Nu måste jag bara skryta lite

Det här inlägget kanske mest vänder sig till de som kastar kniv. Eller kanske inte när jag tänker efter. Det kan också tänkas beröra alla som strävar mot något, som satt upp ett personligt mål eller hoppas förbättra sig inom ett område. Må det sedan vara idrott eller något annat. Känslan av att ha uppnått ett delmål, att känna att man förbättras och når en ny nivå finns alltid där. Den är synnerligen behaglig och ger ökad lust att fortsätta. 

I det här fallet handlar det om något som är enkelt och kvantifierbart. Då jag för tillfället tränar hårt och mycket för att bli en bättre knivkastare så är det vad det handlar om. Vissa moment kan vara något diffusa men själva tävlingsmomenten är det inte. Då kan en siffra på ett papper bli en bekräftelse på att man är på väg åt rätt håll. Nu har jag fått ytterligare en sådan siffra.  

Träningsområdet för Växjö Sportkastning vid VAIS-torpet

Vad som hände  var att jag för ett par dagar sedan fullkomligt krossade mitt gamla träningsrekord i Walk Back. Och för er som inte är insatta kan jag berätta att det är den gren som ger titlar som "svensk mästare" eller "världsmästare". Sedan kan man ta medaljer i andra grenar också men de väger inten lika tungt. I Sportkastning är det medaljer i Walk Back i de tre disciplinerna kniv, No Spin och yxa som är de mest åtråvärda.  

Och eftersom en del gillar att trycka ned andra och jag fick någon förmäten kommentar sist jag var sprudlande glad efter att ha förbättra mitt förra rekord så kan jag direkt säga att jag är mycket väl medveten om att vad som görs på träning och vad som åstadkoms på tävling är två olika saker. 

Men jag  brukar lägga till att om  du inte ens kan prestera en viss poäng  på träning under lugna förhållanden så kan du defintivt inte göra det under stress i en tävlingssituation. Man måste börja någonstans. Det handlar om två ting, att höja sin topp och sedan att framförallt höja bottennivån. Men det är en annan fråga. 

Så här såg poängserien ut. Den innhåller en nolla och en genomklappning på de sista tre kasten men annars en rätt hög och jämn nivå!

Nu handlar det om resultat. Förra gången var ökningen blygsam, från 235 p till det som nyligen var PB 237 p. Det roliga är att jag aldrig riktigt vet det där förrän jag kommer hem och sammanställer siffrorna. Visst jag ha på känn vartåt det  lutar men veta kan jag aldrig. 

Men som sagt, jag slog till med 248 poäng igår! En höjning med elva jäkla poäng.

Det är f-n inte illa! Särskilt inte när det troligen blivit ett par poäng högre om det varit någon annan än jag som räknat. För att jag inte skall få glädjeresultat så väljer jag nämligen det lägsta alternativet om poängen är osäker. 

Resultatet är jag stolt över då närmare 250 poäng i No Spin faktiskt är bra med alla mått mätt! Det är dessutom bara tjugo poäng efter mitt bästa resultat i rotationskastning (PB 268 med Zitoon Le primitif rotation)

Mina favoriter, Throwingzone Pathfinder

Knivarna som användes och används mest är förstås mina favoriter, Pathfinder från franska Throwingzone. 

Nu blev jag så taggad så jag bestämde att det blir ett rejält träningspass även imorgon. 

/ J - a k a "The Swedish Chef", eder kastare i cyberspace

Ny kniv - Karesuandokniven Tundran

Att jag uppskattar det svenska märket Karesuandokniven kanske inte är någon hemlighet. Min första kniv från dem skaffade jag redan på tidigt nittiotal och modellen var Järven. En kniv som finns kvar i sortimentet trettiofem år senare. Sedan fick jag en Uraka i gåva av min mor några år senare, en kniv som av det skälet är en av mina mest uppskattade.

Det har även recenserats ett par av dem här på bloggen såsom Galten, Pältsa och sist Bäver 10. Det var hela sex år sedan jag skrev något om den första. Tiden går som bekant. Nu är det emellertid dags för en nyhet, inte bara för mig utan för alla då det här är en ny kniv från världens nordligaste knivtillverkare i Karesuando!

Välkommen säger vi till modellen kallad Tundran.

En kartong som får mig att längta till fjällen, ni vet vad  den innehåller

På sin hemsida kallar Karesuandokniven Tundran för brukskniv. Det är inte missvisande på något vis men samtidigt så får väl tilläggas att det gäller de flesta av deras produkter. Skillnaden mellan bladen på de olika modellerna är inte särskilt stor sett ur ett vidare perspektiv och handtaget är förvisso olika men skillnaden är ibland subtil. 

Karesuandokniven Tundran

I det här fallet innebär det konkret en kniv med ett blad som är 100 mm långt, med en höjd på 21 mm. Proportioner som är tämligen vanliga på den här typen av kniv. Tjockleken på bladgodset är 3,2 mm. 

Stålet som nyttjas är den klassiska Sandvik 12C27.* Ett stål som måhända är något enkelt men väl beprövat. Hårdheten uppges till 58 HRC vilket är tämligen mjukt. Det skall blir intressant att se hur det uppträder under användning. Slipningen är en klassisk "Scandigrind" som det ofta kallas nuförtiden. De kan också sägas vara en låg sabelslipning ytan sekundäregg. Det ger som bekant en specifik uppsättning egenskaper som jag ämnar diskutera mer i en kommande recension. 

Tundran, en vacker kniv som förhoppningsvis presterar lika väl som den känns bra i hand!

Handtaget är gjort av masurbjörk som betsats mörk och har en framkant av mässing. Vad som utmärker handtaget är att det är relativt smalt och något längre än vanligt samt kraftigt format. Det är helt enkelt kurvigt där särskilt den påtagliga aktern är märkbar. Redan när man håller den första gången kan konstateras att den ligger mycket bra i handen. 

Andra intryck är att kniven är både lätt och välbalanserad. Vikten utan fodral är 95 gram och hela paketet inklusive fodral 150 gram. 

Fodralet är gjort i nötläder och är av klassiskt snitt. Det inkluderar ett hänge gjort av en lädersnodd och det avslutas med en lädersnibb. Den sistnämnda fyller en funktion men den återkommer jag till. 

De första intrycken är att det här är en lika vacker kniv i verkligheten som på bild. En klassisk skandinavisk kniv med rötterna djupt förankrade i den karga tundran eller kanske magra norrländska jorden. Materialen känns igen med trä, läder och svenskt stål. 

Goda val som väl matchar både utseende förhoppningsvis egenskaper hos kniven. Det sistnämnda har jag vissa förhoppningar om givet mina tidgare erfarenheter av produkter från Karesuandokniven. Håll  utkik efter en framtida recension av den här kniven! Den skall bara hinnas användas först.

Karesundokniven

/ J - letar efter sina norrländska rötter

#knivesandbikes #knivigtvarre

* De här måtten råkar exempelvis vara exakt desamma som hittas på bladet tillhörande Bäver 10 som exempel.