Ny kniv - Civivi Starflare

Att jag föll pladask för det här utseendet kanske den som följer mitt Instagramkonto förstår. Där dyker det nämligen med ojämna mellanrum upp en kniv som jag verkligen gillar i form av Spydercos Des Horn. Vad har den med den här skapelsen kallad Starflare från Civivi att göra?

Jämför ni utseendet förstår ni genast varför. Båda har distinkta Wharncliffe-blad och överlag en tydlig estetik som inkluderar linjer från handtaget som går igen i bladet. Någon kommenterade när jag lade upp en bild att de var lika och de måste tillstås. Men i samma andetag måste sägas att Starflare är ännu mer lik en kniv av Wimpff som för övrigt serieproduceras av Schweiziska Klötzli. Uppenbarligen har även Des Horn hämtat inspiration därifrån.

Det må vara hur det vill med den saken. Slutresultatet är i vilket fall som helst mycket slående. Det finns många små detaljer att undersöka på Starflare. 

Civivi Starflare

Men förutom de övergripande formerna och det mycket spetsiga bladet har knivarna inte mycket gemensamt. Jo, en sak till, de är båda mycket välgjorda. Civivi brukar vara duktiga på det här med "action"/handhavande men den här gången har de överträffat sig själva. Låset är ett exemplariskt utfört "button lock" och lager har aldrig varit mjukare tror jag. Förvisso har jag vant mig vid den känslan från det här företaget men den här kniven tar det hela ett steg längre. Det gör att kniven är extremt mjukt att båda öppna och stänga. 

Sedan är många detaljer precis som de skall, det gäller exempelvis hur allt är slipat och rundat. Det och proportionerna gör kniven riktigt bekväm att hålla i. Handtaget är 11,7 cm långt och hela kniven mäter strax över 20 cm totalt. Även clipet fungerar väl och tumknopparna hittas där de förvänats, bara för att nämna något. 

Sedan kommer vi till något ännu viktigare och det är att bladet är riktigt tunt bakom eggen så det skär förbaskat bra också. Sedan är det inte överdrivet tjockt från början heller för den delen, det mäter 3 mm till en längd av 84 mm. Så det är inte en riktigt liten kniv heller men vikten är låga 98 g. 

Den var snygg också, sade jag det?

Civivi Knives

/ J - nyknivsmyser

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXXI "Spyderco"

Illamående är väl inte helt kul. Men det är vad jag lider av nästan varje dag sedan någon månad tillbaks. Idag drabbade det mig redan på morgonpendlingen. Vädret var fint även om det hade regnat tidigare. Det gjorde å andra sidan att det var mycket syre i luften och temperaturen var tämligen behaglig. Ingen vind att tala om var det heller. Och eftersom det är klämdag för många så var trafiken mycket gles. 

Förutsättningarna var med andra ord mycket goda. Trots det tog jag det extremt lugnt och ändå var jag kallsvettig och illamående när jag kom fram. Var tvungen att sätta mig ned och vila en stund. Men, det går väl över någon gång. 

Jag var pigg nog att kasta lite kniv ett par tre timmar igår i alla fall. Den gången fick jag dessutom med mig en god vän vilket gjorde det hela extra sympatiskt. 

Spyderco

Idag blir det inget av just den varan. Snarare en rejäl jobbdag och därefter lite vila i eftermiddag är planen. I fickan eller snarare fickorna hittas lite blandade knivar från Spyderco. I fickan på arbetsbyxorna och därmed titulerad första förpackningsöppnare är en Chaparral LW. En utmärkt liten kniv. I vänster jackficka hittas en lite större PM2. Den finns där mest av gammal vana. Skall jag vara ärlig tror jag inte den kommer till nytta idag. 

Synes i etern go´ vänner!

/ J - inte helt kurrant

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review Acejet Maximus

  

Introduction

I have previously reviewed a set of knives for rotational throwing from AceJet. It was the company's first attempt to venture into that domain after previously focusing solely on No spin knives.

Acejet Maximus

Whether this model called Maximus is the second or third contribution to this area is debatable. The reason is that another knife called Achilles was introduced around the same time, about a year ago.

Appearance and Dimension

Throwing knives can be roughly divided into a few different categories. The first distinction that can be made is, as mentioned above, to separate them by which technique they are primarily intended for. Furthermore, knives for rotational throwing can be said to belong to several basic variants. Maximus is a type of dagger. 

The definition is not universal, but here we have a knife that is completely symmetrical and double-edged. A typical dagger in other words. Or maybe not quite typical as the original is of course a Roman sword, a gladius. Contrary to what many people think, they exist in a wide range of variants. Maximus is most reminiscent of a type called "Mainz". Typical of them are the straight edges which give the angular look, the slightly curved middle section, and the blades become wider towards the handle. All this is found at Maximus, although it is rather discreet.

Then this model is characterized by the fact that it is a "spinner". That's what gives the big round hole in the middle. It is only there to make the knife more "fidget friendly". It is easy to spin and get a feel for the knife that way. Theoretically, of course, it is a weakening of the knife, but so far I have not managed to break any of my knives of this type, regardless of brand, so it does not feel like a big risk.

A spinner knife inspired by a Roman sword

Maximus is available in two different lengths, of which this is the shorter one which means 12" or 30.5 cm. The longer one is 13" which is 33 cm. The thickness is 6 mm, which gives a weight of 306 grams. I do not know what the longer model weighs as Acejet does not like to mention it on its website, which is a shortcoming as it is important information for a throwing knife. The width of the blade is a maximum of four centimeters and a minimum of three centimeters. The handle is quite narrow and measures 17.3-23.5 mm.

The finish on these knives is a rough brushed satin and the leather slabs are available in three different colors. In addition to the black seen here, they are also available in white and dark brown. The sides are held in place by three fairly simple stainless steel screws.

Material

Acejet does not often wander far astray from their favorite material, even if there are now some deviations in the catalog. But that doesn't apply in this case. Found here is their classic Czech spring steel with the designation 14260. A steel that generally do well in my experience. By that I mean it neither bends nor cracks. However, the tips are a little sensitive to hard hits. But that basically applies to all throwing knives. Anyone who doesn't always throw a knife per target or doesn't have perfect surroundings needs to resharpen their knives sooner or later. This is because of close contact with stone, concrete, or other knives. It's easy with this steel. Then, as a buyer, you should be aware that very few professional throwing knives are stainless, so they require some maintenance.

The material is Czech spring steel with leather slabs attached to the handle with stainless screws

The leather is quite thin and the screws are not the most durable

The material on the handle sides is, as I said, leather. A rather thin one as it measures only 1.3 mm. In my opinion, it could have been doubled from the start. Something I will do when it's time for change. It would give a fuller handle and also look more luxurious.

Even the screws are of a simpler quality than the copper rivets usually found in throwing knife handles. One of them broke fairly immediately and had to be replaced.

To Throw

It can be said right off the bat that it is somehow noticeable that the Maximus is a rotational knife made by a company that specializes in no-spin knives. There is something about the feel of the knives and the fact that they are quite small for the purpose and not least light. It brings with it both pros and cons, which I think become even more obvious when you start practicing with them. 

At short distances, especially from 3m and one rotation, the knives are good

- Rotational

At the outset, it can be said that this is a knife that flies straight and easily. That is, you must have a fair amount of speed directed towards the target and the initial movement must not be too "round", if that makes any sense. The knives must also not be held too upright/vertically in the hand but with the tip tipped towards the board. Otherwise, they over-rotate. Much of that is due to the neat format. The knife itself does not help as much as on a heavier model, but the thrower is responsible for the speed.

It also means that the knife rotates very nimbly once it starts spinning. Therefore, it is important that the throw strives towards the target and that the rotation from three meters starts relatively late. Once that feeling is in place, aiming with the Maximus is easy. The rotation is predictable and the throw does not curve downwards because, as I said, it is not heavy. So far, most things are good. Especially as the penetration is also efficient as a result of the double-edged tip.

Mixed throws from two to five meters including rotational throws, Military Half Spin, No spin, overhand throw and underhand throw, right and left hand as well as backhand and some misses

But one design choice I don't fully appreciate is how narrow the handle is. As I said, it is around a centimeter thick including the leather sides. When it is then combined with a width of less than two centimeters, there is not much to hold around. The knife therefore becomes more like a bo shuriken or other very slender throwing projectile. However, they are not intended for rotational throwing, which this knife is. That's how there isn't much to grip if you have slightly larger hands.

However, the three-meter distance is the strength of this knife. After that, it gets more complicated. Namely, I am not entirely convinced of the feel of the knife from four meters, which means gripping the blade. Somehow the blade doesn't feel as well indexed as many other knives. The feeling is that the design has to rule over function in this case. As you know, it is possible to throw everything, but it can be more or less difficult.

When the distance then increases to five meters and two rotations, the disadvantages of the knife become clearer. Mostly connected to the fact that it is small. The shape of the handle is felt even more at this distance as it is more difficult to achieve the exact same grip with each throw. This makes it harder to be precise when, for example, points throwing. Something that is not as obvious with instinctive throwing but well with, for example, Walk back.

From four meters, the knife feels somewhat "fluttery" in my opinion. Not exactly difficult to stick but also not as solid in flight as I would like

From the longer distances of six and seven meters, these characteristics are reinforced even more. The Maximus feels a bit fluttery in the air and I find it difficult to aim. From seven meters, however, the knives are relatively easy to stick in the target. So that is not the problem. The rotation speed is fairly easy to calculate if you have managed to figure out the right grip. However, it is more difficult to directly feel how much power is needed. Other knife models are better at guiding the thrower when it comes to that bit.

From six meters, I am not at all friends with this model. For that reason, among others, this will never be a knife I would choose to compete with. The problems from four meters return, of course, but here reinforced by the longer distance and the fact that there is thus an additional rotation involved.

- Half Spin

Half rotation techniques come in a couple of different variations and the most common is what is often called Military Half Spin where a thumb is placed on the side of the blade. Given the size and that the blade is not excessively wide, this is also a good option to use with Maximus. This applies whether you throw overhand or underhand.

In addition to that, there is also Instinctive Half Spin. In that case, an index finger is placed on the side of the blade. In fact, Maximus feels almost as well suited for this technique as it is for rotational throwing. Therein lies both the knife's strength and weakness. It's suitable for many things but may not be the best at anything.

 

- No Spin

In addition to how the knife feels to throw with rotation at short distances, it is of course here that the heritage from Acejet's other products is most clearly felt. For those who want an all-round knife that can also be sent away with no-spin techniques, this is a pretty good choice. Personally, I prefer more "Osetr"-like knives in that case, but it can be done. Especially if you throw "Thorn-style". But then, on the other hand, you can also throw relatively large Bowie knives.

The techniques are facilitated both by the format and by the fact that the upper part of the blade forms a platform to put the index finger at. The grip is also better for this technique compared to many other knives in the category due to the narrow handle.

Conclusion

I feel a little torn about the Acejet Maximus, I must say. On the one hand, they are partly well built, even if both the screws and the thin leather in the grip feel a bit cheap for knives in this price range. The balance is good and as a precision tool at short distances, they are formidable. If you are going to throw at playing cards at three meters, these are really good knives. The rotation is quick and easy to anticipate.

In addition, they are surprisingly all-round focused. Both half-rotation techniques and no spin can be thrown with these knives as well. But that is not what they are primarily intended for and rotational throwing includes more distances than three meters with one turn. Especially when gripping the blade (from 4, 6, and possibly 8 m) something is missing. However, Maximus is not a favorite for longer distances with a grip in the handle either.

I would have liked to see a longer and heavier knife, something that can perhaps be obtained with the larger version, but also a different shape of the handle itself. This thin handle with its slight bulge towards the end is not a favorite in that regard. I have a hard time getting a consistent enough grip and getting the right feel when the knife leaves my hand. In this way, the knives feel more adapted to instinctive throwing.

Acejet Maximus is an good all-round knife for those who like this type of look but is not my top choice for competition use

But don't get me wrong, these are not bad knives. They are rather easy to stick to a target. It's just hard to get that last bit of precision with the Maximus in my opinion. But if you are not competing or trying to beat your own score records, there is no problem.

Therefore, I can recommend these knives to those who mainly want to devote themselves to rotary throwing but who are still looking for knives that can be used for a little bit of everything but where competition is not the main goal. In addition, you get a distinctive look, something that doesn't look like everything else.

Acejet Knives

Specification:

Steel: 14260, Spring steel

Length: 30,5 cm (12")

Width: 40 mm (at most)

Thickness: 6 mm

Weight: 306 g (weighed by me)

Balance point: Neutral, 15 cm from tip/back end

/ J - torn

* One thing where I don't fully share AceJet's approach to marketing is that they choose to emphasize that Adam Čeladin is a five-time world champion in connection with the presentation of this knife (as well as all other products). On their website, they claim:

"We present a knife developed by Adam Čeladín, a five-time world champion in knife throwing".

My objections are partly that he has never been world champion five years in a row or split for that matter as far as I know. He is thus not a five-time world champion. That title is usually reserved for whoever wins the Walk Back discipline in the respective throwing style. Something he never did five times.

If you include all other disciplines that appear at championships where a medal can be obtained, I am not only a double Swedish champion, but have more titles than that, for example. But it is not customary to count in that way. However, it is possible to hold world records in all disciplines. There is, of course, someone who has thrown the longest in the world and for that, you get a medal at the WC (Which, by the way, there are several of them in different organizations). Similarly, someone scored the most points at each distance thrown, etc. This may be due to language confusion in translation from Czech to English. But in my opinion, it is clearer to say that Adam is a former world champion and has won a total of five gold medals.

The other objection I have is that none of it has anything to do with rotational throwing. It's not his forte and therefore I don't understand why they choose to emphasize that part when it comes to knives in this category. As far as I know, he has no similar success in that discipline at all.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Acejet Maximus

 

Inledning

Jag har vid ett tillfälle tidigare recenserat ett set rotationsknivar från AceJet. Det var företagets första försök att ge sig in i den svängen efter att tidigare enbart ha fokuserat på No spin-knivar. 

Acejet Maximus

Om den här modellen kallad Maximus är det andra eller tredje bidraget till det här området kan diskuteras. Anledningen är att en annan kniv kallad Achilles presenterades ungefär samtidigt. Det har nu hunnit gå något år sedan dess för övrigt. 

Utseende och mått

Kastknivar kan grovt delas in i några olika kategorier. Den första distinktionen som kan göras är som ovan nämnts att skilja dem åt med avseende på vilken teknik de främst är avsedda för. Vidare kan knivar för rotationskastning sägas tillhöra ett antal grundvarianter. Maximus kan placeras i facket dolkar. 

Definitionen är inte universell men här har vi en kniv som är helt symmetrisk och därtill dubbeleggad. En typisk dolk med andra ord. Eller kanske inte helt typisk då förlagan förstås är ett romerskt svärd, en gladius. De finns tvärtom mot vad många tror i en lång rad varianter. Maximus påminner mest om en typ kallad "Mainz". Typiskt för dem är de raka eggarna vilket ger det kantiga utseendet, den lätt svängda mittsektionen och att de bladen blir bredare mot handtaget till. Allt detta hittas hos Maximus även om det är tämligen diskret. 

Sedan kännetecknas den här modellen av att det är en "spinner". Det är det som ger det stora runda hålet i mitten. Det finns där enbart för att göra kniven mer "lekvänlig". Den är lätt att snurra och känna på helt enkelt. Teoretiskt sett är det förstås en försvagning av kniven men hittills har jag inte lyckats kasta av någon av min knivar av den här typen oavsett märke så det känns inte som någon stor risk. 

En spinner-kniv som hämtat inspiration från ett romerskt svärd

Maximus kan fås i två olika längder varav det här är den kortare vilket innebär 12" eller 30,5 cm. Den längre är 13" vilket är 33 cm. Tjockleken är 6 mm vilket ger en vikt av 306 gram. Vad den längre modellen väger vet jag inte då Acejet inte behagar tala om det på sin hemsida vilket är ett tillkortakommande då det är betydelsefull information för en kastkniv. Bredden på bladet är som mest frya centimeter och som minst tre centimeter. Handtaget är tämligen smalt och mäter 17,3-23,5 mm. 

Finishen på de här knivarna är en grovt borstad satin och läderskollorna kan fås i tre olika färger. Förutom den svarta som syns här finns de även i vitt och mörkbrunt. Sidorna hålls på plats av tre rätt enkla rostfria skruvar. 

Material

Acejet brukar inte så ofta frångå sitt favoritmaterial även om det numera finns några avvikelser i katalogen. Men det gäller inte i det här fallet. Här hittas deras klassiska tjeckiska fjäderstål med beteckningen 14260. Ett stål som i allmänhet håller väl enligt min erfarenhet. Med det menar jag att det vare sig böjer sig eller spricker. Däremot är spetsarna en aning känsliga för hårda smällar. Men det gäller i princip alla kastknivar. Den som inte alltid kastar en kniv per tavla eller inte har perfekta omgivningar behöver förr eller senare slipa om sina knivar. Det ser närkontakter med sten, betong eller andra knivar till. Det är lätt med det här stålet. Sedan bör  man som köpare vara medveten om att mycket få professionella kastknivar är rostfria så de tarvar en del underhåll. 

Materialet är tjeckiskt fjäderstål med handtag av läder fastsatt med rostfria skruvar

Lädret är tämligen tunt och skruvarna inte de mest hållbara

Materialet i handtagssidorna är som sagt läder. Ett ganska tunt sådant då det endast mäter 1,3 mm. I mitt tycke kunde man gott dubblat det från början. Något jag kommer att göra då det är dags för byte. Det skulle ge ett fylligare handtag och dessutom se mer påkostat ut. 

Även skruvarna är av enklare kvalitet än de kopparnitar som brukar hittas i kastknivshantag. En av dem gick tämligen omgående sönder och fickas bytas ut. 

Att kasta

Det kan direkt sägas att det på något vis märks att Maximus är en rotationskniv som gjorts av ett företag som specialiserat sig på no spin-knivar. Det är något med känslan i knivarna samt att de för ändamålet är rätt små och inte minst lätta. Det för med sig både för och nackdelar vilket jag tycker blir ännu mer tydligt då man börjar kasta med de dem. 

På korta avstånd, särskilt från 3m och en rotation, är knivarna pricksäkra

- Rotationskast

Inledningsvis kan sägas att det här är en kniv som flyger rakt och lätt. Det vill säga du måste ha rätt mycket fart riktad mot tavlan och den initiala kaströrelsen får inte bli allt för "rund". Knivarna får heller inte hållas allt för upprätt/lodrätt i handen utan med spetsen tippad mot tavlan. I annat fall överroterar de nämligen. Mycket av det beror på det nätta formatet. Själva kniven hjälper inte till så mycket som på en tyngre modell utan det är kastaren som får stå för farten. 

Det gör också att kniven roterar mycket kvickt när den väl börjat snurra. Därför är det viktigt att kastet strävar mot tavlan och att rotationen från tre meter börjar relativt sent. När den känslan väl är på plats är det enkelt att sikta med Maximus. Rotationen är förutsägbar och kniven dalar inte nedåt eftersom den som sagt inte är tung. Så långt är det mesta bra. Särskilt som även penetrationen är duglig till följd av den tveeggade spetsen. 

Mixade kast från två till fem meter inkluderande rotationskast, Militarey Half Spin, No spin, överhandskast och underhandskast, höger och vänster hand samt back hand och någon miss

Men ett designval som jag inte tillfullo uppskattar är hur smalt handtaget är. Det är som sagt kring centimetern tjockt inklusive lädersidorna. När det sedan kombineras med en bredd på under två centimeter så är det inte mycket att hålla kring. Kniven blir därför mer like en bo shuriken eller annan mycket slank kastprojektil. De är dock inte ämnade för rotationskastning vilket den här kniven är. Det är hur som haver inte mycket att greppa om man har lite större nävar. 

Tremetersdistans är emellertid den här knivens styrka. Sedan blir det mer komplicerat. Jag är nämligen inte helt övertygad om känslan i kniven från fyra meter vilket innebär grepp i bladet. På något vis känns inte bladet så välindexerat som många andra knivar för rotationsbruk. Känslan är att designen fått styra över funktion i det här fallet. Det går som bekant att kasta allt men det är mer eller mindre enkelt. 

När avståndet sedan ökast till fem meter och två rotationer så blir knivens nackdelar tydligare. Mest kopplat till att den är liten. Handtagets form känns ännu tydligare på den här distansen då det är svårare att få till exakt samma fattning vid varje kast. Det försvårar precisionen vid till exempel poängkastning. Något som  inte märks vid instinktiv kastning men väl vid exempelvis Walk back. 

Från fyra meter känns kniven något "fladdrig" i mitt tycke. Inte direkt svår att sätta men heller inte så stabil som jag önskar

Från de längre distanserna sex och sju meter förstärks det här egenskaperna ännu mer. Maximus känns en smula fladdrig i luften och jag tycker att den är svår att sikta med. Från sju meter är knivarna däremot relativt lätt att sätta i själva tavlan. Så däri återfinns inte problemet. Rotationshastigheten är tämligen enkel att beräkna om du lyckats klura ut rätt grepp. Det är dock svårare att direkt känna hur mycket kraft som behövs. Andra knivmodeller är bättre på att vägleda kastaren när det kommer till den biten.

Från sex meter är jag inte alls vän med den här modellen. Av bland annat det skälet kommer det här aldrig att bli en kniv jag skulle välja att tävla med. Problemen från fyra meter återkommer förstås men här förstärkt av den längre distansen och att det därmed tillkommer ytterligare ett varvs rotation. 

- Half Spin

Halvrotationstekniker finns i ett par olika varianter och vanligast är det som oftas kallas Military Half Spin där en tumme placeras på sidan av bladet. Givet storleken och att bladet inte är överdrivet brett så är även det här ett bra alternativ att nyttja med Maximus. Det gäller vare sig du kastar över- eller underhandskast. 

Utöver det finns även Instinctive Half Spin. I det fallet placeras en pekfinger på sidan av bladet. Faktum är att Maximus känns nästan lika mycket anpassad för den här tekniken som för rotationskastning. Däri ligger både knivens styrka och svaghet. Den passar till mycket men kanske inte är bäst på något. 

 

- No Spin

Utöver hur kniven känns att kasta med rotation på korta avstånd är det förstås här som arvet från Acejets andra produkter märks tydligast. För den som önskar en allroundkniv som även går att skicka iväg med no-spintekniker så är det här ett rätt bra val. Själv föredrar jag mer "Osetr"-liknande knivar i så fall men det låter sig väl göras. Särskilt om du kastar "Thorn-style". Men då kan du å andra sidan kasta även relativt stora Bowie-knivar. 

Teknikerna underlättas både av formatet och av det faktum att övre delen av bladet bildar en plattform att vila pekfingret mot. Fattningen blir också bättre på grund av det smala handtaget.

Sammanfattning

Jag känner mig lite kluven inför Acejet Maximus måste jag säga. Å ena sidan är de delvis välbyggda även om såväl skruvarna samt det tunna lädret i greppet känns lite billigt för knivar i den här prisklassen. Balansen är god och som precisionsredskap på korta avstånd är de formidabla. Skall du kasta mot spelkort på tre meter är det här riktigt bra knivar. Rotationen är kvick och lätt. 

Därtill är de förvånansvärt allroundbetonade. Det går utmärkt att kasta såväl halvrotationstekniker som no spin med de här knivarna också. Men det är inte det som de främst är tänkta till och rotationskastning inkluderar fler avstånd än tre meter med ett varvs rotation. Särskilt vid grepp i bladet (från 4, 6 och eventuellt 8 m) så är det något som saknas. Maximus är dock ingen favorit på längre distanser med grepp i handtaget heller. 

Jag hade velat se en längre och tyngre kniv, något som kanske kan erhållas med den större versionen, men även en annan form på själva handtaget. Det här tunna handtaget med sin lilla utbuktning mot slutet är ingen favorit i det hänseendet. Jag har svårt att få till ett tillräckligt konsekvent grepp och få rätt känsla när kniven lämnar handen. På så sätt känns knivarna mer anpassade för instinktiv kastning. . 

Acejet Maximus en utmärkt allroundkniv för den som gillar den här typen av utseende men är inte mitt främsta val för tävlingsbruk

Men missförstå mig rätt, det är inga dåliga knivar. De är nämligen tämligen lätta att sätta i en måltavla. Det är bara svårt att få den där sista biten precision med Maximus i mitt tycke. Men skall du inte tävla eller försöka slå egna poängrekord är det inget bekymmer. 

Därför kan jag rekommendera de här knivarna till den som främst vill ägna sig åt rotationskastning men som ändå söker knivar som kan användas till lite av varje men där tävling inte är det främsta målet. Därtill får du ett särpräglat utseende, något som inte ser ut som alla andra. 

Acejet Knives

Specifikation:

Stål: 14260, fjäderstål

Längd: 30,5 cm (12")

Bredd: 40 mm (som mest)

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 306 g (vägda av mig)

Balanspunkt: Neutral, 15 cm från spets/bakände

/ J - kluven

* En sak där jag inte helt delar AceJets syn på marknadsföring är att de väljer att framhålla att Adam Čeladin är femfaldig världsmästare i samband med presentationen av den här kniven (samt alla andra produkter). De skriver på sin hemsida:

"We present a knife developed by Adam Čeladín, a five-time world champion in knife throwing".

Mina invändningar är dels att han aldrig varit världsmästare fem år i rad eller splittat heller för den delen såvitt jag vet. Han är således inte femfaldig världsmästare. Den titeln brukar nämligen reserveras för den som vinner Walk Back-disciplinen i respektive kaststil. Något han aldrig gjort fem gånger. 

Räknar man in alla andra grenar som förekommer på mästerskap där medalj kan erhållas är jag själv inte bara dubbel svensk mästare utan har fler titlar än så till exempel. Men det är inte kutym att räkna på det viset. Det går däremot att inneha världsrekord i alla grenar. Det finns förstås någon som kastat längst i världen och för det får man medalj på VM (Vilket det för övrigt finns flera stycken av i olika organisationer). På samma vis har någon fått flest poäng på varje distans som kastats etc. Det är möjligt att det här beror på språkförbistring i översättning från tjeckiska till engelska. Men enligt mig är det tydligare att säga att Adam är före detta världsmästare och vunnit totalt fem guldmedaljer. 

Den andra invändningen jag har är att inget av det har något med rotationskastning att göra. Det är inte hans forte och därför förstår jag inte varför de väljer att framhålla den biten när det kommer till knivar i den här kategorin. Mig veterligen har han inga liknande framgångar i den disciplinen överhuvudtaget. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review SRM 258L

  

-  the family grows

Is bigger the same as better? That is the question this review will partly deal with. This considering that this knife from SRM called 558L is actually quite similar to the predecessor 255 that I previously reviewed. It is an excellent knife otherwise. Of course, there are differences between the knives, but compared side by side it is probably the similarities that dominate.

SRM 258L

SRM has proven to go from strength to strength even if the pace they keep in terms of releasing new knives doesn't match the most aggressive on the market (I'm looking at you Civivi) the models they have presented are of high quality. Right now they seem to be rolling out Micarta handles as an option on older models.

Nor can the knives be available in quite as many different variants as with some competitors. This one, 558L, for example, can only be had as here with a black handle and satin blade or with a black blade and purple handle. This time I chose the discreet combination.

SRM switches up a size but offers the same fine action as before

Short version: SRM 558L, the knife that complements the group of siblings in an excellent way

Blade

The overall lines of the blade are completely shared with little brother, which of course saves some time at the design stage and concretely means a drop point with a long narrow swedge. In this case, the back is a little more worked than before, as SRM went to the trouble of rounding it nicely.

The blade is flat ground and the finish is a nice but difficult-to-photograph fairly glossy satin.

The blade is a drop point measuring 90mm in length

Then we come to the first thing that differentiates the knives and that is the size. Where little brother has a blade of just over eight centimeters, here we get 90 mm to play with. The height is 25.9 mm. The thickness is also a little more increased, although three millimeters of stock thickness is not excessive, but rather very well chosen in my opinion.

The factory edge was more than decent with good sharpness and reasonably approved thickness behind the edge. We are talking about 0.4-0.5 mm. Not optimal but is well in line with the fact that the knife is slightly larger and thus probably intended to be a bit more robust.

The same thinking seems to lie behind the choice of steel, as 10Cr15MoV was abandoned in favor of the well-known D2. Not completely stainless, but generally good knife steel and nothing to complain about, although personally I always prefer a more rust-resistant steel on folding knives in particular.

The steel used is D2

The 258L is a joy to use. The fact that it is easy to pull and put away is something that I appreciate as a common task these days is opening packages at work. I work in a professional kitchen and there is a lot of plastic and cardboard to process.

The blade is very all-round focused, neutral one could say. The tip does what it's supposed to and is pointed without being flimsy, there's a slight belly and a bit of a straight edge to work with. It makes most chores go like a dance. But of course, if you're going to have a real cutting machine, you take your 258L and thin out the edge the first time you resharpen it. The D2 steel can handle it.

Handle

The handle of this knife is markedly different from its little brother if we are to continue the comparison. Where the previous knife offered a nested mono chassis, here is something at least as unique. Here, the solution that looks like a box has been enlarged to resemble a more traditional steel frame on the outside. It's hard to miss as it rises above the sides of the handle. A detail chosen to be a design element as it is consistently made like a picture frame around the sides of the handle.

It is also nicely done as they chose to round the steel edges in an excellent way. No sharp edges or corners are found here. Then the box is drilled out for lower weight.

The appearance itself is clean and elegant as the knife has only two screws on the outside that hold it together. The adjustable pivot screw is in size T8 and a small T6 aft. There, I still think that almost all manufacturers skimp. Give us a size up, please!

The G10 sides are heavily chamfered and attached to the outside of the box-like frame

Then there was one more important detail. Here they have chosen to cover the back with a steel plate, something I really appreciate. It is the guard over the lock that has been extended to cover the rest of the handle. "Open backs" in all their glory, those that are apparently supposed to facilitate cleaning, but there is a great advantage in not choosing that solution. Namely, the contact surface against the hand increases, which gives less pressure when cutting slightly heavier things. It becomes particularly clear on larger folding knives.

In the back, there is also a small attachment for a lanyard. It's hard to get a paracord around the bolt that is there, but a thinner nylon string for those who wish.

The back is unusually not open. At the rear end, there is a hidden attachment bolt for a lanyard

The material in the sides is soft ground G10 which has been given a couple of substantial chamfered edges that extend along most of the handle. It gives a rounded and pleasant feeling in the hand.

The handle is 11.4 cm long, which is enough for a solid grip with all fingers. The thickness is at most 13 mm and the height is around 2.5 cm. The shape is quite straight and neutral and at the front, there is a fairly shallow finger recess that acts as finger protection.

258L is really comfortable to work with must be said

The simple straight shape makes it easy to find the right grip on this handle. There is simply nothing that gets in the way and hassles it. Nor details that require a certain hand size to work.

If the comparison with the little brother is to continue, the 258L is better on the handle front, which isn't that strange. Making the handle larger in all dimensions simply helps when you have to work a little longer. Something that became clear when some cardboard had to be processed after delivery of a sofa from IKEA. There was a lot of cardboard!

Opening and Lock

The knife opens with thumb studs and they work damn well. The buttons are found exactly where you want them and they are completely intuitive to use. There is nothing negative to say about them. Especially not as the handle is beveled for ease of access. In addition, they are found near the handle in the unfolded position, which means that they are not in the way when cutting with the knife.

The blade folds out via eminent thumb studs and for safety you have an "Ambi Lock"

Then, of course, the knife can be opened using the lock just like other knives of this type. Just pull the  bolt back and let the blade slide out or be flicked out depending on the angle you hold the knife at and how much hurry you are in. No wrist movement is needed as the knife has ball bearings and the blade falls completely freely as soon as the lock is out of the way. This applies both on the way out and in otherwise, so keep your fingers away. Incidentally, the action is even softer than on little brother.

The lock is a really good example of a well-executed "crossbar lock". In SRM's version it is called Ambi-lock and in the later versions includes something they call Mono-Chassis. It is a solution that involves placing the lock in what can be described as a box as I mentioned earlier. This makes for greater strength and less flex in the construction. This is especially true if you make knives without an internal frame where you choose to use the sides of the handle as a supporting structure.

Regardless of how it's done, it works really well in this version as well. The lock is exemplary to handle and, not least, it holds the blade in a very definite way. Movements in the blade are conspicuous by their absence.

To Carry

The 258L is likable as a pocket knife. There are no protruding parts or anything else that gets in the way when the knife is to be pulled or tucked away. The look is elegant and so is the performance in the pocket. Of course, the smooth G10 sides also contribute to that. Nothing that rubs against either pant fabric or hands on the way down to look for a key.

Certainly, the 258L weighs about 30 grams more than its predecessor, but the final weight still ends up at a low 101 grams, so there is nothing to complain about.

Ambi Clip is what SRM calls this nifty solution to a clip that can be removed without tools

Then we come to the second technical solution which is SRM's contribution to knife development and perhaps the one I consider the best. The one they call Ambi-Clip. It is a clip that can be easily both removed and changed sides without tools. Just pinch the legs together, push back, and pull out. A very flexible solution that really works!

Although it wouldn't have been anything if the clip hadn't been good in itself. But it is. The ramp is good and lets fabric through and the tension is well balanced. Due to the construction, the entire space under the clip can be used as there are no screw heads that can get in the way. The clip is of course shiftable from the right to the left side.

If something negative is to be said, it is that the clip possibly has a tendency to move slightly sideways because it must be able to flex in order to be removed. But it is only noticeable if you provoke the clip on purpose and not in practical use.

Since the clip is attached to the rear end of the handle, it automatically becomes a "deep carry" clip. Thus, nothing of the knife is visible when it is in the pocket.

To Conclude

The answer to the question that was asked at the beginning is probably that bigger is not always better, but still a little different. It also partly gives the answer to which of these knives you should choose if you are standing there hesitating. Because to be completely honest, you don't need both if you're not a knife fanatic like me.

Model 255 side by side with today's review object, the 258L

It's not about huge size differences, but if you choose 558L, it's clearly a size up, as this knife offers a blade of a full nine centimeters even though the weight is low.

The 258L is a really good EDC knife

Of course, this also makes the handle longer, and since it is also somewhat fuller and equipped with a closed back, the result is that this knife is more fun to work with for longer periods of time. In the same line is the choice of steel and the thicker blade. A knife a little more adapted for heavier work. Maybe even something that can be used as a smaller outdoor knife and not just as an EDC tool.

258L is SRM's answer for those looking for a slightly larger everyday knife

All in all, I think that SRM has succeeded well in building a big brother to the successful 255. The 258L is larger but still light, agile and very well-balanced. The appearance is sober and elegant but perhaps not for those looking for the extravagant. The materials are well chosen and the function is good.

Quite simply a very good folding knife and it currently costs around €50 in Europe. For that money, you get a lot of knife!

SRM Knives

Specification:

Length Overall: 203 mm

Length Folded: 112 mm

Weight: 101 g (weighed by me, stated 101 g)

Blade Length: 90 mm

Blade Thickness: 3,1 mm

Blade Steel: D2

Handle Material: G10

Lock: Ambi lock (a version of a Crossbar lock)

Produced by: SRM, made in China

/ J - compares

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 276 "Sköna maj välkommen"

Sköna maj välkommen! Nu kan man bokstavligen se löven slå ut timme för timme i de här krokarna av världen. Äntligen säger jag. Den här vintern inklusive tidiga våren har inte varit i min smak. Kallt och jäkligt på alla sätt och vis. Men  nu är förändringens tid här. 

Något som märks på mig också. Ett par tre veckor med någon form av mystisk magåkomma samt en smärre operation har satt sina spår. En del av dem märks på vågen också vilket låg helt i linje med mina årsplaner men kanske inte på det sättet. I vilket fall som helst blev det en rivstart på viktminskningen.

Men nu är jag pigg nog att vara ute lite. Så  snart tillbaks till jobbet igen! Men innan dess långhelg. 

Solbadande fickkniv

Bilden tog jag i närheten av stugan där jag brukar kasta kniv. Till helgen tror jag bestämt att jag är stark nog för att köra ett pass eller två med träning. För stunden får det anstå. Kniven ifråga är en kniv från tjeckiska  Acta Non Verba Knives kallad A200. En eminent liten lättviktare. Den finns också i ett något enklare utförande logiskt kallad A100. 

/ J - mitt i våren

#knivesandbikes #knivigtvarre