Dagens bild nr 248 "Gammelmansskägg"

Egentligen är det här en mycket tidig vårbild. Men av någon anledning är cirkeln sluten och både temperatur, luftfuktighet och solens strålar känns snarlika nu jämfört med då. Bara dofterna skiljer åt. Då väntade den riktiga våren och sommaren runt knuten. Nu svarta tider och lövdöd. 

Hösten börjar väl så sakteliga övergå i vinter även här i södern. Men än så länge dröjer sig löv kvar på på träden och med dem en smula hopp att det fortfarande kan bli någon strödag som är varm och skön innan det riktigt mörka helvetet börjar.

Min inställning till vintern är nämligen en smula aggressiv. Mest beroende på att snö och torr kyla är något som för det mesta lyser med sin frånvaro i den här delen av världen. Så de där propagandabilderna med rimfrost i träden, -5 grader och strålande sol är ytterst sällan aktuella här. Istället är det mörker, blåst, fukt och regn som dominerar. Inte bara ute utan även i sinnet.

"Gammelmansskägg"

För att muntra upp tillvaron kan man njuta av lite fina knivar. En av dem är den här. En "leverlock" av äldre typ från tyska Hubertus. Den här typen av fjäderdrivna fällknivar kallas "Springer" på tyska. Som texten på bladet upplyser om är kniven tillverkad i Solingen. 

Den här har beteckningen HH vilket står för handtagsmaterialet, hirsch horn. Annars har den gjorts i flera versioner där trä är det vanligaste handtagsmaterialet även om modern Micarta har förekommit. Sammantaget kan sägas att det här är en av de bättre knivarna av den här typen som går att få tag i. Fit och finish är mycket god utan att befinna sig på "CNC" och lasernivå. Det vill säga handgjord charm av hög kvalitet. Något jag ibland föredrar framför precision ned till tusendelar av en millimeter. Något som skall skiljas från att man med en maskin försökt att uppnå det men misslyckats. Det är något annat. 

Nu skall jag om en stund bege mig ännu en bit söderut för att se om det finns någon värme där. Samt lite västerut för att ta en titt på det stora blå. 

Ja just det, jag kanske måste förklara titeln på bilden. Gammelmansskägg är ett av namnen på den här laven som agerar bakgrund på fotot. Den är för övrigt riktigt bra att använda till tändmaterial om sådant behövs. 

/ J - tänker tillbaka

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC LXXXIII

"All you need is love" sjöng Beatles lite hurtigt en gång i tiden. Eller om vi skall vara lite krassa var det egentligen en fortsättning på Lennons intresse för slogans som fick honom att skriva den repetitiva texten. Så inte hurtigt alls, kärlek som slagord. 

Sedan hade han inte helt rätt. Man behöver faktiskt en bra kniv också. Det underlättar tillvaron på så många vis. Försök att preparera middagsingredienserna med kärlek allena. Eller få av ett buntband.

En bra penna är inte så dumt det heller. Den lär vara mäktigare än svärdet sägs det. Det håller jag med om. Särskilt om det som här är en så kallad "tactical pen" och man hugger någon i handen med den. Eller skriver ett kraftfullt poem!

Ljus i tillvaron är heller inte av ondo. Vill inte moder natur bidra helt och fullt på den fronten får lite artificiellt ljus duga. En ficklampa och det varde ljus! 

Monetära medel kanske inte är målet i livet men det gör vägen dit något mindre ojämn. Att förvara ettor och nollor som representerar pengar man aldrig sett i något så konkret som en plånbok i skinn är en kontradiktion i sig. 

"All you need is love"

Den vassa eggen står inte bara Ulf Lundell för utan även Hubertus i det här fallet. Kniven är en klassisk tysk "springer". Modellen är deras stora modell i utförande med drop point-blad och handtag i horn. 

Lyriken kan författas med en penna från Fenixlight som annars brukar vara de som står för ljus eftersom de mest tillverkar ficklampor. I det hänseendet är de här utkonkurrerade av Thrunite och deras modell TiHi (en begränsad julutgåva). 

De monetära medlen är mer symboliska. Plånboken innehåller inga kontanter och korten är för det mesta lika tomma som de ser ut. De digitala tillgångarna har sällat sig till siffermängden i kaosmos. 

En schimär är vad det är!

Men det är i alla fall fredag. Eller i vilket fall har jag fått för mig det. I vilket fall vill jag tillönska eder en synnerlig god dag!

/ J - fredagsförvirrad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Hubertus Classic Springer

I modernt knivsamlarlingo talas det ibland om Graal-knivar. Då åsyftas knivar som av en eller annan anledning betraktas som kronan på verket i en samling. Fast egentligen borde väl uttrycket vara förbehållet knivar som är extremt svåra att få tag på om man skall vara den ursprunglinga betydelsen trogen. Ni vet handgjorda knivar från Wolfgang Loerchner och så. 

Men om jag får glida lite på betydelsen och även inkludera knivar som finns där i bakhuvudet sedan jag började samla knivar* så är det här definitivt en av dem. Det spanades på den redan mot slutet av nittiotalet på en mycket primitiv internetsida tillhandahållen av Knivshop.com. Företaget finns för övrigt kvar och sidan är fortfarande en 90-tals relik. Det som avhöll mig den gången var främst priset. För mig kostade den här kniven då ofattbara 1500 kr. Nu är den faktiskt lite dyrare än så till och med. Den hittades dock på rea på en annan tysk sida och var därför ett par hundralappar billigare. 

Kniven jag talar om är Hubertus Classic Springer i storlek large. 

Hubertus Springer HB 88.111.HH.11

"Springer" är tyska för springkniv eller stilett som de ibland slarvigt kallas för. Vi talar i vilket fall som helst om en fjäderdriven fällkniv. Den här är en av de mer klassiska modellerna som finns. Utmärkande för många äldre tyska knivar av den här typen är förstås låset som även agerar öppningsmekanism. Det är en så kallad lever lock. Det innebär i kort att en kort hävarm används för att befria bladet men även för att släppa låset. När hävstången fälls framåt fungerar den även som säkring. 

Materialen är lika klassiska som själva modellen. Kniven kan fås med ädelträ eller som här grepp i horn. Det  har även tillverkats andra upplagor, bland andra i svart Micarta. Utöver det kan man välja bladtyp då flera av knivarna finns med drop point alternativt clip point-blad

Märket Hubertus är ett anrikt märke och gör några av de bästa knivarna av den här typen som finns. De är välbyggda, massiva och därmed tämligen tunga. Sen är det här förstås ingen helt liten pjäs heller. Just den här modellen mäter 11 cm hopfälld vilket ger en totallängd på 19,5 cm. 

/ J - letar efter ljus i mörkret

* På hög, inte seriöst som i numrerade upplagor, endast ett märke eller kategori av knivar etc. 

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 96 "Leverlock"

Det sköts en björn i de uppländska skogarna om det var igår eller möjligen förrgår. En stackars ensamströvande hane som gick vilse och har setts i trakterna de senaste femton åren eller så. Väckt ur sitt försök att försova sig fram till våren och skita i jobbet fick han tumla upp. Då hade jag också blivit arg! Hur som haver gick han till anfall mot en jägare, blev dömd och arkebuserad på plats. 

Det fick mig att tänka på jakt. Och jakt handlar den här kniven om även om det är synnerligen indirekt. Den är tysk, den är traditionell, den är tung och är absolut inte lämpad till att ta ur eller flå djur. Men det är en Hubertus och sankt Hubertus är jägarnas skyddshelgon. Det anrika tyska företaget gör utöver klassiska fickknivar även en mängd jaktknivar. De gör till exempel sådana där anskrämliga vidunder med hjortklövar till handtag. Det kan vara det fulaste som existerar! Om det inte är det så är företeelsen i alla fall med och tävlar om det föga ärorika priset. 

"Leverlock"

Just det här exemplaret är min enda från Hubertus och är ur deras "Slimline" vilken omfattar ett par tre modeller där den största är en riktig bjässe som dessutom kan fås med krisblad för den intresserade. 

Det är en intressant kniv så till vida att det är en klassisk "leverlock" där såväl öppning som lås sköts med en liten utfällbar hävarm. När den är infälld utgör den även ett skydd mot oavsiktlig avfyrning som vida föregick alla moderna varianter. På bilden syns den redo för att fälla ut bladet. 

Egentligen ville jag vid tiden för inköpandet ha en annan modell med mer traditionella rundade former men de var för dyra. Även den här kniven ökade hastigt i värde några år efter det att jag köpt den. Det var på nittiotalet någon gång. 

Det är en mycket tung kniv med enkelt stål byggd på klassiskt vis. Den är dock välbyggd och gedigen men kan inte mäta sig med modernare konstruktioner när det kommer till precision och toleranser. Materialet i bolstren är elfenbensmicarta. Det började nästan vitt och har nu gulnat precis som gamla betar. Materialet togs fram just för att ersätta elfenben i bland annat klaviatur. 

Det är en sympatisk fickkniv för att modellen har historia. Praktisk? Nä - den är blytung för sin storlek och har kanter både här och var så det skulle jag inte påstå. 

/ J - känner sig jagad

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 29

En ovanlig besökare här på bloggen. Det handlar om en riktigt gammal variant av en fjäderdriven kniv. För den som inte är bekant med modellen så tillhör den avdelningen "Leverlocks". Det är en variant på öppningsmekanism där både lås och öppning sker med samma hävstång. Bladet låses även i infällt läge. Ett mycket behändigt lås som återfinns på märken som Böker, Hubertus, Mikov m fl.

Den aktuella kniven är från anrika Tyska Hubertus och modellen är en "slimline" som har den, enligt mig, tråkiga egenheten att den med flit är försedd med ett kort blad i relation till handtaget. Det är för att ge mer rum för handen men gör att den ser något märklig ut. Plats för längre blad finns och på de större modellerna är det utnyttjat.

"Hunters Saint"

Jag bär inte den här kniven så ofta längre även om den en gång i tiden tjänade som fickkniv. Den främsta orsaken är att den är väldigt tung i relation till storleken. Handtaget är i princip massivt gjort av mässing, stål och micarta. Micartan är en spännande variant då det är "Ivory Micarta" vilken åldras. Från början var den här kniven ljus, närmast vit och nu är den gulaktig och nästan ådrig. Det kanske inte är så konstigt då en av orsakerna till att Micarta som material togs fram var att det skulle ersätta elfenben som material i klaviatur. 

/ J

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

PS. Hubertus tillverkar förutom fickknivar jaktknivar därav namnvalet då Sankt Hubertus är jägarnas beskyddare