Det startade med en ensam fällkniv för mycket länge sedan. Mitt knivintresse har alltid varit eklektiskt och min "samling" brukar jag snarare kalla ett referensbibliotek. Därmed skiftar fokus och inriktning ibland. Därför var min första kniv från Jokeren klassisk spansk navaja då jag var inne på knivar med historisk förankring. De tillverkar fortfarande dylika men även så mycket mer. Det är i "mycket mer" vi tar avstamp idag.
Dagens presentation fokuserar inte bara på Jokers bredare och därtill senare sortiment utan även i en trend eller kanske snarare rörelse beroende på hur man ser det, den som handlar om "bush craft knives". Jag sätter begreppet inom parantes därför att jag tycker att det svenska ordet friluftskniv är så mycket bättre. Mest för att det är bredare och inte fokuserar enskilt på teknik utan även inkluderar att rensa svamp, laga mat utomhus eller vad man nu gör med sin kniv. Alla gör inte fällor, täljer kåsor och tillverkar eldbågar.
Men det är i det häradet som den här modellen kallad Rangeråterfinns. Den kom förra året och är en kniv med alla de attribut en modern kniv av det här slaget skall ha. Vill man dock anknyta till det engelska uttrycket så finns modeller i Jokers katalog som är mer renodlade som Nessmuk och Bush Lord till exempel.
Det är alltid lika roligt att öppna en ny knivlåda. Även om man vet modellen är det inte samma sak att se dem i verkligheten och känna på dem!
I det här fallet innebär det att kniven kan fås med eller utan eldstål till exempel. Just eldstålens vara eller icke vara kan alltid diskuteras.* Det betyder även att den här kniven kan fås i två olika konfigurationer. Som en scandi grind för den som föredrar det eller som i det här fallet med full flatslipning.
Att jag valde det senare betyder inte att jag inte gillar en bra "skandinavisk" slipning utan för att en flatslipning är så mycket bättre i mitt tycke så snart man avlägsnar sig från att skära i trä. I mitt fall betyder nämligen uteliv även en del matlagande och liknande utöver att skära pinnar och virke.
Ranger som komplett paket med kraftigt modulärt läderfodral, eldstål och extra lina
Ranger är en kniv som är rekorderlig utan att bli otymplig. Stark men fortfarande lätt vilket i det här fallet innebär en total längd på 235 mm varav bladet står för 110 mm. Vikten är 185 g för enbart kniv och totalt 328 g inklusive eldstål.
Formen på bladet är en drop point med en tjocklek på 3,8 mm och en höjd på 31,5 mm som mest. Tjockleken hade jag ansett vara i grövsta laget om det inte vore för att bladet dels är fullt flatslipat och dels smalnar av mot spetsen. Bladet har inget "choil"/fördjupning vid bladbasen, något jag kommer att diskutera närmare i kommande recension.
Stålet som används är ett för mig mycket bekant material. Det är svenskt Sandvik 14C28N. Ett rostfritt stål med mycket goda generella egenskaper. Det är inte extremt åt något håll men är både rostfritt, relativt tåligt mot stötar samtidigt som det är lätt att slipa och håller skärpan dugligt. Fabrikseggen var god kan tilläggas i förbifarten.
Handtaget är stabilt och rejält med en längd av 120 mm och bredd på 23 mm. Materialet är svart Canvas Micarta med röda mellanlägg som accent. Ytan är polerad och sidorna fastsatta med två nitar jämte en genomgående tub som även agerar fånglinehål. Att kniven och handtaget känns stabilt beror förstås även på att det är en konstruktion med hel tånge. Vidare har handtaget ett litet fingerskydd, en anknäbb mot bakänden till samt en relativ svag 3D-form á la Coca Cola-flaska. Sidorna är med andra ord inte helt flata.
En snygg detalj är att eldstålets handtag är gjort med samma material.
Joker Ranger
Hela paketet avrundas med något som jag noterat att just spanska märken ofta är mycket bra på, läderfodral. I det här fallet innebär det ett tjockt (3mm) läder av god kvalitet som dessutom fått en dubbelsöm vilket förstås ökar hållbarheten. Passformen är god och kniven hålls på plats utan att falla ur och den skramlar inte. Enbart bra första intryck med andra ord.
Upphängningsanrdningen är mycket flexibel då den utgörs av en hälla som är fäst med nitar vilket gör att kniven lätt kan avlägsnas från bältet. Lika enkelt är det att förvandla fodralet från ett lågt hängade (dangler) till ett högt dito genom att det är fäst med en ringformad karbinhake.
Överlag känns Joker Ranger som ett riktigt stabilt bygge. Materialen är väl valda och sedan kan det alltid diskuteras om man vill ha ett rostfritt stål eller ej i den här typen av kniv. Jag tillhör dem som alltid föredrar det. Moderna rostfria stål dras inte med de nackdelar som kolstål sägs eliminera.
Kniven är uppenbart välgjord med ett rejält fodral med små finesser när det kommer till bäranordning. Jag ser mycket fram emot att få bära och testa den här kniven. Så fort det gjorts och det finns underlag till en recension så kommer en sådan.
* Numera är de nästan ett lika stort måste i bushcraft-kretsar som en kniv. Hardcore-entusiaster lär sig förstås att tillverka en bow drill. Dit hör inte jag, i tur och ordning använder jag tändare och eller tändstickor och sedan har jag med mig ett eldstål i händelse att de inte fungerar. Det sistnämnda har hänt mig.
If April was completely crazy from a knife-throwing perspective, with almost ninety hours spent with a throwing knife in hand, May has been somewhat calmer. Although not by much, it must be admitted. It only differs by a few hours across all the days. But I only noticed that now when I summed it all up.
A summer picture already in May. The new TacticalEdged.Dojo Spike DC
There are, of course, several reasons why there is a lot of training. Internal motivation is one such, a concept that I discussed a lot on a sports leadership course I am taking part in. But external factors also contribute. At the end of this month, the Soulthrower Open awaits, and the following month, the big highlight of the year, the U.K.A.T. World Championships in Carpi, Italy, will come. After that, my competition season will be rounded off with the Swedish Championships in Arboga in August.
In addition to the fact that there have been various types of motivation, the strange spring of course contributes to good conditions. Where I am, we have basically had summer heat without rain for almost the entire month. The number of rainy hours is easy to count. A blessing for throwers, but perhaps not as appreciated by nature and those who live from it. It is starting to get dry now.
Another reason for fewer throws is this one, which I spent a few hours on. But after having all my first submissions rejected because of sandals (!) I don't know if I'll feel like continuing.
As is customary at this point, the results are summarised with some numbers.
For May, they are;
86 hours, divided into
26 training sessions, which resulted in approx.
31 800 throws
Thus, one less session in May compared to April, which almost exactly explains the difference in time. Strange!
However, the number of throws was fewer, and that is not so strange. The beginning of the month was spent more on Walk Back and precision throwing with the associated point counting, which slows down the "pace". I have also thrown a little more long distance, which also gives fewer throws per unit of time. You simply have to go longer distances. But, it is important to point out, the number of throws is not a value indicator in itself and not something I pay much attention to. It is mostly an interesting aspect.
Warming up is important in all contexts. But here it is done sport-specifically.
The list of the most used knives this month looks like this:
Throwingzone Pathfinder: 7504
Zitoon Le primitif Rotation: 5304
Zitoon No Reload: 2185
Zitoon Le Rafale: 2185
Zitoon Le primitif NS: 2050
Zitoon Commemorative Dagger: 1955
Bullseye Blades Nobu:1857
TacticalEdged.Dojo Spike DC: 1185
Acejet Merlin Kiridashi: 945
Zitoon Philippe: 555
In addition, there have also been some axe throws, about 1600 throws with the custom ceratops from Throwingzone.
At the top, as usual, is my number one competition knife in No Spin, Pathfinder from Throwingzone. Number two is just as consistently my competition set for Walk Back rotation, Zitoons Le Primitif rotation. A couple of new knives have also crept into the list. Acejets Merlin Kiridashi is a test subject for an upcoming review, and the same can be said about TeDojos Spike DC.
Progression
You know how things tend to go in waves and how you suddenly reach a new plateau? That was a bit of what happened at the beginning of this month, it feels like. In that time, I managed to break some personal records again.
The first thing was that I FINALLY got 105 points from a three-meter rotational throw. And no less than twice. Before, I've had many 104-pointers, but now that curse is broken.
In addition, I've polished my PB Walk Back rotation. Up from 265 points to 268 points! I'm of course very happy with that. Although I'm happier that the series often ends up over 250 points now. Now I'm aiming to pass 270 points. That would be a nice milestone.
I am most pleased, however, with the smashing of my previous No Spin record. There, I increased from 237 to 248 points, which is my current personal best in practice. The next goal is, of course, 250 points. A round and nice number.
Just for the heck of it, I also managed to throw 92 p from 5m precision/No Spin.
Now all that remains is to continue on the chosen path and mix "volume training" with quality and mental relaxation on the way to new goals.