Ny kniv - QSP Heron

Det enkla blir ofta det sköna var en tanke som infann sig hos mig när jag såg den här kniven på nätet.

QSP har i det här fallet åstadkommit en kniv i den kategori som ibland omnämns som "modern traditionals" eller knivar som följer äldre mönster fast gjorda i moderna material och med det senaste vad gäller tillverkningsmetoder. 

Inte sällan är de dessutom slip joints, vilket även är fallet med den här kniven kallad Heron.

QSP Heron

Det är flirt nummer ett med det traditionella, flirt nummer två är handtagsmaterialet som i det här fallet är ben som färgats blå. Något traditionellt blir det om man istället väljer abalone vilket också är ett alternativ. Men de två sistnämnda handtagsalternativen leder bort från den stilen då det är "glow in the dark"-G10 alternativt eller en variant av kolfiber kallad "glow in the dark orange shredded CF". Det var en munfull att säga. 

I övrigt består kniven av en en stålram som övergår i ett främre bolster och en ryggfjäder, även den i stål. Redan här kan påpekas att övergångarna mellan de olika delarna är mycket fint gjorda, något som är en kvalitetsmarkör på en slip joint. I övrigt kan tilläggas att kniven på modernt vis har en skruvad konstruktion vilket även medför en justerbar pivotskruv. 

Bladet är en clip point som är fullt flatslipad och tillverkat av Nitro-V. Det är 70 mm långt, 2,8 mm tjockt och som mest 18 mm högt. Finishen är en blank satin och märkningen diskret. QSPs logotyp i litet format på en sida av ricasson och ståltyp i liten font på motstående sida. 

Heron är en slipjoint i kategorin "modern traditionals"

Hela kniven är inte våldsamt stor den heller med en längd hopfälld på 95 mm och en totallängd på 165 mm. Det gör också att vikten hamnar under ett hekto eller närmare bestämt 96 g. 

Vidare kan sägas att på sedvanligt vis öppnas kniven med två händer och det finns en nagelskåra i bladet för att underlätta det. Gången i bladet är mycket mjuk som följd av god passform och glidlager i koppar. Sedan har bladet,  som sig bör, ett distinkt halvvägsstopp. En säkerhetsdetalj som är nästan nödvändig hos en bra slip joint då ryggfjädern stänger bladet den sista biten med viss kraft och då vill du inte ha din fingertopp ivägen för eggen. 

Lika traditionellt är att inte ha ett clip så det hittas inte här heller. Det finns läderfodral att köpa till om så önskas men jag hade några gamla liggande hemma så det gjordes inte. 

I och med de egenskaper och mått som beskrivits ovan blir det här en typisk "modern traditional", ett fack som QSP börjar kunna nu. De har gjort några utflykter i slip joint-land redan tidigare och nu börjar de bli något mer frekventa. Knivtypen är inte för alla men det är trevligt med alternativ för den som söker en mer klassisk fickkniv eller som bara gillar estetiken.

En recension kommer!

/ J - blir polare med en häger

#knivesandbikes #knivigtvarre

Djupdykning i bloggarkivet I - Skyltkavalkad

Häromdagen insåg jag att det skrivits några tusen blogginlägg vid här laget. Det är bara på den här bloggen skall tilläggas då jag haft ett par andra och gästspelat på ytterligare fler. Sammantaget ger det  vid handen att jag skrivit en oherrans massa inlägg. Några få av dem kan vara värda att lyfta igen.

Av det skälet ämnar jag då och då ägna mig åt lite bloggarkeologi och återpublicera texterna under rubriken "Djudykkning i bloggarkivet". Det första inlägget är en gammal rackare från  min tid som mer aktiv cyklist. Håll till godo!

Skyltkavalkad

Jag kan ibland som gammal kommunikationsvetare inte låta bli att intressera mig för vägskyltar då de är semiotiskt intressanta såtillvida att de kan representera såväl symboler som ikoner och index.

Ikoner kan slarvigt beskrivas som enklare och mer universella eftersom de liknar sina objekt. Även index har en nära relation med sina objekt medan symboler som bekant behöver en kulturell konvention för att göras begripliga.

Allt det här finner jag fascinerande och är något jag ibland kommer att tänka på när jag cyklar förbi diverse skyltar och anslag. Förutom den rent upplysande funktionen kan de även vara roliga, absurda samt i vissa fall vara tankeväckande och berätta en historia.

Bilderna är tagna under diverse cykelturer under de senaste åren och flera av dem har dykt upp på den här sidan förut men jag kände för att kommentera några av dem lite extra. Utan inbördes ordning följer därför en liten kavalkad av skyltar jag minns.

Lämpligt?

Skylten på bilden ovan förmedlar en omedelbar länk till historien och den tid som varit. Tidens tand har gnagt hårt på färgen med handfast hjälp av väder och vind.

Den återfinns i Aneboda och det roliga i sammanhanget är att den markerar vart samhället börjar och därmed en minskning av högsta tillåtna hastighet. Det ironiska i det är att den väg man kommer från är en mycket liten grusväg som tangerar en skogsväg i storlek och som dessutom är en återvändsgränd. På en sådan får man ju som bekant framföra ett fordon i sjuttio kilometer i timmen om man finner det tillrådligt.

När nöden är stor

Ibland när nöden är som störst och behovet tränger på kan det vara en befrielse att hitta en dylik skylt. Den här har någon lustigkurre behagat sätta upp i en myr i trakterna av högfjällshotellet i Sälen. Att bara ta sig dit utan vadarstövlar är en bedrift. 

Tufft

När man ändå är i bergigare trakter än mitt Småland kan man hitta sådana här anslag. Den här är från vårt västra grannland och antyder att de följande milen kan bli jobbiga om man är cyklist. Snittlutningen på åtta procent i över två mil är en sann utmaning för de flesta. Sen är det inte sällan så eländigt väglag att det är snökedjekrav för tyngre fordon kan väl tilläggas. Det finns t o m särskilda zoner för att montera dem. Skylten finns i Måbödalen på väg uppför mot Hardangervidda. 

Högt

Ännu högre höjder kan man sträva mot i Alperna. Den här bilden är från Schweiz och det för cykel/bil/motorcykel populära Grimselpass. Den är ibland de högsta vägar jag befunnit mig på. 

I Sverige har jag kört vägen över Flatruet i Härjedalen förstås. Den befinner sig på runt 975 m ö h eller så om jag inte missminner mig. Den är spännande så tillvida att det är sveriges högst belägna landsväg men saknar vanlig vägbeteckning. Sträckan är ofta stängd nattetid och vid hårt väder. 

Oops

 Vid ett mer låglänt område ungefär två meter över havet hittade jag något ofrivilligt den här texten vid en tur i Skåne i somras. Militära anslag är väl inte helt ovanliga när man är ute och cyklar MTB. Det spännande med den här skylten var att jag först såg baksidan på den och inte kunde läsa texten förrän jag tagit mig fram till skylten ifråga. Då var det så dags. Var bara att skyndsamt lämna området enligt gällande anvisning. 

Varning

Det här stod att läsa på en tämligen illa medfaren byggnad ute i skogen när jag kom ut ur en grandunge halvt bärande halvt släpande på min cykel efter att ha passerat en stycke mosse och en mindre bäck. Ibland i stigfinnartider förvandlas skogscykling närmast till orientering.  

Vad?

Gamla kvarglömda skyltar kan lätt bli en smula absurda. Jag vet att den här har en bakgrund som förklarar placeringen. Men nu är den mest komisk. "Varning annan fara!" I det här fallet strutsar. Den står dock i en sen länge uppvuxen granplantering längs det upprivna smalspåret utanför Braås nära Braåsverken. Jag stirrade frenetiskt in i skogen för att se om jag kunde urskilja några långa halsar bland trädstammarna första gången jag passerade. 

Vart tog vägen vägen?

Den här skylten gjorde mig en aning frustrerad då den återfanns i en ända av den aktuella vägstumpen men inte hade någon tvilling. Det hade kunnat bespara mig en del klättring och närmast terränglik cykling med min racer. Infarten från andra sidan inkluderade inte någon form av varning nämligen. Asfaltsvägen övergick i en backe med elva procents motlut för att sedan bli en mindre väg som blev grusväg som förvandlades till skogsbilväg. Beläggningen blev därefter bitvis opackad makadam. Allt dessutom inkluderande ett par hundra höjdmeter. Det hela utspelade sig på Hallandsåsen i närheten av Vallåsen. 

Nödlösning

I sådana situationer är det bra att ha en "Plan B". Ingen särskilt uppseendeväckade skylt i sig men ytterst passande ibland som sagt.  Återfinns på Åbo idrottsplats utanför Växjö. Den slog an en sträng och påminde mig om att det är bra att ha backup-planer ibland. 

Centrumskylt

Den här skylten tarvar en förklaring för att den skall bli rolig. Som antyds återfinns den i Ängelholm. Det absurda med den är att den är svår att hinna läsa då den befinner sig mitt i en järnvägspassage under två spår och är placerad i banvallsmakadamen mellan de två. När man tar del av den är det ytterst svårt att inte förstå vart man är på väg eftersom det inte på något vis går att hamna någon annanstans än just i Ängelholms centrum. 

Inget golfande

Även den skylten minner om svunna tider eller kanske bara om det glada åttiotalet då Växjö var ännu mer golfstad än nu. Några banor i närområdet har väl kursat sen dess men det finns ännu två inom stadsgränserna och ytterligare en någon mil bort. Men ett tag var allt smågolfande och utslagsövande ett sådant problem att skyltar som den här var tvungen att sättas upp i parker och grönområden. 

/ J - ämnar inte ta ned skylten

PS Glömde nästan den här...

Helt underbart förvånande skylt när man är ute och trampar mtb.