Det kan diskuteras om det är historiskt korrekt att påstå att några få knivmärken konkurrerade ut alla andra i Sverige. Det med tanke på hur många knivmakare det finns på hobbynivå ställt i relation till hur få svenska märken det finns. Knivföreningarna runt om i landet sjuder av liv men i butikshyllor är det ont om svenska produkter.
Vi tycks gilla storskaliga idéer i det här landet. Jag säger bara idrott - Göteborgsvarvet (världens största halvmara), Vätternrundan (världens största cykeltävling sett till antalet startande), Vasaloppet (världens största skidlopp med gemensam start) eller IKEA. Möbeljätten som konkurrerade ut många andra tillverkare. Samma sak för knivar: I begynnelsen var MORA. Sen tystnad!
Vi tycks gilla storskaliga idéer i det här landet. Jag säger bara idrott - Göteborgsvarvet (världens största halvmara), Vätternrundan (världens största cykeltävling sett till antalet startande), Vasaloppet (världens största skidlopp med gemensam start) eller IKEA. Möbeljätten som konkurrerade ut många andra tillverkare. Samma sak för knivar: I begynnelsen var MORA. Sen tystnad!
Fast inte riktigt, några fler finns som bekant och anrika EKA kanske inte kan konkurrera i volym längre men väl i historia.
"The EKA way"
Jag har inte jättemånga knivar från Eskilstuna det får medges: ett par tre "38or", två Swede 60, och så de här! Den mindre av dem är en "88a" och den större av dem deras fällbara filékniv från tiden innan den fick lås, båda med skaft i bubinga.
Filékniven har använts mycket som matlagningskniv främst under många och långa bilcampingsemestrar i Norge. Den är nämligen lätt, skär igenom många födoslag på ett föredömligt vis och man gråter inte blod om den försvinner vilket den emellertid trots alla äventyr inte gjort.
Det kan tilläggas att den är en av få fällknivar utan lås som jag betraktar som smått farlig. Om pivotskruven är tillräckligt löst åtdragen för att det skall gå att fälla ut kniven på ett bekvämt sätt är den också lös nog för att på ett elegant vis vilja slå igen över fingrarna. Det räcker att stöta emot något mot ryggsidan när man byter position vid arbete för att fenomenet skall vara aktuellt. Det långa bladet i kombination med en svag ryggfjäder är en elak kombination. Jag har skurit mig ett par tre gånger och numera är den pensionerad av bland annat det skälet. En annan orsak till pensioneringen är att den inte håller skärpan något vidare. Det finns bättre knivar helt enkelt.
/ J - tycker det EKAr tomt i knivsamlingen
#aliaspostmortem #knivigtvarre
Har en likadan filésprättare som, under åtminstone större delen av min livstid, bara använts till att öppna pelletssäckar. Det var också en av de knivar jag först lärde mig att bryna med – och därefter är sedan dess finishen. Kul att få lite mer info om den, har funderat ett par vändor genom åren över historien bakom.
SvaraRadera