Friday EDC CLI "Tactical Practical"

It is often said that honesty lasts the longest. Or it is just a proverb, and the content of the statement can be analysed, and its truthfulness can also be discussed. But the meaning itself is nice in any case, as it reflects a desire for the truth to prevail.

With that in mind, I have a confession to make. This is not today's "EDC" at all. It is something from a couple of weeks ago! The truth is simply that this is a prime example of recycling. I wore this particular combination one Friday on the way to the VAIS cottage and the throwing arena there. That is where VXO Sportthrowing is found.

But recycling is still a concept that feels modern. You can handle the truth a little bit as you like, it seems. At least that applies to big and famous politicians who say whatever they want. At the same time, recycling is really in fashion. So a couple of pictures from Instagram will form the basis for today's post.

Fredags-EDC CLI "Practical Tactical"

The knives in the picture are a delightful mix. The throwing knife that borders on a bo shuriken is a Spike DC from Tacticaledged.Dojo. It is used quite a lot in throwing these days as a fun detail. I pull and throw it from the case. Obviously not competition training, but fun nonetheless.

The folding knife is the extremely solid Counter Point from Cold Steel. A knife I have reviewed, you can find the post here. Then I happened to be wearing one of the few "neck knives" I actually carry that way. The knife is the Fred Perrin-designed classic La Griffe. As always, there is a Victorinox of some kind in the bag. This day, the model was a Spartan. 

The blade shapes of the knives differ significantly. A narrow dagger without edges, a wide dagger/bayonet with only one edge and a chisel ground Wharncliffe

But this Friday I will, just like the day I wore this particular combination, head for the VAIS cottage and the throwing lanes there. Now it's almost training time. Competitions are coming up soon, so I intend to prepare for that. There is a lot to learn and improve on as I compete in all three basic disciplines: axe, knife and No Spin.

Hope you have a good Friday, friends!

/ J - the honest thrower

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CLI

Ibland brukar det hävdas att ärlighet varar längst. Eller så är det bara ett ordspråk och innehållet i påståendet kan analyseras och även dess sanningshalt diskuteras. Men själva innebörden är fin i vilket fall som helst då den reflekterar en önskan om att sanningen skall segra.

Med det i åtanke har jag en bekännelse att göra. Det här är inte alls dagens "EDC". Det är något från ett par veckor sedan! Sanningen är helt enkelt att det här är exmpel på återbruk. Jag bar just den här kombinationen en fredag på vägen till VAIS-torpet och kastbanan där. Det är nämligen där Växjö Sportkastning huserar.

Men greppet känns ändå som det ligger i tiden. Sanningen kan man hantera lite som man vill verkar det som. Åtminstone gäller det stora och kända politiker som säger lite vad de vill. Samtidigt är återbruk/recycling verkligen i tiden. Så ett par bilder från Instagram får utgöra basen för dagens inlägg.

Fredags-EDC CLI "Practical Tactical"

Knivarna på bilden är en salig blandning. Kastkniven som gränsar till en bo shuriken är en Spike DC från TacticalEdged.Dojo. Den används rätt flitigt i kastningen numera som en kul detalj. Jag drar och kastar den från fodralet. Uppenbarligen ingen tävlingsträning men roligt ändå. 

Fällkniven är den synnerligen stabila Counter Point från Cold Steel. En kniv jag recenserat tidigare. Sedan råkade jag ha på mig en av de få "neck knives" jag faktiskt bär på det viset. Kniven är den Fred Perrin-designade klassikern La Griffe. I väskan hittas som alltid en Victorinox av något slag. Den här dagen var modellen en Spartan. 

Bladformerna på knivarna skiljer sig markant åt. En smal dolk utan eggar, en bred dolk/bajonett med endast en egg och en mejselslipad Wharncliffe

Fast den här fredagen skall kosan, precis som dagen jag bar just den här kombinationen, styras mot VAIS-torpet och kastbanorna där. Nu är det snart träningsdags. Det nalkas tävlingar inom kort för det ämnar jag förbereda mig. Det är mycket som skall läras och bättras på då jag ställer upp i alla tre grunddisciplinerna yxa, kniv och No Spin. 

Hoppas ni får en bra fredag go' vänner!

/ J - den ärliga kastaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review SRM 259L Medal

  -  a hit

The most exciting thing about following a knife brand from the beginning is seeing how they grow. If they do, of course. But what is meant is not primarily sales success but how the products evolve. A clear such development can be seen with the current SRM Knives, which are certainly not new to the market, but as a brand developed from SanRenMu.

SRM's first models were not bad in any way; on the contrary, several of them I have reviewed are really good.* But there is no denying that this knife feels a bit more advanced despite some similarities when it comes to the lock and clip, for example.

With that said, I would like to present my view of the Model 259 Medal

SRM 259L Medal

The first impression was that the SRM Medal was nice to look at. It looked small, light and agile. If you add to that the low weight and a blade that looked competent and versatile, there were all the conditions for a really good knife. Perhaps to be considered as another contender in the "Bug Out" class.

In fact, all of the above turned out to be true! This knife is all that, and to that should be added an exceptionally good handling. This is a damn nice EDC knif,e which is consistently reflected in the design and construction.

Medal is a lightweight knife aimed at EDC use

Short Version: The SRM 259L Medal is a knife where most things are done correctly. It is light, well-balanced, easy to handle, cuts well and has good ergonomics.

Blade

If one is to believe the presentation texts of this knife, it has what is sometimes referred to as a

"reverse tanto". I don't really agree with that, as I believe it is more of a modified Wharncliffe in that the edge has a slight curvature. If it had been straight, the epithet would have disappeared.

The length of the blade amounts to 81-82 mm, depending on how you measure. The finish is a simple satin with exemplary discreet marking. The logo is shrunk and thus tasteful, and on the opposite side, there is some text, but in an extremely small format. Good!

Another bonus with the blade is that SRM has provided it with a fairly discreet and angled ricasso, which both helps to keep your thumbs away from what you are cutting and provides space for a sharpening coil, which in turn makes it easier to resharpen the knife without the edge turning into a sledgehammer. It also feels well thought out.

Medal has got a rather aggressive, modified Wharncliffe

The blade is fully flat ground from a relatively modest blade thickness of 2.6 mm. The height of the blade is 25-20 mm before the back slopes down towards the distinctive tip. The thickness of the blade behind the edge is about 0.4 mm. Already here we are talking about good conditions for a knife that cuts well. In addition to that, the factory edge was excellent - smooth and sharp.

The steel in the flat-ground blade is 14C28N

Using the Medal is as pleasant as the basic specifications suggest. The tip is not only sharp but also really thin, which makes it excellent for small, piquant tasks. It's not something you'll mess with, so if you know you want to open paint cans with your knife, you should look at something else. But for everything else you need a sharp tip for, it's excellent with its good penetration ability. Something, at least, I appreciate in a good EDC knife.

Then the Medal cuts very well. The cardboard test is always present, and there it is the resistance that is something to reflect on. If a knife doesn't go through that material, it's bad! But here it goes very easily, and it's not until I cut double-walled cardboard in the wrong direction that I notice anything at all. That's when ergonomics also starts to come into play in the equation. Something I noticed when, after buying a new computer and monitor, I had some cardboard to process. 

Medal is a knife that is also often my work knife. Yes, besides the kitchen knives. It is the knife that has recently had to open all the countless packages that surround everything in a professional kitchen. Especially when deliveries arrive on Mondays, there is a lot of that stuff. Tough plastic, nylon straps and of course, more cardboard.

Medal also works well in wood, although it may not be my first choice for a camping trip. That said, the knife does not make a fool of itself in any way. 

Handle

Medal has a handle in aluminium that is grey anodised in this version. On the outside of them are panels of wood, in this case, ebony. The work is very well done with nice transitions between the materials. The good impression is reinforced by the fact that the sides are curved, which in turn also makes the knife more comfortable to hold than if it had flat sides.

A well-shaped aluminium handle with wooden panels

The construction is well thought out with two aluminium sides and a partially open back. There is a partial back space, and of course, the "house" itself that houses the lock. A construction that SRM uses to stiffen up its locks with a transverse bolt, even though in this case it was hardly needed.

In the back spacer, a bolt has been cleverly hidden for those who want to attach a lanyard to their knife. It has been given a different colour that is also found in the collar around the pivot screw. The sides are assembled with screws in size T6. Partly one at the back that holds both the sides and the panels together, and one that only holds the wood in place. The clip does not need any screws in this version. In addition, there is, of course, an adjustable pivot screw in size T8. 

The back is partially open, but there is a plate over the lock and a back spacer that hides a lanyard attachment point.

The aluminium has, in addition to the pockets that house the wooden panels, also a slight bore, which makes them a bit lighter. It also gives a good balance, so even though the blade is thin and therefore very light, the balance point is just behind the locking bolt. So fairly neutral with a light rear weight, which makes the knife nimble and lively to handle. 

In the hand, the Medal is very comfortable; the only thing that prevents it from receiving the highest rating is its size.

The handle is quite simply designed with a small finger guard and a bulge in the middle. This, together with the curved sides, gives as comfortable a handle as it can be in this size. It is not large enough to get the highest score. But at the same time, it is excellent in its class with enough length for all fingers to fit in a solid hammer grip.

Even in a sabre grip, the Medal is good, but here you can feel the back end of the clip a little. But it's not much, and so was SRM's little clip-finesse if it bothers you. I'll come back to that.

The simple but still functional shape means that this knife works well in all grips. Two details that contribute to this are the cover plate over the lock, which provides a larger contact surface against the hand, and the nicely rounded insides of the blade groove. When a knife pivots in the hand, of course, the pressure against the thumb crease and not least against the little finger increases, and then it's good if there's nothing sharp there and it doesn't here. 

Opening and Lock

Besides the fact that you can, of course, open this knife with two hands if you wish, it is, of course, a knife intended to be opened with thumb studs. They are barrel-shaped but with a "pyramid tip" and just high enough to function well without being in the way. In addition, they are optimally placed. Far enough out from the handle to be easily accessible and high enough to provide a grip. But it is even better when the blade is out, and they almost disappear from the cutting angles.

Then, as with all knives with this type of lock, the knife can be opened as well as closed using it. I can say that this is especially true in this case.

The shape and placement of the thumb studs, especially when the knife is open, are exemplary.

In addition, it can be added that Medal offers an extremely smooth action. The blade runs on ball bearings, which today is almost more the rule than the exception. But to that, it should be added that in addition to the blade swinging completely freely without friction when the lock is released, the springs in the lock construction help to "suck in" the blade the last bit. The fine-tuning in spring tension makes the knife almost feel like an automatic knife when it comes to closing the knife. It is not entirely easy to achieve.

This version of a cross-bar lock is called the Ambi Lock and is found sitting in a steel cassette

The lock is what SRM has chosen to call the Ambi lock. It is simply their interpretation of an "Axis" type lock, i.e. a lock equipped with a transverse bolt that locks by laying over a heel milled out of the base of the blade. A familiar solution by now, as many brands use it. However, it can be said that this is one of the better versions I know of.

The bolt is stable laterally, which gives a good feel and makes the lock feel as solid as it is. Then it is very easy to release, and it locks with one hundred per cent security. There is also no tendency for play in the blade in any direction.

Then I can add that for those who are wondering, yes, this lock also contains "Omega" springs, but I have never experienced any of them breaking. Not on knives from SRM, but actually not from anyone else either. It can happen, but I argue that the risk is exaggerated.

To Carry

The handle is 108 mm long and 12.5 mm thick, a very manageable size in a pocket. This is especially true as the knife is not high and lacks protruding parts such as flippers and the like. The thumb studs have been kept low enough that they do not catch on anything unnecessarily.

SRM's own Ambi Clip is still really good

The sides are very smooth and softly rounded, which, together with the excellent clip, makes this knife a real highlight in the pocket. Easy to draw and just as easy to put away.

The clip is SRM's potent "Ambi-Clip". An invention I described in detail earlier, but for those of you who don't know, it is a clip that can be repositioned or removed without tools. Just pinch it together, whereupon a couple of lugs release inside the handle, and then the clip is pulled straight out, backwards. That's what I meant earlier when I talked about ergonomics. The clip can be removed in a matter of seconds.

All in all, this makes the Medal a real pocket knife with an emphasis on "pocket". 

To Conclude

With the Medal, SRM has created what I think is an excellent EDC knife/pocket knife or whatever you want to call it. The basis is a competent blade with a fairly bold shape and a simple but functionally shaped handle.

Then it doesn't hurt that it is just as pleasant to carry. As I usually say, a folding knife spends most of its time in the pocket. Therefore, it should be comfortable to carry, preferably light and softly shaped so that it doesn't chafe, and so easy to pull out and put away. All of this fits the Medal.

Medal is a really good pocket/EDC knife with no real flaws

But the main advantages are, of course, that the knife cuts really well and that the knife, for its size, has good ergonomics. Perhaps someone may experience it as slippery if you prefer knives with a lot of grip in the handles. Especially since the grooves that are on both the back and finger side of the handle are mostly cosmetic.

An extra bonus is the excellent handling with a lightning-fast opening and closing. 

In addition, the clip is one of the better ones on the market. The function is really good, and then there is the added bonus that it can be handled without tools. There is nothing more to say about that part.

You could possibly add that the knife looks good, in my opinion, with good proportions and elegant wooden panels on the sides. Well, that's exactly it, Medal also exudes quality when it comes to build quality. It is felt in the lock, visible in the centred blade, noticeable in the fit between the materials and it is spiced up with details such as a hidden lanyard hole and a small touch with a couple of discreet pops of colour.

Medal by a lake on an early autumn morning

In other words, it can be stated that I think the SRM Medal is a really good knife! There are not many parameters where it cannot compete. Especially not as the price is currently around 60-75€ here in Europe. For that price, this is a bargain! Don't miss out on this knife. 

SRM Knives

Specifications:

Length Overall: 193 mm

Length Folded: 108 mm

Weight: 75 g

Blade Length: 81 mm

Blade Thickness: 2,6 mm

Blade Steel: 14C28N

Handle: Aluminium/Wood (Ebony)

Lock: Ambi lock

Produced by: SRM Knives, made in China

/ J - very pleased

* These include, for example, the 7228L Rubik or their then flagship Asika.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - Cretace Ares

For a long time, I have been looking for a good OTF knife. What I was looking for was a Chinese-made piece in decent materials, as I don't want to pay what Microtech, for example, charges in Europe. I simply don't think they are anywhere near being worth it.*

But then this brand, unknown to me, appeared. They call themselves Cretace, and the model is called Ares.

Cretace Ares

The first thing that is special about this knife is that it is not a copy of anything, which was my first requirement. The shapes are not completely unique, but they never are on OTF knives as they have to be based on some kind of rectangular box shape to house the blade. This means that many of them look confusingly similar.

Here, the box/handle is made of 606 aluminium with all edges and corners nicely rounded. In the handle, you will then find a "window" made of Ultem. It shows the interior of the knife. So, for those who don't know how a knife like this works, the spring can be studied from the outside. The spring kicks with some force without being the hardest on the market.

The entire knife is 21 cm long, of which the handle accounts for 12 cm and the blade 9 cm. Not exactly small, in other words. The factory edge gets approved, and so does the steel, which is N690. A fully usable medium steel. In this version, the knife has a blade with a tanto tip, but it is also available as a regular drop point.

A well-built knife with a 6061 aluminium handle, N690 blade and titanium clip

An extra luxurious detail is that the clip is made of TC4 titanium, which has also been anodised to resemble the gold anodised screws that hold the knife together. They, in turn, match the Ultem inlay. It gives a well-thought-out expression.

Overall, the knife feels very solid, and for the price, it is a bargain. I can reveal that the play in the blade is almost non-existent. Something that usually characterises a good OTF. In fact, less than the last Microtech knife I handled. In addition, the sound is very satisfying, a dull "click" without the ringing that can sometimes accompany simpler knives in the category.

There will be more features with this knife, be sure!

/ J - listens to a "klack"

* This also applies to some other well-known brands such as Benchmade, Heretic, Kershaw, etc. The knife type is not cheap to begin with, and with the current surcharges, the final price in Europe is outrageous in my opinion.

Ny kniv - Cretace Ares

Under en längre tid har jag varit på jakt efter en bra OTF-kniv. Det jag sökte var en Kina-tillverkad pjäs i dugliga material då jag inte har lust att betala vad exempelvis Microtech betingar i Europa. Jag anser helt enkelt inte att de är i närheten av att vara prisvärda.* 

Men så dök det här för mig okända märket upp. Cretace kallar de sig och modellen heter Ares. 

Cretace Ares

Det första som är speciellt med den här kniven är att det inte är en kopia av någonting vilket var mitt första krav. Helt unika är inte formerna men det är aldrig OTF-knivar då de måste utgå från någon form av rektangulär lådform för att kunna härbergera bladet. Det ger att många av dem ser förvillande lika ut. 

Här är lådan/handtaget gjort av 6061-aluminium med alla kanter och hörn fint rundade. I handtaget hittas sedan ett "fönster" gjort av Ultem. Det visar interiören av kniven. Så för de som inte vet hur en sådan här kniv fungerar kan fjädern studeras från utsidan. Det är för övrigt bra snärt i den utan att för den del tillhöra de allra hårdaste. 

Hela kniven är 21 cm lång varav handtaget står för 12 cm och bladet 9 cm. Inte helt litet med andra ord. Fabrikseggen får godkänt och det får även stålet som är N690. Ett fullt gångbart mediumstål. I den här versionen har kniven ett blad med tantospets men den finns även att få med en vanlig drop point. 

En välbyggd kniv med handtag av 6061-aluminium, blad i N690 och clip av titan

En extra lyxig detalj är att clipet är gjort i TC4-titan som dessutom fått en anodisering som påminner om de guleloxerade skruvarna som håller samman kniven. De i sin tur matchar Ultem-intarsian. Det ger ett genomtänkt uttryck. 

Överlag känns kniven mycket gedigen och för priset är den ett fynd. Jag kan nämligen avslöja att glappet i bladet är närmast obefintligt. Något som brukar känneteckna en god OTF. Faktiskt mindre än på den sista Microtech-kniven jag hanterade. Därtill är ljudet mycket tillfredsställande, ett dovt "klack" utan det ringande som ibland kan ackompanjera enklare knivar i kategorin. 

Det lär bli fler inslag med den här kniven, var så säkra!

/ J - lyssnar till ett "klack"


* Det gäller även en del andra kända märken som Benchmade, Heretic, Kershaw med flera. Knivtypen är inte billig från början och med de pålagor som är aktuella blir slutpriset hutlöst enligt mig. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Picture of the Day No 287 "Also an EDC"

What I have on my person may differ a little from most people's "EDC". This is, among other things, what I will be carrying today. The fact is that these are, without a doubt, the knives that are used the most in terms of hours. Or is there anyone who beats the sixty hours I used my throwing knives last month?

I have decided to spend the afternoon throwing knives. The weather is the deciding factor at the moment. It's important to get out while you can, as all adults told you when you were little. Back then, I thought they were stupid. Now I know better. After the sun comes rain. At least if you live in the area of ​​Växjö like me. One of Sweden's rainiest cities in fierce competition with Borås. People from southern Europe and California won't understand what I'm talking about.

But Tuesday has come in all it's supergray november splendor, and I have half the day off. So I will soon be headed to the VAIS cottage in Fylleryds-forest, where Växjö Sportkastning (Växjö Sports Throwing) and I are now based.

"Also an EDC"

In the picture you see, in addition to a folding knife from Civivi, a throwing knife from Zitoon Knives. The pocket knife is called Clingman and is a small thing that can possibly be sorted into the "modern traditionals" category, even though it is more modern than traditional in my opinion. Micarta handle, a recurve clip point blade in Nitro-V, a liner lock and then the package is rounded off with a milled titanium clip. Not bad for a fairly cheap knife.

The other knife has got new "clothes" in the form of my latest leather sheath. It is made to be carried mostly for cross-draws with the right hand, but can also be carried as a "scout carry" at the lower back. I also put simple leather pads on the handle to improve the grip when it is to be drawn quickly. Throwing knives should never have any more advanced material in the handle; it can be added. They simply break.

The model is made with the same silhouette as a Fairbairn Sykes commando dagger and is a tribute to those who fell on D-Day. The name is therefore Dague commémorative. A knife that is excellent for half-spin techniques in particular, but also works excellently for rotational throwing.

/ J - soon on my way...

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - FKW Cross

Det finns inte så många av dem på marknaden, högkvalitativa stiletter gjorda i bra material. I alla fall inte några som inte kostar skjortan. Letar du däremot bland customtillverkare finns förstås många att tillgå. Men för oss vanliga dödliga är det svårare att hitta alternativ,. Men här är en av dem kallad Cross från FKW - Fort Knife Works.

Fort Knife Works Cross

Om det är en begränsad upplaga eller ej låter jag vara osagt men de är numrerade och det här råkar vara 1030/1200. 

Materialet i skollorna är aluminium och kniven kan fås med eller utan bolster. Cross har en totalvikt på  på 132 g. Rätt mycket för att tillhöra en så slank kniv men  ramen är  rejäl och av stål. På baksidan hittas ett clip som dock inte kan flyttas och som för ovanlighets skull är ett toppmonterat deep ride-clip. Mest beror det nog på handtagsformen. Det för dock det goda med sig att ergonomin är god. 

En stilett med ett blad i M390 tillhör inte vanligheterna

På andra sidan hittas en glidsäkring samt den korsformade aktiveringsknapp som givit kniven dess namn. Bladet drivs av en spiralfjäder och är mediumsnabb om det kan uttryckas på det viset. Inte någon av de kvickaste men i gengäld är det absolut inget glapp i bladet. Låset är givet konstruktionen ett button/plunge lock. 

Bladet är strax över nio centimeter långt, 91 mm och gjort av så fint stål som M390. Knivens totalängd är 21,5 cm. 

Överlag en snygg och mycket bälbyggd kniv för under hundra Euro. 

/ J - gillar stiletter

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Buster FG

Det finns inget diskret sätt att uttrycka det, Buster FG är en förbaskat stor fällkniv! Den ko mer från  Civivi och är designad av Snecx Tan. Något som kan anas dels på likheten med en annan modell från Civivi kallad Vision FG och dels på den på ryggen uppstickande låsarmen som är typiskt för "Super Lock". En låsvariant utvecklad av Snecx själv.

Civivi Buster FG

En markant skillnad mellan modellerna är dock storleken. Där Vision är en normalstor EDC-kniv så är det här en bjässe. Eller vad sägs om en kniv som mäter fjorton centimeter i fickan och med en totallängd som närmar sig tjugofem centimeter utfälld? Mer exakt 245 mm varav bladet utgör 107 mm. 

Det är med andra ord en gigantvariant av en Sheepsfoot som uppenbarar sig när kniven öppnas. Stålet som används är tyskt Nitro-V. 

Kniven är relativt lätt för att vara så stor men det går inte att trolla bort den ingående mängden stål  i bladet varpå vikten ändå hamnar på 176 g. Buster FG är dock mycket välbalanserad så grammen känns något mindre än vad de borde. 

I öppet läge avslöjas ett av de största Sheepsfoot-blad jag sett

Handtagsmaterialet är i det här utförandet grön linne-Micarta. Vad finns mer att tillägga? Jo, att kniven har exceptionellt mjuk gång. Något som vi förvisso är bortskämda med från Civivi. Men här får god byggkvalitet hjälp av keramiska kullager och inte minst fysik. Ett tung blad och ett lätthanterat lås gör att det här är en veritabel fingergiljotin. Det gäller att hålla bort fingertopparna när man stänger kniven. 

Det kan också sägas att kniven kan öppnas och stängas med låsfunktionen förutom tumknopparna som annars är tänkta för det. 

Överlag är det här en rätt djärv design som understryks av de tilltagna måtten. Nu skall den bara användas också så återkommer jag med en rapport om hur det utföll. Om jag nu kan behålla fingertopparna vill säga. 

Civivi Knives

/ J - slår på stort

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXLV "Colour"

Ett desperat försök gjordes att addera lite färg till en annars genomgrå dag. Det färglösa hittas inte bara ute, utan även inne och inte  minst i sinne. Men det går över det också. Det är i alla fall vad min psykolog säger. 

Själv misstänker jag att det tillfrisknandet skulle må lite bättre av sol. Sådär som det var för någon vecka sedan. Och får jag  inte sol vill jag i alla fall ha uppehållsväder, särskilt vill jag  ha det på söndag. Det finns en orsak till det. Då har nämligen VAIS nya sektion Växjö Sportkastning en pröva på dag uppe vid VAIS-torpet i Växjö. 

Alla som vill är välkomna till en liten  förevisning av kniv och yxkastning i lite olika varianter. Sedan får man förstås pröva lyckan själv också. 

För instruktionerna står undertecknad. Nu har jag förstått att man skall skryta om sina meriter på internet så jag får väl åtminstone säga att jag har några VM-medaljer varav en guld och är flerfaldig svensk mästare i No Spin. Vid sidan av det tillkommer en rad medaljer även i rotationskastning och numera till och med i yxa. Så något borde jag väl kunna visa. 

"Colour"

Färgen jag försökte addera till tillvaron består av knivar från ett av mina favoritmärken QSP som är represensenterade av den fällbara versionen av Canary, här med handtagssidor av Ultem. Det är en väldigt speciell form av "rymd"-plast med den speciella egenheten att den till skillnad från vanlig plast återfår formen om den utsätts för hög värme. Till en viss gräns får väl tilläggas i fall någon gör ett försök henmma. Smältes den till en boll lär den inte återgå till att vara ett knivhandtag. 

Tillsammans med den hittas den splitternya lilla dolken som döpts till Beetle. Ficklampan är någon billig no-name-historia från Lidl tror jag. Den fungerade märkligt nog alldeles utmärkt till att rota fram mina läderarbetssaker från en annars mörk bod. Det var nog dagens insats vad den beträffar. 

Själv har jag vissa planer på att försöka använda nyss nämnda attiraljer för att åstadkomma ett läderfodral till en av mina kastknivar. Fina kastknivar levereras nämligen utan dylika och just i det här fallet vill jag ha något som går att dra och kasta direkt ifrån passande en Zitoon Dague Commemorativé. 

Det återstår att se vad orken räcker till men vi synes i etern go´ vänner!

/ J - sliten

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXLIV

Fredag igen. För de flesta inklusive mig innebär det mest jobb. Den här texten författas på lunchrasten helt enkelt. Idag har jag bjudit på Fish 'n'n Chips med remoulad-sås. Den verkade uppskattad så det får jag vara nöjd med. 

I övrigt tänkte jag mig nog en runda till kastbanan i eftermiddag. Det har inte kastats mer än en gång efter avklarat SM. Det har funnits annat att göra helt enkelt. Men nu bjuder vädret på en bonusdag då det egentligen skulle regnat men inte gör det. Jag ser det som ett tecken. Knivkastningen blir mest ett alibi så jag verkligen kommer ut och får lite frisk luft. En termos kaffe får allt följa med. 

Det är förresten därför jag har den stora kniven i väskan. Den är tänkt att användas för att "frisera" uppflisade kasttavlor med. 

"CS" Som synes Cold Steel i fickan respektive väskan idag. 

Knivarna är som synes ett par från Cold Steel. En är av knivvärldens bästa doldisar, nämligen Hold Out III. Det har det mesta en liten fickkniv skall. Den är grym helt enkelt. Nästan lika häftig fast ungefär lika smidig som en tegelsten, om än en rätt lätt tegelsten, är SR1 Lite. "Lite" skall mest ses i relation till sin ännu häftigare kusin med bättre material och förstås, mer tilltagen vikt. Även den här kniven väger in kring två  hekto eller strax därunder. 

/ J - säger TGIF!

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Two Sun TS492

Somliga knivar ser bra ut på bilder. TS492 från Two Sun är en sådan. Nu ser den för all del rätt ok ut även i verkligheten. Som vanligt med knivar från det här märket är precisionen i tillverkningen mycket hög. Ibland är den mer än så. Det är mycket sällan jag köpt något från dem som inte varit bra. 

En kniv som är en orgie i titan och kolfiber

Designer bakom den här kniven kallar sig Utilizator och har gjort ett gott arbete. Sånär som på ett par detaljer kan tilläggas. Kniven är mycket attraktiv på ett halvbrutalt sätt, vilket var det som lockade mig att lägga ett bud på eBay. 

Men handtaget passar inte riktigt mänskliga händer. I alla fall inte dem med vanliga proportioner. Det är för stort, särskilt gäller det fördjupningen för pekfingret. Hur man än greppar kniven blir det bara nästan rätt. Det går att delvis kompensera för det men mer om det vid annat tillfälle. 

Two Sun TS492

Materialen som använts är titan som hittas i både bolster, ram, back-spacern och i clipet. Utanpå det hittas sidor i högklassig kolfiber som satts på plats med mycket hög precision. Hela kniven utstrålar god finish för övrigt. 

Det gäller låset som är ett ramlås eller kanske skall det kallas ett "bolster lock" då inte hela låsarmen är synlig. Även öppningen känns solid. Bladet löper på kullager och kan öppnas både via överdimensionerade tumknoppar som en front flipper. 

Stålet som använts är en sentida klassiker om man kan säga så, det är 14C28N. Inte det lyxigaste men gångbart. Längden på bladet är 94 mm med en tjocklek på 3,7 mm. Knivens totallängd är 219 mm. Med andra ord är den inte helt liten. Särskilt inte som den är 16 mm tjock. 

Det gör att den även känns i en ficka. Särskilt som den väger in på 160 gram. Men överlag är det en sympatisk bekantskap. TS492 känns mycket gedigen och är välbyggd och bjuder på mycket material för pengarna. 

/ J - kisar mot solarna

#knivesandbikes #knivigtvarre

Friday EDC CXLIII "Pocket Kings"

Another Friday is here—a good one, it seems. The weather is sunny, the work day is going smoothly, and, most importantly, I feel "sunny." 

The day will be mostly spent working and then taking it easy and doing some crafting at home. There will be a little extra luxury in the way of cooking as my dear wife and I are celebrating our engagement anniversary. It will be beef fillet and some kind of herb butter and probably some variation of baked root vegetables to go with it. But I haven't thought of that yet. 

At work, I have just been treated to classic Swedish "kalops". It's a take on a beef stew. Prepared with care, a splash of wine, lots of allspice, and a pile of bay leaves.

"Pocket Kings"

When you are working in a professional kitchen that involves a lot of opening, not least tough plastic packaging and the like, it is good to have a sturdy knife with you. Ferramonster Glideman is one of those. A relatively new acquaintance for me, as the brand has not been on the market for a very long time. At least not that I know of.

But this is my first encounter with it and it is a genuinely positive one. The knife is both well-built and, above all, well thought out. There are several details that are sometimes missed, but this knife excels in those areas. Soon, I will develop that idea somewhat in a review.

Then you can't forget a classic Victorinox. They are simply never wrong. Extremely practical and easy to carry. This happens to be a Pioneer. The golden color comes from the fact that it is the 2019 limited edition.

Together they are phenomenal, so I chose to call the picture "Pocket Kings". The English is mostly because most of my followers are from the rest of the world, not Sweden. I had a Swedish reader who wondered a little about the choice of language.

/ J - in Friday-mode

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXXIX "Monstret och knäppgöken"

Jag måste testa i alla fall. Det var tanken bakom att försöka bära det här monstret till kniv som "EDC" i några dagar. Fast lika omedelbart kändes att den var tvungen att ackompanjeras av något mindre. I det här fallet en minst lika udda pjäs från samma företag, Two Sun. 

Det är den mindre som i det här fallet får gå under epitetet "knäppgöken" även om den skulle kunna kallas "kopian" skall jag presentera om ett litet tag. Det är omvänd ordning som gäller så här i början av 2025!

"The Beast and the Oddball"

Den stora pjäsen presenerade jag igår och den har inget namn utöver TS434. Det är en "Wong Design" och är en stabil pjäs. Den är emellertid förvånansvärt smidig att hantera mest beroende på att den är dugligt balanserad och att den är mycket lätt att både öppna och stänga. Sedan är den faktiskt inte så tung som den ser ut. En lättad titanram och ett rejält uttunnat blad ser till det. Tur det förresten då bladgodset är 5 mm tjockt!

Men att bära...tja, vad skall man säga. Den är inte osynlig om man säger så. Den andra kniven skall jag be att få återkomma till då den är rätt speciell. 

Sedan en ficklampa. Jag tillhör inte i konnesörerna utan har i princip ett par tre stycken. En större och ett par tre stycken mindre som jag roterar mellan. Men jag har alltid en med mig vid den här årstiden. Det är ju mörkare än insidan på ett sotararsle ute. 

Eller rättare sagt, det var det tills för någon timma sedan. Nu yr snön och det blåser smådjävlar ute. Också en förändring. Till det bättre vete tusan, men ändå. 

/ J - mitt i fredagen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXXV

Det är nu man skall konstatera att tiden går fort. För det gör den. Fast jag ser knappt vad jag skriver. Jag var hos optikern igår och hon suckade. Eller det gjorde hon inte, jag suckade då det konstaterades att det behövs nya glasögon. Mina två ögon håller på att harmoniseras, det betyder inte att något blivit bättre utan att det som var bättre blivit sämre. 

Tur att jag har glasögonabonnemang då det handlar om flera par varpå det annars hade blivit snuskigt dyrt i klumpsumma. Bland annat behöver mina terminalglas bytas som jag då inte har på mig trots att jag borde det när dessa rader mödosamt plitas av en halvblind galning...nä, det var att ta i men ändå. Jag har sällan med mig dem på jobbet eftersom det inte blir så mycket tid framför en skärm längre.

Men när jag gör det som nu på lunchrasten kan det vara praktiskt att se vad jag skriver.  

"Shaman and the other One"

Jag tänkte i alla fall skriva att jag har en par Spydercoknivar i fickorna. En Shaman och en Lil' Native. Den lille får bo bröstfickan på jackan och storebror hittas i arbetsbyxorna. Idag har den fått snitta upp ett paket frysta räkor, öppna en seg hink med majonäs, ta bort aluminiumfolien under korken på en tiolitersdunk med matolja. Typiska jobbgrejor helt enkelt. 

Ficklampan är mitt pålitliga val när jag har med mig något smått. Den lär jag dock inte få användning för då solen strålar från en blå himmel på ett mycket sympatiskt vis. 

I eftermiddag är helt andra knivar aktuella. En lite sejour i skogsdungen hemma med lite knivkastning blir det. Jag är nog för trött för att packa bilen och bege mig till min träningsbana för ett riktigt träningspass. Det får anstå till söndagen. 

Imorgon hinner jag inte då det istället blir besök på matmässan i Växjö. Med två kockar i samma hushåll är det ett evenemang som inte kan missas. 

På återseende go' vänner!

/ J - säger, desto fler knivar desto bättre soppa

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXXIII "Förvirrad"

Idag är ingen vanlig dag. Idag är en dag när allt går åt skogen. Tack och lov inte på något allvarligt vis men ändå har påtagligt många små saker hänt. Det började imorse med att jag slog dit ordentligt med cykeln, stupade handlöst i marken helt enkelt. Som tur var hade jag inte fått upp någon hastighet. Jag kastade mig helt enkelt upp på cykeln på väg ut från min uppfart till lägenheten och stöp när jag svängde skarpt höger. Orsaken var en framhjulspunktering som läckt luft under natten. Inga skrapsår men ett ömmande knä, armbåge och handflator. 

Det var bara att ta bilen istället trots det fina vädret. När jag kom fram till arbetsplatsen hade jag siktat in mig på en viss parkering där jag brukar stå. Den innebär att man får köra förbi jobbet en bit och gå tillbaks. Dagen till ära var det förstås fullt varpå jag fick vända och köra tillbaks förbi allt igen och lika långt åt andra hållet för att hitta parkering och sedan gå till jobbet. Det var därför jag tänkt ta cykeln!

Under tiden detta skedde väcktes en gnaganade misstanke i bakhuvudet. Den farhågan visade sig vara sann. Det jag fått för mig var att jag i brådskan igår förvisso kommit ihåg att ta ut fisken ur frysen som skulle tinas. Men jag hade glömt att ställa in det stick med frallor som skulle kalljäsas över natten för att bakas av på morgonen. Nu mötte mig ett jästmonster i bakrummet som hade tagit över hela ställningen samt de fuktiga handdukar som täckte bakverken. Allt fick åka i soporna. Det blev köpefrallor den här dagen till frukost. Allt arbete igår eftermiddag var därmed spolierat. 

I den stilen har det fortsatt hela dagen. Jag kan inte fokusera, är disträ och har glömt saker, gått in i rum utan att veta vad jag skulle hämta och tack vare en kollega undveks en lunchkatastrof. Det var nära att jag välte ned potatismoset i vasken när jag vispade det men hon såg det och olyckan kunde undvikas. 

Lunch serverades dock i form av pankopanerad fisk, en improviserad remouladinspirerad sås (alla ingredienser fanns inte hemma) och potatismos. 

Mindre förvirrat än dess ägare, Al Mar knivar till hjälp

Riktigt lika mycket kaos är det inte i fickorna. Där råder EDC-lugn. Al Mar håller mig sällskap. Den lilla klassikern med benhandtag återfinns i benfickan på civilbyxorna och Lightweight-kniven är jobbkniven då den är enhandsmanövrerad vilket är en klar fördel när man håller förpackningar med en hand och vill använda en kniv med den  andra. 

Tidigare kallades den bolstrade kniven för "Falcon" och i katalogen idag för 3,15" jigged bone. Den större kniven är en Eagle i en av Ultra-light serierna. Jag är inte säker på att den finns kvar då det är versionen med titan-handtag. Idag finns istället en "Ultra thin 4.0" i sortimentet, men den kniven är enklare med stålhandtag. 

/ J - ytterst förvirrad

#knivesandbikes #knivigtvarre