Recension CJRB Bowie Pyrite

 

-  eller hur man sätter press på konkurrenterna

Det var länge sedan jag kom i kontakt med min första "button lock". Den hittades på en Böker Speedlock från slutet av nittiotalet.* Det är en låstyp som kräver hög precision i tillverkningsled och det var troligen därför de länge lyste med sin frånvaro bland mer budgetorienterade knivar. Nu är vi i en annan situation och en av de företag som leder den utvecklingen är CJRB. Eller kanske egentligen modermärket Artisan Cutlery. 

Av det skälet skall vi idag ta en närmare titt en kniv från dem med precis den låstypen, Bowie Pyrite. 

CJRB Bowie Pyrite

Samtidigt skall jag passa på att hälsa den oinvigde in i den numera synnerligen omfattade "Pyrite-familjen". Jag tror till och med CJRB använder det uttrycket på sin hemsida. Modellen finns med allehanda handtagsmaterial - från plast och G10 via stål till elaborerad titan, olika bladformer och varierande storlek. De finns i enkla utförandet och mer påkostade diton med lyxstål som S90V eller mönstervällt smide. Det gör att antal kombinationer är om inte oändligt så i alla fall svåröverblickat. Men det finns något för alla. 

Den här specificka modellen återfinns någonstans i mitten på lite olika parametrar och dess speciella attribut är bladet. Ursprungligen var Pyrite en drop point och den må vara hur praktisk som helst men jag tyckte nog att den här clip point-varianten såg lite mer uppkäftig ut. Så den fick det bli.  

Pyrite bjuder på ett tämligen klassiskt utseende i och med den här utgåvan

Kortversion: CJRB Bowie Pyrite, kniven som väl förvaltar företagets korta arv genom att vara en utmärkt fällkniv till ett överkomligt pris!

Blad

För mig var det bladet som gjorde det. Det trots att jag senare kommer att hävda att storheten hos Pyrite återfinns annorstädes. Men appropå stor så är bladet på den här varianten rätt litet. Längden stannar på 80 mm och till det har använts ett gods som understiger 3 mm i tjocklek, 2,7 för att vara exakt. Höjden är 25 mm vilker bidrar till de harmoniska proportionerna. 

Fast utseendet domineras främst av en distinkt clip point med tillhörande falskegg och en hög och lika tydlig sabelslipning. Allt ackompanjerat av en dubbel "fuller" eller blodränna som det av någon underlig samt felaktig anledning kallas på svenska. Ytterligar detaljer är det urtag som finns för att kunna slipa kniven samt några räfflor vid basen av bladryggen. 

Det var Clip point-bladet som gjorde det!

Finishen är annars en blank satin och märkningen extremt disket. CJRB-loggan återfinns på en sida av ricasson och serienummer jämte ståltyp på den andra sidan endast läsbart för den med falkögon. 

Stålet som står där är inte bara inhemskt för Kina utan även framtaget av Artisan Cutlery. Alltså samma tillvägagångssätt som kan hittas hos företag som KAI (Kershaw), Chris Reeve, och Spyderco som gjort detsamma. Det är inte helt vanligt. Det här stålet är heter AR-RPM9 och liknar ett pulverstål även om tillverkningsproceduren inte är exakt densamma har jag förstått. I grund och botten är det ett enklare stål som med hjälp av modern teknik trimmats en smula. 

Generellt gillar jag det. Jag vet inte riktigt vad jag skall jämföra det med. Men det påminner en smula om 14C28N i det att det inte rostar och är lätt att underhålla. Men skärpevaraktigheten är inte lika bra i det här fallet är min upplevelse. 

Förutom formen utmärks bladet av en distinkt "fuller"

Men generellt räcker den till och blir över för den genomsnittliga fickkniven. Skulle jag ha kniven till lite tyngre sysslor eller under längre tid eller kanske ute i skog och mark kanske jag skulle haft invändningar men inte nu. Formatet på kniven och bladets utformning skriker EDC. Och till det är den utmärkt. Framförallt för alla de där små kvicka uppgifterna. Att dra sin kniv, öppna ett kaffepaket på jobbet (de är STORA) och stoppa undan kniven igen. Att hala fram Bowie Pyrite för att skära loss den där irriterande plasttråden på den nya kavajan som köptes häromdagen för att sedan trolla bort kniven igen. Jag kan hålla på länge och dra exempel. Här är det inte bara bladet som är effektivt utan hela kniven. 

Mer specifikt kan annars sägas att givet utseendet är spetsen bra. Den är vass och hittas i knivens centrumlinje. Pyrite skär med den äran också. Ett tunt blad och en hög slipning som slutar med 0,3-0,4 mm stål bakom eggen ger förutsättningarna. Men det går heller inte att komma ifrån att det är ett litet blad. Den totala egglängden är 75 mm. Därtill är handtaget litet så någon kniv för grovarbete är det inte. Och det händer att jag önskar mig något större. 

Handtag

Som sades tidigare så finns Pyrite i en uppsjö varianter. Den här är byggd på en stålram som borrats/frästs ur för att bli lättare vilket både bidrar till lägre totalvikt samtidigt som det bättrar på balansen rent generellt. Ramen höjer sig något ovanför resten av handtaget. Den är emellertid på såväl in- som utsida välpolerad och mjuk mot handen. 

Kniven är öppen i ryggen och där hittas långt bak i handtaget två timglasformade och likaledes polerade distanser.

Bowie Pyrite finns med både enkelt och dubbla bolster beroende på version

Handtaget är 107 mm långt och av det kan hela 95 mm bakom det fingerskydd som finns nyttjas som greppyta. Men med min handstorlek räcker det ändå inte riktigt till för ett fullt fyrafingersgrepp. Lillfingret hamnar längst bak på den fasade del som hittas där. En lösning som emellertid fungerar i det här fallet. 

Tjockleken på handtaget är som sagt någt över en centimeter. Det räcker till men gör att det inte är en kniv för långa och tunga arbeten. Men det är något som redan formatet i övrigt skvallrar om. 

Ryggen är öppen som synes 

Den här varianten av Bowie Pyrite inkluderar ett bolster i metall som också ger det typiska utseendet. Lyxversionen har två bolster som dessutom är gjorda i mässing så den kniven ger klara Buck 112-vibbar. Inte lika mycket i det här fallet då bolstret är i singular samt av stål. Det matchas av träskollor i "Rosewood". Exakt vad det innebär för träslag i det här fallet vet jag inte men det brukar referera till något ur Jakaranda-familjen. Alternativet är något mörkare träslag, eventuellt ebenholz. 

Övergången mellan materialen är inte perfekt, de kan kännas men mer beroende på att det är två olika ytor än något annat. Sidorna är fästa med tre skruvar per sida. Se och lär konkurrenter för trots prislappen och knivstorleken är de T8or! Detsamma gäller för den justerbara pivotskruven. 

Endast i clipet hittas mindre T6or. Bra gjort där CJRB för de större storlekarna håller ofta bättre. 

Pyrite bjuder på ett bra handtag men det känns ibland litet

Att hantera Bowie Pyrite är rimligt komfortabelt. Med det menar jag att kniven är för liten för att jag skall få ett fullvärdigt grepp runt kniven. Men det som finns är bra. Pekfingret hittar sin plats i fördjupningen som dessutom är accentuerad av motsvarande urfrästa fickor på båda sidor av bolstret. Sedan följer de två nästkommande fingrarna men puttar ut sin minsta kusin från partyt. Ungefär halva lillfingret får plats för mig. 

Men det gör inte så mycket för som sagt, det är inte en kniv för tyngre uppgifter. Givet de förutsättningarna fungerar alla grepp vare sig det gäller hammargrepp eller sabelgrepp med tummen på bladryggen. En fördel med det rätt korta handtaget är att clipet faktiskt till största delen hamnar ur vägen. På mycket långa handtag hamnar det ofta utanför eller "bakom" handen om det handlar om "deep-ride"-clip och här hamnar det istället inne i handen vilket gör att det inte skaver så illa som det skulle kunna gjort. 

Öppning och lås

Det finns faktiskt Pyrite-modeller som har blad med tumhål i. Men majoriteten av dem har det inte och de öppnas alla med tumknoppar. Och vilka tumknoppar sedan! Titta noga på dem, inte för att den är extraordinär på något vis utan för att den inte är det. Närmast oansenlig men ändå perfekt!

Allt som skall vara lagom är det. Den sticker ut lagom mycket, det befinner sig lagom långt bort från centrum för att både vara lätt att nå och effektiv rent fysiskt. Den är heller inte för vass eller kantig men ger ändå fäste. 

Den är inte heller i vägen när knivbladet är ute och kniven används. En detalj som fortfarande missas ibland även bland välrenommerade tillverkare. 

Tumknoppsperfektion

Sedan var det själva handhavet. Förutom den förträffliga formen så är motståndet i låset (det är det som agerar "detentkula" i dylika konstruktioner) perfekt avvägt. Det gör att du kan öppna kniven med en snärt och bladet flyger ut snabbt som blixten. Men du kan lika gärna fälla ut det vackra bladet i en lugn och majestätisk rörelse om så önskas. Vidare kan nyttja fingrarna på baksidan av bladet om det föredras.

Bladet hålls på plats av ett Button lock

Om låset finns förvånansvärt lite att säga om man inte skall gå in på tekniska detaljer men i gengäld är button locks inte komplicerade heller. De består av en låsbult som har en tjockare och en tunnare del och de är fjäderbelastade i sidled. När knappen trycks in mot den fjädern flyttas bulten och kontaktytan mot bladbasen försvinner. När knappen släpps händer det motsatta och bladet hålls på plats. Det gäller både i infällt läge och utfällt. 

Här bara fungerar det. Låset är lätt att använda till att fälla ut bladet om man så önskar men det är också exemplariskt enkelt att släppa. Däremellan håller det bladet på plats utan att det rör på sig. Ungefär det man kan förvänta sig av ett lås. Det är bara en fröjd att se det på knivar i den här prisklassen. 

Att bära

Det finns gränser vad gäller mått som man kan hålla sig under, nära eller över när det gäller hur bekväm en kniv skall vara att bära omkring på. En sådan är en längd på en decimeter, Bowie Pyrite är 107 mm lång hopfälld vilket är nära nog. Ännu bättre är vikten som ligger under hektot med 97 g. Tjockleken på handtaget är tämligen normala 1,16 cm. 

Clipet är inget extraordinärt men fungerar väl

Det finns heller inga vassa hörn som exempelvis exponerade ricassos eller flipperfenor så själva formen är mjuk. Ett intryck som förstärks av att sidorna är mycket släta. Det gäller förstås både bolstret och träskollorna. 

Av det skälet är kniven också mycket lätt att både dra och stoppa undan efter uträttat värv. Det är en av de stora anledningarna till att den är så lätt att använda för småarbeten som jag beskrev tidigare. Det bidrar starkt till det positiva omdömet. 

Utrymmet under clipet räcker till och rampen är duglig

Att clipet sticker ut utanför handtaget brukar innebära problem men här mindre än vanligt. Hålls handtaget hårt känns det dock

Clipet är ett tämligen standardiserat fjäderstålsclip som polerats. Det är med andra ord rätt synligt samtidigt som kniven inte är det i fickan. 

Vidare kan säga som det att spetsen pekar åt fel håll (utåt) men att den är så liten att det inte gör så mycket i det här fallet. Rampen är adekvat och fungerar med de vanligaste byxtyperna. Spänsten är rätt tilltagen så det är tur att materialet under clipet är halt. 

Clipet är fäst med två skruvar som sitter i tandem. Dessutom sitter det i en liten ficka varpå det absolut inte kan röra sig i sidled. Men för att hålla träskollorna renar finns inga hål på andra sidan. Så vänsterhänta kan känna sig en smula lurade. 

Sammanfattningsvis

När man tränar diverse asiatiska kampsporter återkommer alltid magen eller snarare kroppens centrum, Hara som centralt begrepp. Det är därifrån alla kraft hämtas och det gäller märkligt nog CJRBs Pyrite-familj också. Vad jag menar är att allt annat handlar om tycke och smak, prisläge och möjligen vilken bladtyp som är mest praktisk. 

Men det som gör den här till en riktigt bra kniv hittas i mitten, i knivens centrum.

Den här liksom alla versioner av Pyrite är en utmärkt EDC-kniv

Som en klart lysande stjärna hittas där ett eminent fungerande och förstås mycket välgjort "button lock". Det gör vad låsa skola göra och lite mer därtill då det även bidrar till knivens smidiga handhavande. Där kommer vi till nummer två på listan över saker som återfinns i mitten. De fina kullagren som även de harmonierar med låset och det avvägda motstånd det bjuder på. Fast klarast lyser tumknopparna. De närmar sig perfektion i alla enkelhet som jag beskrivit ovan. 

Sedan är även de delar som sticker ut från mitten inte så dumma de heller. Bladet är lite styggt, snyggt och därtill praktiskt. Handtaget är bekvämt för att vara litet och även det visuellt tilltalande. 

Bowie Pyrite i blek vintersol innan snön anlände södra Sverige

Bowie Pyrite har faktiskt inga större nackdelar alls. Det mesta är bra, mycket bra och i några fall utmärkta. Priset får inte heller skjortan att hamna på Blocket. Summan är något avhängig vilken versioner du väljer men den här kniven kostar under en tusenlapp i Europa för närvarande.  

CJRB Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm

Längd hopfälld: 107 mm

Vikt: 97 g

Bladlängd: 80 mm

Godstjocklek: 2,7 mm

Bladstål: AR-RPM9

Handtag: Stålbolster/träskollor

Lås: Button Lock

Producerad av: CJRB, tillverkad i Kina

/ J - positivt överraskad 

* En kniv som för övrigt finns kvar i samlingen och som använts mycket. Därefter följde två stycken Pro-Tech knivar med samma låskonstruktion. De är inte helt ovanliga när det kommer till fjäderdrivna knivar. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre