Review EKA RTG-1

  

- a serious step towards a broadened range

With this new venture, the long-standing Eskilstuna Knivaktiebolag is leaving or perhaps rather supplementing its more traditional range. There you will find, for example, classic folding knife models in the Swede series and fixed blades of all kinds for hunting and other outdoor activities. Not least, the G3 "Swing blade" is a well-known model among hunters.

The modernization has previously mostly consisted of some models getting handle materials other than wood, read "orange or black rubber", even though they have been producing knives with plastic handles for a long time as well.* However, the models have mainly been of the classic type with slip joints and lock backs. But then something happened and the catalog was expanded with a couple of more modern folding knives and not least this knife called RTG-1. 

It can be said to be EKA's flagship when it comes to both capacity and quality among the fixed blades, which made me curious. It simply looks very competent!

EKA RTG-1

As for the new venture, it must be admitted that I, certainly without having handled them, is not entirely convinced of the merits of some of the folding knives. Especially not after taking a closer look at what the Classic 8 Titanium has to offer. There, for example, the sales text enumerates all the merits of titanium and what it is used for, but then it turns out that the knife is not made of titanium but of steel with a titanium coating and all that entails. An extremely dubious text and probably a knife in my eyes. Nor does the design of the T9 impress, which already shows visible flaws in the design to name a couple of examples.

Therefore, expectations were not very high when I was waiting for the RTG-1 must be confessed. Imagine my surprise as this knife is as solid as a knife can be and to a very high standard.

But EKA has also turned to experts in the field. Unfortunately, this knife is not made in Sweden and no Swedish materials are involved either. But the next best thing is to use the production capacity of those who know their stuff. In this case, they have turned to the Idaho-based American company Rowen Manufacturing. That's why those who think they recognize the style of the knife when it comes to the sheath, blade finish, and handle screws are right. They are the ones who make ESEE's knives too! Something that can be traced in appearance.

The knife can be obtained in a number of different designs where the color of the blade and the handle material are varied. Either the knife comes with G10 in the handle like this black version or linen Micarta is used.

RTG-1 är en robust kniv som klarar det mesta

Twitter version: EKA RTG-1, an abbreviation to be read "Ready to Go". The name describes this Swedish-American in a good way. It's actually ready to spring into action and can handle almost anything you ask of it.

Blade

Blade shapes can be made more or less complicated. In this case, the person or persons behind the design have invested in simplicity. This means a drop-point blade with harmonious proportions. Concretely, this means a length of 15 cm and a height of 3.3 cm. The thickness of the blade is 5 mm, which I think is well-balanced to balance durability against the ability to cut well.

Now the thickness is not the only factor for performance, but other geometry, including thickness behind the edge, plays a big role. RTG-1 measures a full 1-1.2 mm there by the way. A strong and durable edge, but it needs to be properly sharp in order for it to cut. Given that and that the transition to the thicker part of the blade is quite abrupt, this is not a "slicer" as they say in English. The knife is more suitable for chopping and cutting. 

1095 carbon steel is found in the 15 cm long drop point blade

The blade is fully flat ground with a distinct secondary bevel. And while I'm on the subject, it can be said that the factory edge was really good! It is both straight and symmetrical and also sharp as hell. The knife shaved hair without any resistance and despite the relatively thick blade with its coating, it slid through paper with a faint hiss.

The coating given to the blade is the same as found on many of ESEE's knives.** About that there is a lot to say and I really would have preferred a smoother finish than what powder coating gives. The one that exists actually provides some resistance in some materials. In return, it is very durable and there has been no wear and tear during this time. But given the choice, I prefer some form of DLC.

The steel used is a familiar carbon steel in the form of 1095. EKA themselves claim that it is chosen because it is superior to stainless steel in terms of strength. With modern steel, it is probably something that can be discussed from a practical perspective, but basically, they are right and I see no problem with the choice of material. Properly treated, it is a steel that can be made extremely sharp and which also exhibits high impact resistance. Something that can be good in this type of knife where some abuse can be relevant. It is also steel that is easy to both maintain and resharpen. The downside is that it has a tendency to rust. That's why they chose to coat the blade, which solved that problem for the most part.

The blade is powder coated to prevent corrosion

As I said, the factory edge was sharp, but it is noticeable when you use the knife that the steel is quite soft. Sharpness must be maintained fairly frequently. EKA does not specify a hardness number, but only writes on the website that the steel is "specially treated". If we ignore the poor language it doesn't say much, but I guess it is the coating rather than the sharpness that is referred to. But in ESEE's own models, the steel is usually kept as soft as 55-57 HRC. We are thus talking about "Victorinox soft". Unlike small folding knives, the RTG-1 does not cut very well when the edge is dull. 

The material I have worked with the most is, of course, wood in various varieties, both dry and fresh. As I said, this is an outdoor knife and is, therefore, of course, used for fire making. I'm not a "bushcraft person", so rubbing sticks against each other using "bow drills" and the like is not relevant. But some chopping of thicker branches, batoning wood and sometimes cracking smaller pieces are. For all this, the RTG-1 is an exemplary knife. It doesn't have the weight and size to be used as a chopper, but there I use a small ax instead. On the other hand, it is sturdy enough that one should dare to hit it when batoning or if it is to be forced through hardwood crosswise against the grain.

RTG-1 cuts through most anything including car tires

The knife is almost as sympathetic when it comes to carving. The balance combined with good control and a good edge angle for that type of work helps. So for a knife that falls into the military/survival knife category, it's not bad at all even for detail work. But it is clear that it doesn't compare favorably to a smaller knife when it comes to finesse. But there are always compromises to be made with this type of knife.

The tip is relatively thin to be found on such a robust knife. But the fact that it lasts has been confirmed by the fact that on many occasions I have rammed it into my throwing knife targets**** and bent the knife sideways. Otherwise, it can be pointed out that the penetration ability is very good. Something that is emphasized by the shape of the handle and the finger guard. No risk of slipping. This means that you also dare to drill with the knife if necessary.

Other materials such as cardboard and fabric are no problem to handle either. However, this is not my first choice for outdoor cooking. Sure, a sharp edge can be used for most things, but the RTG is thick behind the edge, the blade is thick and the coarse coating doesn't help if you have to chop onions. But that was probably not the intended use of the knife either.

The ultimate test of a knife's construction, is knife throwing!

An extreme form of abuse is throwing a knife. In addition to possible misses, strong vibrations occur in the knife upon impact, which can cause any normal knife to self-destruct. The RTG-1 survived a while of throwing which is impressive!

In addition, I have actually tried chopping and cutting car tires (abandoned ones should perhaps be emphasized, the car owners will be so sad otherwise) and cutting thick carpet just to see how it feels. It can be said that the knife can perform such tasks without damage to the edge or tip. The same applies to ropes of a tougher variety. But there the knife loses its sharpness after a while. This especially applies to slightly dirtier tamps that have been in the lake for a while. There is often a little dirt and sand in them. In those contexts, I highly recommend that you carry a sharpener in your pocket.

Handle

The RTG-1 is a classic full-tang knife where the steel is exposed all the way from the ricasso to the pommel. It also sticks out, so it can be used as an improvised impact tool. There is also a hole for a lanyard. The handle sides are made of G10 which are screwed in place with three very strong bolts. A construction that won't break in the first place. In addition, it means that the knife can be disassembled for cleaning if desired. Or to switch the handle material if you feel like it. I think a pair of dark wooden sides would look nice. 

It can also be added that the G10 is, if not indestructible, at least extremely difficult to break. In addition, it is resistant to many corrosive substances as well. Both G10 and the other option Micarta are therefore good choices for this type of knife.

RTG- is a full tang knife with sides in G10 or Micarta

In terms of shape, the handle is rather short and thick

However, the sides that come original are well shaped and fit my hand well. Or rather, the grip took some getting used to in my case. Namely, it differs from most in a couple of respects. In general, it is shorter than many others*** The available grip length is just over ten centimeters measured from behind the finger guard to the end of the handle sides. 

The finger guard is otherwise very well designed and fulfills its function well without adversely affecting the ergonomics. This means that it does not cut into the finger as soon as you stab with the knife.

To provide a good grip, there is a combination of a finger guard and a deep recess for the finger complemented by grooves on the underside of the handle. Then the G10 material itself provides some traction 

The sides of the handle are flat but well-chamfered towards the edges. The surface is fairly smooth, which does not give much traction, but this is compensated by a ribbed pattern on the underside. Then the deep finger recess makes the grip significantly stronger. Without it, I wouldn't have appreciated the handle as much. Now it's good.

The standard grips work well, although the handle shape required a bit of getting used to on my part

The thickness of the handle is 22.5 mm but feels thicker, probably because the handle is short as I said. Even so, the most used grips work. This applies to both a normal hammer grip and a saber grip with a thumb on the intended grooves on the back of the blade. Sympathetic is also that the reversed grips are comfortable. Unlike folding knives, it happens that I hold a fixed blade like an ice pick or turn the edge if I am going to chop or carve against the body with "draw cuts" when needed. 

Sheath

The RTG-1 comes with a well-made Kydex sheath. It is of the "taco" type, ie it consists of a sheet of Kydex which is then folded around the knife and shaped. It has then been fitted with nine eyelets which both hold the sheath together and act as attachment points. It is therefore easy to attach the knife to whatever you feel like. I myself used the knife for a long time without the belt clip. Instead, I carried the knife loosely in a bag or alternatively attached it to the outside of one of my backpacks.

The well-made sheath is made of Kydex and holds the knife in a firm grip

The sheath has a very good fit, which means that the knife sits fairly securely. But still not so hard that it is difficult to pull. But if I were to carry the knife upside down, I would use the supplied cord with a drawstring to secure the knife in the sheath, just in case. It doesn't fall out by itself or with light shaking, but if you know that you're going to throw yourself out of an airplane, be around deep waters, or the like, extra security isn't bad. Therefore, I would have liked to have seen a complementary retainment strap on the sheath. 

The belt attachment consists of a metal clip that is attached to a removable Kydex plate

The fit also makes the knife quiet when sheathed. This a detail that is rather important, not least for the hunter who needs to be silent. But even in general, wearing a rattle on your hip is annoying. That is avoided here.

At the bottom is a drainage hole, a detail that is especially needed on a knife equipped with a carbon steel blade.

The knife can either be lashed to equipment or backpack as said or perhaps more commonly carried with the included clip. The clip is attached to a plate of Kydex that allows you to carry the knife high or, as I prefer, a little lower on the belt. It was attached with four Chicago-type screws with rubber spacers in between. One limitation is that the size only allows up to 50 mm belt width. It might be good to know. Since it is a steel clip, it can certainly be attached to wider straps than that, but then it does not sit as securely. 

Conclusion

With the RTG-1, in my opinion, EKA have succeeded well in their goal of broadening and modernizing the range. The knife is very robust and may be counted in the class of military/survival knives as it is usually called in mainly Anglo-Saxon parlance. I consider it an all-around knife for outdoor life of all kinds. But I have no problem seeing the knife in the first-mentioned roles either. The design feels well thought out and the construction is tough enough.

The competition is fierce and comes, for example, from the Czech ANV. But the EKA RTG-1 stands up well in comparison

However, competition is fierce in the segment. Among many others, there is the Fällkniven A1, the well-established M07 Sissipuukko from JP Peltonen, and not least the ANV M311 Spelter I recently reviewed. Then there are always ESEE knives such as model 6, given the kinship.

But the fact is that the RTG-1 compares well with other knives. It can live on its own merits. There are a few things in the plus account that contribute to that. 

RTG-1 is, in my opinion, a good knife for outdoor life, although I like to supplement this type of knife with a folding knife

Firstly, in terms of quality, the RTG-1 can compete with most if we are to count knives in the slightly more robust school. This is a simple but very well-built knife. Rowen knows what they are doing and EKA was right to turn to them even if it probably affects the price tag.

But what I think is one of the main merits of the knife is good balance. This means that the knife, which is certainly not huge, feels almost nimble in the hand. Being quick and lively makes it a joy to work with. Especially since at the design stage, they chose to refrain from the American invention of "finger choils". There are those that work but the exceptions prove the rule in my opinion. The fact that the edge is drawn close to the handle makes the knife easier to work with. This is where the precision is found and not least the power if you need to put weight behind the cuts. 

The shape of the handle, and not least the width, provides a good contact surface against the hand and thus you can use force when required. Incidentally, the handle of the RTG-1 was one of the things that surprised me the most. It feels short and thick but with some getting used to it is comfortable.

Then the RTG-1 is a durable knife. That's one of the selling points and I'm inclined to agree with them. If you can throw a knife without it falling to pieces after a while, it is sturdy. Likewise, I failed to bend the tip despite some deliberate abuse.

EKA RTG-1 is a knife for those looking for a robust knife for mixed outdoor life

Having said that, I can't help but recommend the EKA RTG-1 to anyone looking for an extremely robust knife for mixed outdoor life. It also doesn't hurt that it's pretty good-looking for being of this type.

Specification:

Length Overall: 270 mm
Blade Length: 150 mm
Blade Thickness: 5 mm
Steel: 1095 with powder coating
Weight: 290 g / 420 g with and without sheath
Handle: G10
Sheath: Kydex

Produced by EKA, made in the USA


/ J

* Among them, the Swedish design classic Swede 38 can be mentioned.

** I already have experience with it from a small Candiru.

*** For comparison, the ANV M311 can work which is a similar knife with roughly the same size. There, the grip length is 11.5 cm, and then the front part is angled, which makes the handle even longer. Then a "forward finger choil" is added for even more grip options.

**** The material is slow-grown thick birch. Before they are watered, they are quite hard. Incidentally, one task for which I frequently use knives is to "shave" the targets. That is, cut away any loose material to make them firmer again.

Recension EKA Nordic W12

- hur blev det här en bästsäljare?

Nu var det dags för mig att ta mig an en kniv med svenska anor som vid första anblick ser ut att vara en både duglig och sympatisk frilufts- eller jaktkniv. Efter att närmare ha bekantat mig med svenska EKAs flaggskepp RTG-1 härförleden så var dessutom förväntningarna tämligen högt uppskruvade vad beträffar både funktionalitet och tillverkningskvalitet.  

Frågan är då om den här modellen, Nordic W12 matchar sin dyrare släkting på de parametrarna?

EKA W12 Nordic

Förutom den grunden till förväntningarna så har förstås EKA ett rejält arv att bygga vidare på. Själv har jag 12 fällknivar från dem av varierande ålder och modell. Men med det följer vetskap som lägger en smula smolk i glädjebägaren. Det är dessvärre inte alltid EKA förmår att hålla en jämn kvalitet på sina produkter. Hur de är gjorda och på vilket vis beror på årsmodell och vart de gjorts även om modellnamnen är desamma. Det är exempelvis rejäl skillnad på både mina två versioner av Swede 88 och detsamma kan sägas om modellen Swede 92. 

Nya EKA Nordic W12 tar vid där den förra versionen lämnade

Därför var det med stor nyfikenhet jag närmade mig den här kniven i utförande med mörkt trähandtag. Den har tillverkats med flera olika trä i handtaget liksom G10 i tidigare utgåvor. Hemsidan lovar stort då de skriver:

"Nu med uppfräschad finish, och med en påkostad Läderslida. Riktigt mörkt träslag som är otroligt hållbart. Snygg design och samtidigt tillräckligt pålitlig för Försvarsmakten. Likaså andra sektorer som kräver det bästa – och endast nöjer sig med högsta kvalitet".

Det lät lovande. Särskilt som de refererar till den som "nya" Nordic W12. 

Twitterversion: EKA Nordic W12, utseende och form lovade runt, genomförande och material höll tunt. 

Blad

En sak som inte har uppgraderats är bladformen. Här hittas samma drop point som tidigare vilket för övrigt är positivt och ett av skälen till att jag tittat på den här kniven överhuvudtaget. Bladet ser helt enkelt kompetent ut på bild. Längden skrivs till 12 cm och höjden är 2,2 cm. Det ger inte oävna proportioner. Särskilt inte som kniven har en mjukt svepande buklinje. Ett mycket allsidigt blad. 

Godstjockleken är 4 mm vilket är tämligen grovt eller rätt väl valt beroende på hur man betraktar det. För en "överlevnadskniv" ger det hållbarhet. För en jaktk- eller friluftskniv är det en millimeter i onödan. Sett i absouta tal är det inte överdrivet men det kan konstateras att själva slipfasen är låg. Den mäter endast 10 millimeter. Det är illa, särskilt som den här kniven har en sekundäregg och inte är en äkta "skandinavisk" slipning. Men allra värst är att det här bladet mäter 1,2 mm (!) bakom eggen, det med en primäregg på strax över en millimeter. Sammantaget ger det en usel geometri.   

En duglig bladform i ett stål som tämligen lätt fick fläckar

 

Vad det är för stål i kniven får man söka efter då de inte med lätthet hittas någonstans. Efter en stunds Googlande framgår det att det troligen rör sig om en gammal bekant i form av Sandvik 12C27. Inte något dåligt stål i sig men sannerligen inget jag förväntar mig på en kniv i den här priklassen. Det är ett tämligen enkelt rostfritt material som fordom var stapelvara hos Morakniv. Men då talar vi om helt andra prislägen. 

Givet det så torde bladet vara motståndskraftigt mot rost, ta en god egg men inte hålla den särskild länge  Särskilt inte här då stålet känns som om det vore mjukt härdat. Tyvärr visade sig att kniven trots att jag var tämligen noggrann med den tämligen lätt fick rostfläckar. 

Fabrikseggen var ett sorgligt kapitel. Någon annan hade på nätet skrivit om sin att den var "rakbladsvass", vilket för övrigt är en missbrukad term, men hur som haver den här specifika kniven var inte lika välslipad. Eller för att uttrycka det på ren svenska, den var så slö att det inte ens gick att skära sig på den. Särskilt inte mot spetsen till. Det gick till och med dra fingret längs med den delen av eggen utan att det uppkom någon skada!

Bladet är grovt, slipfasen låg och primäreggen ännu lägre. Det ger usel geometri

Det säger sig självt att kniven var usel utan omslipning. Tjockt blad parat med klumpig geometri i kombination med slö egg är inte mycket att hänga i granen. Framförallt inte att skära granen med. Skall du köpa den här kniven får du vara beredd att slipa om och helst reprofilera bladet omgående. Jag kan förstås inte uttala mig om alla knivar från EKA och av den här modellen men om det här är ett måndagsexemplar så är kvalitetskontrollen under all kritik. 

Det försätter mig också i ett dilemma som recensent. Alla knivar som presenteras här på bloggen testas utifrån sin fabriksegg. Sedan sker normalt underhåll av densamma medelst strigel, skärpstål och brynen under vägs gång. Om något oförutsett händer kan det vara aktuellt att slipa om kniven men jag har inte för vana att reprofilera ett blad, för att därefter lägga en ny egg i syfte att på så vis få dess "potential" att lysa igenom. Det är nämligen inte så kunden får kniven i hand. Då kan man ju lika gärna skicka en stålbit till kunden så kan denne bestämma själv hur de vill designa sitt blad. Men knivbyggsatser är något annat. Här förväntar jag mig en färdig produkt. 

Med den logiken kan jag även göra ett nytt fodral samt slipa om delar av handtagssidorna och den här kniven blir riktigt fin. Men så hade det också varit en helt annan produkt än den jag har framför mig.

Handtag

Handtaget på Nordic W12 är mycket väldesignat. Det är en av de bästa bitarna hos den här kniven. En rejäl fördjupning för pekfingret ger tillsammans med välplacerade mönster i trämaterialet ett utmärkt fäste. Handtaget är också fylligt nog för att fylla ut handen ordentligt. Åtminstone med min handstorlek. Möljligen kan det te sig något kort för dem som arbetar med tjockare handskar.

Översatt till konkreta siffror betyder det att handtaget är 11,8 cm långt varav 10,5 cm är tillgänglig greppyta för handen och höjden är 3,1 cm. Tjockleken är 2,1 cm. 

Ett riktigt bekvämt handtag bestående av skruvade träsidor på en full tånge

Formen ger också ett utmärkt fingerskydd. Alla sidor är väl formade och rundade vilket ger god komfort och bra ergonomi. Nästan alla grepp fungerar utmärkt. Det gäller hammargrepp, sabelgrepp med en tumme på bladryggen och omvända grepp inklusive "ishacka". Det som inte är bra är om du håller kniven i nypan då är främre delen av handtaget för tjockt helt enkelt. 

Greppet är relativt grovt och fyller handen väl

Konstruktionen är rättfram och inte minst stark. Det är en heltångekniv och godset är som sagt hela 4 mm grovt. Sidorna är sedan skruvade i två punkter. Du kan därmed demontera din kniv om du vill eller behöver det. I handtaget hittas även ett hål för fånglina. 

Det som inte är bra med det här handtaget är finishen. Själva ytan får godkänt men passformen får det inte. Ramen höjer sig någon tiondels millimeter här och var runt själva handtagsidorna. Men det är inte konsekvent utfört och kanten är något vass. Det är inte hela världen men det ger inget gott intryck. Särskilt inte som det finns något litet glapp mellan materialen på något ställe. Det hade räckt med ett par drag på en slipmaskin och det hade försvunnit. Men just den tiden ville man inte lägga på den här kniven i produktionsledet. 

Fodral

EKA Nordic W12 levereras med ett fodral i vad de påstår är "äkta läder". Jag hävdar att det inte är det. Det här är en fuskprodukt och det kan vara ett av det sämst utförda fodral jag stött på, åtminstone med prisnivå taget i beaktande. Vilket tiokronors Moraknivsfodral som helst bräcker det här med hästlängder. Det är fult och det är dåligt utfört helt enkelt.

Fodralet påstås vara i läder men är tunt och sladdrigt med usel passform

Här är fodralet märkt EKA i jämförelse med ett märkt Lionsteel 

Materialet är lika mjukt som en tygtrasa och har därmed noll stadga och styrsel. Det ger en passform som en genomsnittlig plastpåse. Det trots att det finns något form av plastbalja på insidan för att husera bladet. Utan snäppet på plats tappar du ofelbart kniven men även om det är knäppt sitter kniven löst och skallrar där den befinner sig. Inget för jägaren med andra ord. I det fallet får utrustningen gärna låta bli att låta som en marackas. För oss andra är det inte helt avgörande men oerhört irriterande. Särskilt för en kniv som inte tillhör de allra billigaste. 

Anledningen till att kniven sitter löst är att materialet inte uppträder som läder och att fodralet inte smiter åt runt bladet det allra minsta.

Det här är vad andra skandinaviska knivar i samma prisklass levereras med. EKA Nordic W12 i jämförelse med Helle Temagami och Brisa Nessmuk 125

Själva upphängningsanordningen består av en klassisk ögla som är ledad. Ett bra system som låter kniven hänga fritt och så lågt att det är ur vägen. Men det spelar mindre roll. För om jag skall använda den här kniven behövs ett nytt fodral i vilket fall som helst. 

Slutsats

Utseende och form lovade runt, genomförande och material höll tunt skrev jag som "twittersammanfattning". Den här kniven är helt enkelt en stor besvikelse på de flesta plan. Jag ämnar förklara varför. 

Nya Nordic W12 är fortfarande snygg och ser kompetent ut på bild men där upphör det mesta av det positiva. Materialen är enkla och byggkvaliteten matchar tyvärr dem. Det enda som trimmats är priset och säljtexterna. Kanske var det mina förväntningar som var för högt ställda men å andra sidan påstås den här kniven vara en bästsäljare och på hemsidan skräder man inte orden. Nordic W12 är en god kompanjon åt alla, pålitlig nog för försvarsmakten skrivs det bland annat. 

Grundförutsättningarna är inte dåliga, fundamentet till en god kniv finns där då jag anser att själva designen är god. Däri återfinns inte problemet utan det hittas i produktionsledet. Det börjar med vart kniven är gjord. Något som för övrigt inte står utskrivet någonstans men det luktar Kina lång väg och då inte någon av de bättre OEM-tillverkarna. 

Förutom på den punkten har man valt att snåla in på materialen. Enkelt uttryckt förväntar jag mig inte 12C27 i en kniv i den här prisklassen när vi skriver 2022, snart 2023 i kalendern. Det är inte konkurrenskraftigt alls. EKA verkar inte heller tro på det för det för vare sig material eller HRC-tal står att finna på produktsidan vilket är i princip obligatoriska uppgifter för ett knivmärke.* 

Något annat som inte står är vad det är för läder man använt till fodralet. Mycket beroende på att det är ett sorgebarn. Att skriva "För skaft i färgen Svart eller Trä, då är det inklusive vår lyxiga Nya Läderslida !!" är både usel svenska och rena skämtet eller kanske till och med lögn. Av vad jag kan avgöra är det inte äkta skinn det handlar om utan snarare "bonded leather". Det vill säga läderavfall som pressats samman med bindemedel för tyg varpå ytan behandlas med polyuretan. En typ av fuskläder med andra ord, det vare sig luktar eller uppträder som äkta läder. Det är mjukt, sladdrigt och värdelöst. Resultatet är att passformen är så usel att det snarare är en påse än ett fodral det handlar om. 

Efter att ha testat RTG-1 så var förväntningarna på W12 stora. 

Tyvärr blir det inte så värst mycket bättre när man kommer till viktigare områden på kniven som själva eggen. EKAs medarbetare endera bluffar eller är okunniga då de svänger sig med uttryck som "skandinaviskt slipat blad". 

Det här är en vanlig förbaskad sabelslipning och därtill en mycket mycket dålig sådan! Det som är typiskt för en "Scandi grind" som det brukar kallas på engelska är just att de har "nollegg". Det FINNS ingen sekundäregg, det är vad som är signifikativt för dem. För definition, ta en titt på en vanlig röd Mora No 1 eller snart sagt vilken finsk puukko som helst. 

För att addera sten till börda är geometrin riktigt kass för att återfinnas på allt utom spett och spräckyxor. En primäregg på under en och en halv millimeter och en tjocklek bakom eggen på nästan lika mycket. Sedan kan ni själva börja räkna på eggvinklar.  

Ett gratistips till EKA är att fortsättningsvis skriva ut information om knivarna på produktsidorna. Det är mer intressant att ta del av än dåligt formulerade säljtexter som inte håller vad de lovar. Vart är knivarna tillverkade? Vilket stål är bladet gjort av? Vilken hårdhet håller det? Vilket träslag används i handtaget och vad är det för läder i fodralet? Inget av det är uppgifter som med lätthet hittas vare sig på produktsidan eller EKAs huvudsida.** Istället får man ge sig ut och söka upp svaren på internet. Det tyder tyvärr på att EKA är medvetna om att det inte är något som håller i en jämförelse med konkurrenterna. Är man stolt över något så talar man om det!

Det är här pris kommer in i bilden. På EKAs egen sida är priset för den här versionen 1499 SEK.*** Sedan hittas den i varierande prislägen från 2139 (!) på Amazon till något mer rimliga 800-900 kr för de flesta andra ställen som saluför kniven. Med den prislappen är ovan uppräknade brister inte acceptabla enligt mig. 

EKA W12 är en kniv för den händige då grundformen är god

Gillar du utseendet och hittar EKA Nordic W12 på rea kan du slå till. Förutsatt att du är beredd att reprofilera bladet samt eventuellt slipa om eggen, tillverka ett eget fodral och kan stå ut med halvtaskig finish på handtaget. Ergonomin är god och utseendet sympatiskt. 

I övrigt anser jag att den här utgåvan av den här kniven bör läggas till handlingarna från EKAs sida. Mitt råd är att leta upp en ny OEM-tillverkare och sluta ta uppenbara genvägar. Det är inte värdigt ett företag med så mycket historia som EKA. 

Specifikation:

Totallängd: 230 mm
Bladlängd: 120  mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: Sandvik 12C27 (?)
Vikt: 247/180 g med respektive utan fodral (vägd av mig)
Handtag: Trä (Bubinga?)
Fodral: Fuskläder

Producerad av EKA, tillverkad i Kina (?)


/ J - faktiskt besviken

* https://eka-knivar.se/produkt/nyanordicw12/ 2022-12-02 kl 12.28 Någon vecka senare var den sänkt med en hundralapp. 
** Att jämföra med exempelvis Viper Knives som till och med skriver ut vilket stålkvalitet som används i de skruvar som återfinns i knivarna. Där kan man läsa att den av mig recenserade Gianghi har skruvar gjorda av AISI 303/304 stål.
*** För den summan rekommderar jag T ex QSP Bison, Mora Bushcraft Black alternativt Garberg, och för någon hundralapp mer än rekommenderat pris en Viper Gianghi eller Brisa Nessmuk 125.

Recension EKA RTG-1

 

- ett seriöst steg mot ett breddat sortiment

Med den här nysatsningen lämnar eller kanske snarare kompletterar anrika Eskilstuna Knivaktiebolag sitt mer traditionella sortiment. Där hittas exempelvis klassiska fällknivsmodeller i Swede-serien och fastbladare av allehanda slag för jakt och annat friluftsliv. Inte minst är G3 "Swing blade" en känd modell bland jägare. 

Moderniseringen har tidigare mest bestått i att några modeller fått andra handtagsmaterial än trä, läs "orange eller svart gummi" även om de sedan mycket länge producerat knivar med plasthandtag också.* Modellerna har dock i huvudsak varit av klassiskt slag med slipjoints och lock backs som bas. Men sedan hände något och man breddade katalogen med ett par mer moderna fällknivar och inte minst den här kniven kallad RTG-1. 

Den får sägas vara EKAs flaggskepp när det kommer till både kapacitet och kvalitet bland fastbladarna vilket gjorde mig nyfiken. Den ser helt enkelt mycket kompetent ut!

EKA RTG-1

Vad gäller nysatsningen måste erkännas att undertecknad, förvisso utan att ha hanterat dem, inte är helt övertygad om vissa av fällknivarnas förtjänster. Särskilt inte efter att ha tagit en närmare titt på vad Classic 8 Titanium erbjuder. Där räknar man i säljtexten t ex upp alla titanets förtjänster och vad det används till men sedan visar det sig att kniven inte är gjord i titan utan i stål med titanbeläggning med allt vad det medför. En synnerligen tveksam text och troligen kniv i mina ögon. Inte heller imponerar designen på T9 som redan på bild uppvisar synbara brister i designen för att nämna ett par exempel. 

Därför var förväntningarna inte särskilt uppskruvade när jag väntade på RTG-1 måste tillstås. Döm om min förvåning då den här kniven är så solid en kniv kan vara och håller en mycket hög standard. 

Men så har EKA också vänt sig till experter på området. Tyvärr görs den här kniven inte i Sverige och några svenska material är inte inblandade heller. Men det näst bästa är att nyttja produktionskapacitet hos de som kan sitt gebit. I det här fallet har man vänt sig till det Idaho-baserade amerikanska företaget Rowen Manufacturing. Det är därför de som tycker sig känna igen stilen på kniven när det kommer till fodral, bladets ytbehandling och handtagsskruvar har rätt. Det är nämligen de som gör ESEEs knivar också! Något som kan spåras i utseendet. 

Kniven kan fås i ett antal olika utföranden där det som varieras är färgen på bladet samt handtagsmaterialet. Endera kommer kniven med G10 i handtaget som den här svarta versionen eller så är det linne-Micarta som används. 

RTG-1 är en robust kniv som klarar det mesta

Twitterversion: EKA RTG-1, en förkortning som skall utläsas "Ready to Go". Namnet beskriver den här svensk-amerikanen på ett bra vis. Den är faktiskt redo att skrida till handling, nästan vad du än kräver av den. 

Blad

Bladformer kan göras mer eller mindre komplicerade. I det här fallet har den eller de som står bakom designen satsat på enkelhet. Det innebär ett droppoint-blad med harmoniska proportioner. Konkret betyder det en längd på 15 cm och en höjd på 3,3 cm. Tjockleken på bladet är 5 mm och det menar jag är väl avvägt för att balansera hållbarhet mot förmågan att skära bra. 

Nu är inte tjockleken allenarådande för prestandan utan där spelar övrig geometri inklusive tjocklek bakom eggen en stor roll. RTG-1 mäter hela 1-1,2 mm där för övrigt. En stadig och hållbar egg men det kräver att den är ordentligt vass för att den skall skära. Givet det och att övergången till de tjockare delen av bladet sker rätt omgående är det här inte en "slicer" som de säger på engelska. Kniven är mer lämpad för att hugga och snitta saker än att skära med.  

I det 15 cm långa drop point-bladet hittas 1095 kolstål

Bladet är fullt flatslipat med en tydlig primäregg (secondary bevel på engelska). Och när jag ändå är inne på ämnet så kan påtalas att fabrikseggen var riktigt bra! Den är både rak och symmetrisk och därtill vass som tusan. Kniven rakade hår utan något som helst motstånd och trots det relativt kraftiga bladet med sin beläggning så gled det genom papper med ett svagt väsande. 

Beläggningen som bladet fått är densamma som hittas på många av ESEEs knivar.** Om den kan sägas mycket och egentligen hade jag föredragit en slätare yta än det som pulverlack ger. Den som finns åstadkommer faktiskt lite motstånd i vissa material. I gengäld är den mycket hållbar och något slitage att tal om har det inte varit tal om under den här tiden. Men får jag välja föredrar jag någon form av DLC.

Stålet som används är ett välbekant kolstål i form av 1095. EKA själva hävdar att det är valt för att det är överlägset rostfria stål när det gäller böjhållfasthet. Med moderna stål är det nog något som kan diskuteras ur ett praktiskt perspektiv men i grund och botten har de rätt och jag ser inga problem med materialvalet. Rätt behandlat är det ett stål som går att få ruskigt vasst och som även uppvisar hög slaghållfasthet. Något som kan vara av godo i den här typen av knivar där viss misshandel kan vara aktuell. Det är också ett stål som är lätt att både underhålla med bryne och att slipa om. 

Avigsidan är att det gärna rostar. Det är därför man valde att belägga bladet med pulverlack och så var det problemet till största delen löst. 

Bladet är täckt med pulverlack för att förhindra korrosion

Originaleggen var som sagt vass men det märks när man använder kniven att stålet är tämligen mjukt. Skärpan måste underhållas tämligen frekvent. EKA anger inte något hårdhetstal utan skriver bara på hemsidan att stålet är "special behandlat". Om vi bortser från särskrivningen säger det inte så mycket men jag antar att det snarare är beläggningen än skärpan som avses. Men i ESEEs egna modeller brukar stålet hållas så mjukt som 55-57 HRC. Vi talar således om "Victorinox-mjukt". Till skillnad från de små fällknivarna skär inte RTG-1 särskilt väl när eggen är slö. 

Det material jag arbetat mest med är förstås trä i olika varianter, både torrt och färskt. För mig är det här som sagt en friluftskniv och en kraftig sådan används förstås till att fixa brasor med. Någon "bushcraftperson" är jag inte så något gnidande av pinnar mot varandra med hjälp av "bow drills" och liknande är inte aktuellt. Men väl huggande av grövre grenar, att spänta ved och ibland spräcka mindre bitar. Till allt detta är RTG-1 en exemplarisk kniv. Den har inte tyngden och storleken för att användas som huggare (chopper) men där använder jag en liten yxa istället. Däremot är den stabil nog för att man skall våga slå på den när den används som kil eller om den skall tvingas igenom hårt trå på tvärs mot fibrerna.  

RTG-1 skär igenom det mesta inklusive bildäck

Nästan lika sympatisk är kniven när det skall täljas. Balansen i kombination med god kontroll och en bra eggvinkel för den typen av arbeten hjälper till. Så för att vara en kniv som räknas till kategorin militär/överlevnadskniv är den inte dum alls för även detaljarbeten. Men det är klart att den inte matchar en mindre kniv för finlir. Men det får alltid göras kompromisser med den här typen av kniv.

Spetsen är relativt tunn för att sitta på en så här robust kniv. Men att den håller har konstaterats genom att jag vid många tillfällen drämt in den i mina kastknivstavlor**** och bänt ut kniven sidledes. I övrigt kan påpekas att penetrationsförmågan är mycket god. Något som understrycks av handtagsform och fingerskydd. Ingen risk att halka här inte. Det gör att man även vågar borra med kniven om det behövs. 

Andra material som kartong och tyg är inga som helst problem att hantera heller. Däremot är det här inte mitt första val för utomhusmatlagning. Visst, en vass egg går att använda men RTG är tjock bakom eggen, bladet grovt och ytbehandlingen hjälper inte till om det skall hackas lök. Men så var det nog inte knivens tänkta användningsområde heller. 

Det ultimata testet för en knivs konstruktion, knivkastning!

En extrem form av misshandel är att kasta en kniv. Förutom eventuella missar uppstår starka vibrationer i kniven vid anslaget vilket kan få vilken kniv som helst att självdestruera. RTG-1 överlevde en stunds kastande vilket är ett högt betyg!

Därutöver har jag faktiskt testat att hugga och skära i bildäck (övergivna sådana kanske skall betonas, bilägarna blir så ledsna annars) samt att skära tjock matta bara för att se hur det känns. Det kan meddelas att kniven klarar det också utan skador på egg eller spets. Detsamma gäller rep av grövre slag. Men där tappar kniven skärpan efter ett tag. Särskilt gäller det lite skitigare tampar som legat i sjön ett tag. I dem finns ofta lite grus. Jag rekommenderar i de sammanhangen varmt att man har med sig ett bryne i fickan. 

Handtag

RTG-1 är en klassisk heltångekniv där stålet är blottat hela vägen från ricasson till pommeln. Den sticker för övrigt ut varpå den kan användas som improviserat slagverktyg. Där återfinns även hål för fånglina. Utanpå sitter handtagssidor av G10 som är skruvade med tre mycket kraftiga bultar. En konstruktion som inte lär gå sönder i första taget. Därtill innebär det att kniven kan demonteras för rengöring om så önskas. Eller för att byta sidor om man känner för det. Jag tror att ett par mörka träskollor skulle passa bra det också. 

Tilläggas kan också att G10 är om inte oförstörbart så i varje fall extremt svårt att ha sönder. Därtill är det motståndskrafigt mot många frätande ämnen också. Både det och det andra alternativet Micarta är därför bra val till den här typen av kniv. 

RTG- är en fulltångekniv med sidor i G10 alternativt Micarta

Till formen är handtaget tämligen kort och grovt

De sidor som kommer original är dock välformade och passar min hand väl. Eller snarare så krävde greppet tillvänjning i mitt fall. Det skiljer sig nämligen från mängden på ett par punkter. Rent generellt är det kortare än många andra*** Den tillgängliga grepplängden är strax över tio centimeter mätt bakom fingerskyddet till slutet på handtagssidorna. Fingerskyddet är för övrigt mycket väl designat och fyller sin funktion väl utan att för den skull inverka menligt på ergonomin. Med det menas att det inte skär in i fingret så fort man sticker med kniven. 

För fästet står en kombination av fingerskydd, ett djupt urtag för fingret komplementerat med räfflor på undersidan av handtaget. Sedan ger själva G10 materialet visst fäste  i sig

Sidorna på handtaget är platta men väl fasade mot kanterna till. Ytan är tämligen slät vilket inte ger mycket friktion men det kompenseras av ett ribbmönster på undersidan. Sedan gör det djupa fingerurtaget att fästet blir väsentligt starkare. Utan det hade jag inte uppskattat handtaget lika mycket. Nu är det bra. 

De vanliga greppen fungerar väl även om handtagsformen krävde en smula tillvänjning från min sida

Tjockleken på handtaget är 22,5 mm men känns grövre, troligen pga av att handtaget är kort som sagt. Trots det fungerar de grepp som används mest. Det gäller såväl vanligt hammargrepp som sabelgrepp med en tumme på de därför avsedda räfflorna på bladryggen. Sympatiskt är även att de omvända greppen är bekväma. Till skillnad från fällknivar så händer det att jag håller en fastbladare som en ishacka eller vänder på eggen om jag skall hugga eller täljer mot kroppen med "draw cuts" när så tarvas. 

Fodral

RTG-1 kommer med ett välgjort Kydex-fodral. Det är av "taco-typ", dvs det består av ett ark Kydex som sedan vikts kring kniven och formats. Därefter har det försetts med nio öljetter vilka både håller ihop fodralet och agerar fästpunkter. Det är således lätt att fästa kniven på vad du nu känner för. Själv använde jag kniven ett längre tag utan bältesfästet. Istället bar jag kniven löst i en väska alternativt fastsatt på utsidan av någon av mina ryggsäckar.  

Det välgjorda fodralet är tillverkat av Kydex och håller kniven i ett fast grepp

Fodralet har mycket god passform vilket gör att kniven sitter tämligen säkert. Men ändå inte så hårt att den är svår att dra. Men skulle jag bära kniven upp och ned skulle jag för säkerhets skull använda den medföljande snodden med draglås för att säkra kniven i fodralet. Den faller inte ut av sig själv eller vid lättare skakningar men vet du med dig att du skall kasta dig ut från ett flygplan, befinna dig kring vatten eller dylikt är extra säkerhet inte dumt. Därför hade jag gärna sett ett kompletterande knäppe på fodralet. 

Bältesfästet består av ett metallclip som är fäst på en avtagbar platta i Kydex

Passformen gör även att kniven är tyst där den sitter. En detalj som är nog så viktig, inte minst för jägaren som behöver smyga. Men även i största allmänhet är det irriterande att bära en skallra på höften. Det slipper  man här. 

Längst ned hittas ett dräneringshål, en detalj som är extra välbehövlig på en kniv försedd med ett blad i kolstål. 

Kniven kan antingen surras fast på utrustning eller ryggsäck som sagt eller kanske vanligare bäras med det medföljande clipet. Clipet är fäst vid en platta av Kydex som gör att man kan bära kniven högt eller som jag föredrar lite lägre på bältet. Det fästes med fyra skruvar av Chicago-typ med gummidistanser mellan. En begränsning är att storleken endast tillåter upp till 50 mm bältesbredd. Det kan vara bra att känna till. Eftersom det är ett stålclip kan det förvisso häktas kring bredare remmar än så men då sitter det inte lika säkert. 

Slutsats

Med RTG-1 har EKA i mitt tycke lyckats väl med målsättningen att bredda och modernisera sitt sortiment. Kniven är av det solida slaget och får räknas till klassen militar/överlevnadsknivar som det brukar heta i främst anglosaxiskt språkbruk. Jag betraktar den som en allroundkniv för friluftsliv av allehanda slag. Men jag har inga problem att se kniven i de de förstnämnda rollerna heller. Designen känns genomtänkt och konstruktionen robust nog. 

Konkurrensen är hård och kommer exempelvis från tjeckiska ANV. Men EKA RTG-1 står sig bra i jämförelse

Konkurrensen är emellertid hård i segmentet. Där finns bland många andra Fällkniven A1, den väl etablerade M07 Sissipuukko från JP Peltonen och inte minst den av mig nyligen recenserade ANV M311 Spelter. Sedan finns alltid ESEE-knivar som exempelvis modell 6 med tanke på släktskapet. 

Men faktum är att RTG-1 står sig väl i jämförelse med andra knivar. Den kan gott leva på egna meriter. Det finns några saker på pluskontot som bidrar till det. 

RTG-1 är en i mitt tycke bra kniv för friluftsliv även om jag gärna kompletterar den här typen av knivar med en fällkniv

För det första kan RTG-1 kvalitetsmässigt mäta sig med det mesta om vi skall räkna knivar i den lite mer robusta skolan. Det här är en enkel men mycket välbyggd kniv. Rowen vet vad de gör och EKA gjorde rätt i att vända sig till dem även om det troligen påverkar prislappen. 

Men det som jag tycker är en av knivens främsta förtjänster är den goda balansen. Det gör att kniven som förvisso inte är enormt stor känns närmast nätt i handen. Att den är kvick och livlig gör den till en fröjd att arbeta med. Särskilt som man på designstadiet valt att avhålla sig från den amerikanska påfundet med "finger choils". Det finns de som fungerar men de undantagen som bekräftar regeln i mitt tycke. Att eggen är dragen nära handtaget gör kniven mer lättarbetad. Det är där precisionen finns och inte minst kraften om man behöver ta och lägga tyngd bakom snitten. 

Formen på handtaget och då inte minst bredden ger god anläggningsyta mot handen och därmed kan man ta i när så krävs. Handtaget på RTG-1 var för övrigt en av de saker som överraskade mig mest. Det känns kort och tjockt men med lite tillvänjning är det bekvämt. 

Sedan är RTG-1 en hållbar kniv. Det är en av försäljningsargumenten och jag är böjd att hålla med dem. Kan man kasta med en kniv utan att den ramlar i bitar efter ett tag är den stabil. Likaså lyckades jag inte böja spetsen trots viss medveten misshandel. 

EKA RTG-1 är en kniv för den som söker en robust kniv för blandat friluftsliv

Med det sagt kan jag inte annt är att rekommendera EKA RTG-1 till den som är på jakt efter en extremt robust kniv för blandat friluftsliv. Sedan skadar det inte heller att den är snygg för att vara av den här typen. 

Specifikation:

Totallängd: 270 mm
Bladlängd: 150 mm
Godstjocklek: 5 mm
Stål: 1095 med beläggning av pulverlack
Vikt: 290 g / 420 g utan respektive med fodral
Handtag: G10
Fodral: Kydex

Producerad av EKA, tillverkad i USA


/ J - ror saker i hamn

* Däribland kan nämnas den svenska designklassikern Swede 38.

** Jag erfarenhet av den sedan tidigare från en liten Candiru. 

*** Som jämförelse kan tas ANV M311 vilken är en liknande kniv med ungefär samma storlek. Där är grepplängden 11,5 cm och sedan är framdelen vinklad vilket gör handtaget längre ändå. Sedan tillkommer ett "forward finger choil" för ännu fler greppmöjligheter. 

**** Materialet är långsamvuxen grov björk. Innan de vattnas är de rätt hårda. En uppgift som jag frekvent använder knivar till är för övrigt att "raka" tavlorna. Det vill säga skära bort allt löst material för att göra dem fastare igen.