July - in the middle of Summer

There are different ways to measure time. Or there really isn't, but rather it's about which unit it should be measured in and how it should be done. From the ancient Babylonians, we have inherited the system of starting from 60, among other things, when we divide things into seconds and minutes. That's one way to do it.

At the moment, however, my time is counted in knife-throwing units. A small unit is then about three hours. It's a training session. Instead of months, the time between competitions is used.

First came spring, but it was late because King Bore lingered. But from the beginning of March, I was able to start training. Spring and early summer have thus been devoted to basic training for the competitions that were to take place. The first, Soulthrower Open, is now completed, and thus period one is completed. Period two is shorter and more intense.

It began on July 1st and ends with the  U.K.A.T. World Championships in Carpi, Italy, at the end of this month. After that, period three begins, and it is rounded off with the Swedish Championship in Arboga, the third weekend in August.

"Meken" in Arboga, the scene of Soulthrower Open 2026

But that would be getting ahead of myself, and I don't intend to do that. First of all, I'll dwell on the competitions from last weekend. That will happen in a couple of posts.

However, besides knife throwing, there is a lot more going on here on the blog. Not least, my interest in being outdoors has picked up as the weather has been nice. It has also led to an increased interest in knives of the type that may be relevant at that time. We are talking about knives with many different names, such as outdoor knives, bushcraft knives, survival knives, etc. I have already presented two knives on that theme from Spanish Joker called Ranger and Bush Camp Knife. 

Summer isn't just about knife throwing; it can also be about boat trips with your brother!

However, it can already be revealed that a couple more knives from them will arrive shortly, albeit with a completely different expression. Variety is the spice, as usual.

I am also expecting a couple of models from Civivi, and I will, of course, show them, and then there will be some review. The next one is a pointed little thing from SRM, a knife I became very fond of, as it turns out.

However, it is doubtful whether I will have time for much more. The time optimist in me will have to give way to a little realism.

Now I will continue to enjoy the summer. See you soon!

/ J - is his best summer self

Juli - mitt i sommaren

Det finns olika sätt att mäta tid. Eller det finns det väl egentligen inte utan snarare handlar det om i vilken enhet den skall mätas i och hur det skall gå till. Från de gamla Babylonierna har vi fått ärva systemet med att utgå från 60 bland annat när vi delar in saker i sekunder och minuter. Det är ett sätt att göra det på. 

För tillfället räknas dock min tid i knivkastningsenheter. En liten enhet utgör då cirka tre timmar. Det är ett träningspass. Istället för månader används tid mellan tävlingar. 

Först kom våren, den var dock sen då kung Bore dröjde sig kvar. Men från och med början av mars kunde jag börja träna. Vår och försommar har således ägnats åt grundträning inför de tävlingar som skulle gå av stapeln. Den första, Soulthrower Open, är nu avklarad och därmed är period ett avklarad. Period två är kortare och mer intensiv. 

Den inleddes den 1a juli och avslutas med U.K.A.T.-VM i italienska Carpi i slutet av den här månaden. Därefter tager period tre vid och den avrundas med SM i Arboga tredje helgen i augusti. 

Meken i Arboga, skådeplatsen för Soulthrower Open 2026

Men det är att gå händelserna i förväg och det ämnar jag inte göra. För det första skall jag dröja kvar vid den gångna helgens tävlingar. Det kommer att ske i ett par inlägg. 

Vid sidan om knivkastning händer det dock en del ytterligare här på bloggen. Inte minst har mitt intresse för att vara utomhus tagit fart i takt med att vädret varit fint. Det har också lett till ett ökat intresse för knivar av den typ som då kan vara aktuella. Vi talar om knivar med många olika namn som friluftsknivar, bushcraft-knivar, överlevnadsknivar etc. Jag har redan presenterat två knivar på det temat från spanska Joker kallade Ranger och Bush Camp Knife. 

Sommaren är inte bara knivkastning, den kan vara båtturer med brorsan också!

Redan nu kan det dock avslöjas att det inom kort anländer ytterligare ett par knivar från dem fast med ett helt annat uttryck. Omväxling förnöjer som bekant. 

Vidare väntar jag ett par modeller från Civivi och dem skall jag förstås visa och sedan blir det någon recension. Närmast är en spetsig liten sak från SRM, en kniv jag blev mycket förtjust i skulle det visa sig. 

Det är dock tveksamt om jag hinner så mycket mer. Tidsoptimisten i mig får ge vika för en smula realism. 

Nu skall jag njuta vidare av sommaren. På återseende!

/ J - är sitt bästa sommarjag

Review Civivi Buster FG

  

-  the friendly giant

Civivi has once again collaborated with a knife designer, and the result is this model called Buster FG. A knife that has a very clear design language and a lock that, for the initiated, speaks of who is behind the design. That said, it also feels like a continuation of or perhaps a cousin to another knife, the Vision FG. A model I have previously reviewed positively here on the blog.

The question is, am I just as satisfied this time?

Civivi Buster FG

The man behind the look and certainly also the lock is Snecx Tan from Malaysia and his Snecx Design Lab. It's time for a new "FG" model, where the abbreviation stands for Field Grade and means production versions of custom knives.

This time, a few things have changed and mainly the format that distinguishes this one from the Vision FG. The size has increased significantly, which is the first noticeable thing.

Buster FG is available with handles in both G10 in a couple of different colors and Micarta for those who prefer it, which I happen to do.

Buster FG is a full-sized knife designed by Snecx Tan

Short version: Civivi Buster FG, a Snecx design for those who like big, bold knives with a Super Lock

Blade

This is an impressive blade. Partly it is the shape that does it, and partly, of course, the size itself. As mentioned earlier, the Buster FG is a substantial knife, which is also noticeable here. The blade is over a decimeter long, 107 mm even. In addition, it is 34 mm high and 4 mm thick. This makes it both visible and noticeable.

The imposing blade is a sheep's foot that measures over a decimeter in length.

In this version, it is provided with a black coating, and otherwise it is stone-washed. The steel used is Nitro-V. A steel that has been used on and off by several different manufacturers. The steel is something of a derivative of Swedish 14C28N and AEB-L and therefore has similar properties. This makes it practically an all-round steel in the mid-price range. In other words, a competent steel for EDC knives. If you want to delve into the properties of the steel, you can find an article here. 

The blade shape is a very large sheep's foot. This means in practice, a completely straight edge. Only the last part of the edge towards the tip has a very small bend. The blade is also almost completely flat ground down to a thickness behind the edge of around 0.5 mm. It is quite sturdy, but so is the knife.

If you look closely, the blackened blade is discreetly marked. If you have eagle eyes, you can read the steel type at the ricasso, Nitro-V

When you cut with the knife, it doesn't really offer any surprises. It works as it looks.

If we start with the tip, it is more noticeable than many other knives with this blade type. Here it is quite pronounced, which means that it penetrates excellently. It is also sharp without being too thin, which makes it durable as long as you don't use it as a pry bar.

The blade itself would probably work on a kitchen knife because it's so wide. But because of the completely straight edge, it's not a favourite in that area. Which, as I always point out, no folding knife really is.

There's a lot of cardboard when you buy an ice cream maker. Buster can handle it, but he's not really the best at it.

For small jobs like cutting tape, string, nylon straps and cable ties, this is an excellent blade. This is especially true for tasks like the last one, where the rather steep edge comes into its own; it is strong. But for the same reason, you need to use more strength when cutting cardboard of different thicknesses with this knife. The resistance is simply greater due to both the geometry and the thickness of the blade, although the latter disappears a little due to the height of the blade combined with a flat grind.

In wood, the blade is better than you might think, especially when cutting fresh branches and the like and when you have to cut something off. But the Buster FG is not something you do crafts with. The height of the blade and the completely straight edge are not the best in that regard.

Overall, it is a practical blade, but not really for everything. Then the size means that, at least where I live, it is not something you drag into the office to open a box of paper with either.

Handle

The handle of this knife is quite large, but of course, it needs to be to accommodate the massive blade. The length is 139 mm and is based on a sturdy steel frame that is black to match the colour scheme. To reduce the knife's overall weight, there is not only a lightened frame but also through holes in the handle. Interesting to note is that there is also a round hole that looks like a lanyard hole. But hey, it's not. If you place a string there, the blade will cut it!

A large and spacious handle with Canvas-Micarta sides in this case

The Buster FG is open at the back, with only the visible lock bar. The knife is assembled at two points along with the adjustable pivot screw, which is Civivi's usual type. This means that the logo is the head on one side, and a T8 screw is found on the other side. It is also D-shaped, so it does not twist if you want to adjust or disassemble the knife.

The knife is semi-open at the back as the lock bar takes up some space.

The length of the handle is matched by a thickness of 13 mm, which together makes it impossible not to find a good position on this handle. The available area behind the part of the handle that forms a smaller finger guard to the back end of the handle, where it swells, is almost ten centimetres. If you have thicker gloves on, you can also have your finger behind that point if necessary.

The sides are made of Canvas-Micarta, which is one of my favourite materials. It gives a warm and comfortable feel to the hand while providing some friction without feeling rough. Another important feature is that it ages with style. The more you use the knife, the more patina the handle gets.

In hand, all grips work without complaints

On this knife, both hammer grip and sabre grip are equally good. If you also want to get even closer to what is being cut, the surfaces are so large that you can sneak a finger close to the blade if you wish. The good balance contributes to the nice feeling in the hand. Fortunately, all the holes are in the handle; rather than luck, it is good design. The balance point is found in the same area where the lock bar ends.

Opening and Lock

Buster FG is intended to be opened with a thumb stud. But due to the type of lock and the mass of the blade, there are alternative ways to get the blade out for those who want to do a little trickery.

The thumb studs are otherwise excellent. They meet the requirements that can be set. That is, they sit a bit out from the handle, which provides good leverage and thus makes the blade easy to fold out. Furthermore, they are long enough to provide grip but short enough not to stick out too much. Then they are also completely out of the way when you cut something because they are found near the handle when the knife is open.

The thumb buttons work exceptionally well, but there are alternative opening methods

But then there were the more or less thought-out alternatives. The lock is, of course, not completely out of the ordinary, as all variants where the blade can be completely released work the same. This also applies to button locks and different variants of cross-bar locks. Here it is a different lock, but if it is released, the blade swings freely and as it swings. The blade is not only heavy, but it also runs on ceramic bearings, so it moves almost friction-free.

Added to this is a more involuntary opening method. Thanks to the above-mentioned properties, it is possible to "gravity open" the Buster FG. If you flick your wrist, the blade flies out! There is no detent in the world, not one that works anyway, that can hold that blade in place if it is provoked in that way. That said, the detent is not so weak that there is any risk of the knife being accidentally opened.

The lock is an invention from Snecx called "Super Lock". A really solid lock

The lock in question has been named "Super lock" and is, as previously mentioned, an invention of Snecx. It is a very effective lock. It really holds the blade in place with authority. There is not a hint of movement in the large sheep's foot blade.

The lock is released by pulling the lock bar back, and then it also slides slightly upwards. The spring resistance is quite strong, so there is no risk of it being released by mistake.

The only thing the user needs to be aware of is that the weight of the blade makes this a "finger guillotine". The blade comes flying at a hell of a speed, which risks cutting off a fingertip. In addition, it is so heavy that, combined with the speed, it tends to bounce back out again. The solution to both problems is to put the knife a little on its side when closing so that the speed is not quite as noticeable.

To Carry

The Buster FG is big, a fact that cannot be ignored. Especially not when it is carried. In this case, a big knife also means a lot of volume due to the blade shape. This is not a narrow fillet knife blade we are talking about. The height of the knife is 44 mm, and the thickness across the spine is 13 mm. The latter is not excessive, but together with the height and a folded length of around 14 cm, you have a lot of knife in your pocket.

The weight is also noticeable. No anchor, but the Buster FG still weighs in at 175 grams. This is even though it is lightened in several places and even has through holes!

The clip is nothing unusual, but the placement is

It makes you notice that you are carrying this knife. In thinner linen pants, I notice that it even weighs down the pocket. But of course, that is a choice you make. On the other hand, you get a lot of blade in your pocket for the weight.

However, pulling and putting the knife away is quite easy. The micarta has structure, but nothing that stops the knife, and the clip works well. 

Is that a Buster in your pocket or are you just happy to see me? Buster FG demands its space

The clip is nothing extraordinary, but taken from the Civivi catalogue. It means a simpler spring steel clip that does its job very well. The ramp works, and so does the space underneath. Large enough to accommodate most fabric thicknesses except possibly the thickest. The space is maximised by the clip being thankfully recessed in the handle side and equipped with flat screw heads. The screws are in tandem and are size T6. The size can cause problems if you tighten the screws or remove the clip frequently. However, it is not something I do, so I very rarely experience it as a problem.

The clip is black to match the rest of the knife's colour scheme and is placed a little differently. It is not located centrally on the handle but towards the back. In that case, it is excellent because, combined with the size of the handle, it means that the clip does not rub against the hand at all. The rear end of the clip, which can otherwise cause discomfort when it comes to "deep ride" clips, ends up outside the hand here.

To the delight of all left-handed people, the clip can be moved to the other side if desired. This, together with the type of lock, makes the knife completely ambidextrous.

To Conclude

I don't really know what to think of the Buster FG. Or well, I actually do, but my relationship with this knife is not entirely straightforward.

First of all, it can be said that, like all knives from Civivi, it is extremely well built. All the usual quality markers can be checked off. The blade is centred, the factory edge is good, the edges and corners are rounded and ground, the fit is good, and both the lock and folding mechanism are excellent. So far, no problems.

The design language is recognisable. Both knives are collaborations between Civivi and Snecx Tan

I have no objections to the design either. It is typical Snecx, that's what I was referring to in the introduction when I wrote that it was recognisable. In this case, it is mainly the blade that sets the tone with its distinctive appearance. There is something certain about both wharncliffe and sheep's foot blades when they are scaled up.

Buster FG works as an EDC knife, but feel free to supplement with something smaller

In return, you get a blade that works well for almost everything and a handle that is generally excellent. This applies to most hand sizes as it is narrow enough for smaller hands and long enough for larger sizes.

But it was probably the "almost everything" thing that stuck out to me. I have found that apart from the appearance, I am not completely sold on the idea of ​​completely straight edges. It is neat, and it gives a certain air to the knife, but it is also a bit limiting. It is mostly about sweeping cuts, but above all about the fact that they are more difficult to use against flat surfaces such as pieces of wood or cutting boards. When working against such, the tip is automatically used most. 

It is also not a blade that is completely optimal for cutting wood, although it is better than you might think.

Then there was the big stumbling block. For some people, it is a non-issue, and it may be for me some days. But the Buster FG is too big and, above all, too heavy to be my daily pocket knife. The 175 grams is not much, given the dimensions of the knife, but in absolute terms, it is something that feels substantial in a pocket.

So it's finally spring, Civivi Buster FG is a sturdy knife also for outdoor use for those who like straight edges.

But with that said, for those who like straight edges and this type of look, the Buster FG is a really good option. There aren't many knives that offer it in this format. Especially not one that also includes a "Super lock" and the quality that comes with knives from Civivi. For all of you, this is a damn good buy. The knife is priced at around $117 on the website. 

Civivi Knives

Specifications:

Length Overall: 245 mm

Length Closed: 139 mm

Weight: 175 g

Blade Length: 107 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: Nitro-V

Handle: Canvas Micarta

Lock: Super Lock

Produced by: Civivi, made in China

/ J - looking for a sheep missing a foot

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Review Civivi Clingman

  - the knife that is almost there

Trends come and go in the knife world, just as they do everywhere else. One such trend, or movement, depending on how long the phenomenon lasts, is that YouTubers not only test knives but also design them. Without thinking too much, I can immediately think of four or five names that have done it that way.

One of the latter I have come across is behind this model from Civivi called Clingman. A question that immediately arises is whether the experience and knowledge that comes from having tested many knives shines through in the end result. Another, and perhaps more difficult to answer, is whether the end product differs from something that a more typical knife maker/designer would have made.

Civivi Clingman

The man who designed this specific knife is, in any case, called Taylor Martin and runs the YouTube channel  Best Damned EDC.

According to his own statement, the inspiration for the Clingman was taken from his upbringing, his father and grandfather. The fact that it became something that can partly be said to be a "modern traditional" is perhaps not so strange. The blade has a bit of a Bowie feel to it, even though the format is otherwise small.

The goal with the Clingman was to design what Martin considers the perfect knife for EDC - "Every Day Carry". It is a field that is quite broad and, of course, clearly influenced by what your everyday life looks like. But one thing they all have in common is that they should be easy to carry. A requirement that the Clingman definitely meets. Let's find out what it can do beyond that.

Incidentally, the knife is named after a mountain peak in the Appalachians.

Taylor Martin's interpretation of the perfect pocket knife. Here in the dim winter light

Short version: Civivi Clingman is an attempt to create the ultimate EDC knife, but it only partially succeeded

Blade

What makes me associate the term "modern traditionals" in connection with Clingman is definitely the blade shape. It is a pronounced clip point with a sabre grind. Or if you want a small Bowie knife blade, as I mentioned above. With that also comes a fairly pronounced false edge. This, in turn, gives a distinct aesthetic.

The finish is satin, and the marking is discreet as usual in the case of knives from Civivi. Completely unmarked on the presentation side and the BDE logo on the opposite side.

The blade is three inches or 76 mm long, 20 mm high and 3 millimetres thick. Relatively sturdy for a small blade, in other words.

The small blade has clear "Bowie" references

How do you get a small blade to cut well? Especially since the thickness in this context is actually quite substantial and a primary grind that is as low as 11 mm. The answer to the question is, of course, that you do it hollow grind like here. Then you quickly get the thickness behind the edge down to 0.4-0.5 mm. That, combined with an equally excellent edge that Civivi usually has, means that you have a real small scalpel in your pocket. A surgeon's blade that also has a formidable tip. Or maybe that wasn't a completely correct analogy, I realise now. The knife came really sharp, but the analogy with the aforementioned surgical tool is lame, as the knife is actually quite thick behind the edge.

It is then combined with a steel in the form of Nitro-V.

The steel is Nitro-V, with a hollow grind.

What is a bit special and almost makes the Clingman feel like a recurve/S-shaped edge is that the blade sits at a fairly steep angle downwards in relation to the handle. The advantage of such a solution is that it is easier to get power into the cut as the blade bites harder, after which the cut continues.

This is reinforced by the blade shape, which gives a clear belly and is therefore also good for longer, sweeping cuts. Think of a skinning blade in miniature.

The tip is given the blade shape, very good. It is not only sharp and penetrates well, but it is also found exactly where it should be. Or more simply put, in the knife's imagined centre line.

But I still have to admit that I'm not completely satisfied with the blade. A blade with such a low primary edge and relatively thick material means that it cuts, especially double-walled cardboard, heavier than similar flat-ground blades. This applies to all similar materials. The same can be said if you cut fruit and vegetables. Not impossible by any means, but not perfect either.

As usual, the blade geometry is a trade-off of properties, and the user must decide for themselves what is best. 

Handle

The construction of the handle is not much to talk about. It is well built, as always with knives from Civivi. A heavily lightened steel frame forms the basis. The knife is open at the back and is held together by two spacers and a bolt that acts as a lanyard attachment. Clingman is built according to the modern template 1A for simpler knives, as I usually say.

The handle's overall shape is one of the areas where I disagree with Taylor Marin

On the outside of the frame, you will find sides of either G10 or, as shown here, Micarta. The latter is also available in a couple of different colours. I chose brown because I think it gives the most traditional look. Especially since Micarta is a material that ages and gets a patina over time. The sides are completely flat and only slightly bevelled.

The length of the handle is 102 mm, but since the front part forms a smaller finger guard and the back end curves slightly, only 84 mm of grip surface remains. That's not much, and one of the features I don't fully appreciate about the knife. The thickness is 12 mm, which is quite a lot in relation to the height, which varies between 20 mm at most and 16 mm at least.

The handle is open at the back

Micarta is a material that doesn't provide much grip in itself, but here it's the shape of the handle that makes up for it. The handle is slightly curved, and the back follows the inside of the hand in a good way. But then we get to the part I don't agree with at all. Mr Martin must have very different hands compared to mine, because the Clingman is not my favourite to hold or work with.

The grips that work best with the Clingman are those intended for very light work, such as holding the knife in a pinch grip or in a loose sabre grip.

The thing is that, in addition to being quite "low", which doesn't fill the hand very well, the underside is shaped so that you have a bump in the middle. I don't know exactly what it's there for, although they are usually there to provide a better grip for the fingers, usually the index finger. But here the space in front of it is too big for just one finger, and the others don't have enough space if the knife is held that way. But it's also too small for two fingers. My middle finger then ends up directly on top of the bump, which just feels strange.  

When the hand is closed around the handle with the index finger behind the finger guard, my middle finger ends up right over the raised part of the handle and my little finger right over the back edge, which is not optimal.

This makes the Clingman not particularly comfortable to hold, except for very light tasks, as it is difficult to get a firm grip, as the handle is so small, not just in length but also in height. At the same time, the bump makes the hammer grip feel less good.

Overall, a handle that does not fit my hand very well despite the seemingly simple and straightforward shape.

Opening and Lock

When it comes to opening methods, the Clingman is very modern. It offers a thumb spring but also a discreet front flipper. Consequently, there are several ways to open the knife. Especially since you can flick it out with an index finger on the back of the blade, or open the knife with two hands, of course.

Clingman also boasts multiple opening methods

Sometimes it can be tricky to combine several different ways to open a knife, as they often require different resistance in the detent ball or the lock, depending on which one is used. Here it is a ball that, like the bearings found in the knife, is also made of ceramic. This ensures a long service life, and as a bonus, they cannot rust.

But Civivi is good at locks and openings, so in this case, both basic methods are equally effective.

The double-sided thumb studs are certainly small, but they are well placed and stick out just enough to be easy to access. In addition, they are out of the way when the knife is used, and are found close to the handle. There are horror examples where thumb studs are found halfway out on the blade. Here, it is clear that Taylor Martin knows what he is looking for in an EDC knife. 

The lock is a liner lock that performs its function excellently.

Accessing the lock itself is trickier, however. The resistance in the lock bar is not particularly strong, but poking your thumb into the blade notch is a necessity to get there.

Unlike many others, I have nothing against liner locks. It's lucky because that's what's found here. It's not terribly thick, given that the thickness of the frame is 1.5 mm. But it's very well made. The blade is held in place in a firm grip without movement in the open position, and it locks as it should. The plus point is also that it's relatively easy to disengage.

However, that only applies to moving the lock bar. Getting there is a bit more complicated as this is a small knife, which means that even the blade notch is small, and you have to poke the tip of your thumb in to access the lock. Not exactly easy with big fingers. The recess on the opposite side is actually a bit small. 

To Carry

I wrote at the beginning of this review that all good EDC knives have at least one thing in common. There can be different opinions about blade shapes, and the same applies to handle design and materials. But they have to be good to carry to qualify, and the Clingman does that.

A luxurious detail, given the price range, is that the Clingman comes with a milled titanium clip.

This is perhaps not surprising, as the weight is really low at 75 g. Then the dimensions are modest as mentioned. What was a disadvantage when it came to filling the hand now shows its strengths. Small volume, a low handle and soft outer shapes make the Clingman excellent to carry.

Given the nature of the clip, some of the handle is visible when the knife is carried.

Another positive aspect is that the clip is actually good. I write "actually" because one of the few concessions to the purely cosmetic is that the knife has been fitted with a titanium clip. A milled one at that.

It is small, discreet and fits the knife well. Even better is that it does not negatively affect the grip when working with the Clingman. The tension is good for this type, and the space underneath is, if not large, then adequate. The ramp also works as long as the fabric in the jacket or trouser pocket is not too thick. 

To Conclude

So what remains is an attempt to answer the questions posed in the introduction. Or at least as far as possible.

It is difficult to answer whether this model looks different compared to one that some other knife maker or designer has been behind. One thing can be said, however, that it is not as "confused", if the expression is allowed, as some knives can be these days. In the eagerness to constantly come out with new models, it sometimes happens that knives are pure desk designs. That is, they are never tested in reality or even particularly well thought out. They are made to look a specific way, and if they happen to have good properties, that is a plus, but not a requirement.

To answer the question, I would have needed to see more knives from Martin. Only then would it have been possible to see whether there is a general design language on his part. That detail is overlooked if one only starts from practical considerations with a stated goal. Knives then tend to become somewhat generic. In addition, a single model is not a very broad selection. Especially not if one wants to study whether there are common denominators. 

Clingman is good-looking, in a sort of old-fashioned way

However, it can be said that the average knife reviewer has probably handled more knives than most, including many knife makers, and in several respects, it is noticeable that this is a well-thought-out design and that it is designed by someone who has tested a lot and knows how he wants it.

This is evident in the fact that certain characteristics have been prioritised. One such is that the knife should be easy to carry. In that area, the Clingman undoubtedly gets the highest rating. Another area is that the knife should be flexible in terms of use. The blade shape provides both a point and a belly, and the relatively thick material provides stability while avoiding the disadvantages of a low sabre grind through a hollow-ground edge. The Clingman thus cuts well in most, if not all, cases. So far, the overall impression is good.

Then there are more examples, such as the placement of the thumb studs making them almost completely out of the way of what is being cut, that there is a substantial "sharpening coil", and the angle between the blade and the handle that increases the power of the cuts. The design of those details is also no coincidence.

But then there are things that I personally would have chosen to do differently. Firstly, I would have chosen to make the knife slightly larger. Not turn it into a large knife, but a "half" size larger. This applies especially to the handle. As it is now, it is too "low" for me to appreciate it. I prefer handles that do not lean towards the round/square direction when it comes to the width/height ratio. Think of Laguiolle knives as real sinners in this regard. That type of knife always gives me the feeling that they want to roll in my hand.

What bothers me the most is the knob in the middle of the handle. It doesn't suit everyone and should, in my opinion, have been made smaller to accommodate only one finger or removed altogether. If it were to be done afterwards, it would make the handle even thinner.

But everything is chosen based on personal preferences, which makes the knife unique in that respect and therefore may not suit everyone.

Then, in general, I think that knife manufacturers should stop being so anxious and try to satisfy every single knife aficionado. It's actually enough to have one way to open the knife. In this case, the thumb studs, although the front flipper is not in the way in any way, are just redundant.

Civivi Clingman is a good pocket knife for lighter tasks, with the emphasis on "pocket". 

Not many concessions to style have been made on the Civivi Clingman, apart from the luxurious detail of a titanium clip and possibly the combination of a stylish blade with distinctive lines, combined with, above all, Micarta in the handle. But that was actually what I fell for from the start. The Clingman looks like a small Bowie knife or perhaps a small reinterpretation of a Buck 112 or similar folding knife. At the same time, modern materials and manufacturing methods make it superior to them in most respects.

If you appreciate that aesthetic and want an ultra-light, modern EDC knife for lighter tasks, then this is something for you. But you should be aware that it is smaller than you might be led to believe and that the handle is a bit special.

The price is currently around 780 SEK in Europe.

Civivi Knives

Specifications:

Length Overall: 178 mm

Length Folded: 102 mm

Weight: 76 g (weighed by me, stated 75g)

Blade Length: 76 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: Nitro-V

Handle: Micarta

Lock: Liner lock

Produced by: Civivi, made in China

/ J - almost satisfied

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Civivi Clingman

 

-  kniven som nästan nådde ända fram

Trender kommer och går i knivvärlden liksom överallt annars. En sådan trend eller kanske snarare rörelse bereonde på hur länge fenomenet varar är att Youtubers inte bara testar knivar utan även designar dem. Utan att tänka efter alltför mycket kan jag direkt komma på fyra, fem namn som gjort på det viset.  

Ett av de senare jag stött på står bakom den här modellen från Civivi kallad Clingman. En fråga som genast infinner sig är om de erfarenheter och kunskaper som kommer av att ha testat många knivar lyser igenom i slutresultatet. En annan och kanske svårare att svara på är om slutprodukten skiljer sig från något som en mer typisk knivmakare/designer skulle ha gjort. 

Civivi Clingman

Mannen som designat den här specifika kniven heter i vilket fall som helst Taylor Martin och driver YouTube-kanalen Best Damned EDC. 

Enligt egen utsago så är inspirationen till Clingman hämtad från uppväxten, hans far och farfar. Att det blev något som delvis kan sägas vara en "modern traditional" kanske därmed inte är så konstigt. Bladet har lite av en Bowie-känsla över sig även om formatet i övrigt är smått. 

Målet med Clingman var att utforma den enligt Martin perfekta kniven för EDC - "Every Day Carry". Det är ett område som är tämligen brett och förstås klart påverkat av hur just din vardag ser ut. Men en sak har de alla gemensamt och det är att de bör vara lätta att bära. Ett krav Clingman definitivt uppfyller. Låt oss ta reda på vad den kan göra utöver det. 

Kniven är för övrigt döpt efter en bergstopp i Appalacherna. 

Taylor Martins tolkning av den perfekta fick-kniven. Här i glåmigt vinterljus

Kortversion: Civivi Clingman, ett försök att skapa den ultimata EDC-kniven men som endast delvis nådde fram

Blad

Det som får mig att associera med begreppet "modern traditionals" i samband med Clingman är definitivt bladformen. Det är en uttalad clip point med en sabelslipning. Eller om man så vill ett litet Bowieknivsblad som jag nämnde ovan. Med det följer även en tämligen uttalad falskegg. Det i sin tur ger en distinkt estetik. 

Finishen är en satin och märknigen är diskret som vanligt i fallet med knivar från Civivi. Helt omärkt på presentationssidan och BDE-loggan på motstående sida. 

Bladet är tre tum eller 76 mm långt, 20 mm högt samt 3 millimeter tjockt. Relativt stadigt för ett litet blad med andra ord. 

Det lilla bladet har klara drag av "Bowie" över sig

Hur får man ett litet blad att skära bra? Särskilt som tjockleken i sammanhanget faktiskt är rätt tilltagen och en slipfas som är så pass låg som 11 mm. Svaret på frågan är förstås att man som här gör det skålslipat. Då får man snabbt ned tjockleken bakom eggen till 0,4-0,5mm. Det kombinerat med en lika förträfflig egg som Civivi brukar ha gör att man har en riktig liten skalpell i fickan. Ett kirurgblad som dessutom besitter en formidabel spets. Eller det var kanske inte en helt korrekt liknelse inser jag nu. Kniven kom riktigt vass men liknelsen med nämnda kirurgverktyg haltar då kniven faktiskt är rätt kraftig bakom eggen. 

Det är sedan kombinerat med ett stål i form av Nitro-V.

Stålet är Nitro-V och slipningen en skålslipning

Det som är lite speciellt och nästan gör att Clingman känns som en recurve/S-formad egg är att bladet sitter i rätt kraftig vinkel nedåt i relation tillhandtaget. Fördelen med en sådan lösning är att det är lättare att få kraft i snitt då bladet biter hårdare varefter snittet fortlöper. 

Detta förstärks av bladformen som ger en tydlig buk och därmed är bra även för längre, svepande skär. Tänk ett flåblad i miniatyr. 

Spetsen är givet bladformen mycket bra. Den är inte bara vass och penetrerar väl utan den återfinns exakt där den skall. Eller enklare uttryckt i knives tänkta centrumlinje. 

Men helt nöjd med bladet är jag ändå inte måste tillstås. Ett blad med så låg slipfas samt relativt grovt gods gör att den snitt i framförallt dubbelväggig kartong blir tyngre än liknande flatslipade blad. Det gäller förstås alla liknandematerial. Detsamma kan sägas om man skär i frukt och grönsaker. Inte alls ömöjligt  på något vis men heller inte perfekt. 

Som vanligt blir bladgeometrin en avvägning av egenskaper och användaren måste själv bestämma sig för vad som är bäst. 

Handtag

Handtagets uppbyggnad är inte mycket att orda om. Det är välbyggt som alltid med knivar från Civivi. En kraftigt lättad stålram utgör grunden. Kniven är öppen i ryggen och hålls ihop via två distanser samt en bult som agerar fånglinefäste. Clingman är byggd efter modern mall 1A för enklare knivar som jag brukar säga. 

Handtaget övergripande form är en av de områden där jag inte är överens med Taylor Marin

Utanpå på ramen hittas sidor av endera G10 eller som här Micarta. Det senare kan även fås i ett par olika färger. Jag valde brunt för att det i mitt tycke ger det mest traditionella utseendet. Särskilt som Micarta är ett material som åldras och med tiden får patina. Sidorna är helt flata och endast lätt fasade. 

Längden på handtaget är 102 mm men då främre delen utgör ett mindre fingerskydd och bakänden kröker sig något återstår bara 84 mm greppbar yta. Det är inte mycket och en av de egenskaper jag inte fullt uppskattar med kniven. Tjockleken är 12 mm vilket däremot är tämligen tilltaget ställt i relation till höjden som varierar mellan 20 mm som mest och 16 mm som minst.

Handtaget är öppet i ryggen

Själva Micartan är ett material som inte ger särskilt mycket fäste i sig utan här är det handtagsformen som står för den biten. Handtaget är lätt krökt och ryggsidan följer insidan på handen på ett bra sätt. Men sen kommer vi till den del jag inte alls kommer överens med. Jag och herr Martin måste ha väldigt olika händer för Clingman är inte min favorit att vare sig hålla i eller arbeta med. 

De grepp som fungerar bäst med Clingman är de som är avsedda för mycket lätta arbeten som att hålla kniven i nypan eller i lätt sabelgrepp

Det är nämligen så att förutom att vara rätt "lågt" vilket inte fyller handen särskilt väl så är undersidan formad så att du har en knöl på mitten. Exakt vad den har där att göra vet jag inte även om de vanligen finns för att ge bättre fäste för fingrarna, oftast pekfingret. Men här är utrymmet framför densamma för stort för endast ett finger, därtill har de andra inte heller tillräckligt med plats om kniven hålls på det viset. Men det är också för litet för två fingrar. Mitt långfinger hamnar då direkt ovanpå puckeln vilket bara känns märkligt.  

När handen sluts om handtaget med pekfingret bakom fingerskyddet hamnar mitt långfinger mitt över den förhöjda delen av handtaget och lillfingret rakt över bakkanten vilket inte är optimalt

Därmed är inte Clingman särskilt bekväm att hålla förutom för mycket lätta uppgifter eftersom det är svårt att få ett stadigt grepp i och med att handtaget är så litet, tänk inte bara längd utan även höjd. Samtidigt som knölen gör att hammargrepp känns mindre bra. 

Sammantaget ett handtag som inte passar min hand särskilt bra trots till synes enkel och rättfram form.

Öppning och lås

Gällande öppningsmetoder är Clingman synnerligen modern. Här bjuds på tumknoppar men även en diskret front flipper. Följaktligen finns flera sätt att fälla ut bladet på. Särskilt som du kan snärta ut det med ett pekfinger på baksidan av bladet alternativt öppna kniven med två händer förstås. 

Även Clingman ståtar med multipla öppningsmetoder

Understundom kan det vara knepigt att kombinera flera olika sätt att öppna en kniv på då de ofta kräver olika motstånd i detent-kulan alternativt låset beroende på vilket som används. Här är det en kula som dessutom liksom lagren som hittas i kniven är av keramik. Det borgar för lång livslängd och som bonus kan de inte rosta. 

Men Civivi kan det här med både lås och öppningar så i det här fallet är båda grundmetoderna lika effektiva. 

De dubbelsidiga tumknopparna är förvisso små men de sitter väl placerade och sticker ut lagom mycket för att de skall vara lätta att komma åt. Därtill är de ur vägen när kniven används, läs återfinns nära handtaget. Skräckexmpel finns där tumknoppar hittas halvvägs ut på bladet. Här märks det att Taylor Martin vet vad han eftersöker i en EDC-kniv. 

Låset är ett liner lock som sköter sin funktion på ett utmärkt vis

Åtkomsten till själva låset är däremot knepigare. Nu är inte motståndet i låsarmen särskilt stort men att pilla in tummen i bladskåran är en nödvändighet för att nå dit

Till skillnad från många andra har jag inget emot liner locks. Det är tur det för det är vad som hittas i det här fallet. Den är inte enormt grov givet att tjockleken på ramen är 1,5 mm. Men den är mycket välgjord. Bladet hålls på plats i ett fast grepp utan rörelse i öppet läge och det låser som det skall. På pluskontot hamnar även att det är relativt lätt att släppa. 

Det gäller dock endast själva rörelsen. Att komma dit är något krångligare då det här är en liten kniv vilket innebär att även bladskåran är det och det i den du måste pilla in spetsen av tummen för att komma åt låsarmen. Inte helt lätt med stora fingrar. Urtaget på motstående sidan är nämligen snålt tilltaget. 

Att bära

Jag skrev i början av den här recensionen att alla bra EDC-knivar har åtminstone ett gemensant. Olika uppfattningar om bladformer kan finnas och detsamma gäller handtagets utformning samt material. Men bra att bära skall de vara för att kvalificera sig och det gör Clingman. 

En lyxig detalj givet prisklassen är att Clingman kommer med ett fräst titanclip

Det kanske inte är så konstigt då vikten är riktigt låg med sina 75 g. Sedan är måtten blygsamma som sagt. Det som var en nackdel när det gäller att fylla handen visar nu sina styrkor. Liten volym, ett lågt handtag samt mjuka yttre former gör att Clingman är förträfflig att bära. 

Givet clipets karaktär syns lite av handtaget när kniven bärs

Inte blir det sämre av att clipet faktiskt är bra. "Faktiskt" skriver jag då en av få eftergifter för det rent kosmetiska är att kniven försetts med ett clip i titan. Ett fräst sådant dessutom. 

Det är litet, disrket och passar kniven väl. Ännu bättre är att det inte inverkar negativt på greppet när man arbetar med Clingman. Spänsten är god för att vara av den här typen och utrymmet under är, om inte tilltaget så adekvat. Även rampen fungerar så länge tyget i jackan eller byxfickan inte är för tjockt. 

Sammanfattningsvis

Så återstår då ett försök att svara på frågorna som ställdes i inledningen. Eller i alla fall i den mån det går.

Det är nämligen svårt att svara på om den här modellen sett annorlunda ut jämfört med om någon annan knivmakare eller designer skulle ha stått bakom. En sak kan dock sägas att den är inte lika "förvirrad", om uttrycket tillåts, som vissa knivar kan vara nuförtiden. I ivern att ständigt komma ut med nya modeller händer det ibland att knivar är rena skrivbordskonstruktioner. Det vill säga, de är aldrig testade i verkligheten eller ens särskilt genomtänkta. De är gjorda för att se ut på ett specifikt vis och om de råkar få bra egenskaper är det ett plus men inte ett krav. 

För att svara på frågan hade jag behövt se fler knivar från Martin. Först då hade det gått att se om det finns ett generellt formspråk från hans sida. Den detaljen hamnar i skymundan om man bara utgår från praktiska hänsynstaganden med ett uttalat mål. Knivar tenderar då att bli något generiska. Därtill är en modell inte något vidare brett urval. Särskilt inte om man vill studera om det finns gemensamman nämnare. 

Clingman är snygg på ett slags gammaldags sätt

Det kan dock sägas att den genomsnittlige knivrecensten troligen har hanterat fler knivar än de flesta inklusive många knivmakare och på flera punkter märks att det här är en genomtänkt konstruktion och att den är designad av någon som testat mycket och vet hur han vill ha det. 

Det framgår genom att vissa egenskaper har prioriterats. En sådan är att kniven skall vara enkel att  bära. På det området får Clingman utan tvekan högsta betyg. Ett annat område är att kniven skall vara flexibel sett till användningsområde. Bladformen ger både spets och buk och det förhållandevis grova godset ger stabilitet samtidigt som man kan komma undan nackdelarna med en låg sabelslipning genom en skålslipad egg. Clingman skär därmed bra idet mesta om än inte allt. Så långt är betyget gott. 

Sedan finns fler exempel som att placeringen av tumknopparna gör att de nästan är helt ur vägen för det som skärs, att det finns ett rejält "sharpening choil" och vinkeln mellan blad och handtag som ökar kraften i snitten. Utformningen av de detaljerna är inte heller något slump. 

Men sedan finns saker som jag personligen hade valt att göra annorlunda. För det första hade jag valt att göra kniven något större. Inte förvandla den till en stor kniv men en "halv" storlek större. Framförallt gäller det handtaget. Som det är nu är det för "lågt" för att jag skall uppskatta det. Jag föredrar handtag som inte drar åt det runda/kvadratiska hållet när det kommer till relation bredd/höjd. Tänk Laguiolle-knivar som riktiga syndare därvidlag. Den typen av knivar ger mig alltid en känsla av att de vill rulla i handen.  

Det som stör mig mest är ändå knölen på mitten av handtaget. Den passar inte alla och borde, i mitt tycke, ha gjorts mindre för att härbergera ett finger eller avlägsnats helt. Om det skulle göras i efterhand skulle det dock göra handtaget ännu tunnare. 

Men allt är valt utifrån personliga preferenser vilket gör kniven unik på det planet och därmed kanske inte passar alla. 

Sedan kan jag rent generellt tycka att knivtillverkare ska sluta vara så ängsliga och försöka tillfredsställa varenda knivafficionado. Det räcker faktiskt med ett sätt att öppna kniven på. I det här fallet tumknopparna även om frontflippern inte hellerr är ivägen på något vis, bara redundant. 

Civivi Clingman är en bra fickknivför lättare uppgifter, med betoning på "fick". 

Så mycket eftergifter till flärd har inte gjorts på Civivi Clingman förutom den lyxiga detaljen med ett titanclip samt möjligen kombinationen av ett snyggt blad med distinka linjer kombinerat med framförallt Micartan i handtaget. Men det var faktiskt det jag föll för från början. Clingman ser ut som en liten Bowiekniv eller kanske en mindre nytolkning av en Buck 112 eller liknande fällkniv. Det samtidigt som moderna material och tillverkningssätt gör den överlägsen dem i de flesta avseenden. 

Uppskattar du den estetiken och vill ha en ultralätt, modern EDC-kniv för lättare uppgifter så är det här något för dig. Men du skall vara medveten om att den är mindre än man kan förledas att tro och att handtaget är lite speciellt. 

Priset ligger i skrivande stund på ca 780 SEK i Europa. 

Civivi Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 76 g (vägd av mig, uppgiven vikt 75g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Nitro-V

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - nästannöjd

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre