Ny kniv - Two Sun TS492

Somliga knivar ser bra ut på bilder. TS492 från Two Sun är en sådan. Nu ser den för all del rätt ok ut även i verkligheten. Som vanligt med knivar från det här märket är precisionen i tillverkningen mycket hög. Ibland är den mer än så. Det är mycket sällan jag köpt något från dem som inte varit bra. 

En kniv som är en orgie i titan och kolfiber

Designer bakom den här kniven kallar sig Utilizator och har gjort ett gott arbete. Sånär som på ett par detaljer kan tilläggas. Kniven är mycket attraktiv på ett halvbrutalt sätt, vilket var det som lockade mig att lägga ett bud på eBay. 

Men handtaget passar inte riktigt mänskliga händer. I alla fall inte dem med vanliga proportioner. Det är för stort, särskilt gäller det fördjupningen för pekfingret. Hur man än greppar kniven blir det bara nästan rätt. Det går att delvis kompensera för det men mer om det vid annat tillfälle. 

Two Sun TS492

Materialen som använts är titan som hittas i både bolster, ram, back-spacern och i clipet. Utanpå det hittas sidor i högklassig kolfiber som satts på plats med mycket hög precision. Hela kniven utstrålar god finish för övrigt. 

Det gäller låset som är ett ramlås eller kanske skall det kallas ett "bolster lock" då inte hela låsarmen är synlig. Även öppningen känns solid. Bladet löper på kullager och kan öppnas både via överdimensionerade tumknoppar som en front flipper. 

Stålet som använts är en sentida klassiker om man kan säga så, det är 14C28N. Inte det lyxigaste men gångbart. Längden på bladet är 94 mm med en tjocklek på 3,7 mm. Knivens totallängd är 219 mm. Med andra ord är den inte helt liten. Särskilt inte som den är 16 mm tjock. 

Det gör att den även känns i en ficka. Särskilt som den väger in på 160 gram. Men överlag är det en sympatisk bekantskap. TS492 känns mycket gedigen och är välbyggd och bjuder på mycket material för pengarna. 

/ J - kisar mot solarna

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Lionsteel Skinny

Att jag skulle bli intresserad av den här kniven var en lågoddsare. Jag har tidigare recenserat ett flertal modeller från Lionsteel designade av Michele Pensato mer känd som Molletta. Knivarna är ROK, TRE, TM1 och så förstås fastbladaren M2M. Knivar jag uppskattar mycket. De har alla korta namn eller snarere förkortningar noterar jag nu. 

Den här knivens namn är inte riktigt lika kort men å andra sidan smalt, låt mig presentera Skinny. 

Lionsteel Skinny

Det här är en kniv vars utseende matchas av namnet. Längden är 200 mm samtidigt som höjden som mest är strax över 20 mm vid handtagsslutet. Av längden står bladet för 84 mm. Vikten hamnar på fluglätta 73g!

Förutom att vara det sista i raden av samarbeten mellan Molletta och Lionsteel så är Skinny en kniv som är byggd med "SOLID"-teknik. Det vill säga det är en integral. För den som inte vet är det en fällkniv där hela handtaget är gjort i ett stycke av vilket material det nu må vara. Det är för övrigt det som gör kniven både stark och lätt. 

Just fällknivar bjuder på en del utmaningar därvidlag. Någon form av lås skall inkorporeras, man skall pilla in lager eller bussningar och sedan skall kniven förstås gå att öppna. Allt måste monteras inuti ett stycke metall. 

En slank och elegant kniv signerad Molleta

De flesta knivar av den här typen på marknaden är gjorda i titan.* Även den här kniven finns att tillgå i det utförandet om så önskas. Vad som som utmärker Lionsteel är emellertid att de breddat tekniken till fler material, främst då aluminium vilket är aktuellt i det här fallet. Men det går först när man löst problemet med hur man gör ramlås i det materialet. Något som de behärskar. Lösningen består av ett ramlås gjord av rätt legering och en rejäl stålskodd låsarm som även fått ett översträckningsskydd. 

Bladet matchar det avancerade handtaget genom att vara gjort i ett av de finaste knivstål som finns för närvarande, Magnacut. Det löper dessutom på kullager och kan öppnas på ett par olika vis. 

Men Lionsteel förnekar sig inte när det gäller det tekniska rent generellt. Här finns fler detaljer som exempelvis den avtagbara flipperfenan (REF - Removable Flipper) som först uppträdde på T.R.E. Det betyder att du kan välja sätt att fälla ut bladet på. Det gör också att kniven är laglig i fler jurisdiktioner. Till paketet kan förstås adderas ett avtagbart och vändbart clip. För att hantera de finesserna medföljer ett specialverktyg.  

Men teknik i all ära, här hade utseendet även ett stort inflytande på beslutandeprocessen. Skinny är precis så slank som namnet antyder och den är det på ett mycket tilltalande vis. Särskilt slående i anodiserat rött med intarsia av svart Micarta som i det här fallet. Annars finns andra färgkombinationer att välja mellan. 

En recension står på programmet, var så säkra! 

Lionsteel Knives

/ J - gillar Italien

#knivesandbikes #knivigtvarre

* Sedan kan väl tilläggas att svenska EKA gjorde den här typen av handtag fast i stabiliserat trä långt innan det blev allmänt populärt för några år sedan.

Recension MKM Maximo

 

-  en Bob Terzuola-design

Dagens recension avhandlar en kniv som inte alls är ny på marknaden, tvärtom har Maximo från italienska MKM - Maniago Knife Makers varit i produktion kring två år vid det här laget. Sent skall syndaren vakna heter det ju. Men i det är fallet var det intresset för (ytterligare) en Terzuola-design som växt till dess att det var tvunget att stillas. 

MKM Maximo

Det finns de som är kända, det finns de som är legender och sedan har vi Bob Terzuola. Det kanske är att överdriva men inte mycket. Det är en man som har varit med länge i svängen och ibland kallas han för "The Godfather of Tactical Knives". Det kanske inte var han allena som uppfann konceptet men han var helt klart tidigt ute och har gjort många kända modeller och därmed format genren. Hans customknivar betingar en rejäl slant och därför är det sympatiskt för oss som inte har råd med dylika att han tämligen frekvent samarbetar med olika märken. I det här fallet med MKM. 

Nu är det inte hans första samarbete med dem. Först ut var en modell kallad Clap. De två knivarna är rätt lika om jag skall vara ärlig. Men det som fick mig att välja Maximo var helt enkelt att den är något större. 

Maximo finns som många av MKMs modeller i en lång rad varianter. Den finns bland andra att tillgå i helmetallutförande med handtag i titan. Inte bara det, den finns i både natur, grön och svartf'ärgad titan. Utöver det finns kniven med presentationssida i Micarta i ett par nyanser samt som här med kolfiber. 

Ytterligare ett samarbete mellan italienska MKM och Bob Terzuola

Kortversion: MKM Maximo, en välbyggd kniv och en kvintessentiell Terzuola-design för den som vill ha något designat av honom som inte betingar custom-priser. 

Blad

Maximo har ett mycket typiskt drop point-blad med en kraftig falskegg som förresten gör att den närmast ser ut som en spear-point med ett nästan dolkaktigt uttryck. Resterande del av bladryggen är rundad vilket ger en vink om vilket företag som står bakom tillverkningen då det är ett av deras signum. Där  hittas även ett serie räfflor avsedda att ge bättre fäste för fingrarna. 

Finishen är en mycket väl utförd stentumlad yta som sedan polerats. På framsidan hittas MKMs logotyp och på andra sidan Terzuolas. 

Maximo har ett kraftigt drop point-blad

Stålet är välkänt i och med Böhler M390 med en hårdhet av 58-60 HRC. Återfinns det i den lägre delen av det intervallet är det i underkant. Det här stålet är känt för att kunna härdas hårdare för att fördelarna skall framträda bättre. Det går att få riktigt vass och fabrikseggen får godkänt. Inte den vassaste eller snarare så är det mängden stål bakom eggen som gör att den inte riktigt känns skarp när man skär i vissa material. 

Slipningen är en hög flatslipning men den slutar i en tämligen tvär egg. Som synes är den inte bred och bladet är hela 0,8 mm tjockt därbakom. Det är inte bra för en fällkniv. Hållbart ja, skär bra...nej. 

Att stålet är moståndskraftigt mot rost kan intygas då jag tappade kniven under arbete på jobbet varpå den låg utomhus i en vecka. Jag trodde den var förlorad för gott till en kollega hittade den och frågade "är det här din?" Den enda lilla ytrost som uppstod var på bladet kring pivotskruven. 

Bladet i M390-stål har en mycket robust egg

Bladgeometrin märks förstås när man sedan skall använda kniven. Hållbarheten går igen i spetsen som är mycket robust  men av det skälet inte särskilt vass. Bra till att penetrera kraftigare material med men inget för finlir. Inga operationer på den egna personen som att pilla ut spetor och dylikt med andra ord. Den är mer för att drämma in i plastdunkar eller liknande. 

Detsamma kan sägas om eggen. Försöker du dela äpplen med den här eggen så känns det mer som att trycka en kil igenom det. Men det klarar alla uppgifter som att hantera plast och kartong, rep etc på ett dugligt sätt. Den är bara inte bäst på något. Här har man utan tvivel valt att premiera hållbarhet över förmågan att skära väl. 

Prefixet "tactical" i uttrycket tactical knives lyser igenom med andra ord. 

Handtag

Handtaget kännetecknas av två saker, dels att det är något vagt Terzuolaiskt över det även om det saknar de två "stegen" som ofta återkommer och att det i det här utförandet har två olika material. Det betyder en presentationssida i högklassisk kolfiber och en låssida i titan. 

Det som binder samman de båda sidorna och gör att jag kommer över min aversion mot knivar med ett material per sida är att man nyttjat mönstret för att binda samman kniven. Båda sidorna har en främre, bolsterliknande del som är släta medan resten av handtaget har en distinkt fyrkantsmönster, "frag pattern" på engelska. 

Handtagsformen är enkel men väl fungerande

Kolfibern håller högsta klass och den är liksom hela kniven fint fasad, polerad och mönstrad. Det har lagts ned mycket bearbetningstid på den här kniven. Ibland undrar jag om det kanske inte gått till överdrift. 

Låssidan är gjord av 5 Ti6AI4V titan och har till stora delar fått samma behandling som kolfibern. Den är dessutom lättad på insidan. 

Det myckna arbetet bevisas ytterligare genom att pivotskruven fått en dekorativ krage och skruvarna som håller ihop kniven är dragna från ett håll. De är två till antalet och storleken är T6. De är skruvade genom en back spacer i titan som även den är mjukt rundad och polerad som allt annat på den här kniven. 

I handtaget hittas även ett rejält fånglinehål. I det kan du exempelvis pilla i en bit fallskärmslina om så önskas. 

En sida i kolfiber och en sida i titan sammanbundna med en back spacer, även den i titan för övrigt

När kniven kom så satt en glaskrossare monterad. Som tur är medföljer både verktyg och en skruv att ersätta den med

Av någon för mig förunderlig anledning envisas MKM med att montera en glaskrossare på den här kniven. Det kan vara en av knivvärldens mest överskattade tillägg till ett knivhandtag. Tack och lov kommer kniven med ett verktyg för att avlägsna och ersätta den  med en medföljande vanlig skruv. Det gjordes inom de tio första minuterna efter att kniven packats upp. Den sortens spets är inte skön att smälla in handen i när kniven sitter i fickan. 

Maximo är mycket bekväm i hand och även tillräckligt ergonomisk för att arbeta med

Ergonomin i den här kniven är faktiskt riktigt bra. Handtaget känns fylligt och passar handen väl. Det tydliggörs bäst med hur väl handtagets rundade bakdel följer handens insida. Greppas kniven riktigt hårt och under längre tid känns clipet mot handen som så ofta är fallet. Men det gäller främst i hammargrepp. Det är å andra sidan vad man nyttjar om man lägger lite kraft bakom snitten. Om kniven däremot används i ett sabelgrepp med en tumme på bladryggen försvinner clipet in i handen istället och orsakar inga besvär. 

Men det greppet nyttjas främst om man utför lättare sysslor med skärande rörelser och det är inte bladets främsta merit som nämnts. 

Öppning och lås

Maximo är modern och trendig på ett område och det är att den kan öppnas på mer än ett sätt. I det här fallet med hjälp av dubbelsidiga tumknoppar eller en flipper. I det här fallet hade jag nog gärna sett att man bestämt sig för en metod. Båda alternativen hade fungerat väl om kniven trimmats för det ena eller det andra. Personligen hade jag föredragit om man behållt tumknopparna och skrotat hajfenan på ryggen. 

Tumknopparna är nämligen mycket bra. Formen fungerar och de hittas på rätt ställe både vad gäller att nå dem när kniven skall öppnas och så att de är ur vägen när kniven används. Tumknopparna är även formade så att de inte är elaka mot tummen. Fästet är trots det bra så man inte halkar. Inga invändningar där. 

Tumknopparna på den här kniven är bra, frågan är om det inte räckt med dem?

Flipperfenan kan användas om man  lär sig att använda dem men den är inte intuitiv

Flipperfenan däremot är behäftad med ett par nackdelar. Främst att finishen kanske är för "fin". Den är nämligen polerad och saknar räfflor vilket gör den hal. Jag har halkat av den vid många tillfällen. Skall du vara säker på att få ut bladet får du inte agera intuitivt utan medvetet dra fingret längs framsidan av handtaget och sedan rakt bakåt. Men även då kan det hända att man slinter. Särskilt om man är kall om fingrarna och saknar den där exakta känslan.

Låsfunktionen är god men låsarmen är svår att nå. Något av den syns men liksom flipperfenan är den hal på grund av i övrigt fin bearbetning

Låset är givet hur kniven är byggd föga överraskande. Här hittas förstås en vid det här laget klassisk frame lock. En låstyp som det faktiskt var ett tag sedan jag recenserade. Det som trendar för tillfället är framförallt Button Locks och olika varianter av Cross Bar Locks. 

Här hittas emellertid ett kraftigt ramlås i titan med alla "tillbehör". Det betyder översträckningsskydd och en låsarmsförstärkning i stål. Den senare fyller den dubbla funktionen att minska slitage samt att förhindra "lock stick" alltså att titanen i låsarmen "klibbar" fast i stålet i bladet och gör låset knepigt att släppa. 

Funktionen i i det här låset är helt enkelt mycket bra. Det finns inget glapp eller spel i bladet i någon riktning. Inte heller glider bladet om det utsätts för tryck eller lättare slag från fel håll, dvs på bladryggen. En del av förklaringen till den goda funktionen är troligen också vad som inverkar negativt på öppningsrörelsen. Låsarmen är nämligen mycket stark och kulan som håller bladet på plats är i stål och mycket liten. Här kanske man skulle tänkt om något.  

Låset är dessvärre inte helt enkelt att släppa. Förklaringarna är främst det som nämnts ovan men även att låsarmen precis som flipperfenan är polerad och därmed hal. Här borde MKM försett den med någon form av mönster. 

Att bära

Maximo är en kompakt kniv och något med utseendet gör att den ser ut och känns tyngre än den är. Den faktiska vikten är 120 gram vilket vare sig är extremt tungt eller lätt. Därtill är kniven välbalanserad. Tyngdpunkten hittas precis bakom fingerskyddet. 

Clipet sitter fäst i bakänden av handtaget

Längden på handtaget uppgår till 11,4 cm med glaskrossaren bortmonterad. Med den ur vägen är för övrigt hela kniven rätt mjuk varpå den är lätt att dra och nästan lika lätt att återbörda till fickan. 

Det som känns mest när kniven bärs är tjockleken som är 12,3 mm. Maximo är aningen knubbig med andra ord men det är det som bidrar till att kniven känns bra i hand. 

Mycket litet av kniven syns när den bärs i fickan

Clipet är av deep-ride-typ och gjort av stål. Det är inte det kraftigaste så provoceras det uppstår en aning rörelse i sidled men inte så mycket att det utgör ett problem förutom den som är lagd åt OCD-hållet. Trots att det är fäst i bakänden av handtaget kan det inte skiftas på grund av formen. Det senare ger förstås ett renare utseende eftersom det blir färre hål i handtaget. 

Spänsten i clipet är god och rampen räcker till för att de flesta fickkanter skall kunna besegras. Utseendet är inget extraordinärt men passar väl in i knivens övriga tema. 

Sammanfattningsvis

Som inom alla intressesfärer finns det trender i knivvärlden. När det kommer till fällknivar kan det handla om saker som handtagsmaterial, bladstål och inte minst låstyp. Maximo är en kniv som bryter mot de flesta som råder i skrivande stund. 

Valet av titan är gediget men inte särskilt hippt jämfört med Ultem eller något annat modernt, M390 är fortfarande ett extremt bra stål men inte unikt och en frame lock är direkt omodern i jämförelse med ett button lock eller allra helst ett cross bar lock. De två sista dominerar på knivar som produceras nu. 

En annan trend eller snarare rörelse är att göra fler fällknivar mer "slicey" som det  heter på engelska. Något riktigt bra svenskt uttryck för den egenskapen kan jag inte komma på. Men det betyder knivar som verkligen skär bra och framförallt med lätthet. Det åstadkoms med tunnare bladgods, flackare geometri och mindre stål bakom eggen. 

Allt det verkar Terzuola ha missat. Maximo är en kniv som har ett stadigt blad  och rejält med material lite överallt, även bakom eggen. 

Maximo är en bra EDC-kniv om vill ha något kompakt och robust

Nu är den inte ensam om det utan det gäller en hel del klassiska modeller inom genren också. Benchmades gamla AFCK, Spydercos Starmate och Al Mars S.E.R.E bara för att nämna några. Men de har alla de gemensamt att det är gamla modeller i grund och botten till skillnad från Maximo. Den samlande faktorn och det som genomsyrar Terzuolas knivar är emellertid hållbarhet. Maximo är överlag en kniv som känns extremt bastant trots att den inte är våldsamt stor. 

Därmed är det här inte världens bästa kniv för alla uppgifter. Men den är fortfarane en kompetent kniv och den är synnerligen stabil. Sedan kännetecknas den av Terzuolas distinkta formspråk.

MKM Maximo - en kvintessentiell Terzuola-upplevelse

Om Maximo kan även sägas att det är en välbyggd kniv. Den känns som en Mercedes från åttiotalet om det säger er något. En tank brukar annars vara en vanlig liknelse. Sedan är allt fasat och slipat och hela kniven känns därför påkostad. Kanske lite för mycket i vissa fall som påpekats. 

Men överlag är det är det här en mycket sympatisk kniv för den som gillar Bob Terzuolas knivar och söker MKMs byggkvalitet. 

Maniago Knife Makers

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm

Längd hopfälld: 114 mm

Vikt: 120 g (vägd av mig, uppgiven 120 g)

Bladlängd: 82 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: Böhler M390, 58-60 HRC

Handtag: kolfiber

Lås: frame lock

Producerad av: Maniago Knife Makers, tillverkad i Italien

/ J - Terzuolafierad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - QSP Unicorn

Låt mig presentera en kniv från QSP döpt till Unicorn. Det är en av mina senaste knivar från ett favoritmärke och som namnet antyder är den en smula originell. Förlagan är kända för att vara notoriskt svåra att hitta och detsamma gäller om sökområdet avgränsas till min knivsamling även om jag äger minst en knivmodell till med samma namn.

QSP Unicorn som den anländer. De tillhör de få företagen som faktiskt har den aktuella kniven på den medföljande skissen

Det som är udda är i mitt fall vare sig öppningsmetod, lås eller material. Kniven öppnas nämligen med ett bladhål, tja eller knappt men det kan vi återkomma till, vilket är ett av mina favoritsätt att trolla fram ett knivblad. Därtill finns en flipperfena för den som vill nyttja en sådan istället. Det var första krysset i rutan för trendiga knivar, flera alternativa sätt att fälla ut knivbladet.

Sedan är inte heller "button locks" nya längre även om QSP inte var först ut med dem.* Men trendiga är de! Det var kryss nummer två. 

Sedan var det materialen. Stål hittas i clipet och i handtaget återfinns Micarta som är ett av mina favoritmaterial. För den som föredrar andra material finns kniven även att tillgå med tvåfärgad G10 i ett par olika kombinationer.  Inte heller bladstålet överraskar, 14C28N är ett frekvent använt stål med erkänt goda egenskaper för prisklassen. 

QSP Unicorn

Så många fler material finns inte förutom möjligen keramiken i lagren och "detent"-kulan då. Inte heller handtagets urborrade hål är helt originella. QSP har gjort det förut i exempelvis sin Canary-serie. 

Nej, det som är lite udda är bladformen. Förvisso kallad en drop point och det kanske det tekniskt är men den ligger i så fall förbaskat nära vad som brukar kallas ett rakt blad. Det ger i det här fallet ett brett blad med en kraftigt uttalad buk och inte så mycket till spets. En form jag vanligen inte föredrar på mina knivar.**

Oftast är mina EDC-knivar något spetsigare och har inte lika breda blad. Men den här kanske överraskar mig positivt, vem vet? Hur som haver är  handtaget mycket bekvämt att hålla i så det finns åtminstone en bra grund att stå på. 

Jag återkommer med en rapport om hur den här fantasihästen kan mäta sig med andra djur i knivsamlingen.

QSP Knife

/ J - letar fabeldjur

* Min första personliga erfarenhet av den typen av lås kom från en Böker Speedlock från slutet av nittiotalet. 

** Även om jag förstås har ett antal med snarlik form, inte minst Two Sun Dynamo

#knivesandbikes #knivigtvarre 

Ny kniv - Sencut Borzam

Det finns budgetknivar och så finns det prisvärda knivar som känns som de borde kosta mer. Borzam från Sencut tillhör helt klart den kategorin. Den är välbyggd som den mesta som kommer från WE/Civivi/Sencut och ser därtill mycket bra ut. Eleganta övergripande linjer och man kan riktigt se på den att den passar i en mänsklig hand.

Sencut Borzam

Materialen är även de kompetenta utan att vara exklusiva. I bladet hittas 9Cr18MoV vilket är ett dugligt stål. Handtaget är gjort i G10 av god kvalitet som i det här fallet färgats grön. Gillar man inte det finns den även att tillgå i någon Kaki-nyans och svart. Skollorna hittas utanpå en stålram som är rejält lättad. 

Man bör vara medveten om att Borzam är en tämligen stor kniv. Den totala längden uppgår till strax under tjugoen centimeter, 209 mm. Av det står bladet för 88 mm. Vågen stannar på 122 g vilket inte är illa med tanke på det rejäla bladet. Eller förresten, det är mest höjden som är tilltagen, tjockleken är endast 3 mm vilket tillsammans med den höga slipfasen ger en kniv som skär riktigt väl kan jag avslöja redan i förväg. Jag har småtestat den om man nu kan säga så. 

Kniven öppnas med antingen de dubbelsidiga tumknopparna eller flipperfena om man inte föredrar två händer förstås. Låser gör den med en välgjord liner lock. 

Överlag känns det här som en mycket rejäl kniv för den som vill ha en arbetskompis som inte kostar skjortan. Jag återkommer med ett omdöme beträffande det. 

Sencut Knives

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Civivi Starflare

Att jag föll pladask för det här utseendet kanske den som följer mitt Instagramkonto förstår. Där dyker det nämligen med ojämna mellanrum upp en kniv som jag verkligen gillar i form av Spydercos Des Horn. Vad har den med den här skapelsen kallad Starflare från Civivi att göra?

Jämför ni utseendet förstår ni genast varför. Båda har distinkta Wharncliffe-blad och överlag en tydlig estetik som inkluderar linjer från handtaget som går igen i bladet. Någon kommenterade när jag lade upp en bild att de var lika och de måste tillstås. Men i samma andetag måste sägas att Starflare är ännu mer lik en kniv av Wimpff som för övrigt serieproduceras av Schweiziska Klötzli. Uppenbarligen har även Des Horn hämtat inspiration därifrån.

Det må vara hur det vill med den saken. Slutresultatet är i vilket fall som helst mycket slående. Det finns många små detaljer att undersöka på Starflare. 

Civivi Starflare

Men förutom de övergripande formerna och det mycket spetsiga bladet har knivarna inte mycket gemensamt. Jo, en sak till, de är båda mycket välgjorda. Civivi brukar vara duktiga på det här med "action"/handhavande men den här gången har de överträffat sig själva. Låset är ett exemplariskt utfört "button lock" och lager har aldrig varit mjukare tror jag. Förvisso har jag vant mig vid den känslan från det här företaget men den här kniven tar det hela ett steg längre. Det gör att kniven är extremt mjukt att båda öppna och stänga. 

Sedan är många detaljer precis som de skall, det gäller exempelvis hur allt är slipat och rundat. Det och proportionerna gör kniven riktigt bekväm att hålla i. Handtaget är 11,7 cm långt och hela kniven mäter strax över 20 cm totalt. Även clipet fungerar väl och tumknopparna hittas där de förvänats, bara för att nämna något. 

Sedan kommer vi till något ännu viktigare och det är att bladet är riktigt tunt bakom eggen så det skär förbaskat bra också. Sedan är det inte överdrivet tjockt från början heller för den delen, det mäter 3 mm till en längd av 84 mm. Så det är inte en riktigt liten kniv heller men vikten är låga 98 g. 

Den var snygg också, sade jag det?

Civivi Knives

/ J - nyknivsmyser

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Tekto Knives F3 Charlie

Det är alltid spännande med ett (för mig) nytt märke. Helt nya på marknaden är emellertid inte amerikanska Tekto Knives, de har funnits sedan 2013 står att läsa på hemsidan. Om jag förstod det hela rätt så var ett kompisgäng ute på en utflykt i Maine och var inte helt nöjda med hur delar av utrustningen, i form av knivar får man misstänka, presterade och beslutade att göra något åt det hela. Med tanke på att företaget delvis fokuserar på automatknivar i form av "OTFs" så kanske det var sådana som inte var tillfyllest. 

En manuell button lock signerad Tekto Knives

Hur som haver, den typen av knivar utgör fortfarande mer än halva sortimentet. Den andra halvan består för närvarande av tre olika fällknivsmodeller. Två som mer riktas mot EDC-segmentet även om en av dem säljs med argument om att den riktas mot militär och dylika verksamheter. 

Tekto Knives F3 Charlie

Ännu längre går man med den här modellen döpt till F3 Charlie. Den sägs vara framtagen för "high stakes tactical operations", det låter något det. Sådana formuleringar kan alltid diskuteras, kanske främst ur ett kulturellt perspektiv. Men i vilket fall som helst borde det utgöra grunden för en bra kniv för blandat friluftsliv tänkte jag. Väldigt få av mina utflykter i skog och mark kan räknas som "operations". 

F3 Charlie är en mycket imponerande kniv med sitt stora djärvt formade blad. Men trots det samt en bladlängd på nästan tio centimeter och en totallängd på tjugotre centimeter så väger kniven in under 130 g. Det är imponerande! Hur det går till ämnar jag gå in på i kommande recension. Där tänker jag även bena ut om de inledande intrycken har någon bäring. Redan efter några få minuter konstaterades nämligen att det finns rätt många saker jag gillar med den här kniven och några detaljer som kunde varit bättre eller som jag valt att utforma annorlunda. 

I övrigt kan det i korthet sägas att det är en kniv med ett blad i D2-stål som enligt uppgift är härdat så hårt som 60-62HRC. Det har sedan försetts med en svart ytbehandling. Bladet hålls på plats med hjälp av ett "button lock". Det rymliga handtaget baseras på en stålram som är försänkt i sidor av G10 som i det här fallet är gröna som synes. 

Jag ser fram emot att fördjupa bekantskapen med den här kniven!

Tekto Knives

/ J - letar nytt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Walrus

Den här gången blev det en lite enklare modell från QSP. Som rubriken redan skvallrat om kallas den här kniven Walrus. För mig är det ett tämligen ovanligt tillskott till samlingen då den kommer med en "trailing point" även kallad persiskt blad eller bara "upswept" på engelska. Av dem har jag inte särskilt många. 

Anledningen till det är att jag faktiskt inte är så förtjust i bladtypen. Orsaken är tvåfaldig. Dels uppskattar jag inte estetiken i stort och för det andra känns spetsen lite "undflyende" i många vardagliga situationer. Jag föredrar att hitta spetsen mer i linje med mitten av handtaget om man uttrycker det på det viset.  

Men ibland måste man kliva av den upptrampade stigen och sedan finns det fler än jag och säkert många som gillar den här typen av blad. 

Sedvanlig förpackning från QSP. Med följer även några klistermärken samt en ovanligt detaljerad produktbeskrivning som faktiskt föreställer den aktuella kniven

Att kniven tillhör de enklare i QSPs katalog märks främst på bladstålet som är D2 och smådetaljer som att clipet är av mindre komplicerat karaktär än på de lyxigare knivarna. 

Handtaget är annars gjort i rätt grov Micarta som dock är av god kvalitet och faktiskt ger riktigt bra fäste vad det verkar. Själva kniven är okomplicerat men av typen där ramen höjer sig något över handtagssidorna. Det bidrar till en rundare handtagsform. Den överraskar för övrigt genom att kännas extremt bra i hand redan från början. Det blir intressant att se om det intrycket kvarstår när man börjar arbeta med kniven. 

Det kan sägas att det är en tämligen rejäl kniv med ett blad på 8,6 cm och som mäter in på 206 mm totalt. Vikten hamnar på 119 gram. 

Vidare kan noteras att det är en dedikerad flipperkniv. Något som inte varit så vanligt på senare tid då många tillverkare premierat multipla öppningsmetoder, däribland QSP. 

QSP Walrus

Sammantaget är QSP Walrus en intressant kniv i mitt tycke, det trots placeringen på spetsen. Särskilt som den är exceptionellt mjuk i gången. Kullagren och detent-kulan är ytterst väl samtrimmade kan konstateras. Den ligger också bra i handen som sagt och det tillsammans utgör en bra grund för en kompetent fickkniv. En recension blir det förstås någon gång framåt. 

QSP Knife

/ J - letar knivar i nordliga vatten

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension CRKT Pilar IV

 

- bra har blivit bättre!

Ibland undrar  jag om jag är ett unikum och om det verkligen är bra. Det som fick mig att fundera kring det är formatet du möter här, den skrivna recensionen. En halvt utdöd konstart. Jag har nämligen googlat och inte hittat någon enda sådan som avhandlar CRKTs Pilar IV, trots att modellen funnits ett bra tag nu. Det betyder att jag  antingen är dålig på att söka eller att det inte finns. I vilket fall är det här ett försök att rätta till det missförhållandet. 

CRKT Pilar IV

För den initierade kniventusiasten behöver designern bakom Pilar IV ingen närmare presentation. Det är förstås vår käre södra nabo Jesper Voxnaes som formgivit såväl den här som de andra knivarna i serien. Som ordningsnumret upplyser om finns det tre tidigare versioner. Generellt kan förändringarna sammanfattas med att kniven vuxit över tid samt ändrat bladform. Originalet hade ett sheeps foot-blad som mätte sex centimeter och nu är bladet nästan uppe i åtta. 

Den kan nämnas att för den som tycker sig känna igen namnet "Pilar" så är det inte så konstigt då det var namnet på Hemmingways båt. Om jag inte missminner mig finns den fortfarande att beskåda i Havanna om du har vägarna förbi Kuba. 

Större, snyggare och bättre - Pilar IV

Kortversion: CRKT Pilar IV, det är inte bara ordningsnumren som vuxit utan även kniven och så även användningsområdena eller åtminstone har de blivit fler

Blad

Till skillnad från både Pilar och Pilar II, även kallad "Pilarge" som har sheepsfoot-blad hittades redan på Pilar III en något spetsigare form. Ett blad som möjligen kan beskrivas som en modifierad Wharncliffe. Det hade då vuxit till 7,5 cm. 

Den utvecklingen verkar nu ha nått sin fullbordan i och med att det här bladet är en clip point och att det mäter cirka 79 mm. Bladet har en höjd på 27 mm och en mycket distinkt klippt del av bladet som också fått en tydlig falskegg. Bladet har en kort rak egg och en uttalad buk, något som Voxnaes ofta inkluderar i sina alster. Överlag tycker jag att det är ett attraktivt blad och finishen är en trevlig satin. 

Märkningen är tämligen diskret den också med CRKTs logotyp på en sida och Voxnaes på den andra. Tacknämligt har de minskat storleken på sin font. Ett område inom vilket CRKT var notoriskt dåliga för att inte säga usla förr i tiden.  

En snygg clip point är ett gott försäljningsargument

CRKT har med den här kniven och några andra frångått sin stapelvara som är kinesiskt Cr8-stål. Istället används D2. Det är ett verktygsstål som ibland kallas "semi-rostfritt". Det vill säga det kan rosta men är tämligen motståndskraftigt mot korrosion trots allt. I övrigt kan det härdas rätt hårt och håller en egg någorlunda väl. 

Sedan får jag väl tillägga att jag inte tycker att CRKT är experter på härdning och värmebehandling rent generellt och detsamma gäller här. Det här stålet känns tämligen mjukt och håller inte skärpan riktigt lika bra som andra D2-varianter jag testat. Men det är mer av en känsla än något jag har exakta siffror på så ta det för vad det är. Sådant kan trots allt variera även från kniv till kniv. Men det är sant för det här specifika exemplaret. 

Bladet och för all del resten av kniven är designad av Voxnaes

Tjockleken är maffiga 3,8 millimeter och det är inte helt ovanligt för knivar designade av Voxnaes. Varför han vill ha så tjocka blad är jag lite osäker på. Möjligtvis är det en utseendefråga. Pilar IV hade inte behövt ha mer än 3 mm från början i mitt tycke. 

Men i gengäld hittas den tjockleken mest i bladryggen och vid ricasson då kniven har en tämligen hög flatslipning. Det tunnar ut stålet till 0,4-0,5 mm bakom eggen. 

På tal om egg så var den från fabrik en smula ojämn. Sedan har man från CRKTs sida misslyckats med att få till plunge line trots det stora urtaget. En bedrift i sig och resultatet blir att eggen blir assymetrisk kring hälen på bladet. Eggen är tjockare på en sida. Kniven var inte heller helt vass. Någorlunda duglig men inget att skriva hem om. 

Den här bladformen är mycket praktisk om än kanske något spetsig för somliga. Men spetsen är gengäld mycket bra. Den penetrerar det mesta som kan vara aktuellt. I en värld av plast är det dessvärre en mycket eftertraktad egenskap. Inte minst märker jag det på jobbet där det öppnas en del förpackningar. Något man inte gärna använder köksknivarna till. Även om jag från stund till annan ertappar någon kollega med att göra just det. 

Överlag fungerar Pilar IV till det mesta i EDC väg. Mycket tack vare att bladet blivit längre. Men i gengäld kan sägas att hade urtaget för fingret minskats eller avlägsnats så hade det funnits plats för väsentligt mycket mer tillgänglig egglängd i relation till handtagets storlek. 

Handtag

Egentligen tillhör Pilar IV en typ av knivar som jag inte gillar. De med en presentationssida och en markant låssida. Förutom att det ger ett assymetriskt utseende så ger de olika materialen även olika känsla mot handen och i de värsta fallen blir även balansen lidande. Det finns de knivar som upplevs som de har slagsida och vill kantra i handen. Så är inte fallet med den här kniven, tack och lov. 

Sedan blir en kniv med en stålsida och därtill en back-spacer i metall ingen lättviktare hur man än vrider och vänder på det. Men Pilar IV är inte gigantisk så vikten stannar ändå på 112 gram. Längden på handtaget är 10,8 cm, tjockleken 10,7 cm och höjden cirka 2,55 cm. 

Till skillnad från den första utgåvan av Pilar bjuder fyran på ett mycket rymligt handtag

Presentationssidan är gjord av G10 som i det här fallet är tämligen mesig. Den kunde vara något grövre för bättre fäste helt enkelt. Särskilt som det är ett material som har en tendens att bli slätare med åren. Mina äldsta kniv med G10-sidor har ett snorhalt handtag nu, läs Benchmade AFCK. 

Låssidan består som sagt av blästrat stål. En finish som emellertid är sympatisk i mitt tycke då den kontrasterar mot den blankare bladet. Jag har lite svårt för knivar som flyter ihop helt i nyanserna. 

Pilar IV är delvis öppen i ryggen med en back spacer i mässing

I ryggen hittas en överraskande färgklick i form av en back spacer gjord i mässing! Det minskar förvisso inte vikten men det känns ändå som en lyxig detalj. 

Det är också i den som det rymliga fånglinehålet återfinns. Ett fångline hål som tyvärr fått dominera över placeringen av clipet. Men å andra sidan behöver en kniv döpt efter en båt ett sådant hål. Är det någonstans en fästpunkt för kniven är välkommen så är det till sjöss. Risken att din dyrgrip försvinner med ett försmädligt plums är annars överhängande. 

Hela konstruktionen är skruvad med två skruvar per sida utöver pivotskruven. De är för övrigt fippligt små T6or. De kunde gott vara ett dimension grövre samt fått platta huvuden. Det finns andra knivmärken som klarar det i den här prisklassen.

Handtaget har i övrigt helt flata sidor utan rundning utöver en liten fasad kant runtom. Det skulle kunna gjort att kniven känts kantig. Men i det här fallet har Voxnaes lyckats riktigt väl. Pilar IV är en kniv som är mycket sympatisk att hålla i och även att arbeta med. 

Den här kniven bjuder på mååånga greppmöjligheter tack vare ett rymligt forward choil

De grepp som passar mig bäst på den här kniven

Men det får direkt sägas att det är förutsatt att du gillar "forward choils" det vill säga stora urtag i bladet gjorda för att placera ett pekfinger i. Gör du inte det och greppar kniven i ett vanligt hammargrepp med fingrarna bakom fingerskyddet så hamnar handen och därmed kontrollen mycket långt från själva eggen. För mig är det ett nästan oanvändbart grepp på den här kniven. Så i praktiken är greppmöjligheterna inte riktigt lika många som i teorin. 

I gengäld fungerar de som återstår på ett förträffligt vis. 

Öppning och lås

Det är inte ofta man stöter på en kniv i den här prisklassen med så snärtig öppning. I alla fall inte från CRKT. Själva öppningen sker via ett rymligt avlångt hål i bladet. Både form och placering får mer än godkänt. Kanten på hålet är inte bruten så den känns något vass men den ger i gengäld gott fäste så att tummen inte halkar.

Utöver tummetott kan även pekfingret användas på baksidan i ett pekfingersnärt för den som föredrar den metoden.

Bladhålet fungerar utmärkt för att öppna kniven

En annan detalj som inte fanns på originalet är kullager. Nu hittas IKBS-lager i kniven vilket bidrar till en sjutusan till fart. Särskilt som CRKT i det fallet lyckats trimma motståndet i detent-kulan till nära perfektion för att åstadkomma det resultatet. Kniven känns extremt "krispig" att öppna, det känns lite som att bryta spagetti att öppna Pilar IV. 

CRKT har fått till ramlåset riktigt bra

En fördjupning i presentationssidans G10-material underlättar åtkomst till låsarmen

På samma vis har man lyckats väl med låset. Tidigare har jag blandade upplevelser av låsfunktion från det här märket men på Pilar IV är det korrekt utfört. Det ger en stabil känsla och frånvaron av spel och glapp i bladet är påtaglig. 

Trots det är låsarmen lätt att släppa och tillgänligheten till den god. Nu förenklas konstruktionen av att materialet är stål vilket alltid är lättare att trimma än titan. Av samma skäl behövs inte översträckningsskydd och låsarmsförstärkningar. Men sammantaget ett mycket bra lås

Att bära

Mellanmjölk brukar man säga om saker i Sverige som är lite för lagom. Det kan sägas om hur den här kniven upplevs i fickan också. Det finns inget direkt att reta sig på, inga vassa flipperfenor eller hörn, bakänden är möjligen lite för spetsig men ändå inte så man irriterar sig på den. Vikten är inte direkt avskräckande och clipet fungerar dugligt. Men Pilar IV är heller ingen kung i vare sig fickan eller i baren.

Ett enkelt clip i fjäderstål

Pilar IV kommer med ett så kallat deep ride-clip, gjort för att kniven skall sitta djupt var än den vilar. Men nu gör kniven inte det ändå eftersom Voxnaes ville inkludera ett mycket väl tilltaget fånglinehål. Det tvingar positionen på clipet till en annan plats på handtaget och resultatet blir en kniv som sticker upp en bit ur fickan. 

I fickan syns rätt mycket kniv för att inte vara större än vad den är

Clipet är en ordinär variant gjord av ett stycke stansat fjäderstål med ett hål i för att göra det möjligt att komma åt de två T6-skruvar som det är fäst med. De är förtjänstfullt försänkta i själva clipet och det i sin tur i metallen på låssidan. Det ökar det tillgängliga utrymmet under clipet för att ge plats åt tjockare tyg samtidigt som det minskar risken att materialet skall fastna när kniven dras eller stoppas undan. 

Däremot kan det inte flyttas någonstans. Exempelvis inte till vänster sida vilket gör att vänsterhänta icke göre sig besvär med att skaffa den här kniven. Det tycker jag är lite svagt. 

Sammanfattningsvis

Trots att allt inte är enbart rosendoftande så blev det här tämligen snabbt en av mina favoritknivar från CRKT. Åtminstone i den här prisklassen. CRKT har nämligen tidigare gjort misstaget att när de uppgraderat någon av sina modeller från 8Cr-stål till exempelvis D2 har de hissat priset till närmast fåniga nivåer för att kompensera. Så är inte fallet med den här kniven. Riktpriset är på hemsidan är sjuttiofem dollar. I Europa kan den fås från ca 900 kr beroende på inköpsställe. 

Därtill är Pilar IV en tämligen välbyggd historia. Några små smolk i glädjebägaren finns ändå som att pivotskruven envisas med att skruva upp sig. Något som en liten droppe Loc-Tite förvisso tog hand om. 

CRKT Pilar IV är ingen oäven EDC-kniv med tämligen allroundbetonade egenskaper

Sedan är jag egentligen är jag inte förtjust i handtag som har sidor gjorda i två olika material som nämndes tidigare. Fast skall man gå tillväga på det viset och därtill göra låssidan i stål är det  här ett exempel på när det är väl utfört. Balansen och känslan i kniven är nämligen god. Trots materialvalet får jag väl säga. Ännu bättre hade varit om man gömt den uttunnade delen av låsarmen på insidan av handtaget. 

I fickan är kniven sisådär, inte dålig - det vore att ta i men heller inte i topp. Clipet är fövisso av deep ride-typ men tyvärr är inte resten av kniven det då man envisas med att ha ett stort hål för fånglina. Men det kanske är tvunget på en kniv döpt efter en båt?

Ergonomisk succé eller inte, det beror på användarens inställning till "choils". Används det är kniven mycket bra, annars inte alls. Detsamma kan sägas om sättet att öppna kniven. Endera gillar du bladhål eller inte. I vilket fall är den här varianten mycket väl fungerande. 

Pilar IV, en mycket ergonomisk kniv om du gillar "choils" vill säga

Sedan ser bladet på Pilar IV närmast ut som ett litet Bowie-knivsblad vilket för mig är ett försäljningsargument. Mest för att det är snyggt. På köpet får du en bra spets både på din kniv och kanske i tillvaron? 

Columbia River Knives and Tool

Specifikation:

Längd utfälld: 186 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 112 g

Bladlängd: 78 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: D2

Handtag: stål/G10

Lås: frame lock

Producerad av: CRKT, tillverkad i Kina

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre