Recension Lionsteel Q4ttro

 

-  en lyxig EDC-kniv från Italien

Lionsteel släppte för ett antal år sedan en kniv vid namn T.R.E där namnet stod för "Three Rapid Exchange" och syftade till de tre öppningsmetoderna samt en finess som innebar att både flipperfenan och plattan som agerade tumknopp kunde skruvas bort. Den betraktades som såpass innovativ att den belönades med utmärkelsen "Overall Knife of the Year" det året. 

Det var 2015 och vad kan vara mer passande att till dess tioårsjubileum 2025 släppa en modell som både är en hyllning samtidigt som den är ännu lite mer på alla plan.  

Kniven fick namnet Q4ttro. Både namn och stavning ger en fingervisning om vad det handlar om. Men mer om det senare. 

Lionsteel Q4ttro

Precis som föregångaren och en majoritet av knivar i Lionsteels katalog är den designad av Molletta, vars riktiga namn är Michele Pensato*. Är man bekant med hans verk är det  inte svårt att spåra både hans designelement och Lionsteels specialiteter i den här kniven. Jag tänker bland annat på detaljer som rundade bladryggar och det mikromönster som hittas på titansidorna.

Vad gäller teknik ligger även Q4ttro i framkant vad gäller material och till viss del innovationer även om den inte kommer i närheten av det rymdskepp i Lionsteels katalog som är ROK**. 

Jag har tidigare recenserat T.R.E som den här kniven är en uppföljare till även om den varianten jag har, märkligt nog, saknar det system som gett den dess namn. 

Q4ttro är resultatet av ännu ett samarbete mellan Lionsteel och Molletta. På bilderna ovan är den ena flipperfenan avlägsnad

Som vanligt vad gäller Lionsteelprodukter finns även Q4ttro i flera utföranden. Den här är gjord helt i titan men annars finns modellen även med presentationssida i Micarta, G10 eller kolfiber. Det kan nämnas att G10 och Micarta-utförandena en back spacer i G10 istället för titan.

Kortversion: Lionsteel Q4ttro, en mycket sympatisk EDC-kniv gjord av exklusiva material fast kanske med en öppningsmetod för mycket. 

Blad

Bladformen är inte unik på något sätt vare sig för knivar i allmänhet eller för Lionsteel. Proportionerna andas dock Molletta även om det har lite mindre buk än vad hans knivar vanligen har. Att det är en drop point framgår tydligt och utseendet förstärks av den lilla falskegg som både understryker linjerna och tunnar ut spetsen vilket gör den mer effektiv. Det som är utmärkande för bladet är förstås den markanta nagelskåran som i det här fallet är fallet går igenom bladet och bildar ett smalt rektangulärt hål. Det fyller två funktioner, något jag återkommer till. 

Bladet är 84 mm långt med en tjocklek på 3,8 mm vilket är tämligen väl tilltaget för en så här liten kniv. Höjden på bladet är 25 mm. 

Finishen på bladet är en tvärgående halvblank satin. Märkningen finns där men formatet är väl valt, det vill säga litet och relativt diskret. På presentationssidan hittas Lionsteel-loggan samt Maniago och ståltyp. På motstående sida återfinns texten "Molletta".

Som oftast med knivar från Lionsteel så är bladryggen rundad. Det gäller även övergången mellan blad och fästet för flipperfenan. Allt exempel på omsorg om detaljer, något de är bra på. 

Stålet i den här kniven håller samma höga klass som alla andra material eller vad sägs om CPM Magnacut?

Likt de andra ingående materialen i den här kniven så är bladstålet av högsta kvalitet eller vad sägs om CPM Magnacut? Det är något av det senaste som folk, eller snarare de människor som hittas on-line, talar om. Ett så kallat superstål med de egenskaper som hör till det epitetet. Det innebär att det är mycket rosttrögt samtidigt som det både kan ta och bibehålla skärpan exceptionellt väl. Men de positiva egenskaperna slutar inte där. Det här pulverstålet är därtill segt vilket är en egenskap som är svår att förena med de andra. Det innebär att jack i eggen inte uppstår i första taget. Något som inte gäller för alla rostfria stål. 

En annan smått unik egenskap är att Magnacut till skillnad från andra högpresterande stål som S90V och M390 är relativt lätt att slipa. Anledningen är mindre krom, både bildligt och bokstavligt, karbiderna är mindre vilket gör det lättare att underhålla och procenthalten är lägre. Hur som haver talar vi om crème de la crème här, bland det finaste du kan ha i en fällkniv.

Men det är förstås förutsatt att stålet är rätt härdat och värmebehandlat. Något som Lionsteel vid ett par tillfällen fått kritik för tidigare under åren. Men jag måste medge att jag inte haft några problem med deras knivar. Det tror jag kan ha med att göra att när jag testar knivar använder jag dem bara, förvisso komprimerat och väsentligt mer än jag skulle göra annars. Men jag försöker aldrig "döda" dem med vansinniga utmattningstest eller se vart gränserna går för de ingående materialen genom att provocera dem till dess att de går sönder. Jag testar inte heller knivar med egen Rockwell-testare och andra maskiner. De får de metallurgiskt intresserade ägna sig åt.

Här uppges hårdhetsgraden till 60,5 - 62,5 vilket torde vara gott nog för det här stålet. Jag har heller inte märkt att det skulle vara mjukt på något vis.

Q4ttro har en stilren drop point med något mindre buk än en del andra modeller från Molletta

Men viktigare än materialval kan geometri och slipning vara och på den punkten måste jag ge lite negativ kritik. Lionsteel har inte riktigt vågat lita på materialet och göra det tillräckligt tunt bakom eggen. I nuläget mäter Q4ttro kring 0,7 mm. Magnacut klarar definitivt av att vara tunnare. Jag skulle vilja se den siffran närmast halverad eller åtminstone ned under 0,5 mm.  

Q4ttro skär inte dåligt då fabrikseggen var vass nog men den skär inte heller så bra som den skulle kunna ha gjort. 

Men överlag är den här bladformen och storleken optimal för EDC-bruk i mitt tycke. Det finns både rak egg och buk att arbeta med. Det senare är viktigt i min bok då det underlättar arbeten mot plana underlag. Du kan exempelvis inte göra små "rocking cuts" med en helt rak egg. Storleken gör att det finns tillräckligt med egg för de flesta sysslor jag kan komma på utom de allra tyngsta. Men då kanske det ändå är läge att växla upp till en fastbladad kniv. 

Vidare gillar jag spetsen som är vass nog för de där småsakerna jag använder den till. Den är tunn utan att vara för klen. 

Även om Q4ttro inte har den bästa eggeometrin så hjälper den fulla flatslipningen till att  göra så bladet glider igenom de flesta material med lätthet. Särskilt gäller det vardagsmaterial som kartong och olika varianter av plast. Att kniven har ett fint stål märks då det gått lång tid mellan underhållen. Jag såg dock vid författandet av den här recensionen att jag faktiskt fått ett litet jack i eggen. Något som jag skall slipa bort och i samband med det fundera på om jag skall reprofilera bladet en smula. 

Handtag

Om bladets främsta egenskap var det ypperliga materialet kan detsamma sägas om handtaget. Materialet är titan och det går igen i både sidor, back spacer och clip. I presentationssidan finns därtill en intarsia av flerfärgad kolfiber. Men det typiska för den här kniven är ändå inte det utan hur det behandlats. Här finns både stora och mindre detaljer att granska. 

Ett handtag helt i titan vilket även inkluderar back spacern. I presentationssidan hittas sedan ett inlägg av "marble fat carbon fibre"

Lionsteel har många integraler på programmet men Q4ttro tillhör inte dem. Istället utgår den från två vanliga titansidor i det här utförandet. Fast egentligen är de inte så vanliga, de är nämligen mer bearbetade än flertalet knivar. 

Det mest uppenbara är att det här handtaget är eloxerat i en brun/brons-ton. Sedan kan konstateras att presentatsionssidan har en fräst fördjupning för att husera en dekorativ kolfiberplatta. Det syns även att tid lagts på att runda och fasa kanterna. Till och med insidan på bladskåran har Lionsteel valt att runda på ett föredömligt vis. Ett ställe som annars missas ibland. Allt är helt enkelt mycket välgjort. 

Allt är titan, från de fint rundade sidorna med sitt mikromönster till den "flytande" back spacern

Detsamma kan sägas om hur fästet för clipet hållits minimalt och inte minst att man trots att kniven inte är en tungviktare har valt att ändå lätta den på insidan. Ett hål finns under kolfibret och till och med låsarmen är lättad. Ytterligare en detalj i handtagssidan är den trekantiga pivotskruven. Det gör förstås att den inte snurrar fritt om spänningen i bladet behöver justeras. En annan är att man valt att en "landningsbana" för pekfingret när flipperfunktionen används. Ingen vass kant där heller utan en fördjupning som gör att fingret landar mjukare. 

Det finns många detaljer att studera på Q4ttro som hur väl fasade kanterna är där pekfingret landar efter man använt flipperfenan, clipets infästning eller den trekantiga pivotskruven. 

Orgien i detaljer slutar inte där, nämnas bör också att alla skruvar är dragna från ett håll. De som håller ihop kniven, vilka är tre till antalet är av Chicago-typ för att inte gängorna skall dras rakt in i titanet. Storleken är T6. Ja, förutom pivotskruven då som är av storlek T8. De enda skruvarna som som är dragna in i titanet är de som håller fast kolfiberplattan. Den är för övrigt också av god kvalitet. Den enda invändningen om man nu skall ha en sådan är att kanterna på den känns rätt tydligt.

Runt alla finns en förstärkning som ett huvud i metallen. Hela handtaget har också fått ett fint mönster som dels gör kniven mer visuellt intressant samtidigt som det ger lite taktil feedback. Jag skulle inte gå så långt att jag påstår att greppet blir mer stabilt av det.

Först nu kommer vi till back spacern som även den är gjort i samma eloxerade titan som resten. Dessutom är den vad som ibland kallas för "flytande", den har en form som inte täcker hela ryggen utan lämnar delar öppen.

Handtaget är enkelt, tämligen rakt och välformat varpå alla grepp fungerar

Storleken kan jämföras med TRE då handtagen har stora likheter sinsemellan. Här är allt dock en aning större vilket innebär en längd på 112 mm, en tjocklek på 12 mm samt en höjd på runt 25 mm. Den fyller således handen bättre än sin föregångare.

Storleken medför även att alla fyra fingrar ryms på ett förträffligt vis. Även om själva handtagets konstruktion och detaljer är avancerade så är inte formen det. Den är snarare bedrägligt enkel på det där viset när det är väldesignat och bara fungerar. Det innebär att alla kan nyttjas. Det gäller vare sig du håller kniven i ett vanligt hammar- eller sabelgrepp, vänder den upp eller i omvända fattningar. Den går lika bra att hålla i nypan som i näven. Välgjort helt enkelt.

Öppning och lås

Förutom fina material och omsorg med detaljerna är det på det här området som Q4ttro är tänkt att briljera. Den ståtar med inte mindre än fyra olika sätt att öppna kniven. Två eller kanske t o m tre av dem kan tillskrivas nagelskåran/hålet i bladet. Två av dem är kopplade till de dubbla flipperfenorna. Frågan som genast inställer sig är "fungerar de bra?" eller handlar det om kvantitet över kvalitet? 

Här hittas en delförklaring till knivens namn, den kan öppnas på inte mindre än fyra olika vis!

Först kan kniven öppnas med två händer. Det går geschwinnt genom att greppa runt skåran som ger för ändamålet gott fäste. Inga konstigheter. Samma hål agerar även bladhål á la Spyderco. Givet hur smalt det är så är vi inte på samma nivå i funktion kan sägas direkt. Man måste träffa rätt och pressa tummen rätt hårt nedåt mot själva bladet för att uppnå den friktion som krävs. Sedan går det dugligt. Bladet löper trots allt på kullager. Sedan gäller samma regel som med del andra knivar med den här typen av lås, du får absolut inte placera ett finger på låsarmen. Det extra trycket gör att det är mycket svårt att få ut bladet. 

Samma skåra/hål gör också att den som är lite fingerfärdig kan nyttja en snärt med pekfingret på andra sidan för att få ut bladet. Inte heller här är funktionen perfekt. Motståndet är trimmat för att de två andra metoderna skall fungera. Men träffar du rätt går det trots allt bra.

Även Q4ttro har Lionsteels "REF"-system vilket innebär att flipperfenan kan avlägsnas

Sedan går det knappt missa de två flipperfenorna. En är elegant, den andra ful. En går att avlägsa en är fast. Den vanliga eller den på ryggen vilket du föredrar är utrustad med ett så kallat REF-system vilket är Lionsteels namn på en avtagbar flipperfena. Utan den blir kniven generellt mycket snyggare men då det är det bästa sättet att öppna kniven på satte jag tillbaka den. Men perfekt är den inte. Rätt liten och en smula kantig i formen. Det är i och för sig bättre än att fingret glider av. För att vara Lionsteel är den tämligen välfungerande men snärtiga öppningar har aldrig varit deras forte.

Frontflippern är jag däremot ingen varm anhängare av. Lägger du kniven på sidan i handen och planerar hur du skall gå till väga fungerar den. Men den är vare sig liten eller diskret. Troligen för att den måste vara stor vilket i sin tur beror på att toppen redan är upptagen vilket gör att den hamnar längre ned i relation till pivotskruven vilket påverkar geometrin.

Så visst, fyra öppningar och alla fungerande men kanske ingen som är allra bäst.

Den här kniven har ett välfungerande ramlås 

Låset är desto enklare. Det är ett välgjort ramlås i titan med alla därtill hörande attribut, det vill säga utbytbar låsarmsförstärkning i stål med ett översträckningsskydd. Det finns inte så mycket mer att säga än att det fungerar väl. Bladet hålls på plats utan rörelse i någon riktning och det är lätt att komma åt låsarmen när låset skall släppas tack vare den generösa utskärningen i handtagssidan. 

Att bära

Q4ttro väger in på 106 gram. Inte särskild tung och tidigare sade jag att handtaget var 11,2 cm långt. Inget att vara rädd för det heller. Så totalt sett är det här en kniv som är bekväm att ha i fickan. Förvisso sticker det ut metalldelar som en mindre flygplanskyrkogård i framänden men ingen av dem fastnar i saker. Den större pekar ju nedåt i fickan, så förvara inget mer där, och den andra är tämligen låg om än något för kantig för min smak. 

Ytan i sin tur är inget som inverkar på vare sig drag eller undanstoppande av kniv. Titanets mikromönster påverkar inte den biten av handhavandet. 

Clipet är ett fräst titanclip som väl matchar knivens utseende och som dessutom fungerar bra

En annan positiv egenskap är att clipet, trots att det är ett fräst titanclip, fungerar utmärkt. Ibland stöter man på varianter av den lösningen som i princip är en metallkrok. Det gäller inte här. Det är ett elegant clip som väl matchar knivens utseende. Inte minst som det fått samma färg som resten av handtaget samt samma mönster.

Sedan har man från Lionsteels sida valt att enbart fästa den med en skruv men den tar hjälp av en liten tapp som gör att clipet inte vrider sig i sidled.

Funktionen är avhängig av att man valt att hålla det tunt. Det gör att spänsten är tillräcklig för att det enkelt skall gå att föra över exempelvis kanten på en jeansficka. Den klarar det mesta i tygväg men kanske inte mycket tjockare än så.

Sammanfattningsvis

I mitt tycke är Lionsteel Q4ttro en rätt säregen kniv. Jag visste delvis vad jag gav mig in på då jag har fler knivar från dem som är signerade Molletta. Men en del saker var trots allt överraskningar. Att jag skulle förvänta mig en mycket arbetad kniv där alla ytor är mönstrade, fasade och slipade visste jag. Att materialen var av högsta kvalitet skvallrade specifikationen om. Det gällde framförallt bladstålet i det här fallet då Magnacut förvisso inte är helt nytt på marknaden men var tämligen oprövat i sammanhanget när den här kniven släpptes förra året. 

Presentationstexterna gav också en antydan till om vad som kunde förväntas av hur kniven kunde öppnas. Det var förstås något jag var nyfiken på!

Q4ttro är en förträfflig EDC-kniv, här tillsammans med den kniv som den hyllar och som föregick den, TRE. 

Men på det området får jag nog ge lite negativ kritik. Fler valmöjligheter behöver inte alltid betyda bättre. Dels finns risken att motståndet i bladet inte är optimalt för någon öppningsmetod. Dels att kniven känns "plottrig" i framänden med hela fyra olika öppningsmetoder varav två är flipperfenor. Ett litet tillägg är att jag faktiskt tycker att den detaljen ävn är mindre tilltalande rent visuellt. 

Flera metoder ställer också till det för den vane knivanvändaren då man helt enkelt kommer på sig med att tveka när det skall väljas. Det går dock att träna sig till. Ett tag körde jag med tumhålet utan fenan på ryggen, fast det är den som fungerar bäst så den åkte på igen. 

Jag kan nog inte låta bli att komma till slutsatsen att i det här fallet är det nog mer en idé som skulle förverkligas än ett övervägt beslut grundat på nödvändighet. TRE skulle hyllas och det igenom både MER och FLER som i större och med ytterligare en öppningsmetod. 

Sedan tycker jag nog att Lionsteel inte nyttjat den fulla potentialen hos Magnacut. Våga gå fullt ut och hålla eggen tunn är mitt råd även den här gången. Det här är trots allt en liten, nja inte så liten, fällkniv för EDC-kniv bruk och inget som man skall bygga vindskydd med. Men det finns säkert någon galen Youtuber som lyckas knäcka ett blad. Den typen av recensioner bidrar tyvärr till att en del tillverkare gör knivar därefter. 

Lionsteel Q4ttro har fått hänga med mig ända in i hösten

Men om Lionsteel Q4ttro kan också sägas att den har ett kvalificerat handtag med god komfort. Möjligen skulle jag inte gå så långt som att kalla den ett mästerverk när det gäller ergonomi, det reserverar jag för en annan kniv från Lionsteel, nämligen TM1. Men mycket bra är det. Även formen på bladet ger en mycket kapabel EDC-kniv. 

Att den därtill är snygg att se på (bortsett från front flippern) gör heller ingenting. Sammantaget en mycket potent kniv med massor av detaljer att studera och glädjas över för den som är knivintresserad. Därför rekommenderar jag den till de som söker en avancerad fällkniv med de absolut bästa materialen och som inte riktigt är som alla andra. Den har "det" i form av personlighet. 

Riktpriset på hemsidan ligger på €320 och i butik i europa på från det priset och uppåt. 

Lionsteel 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 112 mm

Vikt: 106 g (vägd av mig, uppgiven vikt 92g men jag misstänker det är för Micartaversionen )

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: CPM Magnacut

Handtag: Titan

Lås: Frame lock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J - unnar sig italiensk lyx

* Han är både knivmakare och designer och ligger bakom de flesta av de mer avancerade modellerna från Lionsteel. Totalt har det blivit närmare sextio (!) modeller om man räknar in alla varianter. Några exempel är fastbladare som Acha, T-serien, M-serien, B40 med flera och fällknivar som SR11, ROK, SR22, TM1, Skinny och förstås T.R.E.

** Det finns fog för att kalla Lionsteel ROK för världens tekniskt sett mest avancerade fällkniv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - QSP Coyote

Det kändes som det var dags för några nya knivar från QSP här på bloggen. De blir faktiskt de första för i år! 

Det mesta i fällknivsväg som släppts från det här märket är döpta efter fåglar men här har man gjort ett avsteg från den vanan och kallar modellen Coyote. 

Den här kniven finns för närvarande i fyra olika modeller där handtagsmaterialen är både nya i QSPs katalog och rätt ovanliga generellt. Ett av alternativen är Micarta men inte vilken Micarta som helst utan en "glow in the dark"-variant. Något jag aldrig sett med den grunden. Samma finess är vanligare med G10 som bas och den varianten finns också. 

Vill man inte ha en kniv som ser lätt radioaktiv ut kan med fördel väljas varianten med silver foil-G10 eller som i det här fallet copper foil G10. Sedan kan man faktiskt välja färg på bladet, svart eller satin-finish är det som erbjuds. 

Det kan tilläggas att jag noterat att kragen kring pivotskruven faktiskt är självlysande på den här kniven. Så lite radioaktivt utseende får du även i det här fallet. 

En kniv med ett handtagsmaterial som är nytt för mig, Copper foil G10

Materialet valde jag för omväxlings skull. Silver-G10 har jag från ett annat märke så uppenbarligen är det ett material som för närvarande är populärt eller kanske till och med trendigt. Kanske för att det är relativt nytt?

Apropå nyheter så har den här kniven ett "button lock" vilket inte är den vanligaste låstypen i QSPs uppställning. Faktum är att det här är den första modellen jag känner till med den lösningen. Men det går snabbt att konstatera att de har mängder av erfarenhet av produktion med goda toleranser. Låset fungerar oklanderligt, åtminstone inledningsvis. 

Sedan är gången på bladet exceptionellt mjuk. De keramiska kullagren förklarar en del av det men inte allt. Här har QSP uppenbart lyckats att trimma motståndet i låset till riktigt bra nivåer.

Längden på kniven utfälld är 190 mm och i stängt läge 108 mm. Tjockleken på handtaget är 13 mm och kniven väger 105 g.

Av längden står bladet för 82 mm. Det är vidare 3 mm tjockt med en höjd på 28 mm som mest. Formen är ett en distinkt clip point och stålet som nyttjats är Nitro-V. Ett stål som härdats till 59-61 HRC, i den högre delen av spannet för blad med beläggning och någon grad lägre utan. Slipningen är en hög flatslipning med en rejäl falskegg vilket gör att bladet ser kurvigt ut, särskilt som det understrukits genom att eggen är S-formad. 

Sedan har bladet något som jag inte alltid är förtjust i och det är ett rejält "forward finger choil". De där fördjupningarna medför både för- och nackdelar där jag tycker att de senare överväger.

 

QSP Coyote

Det spontana intrycket är även att formen kombinerat med storleken gör kniven riktigt bekväm att hålla i handen. Det oavsett vilka grepp jag använder. Nu återstår att se om den även är ergonomisk, det vill säga känns bra även när man arbetar med kniven.

Bladet är mycket lätt att fälla ut med de dubbelsidiga tumknopparna som även de får beröm då de är välplacerade, inte har några konstiga former utan bara fungerar väl. Låset är som nämndes ovan, riktigt bra och paketet avslutas med ett clip av QSPs standardtyp. Inget extravagant men med god funktion. Det och låstypen gör för övrigt kniven helt ambidexteriös.

Totalt sett är det här samtidigt både en nydanande och mer traditionell kniv för att komma från QSP. Lås, handtagsmaterial och i viss mån bladform sticker ut för att komma från det här hållet. Förresten, copper foil-G10 är inte så vanligt någon annanstans heller än så länge.

Med andra ord en ny kniv för mig men även för QSP. En Coyote som ylar i rätt högt tonläge och som verkar ha belägg för det vad det verkar.

QSP Knives

/ J - lyssnar till vargsång

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Joker Becada

Härförleden presenterade jag en mycket imponerande kniv från Joker i form av Bowie 7.87. En av dess mest utmärkande egenskaper, förutom de eleganta linjerna, var handtaget i mycket fint hjorthorn. Det och det faktum att en Bowie-kniv förvisso är väldigt allround men har sina begränsningar på grund av sin storlek, gjorde att jag letade efter ett komplement.

Valet föll på en annan kniv från Joker. Den här kniven finns också tillgänglig med samma material i handtaget och har förvisso en annan men lika elegant bladform. Dessutom fungerar den som ett utmärkt komplement med sitt mindre format. Modellen är Becada.

Joker Becada

I sann Joker-anda finns det flera handtagsmaterial att välja mellan. Om du vill fortsätta naturtemat finns det horn från buffel eller ko utöver hjorthorn som i det är fallet. 

Om du vill ha något mindre animaliskt finns det även varianter med trähandtag och då kan du välja olivträ eller valnöt.

Men i det här fallet var valet enkelt, även om jag tyckte att de andra varianterna också var fina att se på.

Becada har ett elegant bladformat droppoint-blad tillverkat av 14C28N och finns som här med hornhandtag.

Becada är en liten och smidig fällkniv som mäter totalt 175 mm. Av det utgör bladet 80 mm. Det är så tunt som 2,3 mm, vilket tillsammans med en full flatslipning och ett 14C28N-stål borde ge en utmärkt grund för att skära bra. Jag vill även påpeka att det eleganta lövformade bladet är riktigt attraktivt.

Handtaget är byggt runt en stålram som är 2,5 mm tjock. På utsidan hittas som sagt skollor av horn som på traditionellt vis nitats på plats. Med andra ord är det här inte en kniv som man tar isär. Särskilt inte som det är en back lock. Låsarmen på baksidan har förresten också fått ett mönster för att komplettera utseendet.

Totalvikten är 85 g så med andra ord är det en lätt kniv. Becada saknar clip så den bärs bäst löst i fickan eller som jag ämnar göra i ett läderfodral med clip..

Det klassiska utseendet i kombination med en gedigen känsla baserad på bristen på spel i bladet, god passform i låsarmen och välpolerat material i handtaget gör att jag ser mycket fram emot att bära och använda den här kniven. En rapport kommer när den är klar!

 

Joker

/ J - goes natural

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Vosteed Raccoon

Då var det dags att presentera ett av de där märkena jag refererade till i mitt förra inlägg. En tillverkare som jag sneglat på en längre tid och varit intresserad av men av någon anledning inte har någon kniv ifrån. Sedan var det bara frågan om vilken modell som skulle få tjäna som introduktion.

Men så var det något som talade till mig. Hur många knivar känner ni till som har klotter som designelement på sitt handtag?  Den första jag stött på är den här och den kommer från Vosteed.  

En av deras mest framgångsrika modeller är den här kniven kallad Raccoon. Av det skälet kan väl tilläggas att den finns i nästan hur många versioner som helst men det här mönstret är ett de senaste tillskotten. 

Det här är en specialutgåva kallad "Doodle Monster" där lekfullhet fått stå i fokus för designen

Designern bakom modellen är Yue Wong och här har han lyckats få till en i mitt tycke riktigt klassisk modell. Det är inget revolutionerande med den men någon ovanlighet bjuder den på och framförallt är allt som finns mycket väl gjort. Det gäller både design och utförande kan snabbt konstateras. 

Det gäller för övrigt även förpackningen. Det är normalt inget jag fäster enorm uppmärksamhet vid men i det här fallet är den konsekvent utförd och följer därmed temat vilket gör det hela lite roligare.

 

Mönstret från knivhandtaget återspeglas på kartongen

Raccoon i Doodle Monster-utförande bjuder förstås på samma mått som sina kusiner. Det innnebär en kniv som mäter 193 mm totalt med ett handtag i G10 och en backspacer i aluminium. Den är för övrigt anodiserad i samma pigga gröna färg som hittas på tumknopparna och som återfinns i mönstret på handtaget. 

I mönstret har man även på ett finurligt sätt gömt märket. Ett ovanligt intelligent sätt att göra det på.

Längden på kniven hopfälld är 111 mm och tjockleken är 12 mm vilket ger en vikt på kring 113 g.

Vosteed Raccoon

Bladet är en drop point med en längd av ca 83 mm och med en tjocklek av 3 mm. Materialet är 14C28N och det är i princip helt flatslipat. Finishen är stentumlad och fabrikseggen var riktigt bra kan jag direkt avslöja. 

Mina första intryck är att det är en lysande bra kniv. Den är bekväm att hålla i och inte minst är den exceptionellt mjuk att hantera. Bladet löper på kullager men även låset bidrar till den smidiga känslan. Det är en aning speciellt då det är en "top liner lock" som dock släpps med hjälp av en knapp. Ett väldigt effektivt och användarvänligt lås. 

Efter att ha testat några snabba snitt i lite olika material och burit den några timmar kan jag redan säga att jag tycker om den här kniven. Men det är att gå händelserna lite i förväg. En recension följer så snart  jag har hunnit bära och bruka den på riktigt. 

Men i vilket fall som helst är det en frisk fläkt bland allt som skall vara svart, "taktiskt" och se mordiskt ut. Vosteed Raccon i doodle-version ser mest lekfull ut och det uppskattar jag. 

Vosteed Knives

/ J - bejakar sin lekfulla sida

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension SRM Twin

 

-  En riktigt lätt tungviktare

Vem älskar inte en dolk? Eller åtminstone den eleganta estetik som följer med den bladformen. Det är något som SRM tagit fasta på i den här modellen kallad Twin. En kniv som just kännetecknas av den slanka symmetriska form som är sinnebilden av knivtypen. 

Här är det dock inte en stor fastbladad kniv det handlar om utan en liten kniv avsedd för EDC-bruk, en ren fickkniv helt enkelt.

SRM 251 Twin

SRM 251MB Twin finns för närvarande i fyra versioner. Bladstålet är detsamma oavsett vilken du väljer men handtagsmaterialet och därmed utseendet skiljer sig åt. Att välja mellan finns G10 antingen i vitt eller mångfärgat utseende eller som här med en yta av kolfiber. Alternativet är annars en brun Micarta. Beroende på vilket handtag som väljs är bladet antingen täckt med en grå alternativt svart coating eller blästrat. 

Twin, en mycket elegant och tillika symmetrisk kniv

Kortversion: SRM Twin, en liten lätt fickniv för den som uppskattar symmetri och dolda öppningsmetoder!

Blad

Hela den här kniven är byggd kring symmetri och det avspeglas i såväl handtag som blad. Följaktligen hittas här ett dolkblad. Det är dock endast är slipat på en sida. Men då hela bladet försvinner i handtaget när kniven är hopfälld skulle man teoretiskt kunna dubbelslipa kniven. 

Längden på bladet är 76 mm och bredden som mest 22 mm. Men formen gör att det omedelbart efter ricasson börjar smalna av mot spetsen. Sedan görs bladet ännu lättare och kanske möjligen starkare genom att man har en fuller som löper längs  med bladets mitt. 

Tjockleken på godset är 2,5 mm och det smalnar via en sekundäregg på 9 mm av till en tjocklek på ynka 0,2 mm bakom eggen. Fabrikseggen var därtill mycket vass kan sägas. De två detaljerna är hur man får till ett blad av den här typen som ändå duger till att skära med. 

Dolkbladet är enkelslipat med en grå yta och en fuller längs med mitten

Stålet som använts är Böhler N690. Ett välkänt stål med egenskaper som drar mot mitten när det handlar om "budgetstål". Jag sätter det inom parantes då det sannerligen kan diskuteras vad det är och vad det innebär. Särskilt om det ställs i kontrast till kanske mer viktiga egenskaper som blad och egg-geometri, härdning och värmebehandlig. 

Men det är ett rostfritt stål som är utmärkt till små fällknivar. Här har de rostfria egenskaperna förstärkts av ett ytskikt av titan. Kanske mer för syns skull än något annat. 

Märknigen på det här bladet är värt en kommentar. På bladet hittas nämligen massor av information men den är så fiffigt gömd att den knappt är urskiljbar. På presentationssidan hittas SRMs logga men i litet format och en färgskala som gör att den knappt syns. Sedan har man gömt allt från serienummer, modellbeteckning och ståltyp på andra sidan i en storlek som tarvar förstoringsglas om det skall läsas. Den hittas i bladskåran och på ricasson. 

Stålet som använts är N690

Väl satt i användning så är Twin en utmärkt fickkniv. Den skär riktigt bra och bladet är som sagt inte alltför tjockt eggen skarp. Förträfflig till EDC-användning med andra ord. Men vad säger galenpannan kanske du undrar? En litet dolkblad kan väl inte vara särskilt användbart? Faktum är att det är det om man nu använder kniven till vad små fickknivar alltid använts till, små uppgifter. Jag skulle inte tvinga in den här kniven i en roll den inte är tänkt till. Det är knappast en friluftskniv eller jaktkniv, så att ta ur och stycka älgar eller bygga ett vindskydd är den förstås inte bra till. 

Däremot är Twin en förträfflig kniv till att öppna saker, de små snabba snitten som behövs för att komma in i paket och förpackningar, avlägsna tejp, skära av nylonband etc. Sen där den även bra för precisionsjobb, särskilt med den spetsen. Så har du fått något skräp i handen som skall avlägsnas är det här så nära en skalpell du kommer. 

Handtag

Cigarr, det är allt jag har att säga om handtaget. Eller kanske inte riktigt allt. Men Twin har en typisk cigarrform på handtaget. Helt symmetristkt vilket avspeglar bladet med en smalare framände och en smalare bakände. Båda avsluten är därtill kraftigt rundade vilket ger inte bara ger ett mjukare intryck utan även känns så i handen. 

Handtaget är både estetiskt tilltalande och bekvämt att hålla i

Konstruktionen består av två halvor av stål som utgör själva ramen. I dem hittas sidopanelerna infällda. Kniven hålls samman av endast två skruvar. En skruv i bakkant och själva pivotskruven som är justerbar. Eller ja, vore det om den inte var dränkt i gänglåsning. Den gick jag bet på måste jag erkänna. Det var ytterst nära att jag drog huvudet runt när jag försökte. 

I det här utförandet har ramen samma grå färg som hittas i bladet. Det får mig att misstänka att samma titan-beläggning använts till båda men jag är inte helt säker på den punkten. 

Här syns de två halvorna av handtaget som för tankarna till en integral-konstruktion

I den här versionen hittas sidor gjorda av ett G10-laminat med kolfiberyta. Ytan är inte bara välpolerad utan dessutom elegant välvd. Det finns inte en enda platt yta på den här kniven. Det inte bara ser lyxigt ut utan känns så också. Det märks att man lagt ned viss möda på formgivningen. Ibland är enkelhet en dygd. 

Det finns en anledning till att den här formen var vanlig på äldre knivtyper, den fungerar i alla grepp!

Faktum är att Twin fungerar utmärkt i alla grepp du kan tänka dig. Det gäller oavsett om du föredrar ett mer kraftfullt hammarpgrepp eller någon mer avsett för finlir. Men samma brasklapp som kastades in när det handlar om användningsområde återkommer här. Twin är en liten och nätt fickkniv med de begränsningar det innebär. Har du stora händer och vill ha något rejält att hålla i är det här inte kniven för dig. På samma vis saknar kniven fingerskydd så jag rekommenderar inte heller att du hugger med kniven. 

Längden på handtaget är 102 mm och tjockleken uppgår till 12 mm. Fördelen med en dold flipper och den här övergripande formen är dock att varje millimeter av handtaget går att använda, inget går till spillo. 

Öppning och lås

SRM gör med rätta en viss poäng av att de har försett Twin med vad de kallar en "invisible flipper". Det är nämligen sant. Om du inte har kniven i hand eller läser beskrivningen av den är det svårt att se att det här är en front-flipperkniv. En som därtill fungerar förbaskat bra. 

Hela basen på bladet är försett med räfflor som ger utmärkt med fäste för ett finger som dras över framänden på bladet. Du behöver inte sikta eller förspänna fingret vilket ibland är fallet med andra varianter av flipperfenor. Bara dra fingret och bladet blixtrar ut. 

Twin bjuder på en av de mest diskreta flipperfunktioner jag stött på

Förutom bra fäste och geometri så hjälps förfarandet av ett lätt blad och keramiska kullager. Twin är både lätt och snabb att öppna. 

Och som  med alla knivar med den här typen av lås så kan det förstås användas för att öppna kniven. Det är bara att dra låsbulten bakåt varpå bladet svingar fritt och kan snärtas både in och ut. Faktum är att man medvetet måste minska  farten på invägen annars studsar bladet ut igen. 

Låset kallat "Ambi lock" är SRMs synnerligen väl utförda tolkning av ett Cross bar lock

SRM kallas sin version av Cross bar Lock för Ambi Lock.  Det är en teknik  som de redan från början behärskat mycket väl och Twin utgör inget undantag. Låset är tillförlitligt som i att det alltid låser och det håller bladet på plats med auktoritet. Det finns ingen rörelse i bladet som går att känna. 

Däremot är jag inte helt förtjust i att pivotskruven sitter så hårt att om jag skulle behöva justera bladet så går det inte för närvarande. 

Att bära

Ibland skriver jag "det blir inte mycket bättre än så här" när det gäller vissa aspekter på knivar. Det är något som definitivt gäller hur Twin är att bära. De yttre attributen är där med en längd på nästan exakt en decimeter. Till det skall dock adderas att det är en mycket rundad decimeter. Ändarna är mjukt formade och sidorna välvda. 

Det gör att den maximala tjockleken på handtaget endast åtefinns på mitten. Vid kanterna är handtaget endast 9 mm tjockt. Sedan hjälps det hela av en blygsam vikt på endast 70 gram. 

Vidare är ytan på handtaget mycket mjukt och bidrar inte med någon friktion som kan irrittera vare sig en hand på väg ned i fickan eller eller slita på tyg. 

Men ännu mer noterbart är frånvaron av allt som sticker ut. Som synes finns inget som kan vara ivägen. Sedan avslutas paketet med ett väl fungerande clip.

Jag gillar den här varianten av ett wire-clip

Twin har fått ett svart wire-clip som väl matchar knivens utseende. Att SRM valt den här typen ger ett lättare och luftigare intryck än ett mer massivt clip hade gjort så det är ett val jag tycker är korrekt. Funktionen hos clipet är mycket god. Spänsten fungerar och den ramp som finns kommer över de flesta tygkanter. Särskilt som materialet under inte ger någon friktion att tala om. Det gör att Twin är lätt att dra och stoppa undan. Och eftersom den väger så lite som den gör är den i princip helt omärkbar där den sitter. 

Den enda nackdelen är att clipet inte är flyttbart. Men efter att ha testat att bära kniven på vänster sida kan konstateras att eftersom själva modellen är helt symmetrisk är det bara att dra kniven, vrida den i handen och fälla ut den även med vänster hand. Inga större problem således. 

En fördel med clipet är också att det inte stör när man skär med kniven. Tvärtom hjälper det till när man skall öppna och stänga kniven då man kan ta spjärn mot det med fingrarna för bättre fäste. 

Sammanfattningsvis

Det kan sägas direkt att i mitt tycke är det här en av de snyggaste knivarna SRM har knåpat ihop. Twin har inte bara det där mycket dolkiga utseendet, det är dessutom mycket väl utfört. Alla kvalitetsmarkörer kan bockas av. Bladet är centrerat, fabrikseggen är vass och symmetrisk, öppningen mjuk och kvick och så vidare. Men det som sticker ut mest är nog ändå detaljerna i det till synes mycket enkla handtaget. 

Det handlar om saker som hur man valt att hålla färgställningen konsekvent med ram, blad och skruvar. Hur märkningen är smakfull och diskret men inte minst om hur man rundat och fasat alla kanter. Hela kniven är lika mjuk att hålla i som den ser ut på bild. 

Twin, en slank liten dolk för fickan som är förvånansvärt praktisk

Att den är bekväm att greppa följs upp med att den är trivsam att arbeta med. Kniven är välbalanserad vilket förstärker att den är lätt. Bladet är förvånansvärt praktiskt givet de ramar jag nämnde tidigare. Som synes är det inte en överlevnadskniv. Men till allehanda mindre uppgifter är den utmärkt. 

SRM Twin är ett ett riktigt smycke i fickan

SRM Twin är därför en tämligen given kniv för den som gillar den här typen av estetik men som samtidigt vill ha något som trots det smäckra utseendet och det nätta formatet är tämligen praktiskt. 

Därtill kostar inte Twin skjortan, för närvarande ligger riktpriset på hemisidan på 79.95$ vilket blir till ungefär samma summa i Europa, fast i Euro då. 

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 70 g (vägd av mig, uppgiven 70 g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: Böhler N690

Handtag: G10/kolfiber

Lås: Ambi Lock/ Cross Bar Lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - letar tvillingar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre