Dagens bild nr 276 "Sköna maj välkommen"

Sköna maj välkommen! Nu kan man bokstavligen se löven slå ut timme för timme i de här krokarna av världen. Äntligen säger jag. Den här vintern inklusive tidiga våren har inte varit i min smak. Kallt och jäkligt på alla sätt och vis. Men  nu är förändringens tid här. 

Något som märks på mig också. Ett par tre veckor med någon form av mystisk magåkomma samt en smärre operation har satt sina spår. En del av dem märks på vågen också vilket låg helt i linje med mina årsplaner men kanske inte på det sättet. I vilket fall som helst blev det en rivstart på viktminskningen.

Men nu är jag pigg nog att vara ute lite. Så  snart tillbaks till jobbet igen! Men innan dess långhelg. 

Solbadande fickkniv

Bilden tog jag i närheten av stugan där jag brukar kasta kniv. Till helgen tror jag bestämt att jag är stark nog för att köra ett pass eller två med träning. För stunden får det anstå. Kniven ifråga är en kniv från tjeckiska  Acta Non Verba Knives kallad A200. En eminent liten lättviktare. Den finns också i ett något enklare utförande logiskt kallad A100. 

/ J - mitt i våren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension ANV Knives A200

 

-  den mest avancerade fällkniven från Tjeckien så långt

Min första bekantskap med fällknivar från tjeckiska ANV Knives var en modell kallad Z200. Därför gäller det att hålla tungan rätt i mun och fingrarna i styr när man skall beställa en ny kniv eftersom den här har ett snarlikt namn. Som rubriken skvallrar om kallas den A200. En kniv som för övrigt troligen är den mest tekniskt avancerade fällkniv de tillverkat. Vad det innebär ämnar jag gå igenom här. 

Förutom att det väcker intresse så är A200 en kniv som inte gör ont att titta på och kombinationen svart med röda detaljer är tämligen slående. Frågan är om funktionen är lika djärv som utseendet?

ANV Knives A200

Intrycket jag fått är att det här är en kniv som säljer bra för Acta non verba Knives som hela namnet lyder utskrivet. Inte minst med tanke på att de i dagarna även släppt en version kallad A100 där skillnaden består i att den kniven har ett enklare handtagsmaterial i form av GRN. Den kan i sin tur fås i flera olika utföranden. Ett förfarande som för övrigt är vanligt med ANVs knivar. Dels kan man i det fallet välja vilket stål man föredrar av Magnacut eller Elmax och även mellan ett par olika färger.  

A200 har annat material i såväl handtag som blad och kan enbart fås i svart. Lite som det sades om T-Ford i början "du kan få den i vilken färg du vill, bara du väljer svart". Nu var det inte riktigt sant men ändå. 

A200, en tekniskt avancerad kniv från Tjeckien

Twitterversion: A200 från ANV Knives, en tekniskt avancerad lättviktare med superstål och superb balans. En mycket bra EDC-kniv med andra ord. 

Blad

Svart, det är det första intrycket man får av bladet på A200. Färgen kommer sig av den DLC-beläggning som bladet fått. Diamond Like Carbon som det står för är en av de mest hållbara ytbehandlingar som finns. Det skyddar bladet extremt bra och det gäller även i det här fallet. Det är reptåligt och håller all korrosion stången

Bladet som fått den här behandlingen är ett drop point-blad som är 88 mm långt och 24 mm högt. Tjockleken på bladet är modesta 3 mm. Bladformen är tämligen rättfram men kännetecknas av att det är något spetsigare än exempelvis Z200. Det åstadkoms genom att själva "dropen", den sluttande ryggen börjar tämligen nära handtaget. 

Ett visuellt element som återkommer på flera modeller och hittas även här är vad de kallar en "ANV Swedge" vilket avser den partiella falskegg som bladet försetts med. Det typiska för den är att den slutar innan spetsen vilket lämnar mer material där varpå man teoretiskt får en starkare spets. 

Förutom att vara svart är bladet märkt med ANVs logotyp på en sida jämte tillverkningsland och ståltyp på den andra. Sedan tillkommer en snygg detalj då bladryggen är rundad innan falskeggen tar vid och där hittas även märket utskrivet.

Bladet är en slank drop point med en för ANV typisk partiell falskegg

Materialet är intresseant då ANV jobbar mycket med svenska stål. Förutom ovan nämnda Elmax så använder de även Sleipner som hittas i den här kniven. Det är dessutom enligt uppgift härdat till 60HRC. En hårdhet som är lämplig för det här stålet och ger en egg som håller skärpan mycket länge. Att det tillhör de så kallade "superstålen" innebär att det trots skärpevaraktigheten är relativt slagtåligt och därtill mycket motståndskraftigt mot korrosion. Jag har heller inte märkt någon tendens till att det går mikroflisor ur eggen när jag täljt i torrt trä trots att stålet är hårt. Det är annars en risk som föreligger. 

Det fina Sleipner-stålet har givits en svart DLC-yta

I övrigt så är det här ett mycket bra allroundblad för EDC-bruk. Måhända lite tjockt bakom eggen (0,5-0,6 mm) men det är något jag tror jag slår ned på i varje knivrecension. Särskilt om man som här har ett exceptionellt fint stål kan man våga lita på det. Det i kombination med att bladet inte är extremt brett gör att det inte är någon extrem "slicer", tänk kockkniv. Det vill säga det finns knivar som är bättre på genomgående skär. 

Men det är inget jag vill dröja mig kvar vid det då kniven är vass, skär bra nog och är väldigt kompetent. Spetsen är både just spetsig samt hållbar. Bladformen gör även att det finns en stycke rak egg att arbeta med med även en buk att nyttja mot platta underlag. För den som undrar varför jag tjatar om det kan pröva att t ex skära kartong som står upp och försöka avsluta det snittet med ett wharncliffe-blad. En buk gör även att du kan utföra ett mer svepande snitt när så tarvas. 

Så överlag är det här ett bra blad för just det kniven är tänkt som, en vardagskniv. Att sticka bladet i en PET-flaska för att åstakomma en improviserad tratt eller att strimla lite tyg för att användas till trasor att rengöra drivlinan på en MTB går lätt. A200 är inte den ultimata äppeltärnarniven men det håller jag som sagt inte emot den. Särskilt inte när den skär bra i kartong och papp samt är ännu bättre på tunnare ämnen som buntband och packremmar i nylon och liknande. Material som inte kräver så djupa snitt. 

Handtag

Om bladet var tämligen rättframt och enkelt till sin utformning om än i exklusivt stål så kan det omvända sägas om resten av kniven, den är mer komplicerad fast gjord i enklare material. För det första är det ett tekniskt avancerat handtag vi möts av.  Formen är förvisso inte mycket att orda om, tämligen rak med en sluttande fördjupning för pekfingret som slutar i ett fingerskydd. Utseendet är tämligen kantigt med flata sidor men proportionerna är väl avvägda och ryggen har fått sig en krökning betraktat från fram till bakdel. Längden skrivs till 122 mm och tjockleken 12,5 mm.

G10 sidorna inrymmer en rad tekniska finesser

Materialet som används är G10 till skillnad från det enklare GRN (fiberförstärkt plast) som hittas i tidigare nämnda A100. G10-sidorna är lite speciella då ANV valt att göra delar av sidorna närmast polerade eller i alla fall mycket släta men behållt en sträv yta som sträcker sig längs handtaget i en smal ås. En utmärkt lösning då det ger bättre fäste utan att förvandla hela kniven till en rulle sandpapper. Det är heller inte en variant jag stött på tidigare. 

A200 består av ovanligt många delar. Foto: ANV Knives

Kniven kan demonteras men en varning utfärdas. Den består av många delar och skruvar samt innehåller ett par fjädrar. Det är som sagt ett speciellt handtag. Tre skruvar i storlek T6 håller ihop kniven tillsammans med den justerbara pivotskruven. Sedan är handtaget öppet i ryggen där man hittar två stycken klarröda distanser som tillsammans med tumknoppen agerar accentfärg. Den bakersta av dem fungerar även som fäste för fånglina för dem som vill använda en sådan. För att möjliggöra det har skruven som håller clipet på plats fått ett stort men mycket platt huvud som hittas på insidan av handtagssidan. 

Kniven är extremt lätt vilket bland annat åstakoms genom handtagets öppna rygg

Det som gör kniven avancerad är en kombination av låskonstruktionen samt att kniven likt en Benchmade* med samma typ av lås endast har en partiell ram. Själva styrkan i handtaget kommer istället från materialet sig. För att få ned totalvikten på kniven har dessa dock lättats invändigt. Trots det är sidorna så styva att du endast med möda kan få dem att flexa. Så den kritik som riktats mot t ex BM Bugout är inte aktuell här. 

Kombinationen av en liten sträv yta och mjukare helhet fungerar väl vilket även handtagsformen gör

A200 bjuder inte på några överraskningar när man arbetar med kniven. Som alla mycket luftiga lättviktskonstruktioner som är både tunna och öppna i ryggen bjuder den inte på extraordinärt god ergonomi. Men för vad den är så fungerar den väl. Särskilt som man tänkt på även små detaljer som att placera clipet off-set, en bit lägre på handtaget, vilket gör att det inte skaver mot handen. 

Längden räcker till för att rymma de flesta händer och det är inte så grovt att den med mindre handskstorlek upplever några problem heller. Den till synes enkla formen gör också att du kan välja ditt favoritgrepp utan problem och det är även enkelt att skifta mellan olika fattningar. 

Öppning och lås

Öppningsmetoden på den här kniven utgör knappast någon hemlighet. Det är nämligen svårt att undvika den överdimensionerade tumknoppen som tillsammans med de tidigare nämnda distanserna i ryggen utgör en klart lysande färgklick. Notera att jag skrev "knoppen" i bestämd form singular. Den har nämligen inget sällskap utan är enkelsidig. Dock kan den avlägsnas och skiftas till andra sidan om man så önskar. 

Formgivningen av tumknoppen är unik för ANV

Tumknoppen har fått en mycket speciell utformning. Den är större och vidare än de flesta och istället för att likna en tunna påminner den om en vulkankrater. Att den är inte helt vanlig framgår av att de till och med valt att kalla den "ANV button". Inuti den återfinns en av ANVs signaturer. I alla deras fällknivar hittas nämligen en liten infälld självlysande lumidot-punkt. 

Förvisso kan knoppen te sig lite speciell ut rent utseendemässigt men funktionen är utmärkt. Formen gör den mjukare mot tummen än många andra eftersom kontaktytan är större.** Den gör även att det finns två kanter för tummen att fästa mot vilket ger bra grepp. Även rörelsen känns förträfflig på så vis att knoppen återfinns där man förväntar sig när man sträcker tummen åt det hållet och att själva bågen vid öppning är bra. 

Eftersom låset är av den typ det är kan man förstås också bara släppa låsbulten och på så sätt frigöra bladet. Då kan kniven både öppnas och stängas med en liten knyck på handleden. Manövern fungerar riktigt bra kan konstateras. 

Sedan var inte gången den absolut mjukaste när kniven var ny. ANV tillhör de fåtal tillverkare på den här nivån som använder sig av nylonbussningar. Även om deras är speciella då de är dubbla och försedda med smörjhål. Men det gör att den här kniven behövde slitas in. Den blir mjukare och mjukare att öppna efterhand men den blir aldrig lika silkeslen som en kniv på kullager. Nu kan jag tycka det är en bra sak i och för sig. Jag har aldrig varit någon större vän av "fingergiljotiner". 

Låset är av typen som baseras på en tvärgående bult och har stöd av ett bladstopp

A-Lock är som jag skrev i presentationen av den här kniven ett derivat från ett Axis-lås. Ett lås med en tvärgående bult som är fjäderbelastad och därmed i låst läge klämmer fast ovansidan av bladbasen. Släpper låset gör man genom att dra bulten bakåt. Det gör det mycket lätt att hantera. Särskilt som det här är en mycket välgjord variant. I förbifaten kan nämnas att anledningen till att den förekommer i så många varianter är att Benchmades patent löpt ut. 

ANVs tolkning är riktigt bra. En av de bättre faktiskt. Förutom att låset håller bladet på plats som det skall är det lätt att släppa. Motståndet i fjädrarna är väl avvägt och knopparna är inte så vassa som de understundom kan vara på knivar med den här typen av lås. Lägg därtill att bulten inte vill hamna snett vilket ibland kan vara fallet till och med på originalet. 

Att bära

En av den här knivens många förtjänster är hur trevlig den är att bära. Att kniven är lätt och välbalanserad gör även att den försvinner i fickan och sitter där komfortabelt utan att dingla omkring. Särskilt som man valt den tidigare beskrivna lösningen med en G10-yta som bara är delvis sträv. Ytan där clipet möter handtagssidan till är däremot slät vilket är ett stort plus. 

Slank, lätt, inte alltför sträva sidor och försedd med ett deep ride-clip gör A200 mycket lätt att bära

Det finns tre faktorer till som gör A200 lättburen. Strömlinjeformen där man t ex rundat den lätt utstickande baksidan på bladet bidrar starkt. Men framförallt är det vikten. När man utgår från G10 som dessutom försetts med fickor på insidan, valt att ha öppen rygg och mycket liten ram, ett wire-clip samt ett tunt blad så kan resultatet bara bli ett, en lätt kniv! A200 väger in på flugvikt med sina 81 gram. Det skall ställas i relation till nästan nio centimeters bladlängd! 

Den här versionen av ett wire-clip är riktigt bra

Den tredje faktorn hittas på utsidan. Clipet är helt enkelt förbaskat bra. Mer diskret än ett svärtat, deep ride wire-clip blir det inte. Det som gör det bra är emellertid att man gjort det styvare än den av mig tidigare testade versionen på Z200. Den versionen var något klen vilket gjorde att det kunde vandra i sidled. Det gör inte det här clipet. Rampen är dessutom bra, utrymmet under godkänt och spänsten perfekt. Utrymmet under själva clipet kan till största delen nyttjas för tyg då clipet på ett finurligt sätt fäster i bakänden av handtaget istället för sidan. Tyvärr sticker det upp några skruvhuvuden där och de stjäl lite av utrymmet. Men eftersom de är rundade har jag inte upplevt att de orsakar problem. 

Sedan känns inte clipet i handen när man jobbar med kniven vilket jag uppskattar. Men där är det mer längden på handtaget som räddar situationen än clipets form. Bakändar av det här slaget kan orsaka "hotspots", och därmed skava lite mot handen. 

Sammanfattningsvis

Inledningsvis skrev jag att det här troligen var den mest tekniskt avancerade kniv ANV tillverkat. Jag skulle möjligen också kunnat ha använt ordet "exklusiv". Det påståendet grundar sig på en rad detaljer. Förvisso är handtagsmaterialet vare sig dyrt eller extremt på något vis då G10 är tämligen vanligt även i enklare knivar. Men sättet på vilket det har använts och bearbetats i det här fallet är mer unikt med avseende både på att sidorna saknar ram, är lättade samt har en både sträv och glatt del på utsidan. Det är med andra ord mycket arbete nedlagt på kniven. 

Bladstålet däremot är exklusivt och bland det bästa som går att använda i en fällkniv och detsamma kan sägas om ytbehandlingen. Där har inte ANV snålat det minsta. Sleipner svärtat med DLC går inte av för hackor. 

A200 är en välkomponerad kniv med fina material där de gör mest nytta

Men det avancerade stannar inte vid handtagets bearbetning, blad och ytbehandling utan sträcker sig vidare via tumknoppen med sin självlysande punkt och ovanliga utformning till låskonstruktionen. Här hittar vi ett "axis-derivat" eller ett lås med tvärgående låsbult som i många fall om inte överträffar så åtminstone matchar originalet. ANVs version har de döpt till A-Lock och har visat sig vara förträffligt. 

Även clipet är speciellt då det är ett wire-clip, vilket i sig inte är ovanligt, som fästs i bakänden av kniven. Det senare och särskilt i den här formen är väsentligt mycker mer sällsynt. Men tillsammans med hur tumknoppen kan skiftas och låsets utformning gör det kniven helt ambidextriös. 

Sedan kunde A200 likt nästan alla andra moderna fällknviar vara tunnare bakom eggen. Men det skall jag åstadkomma när det är dags att slipa om den. Sleipner-stålet klarar det.

Exempel på knivar som hittas i samma nisch som A200 är SOG XR LTE och Benchmade Bugout 

Men det som utmärker A200 allra mest i mina ögon är faktiskt inte allt det tekniska utan kombinationen av en mycket lätt samt förbaskat välbalanserad kniv. Det gör den till en fröjd att bära men framförallt använda. 

Den här kniven är en klar konkurrent til knivar som Benchmade Bugout och SOG XR LTE. Den trion delar egenskaper som låstyp samt att de är lättviktare. A200 har dock ett ett eget formspråk och flera utmärkande detaljer som gör den unik. Då tänker jag främst på tumknoppen, det utmärkta clipet och stålvalet. 

ANV A200 är en riktigt bra EDC-kniv för den som vill ha en lätt och välbalanserad kniv

Det innebär i korthet att ANV A200 är en förträfflig kniv för den som söker en EDC-kniv med de egenskaperna. Därtill får du en kniv som inte alla andra har och som är sympatisk att titta på. Låter det som något för dig får du för närvarande punga ut med 1550-2000kr.*** 

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm

Längd hopfälld: 122mm

Vikt: 81 g

Bladlängd: 88 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Sleipner

Handtag: G10

Lås: A-Lock

Producerad av: ANV, tillverkad i Tjeckien

/ J - på nya tjeckiska äventyr

* Den är uppbyggd på ett vis som påminner om en Benchmade Bugout fast i bättre material. 

** Som t ex den mardröm som hittas på den så berömda CRK Sebenza.

*** Vid publicering 155€ från Knives & Tools, 1874 kr från Lamnia och 1995 kr från Tactical Store.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

November, min månad?

Det är själva f-n vad tiden går fort. Först var det sommar ocn sedan var det inte det längre. Hösten kom och gick på det där höstiga viset den tenderar att göra. Eftersom vi skriver 1a november i kalendern idag så får nog den sägas vara avslutad, hösten alltså. Fast med de temperaturerna som råder i den här delen av världen så vete tusan. Jag läste att enligt meteorologerna så är det sommar i delar av sydsverige baserat på den parametern. 

Å andra sidan som cyklist och knivkastare kan jag bara glädjas över det och hoppas att det blir en varm vinter med lite nederbörd. Men det är nog att hoppas för mycket. Tillsammans med någon mätstation i södra Lappland brukar Växjö tillhöra de regnigaste platserna i Sverige. Bland städer i kamp med Borås till exempel. 

Även här på bloggen rusar tiden iväg. Som den uppmärksamme läsaren noterat har det varit mycket aktivitet här på sistone och det ser inte ut att minska det minsta den här månaden heller. Såtillvida inte oförutsedda händelser sätter käppar i hjulen vill säga. 

Hösten är över, löven döda men ANV A200 lever!

Det finns helt enkelt mycket att skriva om. En rad knivar som skall recenseras, andra knivar skall kastas och därefter kommenteras och sedan väntas ett gäng spännande knivar dyka upp på farstukvisten. Inte minst handlar det om knivar från Storbrittanien. Jag har hittat en knivmakare som specialiserat sig på bushcraft- och kastknivar med nordiskt tema. Åtminstone vad beträffar namnen. En något udda men sympatisk kombination. Märket är Yggdrasil Forge. Sedan väntas eventuellt några fler knivar med samma användningsområde från ett par andra märken. 

Ett annat och mer udda inslag här på bloggen kommer i form av en "snabbrecension" av en kniv från Civivi. Och när vi ändå talar om knivar från den koncernen skall jag även kika på någon modell från Sencut kallad San Angelo. Men det kanske får dröja någon månad till. För främst i kön ligger nämligen knivar från ANV, Zitoon, Camillus och QSP. Modellerna från dem är i samma ordning A200, Spinner Dagger, Bushcrafter 8.5" och Penguin Ti. 

Utöver det händer det alltid något oväntat som måste kommenteras. Något säger mig därför att även "knivmånaden" november kommer att passera synnerligen kvickt. Förresten, vad menade jag med rubriken? Jo den avser i all enkelhet att den här trista gråmånaden råkar vara när jag fyller år. Det var inte mer komplicerat än så. 

Hoppas vi ses här på bloggen även framledes. Jag är genuint glad över att så många av er hittar hit och inte minst återkommer. Det betyder troligen att jag gör något rätt i alla fall. 

/ J - gråmånadsbarn

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - ANV A200

Those of you who also follow me on Instagram have already seen this knife as it has appeared there . The model comes as both the pictures and the title say from Czech Acta non verba Knives or ANV as it is abbreviated. For those who don't know, it means "deeds not words" by the way.

The model is their latest and perhaps most advanced folding knife so far and it has been named the A200.

ANV Knives A200

In fact, the model has already spawned so there is also an A100 at the time of writing. The difference is found in the handle materials. FRN in the simpler one hundred model and G10 in this case. The G10 material is handled quite interestingly in this knife as it is very rough in parts and quite smooth in others. An interesting way to solve the detail with better traction.

The handle is also interesting because it has no supporting frame but only a partial one like some knives from Benchmade. This is also where the inspiration for ANV's "A-Lock" comes from. It is simply an Axis derivative but a very good one. Furthermore, the frame is lightened despite the lack of a full frame. This results in a very light and well-balanced knife.

Then other technical details are found such as ANV's interpretation of a wire clip which has also been improved. Something I will go into in a future review. The thumb stud is also special as it is one-sided but removable and incorporates the usual luminescent dot in the middle.

The blade is also advanced with a fine Swedish Sleipner steel which is also provided with a surface treatment of DLC. Overall, it makes for a visually appealing, technically fairly advanced knife that sparks interest.

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - ANV A200

Ni som troget följer bloggen har redan sett den här kniven då den var med på "Fredags-EDC CVI". Modellen kommer som både den texten och rubriken skvallrar om från tjeckiska Acta non verba Knives eller ANV som det förkortas. För dem som inte vet betyder det "att verka men inte synas" för övrigt.

Modellen är deras senaste och kanske mest avancerade fällkniv så här långt och den har döpts till A200.

ANV Knives A200

Faktum är att modellen redan knoppat av sig så att det även finns en A100 när det här skrivs. Skillnaden återfinns i handtagsmaterialen. FRN i den enklare etthundramodellen och G10 i det här fallet. G10-materialet är rätt intressant hanterat i den här kniven då det bitvis är mycket strävt och på andra ställen är tämligen glatt. Ett intressant sätt att lösa detaljen med bättre fäste utan att kniven river sönder hela fickan när den bärs. 

Handtaget är även intressant såtillvida att det inte har någon bärande ram utan enbart en partiell sådan likt några Benchmademodeller. Det är även därifrån inspirationen till ANVs "A-Lock" kommer. Det är helt enkelt ett Axis-derivat men ett mycket bra sådant. Vidare är ramen trots avsaknad av hel ram ytterligare urfräst på insidan. Det ger en mycket lätt och därtill välbalanserad kniv. 

Sedan hittas andra tekniska detaljer som ANVs tolkning av ett wire-clip som dessutom förbättrats från föregående modeller. Något jag kommer att gå in på i kommande recension. Även tumknoppen är speciell då den är ensidig men flyttbar samt inkorporerar den vanliga självlysande punkten i mitten. 

Även bladet är avancerat med ett fint svenskt Sleipner-stål som dessutom försetts med en ytbehandling av DLC. Sammantaget ger det en visuellt tilltalande, tekniskt tämligen avancerad kniv som väcker intresse. 

/ J - knivar ned sig

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension ANV Knives M311 Spelter

 - utmanaren från Tjeckien

Acta Non Verba Knives eller ANV som det förkortas är ett märke från Tjeckien som jag presenterat här på bloggen förut. Då har det handlat om fällknivar av ett par olika typer. Den här gången är det dags för en fastbladad kniv istället. Det är heller inte vilken kniv som helst utan M311 Spelter. En militär- och överlevnadskniv framtagen för de tuffaste förhållanden. Nu ämnar jag inte ägna mig åt "överlevande" i den bemärkelsen men när jag såg de balanserade måtten insåg jag att det här även är en utmärkt kniv för friluftsliv i största allmänhet. 

Därefter återstod bara att se om mina positiva förväntningar hade några bäringar i verkligheten.  

ANV Knives M311 Spelter

M 311 Spelter är en kniv som likt svenska Fällkniven F1* är framtagen i samarbete med divese enheter inom respektive försvarsmakt där bland annat flygvapnet är inräknat. Den bakgrunden gör att det finns vissa gemensamma nämnare mellan den, M311 Spelter och ett flertal andra väl genomtänkta överlevnadsknivar på marknaden. Det handlar om områden som generella mått, handtagets utformning och bladets funktionalitet. 

Som vanligt i fallet med ANV Knives kan kniven byggas på deras hemsida vilket ger stor valmöjlighet när det handlar om utseende. Du kan välja mellan sju olika varianter på bladet och tre färger på handtaget samt ytterligare tre färger på fodralet. Därefter kan du börja räkna på antalet kombinationer. Utseendemässigt lär de flesta bli nöjda! 

Acta non verba Knives bjuder på idel ädel toppmaterial i den här kniven

Twitterversion: ANV Knives M311 Spelter, en militär- och överlevnadskniv byggd av idel toppmaterial för att klara det mesta. En riktig fullpoängare!

Blad

Spelter är en kniv som har ett mycket avancerat blad dolt bakom en enkel grundform. Det är ett klassiskt drop point-blad som använts som kanvas för det här konstverket. Därefter har det försetts med ett flertal utmärkande detaljer såsom ett uttalat urtag för pekfingret, en fördjupning för tummen vid basen på bladryggen och inte minst en falskegg som inte börjar vid spetsen vilket är tämligen ovanligt. Därtill kan adderas en rundad bladrygg och att bladet svärtats. 

Måtten är återhållsamma vilket innebär en bladlängd på 12 cm med en höjd av 3,7 cm. Tjockleken på bladgodset är 5 mm vilket inte är överdrivet för att tillhöra den här klassen av knivar. Det ger en stark kniv utan att den blir tung och klumpig. 

Det tolv centimeter långa bladet är svärtat med DLC

Stålet är svenskt Elmax** i det här fallet. Att det är ett av de s k "superstålen" är inte mycket att orda om. Elmax Superclean är ett pulverstål som förutom att det går att få mycket vasst även är extremt hållbart. Det gäller både skärpevaraktighet och seghet. Det gör att det om inte håller skärpan för evigt så åtminstone mycket länge. En smula underhåll i form av några drag med ett keramiskt eller diamantbryne och du behöver inte slipa om den är kniven i brådrasket.  

Mina tidigare erfarenheter av Elmax är att det är rejält rosttrögt men att det som alla stål kan få fläckar och därför har man från ANVs sida valt att förse bladet med en svart beläggning. Sedan finns det säkert någon tanke om att reflexer inte skall synas men det är en egenskap jag personligen är mindre intresserad av. Men det stämmer, den matta ytan glimmar inte om man riktar en ficklampa mot den i mörker. 

I det här fallet är det DLC (Diamond Like Carbon) eller diamantlik kolbeläggning som använts för att göra bladet svart. Det är teoretiskt ett av de mest hållbara alternativen som finns. Det visar sig gälla även i praktiken. Under testperioden har den inte slitits nämnvärt trots att jag misshandlat kniven lite smått bland annat genom att använda bladet som vedspräck. 

Bladstålet är Elmax härdat till 60 på Rockwell skalan. Det ger ett blad som håller skärpan mycket länge

Bladet har försetts med en hög flatslipning, en "sabelslipning", som avslutas med en godkänd fabriksegg. Kniven var vass vid ankomst men inte en av de skarpaste. Den rakade hår med visst tryck om det säger något? Godstjockleken bakom primäreggen är 0,8 mm. 

Det betyder att Spelter är tämligen tjock bakom eggen vilket förstås är ett resultat av det tänkta användningsområdet. I en kniv av den här typen är hållbarhet ett av de mer prioriterade områdena. Jag har valt att slipa om kniven och i samband med det reprofilera eggen något. Elmax klarar av att vara tunnare utan att man riskerar en skör egg. Ett varningens finger när det kommer till den biten dock. Det här är ett "superstål" vilket innebär att du får investera en del möda för att få kniven vass igen. I gengäld håller den skärpan extremt länge som sagt.  

Spelter har även använts till att hugga i både färskt och som i det här fallet, extremt torr ved. Allt för att se om eggen skulle vika sig eller få jack.
 Det långa handtaget möjliggör att man håller långt bak för att få mer kraft när man hugger

Den detaljen tillsammans med materialval och knivens generella uppsyn gör att man vill testa den hårt. Det här är trots allt en rejäl militär/överlevnads/friluftskniv vilket gör att jag använt den för typiska utomhussysslor. Det inkluderar att skära rep och grov tamp och naturligtvis trä i massa former. Det innebär både färska grenar och torrt virke. Jag har spräckt ved både på längden och tvären. Det sista bokstavligen då Spelter använts för att banka tvärs igenom trä mot fibrerna. Den klarar det också utan att uppvisa några som helst skador på eggen. Dessutom har jag testat spetsens styrka genom att drämma in den i olika vedklampar och bända ut den sidledes, den håller för det också.

Tunt färskt trä är förstås ingen utmaning men det visar att M311 Spelter även fungerar till finlir. Det är lätt att krypa fram och faktiskt nyttja fördjupningarna för fingrarna

Även "batoning", att spräcka ved med kniven går utmärkt

Sen har kniven förstås även nyttjats för att göra upp eld med. Det inkluderar insamling av bränsle, vedspräckning och förfärdigandet av späntved samt användande av eldstål. Det sistnämnda får tyvärr göras med eggen. Vet man med sig att det är en återkommande uppgift rekommenderar jag att man vässar till en bit av falskeggen för ändamålet. 

Utöver det har jag förstås brukat M311an på icke naturliga material inkluderande kartong, plast, juteväv och smutsigt nylonrep vilket något som sliter extremt på eggen. Den klarar de materialen galant. Sedan är den om inte fantastisk så fullt kompatibel med en lök också. Det vill säga om du vill ägna dig åt en smula matlagning utomhus. Även kamoflagefärgade stridsmaskiner på två ben måste äta.

Överlag så är den här kniven precis så mångsidig som jag önskade och trodde. 

Handtag

Det finns ett par olika grundtyper av handtag och en skiljelinje kan dras mellan tunnare handtag och de mer fylliga. Det här handtaget tillhör den senare sorten. Det fyller handen rejält och gör det på ett utmärkt sätt. Det är inte långt bort från perfektion. Längden är 15 cm, höjden kring 3 cm och tjockleken varierar mellan 1,9 cm till hela 2,8 cm. 

Sedan är det här handtaget mycket anatomiskt format för att ge god ergonomi i ett flertal olika grepp. Till att börja med finns ett rejält urtag för pekfingret vilket i kombination med fingerskyddet ger hög säkerhet om man använder spetsen eller stöter med kniven. Sedan har man där valt att låta handtaget smalna av för att bättra på greppet. Därefter sväller handtaget på mitten för att sedan smalna av igen innan det avslutas med en liten kant längst bak där kniven både är tjockare och har en liten näbb för att hålla handen på plats. Handtaget har även en fördjupning på ovansidan av handtaget för tummen där  ett par rejäla skåror har skurits ut för att ytterligare bättra på greppet. Den fördjupningen har dessutom sin motsvarighet på bladet som nämnts tidigare. 

ANV har åstadkommit ett mycket väl genomtänkt handtag som ger god ergonomi

Ett fånglinehål återfinns i den förlängda tången på kniven. Den sistnämnda kan även användas som improviserad hammare så länge det inte är stål det skall bankas på. Men till att slå ned en påle i marken fungerar den utmärkt. 

Det är således ett mycket avancerat handtag rent formmässigt. Samtidigt är det förbluffande enkelt och passar handen mycket väl. På bilder tycker jag att det påminner om knivar från t ex Bill Harshey vilket är ett gott betyg. 

Handtaget är format i alla dimensioner

Materialet som formats så väl är Micarta av högsta kvalitet. Det är sedan skruvat med inte mindre än fyra (två per sida) M5 skruvar som likt bladet är DLC-behandlade för att hålla bättre. Kniven är en fulltångekniv som synes på bilderna och man har valt att låta stålet höja sig över sidorna för att runda av profilen ytterligare. Även här är stålet väl format och slipat. 

Den mest intressanta frågan är om alla de här formerna går att nyttja även i praktiken. Svaret är kort, ja det går. Inte bara går utan till och med utmärkt! Det här är ett av de bästa handtagen jag stött på när det kommer till de varianter som är byggda för många olika grepp. Till att börja med är det här ett av få handtag med "choils"/ fingerurtag som faktiskt fungerar. Det är stort nog och tillräckligt rundat för att husera de flesta fingrar samtidigt som den vinklade framänden av handtaget gör att man fortfarande kan ta när man exempelvis skär i hårt trä. Det är en mycket viktig egenskap som ofta missas på knivar som inkluderar den här detaljen. Dessutom finns fördjupningen på bladryggen när man vill ägna sig åt detaljarbeten. 

Spelter har ett handtag som är flexibelt när det kommer till olika fattningar

Grundgreppen fungerar som sagt utmärkt. I hammargepp är kniven stadig med sin fylliga form som formligen smälter in i handen. Däremot är det svårare att använda styrka i det greppet då man hamnar en bit bort från eggen men som sagt den vinklade framdelen av handtaget hjälper till. Skollorna är även uttunnande framtill för att underlätta grepp där du håller kniven i nypan och skär sidledes. Något som inte framgår tydligt av bilder. 

Sabelgrepp är precis lika effektivt och här kan du välja hur långt fram du vill hålla, med tummen framför eller bakom fingerskyddet. Det går även att flytta handen riktigt långt bak för att få lite mer kraft bakom eggen om man svinger kniven för att hacka i något. 

Förutom att formen på handtaget ger utmärkt fäste bidrar även det mönster som frästs in i Micartan. Det gör att det mindre risk att slinta även om du är blöt om händerna eller valhänt på grund av kyla. Den här kniven har använts under både vinter och vår. 

Fodral

Fodralet som följer med M311 Spelter är av "pannkakstyp", det vill säga ett gjort av två stycken som pressats samman. Det ger gott om fästpunkter kring kanterna om du behöver det. Själva fotavtrycket blir större än ett vikt fodral men det finns som sagt för- och nackdelar med båda typer. 

Materialet som använts är Kydex och själva fästanordningen är ett par vikta plasthällor. Dock gjord i mycket seg plast som vad det verkar är riktigt hållbar. Men med de här fästena kan även andra system anpassade för t ex stridsselar och ryggsäckar användas om så önskas. 

Fästanordningen tar alla dimensioner av bälten och är försedd med snabblås för att kniven enkelt skall kunna tas bort eller fästas någon annanstans

Fodralet kommer i några olika varianter som sagt och den här versionen är någon form av pansarvärnsoliv med en lätt grå nyans. Det matchar kniven mycket väl. I botten av fodralet hittas ett rymligt dräneringshål. 

Kniven sitter riktigt bra i fodralet med mycket lite skrammel eller andra ljud. Kydexmaterialet kniper tillräckligt hårt om kniven för att den inte skall tappas. Inte ens om man vänder upp och ned och skakar på den. Tvärtom är kniven lite trög att dra när fodralet var nytt. 

Appropå det finns en utmärkt tumramp att använda för det ändamålet och precis lagom mycket av fingerskyddet är synligt för att man skall få ett bra grepp direkt från fodralet om man drar kniven kvickt. Det föreligger inget behov att skifta grepp vilket annars inte är helt ovanligt. 

Kniven sitter högt upp på ett bälte

Bär man ryggsäck med avbärarrem får kniven förpassas till annan plats

Själv bär jag den här kniven på två olika vis. Är jag bare ute och går eller vandrar så sitter kniven på bältet. Men då den sitter rätt högt upp så är det inte att föredra om man bär någon form av större ryggsäck med avbärarrem. Då fäster jag den här kniven på ryggsäckens remmar istället. Sedan är fodralet som sagt "MOLLE-compatible", det vill säga kompatibel med stridsselar. Något som tack och lov är av mindre intresse för min personliga del nuförtiden. Men det gör att fodralet är lätt att fästa även vid andra ting också. 

Slutsats

Mina intryck av den här kniven kan bara sammanfattas med att den är en riktigt kvalificerad utmanare i klassen oavsett vilket motstånd den ställs emot. Formgivningen är väl genomtänkt vilket resulterar i många inbyggda finesser vilket inte minst ger möjlighet att variera fattning samt skänker utmärkt ergonomi. 

Den har sedan genomförts på ett konsekvent vis där man valt några av de bästa materialen som finns att tillgå. Paketet inkluderar Kydex, Micarta och inte minst Elmax med DLC-beläggning. Ett stål som slår de flesta av konkurrenterna på fingrarna. Byggkvaliteten är enastående och visar på det kunnande som finns i den här delen av världen. Närmare bestämt Böhmen i Tjeckien. 

ANVs Spelter är en mycket avancerad kniv som klarar det mesta

Sedan är kniven snygg på ett aning brutalt vis. Den har en seriös uppsyn om ni förstår vad jag menar. Men det var den trots allt relativt återhållsamma designen, särskilt när det gäller måtten, som fick mig att titta närmare på den här kniven. Det är inte full av gimmickar utan de detaljer som finns är där för att förbättra funktionen. I grund och botten är det en tämligen enkel bladform som sedan försetts med ett antal spännande detaljer. Bladet fungerar riktigt bra till blandat friluftsliv och är jag säker på även till mer allvarliga applikationer om så är av nöden tvunget. Det är trots allt en kniv gjord med militär, räddningspersonal och liknande i åtanke. 

M311 Spelter har använts även i kallare förhållanden och handtaget  är mycket funktionellt även med handskar på

Sedan kan konstateras att förutom det eminenta bladet är handtaget mycket bra. Det är inte många handtag som hittas på knivar som inkluderar ordet "militär" i beskrivningen som är så här bekväma att faktiskt arbeta med. Visst, skall du tälja i två timmar är en Mora Bushcraft snäppet bättre men i övrigt är det här ett suveränt handtag. Jag var lite orolig för att mönstret och de räfflor som fanns skulle kunna ge upphov till skav men mina misstankar föll till föga. 

ANV M311 Spelter är en extremt välbyggd kniv och därmed mycket bra till allt friluftsliv

Om det inte redan framgått så kan jag bara konstatera att det här är en extremt bra kniv i sin kategori. Det blir helt enkelt inte så mycket bättre. Annorlunda ja, men inte bättre. Smakar det så kostar det en del förstås. I skrivande stund kostar ANV M311 Spelter kring 3500 kr. Inte billigt men det är också en premiumkniv med premiumkvalitéer. En kniv du lär ha resten av livet. 

Specifikation:

Totallängd: 275 mm
Bladlängd:  120 mm
Godstjocklek: 5 mm
Stål: Elmax, härdat till 60 HRC
Vikt: 288/386g  enbart kniv/i fodral
Handtag: Micarta
Fodral: Kydex

Producerad av ANV Knives, tillverkad i Tjeckien

/ J - synnerligen förtjust

* Men den är något längre än nämnda modell så är det något den skall jämföras med är det i så fall modell A1. Dock är M311 något kortare och framförallt lättare.  

** På hemsidan uppges att om man väljer det icke-behandlade bladet så används Sleipner istället. Det är för övrigt ett annat svenskt superstål.

Sköna mars välkommen

Nja, som rubriken lyder heter det väl inte men jag fortsätter envetet med den inledningen tills det att jag träffar rätt månad. 

Tvärtom har slutet på februari och början av mars varit en skitperiod. Inte för mig personligen men för världen. Allt för att en liten skitnödig diktator har fått ytterligare storhetsvansinne att lägga till de vanföreställningar han redan drabbats av. Jag lider med det ukrainska folket och förbannar den jävla Putin för allt han har orsakat inte bara där utan i världen. 

Någon skriker då genast, åtminstone i kommentarsfälten online "det är inte bara han". Nej, det är det inte men mot det invänder jag att två fel inte blir ett rätt och att det är extra otäckt när små män besitter den  makt som följer med att tillgång till (om än orättfärdigt) en av världens mäktigaste kärnvapenarsenaler. En som han även hotar med. Dessutom i en nation som besitter veto-rätt i FN:s säkerhetsråd. Men allt det där vet ni. 

Bilden är gammal och egentligen en illustration till en cykelblogg. Jag kallade den för "Storm över Romeleåsen" men den känns mycket aktuell i dessa dagar med sitt blågula tema med mörka moln som skuggar tillvaron

Vad göra i detta vansinne? Jag bidrar med det lilla jag kan. Det betyder att vi här hemma har skänkt extra mycket pengar till Röda korset och att jag står upp för de åsikter jag har om fred, frihet och demokrati i de sammanhang och diskussioner där det krävs. Det är inte mycket men det är vad jag kan göra. 

Däremellan begraver jag mig i mina intressen för att inte tappa koncepten i en galen värld. Jag orkar inte med hur mycket elände på en och samma gång helt enkelt. Det betyder att jag sneglar mot att köpa en ny mountainbike då min gamla gett upp och att den här biten av mitt liv, knivar, är prioriterat. 

Hur man kombinerar prylar för friluftsliv med matlagning

Det tar sig lite olika uttryck. Dels via matlagning då min sambo nu utbildar sig till kock vilket get extra fokus på matpratet här hemma. Då är köksknivar av allehanda slag förstås aktuella. Sedan så har det med vädrets tillåtelse kastats tämligen mycket kniv så här i början av året. Därmed står även kastknivar i fokus. Kopplat till det är även mitt nyväckta intresse för att tillverka knivfodral. Flera sådana är på gång.  

Om allt det kan det förstås skrivas och det gör det! Utöver det som redan publicerats om knivfodralstillverkning så blir det mer av det slaget. Och vad gäller knivkastning så ämnar jag återberätta ett par (numera dråpliga) episoder om mina möten med farbror blå i de sammanhangen. Sen följer även recensioner av kastknivar. Närmast ut är Bug Osetr TZ från Biting Metal och Throwingzone.fr och näst på tur är Acejet Excalibur. 

Men även andra knivar skall få komma till tals. Det blir fällknivar från bland andra SRM och Sencut och sedan vet  man aldrig vad som kan tänkas ramla in efter hand. Sedan testas ett flertal spännande fastbladare för stunden men de kommer inte att presenteras förrän senare. Den förhoppningsvis annalkande våren ger dock mer utrymme till behaglig utomhusvistelse och därmed användning av dem. Det  handlar om t ex Viper Gianghi, ANV M311 Spelter, den lilla M2M från Lionsteel och när vi talar om liten, yxan på bilden ovan från Karesuandokniven. 

Väl mött i etern!

/ J

#fuckputin