Recension Civivi Clingman

 

-  kniven som nästan nådde ända fram

Trender kommer och går i knivvärlden liksom överallt annars. En sådan trend eller kanske snarare rörelse bereonde på hur länge fenomenet varar är att Youtubers inte bara testar knivar utan även designar dem. Utan att tänka efter alltför mycket kan jag direkt komma på fyra, fem namn som gjort på det viset.  

Ett av de senare jag stött på står bakom den här modellen från Civivi kallad Clingman. En fråga som genast infinner sig är om de erfarenheter och kunskaper som kommer av att ha testat många knivar lyser igenom i slutresultatet. En annan och kanske svårare att svara på är om slutprodukten skiljer sig från något som en mer typisk knivmakare/designer skulle ha gjort. 

Civivi Clingman

Mannen som designat den här specifika kniven heter i vilket fall som helst Taylor Martin och driver YouTube-kanalen Best Damned EDC. 

Enligt egen utsago så är inspirationen till Clingman hämtad från uppväxten, hans far och farfar. Att det blev något som delvis kan sägas vara en "modern traditional" kanske därmed inte är så konstigt. Bladet har lite av en Bowie-känsla över sig även om formatet i övrigt är smått. 

Målet med Clingman var att utforma den enligt Martin perfekta kniven för EDC - "Every Day Carry". Det är ett område som är tämligen brett och förstås klart påverkat av hur just din vardag ser ut. Men en sak har de alla gemensamt och det är att de bör vara lätta att bära. Ett krav Clingman definitivt uppfyller. Låt oss ta reda på vad den kan göra utöver det. 

Kniven är för övrigt döpt efter en bergstopp i Appalacherna. 

Taylor Martins tolkning av den perfekta fick-kniven. Här i glåmigt vinterljus

Kortversion: Civivi Clingman, ett försök att skapa den ultimata EDC-kniven men som endast delvis nådde fram

Blad

Det som får mig att associera med begreppet "modern traditionals" i samband med Clingman är definitivt bladformen. Det är en uttalad clip point med en sabelslipning. Eller om man så vill ett litet Bowieknivsblad som jag nämnde ovan. Med det följer även en tämligen uttalad falskegg. Det i sin tur ger en distinkt estetik. 

Finishen är en satin och märknigen är diskret som vanligt i fallet med knivar från Civivi. Helt omärkt på presentationssidan och BDE-loggan på motstående sida. 

Bladet är tre tum eller 76 mm långt, 20 mm högt samt 3 millimeter tjockt. Relativt stadigt för ett litet blad med andra ord. 

Det lilla bladet har klara drag av "Bowie" över sig

Hur får man ett litet blad att skära bra? Särskilt som tjockleken i sammanhanget faktiskt är rätt tilltagen och en slipfas som är så pass låg som 11 mm. Svaret på frågan är förstås att man som här gör det skålslipat. Då får man snabbt ned tjockleken bakom eggen till 0,4-0,5mm. Det kombinerat med en lika förträfflig egg som Civivi brukar ha gör att man har en riktig liten skalpell i fickan. Ett kirurgblad som dessutom besitter en formidabel spets. Eller det var kanske inte en helt korrekt liknelse inser jag nu. Kniven kom riktigt vass men liknelsen med nämnda kirurgverktyg haltar då kniven faktiskt är rätt kraftig bakom eggen. 

Det är sedan kombinerat med ett stål i form av Nitro-V.

Stålet är Nitro-V och slipningen en skålslipning

Det som är lite speciellt och nästan gör att Clingman känns som en recurve/S-formad egg är att bladet sitter i rätt kraftig vinkel nedåt i relation tillhandtaget. Fördelen med en sådan lösning är att det är lättare att få kraft i snitt då bladet biter hårdare varefter snittet fortlöper. 

Detta förstärks av bladformen som ger en tydlig buk och därmed är bra även för längre, svepande skär. Tänk ett flåblad i miniatyr. 

Spetsen är givet bladformen mycket bra. Den är inte bara vass och penetrerar väl utan den återfinns exakt där den skall. Eller enklare uttryckt i knives tänkta centrumlinje. 

Men helt nöjd med bladet är jag ändå inte måste tillstås. Ett blad med så låg slipfas samt relativt grovt gods gör att den snitt i framförallt dubbelväggig kartong blir tyngre än liknande flatslipade blad. Det gäller förstås alla liknandematerial. Detsamma kan sägas om man skär i frukt och grönsaker. Inte alls ömöjligt  på något vis men heller inte perfekt. 

Som vanligt blir bladgeometrin en avvägning av egenskaper och användaren måste själv bestämma sig för vad som är bäst. 

Handtag

Handtagets uppbyggnad är inte mycket att orda om. Det är välbyggt som alltid med knivar från Civivi. En kraftigt lättad stålram utgör grunden. Kniven är öppen i ryggen och hålls ihop via två distanser samt en bult som agerar fånglinefäste. Clingman är byggd efter modern mall 1A för enklare knivar som jag brukar säga. 

Handtaget övergripande form är en av de områden där jag inte är överens med Taylor Marin

Utanpå på ramen hittas sidor av endera G10 eller som här Micarta. Det senare kan även fås i ett par olika färger. Jag valde brunt för att det i mitt tycke ger det mest traditionella utseendet. Särskilt som Micarta är ett material som åldras och med tiden får patina. Sidorna är helt flata och endast lätt fasade. 

Längden på handtaget är 102 mm men då främre delen utgör ett mindre fingerskydd och bakänden kröker sig något återstår bara 84 mm greppbar yta. Det är inte mycket och en av de egenskaper jag inte fullt uppskattar med kniven. Tjockleken är 12 mm vilket däremot är tämligen tilltaget ställt i relation till höjden som varierar mellan 20 mm som mest och 16 mm som minst.

Handtaget är öppet i ryggen

Själva Micartan är ett material som inte ger särskilt mycket fäste i sig utan här är det handtagsformen som står för den biten. Handtaget är lätt krökt och ryggsidan följer insidan på handen på ett bra sätt. Men sen kommer vi till den del jag inte alls kommer överens med. Jag och herr Martin måste ha väldigt olika händer för Clingman är inte min favorit att vare sig hålla i eller arbeta med. 

De grepp som fungerar bäst med Clingman är de som är avsedda för mycket lätta arbeten som att hålla kniven i nypan eller i lätt sabelgrepp

Det är nämligen så att förutom att vara rätt "lågt" vilket inte fyller handen särskilt väl så är undersidan formad så att du har en knöl på mitten. Exakt vad den har där att göra vet jag inte även om de vanligen finns för att ge bättre fäste för fingrarna, oftast pekfingret. Men här är utrymmet framför densamma för stort för endast ett finger, därtill har de andra inte heller tillräckligt med plats om kniven hålls på det viset. Men det är också för litet för två fingrar. Mitt långfinger hamnar då direkt ovanpå puckeln vilket bara känns märkligt.  

När handen sluts om handtaget med pekfingret bakom fingersskyddet hamnar mitt långfinger mitt över den förhöjda delen av handtaget och lillfingret rakt över bakkanten vilket inte är optimalt

Därmed är inte Clingman särskilt bekväm att hålla förutom för mycket lätta uppgifter eftersom det är svårt att få ett stadigt grepp i och med att handtaget är så litet, tänk inte bara längd utan även höjd. Samtidigt som knölen gör att hammargrepp känns mindre bra. 

Sammantaget ett handtag som inte passar min hand särskilt bra trots till synes enkel och rättfram form.

Öppning och lås

Gällande öppningsmetoder är Clingman synnerligen modern. Här bjuds på tumknoppar men även en diskret front flipper. Följaktligen finns flera sätt att fälla ut bladet på. Särskilt som du kan snärta ut det med ett pekfinger på baksidan av bladet alternativt öppna kniven med två händer förstås. 

Även Clingman ståtar med multipla öppningsmetoder

Understundom kan det vara knepigt att kombinera flera olika sätt att öppna en kniv på då de ofta kräver olika motstånd i detent-kulan alternativt låset beroende på vilket som används. Här är det en kula som dessutom liksom lagren som hittas i kniven är av keramik. Det borgar för lång livslängd och som bonus kan de inte rosta. 

Men Civivi kan det här med både lås och öppningar så i det här fallet är båda grundmetoderna lika effektiva. 

De dubbelsidiga tumknopparna är förvisso små men de sitter väl placerade och sticker ut lagom mycket för att de skall vara lätta att komma åt. Därtill är de ur vägen när kniven används, läs återfinns nära handtaget. Skräckexmpel finns där tumknoppar hittas halvvägs ut på bladet. Här märks det att Taylor Martin vet vad han eftersöker i en EDC-kniv. 

Låset är ett liner lock som sköter sin funktion på ett utmärkt vis

Åtkomsten till själva låset är däremot knepigare. Nu är inte motståndet i låsarmen särskilt stort men att pilla in tummen i bladskåran är en nödvändighet för att nå dit

Till skillnad från många andra har jag inget emot liner locks. Det är tur det för det är vad som hittas i det här fallet. Den är inte enormt grov givet att tjockleken på ramen är 1,5 mm. Men den är mycket välgjord. Bladet hålls på plats i ett fast grepp utan rörelse i öppet läge och det låser som det skall. På pluskontot hamnar även att det är relativt lätt att släppa. 

Det gäller dock endast själva rörelsen. Att komma dit är något krångligare då det här är en liten kniv vilket innebär att även bladskåran är det och det i den du måste pilla in spetsen av tummen för att komma åt låsarmen. Inte helt lätt med stora fingrar. Urtaget på motstående sidan är nämligen snålt tilltaget. 

Att bära

Jag skrev i början av den här recensionen att alla bra EDC-knivar har åtminstone ett gemensant. Olika uppfattningar om bladformer kan finnas och detsamma gäller handtagets utformning samt material. Men bra att bära skall de vara för att kvalificera sig och det gör Clingman. 

En lyxig detalj givet prisklassen är att Clingman kommer med ett fräst titanclip

Det kanske inte är så konstigt då vikten är riktigt låg med sina 75 g. Sedan är måtten blygsamma som sagt. Det som var en nackdel när det gäller att fylla handen visar nu sina styrkor. Liten volym, ett lågt handtag samt mjuka yttre former gör att Clingman är förträfflig att bära. 

Givet clipets karaktär syns lite av handtaget när kniven bärs

Inte blir det sämre av att clipet faktiskt är bra. "Faktiskt" skriver jag då en av få eftergifter för det rent kosmetiska är att kniven försetts med ett clip i titan. Ett fräst sådant dessutom. 

Det är litet, disrket och passar kniven väl. Ännu bättre är att det inte inverkar negativt på greppet när man arbetar med Clingman. Spänsten är god för att vara av den här typen och utrymmet under är, om inte tilltaget så adekvat. Även rampen fungerar så länge tyget i jackan eller byxfickan inte är för tjockt. 

Sammanfattningsvis

Så återstår då ett försök att svara på frågorna som ställdes i inledningen. Eller i alla fall i den mån det går.

Det är nämligen svårt att svara på om den här modellen sett annorlunda ut jämfört med om någon annan knivmakare eller designer skulle ha stått bakom. En sak kan dock sägas att den är inte lika "förvirrad", om uttrycket tillåts, som vissa knivar kan vara nuförtiden. I ivern att ständigt komma ut med nya modeller händer det ibland att knivar är rena skrivbordskonstruktioner. Det vill säga, de är aldrig testade i verkligheten eller ens särskilt genomtänkta. De är gjorda för att se ut på ett specifikt vis och om de råkar få bra egenskaper är det ett plus men inte ett krav. 

För att svara på frågan hade jag behövt se fler knivar från Martin. Först då hade det gått att se om det finns ett generellt formspråk från hans sida. Den detaljen hamnar i skymundan om man bara utgår från praktiska hänsynstaganden med ett uttalat mål. Knivar tenderar då att bli något generiska. Därtill är en modell inte något vidare brett urval. Särskilt inte om man vill studera om det finns gemensamman nämnare. 

Det kan dock sägas att den genomsnittlige knivrecensten troligen har hanterat fler knivar än de flesta inklusive många knivmakare och på flera punkter märks att det här är en genomtänkt konstruktion och att den är designad av någon som testat mycket och vet hur han vill ha det. 

Det framgår genom att vissa egenskaper har prioriterats. En sådan är att kniven skall vara enkel att  bära. På det området får Clingman utan tvekan högsta betyg. Ett annat område är att kniven skall vara flexibel sett till användningsområde. Bladformen ger både spets och buk och det förhållandevis grova godset ger stabilitet samtidigt som man kan komma undan nackdelarna med en låg sabelslipning genom en skålslipad egg. Clingman skär därmed bra idet mesta om än inte allt. Så långt är betyget gott. 

Sedan finns fler exempel som att placeringen av tumknopparna gör att de nästan är helt ur vägen för det som skärs, att det finns ett rejält "sharpening choil" och vinkeln mellan blad och handtag som ökar kraften i snitten. Utformningen av de detaljerna är inte heller något slump. 

Men sedan finns saker som jag personligen hade valt att göra annorlunda. För det första hade jag valt att göra kniven något större. Inte förvandla den till en stor kniv men en "halv" storlek större. Framförallt gäller det handtaget. Som det är nu är det för "lågt" för att jag skall uppskatta det. Jag föredrar handtag som inte drar åt det runda/kvadratiska hållet när det kommer till relation bredd/höjd. Tänk Laguiolle-knivar som riktiga syndare därvidlag. Den typen av knivar ger mig alltid en känsla av att de vill rulla i handen.  

Det som stör mig mest är ändå knölen på mitten av handtaget. Den passar inte alla och borde, i mitt tycke, ha gjorts mindre för att härbergera ett finger eller avlägsnats helt. Om det skulle göras i efterhand skulle det dock göra handtaget ännu tunnare. 

Men allt är valt utifrån personliga preferenser vilket gör kniven unik på det planet och därmed kanske inte passar alla. 

Sedan kan jag rent generellt tycka att knivtillverkare ska sluta vara så ängsliga och försöka tillfredsställa varenda knivafficionado. Det räcker faktiskt med ett sätt att öppna kniven på. I det här fallet tumknopparna även om frontflippern inte hellerr är ivägen på något vis, bara redundant. 

Civivi Clingman är en bra fickknivför lättare uppgifter, med betoning på "fick". 

Så mycket eftergifter till flärd har inte gjorts på Civivi Clingman förutom den lyxiga detaljen med ett titanclip samt möjligen kombinationen av ett snyggt blad med distinka linjer kombinerat med framförallt Micartan i handtaget. Men det var faktiskt det jag föll för från början. Clingman ser ut som en liten Bowiekniv eller kanske en mindre nytolkning av en Buck 112 eller liknande fällkniv. Det samtidigt som moderna material och tillverkningssätt gör den överlägsen dem i de flesta avseenden. 

Uppskattar du den estetiken och vill ha en ultralätt, modern EDC-kniv för lättare uppgifter så är det här något för dig. Men du skall vara medveten om att den är mindre än man kan förledas att tro och att handtaget är lite speciellt. 

Priset ligger i skrivande stund på ca 780 SEK i Europa. 

Civivi Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 76 g (vägd av mig, uppgiven vikt 75g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Nitro-V

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - nästannöjd

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre