Ny kniv - Two Sun TS492

Somliga knivar ser bra ut på bilder. TS492 från Two Sun är en sådan. Nu ser den för all del rätt ok ut även i verkligheten. Som vanligt med knivar från det här märket är precisionen i tillverkningen mycket hög. Ibland är den mer än så. Det är mycket sällan jag köpt något från dem som inte varit bra. 

En kniv som är en orgie i titan och kolfiber

Designer bakom den här kniven kallar sig Utilizator och har gjort ett gott arbete. Sånär som på ett par detaljer kan tilläggas. Kniven är mycket attraktiv på ett halvbrutalt sätt, vilket var det som lockade mig att lägga ett bud på eBay. 

Men handtaget passar inte riktigt mänskliga händer. I alla fall inte dem med vanliga proportioner. Det är för stort, särskilt gäller det fördjupningen för pekfingret. Hur man än greppar kniven blir det bara nästan rätt. Det går att delvis kompensera för det men mer om det vid annat tillfälle. 

Two Sun TS492

Materialen som använts är titan som hittas i både bolster, ram, back-spacern och i clipet. Utanpå det hittas sidor i högklassig kolfiber som satts på plats med mycket hög precision. Hela kniven utstrålar god finish för övrigt. 

Det gäller låset som är ett ramlås eller kanske skall det kallas ett "bolster lock" då inte hela låsarmen är synlig. Även öppningen känns solid. Bladet löper på kullager och kan öppnas både via överdimensionerade tumknoppar som en front flipper. 

Stålet som använts är en sentida klassiker om man kan säga så, det är 14C28N. Inte det lyxigaste men gångbart. Längden på bladet är 94 mm med en tjocklek på 3,7 mm. Knivens totallängd är 219 mm. Med andra ord är den inte helt liten. Särskilt inte som den är 16 mm tjock. 

Det gör att den även känns i en ficka. Särskilt som den väger in på 160 gram. Men överlag är det en sympatisk bekantskap. TS492 känns mycket gedigen och är välbyggd och bjuder på mycket material för pengarna. 

/ J - kisar mot solarna

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Zitoon Knives Tanto

Det var bara en tidsfråga. Innan det skulle ske igen. 

Vad tusan talar han om är en relevant fråga som reflektion över det kryptiska uttalandet. Men det handlar förstås om införskaffandet av nya knivar från Zitoon Knives. De har snabbt blivit ett av mina favoritmärken när det kommer till kastknivar. En hög och jämn kvalitet kombinerat med många spännande modeller ligger till grund för det. Därtill är prisnivån inte avskräckande.*

Den här gången är namnet kort och gott Tanto. Ett mycket beskrivande namn!

Zitoon Knives Tanto

Är det något som utmärker den här kniven vid sidan om dess synnerligen påtagliga spets så är det att den känns lätt när man håller den i handen. Den är emellertid inte exceptionellt lätt, vikten ligger kring 385 g med läderskollor och 370 g utan. För att komma dit används en 5 mm tjock och 33,5 cm lång bit av Hardox 450-stål. Utanpå den hittas två nitade läderskollor. Funktionellt och snyggt i mina ögon.

Utseendet är renodlat och enkelt vilket ger att gillar du tantospetsar är du ett fan, gör du det inte skall du nog välja en annan modell. Finishen är borstad och lite rå som vanligt hos Zitoon.

Egenskaperna kan sammanfattas som mycket neutrala kan konstateras efter några kast. Det är ett mycket positivit omdöme i kastknivsvärlden kan tilläggas. Ett extra plus får det nogsamt utformade handtaget som ger ett mycket skönt "släpp" vid kast från detsamma. 

Sammantaget en mycket intressant kniv som jag lär återkomma till, var så säkra!

Zitoon

/ J - kastar sig vidare i tillvaron


* Att köpa saker från andra sidan pölen är som bekant väsentligt mycket dyrare. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review Brisa PK70FX

  

- Another eminent little knife from Finland

This fixed-blade Knife from Finnish Brisa is interesting in more than one way. First, it turns to a segment that has increased in popularity recently. More about this later. The name PK70FX clues to another interesting detail that aroused at least my interest.

It may sound a bit cryptic as it is only a designation rather than a name, but someone who knows their BRISA/Enzo history may know that there was previously a folding knife in the catalog called PK70.

 

With the addition of "FX" for "Fixed", this is thus a tribute to that model. Obviously, the format is believed to withstand the test of time, but not the execution, it seems. Maybe it was because it was a slip joint? It is more than I know, but the rest of the properties live in this knife, and I am happy for that.

Brisa PK70FX

The segment I was aiming at above is, of course, the growing number of small fixed-blade knives on the market aimed at "EDC" or everyday use. Most brands have an alternative to the repertoire, and this is not least visible among the Chinese dragons that offer a lot of alternatives.

But here in Scandinavia, we have actually always cherished that kind of knife. Historically, there are plenty of utility and hunting knives with blades well under a decimeter or four inches. Therefore, it does not feel at all strange that Brisa releases a knife of that type. 

Or another may be added as they have several smaller knives on the program. For example, I think of models like Necker 70, Bobtail 80, and by me reviewed Scara 60.

Short version: BRISA PK70FX is a small fixed blade that both shoulders the traditional Scandinavian yoke and further the legacy of its folding predecessor.

Blade

In true Finnish tradition and in the footsteps of its predecessor, we are offered a classic blade. This means harmonious proportions that in numbers are translated to a length of 70 mm, which is otherwise what all figures in Brisa's naming stand for, if anyone wondered, and a height of at most 20 mm. The thickness is well chosen, 3 mm. Such a small blade does not have to be very strong at the same time, as it needs a little substance to be able to ground in this way.

Ett lika harmoniskt som klassiskt blad

The finish is satin, and the steel that received that treatment is a classic Sandvik 12C27. Or Alleima 12C27, as it is now called, because it is the steel division of the Sandvik group for a few years back.

It is a very well-proven stainless steel by this time in the slightly lower class. It is known not least from Mora knives and countless French brands, although most manufacturers have changed to 14C28N instead.

The material used is 12C27, a stainless steel

The grind is apparently and quite naturally a so-called Scandinavian one. The width of the bevel is 5 mm. Since it is a genuine Scandinavian edge or a zero edge without division into primary/secondary, it makes no sense to talk about thickness behind the edge. In that case, it would be just over three millimeters because that is what the blade measures.

The factory edge was as expected, good with a really decent sharpness. However, I have always wondered about the curvature of the belly. But from pictures, it seems that is how they are sharpened. What I mean is that it almost has the features of a tanto tip over it, as the top two centimeters are almost flat, and then the curve is a bit sharper instead of following a smooth arc. It is nothing that affects the function, but it is visible.

12C27 is a steel known for being relatively rust-resistant, and it is something that I have benefited from when the knife has been forgotten outside on some occasion. There have been a few small stains, but they have been easy to remove.

Then, even the sun has its spots, and one of them is that this steel does not stay sharp for very long. At least not when compared to all the "super steels" used on the folding knife side these days. It can be added that the stated hardness is only 57 HRC, which, of course, contributes. The other side of the coin is that it makes the knife very easy to sharpen. Which, as I said, is needed.

That said, it can be stated that the PK70FX is as practical as they claim. The design is simple and stripped down, which applies to both the blade and the handle. It is possible to use force when needed without having to worry about the knife breaking, which can be the case with smaller folding knives. I mainly think of when you are cutting wood and need to pry the edge off, or not really think about the angle at which you are attacking the object. As I said, you don't need to think about that here.

The Scandinavian grind gives a strong tip

Otherwise, this knife has had to fill the same role as all the other EDC knives I have. This means, among other things, that it has been taken to work. It is found in a professional kitchen, so a knife is not something that raises eyebrows. There, it has mainly served as a cardboard and packaging opener. Unfortunately, there is still a lot of plastic in our world today, and it has to be removed.

In those cases, the PK70FX is a really good knife! Especially since the tip is both, well, pointed and strong. Something that follows from the sharpening. It means that you dare to puncture plastic cans and the like without having to worry. 

One thing that doesn't make this knife a favorite at work, however, is that it's not quite as easy to carry as a folding knife in a trouser pocket. A jacket pocket is another matter.

In addition to such tasks, I've also taken this knife with me on adventures in the forest, and it does a great job there too. Of course, it's not a Brisa Nessmuk 125, and if I have to choose one of those on a hike or camping trip, I know what it'll be like. Sometimes a 70 mm blade is very small. Especially if you're going to prepare food and the like. Then this type of edge is nothing to brag about either.

But all the small everyday tasks that can be expected to be handled by a knife are handled with great ease. Something that was not least noted when a new TV was unpacked the other day and both nylon straps and a considerable amount of cardboard had to be cut off and down.

Handle

The length of the handle is just over nine centimeters, 94 mm, which may not sound like much. However, the design means that the entire length is available to grip, which is not the case if a knife is, for example, equipped with a finger guard or similar. This means that despite the knife's modest size, I get an almost full four-finger grip. This means that you can put more force into the cuts with this knife than you might initially think.

Despite the discreet format, a full-size handle is offered

The material used in this design is bocote. If the user does not like it, the knife can be ordered with olive wood or in completely different materials, such as Micarta in several colors and designs. In addition, you can always make your own scabbards, and materials can of course be obtained from Brisa Ltd, as they are major suppliers of craft materials. Therefore, the blade can also be purchased separately if you want to make your own knife.

The sides are screwed with no less than four small torx screws. The knife is a full-tang knife with the steel lightened under the wood to improve balance. This means that the balance point is found a few centimeters into the handle from the front part.

The knife is a full-tang knife, and the handle is made of wood.

The shape of the handle is slightly angular, but it is small and well-beveled, and that makes it comfortable in the hand. I might not go so far as to call it an ergonomic masterpiece, but the shape of the knife does not make you work with it for hours either. So, in practical terms, it is a very good handle.

The most frequent grip works well

The friction in the handle is not very good by modern standards. That is, compared to various military-oriented commando knives with G10 handles that resemble sandpaper. But it is not needed either. In its intended role, the size and shape work excellently and therefore no damn finger guards are needed. But of course, for my North American audience, I must add that it takes some practice to handle this kind of Puukko. The reason I write this is that it is often pointed out in US-based reviews. The rest of the world knows it anyway.

Sheath

In true Finnish tradition, the PK70FX comes with a leather sheath. But on the other hand, they keep up with the times, and many other knives can be had with Kydex sheaths, but not in this case, and I am grateful for that. In my opinion, it would not have matched the look.

The included sheath is made of sturdy leather.

The sheath is quite simple. It is of folded construction, but it is made of very strong leather and well sewn. The thickness of the leather matches the steel and measures 3.1mm. At the bottom of the sheath is a small hole for drainage, and there is also a small hole if someone, for some unknown reason, wants to thread a string there.

A simple but well-made sheath that does not hold the knife extremely tightly.

The belt loop takes a normal thinner belt of 35 mm, but not much more than that. Of course, this is reasonable considering the format of the knife. In fact, I have never carried the knife in a belt except when I tested the knife. Otherwise, I either store it in my bag (backpack or Messenger bag when I cycle) or loosely in the right jacket pocket. The knife is both small and neat enough. The total weight, including the sheath, is no more than 115 g, and the length with the knife in the sheath is 175 mm.

Conclusion

The very first line of the presentation on the website states that this is a "compact and versatile knife designed with simplicity and functionality in mind." That's a statement I can now endorse after using and carrying this knife for almost a year. Time flies when you're having fun, they say.

It was summer then, and it will be again soon. That means the PK70FX has literally been put through its paces. But with that said, I've mostly used it as it was intended, as a small, practical EDC knife in all situations that don't require the absolute utmost discretion, since it is, after all, a fixed-blade knife. 

PK70FX performs well in the forest as well as in the city

Then, as I said, it has been allowed to go into the forest, and it doesn't make a fool of itself there either. It mostly depends on the user and what the knife is used for. But of course, I wouldn't skin a moose or fillet a pike with this knife, but anything goes if you really need to.

On the other hand, it excels where it is intended, in all kinds of everyday situations that require a sharp edge and a good point. You can poke and cut with confidence without being afraid that something will break. However, it does become dull, which can be seen because the steel is soft; it reacts very quickly to both whetstones and a strop, which is the maintenance method I use most frequently, unless knives are too dull.

The Scandi grind also makes the knife easy to sharpen when the time comes. But that type of edge also means that it is not the best for everything. If you know that you need a knife to cut a lot of food, I recommend a flat-ground alternative instead. In wood, however, this type of knife is preferable.

A knife as Finnish as a good cup of coffee*, the Brisa PK70FX. A fixed blade knife that picks up where the PK70 left off

Brisa has succeeded well in managing the legacy of its folding predecessor with the PK70FX. I don't own that model, but I do own its big brother, the Birk 75, which has a lock. The relationship between that knife and this one is both recognizable and appreciated. If you know what you're getting into when you buy a small Puukko, this is a very viable alternative. If you're looking for the ultimate low-drag, high-speed knife for "covert operations", then look elsewhere.

But as a stylish knife in true Finnish tradition aimed at everyday use, this is excellent!

Brisa Ltd

Specifikation:

Length Overall: 160 mm
Blade Length: 70 mm
Blade Thickness: 3 mm
Steel: 12C27
Weight: 70 g, for the knife, 115 g with sheath
Handle: Wood, Bocote
Sheath: Leather

Produced by Brisa Ltd, made in Finland


/ J - looks to the east

* The Finns and Swedes compete when it comes to being the biggest coffee users in the world. Right now, I believe they are on top. 

New knife - CJRB Lyrid

Today's news comes from CJRB and has been named Lyrid. The creator is Christain Porterfield, and according to his own statement, this is a refined version of an existing design that he had lying around.

The result is a small, agile, and light knife with a Sheepsfoot blade. The latter makes it a bit more personal in a class that is otherwise starting to become overpopulated. You know, knives with G10 handles and some variant of Cross-bar locks. Together with Button locks, they have become really trendy and dominate the range at the moment.

CJRB Lyrid

This knife has exactly those properties, of course. The lock is an excellent interpretation of the technology. Something I know because I have had the opportunity to test CJRB's version before, and they work excellently. As for the G10 handle, it is available in three different colors. Green, black, or blue. The handle has a fairly modest pattern that still provides a decent grip. The shape is quite simple, but the first impression is that it feels comfortable in the hand. The curves that are found are in the right place and in the right format.

The sides are screwed onto the outside of a steel frame that is open at the back. To save money, they have chosen not to lighten the frame in any way. Despite that, Lyrid weighs in at a light 89 grams.

There are several reasons for this. Firstly, the knife is not very large. In the unfolded position, it is 188 mm long and in the pocket, 108 mm. Then the blade also contributes to the low weight. Firstly, it is completely flat ground, which reduces the amount of material, but above all, it is only 2.7 mm thick to begin with. Not much steel there, in other words. It should also constitute an excellent foundation for a knife that cuts well. That also feels reassuring.

The steel used is Artisan's own and has the designation AR-RPM9. In this version, the blade is stonewashed. If you choose the black version of Lyrid, it is covered with a PVD coating.

Otherwise, it can be added that the knife feels well built, where, for example, the well-rounded edges can be highlighted as a plus.

Of course, there will be a review at a later date!

CJRB Knives

/ J - goes lyrid

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild Nr. 285 "eXpresso"

En snabb kaffe innan jobbet. Det och en mycket snabb kniv måste bli en "eXpresso" och inget annat. Fast visst, det är en espresso i koppen, det måste medges.  God var den också!

"eXpresso"

Kniven är en Pro Tech Stinger som har hunit få stämpeln "vintage" vid det här laget. Jag tror att den ersatts både en och två gånger eller åtminstone med flera generationer av "Runt" som tog platsen i katalogen.

Hur som haver är den blixtrande snabb. Något jag hoppas att min arbetsdag fortsätter att vara. Så här långt har jag efter frukostbestyr och allmänt pyssel lagat en lasagne som blev god. Folk verkade nöjda och några gav beröm så det får man tro på. Sedan återstår städning. Det är trots allt det man gör mest i ett kök, vad än många tror. Att röra i en kastrull är den lilla delen. Hållar rent är den större. 

Någon knivkastning blir det inte idag. Istället lite vila samt besök av bästa bonusbarnen. Det ser jag fram emot. Men imorgon smäller det igen. Skall se om jag inte kan få tag i någon ny tavla också. Min kära svåger verkade ha något på lager. 

Ha en bra helg alla läsare!

/ J - en smula förvirrad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - CJRB Lyrid

Dagens nyhet kommer från CJRB och har döpts till Lyrid. Upphovsman är Christain Porterfield och enligt egen utsago är det här en förfinad version av en befintlig design som han hade liggande. 

Resultatet blev en liten, smidig och lätt kniv med Sheepsfoot-blad. Det sistnämnda gör den en smula mer personlig i en klass som annars börjar bli överbefolkad. Ni vet knivar med handtag i G10 och någon variantav Cross-bar lock. De har tillsammans med Button locks blivit riktigt trendiga och dominerar utbudet för tillfället. 

CJRB Lyrid

Just de egenskaperna har den här kniven förstås. Låset är för övrigt en utmärkt tolkning av tekniken. Något jag vet då jag haft möjlighet att testa CJRBs variant förut och de fungerar förträffligt. Vad gäller G10-handtaget finns det att få i tre olika färger. Grönt, svart eller blått. Handtaget har fått ett tämligen modest mönster som ändå ger ett dugligt fäste. Formen är rätt enkel men det första intrycket är att det känns bekvämt i hand. De kurvor som finns hittas på rätt ställe och i rätt format.  

Sidorna är skruvade utanpå en stålram som är öppen i ryggen. För att spara pengar har man valt att inte lätta ramen på något vis. Trots det väger Lyrid in på lätta 89 gram. 

Orsakerna till det är flera. För det första är kniven inte särskilt stor. I utfällt läge är den 188 mm lång och i fickan 108mm. Sedan bidrar även bladet till den ringa vikten. Dels är det helt flatslipat vilket minskar materialmängden men framförallt är det enbart 2,7 mm tjockt från början. Inte så mycket stål där med andra ord. Det borde även utgöra ett utmärkt fundament för en kniv som skär bra. Även det känns betryggande. 

Stålet som använts är Artisans eget och har betecknignen AR-RPM9. I det här utförandet är bladet stentumlat. Väljer du den svarta versionen av Lyrid är det täckt med en PVD-beläggning. 

I övrigt kan tilläggas att kniven känns välbyggd där exempelvis de väl rundade kanterna kan lyftas fram som ett plus.

Naturligtvis blir det en recension vid senare tillfälle!

CJRB Knives

/ J - goes lyrid

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - HX Outdoors Rock Sapphire

Sometimes, you find new companies that you didn't know about. In this case, I have to admit that they found me through my Instagram account. That's how it is.

The brand is HX Outdoors, and judging by the website, they have a fairly extensive model range. However, I must admit that I was a bit skeptical about some of the models based on the specifications, as there are knives with not only 5Cr but even 3Cr steel in the blades. It's not much to brag about, and it makes me wonder about the priorities in production.

But in the range, I saw this knife, called Rock Sapphire, as a candidate for a review. A knife that, in my eyes, has a really nice appearance. Add to that a low price tag, and the basis for an affordable knife is there.

I can agree with the slogan on the box, that everyone deserves an exceptional knife. The question is, is this one? That remains to be seen.

The model designation is ZD 114-S, which means that the handle is made of titanium. Or not really. This means that the knife has a simple steel frame but elements of titanium, to be precise. It contributes to a "Symphony in titanium," according to the website. To be honest, it's mostly the sides that are made of that material* Nothing else. Maybe nothing you should expect from a budget knife either, but the sales jargon promises more. It's always a danger when marketing people get their hands on products they don't know much about.

The model has a sibling, 113-S, which mostly means a different blade finish. In addition, there is also a cousin who is a bit more angular in expression.

HX Outdoors Rock Sapphire

Rock Sapphire is a considerably smaller knife than I thought, 170 mm in total. Of that, the handle length is 97 mm, which at first sounds decent, but then I discover that the flipper/finger guard steals a good chunk of it. This means that this is not a full-size knife for me, but a "three-finger knife", which changes the conditions for what it can be used for.

The blade is 60 mm long with a thickness of 3.2 mm, which is solid for such a small knife. The material used is D2, which is approved but often has a tendency to rust. It remains to be seen how it will cope with the upcoming, hopefully warm spring and summer months.

You should be careful with terms like "budget brand", as it can have bad connotations. But that's a bit of what this is. If nothing else, it's revealed by the price tag as this knife costs around 284 SEK plus shipping at the time of writing. That's equivalent to about 26 euros/dollar.

However, it remains to be seen whether it is a good budget brand. That is, whether you get value for the money you actually pay. It's not enough to have a low price. If something, regardless of type, is to be worth the effort, the products must maintain a certain level.

My first impression of HX Outdoors is that they do. The Rock Sapphire feels solid, and the materials in this version are not bad. However, there are details in both the design and finish that immediately reveal that the knife does not belong to the highest levels of knife making. Especially where some elements "clash".

But I think that what remains is good enough for me to call the knife worth the price. However, that remains to be seen, and I intend to return to it in a review in the future.

HX Outdoors

 

/ J - trying new things

* Compare, for example, with the Ferramonster Glideman which has titanium screws, titanium sides, titanium lock, titanium back spacer and titanium clip. There we are talking about both a symphony of materials, but of course, also a considerably higher price tag. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Brisa PK70FX

 

- ytterligare en eminent liten kniv från Finland

Den här fastbladaren från finska Brisa är intressant på mer än ett vis. För det första vänder den sig mot ett segment som ökat i popularitet på senare tid. Mer om detta senare. En ledtråd till en annan intressant detalj som väckte åtminstone mitt intresse återfinns i namnet PK70FX. 

Det kan låta lite kryptisk då det enbart är en beteckning snarare än ett namn men den som kan sin Brisa/Enzo-historia kanske känner till att det tidigare fanns en fällkniv i katalogen som hette PK70. 

Med till tillägget "FX" för "Fixed" är det här således en hyllning till den modellen. Uppenbarligen tror man på formatet men inte på utförandet. Kanske var det för att det var en slip joint? Det är mer än jag vet men resten av egenskaperna lever kvar i den här kniven och det är jag glad för. 

Brisa PK70FX

Det segment jag syftade till ovan är förstås det växande antal små fastblade knivar på marknaden som riktar sig mot "EDC" eller vardagsbruk. De flesta märken har något alternativ på repertoaren och det syns inte minst bland de kinesiska drakarna som erbjuder en hel del av den varan. 

Men här i skandinavien har vi faktiskt alltid omhuldat den typen av knivar. Historiskt sett finns det gott om bruks- och jaktknivar med blad under en decimeter. Därför känns det inte alls konstigt att Brisa släpper en kniv av den typen. 

Eller ytterligare en kanske skall tilläggas då de har ett flertal mindre knivar på programmet. Jag tänker då exempelvis på modeller som Necker 70, Bobtail 80 och den av mig recenserade Scara 60. 

Kortversion: Brisa PK70FX är en liten fastbladare som både axlar den tradtionella skandinaviska oket och för vidare arvet efter sin fällbara föregångare. 

Blad

I sann finsk tradition och i sin föregångares fotspår bjuds vi här på ett för regionen klassiskt blad. Det betyder harmoniska proportioner som i siffror översätts till en längd av 70 mm, det är för övrigt vad alla siffror i Brisas namngivning står för om någon undrade, och en höjd av som mest 20 mm. Tjockleken är väl valda 3 mm. Ett så här litet blad behöver inte vara särskilt kraftigt samtidigt som det behöver lite substans för att kunna slipas på det här viset. 

Ett lika harmoniskt som klassiskt blad

Finishen är en satin och stålet som fått den behandlingen är ett klassiskt Sandvik 12C27. Eller Alleima 12C27 som det numera heter då det är ståldivisionen av Sandvik-gruppen sedan några år tillbaks. 

Det är ett vid det här laget mycket välbeprövat rostfritt stål i den något enklare klassen. Känt är det inte minst från Moraknivar och otaliga franska märken även om de flesta tillverkare övergått  till 14C28N istället. 

Stålet som används är 12C27

Slipningen är som synes och tämligen naturligt en så kallad skandinavisk sådan. Höjden på själva slipfasen är 5 mm. Eftersom den är en äkta skandinavisk slipning eller en nollegg utan uppdelning i primär/sekundäregg är det ingen mening att tala om tjocklek bakom eggen. Den skulle i så fall vara strax över tre millimeter eftersom det är vad bladet mäter. 

Fabrikseggen var som förväntat bra med en riktigt god skärpa. Däremot har jag alltid undrat lite över bukens kurvatur. Men av bilder förefaller det vara så de är slipade överlag. Vad jag menar är att den nästan har drag av tantospets över sig då de översta två centimetrarna är nästan flata och sedan tvärar kurvan något istället för att följa en jämn båge. Det är inget som påverkar funktionen men det är synligt. 

12C27 är ett stål känt för att vara relativt rosttrögt och det är något som jag haft nytta av då kniven glömts ute vid något tillfällle. Någon liten fläck har det blivit men det har lätt gått att avlägsna. 

Sedan har även solen sina fläckar och en av dem är att det här stålet inte håller skärpan särskilt länge. I alla fall inte om det jämförs med alla "superstål" som använts  på fällknivssidan nuförtiden. Det kan tilläggas att uppgiven hårdhet endast är 57 HRC vilket förstås bidrar. Den andra sidan av myntet är att det gör kniven mycket lättslipad. Vilket som som sagt behövs.

Med det sagt kan konstateras att PK70FX är lika praktisk som det påstås. Designen är enkel och avskalad vilket gäller både blad och handtag. Det går att ta i när så behövs utan att  man behöver känna sig orolig för att kniven skall gå sönder vilket kan vara fallet med mindre fällknivar. Främst tänker jag då på när man skär i trä och behöver bända loss eggen eller intre riktigt tänker på i vilken vinkel man attackerar ämnet  i. Det behöver man som sagt inte fundera på här. 

Den skandinaviska slipningen ger en stark spets

Annars har den här kniven fått fylla samma roll som alla andra EDC-knivar jag har. Det innebär bland annat att den fått följa med till jobbet. Det hittas i ett professionellt kök så en kniv är inget någon höjer på ögonbrynen för. Där har den främst tjänat som kartong- och förpackningsöppnare. Tyvärr blir det mycket plast i vår värld än i dag och den måste avlägsnas. 

I de fallen är PK70FX en riktigt bra kniv! Särskilt som spetsen är både, tja spetsig och stark. Något som följer av slipningen. Det gör att man vågar punktera plastdunkar och liknande utan att behöva bekymra sig. 

En sak som dock inte gör den här kniven till en favorit på jobbet är att den inte är fullt lika smidig som fällkniv att bära i en byxficka. En jackficka är en annan sak. 

Utöver dylika uppgifter har jag även haft med mig den här kniven ut på äventyr i skogen och även där klarar den sig utmärkt. Visst, det är inte en Brisa Nessmuk 125 och måste jag välja en av dem på en vandring eller campingtur så vet jag vad det blir. Ibland är 70 mm blad väldigt lite. Särskilt om man skall tillreda mat och liknande. Då är för övrigt en här slipningen heller inget att hänga i granen. 

Men alla små vardagliga göromål som kan förväntas hanteras av en kniv klaras av galant. Något som inte minst noterades när en ny TV packades upp häromdagen och både nylonband och en rejäl mängd kartong skulle skäras av och ned. 

Handtag

Längden på handtaget är strax över nio centimeter, 94 mm vilket kanske inte låter så mycket. Dock gör utformningen att hela den länden är tillgänglig att greppa kring vilket inte är fallet om en kniv exempelvis är försedd med fingerskydd eller liknande. Det gör att trots knivens blygsamma format så får jag till ett nästan fullt fyrafingersgrepp. Det gör att man kan ta i mer med den här kniven än vad man inledningsvis kan tro. 

Trots det diskreta formatet erbjuds ett fullstorlekshandtag

Materialet som använts i det här utförandet är bocote. Faller det inte dig i smaken kan kniven dels beställas både med olivträ eller i helt andra material som Micarta i flera färger och utföranden. Därtill kan du alltid göra egna skollor och material kan förstås fås från Brisa Ltd då de är stora leverantörer av slöjdmaterial. Därför kan även bladet köpas separat om du vill göra din egen kniv. 

Sidorna är skruvade med inte mindre än fyra små torx-skruvar. Kniven är en fulltångekniv med stålet är lättat under träet för att bättra på balansen. Det gör att balanspunkten hittas någon centimeter in på handtaget från främre delen räknat. 

Kniven är en fulltångekniv och utanpå hittas skollor i trä

Formen på handtaget är något kantig men det är litet och väl fasat och det gör det bekvämt i hand. Jag kanske inte skulle sträcka mig så långt att jag kallar det för ett ergonomiskt mästerverk men knivens format gör inte heller att du arbetar i timmar med den. Så rent praktiskt är det ett mycket bra handtag. 

De flesta frekventa grepp fungerar väl

Fästet är inte med moderna mått särskilt bra. Det vill säga jämfört med diverse militär-inriktade commandoknivar med G10 handtag som påminner om sandpapper. Men det behövs inte heller. I sin tänkta roll fungerar storlek och form utmärkt och därför behövs heller inga förbaskade fingerskydd. Men visst för min nordamerikanska publik får jag väl tillägga att det krävs viss vana för att hantera den här sortens Puukkos. Att jag skriver så är för att det ofta påpekas i US-baserade recensensioner. Resten av världen vet det ändå. 

Fodral

I sann finsk tradition kommer PK70FX med ett läderfodral, fattas bara annat. Men å andra sidan hänger de med i tiderna och många andra knivar kan fås med Kydex-fodral men inte i det här fallet och det är jag tacksam för. I mitt tycke hade det inte matchat utseendet. 

Fodralet som följer med är av kraftigt läder

Fodralet är tämligen enkelt. Det är av vikt konstruktion men det är gjort i mycket kraftigt läder och välsytt. Tjockleken på lädret matchar stålet och mäter 3,1mm. I botten av fodralet hittas ett litet hål för dränering och där finns även ett litet hål om någon av för mig okänd anledning vill pilla in ett snöre där. 

Ett enkelt men välsytt fodral som dock inte håller kniven extremt hårt

Bältesöglan tar ett normalt tunnare bälte på 35 mm men inte mycket mer än så. Det är förstås rimligt med tanke på knivens format. Faktum är att jag aldrig burit kniven i ett skärp förutom när jag testat kniven. Annars förvarar jag den antingen i min väska (ryggsäck eller Messenger-bag då jag cyklar) eller löst i höger jackficka. Kniven är nämligen både liten och nätt nog. Totalvikten inklusive fodral är nämligen inte mer än 115 g och längden med kniv i fodral är 175 mm. 

Slutsats

Redan på första raden i presentationen på hemsidan slås det fast att det här är en "kompakt och mångsidig kniv som utformats med enkelhet och funktionalitet i åtanke." Det är nu ett uttalande jag kan skriva under på efter att ha brukat och burit den här kniven närmare ett år. Tiden går fort när man har roligt sägs det. 

Då var det sommar och det är det snart igen. Det betyder att PK70FX bokstavligen har prövats i vått och torrt. Men med det sagt skall sägas att jag mest har brukat den som det var tänkt, som en liten praktisk EDC-kniv i alla situationer som inte kräver den absolut största diskretionen eftersom det trots allt är fastbladad kniv. 

PK70FX gör sig bra såväl i skogen som i staden

Sedan har den som sagt fått följa med ut i skog och mark också och den gör inte bort sig där heller. Det hänger mest på brukaren och vad knivar används till. Men visst, jag skulle inte ta ur en älg eller filea en gädda med den här kniven men allt går om man vill. 

Å andra sidan briljerar den där det är tänkt, i allehanda situationer i vardagen som tarvar en vass egg och bra spets. Du kan sticka och skära med förtroende utan att vara rädd för att något skall gå sönder. Däremot blir den slö kan konstateras med eftersom stålet är mjukt reagerar det mycket snabbt på både brynstål och strigel villket är den underhållningsmetod jag använder mest frekvent om inte knivar är allt för slöa. 

Den skandinaviska slipningen gör också att kniven är lätt slipa om när det är så dags. Men den varianten av egg gör också att den inte är bäst till allt. Vet du med dig att du behöver en kniv för att skära mycket i födoämnen rekommnderar jag istället en flatslipat alternativ. I trä däremot är den här typen av kniv att föredra. 

En kniv lika finsk som en god kopp kaffe, Brisa PK70FX. En fastbladare som tar vid där PK70 slutade

Brisa har med PK70FX lyckats väl med att förvalta arvet efter sin fällbara föregångare. Nu har jag inte den modellen med väl dess storebror Birk 75 som har lås. Släktskapet mellan den och den här kniven både känns igen och uppskattas. Om du vet vad du ger dig in på när du köper en liten Puukko så är det här ett synnerligen gångbart alternativ. Söker du den ultimata low drag, high speed-kniven för "covert operations" så se dig om efter något annt. 

Men som stilfull kniv i sann finsk tradition inriktad mot vardagsbruk är den här utmärkt!

Brisa Ltd

Specifikation:

Totallängd: 160 mm
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 12C27
Vikt: 70 g, enbart kniv, 115 med fodral
Handtag: Trä, Bocote
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - sneglar österut

Ny kniv - HX Outdoors Rock Sapphire

Ibland hittas nya företag som man inte kände till. Fast i det här fallet måste medges att de hittade mig via mitt Instagramkonto. På den vägen är det.

Märket är HX Outdoors och av hemsidan att döma har de ett tämligen omfattande modellprogram. Jag måste dock erkänna att jag ställde mig en smula frågande till vissa av modellerna utifrån specifikationerna då det t ex finns knivar med inte bara 5Cr utan till och med 3Cr-stål i bladen. Det är inte mycket att skryta om och får mig att fundera kring prioriteringarna. 

Men i sortimentet letade jag upp den här kniven kallad Rock Sapphire som kandidat för en recension. En kniv som i mina ögon har ett riktigt sympatiskt utseende. Lägg därtill en låg prislapp och grunden för en prisvärd kniv finns där.

Den slogan som finns på lådan kan jag skriva under på, att alla förtjänare en exceptionell kniv. Frågan är om den här är det?

Modellbeteckningen är ZD 114-S vilket innebär att handtaget är i titan. Eller inte riktigt. Det innebär att kniven har en enkel stålram men skollor titan för att vara exakt. Det bidrar till en "Symphony in titanium" enligt hemsidan. Skall man vara ärlig är det mest sidorna som är gjorda i det materialet* Inget annat. Kanske inget man skall förvänta sig av en budgetkniv heller men försäljningsjargongen lovar mer. Det är alltid faran när marknadsföringsfolk får tag i produkter de inte vet mycket om. 

Modellen har ett syskon, 113-S, vilket mest innebär en annan bladfinish. Utöver det finns även en kusin som är lite kantigare i uttrycket. 

HX Outdoors Rock Sapphire

Rock Sapphire är en betydligt mindre kniv än vad jag trodde, totalt 170 mm. Av det utgör handtagslängd 97 mm vilket först låter dugligt men sedan upptäcks att flippern/fingerskyddet stjäl en bra bit av det. Det gör att det här inte är en fullstorlekskniv för mig utan en "trefingerskniv" vilket ändrar förutsättningarna för vad den kan användas till. 

Bladet är 60 mm långt med en tjocklek på 3,2 mm vilket är stabilt för en så liten kniv. Materialet som används är D2 vilket är godkänt men ofta har en tendens att rosta. Det återstår att se hur det klarar sig undet kommande förhoppningsvis varma vår- och sommarmånader.

Man skall vara försiktig med termer som "budgetmärke" då det kan ge dåliga konnotationer. Men det är lite av vad det här är. Om inte annat avslöjas det av prislappen då den här kniven kostar kring 284 kr plus frakt i skrivande stund. 

Det återstår emellertid att se om det är ett bra budgetmärke. Det vill säga om man får valuta för de pengar man faktiskt betalar. Det räcker inte med att ha ett lågt pris. Skall något oavsett slag vara värt mödan måste produkterna hålla en viss nivå. 

Mina första intryck av HX Outdoors är att de gör det. Den känns solid och materialen i den här versionen skäms inte för sig. Men det finns detaljer i både design och finish som direkt avslöjar att kniven inte tillhör de högsta nivåerna av knivtillverkning. Särskilt som några element "krockar". 

Men jag tror att det som återstår är bra nog för att jag skall kunna kalla kniven prisvärd. Det återstår dock att se och jag ämnar återkomma till det i en recension framöver.

HX Outdoors

 

/ J - testar nytt

* Jämför exempelvis med Ferramonster Glideman som har skruvar i titan, sidor i titan, lås i titan, back spacer i titan samt clip i titan. Där talar vi både om en symfoni i materialet samt en högre prislapp. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr. 284 "Supermix"

Dagens "bild" är de facto ett filmclip eller kanske ett tema, "The Pincher". En lite speciell kastkniv från franska  Zitoon Knives. Det är en rotationskniv med lite speciella egenskaper. Sådana som Olivier Feret, mannen bakom modellen, själv önskade då det är den modell han tävlar med. 

Zitoon Knives The Pincher

Här är några snabba exempel på hur man kan använda nämnda kniv. Den har i det här fallet fått sällskap av Ullr XL från Yggdrasil Knives och Graf Knives B1 Classical Bowie. De två senare är de som jag kastar direkt från fodralen. Den förstnämna är en dolk huvudsakligen tänkt för No Spin men som går att använda som allroundkniv från särskilt kortare avstånd.

"Supermix"

Vad jag menar med "Supermix" är att jag blandar allt. I det här fallet fyra knivar av tre olika modeller varav några kastas från fodral andra inte. De är sinsemellan mycket olika i karaktär. Därtill används diverse tekniker (underhand, överhand, rotation, halvrotation, no spin) från flera avstånd. Dessutom kastar jag med båda händer till och från. Allt hanns inte med i clipet men jag kastade på det här viset mer än en timme igår vilket täckte det mesta.

Det här är inget jag tränar utan bara för skojs skull och för att bli en bättre kastare. Jag vill kunna kasta allt oberoende av vad jag råkar ha till hands. 

/ J - knivkastare

#knivesandbikes #knivigtvarre