torsdag 29 oktober 2026

RecensionAl Mar Rescue Assist

 

-  en solid pjäs för stressade situationer

Den här recensionen kommer att avvika från en del vanliga tankar som är aktuella när det handlar om  fällknivar. Det finns nämligen vissa aspeker som jag inte bryr mig lika mycket om när det handlar om ett specialiserat verktyg jämfört med om det handlar om en kniv för vardagsbruk vilken som helst.  

Med det sagt är det dags att tycka någonting om Al Mar Rescue Assist.

Al Mar Rescue Assist


Vad jag menar med ovanstående kan direkt exmplifieras med antalet tillgängliga versioner av Rescue Assist. Det finns EN. Jämförbara fällknivar i Al Mars katalog finns i olika storlekar, med olika stål och med handtag i olika färger. Men i det här fallet är både färg på handtagssidorna och storlek vald med omsorg.

Att därför ha en helsvart eller kamoflagefärgad utgåva av något som är gjort för att synas faller därför på sin egen orimlighet. Detsamma kan sägas om storlek. Ett blad blir effektivare i den här rollen om det har en viss längd på eggen. För liten och den fördelen minskar eller försvinner. 

Detsamma kan sägas om handhavande. Det finns tankar bakom varför de är som det är med metoder att fälla ut kniven samt lås men jag vill ändå påstå att det finns utrymme för förbättringar. 

Rescue Assist är en rejäl kniv för den som vill ha ett kombiverktyg för nödsituationer




Kortversion: Al Mar Rescue Assist, inte en vanlig kniv utan ett specialiserat och effektivt verktyg för de stunder det verkligen behövs.


Blad


Redan bladet eller skall vi säga huvudbladet, utmärker sig och särskiljer den här från andra knivar. Någon "drop point" är det sannerligen inte även om ryggen på bladet böjer sig nedåt åt det hållet en spets skulle ha befunnit sig om det funnits någon. Men inte heller kan det sägas vara en "sheeps foot" då eggen är krökt. Den är svängd i en i en slags omvänd buk. 

Jag nöjer mig med att kalla det för ett "räddningsknivsblad". Det kännetecknas bland annat av den helt rundade toppen.

Utöver det kan konstateras att på presentationssidan hittas Al Mars nya logotyp, den utan den röda färgen, samt att på andra sidan hittas modellbeteckningen. 

Här hittas ett i sammanhanget nästan traditionellt blad, det vill säga det saknar spets


En annan distinkt faktor är förstås sågtänderna. De sträcker sig över ca 2/3 av egglängden som är 85 mm. Tänderna är rätt täta och mejselslipade, dvs endast slipade på en sida samtidigt som den raka egg som finns har en traditionell V-egg. Den senare är rätt tvär då slipfasen där endast är 10 mm hög och bakåt där sågtänderna finns, 14 mm. Det skall ställas i relation till en tjocklek på bladet på 3,5 mm. 

Materialet som använts är D2. Ett verktygsstål som jag inte har några problem att se i den här applikationen även om jag inte riktigt förstår varför man inte valt ett mer rosttrögt stål, läs någon form av rostfritt. Här har dock rostskyddet förstärkts med en rejäl beläggning av Ti-Ni. 

Vad gäller egguthålliget och liknande lämnar jag det därhän. Skall en räddningskniv fungera måste den vara så vass som möjligt. Men det innebär i sin tur att man inte kan hålla på att kapa rep med kniven dagarna i ända och sedan tro att den skall fungera i en uppkommen nödsituation. Har du använt din Rescue Assist eller annat liknande verktyg rekommenderar jag att du efter förättat värv går över eggen noggrant efteråt så den är redo för nästa insats.

Sågtänderna sträcker sig över större delen av eggen och är som brukligt mejselslipade


Detsamma kan sägas om blad nummer två som gömmer sig i ryggen. Det är av bältesskärartyp även om det förstås även kan användas till tunnare rep eller fallskärmslina. Fast personligen föredrar jag då det större bladet så jag i ögonblicket slipper använda ögonmått för att se om det passar i öppningen. 

Sågtänderna biter bra även i tamp


Någonstans, jag tror det var på YT, kallade någon den främre delen av den här kniven rakbladsvass. Vad vederbörande rakar sig med vet jag inte. Den här eggen är förvisso vass men verkligen i närheten av några rakblad. Särskilt inte som den mäter 1 mm bakom primäreggen som är riktigt tvär. Mycket mer gjord för att vara hållbar och inte att skära väl. Detsamma kan sägas om blad nummer två. 

Spets finns ingen och skälet är enkelt. Du vill inte råka sticka någon som du försöker befria från ett rep, ett fiskenät eller mer troligen ett bilbälte eller kläder. 

Vad gäller hur bladen fungerar så kan sägas att det jag skurit med dem är rep av olika tjocklek och material. Allt från fallskärmslina, via tunnare tamp till tjockare nylonrep. Vidare har jag kapat spännband då jag inte kände för att skära av mina egba bilbälten samt tyg av olika tjocklekar. 

Likaså fungerar tänderna väl på bilbälten och motsvarande material. Men när man kommer till spetsen krävs ett omtag


Det går snabbt att konstatera att den sågtandade delen av bladet biter bra i rep och lika bra i spännband. Fast med den lilla nackdelen att när snittet kommer fram till den släta eggen så biter den inte så bra. Den är som sagt rätt tvär och hade behövt vara antingen mycket tunnare eller vinklad nedåt för att fortsätta själva snittet. Som det är nu får man göra ett omtag och lägga ett nytt snitt. 

Bältesskäraren är effektiv men bara till tunna snören och bälten som är sträckta. I säljtexten står att den även är utmärkt till kläder, något jag inte alls håller med om


Vad gäller bälteskäraren är den mycket effektiv MEN som alla dylika måste det som skärs vara spänt annars fungerar den inte alls. Det är inte unikt för Rescue Assist men är bra att känna till annars uppstår problem. Av det skälet föredrar jag att använda huvudbladet eftersom jag då i en eventuellt stressad situation slipper tänka på vad som skall väljas och hur det skall användas. 

Sedan har jag förstå testat även de andra funktionerna. Vilka "andra funktioner" undrar ni kanske. Jo, det finns som synes ett fyrkantigt hål i den ena handtagssidan. Det är avsett för att kunna öppna syrgastankar. Då jag inte dyker har jag inga sådana men jag har istället testat att dra några muttrar med kniven. Det fungerar som tänkt!

Sedan har kniven en glaskross i bakänden och även den fyller sin funktion. Drämmer du den i glas spricker det!

Handtag


Konstruktionen är rättfram. Den utgår från en stålram som färgats svart för att förstärka det färgtema som ändå finns. Ramen är inte lättad av två orsaker, gissar jag. Det ena är förstås ökad styrka då vikt inte är den främsta prioriteringen här. Den andra hänger förvisso ihop med den första och har att göra med det andra bladet som gömmer sig på presentationssidan. Det gör att i den bakre delen av den sidan finns bara en halv liner. 

Handtaget är sedan skruvat i två punkter utöver pivotskruven. Eller snarare en plus två pivotskruvar där den andra också agerar distans i den annars öppna ryggen. Handtagssidorna är fästa med tre st små T6-skruvar och den justerbara pivotskruven är en T8. 

Handtagsformen känns igen, grunden är densamma som för SERE fällknivarna fast med tillagda fördjupningar för fingrarna. Fästet är excemptionellt bra


Materialet i handtaget är G10 men inte vilken G10 som helst. Här har man löpt hela linan ut och gjort den dels grov som sandpapper från början men även försett den med ytterligare ett rutmönster för att ytterligare förbättra friktionen. Det har man lyckats med. Rescue Assist lär aldrig glida ur handen av det skälet. Den andra distinkta detaljen är förstås färgen. Signalorange är bra om Rescue Assist skall hittas i mörker eller om den hamnat på marken. 

Rescue Assist har även ett fånglinehål vilket är en god idé i det här fallet. Jag är vanligen ingen anhängare av dylika på fällknivar men undantag finns. Det gäller exempelvis om man är till sjöss. Du vill inte tappa ditt viktiga verktyg i havet helt enkelt. 

Rescue Assist är öppen i ryggen och där hittas även bältesskäraren


Formen är lika tydlig som konstruktionen. Här har Al Mar sneglat på sin egna SERE Operator och adderat fördjupningar för fingrarna. Det innebär att det finns ett fingerskydd då handtaget framtill vidgar sig både upp- och nedtill. Något som dessutom förstärks av att även flipperfenan agerar extra glidskydd i det här fallet. På samma vis gör "näbben" baktill att det inte heller går att glida åt det hållet. 

Slår man ihop den grundläggande formen med de övriga tilläggen så fås ett handtag som i princip är omöjligt att halka på. Det ger extremt bra fäste. 

Kniven sitter som gjuten i handen men favoriserar klart ett sabelgrepp. Som synes uppstår ett avstånd mellan blad och hand i hammargrepp


Det betyder nu inte att alla grepp fungerar lika bra och de behöver de inte göra. Helt klart favoriseras ett sabelgrepp. Där sitter Rescus Assist som gjuten i handen och kommer ingenstans. Det är även i det greppet det är lättast att skära något. 

Vill man greppa kniven i hammargrepp går det förstås men fingerfördjupningarna tvingar då handen lite bakåt på handtaget varpå ett stort tomrum uppstår på ovansidan av handtagets främre del. Precis där man vill ha handen för att få mest kraft när så tarvas. Därtill skär flipperfenan in i pekfingret i det här greppet. Det gör å andra sidan inte så mycket då insatserna förhoppningsvis inte varar så länge. Sett ur den synvinkeln behöver handtaget inte vara ergonomiskt. 

Övriga grepp är inte så mycket att orda om. Det går utmärkt att vända kniven upp- och ned med eggen mot dig för den typen av "dragsnitt" eller att vända kniven med, tja den spets som inte finns, nedåt. Men den fattningen kan jag inte se användas på den här typen av kniv 


Öppning och lås


Hur man väljer att öppna sin  Rescue Assist beror nog mest på hur stressad man känner sig. Den kan nämligen med fördel även öppnas med två händer. Kanske inte snabbast men troligen säkrast. 

Annars öppnas huvudbladet med antingen en flipperfena eller tumknoppar. De senare  är av klassisk tunnmodell och sticker ut rätt mycket vilket gör att det går att få grepp om dem trots att de egentligen sitter för nära handtaget för att det skall vara optimalt. Eller snarare så är handtaget lite för tjockt precis där tummen vill smita förbi. Den detaljen kunde designats bättre. 

Här syns både flipperfenan som agerar främsta öppningsmetod samt den rejält utstickande låsbulten till Al Mars Max Lock


Metod nummer två eller tre beroende på hur du räknar är flipperfenan. Den fungerar men jag uppskattar inte att den övre delen av handtaget nästan skymmer den. Det stället till det litet om det skall gå kvickt med handskar på konstaterade jag när det övades med kniven. Men när du väl lärt dig att dra rakt bakåt fungerar rörelsen. Men det var av den anledningen jag nämnde två händer inledningsvis. 

Sedan skall tilläggas att kniven är assisterad vilket det fyndiga namnet även antyder med sin ordlek. Dock är det en ganska mild assistans så du måste ändå utföra det mesta arbetet själv oavsett vilken metod som väljs för att öppna bladet. Men vad det gör är att det inte går att använda låset som går på andra knivar med "cross bar locks". 

Det andra bladet fälls ut genom att kniven hålls åt "andra" hållet och där hittas en tumknopp. Den sticker ut en bit utanför handtagssidan så den är lätt att nå. 

Det är inte ofta en kniv stoltserar med tre tumknoppar men det finns här. På bilden syns även karbidspetsen på glaskrossen


I och med det har jag även avslöjat hur huvudbladet låser. Det syns för övrigt rätt väl för den som är insatt i knivar. Men för alla andra kan jag  tala om att det är en tolkning av ett numera klassiskt lås en gång populariserat genom Benchmade. 

Här fungerar det dugligt. Det vill säga det finns ingen risk att kniven stänger över fingrarna och det är förstås det viktigaste. Men det är ingen finess i själva utförandet. Känslan är "grusig" med en bult som kan röra sig lite i sidled samt med väldigt styva "omegafjädrar", vilket är de fjädrar som håller låsbulten på plats. Det gör kniven inte helt lättstängd. 

Sekundärbladet saknar lås men vinkeln på bältesskäraren i öppet läge i kombination med vad handen befinner sig gör det närmast omöjligt att den skulle kunna stänga av misstag. Vad som händer om du stöter till baksidan med något är att den fjädrar mot pekfingret utan att du riskerar att skära dig. 


Att bära


Faktum är att skall Rescue Assist bäras som en vanlig fickkniv är den närmast, om inte en mardröm, så inte bra alls. Därför rekommenderas en dedikerad ficka eller som i mitt fall antingen en väska eller som oftast i backen med "bra att ha saker" i bilen. 

Clipet är långt, av "deep ride"-typ och kan skiftas från höger till vänster om så önskas


Vad är det då som försämrar bäregenskaperna? Jo, precis alla premisser faktiskt. Den är till att börja med stor även om den relativt ett inte är så tung, vi talar om en totalängd stängd på 123 mm och en vikt på 140 gram. Addera därtill en tjocklek på 13 mm och en höjd som mest på 30 mm och du har mycket volym att stoppa i en ficka. 

Sedan sticker det ut mycket metalldelar i olika ändar. En glasskross i aktern, en flipperfena på ovansidan och tumknoppar på sidan. Därtill tre tumknoppar där den tredje som fäller ut andrabladet sticker ut mest. 

Ja just det, materialet i sig är supersträvt också.

Tyvärr är rampen till clipet mycket liten vilket även gäller utrymmet under, särskilt som skruvhuvudena tar plats även de


Clipet är av enkel fjäderstålstyp och ingen favorit alls för att vara ärlig. Det är ett "deep ride" clip till att börja med. Något som jag vanligen gillar  men här hade jag nog velat att lite mer av handtaget varit synligt för att underlätta drag av kniven. Men visst, ett argument kan vara att den här typen av clip gör att den definitivt sitter kvar i fickan när du behöver den. Du lär inte tappa din Rescue Assist. 

Men det förklarar inte den usla rampen. Den ihop med det sträva G10-materialet gör att det knappt går att få clipet över kanten på ett par tunnare byxor eller jacka och en mindre ett par jeans eller tjockare arbetsbyxor. Det kräver nästan två händer. På samma vis är utrymmet under också något för snålt tilltaget. 

Men spänsten räcker till. Rescue Assist sitter där den sitter när den väl baxats på plats. 


Sammanfattningsvis


Som nämndes inledningsvis blir det här en lite speciell recension. Saker som jag annars kanske hade sänkt en kniv kommer man undan med i det här fallet. Jag vet inte exakt vilken härdning bladet har och hur länge sågtänderna håller men det bryr jag mig faktiskt inte om. Det enda viktiga är att de är vassa den gången jag faktiskt behöver använda Rescue Assist. Men det är klart jobbar du inom polis- räddningstjänst, ambulansförare eller liknande är det förstås om det inte är ett engångsredskap. Det är det emellertid inte kan konstateras. 

Med Rescue Assist har Al Mar åstadkommit ett solitt verktyg för den som vill ha en bra räddningskniv, vare sig du vill ha den i båten, bilen eller i tjänsten om du jobbar inom ambulans- räddningstjänst eller som polis


Men det finns faktiskt flera punkter som jag hade slagit ned på om det här varit någon annan typ av fälllkniv och så finns det ytterligare några detaljer som jag tycker kunde förbättrats även på befintligt redskap. 

En av punkterna jag avser är den lätt bakåtpekande flipperfenan som när bladet är öppet tenderar att trycka mot pekfingret på ett trist vis. På samma vis är inte clipets bakände helt bekvämt mot handen efter ett tag. Därtill kan läggas att det finns ett spel upp och ned i bladet. Det sistnämnda hänger ihop med att låset som sagt inte känns helt välgjort. 

I sammanhanget är det dock inget som direkt påverkar funktionen och därmed inget som inverkar på mitt slutbetyg av Rescue Assist. 

Några förslag på ändringar har jag trots allt. Även om det är viktigare att hala fram det här verktyget kvickt vore det bra om det också var enklare att returnera det till en ficka eller väska. Man vill inte riskera att tappa sin Rescue Assist efter utförd uppgift. Rampen på clipet är nämligen alldeles för liten särskilt när det kombineras med ett material under clipet som är rejält strävt. Lösningen är en yta på G10-sidan som är slät där clipet möter handtaget på båda sidor liksom att välja ett clip som är något högre med mer markant "läpp" samt att ha försänkta skruvar som inte konkurrerar om utrymmet under clipet. 

Det hade heller inte gjort något om man tänkt lite till på att bladet skall vara lätt att fälla ut. Gärna extremt lätt. Det vill säga gjort flipperfenan mindre skymd av handtaget samt utformat handtagssidan så att den varit tunnare i den vinkel i vilken tummen kommer mot tumknoppen när man skall fälla ut bladet. Det hade gjort tumknopparna mer effektiva. 

Vidare hade jag gärna sett att den kurvatur som finns i eggen hade förstärkts ännu mer. Som en S-formad egg eller en främre del som pekar svagt nedåt som på ett Hawk bill-blad. Allt för att bita ännu  bättre i rep och liknande. Som det är nu finns en liten tendens till att fästet i bladet "släpper" när man nått den släta delen av eggen. Hade den krökt sig nedåt tror jag den varit mer effektiv. 

Rescue Assist har varit med mig så länge nu att det hunnit bli höst


Överlag finner jag dock Al Mar Rescue Assist förtroendeingivande. Även om bladet skulle kunna vara ännu enklare att fälla ut är det inga problem att göra det nu heller och det finns som sagt tre olika sätt att göra det på. Låset är inte det mjukaste men å andra sidan är det robust vilket är viktigare. Handtaget ger dessutom ett extremt bra grepp så det finns absolut ingen risk att man slinter eller halkar av kniven.

Sågtänderna på bladet biter bra i de material de är avsedda för och extrafunktionerna som nyckel för syrgastank och glaskross fungerar. Några tendenser till rost har inte setts under testperioden. Det har den svarta beläggningen sett till. 

När vi ändå talar om färg kan konstateras att signalorange är bra, en borttappad Rescue ger ingen Assist.*





Specifikation:


Längd utfälld: 220 mm
Längd hopfälld: 127 mm
Vikt: 140 g (vägd av mig, uppgiven vikt 142 g/ 5,1 oz)
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3,3 mm (uppgiven 6 mm/ 0,25 in.)
Bladstål: D2 med Ti-beläggning
Handtag: G10
Lås: Max Lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Kina



/ J - försöker rädda sig själv


* Skulle man tappa bor den kostar den för närvarande kring €110. 

onsdag 28 oktober 2026

Review Joker Ranger

- a Spanish challenger

It is time to take a closer look at the Spanish-made Joker Knives Ranger. This knife belongs to a category often referred to as "bushcraft knives." Personally, I prefer the Swedish term *friluftsliv* (outdoor life) over "bushcraft." The Swedish term feels broader; it encompasses more than just the activities of those who set traps, carve wooden spoons and *kåsor* (traditional wooden cups), construct bow drills, or engage in other advanced bushcraft skills.

*Friluftsliv*—at least for me—encompasses everything one does outdoors. This includes cleaning mushrooms, hunting, hiking, camping, cooking outdoors, fishing, or whatever other pursuits one might engage in. It can take many different forms, depending on the individual and where they live.

Joker Ranger


That is where I would place this knife. It is, quite simply, a knife that works for most tasks—with the possible exception of clearing brush or felling small trees. The Ranger is a model that was introduced last year; it possesses all the attributes such a knife should have, including a high-quality leather sheath and a fire steel. Furthermore, it can be ordered with a "Scandinavian grind," should you so desire.

However, it is not quite as purely focused on "bushcraft"—if one chooses to use that English term—as other models in Joker’s catalog, such as the Nessmuk or the Bush Lord.

Incidentally, the Ranger is both designed and manufactured in Albacete, Spain. That said, I do not know who is behind the model, or whether it was a team effort.

Ranger, an outdoor knife available with various grind options, a choice of handle materials, and with or without a fire steel.



Short version: Joker Ranger, A bushcraft knife that can undoubtedly compete with the best—especially when the price is factored into the equation.

Blade

They say you shouldn’t commit sacrilege—which, in this context, means that anything other than a drop-point blade is essentially out of the question for this type of knife. Naturally, that is exactly what we find here.

The length, too, tends to be fixed at a size almost always seen on Scandinavian knives: roughly 10 cm, give or take a centimeter. In this specific case, it measures 110 mm in length, with a thickness of 3.8 mm and a maximum height of 31.5 mm—perhaps slightly taller than what you would typically find on a comparable Scandinavian knife. A wider blade has both pros and cons; while it makes it easier to execute straight cuts in certain materials, it also makes it more difficult to change direction—for that very same reason. These characteristics become particularly apparent during tasks such as food preparation. 

On the presentation side of the blade you will find Joker's logo, model name, steel type and country of manufacture. The other side is sterile. The finish on the blade is a durable satin.

A substantial drop-point blade in Sandvik 14C28N


The steel used also has a Scandinavian connection, being a Swedish alloy: 14C28N. It is a steel frequently used in folding knives these days, so I am quite familiar with it—though it is somewhat less common in fixed-blade knives. Generally speaking, it is a "budget steel"—a term that should be used with some caution—that offers a very well-balanced set of properties.

It takes a very sharp edge and retains it for a "decently long time," as I like to put it. Another advantage is that it is easy to sharpen. Furthermore—and this is significant in this context—it is highly corrosion-resistant. It’s not quite on the level of a kitchen sink, but it can certainly withstand a great deal of moisture—a factor of no small importance when spending time outdoors, especially at these latitudes.

The tip is quite thin and therefore effective. If a more robust tip is desired, the version with a "Scandi grind" is a better choice.



The blade tapers significantly, resulting in a rather thin and sharp tip. Again, if you want a more durable tip, you should choose the alternative grind option. A "Scandi grind" naturally leaves more material behind the edge, making the tip stronger. It is worth noting that the factory edge on my unit was more than acceptable—in fact, it was quite good. It was sharp and reasonably even, though not perfectly so; a human being was clearly involved in the process. I suspect the person was right-handed, given that the edge on one side is slightly higher than on the other. The thickness behind the edge is 0.6 mm—a solid figure, considering the tasks for which the knife is intended.

The Ranger is available with either a full flat grind—as seen here—or a Scandinavian grind. I opted against the latter for the same reason I prefer the term "outdoor life" (*friluftsliv*): while I certainly do some wood carving, that isn't the only thing I use my knives for, and for broader purposes, I find a flat-ground blade to be more versatile.

Anyone who has tried to chop carrots with a Morakniv knows what I’m talking about. For those who don’t: a "Scandi grind" tends to split hard items, such as fruits or root vegetables. This is especially true when the blades are on the thicker side, as is the case here. There is a reason why traditional knives from this part of the world are rarely very thick along the spine. 

This time, there actually wasn't a fire—at least not using a fire steel. It was too wet.


One detail I definitely appreciate is how the ricasso is almost perfectly straight in relation to the blade. Combined with the fact that the cutting edge extends all the way to the base, this allows for cutting very close to the handle—where you have the most leverage. This is something often overlooked, as modern knives frequently feature "choils" intended to bring the user’s hand closer to the material being cut—which makes one wonder why, given that this design is superior. It must be admitted, however, that one potential drawback is that the knife may eventually become slightly more difficult to resharpen. Regardless of the sharpening system used, there is a risk of getting so close to the handle that you either scuff the handle material or end up with a small "smile" at the base of the edge.

Speaking of sharpening, the spine is—naturally—quite sharp, designed to be used with the included fire steel; it would be strange if it weren't.

The general characteristics of the Ranger are very well-balanced. While it might not be the best choice for cutting dry wood, it more than makes up for this when working with green wood, as well as ropes and cordage—I’ve tested it on everything from natural materials like hemp to synthetics like nylon. This does take a slight toll on the edge, but a few passes on a strop are all it takes to get it razor-sharp again.

The Ranger has also served as a stand-in for an "EDC" (everyday carry) knife—though that term is a bit of a misnomer, as I haven’t actually carried it every single day; it’s a little too large for that. Still, it has seen plenty of use: cutting through plastic of various thicknesses and hardnesses, slicing up cardboard, and even shredding some old wall-to-wall carpeting. The latter was a rather unsavory task, so the knife required a thorough cleaning before I felt comfortable using it to prepare food again.

This is not a chef’s knife, but outdoor cooking doesn’t have to be all that complicated. This knife handles onions, tomatoes, and root vegetables with ease—a task where its broad blade really shines. The Ranger is just as effective when it comes to slicing up a sausage or disjointing a chicken. In fact, it is a highly capable knife for this type of use.

It can therefore be concluded that the Ranger is, in fact, as versatile as it looks.


Handle

This knife features a handle made of black Canvas Micarta, though other materials—such as various types of wood—are also available; you can choose between olive or walnut. The handle is robust, measuring 120 mm in length and a full 23 mm in width, with a height that varies between 26 and 29 mm. A pair of red liners adds a subtle pop of color.

A very comfortable and ergonomic handle


The design is simple yet well-considered, featuring a finger guard, a "duckbill" pommel, and a subtle 3D contour reminiscent of a Coca-Cola bottle—meaning the sides are not entirely flat. They are finely polished and secured with two sturdy rivets, alongside a steel tube that passes through the handle and serves as a lanyard hole. As shown in the image, the knife features a full-tang construction, which naturally provides superior strength compared to other designs.

Ranger features a full-tang construction with red liners and, in this case, scales made of Canvas Micarta.

As mentioned, the Ranger has a substantial handle, which ensures a good grip even for a fairly large hand. In fact, I had my wife test the knife, and she found it too bulky to work with. That is something to keep in mind when buying a knife; not everyone has the same hand size or shape. Some people have broad palms, others have long fingers, and some have both. In this case, however, the knife is aimed at those with somewhat larger hands.

All common grips, including reverse grips, work perfectly with this handle.


This knife can easily be used with all conventional grips—whether a hammer grip, a saber grip, or a reverse grip. I do have one minor criticism: the handle is a bit too thick toward the front. Joker could have flattened the sides there to make a "pinch grip" more comfortable.

Overall, however, the handle is ergonomic; you can work with it for extended periods without developing chafing or hand fatigue. This is important, given the intended use case—unlike with a small EDC folding knife, the tasks performed with a tool like this may actually take a bit longer to complete.


Sheath

As is fitting, the knife comes with a good sheath—in this case, made from sturdy, 3 mm thick leather. In my experience, Spaniards in general, and Joker Knives in particular, excel at crafting sheaths from this material.

A fundamentally simple yet well-functioning sheath, featuring a couple of different suspension options.


The construction is of a fairly simple, lightweight design, but to increase durability, the edge features double stitching, along with an eyelet at each end. This sheath is not likely to fall apart anytime soon.

One thing I do miss, however, is a drainage hole for water. On the other hand, this hasn’t caused any issues during the test period—I rarely go swimming or wading while carrying my knives.

The sheath grips the knife securely. The knife stays firmly in place, with no risk of it falling out. You can easily turn the sheath upside down and give it a light shake without the knife coming loose. About half of the handle protrudes from the sheath; this, combined with the "duckbill" shape of the handle, makes drawing the knife very easy.

Furthermore, this sheath features an additional touch: it comes equipped with a holder and a ferro rod. A nice bonus from Joker is that the ferro rod is quite substantial, and its handle is crafted from the same materials—spacers included—as the handle of the knife itself. The ferro rod handle features a hole with an elastic cord that keeps it securely in place.

Here, the knife is carried low on the belt. I don’t like having the knife handle digging into my side.


The Ranger can be carried in a few different ways, thanks to a flexible system. For one, the knife can be carried high on the belt by detaching the upper loop—which is easily done, as the ring holding it in place can be opened.

Alternatively, the knife can be carried lower using an additional loop, or "dangler." This loop can be unfastened via two snap buttons, meaning you don’t have to remove your belt if you want to take off the knife or change its position. I find this particularly useful, as it makes it easy to remove the knife from your belt and attach it to your backpack instead.

Everything is secured to the sheath with three rivets.


Conclusion

It was exciting to see what the Ranger had to offer, as this was my first encounter with the "other" side of Joker Knives. Previously, I had only owned a classic Navaja-style folding knife from them, and this is something entirely different.

With this, Joker has firmly established a foothold in the highly lucrative "bushcraft" segment—not just through this particular knife, but also via a few larger models geared toward what are primarily known in the U.S. as "camp knives." Their catalog also includes even more specialized, dedicated bushcraft models. It is a broad range, especially considering that each model is available in several variations—featuring different grinds, handle materials, and the option of including a fire steel.

Ranger is a knife that fits well with the rest of your equipment.


One of the first things that struck me—an impression that has lingered—is that this is a damn well-made knife. That holds true regardless of what you compare it to, and we haven’t even discussed the price yet. Every material, and every transition between materials, is executed with great care. This applies to everything: the shaping of the Micarta and the handle spacers, the finish and edge of the blade, and even the stitching on the sheath. The Ranger feels like a true working knife, yet one with a certain level of refinement.

Joker has also opted for well-chosen materials. Sandvik 14C28N is not the most expensive steel, but it is a capable choice—even if it doesn't compete with high-end steels like 3V or similar. Then again, that isn't always necessary. The canvas Micarta is excellent, and the same can be said for the leather used for the sheath. Furthermore, I’d like to give special credit for the versatility in how the knife can be carried on a belt; I prefer a lower carry position when wearing it on my belt, while a higher position works better when I attach the knife to my backpack.

Ranger has been with me for an entire season, from early spring to late autumn.


If I were to raise any objection, it wouldn’t be a personal one; however, I am aware of a distinction between classic European brands and modern, more sterile-looking blades—the latter intended to evoke the clean aesthetic of custom knives. There is some information on the blade itself, but as I said, it’s not something I care about or even think about.

In terms of functionality, the Ranger is as versatile as one could hope for—especially in this configuration. If you know that you do a great deal of wood carving, I would recommend the alternative grind option. However, with this full flat grind, you get—in addition to various other benefits—a knife that works excellently for food preparation, as well as for hunting small game. It might not be the absolute optimal knife—perhaps a bit more belly to the blade would be desirable—but it is certainly good enough.

The only thing you need to consider is the size of your hands. If you know that you have small hands, you might want to look at a different Joker model.

Joker Ranger, a knife for all weather and all seasons


All in all, the Joker Ranger is a very pleasant discovery. It is a well-built and exceptionally capable knife that can more than hold its own against the competition. In fact, rather than looking up to its rivals, it actually challenges many of them.

When you factor in the price, the package becomes even more attractive. I noticed that the knife is currently available for well under its standard full retail price of €100—though it should be noted that this is the version without a fire steel. To be precise, it was priced at €85 on a European website.

I find it very hard to imagine any other manufacturer producing a better knife at that price point. Try it for yourself and see!


Joker



Specifications:

Length Overall: 235 mm
Blade Length: 110 mm
Blade Thickness: 3,8 mm
Steel: Sandvik 14C28N
Weight: 185 g for just the knife, 328 g including sheath and fire steel (weighed by me)
Handle: Canvas Micarta
Sheath: Leather

Produced by Joker Knives, made in Spain


/ J - the forest troll