New Knife - Brisa Kwaiken 90

The other day I reviewed a knife that managed to charm me even though it really shouldn't be to my taste at all on several levels.* The same conditions apply to this knife. 

Firstly, it has something that is quite obvious to those who know their knives. A huge and obvious tanto tip. Something that actually defines the entire knife. It is also reflected in the name, as the Kwaiken is a Japanese-inspired knife. The full name is Brisa Kwaiken 90. Brisa Ltd has a habit of including blade length in the names of their knives. Very educational so now you know roughly how big it is!

Brisa Knives Ltd Kwaiken 90

In addition to the distinctive tip, the entire knife has a slight curvature in the "wrong" direction. A bit in the same way as a Swayback** among folding knives. A look I don't really appreciate. Well, and then the blade is very thick too. A full four millimeters must be set in relation to both the length and the fact that the blade has been given a Scandigrind, which means that the steel remains thick all the way to the tip.

Despite the uphill climb, I fell head over heels for the knife already in pictures. A slightly crazy idea, a Kwaiken-inspired knife designed and manufactured in Finland. Now, in and of itself, this part of the world unites with Japan in that simple stripped-down designs are popular in both cultures. Yes, I clump Sweden together with the neighboring countries in that context.

And it's simple, the Kwaiken 90. It's a full tang knife with a Scandi-grind and on the outside two slabs of Micarta have been mounted. They are screwed in place with two sturdy torx screws. That is all.

But then there were the materials, the steel is nothing less than M390 and the sides are made of ivory Micarta. In the same way, the accompanying leather case is simply made but in fine leather.

A review follows, be sure!

/ J - affirms his inner Japanese

* I'm talking of the MKM Isonzo.
**Not to forget, "swayback" is a disease state if it prevails in humans. I believe this also applies to knives.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knife Review Enzo Birk 75

Birk 75 is a knife which has been on my radar for quite some time. Ever since it was released actually and that is now some five years ago. What attracted me from the beginning was the clean simple looks and the possibility to get it with a Scandigrind. My interest for folders with that type of grind did not decrease after the purchase of FinnWolf from Cold Steel earlier this year who share that property with Birk. I think my childhoods Moras has given me a special relationship to that kind of edge.

EnZo Birk 75

To continue walk down that "Finnish trail" it therefore only felt natural to add another knife to the collection that is actually designed in our neighbouring country. The design language is by the way a direct translation from a traditional "Puuko", a word that simply means "Knife" in Finnish, to the folder format. The brand is EnZo which is the finnish company Brisas own housebrand. Otherwise they sell everything that has to do with knifemaking and crafts.

Classical Puuko lines in a folder

I consciously wrote "designed" in Finland for the simple reason that the knife isn't made there. Like many other quality knives these days, such as Cold Steel and many Spydercomodels it's made in Taiwan. 

Blade

The blade  always a mirrors the soul of a knife but even more so here since it more or less defines Birk. The shape reveals where it belongs geografically and historically, and what type of knife it's all about.

Sometimes a blade speaks more than a thousand words - this time in a low key

The "well-spoken" blade is what sometimes is referred to as a "normal" or straight back blade. In this case it is 2 7/8" long with a stock thickness of 3 mm. The blade is perceived as slightly larger much because it's relatively sturdy neck. Compared with for instance knives from SRM which often have this bladelength with a bladthickness of 2 mm as standard and the same goes for the more famous Opinels. More extreme is EKA Swede 88 with it's 1,7 mm thin blade.

The blade is three millimeter thick but is perceived as thicker

The type of blade also means that it relative to say a high hollowgrind clippoint with a top swedge both feels and is much more robust. It simply has more material throughout the blade. 

But the bladeshape combined with the grind was the main reason for my interest in this particular knife. Birk 75 can also be had with a full flat ground for those who prefer that bladestyle. Both grinds have their pros and cons.

The blade have a really nice satinfinish and an appropriate amount of text. That is almost nothing. The EnZo logo and a minute text telling us which steel is used - D2. I prefer blade as sterile as possible. I'm not fond of billboards. 

D2 - a very hard toolsteel

That bring us to the subject of steelchoice. D2 is a toolsteel that isn't stainless even if it sometimes refers to as "semi-stainless". If you want your knife more corrosionresistant you can have your choice of Birk 75 in CPM S30V instead. Despite all my knives D2 is a relatively new acquaintance to me and it is going to be interesting to see how this version performs over time, how well it takes and holds an edge and of course how hard it is to sharpen. As usual heat treatment and geometry are paramount and more often than not as important factors as the steel itself for a knifes performance.

I haven't resharpened the knife yet, only stropped it from time to time but that can be probably be a bit challenging since it's about 60-61HRC and true Scandis have broad bevels. But with this hardness it's going to last quite some time.

One of the sharpest factory edges I have encountered. A detail that always enhances first impressions

The factory edge on Birk 75 was extremely good. One of the sharpest out of box I've encountered actually. It shaved armhair with ease and shredded thin paper with an appetite for more. To cut paper is of course no challenge for a good knife but the sound when it does is most revealing. But I must admit that the egde arrived a bit coarse so a couple of strokes on a strop were needed.

Initial "I-have-a-new-knife-and-must-test-the-edge-on-everything" tasks passed with flying colors. But the area where it really shines is unsurprisingly carving and whittling of different kinds. It's easy to control the angle towards the wood with this kind of grind and how deep the cut will be. The steel feels adequate in this context and haven't developed any patina yet but then I also oiled it to prevent stains.

The back of the blade forms a ninety degree angel which gives a more distinct visual appearence but also makes it suitable to combine with firesteels which is popular to point out in reviews nowadays. I myself often use firesteels but with the supplied scraper instead. 

The squarish back makes for a little sore thumb after a while when working with the knife.

Handle

As is so often the case with modern foldning knives Birk can be had in several different variations. You can have your choice of handle materials: black or green micarta, polished G10, wood and in this case carbon fiber. There are also bolstered versions. One thing that distinguishes this knife from others is that is possible to change the scales without having them custom made. Brisa is after all supplier of knifemaking materials and it shows.

This is the carbon fiber version

The surface of the carbon fiber looks "woven" and isn't completely smooth but somewhat rough which gives increased traction. The feeling is very similar to that of a Spyderderco Sage 1. So much so that if you compare the two knives side by side you can arrive at the conclusion that they are made in the same facility. It's the way they are put together, the polishing of the frames, how the standoffs are shaped and other details that gives that impression.

The design of the handle is simple and well proven with carbon fiber scales over sturdy 1,2 mm thick stainless steel liners. They are attached with four torxhead screws. The construction is open with as many as four standoffs apart from the pivot. The pivot is adjustable but since it hidden under the scale part of the knife must be dissasembled before it can be accessed. It makes for a cleaner look even if the maintenance becomes a little more fiddly. But on the other hand a well tuned knife doesn't need that much maintanence.

This is generation two of this model and unlike the first the frame is no longer standing proud of the scales and the thumbstuds are now more easy to reach since the scales now have cutouts for that purpose.

A soft spoken designlanguage gives a functional handle

The shape of the handle gives a good grip but I think it's a little bit too squarish to use under extended periods of time. I was also a bit concerned over the open construction. Sometimes that causes hotspots but not on this knife.

I would have liked to see a bit more rounded back though. If I'm not misinformed that goes for the Micarta version and that was one of the reasons to why that knife was on the top of the list. But as often, this one showed up at a good price and I could not contain myself.

The knife is provided with a decent sized hole for lanyards. I suspect that the ever so popular 550-cord will fit just fine even though I haven't tested it. 

Deployment and Lockup

Birk was relatively tough to deploy when new. Most likely due to a hard tightened pivot I thought. As is it's definetely not gritty but not entire smooth either. Later I found out that's because of the strong linerlock and the pressure from the detentball on the blade. If you release the lockbar it runs faster than a greased up ferret. If you apply the slightest pressure on the thumbstuds the blade deploys fast and with authority.

On this gen 2 the thumbstuds are easily accessable which makes for an easy opening

When the blade is open the tight tolerances and a well crafted liner-lock makes the knife extremely sturdy. There are no absolutely no play in any direction as expected on a knife in this price range. Many choose a RIL/framelock over linerlocks but sometimes I prefer Mr Walkers linerlock instead.

Much because they can be "hidden" and therefore are less visible. You do not have a "presentationside" and back of the knife. Functionwise I don't think they are that different if they are well made as in this case.

The lock is a really well executed linerlock in steel

The lock however, is relatively hard to release. The strong lockarm offers a wrestling game before giving up. Gen 2 has been provided with cut outs for easier access but it is still no big area for your thumb to push against. So this is no lock for the compulsively opener or a knife that you handles with wet and cold hands or with gloves on. I think that's a drawback for a knive of this type. But that can be balanced against the advantage with that configuration - there are no risk for accidental closing as a result of twisting motions when in use. The same thinking can be found on Spydercos "Gayle Bradley" for instance.

To Carry

Another detail that is changed on this version is how the new placement of the clip makes for a much deeper position in the pocket. Something I really appreciate. Especially with a knife that measure under four inches folded. The balance and feel when you carry the knife is better that way.

The clip itself is a fold over spring steel variant that works well with even thick fabrics and keep the knife secure in pocket without being impossible do draw. It is not changeable however so the knife carries tip up right side only. So it's not for our lefthanded friends and there is another disadvantage that I will come back to.

The clip makes the knife disappear deep down in pocket, both safe and discreet

The weight on the knife differs slightly depending on configuraration between 3.8 oz and this version that weighs in at around 3.35 oz or 95 g. So it's not an boatanchor and not too far away for the "Golden Ratio of pocketknifes"7- 4-3-3 (7 inch overall length with 4 inch handle, 3 inch blade and a weight around 3 oz)

Small tolerances and a comparatively thick blade. Centering is perfect

Unfortenately the knife feels a tad bit bigger than it really is in pocket. It's the squarish shape and the thicknes of the handle that bothers a bit. The handle thickness is 0.51" and the clip ads quite a bit to that.

That's the trade off for having a handle that is more comfortable to work with. An ever-present balance that makers of folders have to take into consideration: Feel in hand VS "carriability". All in all our pocketknives spend more times in pocket than in hand to be honest.

Birk 75 is easy to draw and as easy to put away again after use. In that regard the clip is excellent.

To Conclude

This is a rather special knife since it and its bigger brother "Borka 90" partly fills a niche that is not subjected to such intense competition - folding knives with "Scandigrinds", yet I might add. That makes them suitable for "wood- and bushcraft" which nowadays seems to be the correct term in various forums for general outdoor use. Thus being a rather rare bird. The knives I can think of that competes in the segment are some models from Norwegian Helle and the 2015 realase "FinnWolf" from Cold Steel.*

With that being said I will argue that this knife is a division of it's own compared to them fit & finsh wise and in terms of materials used.

And that is the first thing that strikes you when you handle this knife. It's extremely well built with a fit and finish that is top notch. As previously stated the construction and buildquality much reminds of Spydercos Taichung made knives and that is a good thing.

Despite not being cheap the knife therefore feels affordable.

An elegant and yet sturdy pocketcompanion

Is it the ultimate pocketknife? In this respect I feel a bit ambivalent. It is a bit unique as a pocketknife since the grind makes it kind of specialized and the handle is a little bit bulky and squarish for me to be optimal.

But it is excellent as an outdoors knife dressed in a tuxedo. A more illustruos version in better materials of for instance "FinnWolf" even if Birks bigger brother "Borka" is closer in size.

This is a knife for the one who seeks a folder that is very sturdy and built to the highest standards for is extra well suited for woodworking of different sorts.

It's not a knife for you if you're looking for a more allround folder whose duties includes food preparation at home or outdoors.

Specification:

Overall Length: 7"
Handle Length: 4"
Weight: 3.6 oz
Blade Lenght: 3"
Blade Thickness: 0.1"
Blade Steel: D2, 60-61HRC, satin
Handle Material: Carbon Fiber, stainless steel frame/liner
Lock: Linerlock

Produced by: EnZo, Finland - made in Taiwan


/ John

* Even Spyderco jumps on the bandwagon and releases the "Spyderwolf" in 2016.

Knivrecension Cold Steel "Finnwolf"

-  en ny fullträff från CS

Äntligen! En urstark men ändå lätt fällkniv för skogs- och utomhusbruk med en klassisk skandinavisk slipning. Men vänta lite - har inte det funnits på marknaden förut? Jo - men inte så här stadig och stabil och definitivt inte till det här priset. Något förvånande är att ingen här uppe i Norden kommit på den idén. 

Utan att leta igenom hela fällknivshistorien kan konstateras att det inte finns många fällknivar med det som på engelska kallas "Scandi-grind" eller "Zero grind", det vill säga en låg slipfas med endast en bred primäregg. Bladprofilen känns dock igen från knivar från exempelvis finska EnZo och deras modeller Birk 75 och Borka 90 och jag tror att även norska Helles fällknivar är slipade på samma vis men i det fallet är jag mer osäker.

Men samtliga av dem är gjorda i mer exklusiva material än "Vargen" vilket inte lockar till att utsätta dem för riktigt lika hårt arbete särskilt inte taget i beaktande att de kostar minst tre gånger så mycket som FinnWolf. Således fanns det ett hål att fylla i utbudet. 

Cold Steel FinnWolf

Bakom modellen står Andrew Demko som även är mannen bakom Cold Steels hårt marknadsförda Tri-Ad-lås. Inspirationskällan till den här kniven är uttalat en klassisk finsk "Puuko" vilket även avspeglas i namnvalet. Förvillande nog har det tidigare funnits en fastbladare i Cold Steels sortiment med samma namn.

Ett miniatyr FN - En finsk varg i amerikansk tappning tillverkad i Taiwan

Twitterversion:  FinnWolf - ett utmärkt koncept, i princip en fällbar Morakniv.

Blad

Det mest karaktäristiska med den här kniven är förstås bladformen och inte minst hur den är slipad. Det var det som fångade mitt och troligen de flesta andras intresse för just den här modellen i Cold Steels digra katalog. Den inkluderar annars allt från kvalificerat våldsförhärligande amerikanskt dravel till ytterst kompetenta arbetshästar. Det gäller att välja och vraka när man har med det märket att göra. Det är förvisso även något av charmen med dem. Måttlighet är inget ledord de lever efter.

Klassisk bladform utan krusiduller

Bladformen är enkel och effektiv. Det finns en anledning till att den refereras till som "normal" i knivlingua. Den ger en god portion rak egg, mycket buk och som med andra knivar med den här formen en kraftig och tålig spets. Ryggen har en markant kant för att fungera ihop med tändstål. Bladlängden är ett hår under nio centimeter och godstjockleken modesta tre millimeter vilket är en bidragande faktor till de goda skäregenskaperna. Finishen är en halvblank satinyta och stålet är japanskt i form av Cold Steels vanliga budgetalternativ AUS 8A. Inga överraskningar så långt. 

Slipningen är däremot avvikande på det vis att det är en klassisk "Scandi-grind" som den kallas på engelska. För en svensk är den inte det minsta exotisk eftersom det är vad som återfinns på bland andra vanliga Moraknivar och de flesta handgjorda knivar i den här delen av världen. Men som sagt det tillhör inte vanligheterna att återfinna den sortens slipning på en fällkniv och särskilt inte en designad i USA.

Några av fördelarna är att du får en egg som biter väldigt bra i framförallt trä vilket gör kniven till ett lämpligt allroundverktyg  i skog och mark. Den här typen av kniv är också lätt att slipa. Eller snarare att bryna. Skall den slipas om helt krävs lite mer arbete eftersom mer stål måste avlägsnas från den breda slipytan.

Dessutom finns på den här kniven miss därvidlag. Skall eggen bibehållas med rätt vinkel krävs att tumknopparna monteras bort vid slipning. Jag undrar om det misstaget beror på ovanan vid att hantera den här kombinationen - fällkniv med enhandsmanövrering och "scandigrind"? Som tur var är den operationen enkel.

Bladstålet är japanska AUS 8A

Ståltypen är väl vald i det här fallet eftersom AUS 8A i Cold Steels tappning är tämligen mjukt. Att slipa den här typen av egg med något av de moderna väldigt hårda "superstålen" skulle ta mycket tid i anspråk eftersom eggen är så bred. Ett "mjukare" stål som inte härdats för hårt ger normalt också mer "seghet" i kniven. En önskvärd egenskap om man skall bryta i trä med eggen.

Det är den teoretiska slutsatsen. Verkligheten kan ibland se annorlunda ut som bekant. Vad gäller hållbarhet i det här fallet återstår att se. FinnWolf har tidigare fått ytterst blandad kritik. Det finns de recensioner som menar att eggen är alldeles för tunn och både tenderar att både vika sig och flisa sig vid tyngre arbete. Det bör dock påpekas att det gällde de mycket tidiga exemplaren. Den första omgången som kom ut var tydligen skålslipade utan mikroegg vilket gav en extremt vass men också mycket känslig egg. Närmast att likna vid en rakkniv. Det är förstås inte helt lämpligt till en kniv ämnad för tyngre arbeten och då är det inte konstigt om eggen inte höll måttet.

Tidigt exemplar med markant skålslipning

Dessutom förekom det även en tidig omgång med dåligt härdat stål vilka även de tenderade till att vara spröda och därmed få flisor i eggen. Den här nuvarande versionen har en "'äkta" skandinavisk slipning och härdningen är även den åtgärdad. 

Den här kniven lider inte av något av ovanstående problem vad jag märkt ännu. Så långt har jag testat den på såväl färskt trä, torkat dito och klassiska 2x2"-reglar utan att eggen gett upp. Andra material som hamp- och nylonrep, kartong, papper, papp, plast och tejp hanteras utan problem. Det var vad jag hoppats på och där infrias förväntningarna.

Alla mina knivar i samlingen är faktiskt inte tänkta att användas särskilt mycket men den här var tänkt som en arbetshäst.

Som vanligt är den här typen av blad något mindre smidiga när det kommer till exempelvis mathantering på grund av den kilformiga profilen. Här räddas dock egenskaperna av en hög initial skärpa och inte minst blygsam bladtjocklek. Så visst går det att klyva en potatis eller dela ett äpple eller två men kniven är inte helt optimal för det ändamålet. 

Om logotyper och text på blad kan man ha synpunkter och det har jag. Generellt vill jag se så sterila blad som möjligt. Det är inte aktuellt i det här fallet. Men tack och lov har man åtminstone valt ett typsnitt som stämmer överens med utseendet för övrigt. Särskilt gäller det namnet "FinnWolf".

Handtag

Färgen på greppet är listad som "OD Green" men ser mest grå ut i de flesta ljus. I vilket fall som helst är nyansen ytterst diskret. Materialet är "Griv-Ex" vilket är lätt och tåligt och därmed lämpligt till den här sortens kniv.

Ett handtag med märkvärdigt bekanta former för att vara obekant

Griv-Ex är Cold Steels egen variant på DuPonts "Zytel" det vill säga ett glasfiberförstärkt plastmaterial. Det fyller sin funktion och ger ett i många hänseenden mycket bra grepp även om det kan upplevas aningen plastigt. Ytan på handtaget är mer återhållen än vad som är vanligt på knivar från Cold Steel och har därmed inte samma extrema friktion. Det ger ett bra fäste utan att vara överdrivet.

Istället är det formen som ger det främsta greppet. Även här känns uttrycket igen för oss här uppe i norden. Den känns skandinavisk på något vis. Mot bladet till finns ett litet fingerskydd och änden på handtaget är vinklad för att hindra att kniven glider vid arbete.

Ett handtag med klassiska linjer och utmärkt funktion

Greppet är mycket ergonomiskt och ger utrymme för ett flertal olika grepp och ett bra flöde dem emellan. Handtaget på FinnWolf saknar emellertid den tredimensionella kurvatur som ett kraftigare och bredare grepp möjliggör. Det är helt klart en eftergift till att kniven skall vara möjlig att få ned i en ficka utan att kännas klumpig och tjock. Därmed är kniven inte lika bekväm vid längre tids arbete som en fastbladare. Sen kan tilläggas att handtagssidorna är svagt välvda och inte helt plana men det är marginellt.

Någon recension jag tog del av klagade på att clipet skar in i handen vid användning. Min erfarenhet är den rakt motsatta. Eftersom det är litet och kort så hamnar det mitt i "gapet" i greppet och stör ovanligt lite för att vara ett clip. Nästan inte alls faktiskt vilket är ett gott betyg.

Ryggen är sluten till stor del beroende på låskonstruktionen

Konstruktionen är en stängd sådan med ett mellanlägg i ryggen. Det gör att kniven inte är helt lätt att rengöra men i gengäld blir greppet något bekvämare. Öppna konstruktioner ger nästan alltid ett "vassare" intryck mot handen så på den här typen av kniv föredrar jag den här lösningen.

Mer utmärkande för "vargen" är att den saknar ram vilket är den främsta orsaken till att kniven är så lätt. Nu behövs det inte då den är styv nog ändå. Men det får ses som en framgång att ett företag som Cold Steel i dessa dagar när alla fällknivar skall överdimensioneras nöjer sig med livrem och struntar i hängsle. Det spar vikt. 

I mitt fall innebär "lätt" att den oftare hamnar i fickan. Jag är överlag inte förtjust i bojsänken även om det alltid finns undantag från regler som bekant. Det finns förstås de som hävdar att avsaknaden av ram gör kniven klenare men jag finner att det mest är ett teoretiskt resonemang utan praktiska implikationer. När du tvingat den här kniven över gränsen för vad den förmår har du även missbrukat en fällkniv bortom rimlighetens gräns menar jag. Den är "tuff" nog helt enkelt.

Något jag uppskattar är att bladet är tämligen dolt i hopfällt läge. Det sticker inte ut några vassa kanter eller så.

Handtaget är också utrustat med ett tämligen generöst hål för fånglina. Det är en detalj som känns helt rätt på den här typen av kniv.

Öppning och lås

Kniven är enhandsöppnad och manövern sker med tumknoppar. De är föredömligt lättåtkomliga utan att vara i vägen när kniven skall tas fram ur fickan. De går att montera bort om man vill använda hela bladets längd för genomgående skär. Och i det här fallet måste medges att det kan vara lockande då de är placerade alldeles för långt ut på bladet i min smak. En av få missar på den här kniven.

Nackdelen detta får vägas emot är att man då förstås får en tvåhandsöppnad kniv. 

FinnWolf är osedvanligt lätt att fälla ut för att vara en kniv utrustad med "Tri-Ad"-lås något som vanligtvis bjuder på rätt mycket motstånd. Särskilt tydligt brukar det vara när knivarna är nya. Den här kniven var dock lätt att öppna redan från början. Det går till med att snärta fram bladet om man har bråttom. Det finns de som påstår att det inte går men de har fel kan konstateras. Däremot krävs det att rörelsen sker framåt och inte utåt för att fungera. Har man inte bråttom tar man det lugnt och värdigt istället. I båda fallen faller låsarmen på plats med ett rejält förtroendeingivande "KLACK".

Föredömligt placerade och lättåtkomliga tumpknoppar. För öppning vill säga - annars hade de gärnat fått placeras närmare handtagets bas enligt mig

Jag behöver knappt påpeka att det inte finns minsta tendens till glapp eller spel i fästet mellan blad och handtag givet vilka som står bakom den här kniven.

Låset är knappast obekant för den som känner till något om Cold Steels knivar. Det är det numera beprövade och urstarka "Tri-Ad". Det är ett lås som enkelt uttryckt är en förstärkt version av en klassisk lockback. Ett adderat bladstopp gör att krafterna från bladet inte går in i låsarmen vilket gör konstruktionen starkare samt förlänger livslängden på låset. 

På den här sortens kniv är det ett utmärkt val. Linerlocks men även framelocks kan under vissa förutsättningar vika sig om de utsätts för starka vridande rörelser. Något som inte är helt otänkbart vid täljande och annat träarbete och som den här sortens blad lockar till. 

Kraften hos låsarmen är mycket påtaglig och avger ett högt snäpp när den fälls in. Det gäller att hålla undan fingrarna annars ryker en fingertopp med den skärpan och fjäderkraften.

Att bära

FinnWolf är inte riktigt lika tunn och smidig som Code 4 men inte långt ifrån. Liksom "Hold Out"-serien saknar även Finnwolf invändig ram vilket gör den exceptionellt lätt för storleken. I det här fallet har vi en kniv som bjuder på ett två och en halv centimeter brett blad med nio centimeters längd och som ändå väger in under hektot. Det är en bra ratio mellan vikt och kapacitet.

Clipet känns igen från flera andra modeller från CS - här i blank satinkostym

Så vad vi har är en tämligen tunn kniv som heller inte tynger ned fickan. Det som hindrar den från att vara riktigt bra att bära är egentligen främst två saker. Det ena är att den är tämligen vid i fickan, den mäter på den ledden 35 millimeter vilket placerar den i samma division som t ex knivar från Spyderco. Det andra är hur clipet är placerat vilket gör kniven väl synlig. 

Clipet är Cold Steels standardvariant vilket här fungerar bättre än vanligt eftersom ytan under inte är lika grov som på deras G10-handtag eller ens Voyager-seriens plastgrepp. Det kan flyttas från höger till vänster om så önskas. Det gör för övrigt tillsammans med låset och de dubbelsidiga tumknopparna att kniven är helt ambidextrös. 

Funktionen på clipet är utmärkt särskilt som spänsten inte är riktigt lika överjävlig som hos en del andra av Cold Steels produkter. Men det är mycket blankt. Det är ingen större nackdel i skogen då det faktiskt hjälper till att hitta kniven om den t ex faller ned i mossa. Men det tillsammans med det faktum att rätt mycket av den krökta bakänden på handtaget sticker upp ur fickan gör att kniven syns. Det brukar vara en av de saker jag inte gillar fullt ut men det är en detalj som stör mig mindre än vanligt då jag mest ser den här kniven som en kamrat på skogsturen och där spelar det ingen roll. 

Sammanfattningsvis

Cold Steel lägger ibland ned viss möda på namngivningen av sina produkter. Med det sagt och facit i hand  kanske jag kan tycka att de ibland borde låta bli just det men det är en annan fråga. I det här fallet förpliktigar namnet "FinnWolf" emellertid en hel del. Det är onekligen så att såväl vi nordbor som andra hugade spekulanter får vissa associationer om man döper en kniv på det viset. Frågan är då om kniven motsvarar förväntningarna?

Svaret är väl som vanligt en smula blandat. Jag säger ja, men inte helt utan reservationer. Det är en mycket bra kniv i mitt tycke men den som förväntar sig en fällbar morakniv blir nog ändå lite besviken. Orsaken är enkel - det är trots allt en fällkniv. Handtaget är tunnare och därmed inte lika komfortabelt vid hårt arbete som en fastbladare. Men som någon sade på ett forum "but you can't fold a Mora". En kompromiss som jag kan acceptera i det här fallet. 

Som fickkniv betraktat har den också sina begränsningar. Storleken spelar roll här. FinnWolf är förvisso inte extremt lång eller så men det rejäla handtaget och längden på tjugo centimeter i strumplästen parat med ett rätt brett blad gör att det inte är något man sliter upp i lunchrummet på jobbet heller. Därtill gör det blanka clipet kombinerat med att mycket kniv tittar fram att den är allt annat än diskret i fickan. Jämför med motsatsen ZT 0770CF som i princip inte syns alls . 

Den största invändningen har nog dock med eggen att göra. För att vara allround är bladet och slipningen alltför specialiserad enligt mig.

Kvaliteten på kniven är mer än godkänd men inte perfekt. Det finns till exempel en markant linje där de två handtagshalvorna går ihop vilket inte är snyggt. Men på de punkter där det är viktigt som blad och lås är kniven mycket välgjord och gedigen.

En udda skogsfågel?

I allmänhet är det här en ytterst trevlig bekantskap från Cold Steel. En fällkniv med ett par utmärkande drag och som genomgående är välbyggd och stabil. Så köp den om du vill pröva en robust fällkniv för skogsbruk som inte kostar skjortan. Köp den inte om du vill ha något mer personligt som blir snyggare med åren. Då finns det alternativ och man behöver inte gå långt. 

Om man önskar ungefär samma typ av utseende men i mer exklusiva material och inte är lika priskänslig kan man ta en närmare titt på Cold Steels egen "Ultimate Hunter". Den har inte riktigt samma inriktning men ligger heller inte särskilt långt ifrån även om den har annan slipning.

En mer direkt konkurrent torde tidigare nämnda EnZos "Borka" vara. Den är för övrigt även den tillverkad i Taiwan. Borka är en kniv riktad mot samma nisch och med samma typ av blad och slipning men gjord i andra material vilket gör den väsentligt dyrare än FinnWolf. Det är nog på den punkten många av konkurrenterna får se sig slagna. Jag tror jag betalade runt 370kr för kniven inklusive frakt. 

Sen finns det nackdelar och begränsningar med den här sortens slipningar. Allt är inte guld och gröna skogar även om det är där den gör sig bäst.



Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Längd hopfälld: 111 mm
Vikt: 96 g
Bladlängd: 89 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: AUS-8A
Handtag: Griv-Ex, glasfiberarmerad plast
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan


/ J - hittar varg