Ny kniv - Joker Bowie 7.87"

Som den uppmärksamma läsare ni är har ni säkert noterat att jag gått från en enda kniv från spanska Joker till att breddat den delen av samlingen ordentligt. Nu är det dags för ytterligare en. En kniv som lite följer samma estetik som en fällkniv kallad Becada. Det finns fakiskt en tanke med det. Något som jag ämnar återkomma till.

Den gemensamma nämnaren är förstås handtagsmaterialet som finns i den fällkniven men även hittas i den här modellen kallad Bowie 7.87".

Namnet är för övrigt rent deskriptivt då det förstås talar om vilken typ av kniv det handlar om men även upplyser om hur långt bladet är!

Joker Bowie 7.87"

Det här är långt ifrån Jokers största Bowie. Den här varianten finns i en längre version med namnet 9.45" vilker översatt innebär ett 24 cm blad. Utöver det hittas Bowie Hunte och Crown med 25 cm blad. Men jag valde den något mindre versionen av två skäl. Ett är balans i estetiken. Jag tycker att just det här förhållandet mellan blad och handtag ser extra tilltalande ut. 

Detsamma gäller för handtagsmaterialet som är hjorthorn (stag horn på engelska). Jag har alltid varit svag för vita handtag. Och eftersom jag anser att elefanter, valrossar och andra djur skall få behålla sina tänder så är det här ett utmärkt substitut. 

Gillar man inte det här materialet finns alternativ. Dels annat horn från nöt- eller buffel men även trä. I det fallet är det valnöt som används i den här modellen. Snyggt det också måste medges.

De harmoniska vackra linjerna understryks av materialen hjorthorn i handtaget och läder i fodralet

Även om det här inte är den största av Bowie-knivar  så är den ändå imponerande. Som sig bör har den ett clip point-blad och det är 200 mm långt. Tjockleken på godset är nästan fem millimeter, 4,8 för att vara exakt. Materialet, Böhler N695, är detsamma som hittas i den av mig tidigare Bush Camp Knife. Det är kanske inte så konstigt då det egentligen är samma typ av kniv fast med ett annat tilltal  rent formmässigt. 

Bladet har en snygg men något svårfotograferad blank satinfinish. Det massiva parer/fingerskyddet är blankpolerat liksom den del av stålet som  utgör tånge. Det här är nämligen en fulltångekniv. Det gör två saker. Dels blir balansen utmärkt. Balanspunkten hittas mitt i parerskyddet. Trots sin storlek känns kniven därför mindre och lättare. Storleken uppgår till en längd av 323 mm med en vikt av 415 g. 

Det andra som uppnås med full tånge är hållbarhet. I kombination med ett stål som åtminstone teoretiskt är en mer slagtålig version av N690 låter det utmärkt. En så här stor kniv lockar nämligen till lite tyngre sysslor än städse knivorienterade arbeten. Det var även så de användes historiskt. 

Paketet avrundas med en fånglina bestående av en lädersnodd som avslutas med en hjorthornsknapp. Den senare kan läggas innanför bältet om man vill vara extra säker på att behålla sin kniv. Annars sköter fodralet det på ett utmärkt vis. Det håller kniven på plats utan att det skallrar. 

Materialet är rejält läder av god kvalitet och man har lagt ned extra arbete genom att  förse det med dekorativa element och sömmar. 

Det gäller för övrigt hela kniven. Den känns både gedigen och välgjord. Förutom fodralet märks det på den mycket vassa och jämna fabrikseggen och inte minst på handtaget som mycket väl polerat. Någon kommentar jag  såg  on-line  anmärkte på att själva tången var högre än resten av handtaget. Det är det inte i det fallet. Allt är jämnt och mjukt. 

Det samanlagda uttrycket gör att jag föll för den här kniven direkt. Visst kan det invändas att allt den kan göra kan även göras med en annan typ av "camp knife" och kanske bättre då de inte har stora parerskydd som eventuellt kan vara ivägen. Men i det fallet handlar det faktiskt om estetik. Det här ÄR snyggare helt enkelt, frågor på  det?

Som vanligt kommer jag att plita ned en recension när underlag för en sådan finns. 

Joker

/ J - goes full Bowie

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ojdå!

- det senaste fodralet

Jag har märkt att mina texter inte helt sällan inleds med orden "det blev inte som jag tänkt mig". Troligen för att det förhåller sig på just det viset. 

Det är nämligen fallet även den här gången. Häromsistens presenterade jag en kastkniv från Zitoon Knives som är ny i stallet. Den kallas "The Iron Mistress", ett namn jag finner lika coolt som utseendet. Och har man nu en snygg handtillverkad kastkniv så behöver den ett fodral som matchar tyckte jag. 

En snygg handgjord kastkniv som "The Iron Mistress" behöver lite snygga kläder

Sagt och gjort, jag satte mig ned för att skissa på ett fodral. Till saken hör att de flesta kastknivar levereras utan sådana. Därför är det upp till mig att bestämma vilken typ det skall vara. Den här specifika kniven skall inte användas till "snabbdrag" eller liknande så den sortens fodral var inte av nöden tvunget. Inte heller har jag ett set av The Iron Mistress, än kanske bör tilläggas. Då går de varianter bort som är för att bära mer än en kniv i. Även ett rent förvarings- eller transportfodral valdes bort liksom varianter som innebär "scout-carry", dvs att kniven bärs vid korsryggen. 

Istället beslutades att göra ett "vanligt" hederligt fodral för att bära kniven hängande tämligen lågt vid sidan av kroppen. Steg ett således avklarat, att bestämma sig för vilken typ som skulle förfärdigas. 

Jodå, tillpassningen gick väl även den

Steg två innebär formgivning samt tillpassning till kniven ifråga. Min idé innebar ett så kallat "pannkaksfodral" med en baksida som även inkluderar öglan för bältet, ett mellanlägg samt en framsida. Annars kan man t ex göra vikfodral eller hybrider av de typerna. 

När idén tagit form i huvudet och skisser gjorts skall de överföras till papper. Då kontrolleras även detaljer som att det finns sömsmån och utrymme för eventuella nitar med mera. Vidare undersöks hur mycket läder som går för att få kniven att hänga på rätt höjd och några andra kritiska mått. 

Resultatet av det arbetet blev en tämligen enkel men klassisk form som helt enkelt följer bladet. Inga extra krusiduller alls. 

Fast någonstans blev det ändå inte som jag tänkt mig. Det här fodralet är väldigt vänsterhängt och saknas det inte något på baksidan?

I steg tre överförs sagda pappersmall till läder varpå de tre bitarna skall skäras ut. Det kräver viss precision särskilt som jag inte äger någon bandslip. Är tillskärningen för väl tilltagen slösar man på material samtidigt som det resulterar i mycket handslipande kan jag meddela. Och skär man för snålt är det ofta kört. Då är det bara att börja om och man har slösat på dyrt material. 

Men det var också här det blev fel! Koncentrationen var tydligen mer inriktad på att få till linjer och passning än att göra fodralet korrekt. Jag ritar nämligen på den råa sidan av lädret. Det gör nog de flesta misstänker jag. Men det betyder också att man måste tänka spegelvänt om man inte gör ett symmetriskt fodral vill säga. 

"The almost good Sheath" döpte jag bilden till. För det fungerar mycket bra, passformen är god och det är snyggt att se på. Det var bara missarna...

Det gjorde jag inte! Resultet blev att när jag kommit så långt att jag skurit ut alla delar och "torrpassade dem" gjorde den pinsamma upptäckten att jag höll på att åstadkomma ett, förvisso snyggt, fodral för vänster sida. Det är synd bara att jag är högerhänt! Väldigt högerhänt dessutom. 

Nu var goda råd inte enbart dyra utan ouppnåeliga. Faktum är att det inte gick att göra någonting åt saken. Särskilt inte som lädret var slut. Lika bra att slutföra projektet. Först senare kom jag på att eftersom kniven ändå inte har någon egg kan man dra den på "fel" håll och därmed ändå bära den på höger höft. En nödlösning men ändå aningen uppflyftande. 

Aningen stressad över misstaget begick jag nästa. Tiden var en smula knapp vid just det här momentet och därför limmades båda sidor av mellanlägget direkt och hela fodralet förbereddes för sömnad senare på kvällen. Eftersom det arbetat gick undan glömde jag att sy i de färdiga hål jag färdigställt för bältesöglan. Man kommer inte åt att göra det i efterhand så då var det så dags att tänka på det. Nu sitter den på plats men den är bara limmad, inte limmad och sydd som var tänkt. Den verkar emellertid hålla i vilket fall som helst. Till mitt försvar kan sägas att jag aldrig gjort just den här typen av bärkonstruktion tidigare. Jag har hållt mig till andra varianter. 

Slutresultatet blev faktiskt rätt snyggt fastän det är fel. I alla fall om jag får säga det själv. Själva sömnaden flöt nämligen på bra även om den tog en jäkla tid för att sömmen är så lång. Sentensen får bli att man som T Danielsson sade 

"Säll är den som har till rättesnöre att tänka efter före". 

Översatt till läderhantverk inriktat mot knivfodral blir det konkreta rådet att "torrtesta" pappersritningen och läderbitarna mot kroppen innan sax och knivar tas fram. 

/ J - efterklok