- Fastbladare i fällknivsformat
Stor, lätt och djärv är tre ord som väl beskriver den här fällkniven från tjeckiska ANV Knives. Det senare mycket beroende på att den är helt svart. I övrigt är designen tämligen ren utan överdrivna utsmyckningar, även om några sådana finns undangömda här och var.
I grund och botten är emellertid A400 som modellen kallas en gedigen kniv främst riktad mot friluftsliv i allehanda former.
 |
| ANV Knives A400 HT |
ANV Knives har alltid delat upp sina knivar i olika kategorier där de skiljt på knivar riktade främst mot militär användning, övriga fastbladsknivar samt fällknivar. Bland militärknivarna finns modellen M200 med tillägget HT vilket helt enkelt står för "Hard Task". Det är en rejäl kniv med ett enkelt rakt blad och ett tilltaget och som vanligt med ANV, välformat handtag. Uppenbarligen gjord för vad namnet antyder, det vill säga tyngre uppgifter.
Det är på den kniven den här modellen grundas. Samma grundtanke fast i fällbart format. Kanske inte fullt ut lika stryktålig men i gengäld väsentligt mycket lättare och smidigare att bära med sig. Ett utmärkt komplement på pappret tyckte jag. Nu återstod bara att se om teori och praktik kan jämkas samman.
 |
| Den här kniven andas kompetens |
Kortversion: ANV Knives A400, en kniv för skog och mark. Välbalanserad och med goda material som hanterats väl står den rustad att bistå dig i allehanda situationer.
Blad
Ni har hört mig säga det förut och jag kommer säga det igen, mitt mantra om att såtillvida det inte föreligger något särskilt ändamål med ditt blad, håll det rent och enkelt. Det gäller sannerligen i det här fallet. Vad gäller den här kniven handlar det inte enbart om utseende utan även om funktion.
Formen är en drop point även om ryggen sluttar så svagt att bladet nästan kan betraktas som rakt. Längden är 105 mm vilket matchas av en höjd på 29 mm. Tjockleken på godset är 3 mm. Det senare förtjänar en kommentar. Här har ANV tagit fasta på vad som verkligen behövs i en fällkniv avsedd för alla typer av arbeten och således inte valt att ett blad på fyra elller fem millimeter. Det här är en kniv som skär bra, inte ett bräckjärn. Det är en fälla många tillverkare annars hamnar i.
För att åstadkomma det har bladet en sabelslipning med en 21 mm bred slipfas. Fabrikseggen mäter så lite som 0,3 mm bakom eggen. Återigen ett gott beslut som ger kompetent geometri.
Bladet är svärtat med DLC vilket skyddar bladet vilket kanske kan behövs då materialet i grund och botten är ett verktygsstål. Det finns en del text på bladet men den är diskret. På presentationssidan hittas ANVs stiliserade logotyp och på motstående sida kan läsas modellbeteckning, tillverkningsland och ståltyp jämte texten "fire steel". Jag återkommer till det senare.
 |
| Ett blad på över en decimeter i Sleipner-stål med DLC-finish kanske är lite overkill för att skiva jordgubbar med |
Stålet i bladet är en smula exotiskt i knivvärlden men av mycket hög kvalitet. Det är svenska Uddeholms Sleipner som här härdats till 60HRC. Vilket är något hårdare än vad dess fastbladade kusin har. Ett bra exempel på hur små anpassningar gjorts för att åstadkomma en riktigt bra fällkniv. I det här fallet är nämligen skärpevaraktighet prioriterat över att vara något segare vilket kan vara en viktigare egenskap hos en fastbladad kniv som kanske till nöds används till att hugga och spräcka ved med till exempel.
Fabrikseggen var mycket väl utförd, jämn, symmetrisk och vass. Något som gladde mig var ovan nämnda faktum att bladet är tunt bakom eggen.
 |
| Bladet är gjort av Sleipner-stål. Vid ricasson hittas en fördjupning tänkt att användas ihop med eldstål. En detalj som kan behövas då bladryggen är rundad |
Det ihop med den relativt höga flata slipningen gör att den här kniven skär precis så förträffligt som man kan önska. Det finns nämligen ibland en tendens bland moderna knivtillverkare att överdriva något så förbaskat när det skall göras knivar anpassade just för hårt arbete, vad det nu egentligen är.
För någon kanske det handlar om att ta ur och processa ett djur, för någon annan att bygga ett vindskydd och göra upp eld. För mig står det klart att ett blad avsett för tyngre jobb måste klara av allt från att hantera kött och rensa fisk via att skära i trä, både i torrt och färskt tillstånd, till att hantera material som tamp och rep, kartong, buntband, nylonremmar, tejp av allehanda tjocklekar och så vidare. Det vill säga allt från vad naturen ger till vad vi människor skräpar ned den med.
Allt det hanterar A400 på ett utmärkt vis. Vill man ägna sig åt detaljarbete kryper man så nära eggen man kan, kanske med en tumme på de synnerligen väl utförda räfflorna som hittas på den i övrigt rundade bladryggen. De ger ett rejält grepp. Det gäller för övrigt allt på den här kniven. Någon risk att halka föreligger inte.
 |
| Ytbeläggningen av DLC är mycket tålig. |
Annars kan sägas att det finns en bra bit rak egg att arbeta med och att den biter förträffligt i trä. Vidare finns en stabil buk som ger god grund för långa svepande skär.
Bladet avslutas sedan med en kompetent spets som är förvånansvärt tunn för en kniv i den här klassen. Inget att bända med men desto bättre att penetrera med.
Sammantaget är det här ett blad som med en annan slipning skulle kunna sitta på vilken klassisk skandinavisk jakt- och friluftskniv som helst och det är stora ord i min bok!
Handtag
När det talas om "tunga uppgifter" i kombination med knivar är det emellertid inte bladet jag främst tänker på utan faktiskt handtaget. Ett vasst blad sköter sin uppgift om det används korrekt, alla handtag gör det inte. Det måste nämligen vara utformat så att det är bekvämt nog att nyttja under längre tid när så tarvas. Något jag lärde mig när jag arbetade som styckare i yngre dagar. De knivar som använts i köttindustrin har enkla blad men mer avancerade handtag.
 |
| Handtaget är rymligt och ger ett extremt bra grepp |
Det gäller ANV A400 också. Grundmaterialen är dock endast två. Först en ram som endast är avancerad på så vis att den är kraftigt urborrad. Det bidrar förstås till att kniven blir lättare. Men dess främsta uppgift är att utöver förstärka sidorna härbergera låset.
Sidorna är nämligen gjorda i kraftig G10. Ett material så styvt, särskilt i den här tjockleken att det faktiskt inte behöver någon ram. Här är det bara använt för att man skall ha både hängslen och livrem.
 |
| Som synes är handtaget rejält format för att sitta på en fällkniv. I den öppna ryggen syns en detalj som gör att kniven ser lite mer civil ut, rödanodiserade distaser |
G10-skollorna är kraftigt arbetade och här har det lagts ned mycket möda när kniven formgetts. Sidorna är kraftigt skulpterade vilket innebär att de både är rejält fasade samtidigt som de vidgas på mitten. Sedan hittas ett mycket djupt urtag för pekfingret och därtill sväller handtaget baktill. Allt det gör att kniven sitter som gjuten i handen. Det är närmast omöjligt att halka. Särskilt som de räfflor som utgör mönstret ger extremt bra fäste, tänk grovt sandpapper eller kanske ännu hellre rasp.
 |
| A400 är mycket välbalanserad vilket gör att kniven känns livlig i handen. Det är även mycket lätt att hitta ett bra grepp oavsett hur du väljer att hålla kniven |
Samtididgt är det här ett extremt kompetent handtag. Alla fattningar fungerar lika väl, det gäller vare sig du föredrar ett hammmargrepp, sabelgrepp eller snurrar kniven till någon omvänd fattning. Kniven är inte heller överdrivet bred framtill vilket gör att det går att hålla kniven i nypan också om det behövs.
Det första som slår en när man greppar den här kniven är hur lätt den känns för sin storlek. Det andra är hur välbalanserad den är. Tyngdpunkten hittas precis där den skall, det vill säga mitt i fördjupningen för pekfingret. Det ger en kniv som trots tilltagna yttermått känns livlig och kvick att arbeta med.
Öppning och lås
På pappret och utseendemässigt är A400 en flipperkniv. Det vill säga den öppnas företrädesvis med den flipperfena som sticker upp på ryggen. Den är för övrigt försedd med ett litet självlysande lumi-dot-ilägg. En detalj som brukar dyka upp på alla ANVs fällknivar.
Utöver det kan förstås den här kniven öppnas med två händer och inte minst går det utmärkt att använda låset då alla varianter av crossbar-lås kan användas genom att man drar tillbaks låsbulten varpå bladet frigörs och kan svinga fritt.
Sedan tillkommer ytterligare ett par troligen ofrivilliga öppningsmetoder. En är att helt enkelt placera tummen mot bladet och stilla öppna kniven som den hade tumknoppar eller ett bladhål. Tack vare kullager och en lätt detent går det utmärkt. Men faktum är att motståndet är så lätt att det även går att snärta ut bladet med en handledsrörelse.
 |
| Flipperfenan är inte den mest effektiva jag stött på så det är tur att det finns fler sätt att öppna kniven på |
Nu är inte motståndet så klent att det föreligger någon risk att bladet skall öppnas ofrivilligt men det går som sagt övervinna motståndet. Det i sin tur beror på att när den här sortens lås används är det de som står för motståndet som håller bladet på plats när kniven är hopfälld och inte som vanligen en liten kula.
Vad gäller farten på bladet så är den inte lika imponerande som prestandan när man skär trots kullagren. Det går förvisso att både nyttja tryck nedåt eller drag bakåt för att få ut bladet med hjälp av flippern men inget av det går särskilt fort och det går att misslyckas. Anledningen är en kombination av tungt blad samt en geometri och placering av fenan som inte är optimal för ändamålet.
Det gör att jag föredrar att använda tummen mot bladsidan alternativt låset. Men det hade jag troligen gjort ändå. Fördelen är att det finns många sätt att öppna kniven.
A-Lock kallar ANV sin tolkning av det numera klassiska Axis-låset, Benchmades patent som löpt ut.* Det innebär att låset tillhör kategorin med en låsbult på tvären som lägger sig mot bladbasen och låser densamma mellan den och en stoppbult. Enkelt men effektivt och väl fungerande så länge de mer eller mindre ökända "omegafjädrarna" som håller bulten på plats inte går av. Vissa märken har under tid haft problem med att de går sönder. Det är dock inget jag någonsin haft problem med och sannerligen inte på den här kniven heller. Men det är värt att ha i bakhuvudet.
Att bära
Allt det som var positivt vad beträffar ergonomi kommer tillbaks och straffar kniven under den här rubriken. Det är svårt att både äta kakan och ha den kvar. Mer konkret betyder det att ett handtag som mäter strax över fjorton centimeter på längden är 17 mm tjockt och kring 30 mm högt betyder stor volym.
 |
| Clipet är av wire-typ och mycket styvt. Fördelen är att det då inte rör sig i sidled, nackdelen är att det parat med den snålt tilltagna rampen gör att kniven är mycket svår att få ned i en ficka |
Vikten däremot är inget att skrämmas av då A400 väger 137 gram. Men längden är märkbar då kniven skall ned i en ficka. Fast det är ändå ingenting mot mönstret i handtaget, det är nog för att ge även vana knivbärare skrämselhicka.
 |
| Jo, så mycket av fikcan behövs till den här kniven då den hopfälld mäter över fjorton centimeter |
Särskilt när det kombineras med ett rätt litet clip. Clipet har den stora fördelen att det inte är i vägen alls när man håller i kniven eftersom det långa handtaget gör att bakänden hamnar utanför själva greppet. Annars ett vanligt problem med "deep ride"-clip. En annan fördel är att wire-clipet har god spänst och därmed inte heller rör sig i sidled i onödan.
Men den egenskapen och det diskreta formatet med tämligen lite utrymme under gör att det är nästan omöjligt att få ned den här kniven i en ficka utan att använda två händer. Särskilt som rampen är för liten för även tämligen normala tygtjocklekar. Då talar jag ändå inte om vinterkläder utan vanliga jeans och lite tjockare arbetsbyxor.
Här hade behövts ett något större clip helt enkelt eller åtminstone ett med högre ramp och gärna kombinerat med en slätare yta under för att göra kniven lättare att både få ned i en ficka och upp ur densamma.
Som det är nu bär jag oftast den här kniven i ett ytterfack på en väska eller ryggsäck.
Sammanfattningsvis
Det är alltid sympatiskt när en produkt motsvarar beskrivningar och de förväntningar som de väcker. Inte sällan händer det att marknadsföringsavdelningar får tag i en vara och låter fantasin flöda. I knivvärlden är det ett vanligt problem och man måste som konsument försöka läsa mellan raderna.
Då är det befriande att se en kniv som faktiskt lever upp till reklamtexter. På hemsidan skriver ANV Knives att "We’ve captured the unique character of the M200 HARDTASK knife in a robust folding EDC model" och det menar jag att de har.
Fast vänta nu, i beskrivningen står även "This reliable knife is designed to be carried as an everyday tool (EDC)". Där sprack min tes. Jag håller verkligen inte med om det påståendet!
A400HT har använts som EDC-kniv men i många sammanhang är 25 cm sotsvart fällkniv lite mycket så den kompletteras med en minde A200
För vad vi har här är en kniv som för det första ser ut som en militärkniv, stor och till 99 procent helt svart. På ett kontor skulle någon undra om du var intresserad av ett tredje världskrig om du halade upp den för att skära frukt. Så den är definitivt för stor rent generellt för det ändamålet men som jag tidigare beskrivit så är A400 av flera skäl heller inte särsklt smidig att bära. Det är trots allt i fickan en EDC-kniv tillbringar det mesta av sin tid så den aspekten är synnerligen viktig.
Sedan är flera av de fina detaljerna helt bortkastade i den rollen. Vad exakt skall du med en särkilt tändstålsskrapare till i vardagsvändning? Och ett handtag av den här kalibern är rätt bortkastat om du skall öppna ett paket, skära av en tejpbit eller kapa ett snöre.
 |
| A400 är en utmärkt fällbar friluftskniv |
Vad vi har här är istället en förträfflig kniv för både professionell användning för alla som behöver en kniv som militär personal och liknande och för blandat friluftsliv. Ett utmärkt handtag och ett robust blad som ändå skär riktigt väl räcker långt. Materialen som används är dessutom av hög kvalitet. Utöver det har ANV vågat lita på det kvalitetsstål som använts och gett bladet god geometri. Det är imponerande, särskilt med tanke på vad som brukar vara fallet när knivtillverkare lägger till "hard"-någonting i beskrivningen.
Sedan finns det smålyxiga detaljer som återkommer här och var. En är den fint rundade bladryggen och en annan är de lysande röda distanserna som hittas i handtagsryggen. Men i övrigt andas A400 mer skog och fjäll än stadsliv.
 |
| En tidig höstmorgon på en campingtrip, där gör sig ANV Knives A400 HT bäst i mitt tycke |
Så med det sagt är ANV Knives A400 en förträfflig fällkniv för den som vill ersätta en mindre fastbladad kniv eller komplettera en större sådan. Den är lätt och välbalanserad, gjord i väl valda material och designen är för ändamålet genomtänkt. Låt dig bara inte luras av "EDC" om det nu inte inkluderar att du jobbar i en branch som inkluderar mycket ensamarbete ute i skogen. För kalaset får du i dagsläget punga ut med cirka 2000 SEK.
Specifikation:
Längd utfälld: 248 mm
Längd hopfälld: 142 mm
Vikt: 136 g (vägd av mig, uppgiven vikt 137g)
Bladlängd: 105 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Sleipner med ytskikt av DLC, HRC60
Handtag: G10
Lås: A-lock
Producerad av: ANV Knives, tillverkad i Tjeckien
/ J - tänker på tältnätter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar