Recension Brisa PK70FX

 

- ytterligare en eminent liten kniv från Finland

Den här fastbladaren från finska Brisa är intressant på mer än ett vis. För det första vänder den sig mot ett segment som ökat i popularitet på senare tid. Mer om detta senare. En ledtråd till en annan intressant detalj som väckte åtminstone mitt intresse återfinns i namnet PK70FX. 

Det kan låta lite kryptisk då det enbart är en beteckning snarare än ett namn men den som kan sin Brisa/Enzo-historia kanske känner till att det tidigare fanns en fällkniv i katalogen som hette PK70. 

Med till tillägget "FX" för "Fixed" är det här således en hyllning till den modellen. Uppenbarligen tror man på formatet men inte på utförandet. Kanske var det för att det var en slip joint? Det är mer än jag vet men resten av egenskaperna lever kvar i den här kniven och det är jag glad för. 

Brisa PK70FX

Det segment jag syftade till ovan är förstås det växande antal små fastblade knivar på marknaden som riktar sig mot "EDC" eller vardagsbruk. De flesta märken har något alternativ på repertoaren och det syns inte minst bland de kinesiska drakarna som erbjuder en hel del av den varan. 

Men här i skandinavien har vi faktiskt alltid omhuldat den typen av knivar. Historiskt sett finns det gott om bruks- och jaktknivar med blad under en decimeter. Därför känns det inte alls konstigt att Brisa släpper en kniv av den typen. 

Eller ytterligare en kanske skall tilläggas då de har ett flertal mindre knivar på programmet. Jag tänker då exempelvis på modeller som Necker 70, Bobtail 80 och den av mig recenserade Scara 60. 

Kortversion: Brisa PK70FX är en liten fastbladare som både axlar den tradtionella skandinaviska oket och för vidare arvet efter sin fällbara föregångare. 

Blad

I sann finsk tradition och i sin föregångares fotspår bjuds vi här på ett för regionen klassiskt blad. Det betyder harmoniska proportioner som i siffror översätts till en längd av 70 mm, det är för övrigt vad alla siffror i Brisas namngivning står för om någon undrade, och en höjd av som mest 20 mm. Tjockleken är väl valda 3 mm. Ett så här litet blad behöver inte vara särskilt kraftigt samtidigt som det behöver lite substans för att kunna slipas på det här viset. 

Ett lika harmoniskt som klassiskt blad

Finishen är en satin och stålet som fått den behandlingen är ett klassiskt Sandvik 12C27. Eller Alleima 12C27 som det numera heter då det är ståldivisionen av Sandvik-gruppen sedan några år tillbaks. 

Det är ett vid det här laget mycket välbeprövat rostfritt stål i den något enklare klassen. Känt är det inte minst från Moraknivar och otaliga franska märken även om de flesta tillverkare övergått  till 14C28N istället. 

Stålet som används är 12C27

Slipningen är som synes och tämligen naturligt en så kallad skandinavisk sådan. Höjden på själva slipfasen är 5 mm. Eftersom den är en äkta skandinavisk slipning eller en nollegg utan uppdelning i primär/sekundäregg är det ingen mening att tala om tjocklek bakom eggen. Den skulle i så fall vara strax över tre millimeter eftersom det är vad bladet mäter. 

Fabrikseggen var som förväntat bra med en riktigt god skärpa. Däremot har jag alltid undrat lite över bukens kurvatur. Men av bilder förefaller det vara så de är slipade överlag. Vad jag menar är att den nästan har drag av tantospets över sig då de översta två centimetrarna är nästan flata och sedan tvärar kurvan något istället för att följa en jämn båge. Det är inget som påverkar funktionen men det är synligt. 

12C27 är ett stål känt för att vara relativt rosttrögt och det är något som jag haft nytta av då kniven glömts ute vid något tillfällle. Någon liten fläck har det blivit men det har lätt gått att avlägsna. 

Sedan har även solen sina fläckar och en av dem är att det här stålet inte håller skärpan särskilt länge. I alla fall inte om det jämförs med alla "superstål" som använts  på fällknivssidan nuförtiden. Det kan tilläggas att uppgiven hårdhet endast är 57 HRC vilket förstås bidrar. Den andra sidan av myntet är att det gör kniven mycket lättslipad. Vilket som som sagt behövs.

Med det sagt kan konstateras att PK70FX är lika praktisk som det påstås. Designen är enkel och avskalad vilket gäller både blad och handtag. Det går att ta i när så behövs utan att  man behöver känna sig orolig för att kniven skall gå sönder vilket kan vara fallet med mindre fällknivar. Främst tänker jag då på när man skär i trä och behöver bända loss eggen eller intre riktigt tänker på i vilken vinkel man attackerar ämnet  i. Det behöver man som sagt inte fundera på här. 

Den skandinaviska slipningen ger en stark spets

Annars har den här kniven fått fylla samma roll som alla andra EDC-knivar jag har. Det innebär bland annat att den fått följa med till jobbet. Det hittas i ett professionellt kök så en kniv är inget någon höjer på ögonbrynen för. Där har den främst tjänat som kartong- och förpackningsöppnare. Tyvärr blir det mycket plast i vår värld än i dag och den måste avlägsnas. 

I de fallen är PK70FX en riktigt bra kniv! Särskilt som spetsen är både, tja spetsig och stark. Något som följer av slipningen. Det gör att man vågar punktera plastdunkar och liknande utan att behöva bekymra sig. 

En sak som dock inte gör den här kniven till en favorit på jobbet är att den inte är fullt lika smidig som fällkniv att bära i en byxficka. En jackficka är en annan sak. 

Utöver dylika uppgifter har jag även haft med mig den här kniven ut på äventyr i skogen och även där klarar den sig utmärkt. Visst, det är inte en Brisa Nessmuk 125 och måste jag välja en av dem på en vandring eller campingtur så vet jag vad det blir. Ibland är 70 mm blad väldigt lite. Särskilt om man skall tillreda mat och liknande. Då är för övrigt en här slipningen heller inget att hänga i granen. 

Men alla små vardagliga göromål som kan förväntas hanteras av en kniv klaras av galant. Något som inte minst noterades när en ny TV packades upp häromdagen och både nylonband och en rejäl mängd kartong skulle skäras av och ned. 

Handtag

Längden på handtaget är strax över nio centimeter, 94 mm vilket kanske inte låter så mycket. Dock gör utformningen att hela den länden är tillgänglig att greppa kring vilket inte är fallet om en kniv exempelvis är försedd med fingerskydd eller liknande. Det gör att trots knivens blygsamma format så får jag till ett nästan fullt fyrafingersgrepp. Det gör att man kan ta i mer med den här kniven än vad man inledningsvis kan tro. 

Trots det diskreta formatet erbjuds ett fullstorlekshandtag

Materialet som använts i det här utförandet är bocote. Faller det inte dig i smaken kan kniven dels beställas både med olivträ eller i helt andra material som Micarta i flera färger och utföranden. Därtill kan du alltid göra egna skollor och material kan förstås fås från Brisa Ltd då de är stora leverantörer av slöjdmaterial. Därför kan även bladet köpas separat om du vill göra din egen kniv. 

Sidorna är skruvade med inte mindre än fyra små torx-skruvar. Kniven är en fulltångekniv med stålet är lättat under träet för att bättra på balansen. Det gör att balanspunkten hittas någon centimeter in på handtaget från främre delen räknat. 

Kniven är en fulltångekniv och utanpå hittas skollor i trä

Formen på handtaget är något kantig men det är litet och väl fasat och det gör det bekvämt i hand. Jag kanske inte skulle sträcka mig så långt att jag kallar det för ett ergonomiskt mästerverk men knivens format gör inte heller att du arbetar i timmar med den. Så rent praktiskt är det ett mycket bra handtag. 

De flesta frekventa grepp fungerar väl

Fästet är inte med moderna mått särskilt bra. Det vill säga jämfört med diverse militär-inriktade commandoknivar med G10 handtag som påminner om sandpapper. Men det behövs inte heller. I sin tänkta roll fungerar storlek och form utmärkt och därför behövs heller inga förbaskade fingerskydd. Men visst för min nordamerikanska publik får jag väl tillägga att det krävs viss vana för att hantera den här sortens Puukkos. Att jag skriver så är för att det ofta påpekas i US-baserade recensensioner. Resten av världen vet det ändå. 

Fodral

I sann finsk tradition kommer PK70FX med ett läderfodral, fattas bara annat. Men å andra sidan hänger de med i tiderna och många andra knivar kan fås med Kydex-fodral men inte i det här fallet och det är jag tacksam för. I mitt tycke hade det inte matchat utseendet. 

Fodralet som följer med är av kraftigt läder

Fodralet är tämligen enkelt. Det är av vikt konstruktion men det är gjort i mycket kraftigt läder och välsytt. Tjockleken på lädret matchar stålet och mäter 3,1mm. I botten av fodralet hittas ett litet hål för dränering och där finns även ett litet hål om någon av för mig okänd anledning vill pilla in ett snöre där. 

Ett enkelt men välsytt fodral som dock inte håller kniven extremt hårt

Bältesöglan tar ett normalt tunnare bälte på 35 mm men inte mycket mer än så. Det är förstås rimligt med tanke på knivens format. Faktum är att jag aldrig burit kniven i ett skärp förutom när jag testat kniven. Annars förvarar jag den antingen i min väska (ryggsäck eller Messenger-bag då jag cyklar) eller löst i höger jackficka. Kniven är nämligen både liten och nätt nog. Totalvikten inklusive fodral är nämligen inte mer än 115 g och längden med kniv i fodral är 175 mm. 

Slutsats

Redan på första raden i presentationen på hemsidan slås det fast att det här är en "kompakt och mångsidig kniv som utformats med enkelhet och funktionalitet i åtanke." Det är nu ett uttalande jag kan skriva under på efter att ha brukat och burit den här kniven närmare ett år. Tiden går fort när man har roligt sägs det. 

Då var det sommar och det är det snart igen. Det betyder att PK70FX bokstavligen har prövats i vått och torrt. Men med det sagt skall sägas att jag mest har brukat den som det var tänkt, som en liten praktisk EDC-kniv i alla situationer som inte kräver den absolut största diskretionen eftersom det trots allt är fastbladad kniv. 

PK70FX gör sig bra såväl i skogen som i staden

Sedan har den som sagt fått följa med ut i skog och mark också och den gör inte bort sig där heller. Det hänger mest på brukaren och vad knivar används till. Men visst, jag skulle inte ta ur en älg eller filea en gädda med den här kniven men allt går om man vill. 

Å andra sidan briljerar den där det är tänkt, i allehanda situationer i vardagen som tarvar en vass egg och bra spets. Du kan sticka och skära med förtroende utan att vara rädd för att något skall gå sönder. Däremot blir den slö kan konstateras med eftersom stålet är mjukt reagerar det mycket snabbt på både brynstål och strigel villket är den underhållningsmetod jag använder mest frekvent om inte knivar är allt för slöa. 

Den skandinaviska slipningen gör också att kniven är lätt slipa om när det är så dags. Men den varianten av egg gör också att den inte är bäst till allt. Vet du med dig att du behöver en kniv för att skära mycket i födoämnen rekommnderar jag istället en flatslipat alternativ. I trä däremot är den här typen av kniv att föredra. 

En kniv lika finsk som en god kopp kaffe, Brisa PK70FX. En fastbladare som tar vid där PK70 slutade

Brisa har med PK70FX lyckats väl med att förvalta arvet efter sin fällbara föregångare. Nu har jag inte den modellen med väl dess storebror Birk 75 som har lås. Släktskapet mellan den och den här kniven både känns igen och uppskattas. Om du vet vad du ger dig in på när du köper en liten Puukko så är det här ett synnerligen gångbart alternativ. Söker du den ultimata low drag, high speed-kniven för "covert operations" så se dig om efter något annt. 

Men som stilfull kniv i sann finsk tradition inriktad mot vardagsbruk är den här utmärkt!

Brisa Ltd

Specifikation:

Totallängd: 160 mm
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 12C27
Vikt: 70 g, enbart kniv, 115 med fodral
Handtag: Trä, Bocote
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - sneglar österut