onsdag 26 november 2025

Recension Karesuandokniven Bäver 10

 

- följeslagaren

Det här är den större av två gnagare som återfinns i svenska Karesuandoknivens katalog och modellen heter som titeln skvallrar om Bäver 10. Önskas en ännu smidigare och framförallt mindre kniv finns även en Bäver 8. Siffrorna har en viss bäring kan jag avslöja. Men oavsett vilken kniv du väljer så får du en kvalitetsprodukt tillverkad i Sverige. 

Karesuandokniven Bäver 10


Karesuandokniven saluförde sig ett tag med att de var världens nordligaste tillverkare av knivar. Tyvärr var jag vid ett tillfälle tvungen att spräcka den illusionen då det fanns ytterligare en jag känner till belägen trettio mil rakt norrut. Men Karesuando är ändå förbaskat långt norrut i världen för de flesta och numera har de återtagit tronen då den tillverkare jag hade i åtanke numera har förlagt produktionen till sydligare nejder. 

 Anledningen till att jag nämner geografin är att det genomsyrar hela tillverkningen och företaget.

Knivar, yxor och övriga produkter från Karesuandokniven står med minst en fot stadigt placerad i det traditionella men den andra hovrar lite ovanför det moderna utan att vara nedstampad än. De flesta material är hämtade från närområdet med björk, renhorn, läder och svensktillverkat stål. Men det har även smugit sig in moderna element som yxor i rostfritt och fällknivar med koliberramar.   

Dagens recensionsobjekt innehåller dock inga särskilda överraskningar i materialväg. Frågan är snarare hur väl de nyttjats.

Bäver är en tradtionell jakt- och friluftskniv med det där lilla extra



Kortversion: Karesuandokniven Bäver 10, en gnagare med suveränt bett, schysst päls och som är sympatisk att hålla i. Ett sällskapsdjur för livet



Blad


Tillägget till namnet Bäver avslöjar en sak om den här kniven, nämligen bladets längd. Följaktligen mäter det 100 mm. Av det sträcker sig eggen över 95 mm. Det vill säga som på de flesta skandinaviska knivar kan man skära nära handtaget vilket är en egenskap jag uppskattar då det är där man har mest kraft och kontroll. Det amerikanska påfundet att förse knivblad med "forward choils" är jag ingen vän av då de mest är i vägen när de inte används. 

Bladet är en mycket svag drop-point som gränsar till ett rakt blad. Slipningen är inte otippat en "Scandi grind" som de kallas numera


Stålet som använts i den här specifika utgåvan är det mycket beprövade 12C27. Önskas ett mer exklusivt stål finns kniven även att tillgå i Damasteels "Dense Twist"-mönster. 

Om 12C27 kan man säga rätt mycket. Bland annat att det kanske är i enklaste laget för att hittas på en kniv i den här prisklassen och att det vid det här laget är något daterat. Det är trots allt ett stål som använts av Morakniv i många år. Men det kan även sägas att det är synnerligen beprövat vilket medför att kunskapen kring hur man härdar, värmebehandlar och bäst slipar stålet också är väletablerat. På så vis är det enkelt att få ut det mesta ur materialet.

Det märks i det här fallet då bladet har hållt skärpan mycket väl. Jag har under det år jag använt kniven inte behövt slipa om den utan underhållt den med strigel och strigelpasta som jag brukar och det har fungerat väl. Då skal väl tilläggas att jag inte skurit alltför tungt eller slitigt med kniven. I klartext betyder det inga skitiga ankartampar med sand i eller gummidäck eller liknande. Till den typen av uppgifter använder jag andra knivar. Läs "som jag är mindre rädd om". 

Sedan hjälper både materialet och finishen till med att hålla korrosionen stången. 12C27 är ett rostfritt stål och ytan har försetts med en spegelpolering. Det gör att rost inte får fäste även vid mycket fuktig väderlek. 

Stålet är ett blankpolerat 12C27


Bävern 10 är en utpräglad jakt- och friluftskniv och som sådan är det främst naturmaterial med vissa inslag av exempelvis nylonrep, tejp, tunnare plast och kartong som skärs. Åtminstone gäller det mig.

Men som sagt trä, både färskt och torrt samt kött är det som är mest aktuellt givet knivens design. Nu är jag inte jägare så några rådjur har inte flåtts och inte ens en liten gädda har fileats då jag knappast är en frekvent fiskare heller. De praktiska bitarna som rör kötthantering tar jag hand om i köket då jag är matlagningsintresserad och även arbetar som kock. Så fisk har jag hanterat och även fågel, fläsk och nötkött. Kniven har även fått följa med till jobbet för att jag skulle få mer användartid som bakgrund till recensionen. 

Kniven skär bra i födoämnen så länge man inte får för sig att slanta för mycket morötter och dylikt förstås. Det är nämligen inte den här typen av slipning särskilt bra till. Det ligger i sakens natur. Bävern har nämligen en typisk "scandi grind" som det kallas numera även om den här har en liten mikroegg. Fabrikseggen var för övrigt mycket bra - vass, jämn och symmetrisk. 

Vad som händer i den typen av ämnen, exempelvis rotfrukter, är att bladet gärna agerar kil och vill spräcka det som skärs. Jämfört med en kökskniv är nämligen blad gjorda för jakt- och framförallt friluftsliv tjockare för att tåla mer. I det här fallet  3,2 mm vilket för övrigt är väl valt för ändamålet.

Med det avser jag att det är tunt nog för att skära bra i just kött av olika slag och tåligt nog för att hantera annat som är aktuellt som främst trä i olika former. Inom det området briljerar den här kniven för övrigt. Det bekväma handtaget parat med ett blad med bra bett skänker arbetsglädje. Det här är en kniv du kan arbeta länge med. Ergonomin är nämligen mycket god.

Sedan biter den här eggvinkeln förträffligt väl i trä så allt från att ordna stickor till att tända brasor med till att tälja går utmärkt med Bäver 10. Allt annat hade å andra sidan gjort mig besviken. 


Handtag


Givet att Bävern 10 faktiskt är en lite större kniv än man kan förledas att tro från bilder så är handtaget tämligen rymligt. Totallängden är 11 cm och av dem är 10 cm tillgängliga för fingrarna. Det gör att de flesta händer får plats oavsett storlek. Detsamma gäller om du bär en tunnare handske. Handtaget är fylligt utan att vara överdrivet tjockt. Det mäter mellan 25 mm som bredast längst bak till 19 mm som smalast. Det har även en utbuktning på mitten även om den endast mäter någon millimeter så den detaljen är mer av kosmetiskt slag än praktisk. Höjden varierar mellan 25 och 30 mm. 

Materialen som använts är traditionella med ett fingerskydd i mässing följt av ett mellanlägg i renhorn som dekoration och sedan är största delen av handtaget gjort i mörkbetsad björk. Finishen är excellent med fina övergångar mellan materialen och en polerad yta. 

Handtaget är huvudsakligen gjort av björk med inslag av renhorn samt fingerskydd i mässing


Det märks att det är beprövade former då handtaget formligen smälter in i handen. Åtminstone gäller det mig. Det gäller oavsett hur kniven greppas. Alla de mest förekommande sätten att hålla en kniv fungerar. Både hammargrepp och sabelgrepp med en tumme på handtagsryggen/bladbasen känns komfortabla. Detsamma gäller om ett pekfinger placeras på bladryggen för lättare precisionssnitt. Att vända på kniven för att tälja mot dig går känns lika smidigt. Mycket tack vare att handtaget förvisso är format men ändå på ett rätt modest vis.  

Handtaget är sväller något på mitten och vidgas baktill


Att greppa kniven i nypan med en tumme på flatsidan för det riktigt små detaljarbetena är också görbart då handtaget inte är överdrivet tjockt framtill. 

Bävern 10 bjuder på ett mycket ergonomiskt handtag som är bekvämt i alla fattningar


Sedan är inte fingerskyddet i vägen för arbete heller. Men så är det tämligen diminutivt med en höjd på kring fem millimeter. Men det räcker i gengäld för att man skall känna att det är där. Mer behövs inte på en genomsnittlig jakt/friluftskniv som inte skall användas för att sticka med enligt mig. 


Fodral


Fodralet som medföljer Bäver 10 är tämligen enkelt men fungerar väl. Det är ett traditionellt läderfodral av "fold over"-typ. Något mindre tradtionellt är den invändiga plastförstärkningen. 

Det som gör fodralet mer lokalt förankrat och något mer exklusivt än många andra är att man använder sig av renskinn som material. På utsidan hittas som synes Karesuandoknivens logotyp präglat i lädret.

Fodralet är sytt av renskinn


Passformen är god då kniven inte skallrar när den befinner sig i fodralet. Något jag är smått allergisk mot. Det antar jag att alla jägare också är då man inte vill att något skall låta när man sitter på pass eller smyger sig på något. I mitt fall handlar det mest om att jag irriterar mig på ljudet. 

Kniven sitter så pass säkert att det går att vända fodralet upp och ned och skaka lätt utan att den faller ur. Snärtar du till med handleden så har du förstås kniven på marken. 

Bälteshällan rymmer livremmar upp till 40 mm bredd


För att kniven skall kunna bäras finns en enkel bälteshälla som är fastsatt med tre nitar gjorda av antikbehandlat stål. Hällan är inget utöver det vanliga men låter kniven hänga på bekväm höjd. Det gör den lätt att nå och dra samt stoppa undan igen. Personligen är jag ingen vän av knivar som sitter för högt på bältet. Måhända för att jag har viss rondör vilket gör att handtaget då gärna sticker in i sidan. 

Hällan tar bälten upp till ca fyra cm tjocklek. Med andra ord fungerar den med allt utom de bredaste livremmarna. 


Slutsats


Med Bäver 10 fortsätter Karesuandokniven att bredda sitt sortiment med funktionella bruksknivar i lyxförpackning. Funktionen bygger på tradition och enkelhet. Det senare är även det som estetiken utvecklats ifrån. Den är just enkel och ren med små knorrar här och var. 

I det här fallet är det de övergripande linjerna tillsammans med väl utvalda material som skänker modellen dess elegans. När det sedan paras med god hantverksskicklighet ger det en suverän kniv. 

Med "lyxförpackning" avser jag att kniven tillverkas i Sverige och det till största delen för hand. Det ger en speciell känsla vilken också genomsyrar kvalitetskontrollen. Jag har fler knivar från Karesuando och de har alla varit av högsta kvalitet. Min äldsta (Järven) har jag haft sedan 1990. 

Höst - äpplen, kvitten och en Bäver


Materialen är inte bara det som ger den traditionella kopplingen utan även det som förankrar kniven lokalt. Det gäller både knivhandtag och fodral. Här hittas som sig bör mörkbetsad björk, renhorn och mässing. Det senare sägs för övrigt skrämma bort onda andar vilket kanske kan behövas. Fodralet är enkelt men välgjort i renläder. 

Delvis traditionellt är även bladstålet. Med det menar jag mest att för att vara rostfritt är 12C27 rätt gammalt. Ett stål som bland annat i stor utsträckning använts i Moraknivar och i en betydande del av fransk knivtillverkning under många år. Men nu är det nog lite daterat och jag kan tycka att en uppgradering kan vara på sin plats även i de lite enklare utgåvorna av Karesuandoknivens produkter. 

Skall man hålla sig till rostfria stål finns det de som är både lika rosttröga samtidigt som de är både dugligt sega och samtidigt håller skärpan betydligt längre än det här.  Men när jag talade om knorrar ovan avsåg jag bland annat att den väldigt blanka bladfinishen inte bara är trevlig att se på utan även gör kniven än mer moståndskraftig mot fläckar.  

Vad gäller funktionen så uppträder Bävern 10 precis som jag hoppats på. Det är bra bett i bladet vare sig du delar på en rejäl köttbit, kapar ett rep eller täljer i trä. Därtill är handtaget ergonomiskt, inte bara bekvämt att hålla i en kort stund utan även att arbeta med. Sedan är kniven lätt och välbalanserad. Enbart kniven väger så lite som 95 g och hela paketet med fodral slutar på 162 g enligt min våg. Det gör att den inte tynger en packning när man är på vandring till exempel. 

Karesuandokniven Bävern 10, en god följeslagare på allsköns färder


Så sammantaget är det är vad det ser ut att vara. En vacker bruksniv med det där lilla extra som ibland är svårt att beskriva. Det som kommer från god formgivning, fina material och grundad erfarenhet. 

Priset på kniven är i dagsläget kring 2645 SEK och för det får du en följeslagare för livet. En utmärkt present till någon du tycker om eller kanske dig själv.  




Specifikation:

Totallängd: 210 mm
Bladlängd: 100 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Stål: 12C27, HRC58
Vikt: 95 g (endast kniv, 162 g med fodral)
Handtag: Masurbjörk/Renhorn/Mässing
Fodral: läder från ren

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - letar efters sina norrländska rötter

2 kommentarer:

  1. Karesuandos knivar och yxor ser verkligen fantastiskt snygga ut men ännu äger jag ingen själv. Det som håller mig tillbaka är naturligtvis det hutlösa priserna, eller snarare materialvalet som görs, främst när det kommer till bladen (när det gäller handtag snålas det i min mening inte). Jag är på inte på långa vägar någon ”stålsnobb” och lika lite en expert, men även om jag inte per se har något emot 12c27n (snarare tvärt om) tycker jag att 2650:- är väldigt mastigt för en kniv med ett (relativt) litet blad i det materialet. Nu är Karesuando knappast ensamma om att kräma ur höga priser för ”enkla” material utan det gäller nog de flesta av de ”finare” skandinaviska knivsmedjerna (Helle, jag tittar på dig) men även här ligger Karesuando i en egen liga.

    Med det sagt, fantastiskt snygga produkter har de i alla fall, och av allt att döma, tämligen välgjorda också!

    SvaraRadera
    Svar

    1. Hej och tack för kommentaren.

      Jo, det är ett högt pris för material om man ser det på det viset. Men ska jag vända på steken så kan det även konstateras att det sättet att betrakta knivar är drivet av IKC (Internet Knife Community) och främst något som drabbar fällknivar. Men även där är det delvis en kulturkrock då de flesta europeiska tillverkare inte brytt sig alls tills nyligen. Undantaget är främst de stora Italienska märkena. Men så säljer de mycket till USA.

      Men även de använder enklare stål i främst sina klassiska modeller. Exempelvis återfinns 440A i Viper "Gobbo" och de andra regionala mönstren. Då skall tilläggas att de är delvis handgjorda, tillverkade i begränsad upplaga och med ett pris på ca 140€.

      Samma sak kan sägas, om många franska märken som jag skrev. En handgjord Lannier "Why so serious" är ex gjord med 14C28N och det är ett stål de växlat upp till från just 12C. Detsamma kan sägas om många spanska knivar.

      Så området är intressant och värt ett eget inlägg tycker jag!!

      Radera