Ny kniv - Spyderco Endela Emerson Opener

In i det längsta spjärnade jag emot. Orsaken? Att jag egentligen inte ser poängen med en Emerson "Wave", ni vet den där kroken som återfinns på några knivar för att de skall automatöppnas när man drar dem ur fickan. Tidigare har jag prövat funktionen på bl a Emerson/Kershaw-samarbeten och inte minst på andra märken som har liknande lösningar fast i eget utförande, däribland Cold Steel och Viper.

Spydercos utförande är ett licensierat samarbete med Emerson och ligger därför mycket närmare originalet. Något som märks kan jag säga. Men orsakerna till att jag tidigare avstått den här lösningen på en Spydercokniv är två. Nummer ett, det gör att kniven skär sämre eftersom bladet blir så mycket lägre. Nummer två och faktiskt det främsta skälet är att det i mitt tycke gör bladet oerhört fult!

Men så tog nyfikenheten överhanden till slut och därför har en Spyderco Endela Emerson Opener hittat hit. Missförstå mig rätt, jag tycker fortfarande att det här kan vara det fulaste bladet Spyderco har åstadkommit. Proportionerna eller snarare avsaknaden av sådana på hela kniven och så den jättelika knölen avslutad med en våg av tsunamiformat gör inte någon glad. 

Samtidigt kan sägas att funktionen är grym! För den som söker en kniv som öppnas av sig själv direkt från fickan så är det så här det skall göras. Den bara fungerar helt enkelt. Och vad gäller att skära så gör den det bra men bara på ett annat vis än ett mer klassiskt flatslipat Spydercoblad. Sammantaget gör det här till en om inte vacker så både effektiv och intressant kniv. Naturligtvis blir det en recension av kniven! 

/ J - surfar på vågen

PS. Om någon är intresserad av att bli återförsäljare av Spyderco i Sverige, kontakta Knivgrossisten.se

#knivesandbikes #knivigtvarre #spydercosverige

Dagens bild nr 227 Jag föredrar hårda paket

Ni minns när man var riktigt liten och det var jul och man tjuvklämde och skakade lite på paketen under granen. Eller om man lyckades hitta några väl gömda födelsedagspresenter någon dag i förväg.  Minns ni även den lätta känslan av besvikelse när paketen var mjuka? När misstanken om att det kunde vara ett par stickade raggsockor från någon äldre släkting i paketet infann sig? 

Idag uppskattar jag verkligen ett par handstickade sockor skall väl tilläggas. Ett tecken på åldrande så gott som något. Men det är fortfarande något visst med hårda paket. Särskilt när de kommer från känd avsändare och kan tänkas innehålla ett vasst verktyg. 

"I like hard parcels the most"

Paketen i bakgrunden har dykt upp förr i mina bildar och är "statyetter" eller vad de kan tänkas sorteras under gjorda av skulptören och tillika min f d svärfar Staffan G:son Lind. De kallas just "hårda paket", gjorda i småländsk granit och järn. 

Kniven är ungefär lika tuff, det är Lionsteels TM1. En elegant best som jag tidigare recenserat här på bloggen. En kniv som är lätt och välbalanserad trots sitt brutala yttre. Den råkar också vara den mest ergonomiska fällkniv jag äger. 

/ J - letar paket

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Ny kniv - Spyderco Endela

Det var länge sedan jag plockade några blommor sjöngs det i en (usel) slagdänga för länge sedan. I mitt fall var det snarare länge sedan jag testade en för mig ny Spyderco. Kandidater har inte direkt saknats då det finns flera modeller jag varit nyfiken på under senare tid. Allt från Brouwer, Native Chief och Watu till LW versioner av Chaparall och Police. Listan kan göras lång. 

Men däri ligger lite av mitt problem med Spyderco för tillfället. De har blivit något av experter på att släppa hur många versioner av sina knivar som helst. Många av de "nya" knivarna är dessutom bara varianter av äldre modeller. 

Native Chief är ju egentligen bara en längre Native 5, Yojumbo är självförklarande och Watu en förminskad Chokwe. På samma vis är den "nya" Pattadese en krympt Pattada och så vidare. Och då har jag ännu inte närmat mig massan av specialutgåvor med olika bladstål eller diverse begränsade upplagor som ges ut i samarbete med olika återförsäljare som Blade HQ och Blade Center. 

Spyderco C243BK Endela

Egentligen är passar den här kniven in i den massan också. Modellen heter Endela och ligger i storlek mitt emellan en Delica och en Endura vilket namnet anspelar på. I övrigt är det exakt samma typ av kniv. Det du får är en backlock med FRN-handtag och ett blad i VG-10. Bladet öppnas naturligtvis via ett hål i bladet och Spydercos skedformade clip avslutar paketet. I förbifarten kan nämnas att även den här kniven, fast den är nästan ny, precis släppts i en version med K390-stål i bladet och att den redan finns med Wave-opener funktion. 

Frågan är då vad den här modellen bidrar med och till vem den riktar sig? Det är frågor jag ämnar näma mig i recensionen av den här kniven. 

/ J - letar guldkorn


#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension EKA Swede 92

-  en svensk doldis

Dagens recensionsobjekt är antitesen till moderna titanskaftade flipper-knivar. Den har en klart daterad konstruktion i lika "omoderna" material. Det kan understundom vara väldigt befriande i dessa trendkänsliga tider. För hur väl sammansatta moderna fällknivar än kan vara och hur många finesser de än döljer under ytan så är de inte alltid bättre på att vara just skärredskap än äldre tiders modeller.

Det är en sådan jag presenterar idag. En nu omodern men tillika klassisk fällkniv. Som rubriken skvallrar om är det EKA Swede 92 det handlar om. Såvitt jag vet den kraftigaste kniv i den serien som de tillverkat. 

EKA Swede 92

Utan tvekan känns den här kniven för mig som en svensk tolkning av en amerikansk ikon, Buck 110 Hunter. EKAn är förvisso modernare till sin konstruktion och på intet sätt någon kopia utseendemässigt. Men det som känns likartat är andemeningen gestaltad genom storleken, ett kraftigt clippoint-blad, en ram i mässing med träskollor utanpå och en stadig "back lock"-konstruktion. 

En svensk klassiker

Twitterversion: Swede 92, en svensk Buck 110?

Blad

Mycket stabilare än så här blir knappt ett knivblad. Visst finns det många moderna fällknivar med betydligt grövre gods men de är sällan sabelslipade så de brukar ändå ha mindre stål i bladet än vad Swede 92 bjuder på. Här är bladet 2,8 mm tjockt och som namnet på kniven antyder 92 mm långt. Eller nitto millimeter beroende på hur det mäts. På höjden mäter det som mest 2,5 centimeter. Formen är en clippoint där den "klippta" delen är helt rak. Det ger en stark spets som även tål en del bändande. Någon falskegg finns inte men bladryggen är mjukt rundad.   

Bladformen är en stadig clip-point med sabelslipning

Det som bidrar till knivens styrka är den relativt låga slipfasen. Sabelslipningen börjar vid ungefär halva bladets höjd. Sen är det fullt möjligt att åtminstone det här exemplaret har den mest diffusa övergång mellan sidor och slipfas jag sett på ett knivblad. På gott och ont är den här kniven inte heller särskilt tunn bakom eggen. Det ger en markant primäregg som i original är ganska tvär. Det skänker styrka men gör att kniven är sämre till vissa uppgifter än vad den behövt vara. Något som emellertid är lätt åtgärdat genom att slipa om kniven. Särskilt som stålet är tämligen mjukt med en uppgiven hårdhet på 57-59 HRC. 

Stålet är som ofta på knivar från EKA Sandviks 12C27. Ett rostfritt stål som vid det här laget är mer än beprövat. Inte det mest exklusiva på marknaden men lättslipat och tar bra skärpa. Jag har alltmer börjat föredra "enklare" stål som tillverkare vet hur de skall hantera än "superstål" som används som försäljningsargument minst lika mycket eller mer än vad de fungerar som faktiska prestandahöjdare.  

Materialet i bladet är ett polerat 12C27 från Sandvik

Personligen hade jag emellertid gärna sett att den här modellen fått sig en riktig "skandinavisk" slipning från början. Ni vet á la Morakniv.  

Bladets goda egenskaper förstärks av att eggen till skillnad från många andra fällknivar är dragen hela vägen in till handtaget. Det gör att det verkligen går att ta i nära skaftet där man har som mest kraft och tillika kontroll. De två detaljerna tillsammans med handtagets utformning gör att de här är en av de bästa fällknivarna jag känner till när det kommer till att bruka kraft. Sen förstärks de egenskaperna ytterligare genom vinkeln mellan handtag och blad. Bladet tippar lätt nedåt i relation till greppet och eggens kurvatur börjar direkt vid handtaget.

Det är därför jag letar upp den här kniven när man skall skära i exempelvis trä av olika slag.

Handtag

Swede 92 är byggd kring en mässingsram som så många andra fällknivar från EKA. Den två millimeter grova ramen har sedan en sluten rygg på grund av låskonstruktionen. Kniven är skruvad med två rejäla mässingsskruvar per sida. Det gör att man faktiskt kan justera pivotskruven om man så önskar. Utanpå ramen återfinns handtagssidor i trä även om andra material förekommit under modellens livstid. 

Det som utmärket handtaget är att det är rejält - stort och framförallt grovt. Det mäter hela 19 millimeter över ryggen som är väl rundad. Bredden på handtaget i kombination med avsaknaden av moderna påfund som "jimpings"/räfflor, "choils" och liknande gör kniven mycket ergonomisk. När man tar i finns det inget som skär in i handen helt enkelt. Formen är renodlad och på skandinaviskt vis är den mest inriktad på att inte glida ur handen när man skär med en rörelse mot dig (draw cuts) det vill säga drar bakåt. Inte att skydda lika mycket från att halka framåt när man sticker. Grepplängden om 10 cm är också tillräcklig för att rymma de flesta händer. 

Handtaget är komortabelt, mycket tack vare tilltagen bredd och rundande kanter

Materialet i skollorna är björk alternativt bubinga. Intressant att notera är att björkhandtaget är sämre utfört vad anbelangar finish än ädelträ-varianten. Kanterna är vassare och det finns en höjdskillnad mellan låsarm och skollor på den versionen. Jag råkar tack vare en frikostig gåva från en läsare inneha en av varje. Jag är inte säker på huruvida det beror på materialen eller om det är för att knivarna är av olika årgång. EKA har för vana eller kanske ovana att ha variationer i sina fällknivsmodeller även om de går under samma namn. Något som väl exemplifieras genom att de kan variera i slipning mellan flat- och skålslipning till exempel.

Sen har den här modellen under årens gång även funnits i andra utföranden och material som "Dryflex"och lyxutgåvor i masurbjörk exempelvis.

Swede 92 har liksom flera andra knivar från EKA utkommit i ett flertal varianter under åren. 
Här två versioner - en med sidor i björk och en med bubinga. Förutom materialet i skollorna skiljer även utförandet sig åt något som synes

Kniven är i teorin demonterbar i och med att den är hopsatt med mässingsskruvar försedda med huvuden för spårmejsel alternativt mynt. Men jag kan säga att efter att prövat det äventyret - undvik detta till varje pris! De är synnerligen besvärliga att få ihop igen då ryggfjädern inte bara är stark utan har en konstruktion som gör att den är i spänn när kniven skall monteras ihop igen. Den sitter också balanserad med ett litet löst stift som som gärna vill flyga iväg under proceduren. Tre händer och mycket tur rekommenderas för att lyckas. 

Jag rekomenderar verkligen inte mer demontering än så här!
Att få ihop kniven igen är en sann utmaning

Ett fånglinehål finns för den som av olika anledningar gillar att fästa snören på sina knivar. Det återfinns i änden på själva låsarmen.

Öppning och lås

Den här kniven är en äkta tvåhandsöppnad fällkniv. Något annat sätt att få upp den finns inte. På samma vis har man inte gjort något för att underlätta åtkomst av bladet. Men det finns gott om blad att greppa ändå så nagelskåran behövs inte, tack och lov. Med tanke på kraften i ryggfjädern hade de naglarna om jag haft några inte överlevt länge. Själva gången är däremot mjuk och jämn. Dels är mässingsramen i princip självsmörjande och dels är bakänden på bladet mjukt formad och slipad vilket ger en mjuk rörelse. Bladet faller sedan på plats med ett högljutt snäpp som inte alls är diskret.

Klassisk tvåhandsöppning medelst nagelskåra som tacknämligt är överflödig

Låset är en back lock och inte vilken sådan som helst. Den är ruskigt stabil. Mycket av det kommer sig av en tämligen rejäl klack i armen och inte minst en lång hävstång. Sen är kraften i fjädern inte att leka med. Det finns inte många "vanliga" (d v s ej Tri-Ad tolkning) back locks som är starkare helt enkelt. Eller känns starkare kanske jag skall tillägga. Jag har inte ägnat mig åt att hänga vikter i handtaget i mätsyfte och dylikt nonsens. 

Som de flesta lås av det här slaget finns en mycket liten rörelse i bladet i höjdled om det provoceras. I det här fallet är den dock minimal. Det är heller inget som vare sig är påtagligt vid användning eller påverkar funktionen det minsta.

Låsarmen är osedvanligt lång och låset släpps bakom själva handtaget. Förutom ett starkt lås
ger det fördelen att ryggen är helt slät för ökad komfort

En synnerlig kraftig version av en back lock

Tack vare den mycket långa hävarmen som uppstår i och med att man släpper låset bakom själva greppet på handtaget gör att det går åt mindre kraft att lossa detsamma. Lösningen är en smula udda och gör att du inte kan stänga den här kniven med en hand vilket ofta är möjligt med andra utföranden av back locks. Jag har för mig att den här lösningen är patenterad av EKA men därvidlag är jag osäker.   

Att bära

Något får man betala för att få handtag komfortabla. Det som offras på ergonomins altare är lätt vikt och nätt format. Som diskuterats här på bloggen tidigare vid ett flertal tillfällen är det alltid en avvägning som måste göras. Här har vi en kniv som väger in på 147 gram och har ett volumiöst handtag. Det är både brett med sina närmare 2 cm och långt. Swede 92 tar stor plats när den förvaras löst helt enkelt. 

Ett alternativ är förstås bältesfodral men det är en företeelse jag inte är någon varm anhängare av. Jag har alltid tyckt att ha en fällkniv i fodral är lite av en motsägelse. Då kan jag i princip välja en mindre fastbladad kniv istället även om jag vet att den liknelsen haltar en smula.  

De mjuka formerna hos kniven gör dock att när man hittat en ficka stor nog att härbärgera kniven så ligger den bra där. 

Sammanfattningsvis

Att Swede 92 är en fällkniv från en annan och svunnen tid kan snabbt konstateras. Det finns inte längre många knivar i den här "klassen" även om några få exempel finns på marknaden. Det vill säga stora, kraftigt byggda fällknivar med back locks utan clip gjorda för att bäras i fodral alternativt löst i en ficka. De har hos de flesta tillverkare ersatts med clip-försedda modernare konstruktioner. Frågan är om typen någonsin kommer att återuppstå? Jag tror faktiskt inte det. Föregångarna, det vill säga slipjoints av olika slag lever däremot i högsta välmåga parallellt med moderna fällknivar. Med sin enkelhet lär de alltid leva kvar särskilt som en symbios mellan gammalt och nytt uppstått där man kombinerar de gamla mönstren med moderna konstruktioner och material.  

Men just den här kombinationen av egenskaper som hittas hos Swede 92 känns utrotningshotad. 

Här två syskonknivar, en i Bubinga-utförande och en med björkhandtag

Men att den är en smula obsolet innebär inte att det saknas styrkor som följer med den här designen. Swede 92 är ett gott exempel på en mycket ergonomisk fällkniv som är gjord för att jobba hårt med. Inte "ergonomisk" som i att den ligger bra i handen när man klämmer på den i två minuter eller kramar den hårt i handen framför kameran på YouTube. Utan på det viset som känns efter att du försökt tälja till en träbit ett par minuter.  

En annan styrka är bladformen som väl matchar handtagets fördelar. Särskilt som eggen är dragen nära handtaget. När man gör så behövs inga "forward choils". Användaren behöver då inte smyga fram som det brukar heta för att få mer kraft och kontroll. Det har man från början. Något jag tycker att fler tillverkare borde ta efter. 

Det är den kombinationen som gör att det här är en kniv jag gärna sträcker mig efter om jag vet att jag behöver ta i av någon anledning. På det området trumfar den lätt en Spyderco Paramilitary 2 till exempel.

En svensk Buck 110, nja - enligt mig är 92an en bättre kniv

Inledningsvis kallade jag den här kniven en svensk Buck 110. Det ligger något i det och jag ämnar göra en direkt jämförelse mellan de två modellerna vid tillfälle. Men helt lika är de förstås inte och jag anser att Swede 92 i mångt och mycket är en bättre kniv. Men helt rättvis är inte jämförelsen då Bucken är av äldre årgång. Den har å andra sidan knoppat av sig och fått tjäna som plattform för flera moderna efterträdare. EKA har valt att göra på annat vis. Swede 92 har gått i graven och det som hittas som alternativ i deras katalog nu är Swede 10*.

Kanske skulle en tolkning av 92an i en lätt uppgraderad variant med moderna material vara ett alternativ?

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm
Längd hopfälld: 123 mm
Vikt: 147 g (vägd av mig)
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: 12C27
Handtag: mässingsram med träskollor
Lås: backlock

Producerad av: EKA, tillverkad i Sverige


/ J - funderar på om blott Sverige svenska Ekor har....

*Storleksmässigt finns även Swede 9 som dock är tumknoppsöppnad, clipförsedd variant. En där tumknoppen för övrigt är helt felplacerad av vad jag kan utläsa av bilder. Något som känns ironiskt när de i produktpresentation säger "Modified clip point blade is ground all the way to the handle to maximize cutting surface". Det sistnämnda är svårt om det sitter en metallpinne i vägen. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Liten låsencyklopedi, del II - "Back lock"

Efter publicering av "Liten låsencyklopedi" framfördes bland annat i Facebook-gruppen "Echo Delta Charlie Network" önskemål om en fortsättning på diskussioner kring lås och då främst hur de fungerar. Det känns som ett logiskt steg och ligger för övrigt i linje med vad som tidigare utlovats. Därmed tänkte jag presentera en serie inlägg som centreras kring olika låstyper. Först ut är en av de vanligaste systemen och det som kanske främst i gemene mans ögon är det som förknippas med lås på fällknivar nämligen "back locks". Även om jag är övertygad om att de flesta inte vet att de heter så.

Back locks

Tidigare har jag hävdat att anfadern till den här typen av låskonstruktioner hittas i de olika varianterna av "clasp locks". Det var något förenklat och jag skulle vilja förtydliga påståendet genom att säga att det beror lite på vilka definitioner som används. Samtidigt kan det nämligen sägas att låstypen skulle kunna ses som en utveckling av en klassisk "slip joint" där man försett den på den typen av kniv redan existerande ryggfjädern med en hake som kan falla ned i en fördjupning i bladet. Det som komplicerar det hela är att utvecklingen av lås på fällknivar likt många andra tekniska landvinningar skett parallellt på flera platser. 

Andra varianter av lås med fjäder på ryggen,  "swivel bolster" på en stilett från SKM, "ring Lock" på Colds Steels 
Okapi-kopia Kudu och en Navaja från Joker med ett "clasp Lock"

På de äldre typerna utgör fjädern själva handtagsryggen eller återfinns ovanpå den. Det senare exemplifierat på bilden av Kudu. På stiletter och traditionella Navajas hittas sedan en pigg på bladbasen som faller in i korresponderande hål i låsarmen. Sen finns det ett otal varianter på den exakta utformningen av området där blad och låsarm möts samt hur det skall släppas. Det kan ske med fingrarna som på en "picklock-stilett", med hävstång som på många spanska "navajas" eller med en ring som på en modern Okapi till exempel. Den här typen av lås är mycket gamla och de utvecklades så snart det fanns tillgång till fjäderstål av tillräckligt god kvalitet. I tid talar vi om slutet av 1600- och i början av 1700-talet. 

I syfte att särskilja de olika låstyperna får man studera detaljerna närmare. Lock backs skiljer sig från clasp locks på främst två områden. Dels har låsarmen fått en separat fjäder istället för att utgöra den fjädrande kraften i sig själv och dels har den försetts med en klack som fäster i bladbasen när den aktiveras. 

Några mycket kända knivmodeller med den här typen av lås: överst Mercator K55K  idag tillverkade 
av Otter-Messer, Bucks modell 110 Hunter och Spyderco Delica

Själva konstruktionen är annars genomgående enkel. Den bygger på en fjäderbelastad låsarm som roterar kring en pivotpunkt. När bladet öppnats faller låsarmens klack ned i fördjupningen i bladbasen och hindrar därmed bladet från att rotera vidare. För att deaktivera låset pressas sedan den bakre änden på armen nedåt mot fjäderkraften vilket höjer klacken och frigör bladet. 

I stängt läge hindrar den fjäderbelastade låsarmen även bladet 
från att öppnas av egen vikt då det krävs viss kraft för att övervinna motståndet

Hur kontaktytan mellan blad och låsarm är utformad och 
bearbetad påverkar hur knivens gång upplevs

Aktiverat är låset mycket enkelt, 
en klack som passar i ett hack och därmed förhindrar rörelse

Längden på låsarmen kan varieras och ytterligheterna kan exemplifieras med två knivar från svenska EKA. Modellen Swede 92 har en extremt lång låsarm som sträcker sig hela vägen till den bakre änden på handtaget. Det är där man trycker när låset skall släppas. Motsatsen är det som även kalls "mid- eller front locks" där armen är betydligt kortare och som återfinns på Swede 60. 

Två back Locks från EKA där Swede 92 har extremt lång låsarm och Swede 60 en mycket kort

Fördelarna med en kortare arm är helt enkelt att låset i teorin blir starkare eftersom det är lättare att eliminera flex* i en kortare bit stål än i en längre. Den kanske viktigare fördelen är emellertid att låset blir lättare att hantera då kniven skall fällas ihop eftersom det kan hanteras med en hand. Den här varianten även kallad "mid-lock" tillskrivs ofta den amerikanske knivmakaren Al Mar men även här slog K55K hans knivar med mer än hundra år. Jag tror att de amerikaner som skriver knivhistoria kan var något etnocentriska från stund till annan.

Trots att låstypen vid det här laget tillhör seniorerna så är den "still going strong", med betoning på "strong". När tillverkare vill ha robusta och starka knivar utan att krångla till det är back locks fortfarande stapelvara när det gäller lås. Det finns många exempel på återväxten. Inte minst har Buck som är ett av de märken är mest kända inom området lanserat en rad nya varianter på sin klassiska 110, dels automat-versioner men även lättviktsversioner i både budget- och mer påkostade utföranden. Andra klassiska märken som nyligen släppt nya knivar med back Locks är Spyderco med Lil Native, Böker med Patriot, Benchmade med Summit Lake, CRKT med Noma och OKC med Dozier Strike.

Hos svenska knivmärken återfinns de t ex i modeller som EKA Swede 10, 88, 92 och Fällkniven U2, TK4 och FH9. Italienarna är inte sämre med representanter som Viper Start, Lionsteel TM1 och Maserin Nimrod  samt alla de kraftigaste Extrema Ratio modellerna som alla är är back locks.

Men även nyare märken använder sig av det här låset och typen återfinns i knivar som Steel Will Gekko, Real Steel Snow Leopard, QSP Copperhead och Manly Peak bara för att nämna några.

Några kända knivmodeller utrustade med Back Locks:

• Mercator K55K
• Buck 110 och 112
• Många 110-derivat där några mycket välkända modeller är: Case Mako, Schrade Uncle Henry LB8, Bear & Son Hunter, Puma Prince, Böker Hunter samt Kershaw Wildcat Ridge
• Puma 4-star
• Al Mar Eagle
• Spyderco Police, Endura och Delica
• SOG Tomcat
• Gerber Gator
• EKA Swede 60
• Böker Davis Classic

/ J - i låstagen


* Det var bland annat det som föranledde Spyderco att utveckla ett alternativ för sin gigantiska kniv "Tatanka". Lösningen blev vad de kallar "powerlock" vilket via en länk förkortar låsarmens längd. 

Liten låsencyclopedi

- del ett, en översikt

Lås - ett ämne som uppenbarligen inte upphör att fascinera oss knivtokar. Det kan bland annat utläsas av de otaliga trådar som startats i diverse forum rörande olika låstypers fördelar och eventuella tillkortakommanden. En sådan dök upp i samband med att Spyderco skulle släppa sin "Para 3". Den kniven är liksom storebror PM2 utrustad med deras eget "Compression lock". Det samtalet inspirerade till det här inlägget. Eller åtminstone tankarna bakom det. Den initierade förstår då att det var ett tag sedan jag började klura på den här texten.  

"Frame lock" i titan med stålförstärkning och översträckningsskydd - är det ett ultimat lås, 
slutet för alla andra varianter?

Det tycks vara så att varje företag med lite självaktning bör ha ett eget lås under bältet för att vara något att räkna med. Mästarna alla kategorier på området är ändå knivmakarna Grant och Gavin Hawk som formligen spottar ur sig idéer och patent på området. De heter saker som Dead Bolt, Toggle Lock och SLS bara för att nämna några få.

Annars känner ni redan till att några av de stora märkena gärna framhåller fördelarna med de "egna" låsen. Typexempel på det här är Spyderco med sitt "Compression lock" och SOG med sitt "A.R.C-lock" även om de två inte är i närheten av de företag som verkligen bygger sina kataloger kring ett specifikt lås som Benchmade i mångt och mycket gjort med sitt "Axis-lås". Ännu mer extrema är Cold Steel med sitt "Tri-Ad-lock". Länge dominerade det totalt deras utbud av fällknivar även om de på sista tiden breddat repertoaren börjat använda några andra varianter av lås också.

Nu vill jag som vanligt tillägga att många av de "nya" lås som presenteras ofta är variationer på ett tema. Inte sällan mycket gamla sådana. Om ämnet studeras framkommer snart att de flesta idéer kring enkel mekanik avhandlats tidigare i historien och det gäller förstås även den som förekommer på fällknivar. Men nog tillkommer det några nya tankar ibland. Fast mer sällan än man kan förledas att tro vill jag tillägga.

Den tanken gränsar till ett annat ämne som ligger många ännu närmare om hjärtat och väcker ännu hetare diskussioner och det är kopiering/förfalskning/kloning. Kärt barn har inte bara många namn utan även många nyanser i ärlighetens namn. Men det ämnet släpper vi för stunden och återvänder till lås. Även om ämnena understundom är intimt förknippade vilket var orsaken till att jag nämnde det. 

Jag tänkte presentera ett urval av lås och försiktigt närma mig frågan 
"Vilket är bäst?"

Vad skall man ha dem till egentligen, lås? Det torde väl vara uppenbart vid det här laget men svaret är kanske inte så givet när allt kommer till kritan då man länge och i många fall fortfarande klarar sig bra utan dem trots att tekniken är tillgänglig. Därför börjar vi med knivar som inte låser i egentlig mening.

• Den mest ursprungliga varianten av fällkniv brukar benämnas "Friction folder". De har minst antal delar och saknar helt lås men kan ändå i viss mån spärras. Dels kan friktionen som gett knivtypen dess namn ökas genom att pivotskruven spänns i de fall det är möjligt och dels utgör flärpen som agerar utfällningsmekanism ett utmärkt stopp genom att handen eller tummen placeras på den i utfällt läge och hindrar kniven från att agera sax.

Exempel: Japanska Higonokamis eller Nya Zeeländska Svörds "Peasant". Den här lösningen kombinerat med modernare material kan hittas i Spydercos "De Leeuw" och i flera knivar från Bastinelli.

Varianter av "Friction folders" från Okänd Kina-tillverkare, Fox, Nagao Kanekoma och Svörd

• Mest spridd bland icke låsbara knivar är emellertid olika varianter av "Slipjoints". Knivar där ofrivillig hopfällning hindras av en mer eller mindre kraftig ryggfjäder. En uppfinning som tillskrivs knivmakaren Jaques de Liege vilket gav upphov till namnet "Jack Knives". För ökad säkerhet har de inte sällan ett "halvvägsstopp" som hindrar att bladet leker fingergiljotin på vägen in till följd av kraften i fjädern.

Exempel: De flesta klassiska amerikanska mönster och nästan alla franska, spanska, tyska och italienska traditionella knivar är av den här typen. Mycket kända är exempelvis olika varianter av Laguiole-knivar. Moderna exempel saknas inte heller och ofta är det lagar eller produktionsförenkling som ligger bakom. Världens överlägset största fällknivstillverkare Victorinox grundar till största delen sin framgång på slipjoints för övrigt. Ni vet de där små röda från det lilla bergslandet, även kända som "SAK" - Schweiziska arméknivar. Spydercos modeller "UKPK" eller "Pingo" kan också tjäna som exempel. På senare tid har den här typen upplevt något av en pånyttfödelse och märken som Benchmade, Kizer och t o m CRK och Hinderer har numera dylika knivar på programmet.

Några klassiska "Slipjoints" representerade av Douk Douk, Buck Creek, Case, Rough Rider och Hen & Rooster

Modernare varianter av "Slipjoints" från Spyderco, Victorinox och EKA

• Vilket osökt för oss in på avdelningen för nya uppfinningar eller snarare variationer på ett tema och på dem följande kopior. En utveckling av den här gamla lösningen är moderna "double detent"-varianter som "Action stopper" från Italienska Viper Knives by Tecnocut. Det Italienska företaget gör en variant av slipjoint där bladet stoppas i olika lägen av fjädrande delar av ramen med flera "detentkulor" i. Idén "lånades" genast av kinesiska SanRenMu och återfinns i modeller som deras M1.

Exempel: Viper Dan 1, Viper Dan 2, Viper Maremmano, Sanrenmu M1

Knivar från Viper utrustade med "Actionstopper"

Sen kommer vi till avdelningen faktiska lås. En funktion som mer eller mindre väl förhindrar bladet att fälla ihop sig när så icke är önskvärt. Vi börjar med en gammal rackare som senare utvecklats till  "back locks" och som återfinns på bland andra spanska knivar som klassiska Navajas och en del äldre italienska knivtyper.

Det handlar om "clasplocks", jag väljer för övrigt att i möjligaste mån använda engelska uttryck för att inte begreppsförvirringen skall bli större än vad den redan är. För de flesta av de här mekanismerna saknas svenska ord och uttryck helt enkelt. 

• Anledningen till varför jag betraktar "Clasp locks" som föregångare till "back locks" ligger i själva konstruktionen som i båda fall består av en rejäl fjäder som återfinns på handtagsryggen. Den kan antingen utgöra ryggen eller placeras som en välvd, platt fjäder ovanpå handtaget. Men det finns två uppenbara skillnader låstyperna emellan och det är att låsarmen på ett "clasp lock" saknar klack. Istället återfinns den på bladet och när låset aktiveras faller den in i därför avsett hål i den fjädrande låsarmen. Den andra skillnaden är att hos clasp-locks utgör själva ryggen/låsarmen fjädern, hos backlocks finns en separat fjäder som håller låsarmen i läge. 

Exempel: Navajas från märken som Muela, Joker och Cudeman etc. 

En Navaja från spanska Joker försedd med "Clasp lock"

• En variant av den ovan beskrivna låstypen är "Ring locks". De har exakt samma konstruktion men låset släpps med en ring istället för med fingrarna eller en hävarm. 

Exempel: Okapiknivar, några Sicilianska knivtyper, Cold Steel Kudu.

Cold Steels kopia av en Okapi kallad Kudu utrustad med "Ring lock"

• Nära besläktade med "clasplocks" är även "Swivel-bolsters" och "Pick locks". Likheten hittas i låsarmens utformning och skillnaden på vilket de släpps. Namnen avslöjar hur det går till. Endera "plockas" låset upp med fingrarna/naglarna eller används ett roterande främre bolster som hävstång. Själva konstruktionen bygger även här på ett "hål" i själva låsarmen som faller ned över en klack på bladtangen och är således omvänd mot en backlock. De här låsen är ett typexempel på hur man senare återupptäcker och patenterar något som redan finns. Gavin och Grant Hawk "uppfann" "SLS - Strong Lock System" vilket är en hybrid av ett picklock och ett clasplock. Vad var egentligen nytt? Konstruktionen ser ut som ett clasplock men släpps som en picklock.

Exempel: Klassiska stiletter av allehanda slag från nyare märken som AGA Campolin, F Beltrame, SKM m fl och äldre som Latama och Rizzuto. 

De flesta moderna stiletter som de här från SKM är så kallade "Swivel bolsters"

• En annan gammal variant av lås är "Lever locks" som återfinns på flera klassiska automatknivar främst från Tyskland men även på knivar med ursprung i Italien. Inbyggd i själva konstruktionen finns en naturlig säkerhetsfunktion. Bladets manövreras via en hävstång som även agerar säkring när det fälls in mot handtaget och förhindrar därmed såväl oavsiktlig stängning som öppning av kniven.

Exempel: Automatknivar från Hubertus, AKC, SKM, AGA Campolin och Mikov.

Ursprungligen från Tyskland är "Leverlocks" här på knivar från SKM, Hubertus och A G A Campolin

• Ett annat lås som ofta förknippas med automatknivar är "Plunge- eller Button locks". Lösningen har blivit en smula pånyttfödd eftersom det passar bra till automatknivar drivna av spiralfjädrar s k coilspring automatics. Det är en enkel låstyp som bygger på att en fjäderbelastad asymmetrisk bult som är grövre i en ände flyttas i sidled och på så vis spärrar bladet. Det går förstås även utmärkt att använda även till knivar utan fjädrar.

Exempel: Böker Speedlock, De flesta Protechs som Godfather, Kershaws Launch-serie, Real Steel Griffin, Tangram Vector och flera modeller från William Henry.

De här tre knivarna från Pro Tech, Böker och Real Steel har alla "Plunge locks"

• "Back locks" var länge den dominerande typen av lås. Enkla att hantera, välbekanta och inte alltför komplicerade att tillverka. Av de skälen återfinns varianter av det låset på ett otal knivar. De fungerar genom att en fjäderbelastad låsarm försedd med en klack roterar kring en central axel och faller ned i en därför avsedd fördjupning i bladet. Den specifika modell som populariserade låset är förstås Buck 110. Men nu får man inte tro att den ens är i närheten av att vara den första kniv som var framgångsrik med den här typen av lås. Det var den Tyska Mercator K55K. En kniv som kom redan på 1800-talet och var mycket populär inte minst bland soldater under första världskriget. Buck intog scenen först 1964 med sin Hunter.

Exempel: Buck 110 och 112, Spyderco Delica och Endura, EKA Swede 92,  

Några kända modeller från Buck och EKA utrustade med "Back lock"

Den ursprungliga backlock-succén Mercator K55K här från Otter Messer

• Man kom snabbt fram till att  sättet på vilket det här låset släpptes och hur smidigt det skulle ske kunde varieras. Al Mar var en av dem som funderade kring det och flyttade fram låsarmen varpå en variant på "backlocks" var uppfunnet eller snarare återupptäckt: "Mid- eller Front lock". Hans tolkning hyllades av Spyderco genom Sage 4.

Exempel: nästan alla Al Mars modeller, EKA Swede 60, Spyderco Sage 4

Al Mars tolkning av en back lock blev "Front lock" här från Al Mar och EKA

Då backlocks dras med några nackdelar som åtkomsten av låset om man önskar fälla ihop kniven med en hand och att de kan utveckla spel vid slitage eller bristande precision vid tillverkningen fanns förstås utvecklingspotential.

• Ett märke som gjort sig känt för det är Cold Steel eller snarare deras inhouse-designer och tillika knivmakaren Andrew Demko. Han drog sitt strå till stacken genom att addera ett bladstopp till en backlock-konstruktion. Därmed såg "Tri-Ad lock" dagens ljus. Ännu starkare och mindre känsligt för slitage än de flesta äldre varianter. 

Exempel: I princip hela Cold Steels sortiment: Voyager-serien,  American Lawman, Tuff Lite, UH, Talwar, Broken Skull och Pro Lite för att nämna några. 

"Tri-Ad lock" hittas på de flesta av Cold Steels knivar

• Spyderco svarade på styrkeracet med sitt "Power lock" vilket är en backlock som inkluderar ett länksystem. Skall även det vara rejält mycket starkare än den ursprungliga konstruktionen men inkluderar fler rörliga delar.

Exempel:  Spyderco Tatanka

• Sen har vi lås i en kategori som bygger på rörliga spärrar som på något sätt skall förflyttas in mot därför avsedd fördjupning i själva bladet. Bland de första var Blackie Collins med sitt "Bolt Action lock" även ibland kallat "Piston lock" Det är ett system som låser via en fjäderbelastad metallstav som pressas mot bladtangen/basen på bladet. 

Exempel: Spyderco Sage 3, Gerber Bolt Action Folder och Parabellum. 

Som bra idéer tenderar att göra har den ynglat av sig och fått flera sentida kusiner. De är tillräckligt unika för att leva ett eget liv och därmed bli patenterade. Alla bygger dock i grunden på att någon form av fjäder trycker fram en kula, axel, bult eller pistong mot bladbasen som förses med därför avsedda fördjupningar, hack eller flata delar. Ibland blandas ett bladstopp in ibland inte. Låsen kan i vissa fall även fungera som "detent".

• Ett exempel på det senare är Spydercos "Ball Bearing lock". På namnet kan nästan höras vad det handlar om. Den fjäderbelastade pistongen har blivit en kula och man har blandat in en stoppinne likt ett "Compression lock".

Exempel: Äldre Spyderco som Dodo och D'Allara till nyare knivar i Manix-serien och förstås Q-ball. 

• Mest känd bland de här kusinerna är utan tvekan Benchmades "Axis lock". Här har man satt pistongen på tvären som en bult och försett den med "omegafjädrar" som pressar in låset mot tangen. Den första modellen som presenterades med det här låset var deras modell 710 McHenry Williams vilket knappast är ett långsökt namn eftersom det är dessa herrar som står bakom idén ifråga.

Exempel: I princip alla kända Benchmade-modeller som t ex 710 och inte minst Griptilian-familjen

Mest känd av alla låstyper som har Blackie Collins "Piston lock" som förfader
är förstås Benchmades tolkning av McHenry & Williams "Axis lock"

• Snart önskade fler tillverkare ha knivar på det här temat eftersom det har sina fördelar som att fingrarna är ur vägen vid handhavandet och inte minst att man kan använda kniven som en "gravity knife" och snärta ut bladet. Med på tåget fanns bland andra SOG som kom med sitt "A.R.C-Lock" eller "CAM-lock". Det bygger på samma princip som de övriga i familjen. En rörlig stoppinne som i det här fallet "gungas" in mot bladtangen under fjäderbelastning. Snarlikt ett Axislås men tillräckligt unikt för att få eget patent såvitt jag vet.

Exempel: SOG Trident-familjen, Vision, Spec Elite m fl.

Tilläggas bör att Benchmades patent på Axis-låset har löpt ut vilket gör att det poppar upp allt fler märken som använder systemet eller intill förväxling lika varianter. Det senaste exemplet på det är Hogues Doug Ritter designade modell RSK som använder sig av "Able-lock" vilket såvitt jag vet är ett Axislock med en annan typ av fjäder som därtill blivit dubbel.

• En av de idag dominerande låstyperna är förstås "Liner lock". En enkel konstruktion som bygger på att en fjädrande del av knivens interna ram lägger sig bakom bladet i öppet läge. Allt för många jag talat med tycks vara av uppfattningen att det är en uppfinning av Michael Walker. Särskilt efter Spydercos hyllning till honom i och med Sage 1 som uppmärksammade hans tillskott till den moderna fällknivens utveckling. Det han gjorde var emellertid att addera en "detent", en liten kula i låsarmen för att hålla kvar bladet i stängt läge. Han moderniserade ett lås som fanns åtminstone redan på 1800-talet. Således uppfann han det inte men gjorde det mer tillämpligt på moderna knivar och ökade därmed dess popularitet.

Exmpel: OKC RAT, Spyderco Sage 1, BM AFCK, Fällkniven mod P,  

Några få kända exempel på ett av de mer använda låsen idag, "Liner lock". 
Modellerna är från ZT, Benchmade, OKC och Spyderco

• Liksom CRK, Cold Steel och Benchmade så har Spyderco utvecklat ett eget lås med stor framgång. Det handlar förstås om "Compression lock". Ett lås som ibland felaktigt liknas vid ett omvänt "liner lock" vilket det inte är. Enda likheten är att det släpps på liknande vis fast låsarmen återfinns på handtagsryggen istället för på undersidan. Funktionen däremot innebär att låsarmen kläms mellan en stoppbult och bladtangen vilket gör det betydligt starkare än en linerlock. 

Exempel: Spydercomodeller som - Vesuvius (först), Salsa, Paramilitary 2, Para 3, Sage 5, Shaman, Sliverax, Kapara.  

• En utveckling av "Liner locks" som koncept gjordes av Chris Reeve i och med hans "RIL - Reeve Integral lock" mer populärt kallad "Frame lock". Principen är densamma men låset används i de fall handtagssidorna inte utgörs av en ram med utanpåliggande skollor utan är gjorda i ett stycke metall. Låsarmen skärs då ut i en av sidorna istället. I ärlighetens namn saknar ju de här knivarna ram och borde därför inte kallas just frame locks. I och med titanets intåg som handtagsmaterial har de kraftigt ökat i popularitet även om de förstås kan göras i andra material också. 

Exempel: CRK Sebenza, Hinderers XM-serie, Spyderco Techno, Strider SMF, CRKT Pilar, Kizer Gemini.  

"Frame locks" i titan och stål från Spyderco, Strider, Ruike och CRKT

Utöver de som redan nämnts finns en rik fauna och flora av mer eller mindre ovanliga låstyper som kan stötas på i knivdjungeln. 

Till exempel skulle "Balisonger" kunna räknas som en helt egen kategori. För övrigt troligen starkare än alla andra inklusive Tri-Ad Lock om man nu vill diskutera den aspekten. Från den tanken, att man använder några delar av handtaget som lås eller hinder mot att kniven fälls ihop stammar även lösningar som "Tri-folders" som består av tre delar som viks ihop på olika vis. Exempel på dylika hittas hos Fred Perrins Le Tri-folder och i Cold Steels kopior av densamma "Triple folder". För att förvirra finns även flera olika typer av lås inkluderande ordet "Tri", andra exempel är Piranhas "Tri-fold" och Pacific Cutlerys (märket som senare blev Benchmade) föregångare till den kniven med samma namn, Tri-fold. Men de två modellerna är egentligen exempel på "Woodlock" då det var mannen bakom idén. En annan tolkning av den varianten men i virvlande utförande är Michel Janichs Janisong från Spyderco.

En egen liten grupp utgörs av lås där själva låsfjädern återfinns i bladet. Exempel på dylika lösningar är "TiLock" från på CRK och "Stud lock" som kan hittas på Kershaws Tactical Speed Bump. 

Aningen mer ovanliga låstyper: "Caged Ball lock" från Spyderco, "Stud lock" från Kershaw och "TOL" från Lionsteel

Sen har vi en uppsjö lösningar som innebär att man endast delvis förändrar en befintlig konstruktion. Inte tillräckligt för att ligga till grund för ett patent utan mer som kosmetisk eller marginellt praktisk förändring.

Som exempel på det fenomenet kan nämnas Spydercos varianter på slipjoints som "Slipit" och "Notchjoint". Det hörs nästan på namnen för övrigt.

Andra lösningar som är variationer på ett tema är t ex: "Bolster locks" vilket egentligen bara är en framelock där man dolt låsarmen med en handtagssida. Alternativt kan de tolkas som en överdimensionerad "Linerlock" om man så vill.

Sen finns "Nested Liner locks". En av de första på området var Spyderco med sin modell Military. Tekniken innebär att man kombinerar en linerlock med ett handtag utan ram och istället fäster låsarmen direkt i handtagssidan.

Samma variant av lösning fast för framelocks utvecklades av Kershaw (KAI) med sitt "Sub Frame lock". Låset tillkom för att kunna ha ramlås på knivar med aluminiumhandtag och syns exempelvis på modellen Knockout. Sist i raden med att modifiera lås med nya material är Fox då de nyligen släppt en modell kallad Suru med ramlås kolfiber. Det i sin tur har redan gjorts fast med plast som material även om den lösningen blev en passus i historien.  

Exempel på andra ovanligare låstyper är:

Virobloc: en Opinel-uppfinning senare kopierats av Cold Steel och blev "twist lock"

Neely Lock: kan ses på Timberlite från Timberline

Paul Axiel Locking Mechanism: ett lås som finns på Paul Knife som tillverkats av bl a Gerber och Lone Wolfs modell Defender

Rolox: CRKT Rollock var en tolkning av den här Blackie Collins designen

Fulcrum Action: ett öppningssystem med tillhörande lås från R Kommer som även det hittas hos CRKT

Snap Lock: ett lås från Van Hoy som kan hittas på CRKTs kniv med samma namn

Togglelock: återfanns ursprungligen på Kershaws E.T. Numera är låset övertaget av QTRMSTR.

Griplock: är en variant som återfinns hos Böker 

TOL: som skall utläsas Tactical Operation Locking system. Låstyp från Lionsteel som hittas på deras Daghetta

aX Dobolock: en låsvariant från Fox Knives

Warlock: på knivar från Paragon Knives by Ashville Steel

Phantomlock: ett dolt lås som hittas på Spyderco Meerkat

Det bör nämnas att flera av ovanstående lås är hopsnickrade av de tidigare nämnda virtuoserna G & G Hawk. 

I jakten på starkare lås eller som det heter i nutida anglosaxisk reklamterminologi "virtual fixed blades" kan man även addera lösa delar till låset. Extrema Ratio låter till exempel en stålsprint följa med sin RAO vilket definitivt låser bladet när den förs genom ett hål i bladet och skruvas fast i korrensponderande hål i handtaget. 

Ännu mer udda är CRKTs variant på temat. Ett samarbete med Liong Mah kallat Journeyer som är en slipjoint med samma lösning även om den inte skruvas på plats. 

Den här texten syftar huvudsakligen till att ge en inblick i den härliga snårskog som utgörs av alla grenar på det stora låsträdet. Det finns liv bortom ramlås i titan kan konstateras. Nu skall bara fler tillverkare inse det. Men frågan som skulle besvaras eller åtminstone nosas på är

vilket är då bäst?

Det aningen tråka och möjligen fega svaret är att det förstås inte finns något enkelt svar på den frågan. Det är helt avhängigt vad som eftersöks. Önskas enbart maximal styrka eller skall den egenskapen balanseras mot användarvänlighet? Behöver låset kunna öppnas med en hand eller duger det med två? Passar låset med knivens tänkta användningsområde? Komplicerade låsmekanismer kanske inte är önskvärt om kniven skall nyttjas i eländiga miljöer. Det finns även en estetisk aspekt. Ett visst lås kanske inte matchar det utseende som formgivaren eller knivmakaren tänkt sig. Tillverkningskostnader får inte heller glömmas bort i sammanhanget.

"Frame locks" kanske inte är "the lock of all locks" trots allt. Här ett från Two Sun

Att utse ett enda "bästa lås" låter sig därför inte göras. De har alla sina förtjänster och brister. En annan intressant fråga är varför det ofta väcker så starka känslor när man påpekar det? Särskilt om man som jag hävdar att ramlås i titan dras med fler nackdelar än de har fördelar. 

Det lär finnas anledning att återkomma till ämnet lås. Det ämnar jag förresten att göra redan i nästa del då jag tänkte visa några isärplockade exempel på låstyper och diskutera för- respektive nackdelar med dem. 

/ J - inte låst

PS. Det kan ha smugit sig in faktafel. Rätta mig gärna i så fall. Texten är nämligen till största delen skriven direkt "ur huvudet" och gör sannerligen inga anspråk på att vara heltäckande.

Knivrecension Cold Steel Pro Lite

-  låt oss smurfa kniv

En tanto, ett kungarike för en tanto! Eller ja så ropar jag sällan men faktum är att jag ända sedan nittiotalet velat ha en tanto från just Cold Steel. Det efter att en kompis gick och införskaffade en för tiden tämligen exotisk San Mai Tanto av större sort. En av deras toppmodeller som osade kvalitet och var mycket exotisk i Moraknivsland. Dagens kniv "Pro Lite" är tvärtom en av märkets absoluta budgetmodeller så kontrasten därvidlag kunde inte vara större. Men är Pro Lite något att ha ändå?

Cold Steel 20NSTLU "ProLite"

Materialen är enklast möjliga och konstruktionen likaså. Designen är tämligen rättfram som så ofta när de kommer från Andrew Demko. För den som inte gillar den kantiga nosen hos en amerikaniserad tanto finns andra bladkonfigurationer att tillgå. Även den smurfiga färgen kan alterneras för den som inte gillar blått. Det intressanta med Cold Steel är att de mitt ibland alla helt galna svärd, klubbor och gigantfällknivar stoppar in urpraktiska  knivmodeller. Guldkornen döljer sig där i katalogen och frågan är om det här månne kan vara ett av dem?

Dagens arbetshäst har kantig nos och smurfkläder

Twitterversion: jodå, "the masters of Mall Ninjas" har gjort det igen, en praktisk brukskniv!

Blad

På den här kniven har Cold Steel frångått sin stapelvara när det gäller stål. Eller förresten det gäller inte bara den här modellen. För fällknivar har tidigare gällt AUS8 på budgetknivarna kryddat med CTS XHP på toppmodellerna. Nu har företaget breddat sitt urval av stålsorter och som alla andra börjat använda S35VN och till och med 20CV på de dyrare knivarna och de har infört det ovanliga AUS10 på mellanmodellerna samt lagt till kinastål i form av 8Cr13MoV i det lägsta prissegmentet. 

8,5 cm blad av tyskt stål

Pro Lite har fått ett Krupp-stål i form av 1.4116. Ett tyskt stål av enklare sort. Men samtidigt bör betonas att det är ett stål som de flesta köksknivar från det landet tillverkats av i långeliga tider. Så det fungerar och i många applikationer till och med väl. Med det användningsområdet i bagaget kanske det inte är konstigt att det är tämligen rosttrögt. Det är även ett stål som är segt och inte flisar sig i första taget. Här hålls det även tämligen mjukt vilket förstärker de egenskaperna. Det bidrar även till att det är lättslipat.

Tur är väl det eftersom det heller inte håller en egg särskilt väl. I köksknivar är det inget problem då man oftast har ett skärpstål i andra handen. Fickknivar får gärna vara lite mer uthålligare i mitt tycke.  Men samtidigt föredrar jag ett stål som är lätt att underhålla framför ett som är mödosamt att slipa om på en kniv med den här inriktningen. 

Bladet är stentumlat och har fått en skålad sabelslipning. Det kunde varit bekymmersamt om det inte vore för att godstjockleken hållits till modesta 3 mm. Något som CS generellt är mycket bra på*. Även flera av deras mer monstruösa modeller skär faktiskt riktigt bra.

En amerikaniserad tantospets avslutar ett i övrigt skålslipat blad 

Satt i arbete uppträder kniven som den ser ut. Spetsen är utmärkt för penetration av diverse material och den raka eggen är utmärkt att hantera plast och kartongmaterial med. Något förvånande fungerar den även till trä så länge det inte handlar om rent täljande. Handtaget är bekvämt men särskilt brett är det inte. Eggen däremot biter bra och det är lätt att hitta en bra attackvinkel i hårdare material. 

Handtag

Materialet i den muntra blå färgen är GFN, Glassfiber reinforced nylon. Avancerad plast med andra ord. Men likt andra versioner av FRN-material är det starkt, segt och fungerande. Exklusivt och lyxigt är det däremot inte. Vad som däremot känns arbetat är själva formen på handtaget då sidorna är välvda och inte raka vilket ökar komforten både i hand och i ficka.

Handtagssidorna har försetts med en "orange peel"-textur som ger gott grepp utan att vara lika överjäkligt sträv som en del CS-modeller har varit under åren. Hade ytbehandlingen varit i ett annat material kunde den varit en femetta. Jag tänker mig samma kniv i G10 istället.

Inte exklusivt men mycket bekvämt. Grepp i GFN med välvda sidor

Cold Steel har valt att lita på materialet då ProLite saknar ram. Om man pressar riktigt hårt med fingrarna kan man därför få handtaget att flexa i nederkant men det är inget som påverkar funktionen. Särskilt inte som ryggen är sluten och där återfinns ett synnerligen kraftigt lås. Handtaget är skruvat med rätt små T6-skruvar och den justerbara pivotskruven är av storlek T8.

Finishen på den här kniven är inget att skriva hem om. Här liksom på materialvalet märks det att det är en budgetkniv. Plastgjutningen är inte hundra och det är inte heller efterbearbetningen. 

Ett handtag som är tämligen tunt i fickan med sina 12 mm. Som synes är inte passformen av yttersta kvalitet 

Ergonomiskt är handtaget däremot en succé. Själva greppet har delats upp så att två fingrar hamnar bakom fingerskyddet och två på nästa avsats. Sättet det är gjort på är inte beroende på av fingerstorlek vilket är smart. På handtaget återfinns även en liten "näbb" som så ofta på skandinaviska klassiska knivmodeller. Den hindrar handen från att glida bakåt. Enkelt och väl fungerande. Själva fingerskyddet är för övrigt stort nog för att förhindra att handen glider men även litet nog för att inte vara i vägen när man brukar kniven. På ovansidan finns ett par kraftiga räfflor som dock mest fungerar indexerande. 

Öppning och lås

Pro Lite öppnas med tumknoppar av för Cold Steel klassiskt snitt. Eller snarare skall jag skriva "tumknopp" i singular för det är egentligen bara en som dock är vändbar för den vänsterhänte. I kombination med att även clipet är flyttbart och låstypen gör att kniven är helt ambidextriös. 

Att knoppen går att vända innebär även att den kan avlägsnas för att underlätta slipning. Och apropå underlätta så är den fördelaktigt placerad nära handtaget så den inte är i vägen när man arbetar med bladet. 

Tumknoppen är lätt att hitta och få fäste mot

Den här kniven är inte den mest snabböppnade i universum. Det är sällan backlock-konstruktioner är det och särskilt inte om de fått tillägget "Tri-Ad". Här paras det dessutom med glidlager i plast som ställer till det något. Förvisso blev kniven mjukare efter ett tags användning men ändå. 

Kraftfullt lås som vanligt på knivar från CS. Det här är emellertid rätt tungjobbat

Tri-Ad låset kommer inte som någon överraskning om man känner till knivar från Cold Steel, särskilt de som är designade av Demko. Som vanligt är det stentufft och håller bladet på plats utan tillstymmelse till spel i någon riktning. En fördel med hur det är konstruerat är att det är självjusterande över tid. Det anpassar sig således efter slitage. 

Sen kan noteras att trots att konstruktionen är densamma finns det faktiskt olika "grader" av Tri-Ad lås. Den här är inte alls lika förfinad som den på min Ultimate Hunter till exempel. Det märks särskilt när låset skall släppas. Kanterna på låsarmen är kantiga och det är mycket kraft som skall övervinnas. Det blir uppenbart efter ett par öppningscykler. Särskilt som låsarmen på just den här modellen måste lyftas rätt högt för att släppa sitt grepp. 

Att bära

Clipet är på den här kniven riktigt bra och återigen "väl fungerande" men långt ifrån perfekt. Det är väsentligt mycket bättre än de krökta clip som CS ett tag använde sig av. Spänsten är god, läppen lagom stor och kniven hålls säkert på plats. Men det är även blankt och visar rätt mycket kniv. 

Ett bra clip som till skillnad från tidigare varianter är rakt vilket gör att det kan skiftas till andra sidan

Väl i fickan är Pro Lite rätt bred även om den inte är närheten av större CS modeller som exempelvis Large Voyager eller några av Spydercos bredaste knivar. Men de välvda sidorna en mjuk rygg och framförallt en vikt under hektot gör den här kniven mer än godkänd att bära. 

Sammanfattningsvis

Det här är en budgetkniv jag utan tvekan rekommenderar. Även om jag faktiskt skulle välja clip-point versionen istället. Inte bara är den estetiskt mer tilltalande enligt mig men även för att en sådan bladform alltid är mer allroundbetonad. Sedan bjuder en låg tantospets som den här på några fördelar. Du kan använda eggarna som två separata sådana och exempelvis använda spetsen som skrapa samtidigt som du sparar resten av kniven för att skära med. Särskilt som bladet där är flatslipat. Formen ger även mycket rak egg att arbeta med. 

En praktisk tanto, är det en kontradiktion?

Egentligen kan det sägas att det finns två kategorier budgetknivar. De som är goda representanter för sin prisklass och därför är värda att framhålla och sedan finns det budgetknivar som faktiskt är bra knivar oavsett vad de jämförs med. Pro Lite tillhör det senare gardet. 

Med något bättre material och något högre precision i tillverkningen så hade du haft en kniv i toppklass. Något som Cold Steel själva tycks ha tagit fasta på själva då de tog fram monstret SR1. Ett påpekande dock, den kniven är även avsevärt mycket större än den här.

Konkurrensen är hård men Pro Lite från Cold Steel klarar den med glans. 

Här jämfört med Spydercos budgetvariant Tenacious

För visst märks det att Pro Lite är en enklare kniv. Det som skvallrar om det är förutom materialvalen är byggkvaliteten. Missförstå mig inte nu, överallt där det behövs är det här en solid kniv. Skruvar är av godkänd kvalitet, handtagssidorna håller, bladet är bra slipat, låset är massivt och clipet väl fungerande Med det sagt är finishen inte den högsta. Gången är inte den mjukaste mest på grund av låset, plasten matchar inte i ryggen och insidorna av handtaget är inte särskilt väl rundande till exempel.

Vad som också märks är att det här är ett kompetent skärredskap med betoning på redskap. Ergonomin är strålande och balansen förträfflig. Därtill är kniven lätt och försedd med ett bra clip så inte heller i fickan gör den bort sig.

Så vill du ha något att skära med utan att du skiter knäck varje gång du slarvar är det här kniven för dig.

Specifikation:

Längd utfälld: 203 mm
Längd hopfälld: 114 mm
Vikt: 91 g
Bladlängd: 85 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 1.4116
Handtag: GFN
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan


/ J - feelin blue once again

* Som exempel kan nämnas Large Voyager som är en kniv vars blad mäter 10 cm på längden och är 3 cm högt. Trots det hålls godstjockleken till 3,5 mm. Det på ett företag känt för extrema knivar. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre