubbs tävlingsarena på Gökaskratts camping. Dagen bjöd på mestadels soldis men klarnade efter hand och temperaturen var behaglig. Särskilt för mig som satt still. En sommarbris gjorde dessutom att insekterna lyste med sin frånvaro. Runt planen sorlades det när det olika lagen förberedde sig och lukten av den kåda man har på händerna lägrade  sig över nejden. Som vanligt innan starter låg det en spänd förväntan i luften. 

Det var inte mycket vatten i sjön Rottnen efter en lång tid med mycket lite nederbörd

I bakgrunden kunde man se en sjö med mycket låg vattenlinje som hade förlängt stranden med säkert femtio meter.  Det visade sig skulle ha inflytande även på dragningen. Ja, inte sjön då men väl den mycket torra sommaren. Efter ett ytlager som var rätt hårt att stampa ned de stålskodda kängklackarna i var det mest sand under. Ett material som inte ger det bästa fästet. 

Jag var redo, penna, protokoll, tidtagarur och så kaffe förstås!

Efter avklarad nationalsång var det dags för tävlingar. De bestod av två moment, en elitserie-omgång på förmiddagen följt av en öppen klass i tävlingen Sjöslaget. Jag måste säga att vandringspriset i form av ett båtankare på träplatta var mycket väl funnet. "Elit 3" var för övrigt årets sista batalj om jag förstått det rätt. Däremot har jag ingen aning om hur det ser ut på nationell nivå, vem som leder och vem som vinner vad. Min erfarenhet är mycket begränsad. Den sträcker sig till att jag såg delar av SM på TV.

Mellan de två momenten drogs det även mellan delar av sportens framtid i form av två U23-lag.

Tävlingarna bjöd på både spännande och jämna drag som några för vinnarna tämligen snabba affärer. Bland favoriterna utkristalliserade sig snart Hemmalaget Hovmantorp/Unnaryd och besökarna från väster, Löftadalen.

Växjö gör vad de kan för att dra hem den här omgången

Och appropå lag så finns det ett intressant fenomen i dragkamp som jag inte stött på i andra sammanhang tidgiare och det är att man hjälper varandra. Det finns dragarpoler och man hoppar in för att fylla lag och på så sätt få fler deltagande. Men det kan bli aningen förvirrande för en utomstående när ett lag från Malmö endast har en dragare därifrån. 

Pallen i Sjöslaget 2026

Dagen förflöt utan mankemang och utifrån min horisont kändes tävlingarna mycket välarrangerade. Det enda smolket i glädjebägaren var möjligen att det inte gick riktigt lika bra för  mina klubbkompisar från VAIS som man kunnat hoppas på. 

Vädret var bra så väderansvarig hade skött sig med den äran, sällskapet mycket sympatiskt och stämningen god. Att jag därtill hade tillgång till kaffe och lärde mig något nytt gjorde min dag riktigt lyckad. Så tack för det alla inblandande, ingen nämnd, ingen glömd!

Med den erfarenheten i bagaget är det inte omöjligt att jag återkommer som funktionär även i framtiden. Lycka till i framtiden alla dragare!

/ John - inhopparen