Knivrecension Cold Steel Broken Skull

-  Det var en lång kniv!

"Broken Skull" - vart fick man det namnet ifrån? Att det sen utannonseras över hela bladet i blaffig text är två av de saker jag inte gillar med den här kniven. Vad jag däremot gillade och som fick mig att köpa kniven i princip omgående när den släpptes var ett par andra saker. Här har vi nämligen en kniv vars blad i princip är identiskt med Cold Steels "Lone Star Hunter" men utan de fula benimitiationsidorna i plast som den kniven dras med och därtill betydligt mindre vikt. 

Cold Steel "Broken Skull"

G10 utan ram är i mina ögon både snyggare och ger dessutom en ultralätt kniv när den konstrueras på det här viset. Vad vi har är således ett praktiskt men ändå snyggt blad i slimmad förpackning. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg. 

Den av Steve Austin designade kniven bjuder på mycket blad i lätt förpackning

För övrigt kan sägas att det här är mer av en genomgång av den första tidens intryck än en rejäl recension. Jag har burit kniven ett kortare tag, det vill säga ett par veckor och låtit den genomgå några av de vanliga testen. De inkluderar bland annat att skära och sticka i: plast av olika sort, papper, papp, kartong, snöre, rep, tejp, tyg, färskt trä, lite virke. Sen har den fått agera picknick-kniv och annat vardagligt.

Därför säger jag inget om hållbarhet vare sig när det gäller eggens uthållighet, låset, G10-sidorna eller bladbeläggningen. 

Blad

Arbetsänden av den här kniven består av en slank clippoint med mycket distinkt utseende. I princip är det ett litet Bowieblad vi talar om. Det ger en avsmalnande spets vilket förstärks av taperingen som börjar nästan halvvägs upp på bladet. Bladet är fullt flatslipat och godstjockleken hålls nere till modesta tre millimeter. 

Allt sammantaget gör att den här kniven är vad som på engelska brukar kallas en "slicer". En kniv som skär bra helt enkelt. Det kan tyckas fundamentalt men så enkelt är det inte i dagens fällknivsindustri. Tämligen ofta får den egenskapen stå tillbaks för andra mer estetiska hänsynstaganden vilket är olyckligt enligt mig. Andra detaljer som även de underlättar praktisk hantering är en föredömligt liten ricasso/ansats och att tumknoppen befinner sig nära handtaget när bladet är i utfällt läge. Se och lär alla tillverkare som missar den detaljen. Man kan inte använda kniven om diskar och knoppar skymmer halva eggen och det är heller inte nödvändigt för god funktion!

Ett decimeter långt bowieblad i CTS XHP 

Utseendet på bladet förstärks av det faktum att det är en decimeter långt! Det är således ingen liten kniv vi talar om och det innebär både för- och en nackdelar. Bakom längden finns förstås en tanke som amerikaner sällan kan släppa och särskilt inte om de heter Lyn eller Steve i förnamn. Den här liksom många andra knivar designade i USA marknadsförs ofta som ett "back up"-vapen till befintligt skjutvapen. Sorgligt men sant och inget jag står bakom men så är det. För att den som skall fungera som sådan så pratas det ofta om "reach"/räckvidd. Något som den här kniven har gott om och som även avspeglas i handtagets utformning. 

Till bladets goda egenskaper skall förutom formen även läggas valet av stål. Cold Steels nya stapelvara är Carpenters XHP. Det har visserligen höjt prislappen från deras tidigare "Zero-Quenched AUS8 A-knivar" men jag föredrar ändå det här stålet. Jag har faktiskt chippat eggen på två av mina äldre CS knivar på senare tid. 

Bladet är svart och det kan man tycka olika om. Själv ser jag det mest som kuriosa och tycker att det kan vara kul som omväxling men det är inte min preferens av det enkla skälet att jag inte tycker det är snyggast, jag "behöver" inte svarta blad och de har en tendens till att bli slitna fort. De kan dock vara bra för att exempelvis skydda kolstålsblad från korrosion. Andra tycker att det är snyggt.  

Beläggningen är nu DLC istället för den enklare teflonytan CS tidigare envisats med

Just hållbarheten på beläggningen är på Broken Skull och andra nyare knivar från Cold Steel rejält förbättrad. Tidigare var de ökända för sina blad vars beläggning i princip ramlade av efter första användningen. Här är det en äkta DLC-coating som skall hålla bättre. Återstår att se hur den här varianten klarar tidens tand. Inledningsvis märks nästan ingenting efter användning. Några mindre repor förstås efter upprepade kartongmassakrer och lite, med betoning på lite täljande. 

Det här bladet är praktiskt och det kunde varit riktigt attraktivt. Nu är det bara "sådärsnyggt". Den svarta färgen är min lilla invändning och textmassorna den stora. Jäkla anslagstavla rent ut sagt. Kan man sälja reklamplats?

Handtag

Även handtaget gör mig en smula ambivalent. Det är extremt tunt, långt och väääldigt greppigt. Tänk finkornigt sandpapper. Färger finns det gott om och själv valde jag "OD Green" för att jag tyckte det matchade de svarta detaljerna och bladet. Annars finns kniven även t ex grått, blått, orange och svart. 

Handtaget är bra givet förutsättningarna men har förbättringspotential

Att handtaget är tunt för det med sig att kniven i princip är helt omärkbar i fickan trots sin massiva längd. Det hänger även ihop med clipets utformning, vilket jag återkommer till samt konstruktionen som gör Broken Skull remarkabelt lätt. 

Liksom på Hold Out III så har CS valt att förlita sig på den kombinerade kraften hos sitt Tri-Adlås och materialet i handtagssidorna. Inga liners som förstärkning således. Däremot har den ett ilägg i ryggen i och med att det är en lockback det handlar om. Handtaget är sen skruvat med två skruvar utöver pivotskruv, stoppinne och den axel låsarmen roterar kring. 

Trots avsaknaden av ram flexar inte kniven märkbart även om den provoceras hårt i sidled eller om jag försöker pressa handtagssidorna inåt med våld. Den är ytterst välbyggd och det gäller även på detaljnivå. Skruvhuvuden är väl försänkta, bladet centrerat, och backspacern helt i våg med sidorna. Kvalitetskontrollen på åtminstone det här exemplaret är mycket god.  

Tunn, mycket tunn samt riktigt välbyggd är omdömet

I handen är kniven, tja - tunn. Jag vill göra klart för alla och envar att det här är en kniv som inte är ämnad för tyngre sysslor som att tälja och dylikt. Därtill är handtaget för slimmat helt enkelt. Återigen märks baktanken med konstruktionen av. Här har prioriterats grepp och räckvidd. Men det gör inte handtaget dåligt. Formen gör att alla grepp fungerar och fungerar bra. Kniven är smidig i handen den fyller bara inte ut den helt. 

En eftergift som jag däremot inte är helt vän med är utformningen på det främre uttaget för fingrarna. Det är konstruerat för två fingrar. Men om man inte har ENORMA händer så hamnar det tredje fingret mitt på knölen på handtaget om man kryper närmare eggen som jag tycker om att göra. Om man däremot väljer att hålla kniven så man får maximal räckvidd så passar fingrarna perfekt efter kurvaturen. Återigen skymtar grundtanken fram. Det är för all del konsekvent som ni märker. 

Öppning och lås

Broken Skull öppnas med Cold Steels enkelsidiga och tunnformade tumknopp som trots utformningen fungerar på båda håll. Fast bättre om man vänder på den i de fall man råkar vara vänsterhänt eller vill bära kniven på vänster sida. Jag gillar deras variant eftersom den ger gott fäste för tummen utan att skala av skinnet. Därtill är placeringen utmärkt som jag nämnde tidigare. Både vad gäller positionering på bladet och hur kniven är att fälla ut. 

Tumknoppen är lättåtkomlig och välplacerad

Låser gör kniven med CS egna förstärkta version av en backlock, "Tri-Ad". Stabilt och solitt som vanligt. Det gör att kniven får den där extrema känslan av styrka tros sin fjädervikt. För att vara den här typen av lås är det dessutom ovanligt lätt att släppa. Fjädern brukar bjuda på visst motstånd innan den ger sig. Av samma skäl krävs en viss teknik men när den väl tillskansats kan bladet snärtas upp med tummen om man känner för det. 

Att bära

Hur upplevs kniven i fickan? Tja, inte alls är det korta svaret. Vi pratar om kniv som endast mäter nio millimeter över ryggen och som väger in på flugvikt - 90 gram! Försök hitta någon annan kniv som både är stadig och bjuder på ett decimeterlångt blad och väger in under hektot. Det är i toppklass och gör att Broken Skull lirar i samma division som Al Mars UL-serie.

Clipet ja. Mycket bra i hand och där får nog kniven stanna för det går knappt få ned den i fickan

Så kniven är en fröjd i fickan. OM du får dit den vill säga. Hur i h-e tänkte CS när de designade det här clipet? Utan modifikationer går det knappt att använda. I hand är det en emellertid en dröm. Platt, diskret och känns därför inte alls. 

Det är även relativt snyggt eftersom det har samma linjespel som handtaget, en färg som matchar knivens tema och är diskret. Men det flexar knappt alls, saknar nästan läpp och bjuder inte på mycket utrymme för textilier. Det är knappt att man får ned kniven i fickan ens med två händer. Väl på plats äter det blixtsnabbt upp allt vad byxor heter. Sandpapperssträv G10 kombinerat med ett styvt clip är ingen lyckad kombination. Därför förespår jag att även den här modellen likt många från Cold Steel kommer att modifieras för att passa fickor bättre. Det vore emellertid trevligt att slippa det någon gång. 

Sammanfattningsvis

Nu kan det kanske låta som jag inte gillar den här kniven alls. Men det gör jag. Den har flera starka sidor men liksom andra lite aviga och kantiga personligheter även det som talar emot den. Man bör veta vad man ger sig in på när man skaffar den här kniven.  

Jag har i all välmening några förbättringsförslag till Cold Steel:

• För det första, döp om kniven! Varför "Broken Skull? Men jag vet, fräcka namn det säljer "over there" - så jag får väl köpa det. Mest personlig tycke och smak men inte min. Men jag skulle gissa att om den dök upp i ren amerikansk rättegång så ligger svaranden nog pyrt till.  
• För det andra när ni ändrat namnet byt storlek på typsnitten alternativt sälj reklamplats på knivarna för att få in mer pengar. 
• För det tredje, erbjud alternativ till det svarta. Alla behöver inte blad som dämpar reflexer, jag till exempel. Jag råkar gilla när det glittrar lite förföriskt i ett blad och CS gör riktigt snygga tumlade blad kan tilläggas.
• För det fjärde, tweaka handtaget något så det inte enbart är utformat för maximal räckvidd
• Och för det femte och viktigaste - ändra utformningen på era clip! Något lite mer spänst och aningen mer utrymme och det här vore nära perfektion för enklare fjäderclip. 

En kniv med personlighet

När man bortsett från ovanstående kvarstår ändå en intressant kniv. Den är tunn, lätt och stark och det är både det första och bestående intrycket. Ration bladlängd/vikt är kuslig och en genomtänkt godstjocklek med full flatslipning på ett blad i kvalitetsstål borgar för en kniv som är utmärkt till att skära med. Särskilt när det paras med den här längden på blad vilket ger lång egg att arbeta med. Sen ger clippointformen även en utmärkt penetrerande spets för den som vill ha det.  

Att kniven är så omärkbar i fickan gör att det är större chans att den får tillbringa tid där vilket jag alltid betraktar som en styrka hos en fickkniv. Knivar som är bra för övrigt men bojsänken i fickan tenderar att spendera mer tid på hyllan där de inte gör mycket nytta.

Resultat av ett samarbete mellan Cold Steel och Steve Austin, något som för övrigt är svårt att missa

Så trots allt är det här en kniv jag varmt rekommenderar för den som känner att de vill ha en urstark EDC-kniv med mycket potential i form av ett långt blad utan att dras med den vikt det normalt medför.  

Specifikation:

Längd utfälld: 235 mm
Längd hopfälld: 133 mm
Vikt: 89 g (vägd av mig)
Bladlängd: 101 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CTS XHP
Handtag: G10
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan



/ J - föredrar oknäckta skallar

* Eftersom jag inte visste vem Steve Austin var fick jag tillfälle att nyttja min "Google-Fu". Han ägnade sig åt Wrestling från början vilket för övrigt får mig att undra om han verkligen har formgett kniven själv. Men det skulle förklara storleken på handtaget i alla fall. Sen visade det sig när jag googlade vidare att herr Austin inte är så stor. Runt min egen längd och vikt faktiskt.