Kineseri

- har ni koll på era kineser?

Det är en uppgift som kan te sig grannlaga nuförtiden. Jag måste erkänna att jag inte riktigt hänger med jag heller. Men idag skall vi botanisera bland några av de mer kända och kanske några mer okända märken som finns. I den här här texten har jag av uppenbara skäl utelämnat märken som ägnar sig åt ren kopiering.

Apropå det, i arla gryning var endast kopierings- och förfalskningsindustrin. Ja såvitt vi här i väst känner till det eller som det beskrivs i vilket fall. I utkanten av den återfanns även OEM-tillverkare och förstås de som gjorde knivar för den inhemska kinesiska marknaden. Vi talar trots allt om i runda slängar en tiondel av jordens befolkning så en viss avsättning för knivar finns trots allt även där. Låt oss inte bli för etnocentriska här. 

Ett av de senaste märkena på scen är QSP, här representerade av modellerna Phoenix, Copperhead och Parrot

Vid den här tiden dök märken som SRM - Sanrenmu upp. De hade mestadels egna modeller på programmet även om några få var "lånade" och knivarna var nästan alltid små i formatet till följd av kinesiska lagar. De var aldrig menade för marknaden i "väst" men började sippra ut via nätsidor som AliExpress och DH-Gate. De släppte och släpper även knivar under märket Land. Innan någon fnyser kan sägas att de är en av världens största producenter av fällknivar. Förutom knivar under egen flagg gör de knivar åt Ruike och Real Steel men även åt Spyderco, Böker Plus och Kershaw med flera västmärken.

I begynnelsen var Sanrenmu. Små knivar med typiskt enkla material även om modellen 7071 i mitten både har 

dubbelslipning - flat/skålslipad, två lager G10 samt Sandvikstål i bladet

Parallellt med SRM hittades även märken som Enlan, Bee och Inron till USA och Europa genom nätets förtjänst. Sedan fanns det förstås de som helt byggde sitt sortiment på kloner och förfalskningar men de lämnar vi som sagt därhän. 

Men alla de här knivarna hade det gemensamt att de var av enklare sort och återfanns i de lägre prisklasserna. Bland de dyrare härjade ett "fruktat" namn på de obskyra marknadsplatserna på nätet, Kevin John. Ett namn förknippat med rena kloner även om de inte var bedrägligt märkta och därmed inga rena förfalskningar såvitt jag vet. Men de höll en sällan skådad kvalitet vilket gjorde det hela värre. Han släppte även några egendesignade modeller som lär hålla mycket hög standard.* Men jag nämner dem därför att genom de knivarna visades att det tekniska kunnandet fanns. Nu var det designers med egna idéer som saknades. 

I skuggan av den mer grå/svarta verksamheten fanns bland andra Carson Tech Labs** som var bland de första att släppa något riktigt exklusivt från Kina under eget namn och försöka få den såld på en världsmarknad. Modellen var "Megalodon" en modell som numera något förvirrande återfinns hos Real Steel. 

Trevande försök gjordes även att etablera seriösa märken genom att dyka upp på framför allt Bladeforums.com med batterier av frågor och bilder. Det var så bland andra Reate startade sin resa här i väst och de öppnade med sin kända "Horizon"-serie och var för en kort stund rätt ensamma om att producera exklusiva knivar från Kina.  

Kizer - ett av de större kinesiska märkena som tidigt profilerade sig genom ett omfattande samarbete med etablerade
 knivmakare. Den övre kniven "T1" är designad av Uli Hennicke och den mittersta "Gemini" av Ray Laconico till exempel

De är också en av vad som skämtsamt omnämns som de fyra drakarna i knivvärlden. Reate följdes nämligen av Rike, Kizer och WE-Knives. De fyra har i sin tur knoppat av sig och specialiserat sig ytterligare. De står bland annat bakom de flesta "midtechs" som görs nuförtiden. Reate ligger till exempel bakom knivarna från Liong Mah och Todd Begg. Inte illa marscherat för ett företag som började som en ren kopieringsmaskin vid namn A Dai.  

Avknoppningen består i att inse det finurliga med budgetmärken för att bredda den potentiella kundkretsen. Därför började Kizer dela upp sitt omfattande modellprogram i Bladesmith- och "Vanguard"-serier till att börja med. Senare tillkom även "Prime" som kategori i sortimentet.  Uppenbarligen tyckte de inte att ens det räckte utan startade därutöver sitt budgetmärke Tangram på samma vis som Spyderco och Benchmade gjort före dem. Samma resa har WE nyligen gjort och släpper nu sina enklare knivar under namnet Civivi. 

I kölvattnet av de fyras växande framgång har förstås fler märken följt. Av dem finns det ett som knoppar av sig i sådan takt att man blir yr. Det är Stedemon. De har ett syskonmärke i ZKC - Zon Knife Company som ståtar med märkningen "design by Stedemon". För att ytterligare förvilla finns de även som Vouking Knives. Lägg därtill Maxace, ett märke som förvisso är fristående från dem men inte har egna fabriker och vars modeller därför tillverkas av Stedemon. Det bidrar till mer än en likhet hos den färdiga produkten. 

  

Även fler fabriker fått upp ångan där borta i österlandet och nyligen har märken som Bestech och ArtisanCutlery gjort storstilad entré. Båda märkena gör "en Kizer" genom att öppna med rejält omfattande kataloger redan från början och pumpa ut nya knivar i sällan skådat tempo. Likt sin föregångare finns modellerna i ett otal utföranden. Parallellt med dem har även något mer budgetorienterade märken som Tuya Knives och QSP dykt upp.

Artisan Cutlery - stora knivar i ett ännu större modellprogram. Uppifrån räknat "Osprey", "Apache" och "Shark"

Sen har vi förstås tillverkare av andra saker som breddar sina produktutbud till att även omfatta knivar. Ett gott exempel är belysningsjätten Fenix Light som numera även erbjuder knivar och då under namnet Ruike. 

Det finns även märken som av någon anledning endast återfinns på eBay och några portaler. Bland dem hittas till exempel Two Sun och CH-Knives. De senare är intressanta av det skälet att de faktiskt funnits länge och drivs av en av två bröder där den andra står bakom tidigare nämnda Rike! Besöks samma typ av sidor sidor kan även enklare märken som Tekut och Harnds hittas. 

För att sluta cirkeln ryktas att Sanrenru bestämt sig för att satsa hårdare och ämnar lansera "SRM" med större knivar främst tänkta för den västerländska marknaden. Det som förvillar i sammanhanget är att de redan gjort den manövern en gång då de knoppade av sig till Real Steel***. Det var under det märket de inledningsvis lade sina större knivar. Från början budgetorienterade men nu allt mer exklusiva även de.

Real Steel samarbetar med mannen bakom Carson Tech Labs och fick därmed modellen "Griffin" i mitten. 

Men de samarbetar även med europeiska knivdesigners som Ostap Hel som ligger bakom "Puukko", underst

Med andra ord kan det konstateras att kinesiska knivar har kommit för att stanna. På samma vis kan konstateras att mängden väldesignade knivar ökar i stadig ström. I allt högre grad väljer dessutom flera av märkena att satsa på samarbeten med etablerade och duktiga knivdesigners och knivmakare. Relativt nytt är att även kinesiska namn återfinns på bladen. Tidigare har de upphovsmännen oftast varit helt anonyma. 

Konkurrensen är hård nuförtiden och det går inte längre att släppa halvdana produkter och hoppas på det bästa. Det goda det för med sig är att vi konsumenter får allt mer att välja på. Däremot kommer nog tiden sålla agnarna från vetet och vi får se vilka som verkligen finns kvar om några år. Min förhoppning är också att många av de här märkena då har hunnit bli mindre diffusa. Några av dem är i mitt tycke aningen opersonliga, könlösa och lite för trendmedvetna.

Men jag tycker mig se en sådan trend redan nu inte minst bland de fyra drakarna. De har sina egna profiler och stilar som de satsar på. En utveckling jag uppskattar.   

Länkar till de som har hemsidor:

Artisan Cutlery
Bestech
Civivi
Enlan
Harnds
Kizer
QSP
Reate
Real Steel
Rike
Ruike
Maxace
Sanrenmu
Stedemon
Tangram
Tekut
Tuya Knives
Two Sun
WE-Knives
ZKC


/ J - botaniserar

*Modellen kallades Venom. En kniv som senare fått efterföljare och därmed blivit en serie.
** Mannen bakom det namnet heter egentligen Huang Liang Zhi. Han har på senare tid börjat samarbeta med Real Steel och är namnet bakom flera av deras mer exklusiva modeller. Av det skälet återfanns hans modeller "Megalodon" och "Griffin" bland de tidigaste som Real Steel släppte.
*** För att vara mer korrekt var det designern bakom SanRenMus originalmodeller Liang Gang som var ett av huvudnamnen. Det är därför det exempelvis finns större omärkta av 963or från Sanrenmu som senare blev en Real Steel-modell.

Två solar och andra kineser

Ett nygammalt märke som aktualiserats med en lång rad nya modeller i katalogen på sista tiden är kinesiska Two Sun. De tillhör den ständigt ökande ström av märken att hålla reda på med hemvist i Kina. I flera fall är det före detta OEM-tillverkare som beslutat stå på egna ben och många gör det med den äran. 

Two Sun TS16B, för dem som gillar sitt BM 940-blad

Först ut var Carson Technology Laboratory* såvitt jag vet. De var lite för exklusiva för att nå de stora publikerna och blev därför inte kända i de bredare lagren. Sen följde Kizer, Reate, Rike och senare WE-Knives. Alla kända för mycket hög kvalitet och att inte tillhöra de mest budgetvänliga alternativen bland produktionsknivar. I kölvattnet på dem dök även märken som Real Steel och Stedemon upp.

Det som komplicerar saker ytterligare är det som de två senaste uppräknade namnet är exempel på. Varumärken som celldelar sig och blir till nya. Exempelvis är RSK - Real Steel från början den "trimmade varianten" av knivar från SanRenMu. De tillverkar även knivar åt andra som Fenix Lights eget märke Ruike. Stedemon i sin tur har knoppat av sig i varumärken som ZKC - Zon Knives Company och Maxace. Till en början återfanns de i olika prislägen men den gränsen är utsuddad och därför nu mest förbryllande. 

Two Sun TS56, stor extremt tunn kniv med tantospets

För att ytterligare spä på faunan så har flera märken bestämt sig för att göra knivar i olika serier och prislägen. Kizer får tjäna som exempel och startade med att enbart ge ut knivar under eget märke men har därefter delat upp produktionen i Bladesmith- och Vanguard-serier beroende på ambition. Tydligen räckte inte det för på sista tiden har de även börjat släppa än mer budgetorienterade knivar under märket Tangram. 

I budgetkategorierna har alltid funnits en rad märken med tjuvar som Ganzo i spets men även märken som jobbat på med egna modeller som Harnds, tidigare recenserad här på bloggen. 

Two Sun TS52 Boot Dagger för den som söker symmetri i tillvaron

Den sista vågen eller kanske tsunamin från Kina bjuder på märken som snabbt håller på att etablera sig och däribland återfinns då Two Sun men även Bestech och QSP med flera. 

Two Sun TS57 en excellent liten EDC-kniv för den som gillar titan

Det går att konstatera att knivmarknaden både växer och breddas. Mycket för oss entusiaster att bita i således. Personligen håller jag på att utforska de två solarna för tillfället och jämte det har jag fått en kniv från QSP från en vän och välgörare. Recensioner kommer, var så säkra. 

/ J - kinesar nästan


* Som kuriosa kan nämnas att Carson Tech Labs först tillverkade modellen "Griffin" som de sedermera överlät till RSK - Real Steel Knives. 

PS. Intressant med Two Sun är att allt jag har från dem märkt "Night Morning Design" håller toppkvalitet, de två knivarna som inte gör det är riktiga bottennapp varav den ena är långt ned i dyn!

Knivrecension ZKC A01

-  "In the Zon"

Nu blir det intressant igen. Ibland riskerar vissa ord att överanvändas. Men det är ändå den formulering som ligger närmast till hands den här gången eftersom den här kniven har ett eget uttryck. Sen om man uppskattar den estetiken är förstås en smakfråga och därmed upp till var och en. Men jag skall efter bästa förmåga delge er min syn på den här skapelsen. 

ZKC A01 - en design från Stedemon

Kniven har döpts till eller snarare fått produktionsnummer A01 och märket är ZKC. För att förvilla oss konsumenter är det ett varumärke som sorterar under Stedemon på samma vis som till exempel Böker gör knivar under tre olika varumärken. Men till skillnad från Böker som har distinkta prisskillnader mellan sina olika varianter så är den här lösningen mest förbryllande. Stedemon är modermärket och något enklare knivar släpptes under systermärket Maxace. Så långt var allt väl till man började mixa prislägen med ett par modeller. Detsamma gäller ZKC - Zon Knife Company, "Stedemon design". De första knivarna jag såg märkta på det viset tillhörde toppskiktet vad gäller såväl pris som material men igår såg jag deras absolut mest budgetorienterade kniv med samma namn.

En modern fällkniv med extra allt

Den här modellen ZKC A01 är dock så mycket "High Tech" det blir i knivars värld. Alla moderna material och teknik trängs i samma kostym. Här finns titan och kolfiber, keramik och toppstål. Jag beskrev tidigare här kniven med orden "rymdskeppet har landat", det gäller än. 

Blad

Det första som slår betraktaren är att ZKC den här gången bjuder på en tämligen ovanlig bladform. Kniven ser ut som en huggtand i handen. Ett svag uppåtpekande tendens ger nästan en "trailing point". Det känns lite befriande mitt bland alla droppoints på marknaden även om det generellt är den bladform jag föredrar. De enda knivarna som brukar dyka upp med den här bladtypen är annars varianter på persiska eller orientaliska blad.*

Sen kan det funderas något över måtten och proportionerna och jag återkommer till det senare. Bladet mäter nämligen bara strax över sex centimeter på längden men är hela tre och en halv millimeter över nacken. Intressant att notera är att bladet tack vare sin form har en egg som mäter nästan sju centimeter. Den är således längre än bladet eftersom hela eggen utgör en svepande buk från häl till spets. Spetsen är för övrigt jäkligt bra.  

Det bjuds på en svag "trailing point", en uppåtsträvande spets för ovanlighets skull

För att göra bladet mer intressant rent visuellt har en falskegg lagts till och det kännetecknas för övrigt av att man gjort något så ovanligt som att fälla in plattor av kolfiber. Bladet är komplett sterilt sånär som på en mikroskopisk text på sidan av flippern som upplyser om bladstål. I det här fallet råkar det vara S35VN vilket vid det här laget knappt behöver någon närmare presentation. Det är ett av amerikanska Crucibles finare knivstål och är numera stapelvara bland finare produktionsknivar och särskilt då de med ursprung i Kina. De importerar stål för att tillfredsställa marknadens efterfrågan på superstål. 

Finishen är en tilltalande satin med halvhög glans utan att vara polerad, något jag uppskattar då jag tycker att det blir lite för mycket tumlade blad ibland och omväxling förnöjer.  

Stålet, CPM S35VN, har försetts med en blank satinfinish och en mycket väl utförd egg

A01 har försetts med en flatslipning som är tämligen hög, runt tre fjärdedelar av bladets höjd. Originaleggen är synnerligen väl utförd, jämn, centrerad och mycket vass. Kniven rakar hår med lätthet utan åtgärder från min sida. När den skall slipas om har den vad som ser ut som ett fungerande "sharpening choil" som gör att man kommer åt med diverse slipsystem ända in till eggens början. Som vanligt hade jag velat ha den lite tunnare bakom eggen. Det är ett stående önskemål från min sida som riktar sig till nästan alla tillverkare.  

Så långt kommer jag inte den här gången då även det här är en "returkniv" som jag inte ämnar slita det minsta på. 

Annars hade jag gärna satt bladet i diverse olika material inte minst trä. Nyfikenheten på om flatslipningen räcker för att ta hand om det tämligen tjocka godset är nämligen stor. Likt många andra moderna fällknivar är den här något överdimensionerad populärt kallad "overbuilt". Det brukar vanligen vara en ursäkt för att fläska på med allt vad man har i grova proportioner på såväl handtag som blad. Resultatet brukar bli blandat men oftast innebär det mindre kniv och mer ficksmycke. Men den här lilla kniven utstrålar rätt mycket styrka.

Handtag

Det moderna kantiga uttrycket går igen i handtaget. Utseendet är konsekvent och det finns en genomgående tanke bakom linjerna. Så långt är allt väl. Kniven är byggd enligt principen att man tager  två grova stycken titan och skruvar ihop dem. I det här fallet med tre fästpunkter i form av en pivotskruv och två skruvar utöver det. De i sin tur är fästa i en liten backspacer som även utgör fånglinehål. I övrigt är kniven öppen i ryggen. Stoppinnen är dold inuti ramen och därmed inte synlig från utsidan.

Det lite kantiga formspråket går igen i handtaget även om det är mer komfortabelt än det ser ut

Kniven är mycket diskret märkt och först vid närmare besiktning hittar man en Stedemonloggan, deras å-liknande S med beteckningen A01 under i liten font. Hela namnet återfinns på clipet men ingen annanstans.

Pivotskruvens huvud är rejält överdimensionerat och utgör ett dekorativt element. Tacknämligt har det ett alldeles standardiserat torxhuvud i mitten vilket gör det lätt att demontera kniven. Eller jag misstänker det, på grund av formatet på den här recensionen har jag inte skruvat isär den. Annars brukar jag göra det med knivar för att få ett intryck av byggkvalité och eventuella finesser. Inget avslöjar fällnivar som det som inte syns. Det gäller i synnerhet "finknivar". 

Rammaterialet är inte ovanligt, det är titan och i det här fallet kinesiskt TC4. I det här fallet är det kraftigt anodiserat till mörkblått med lätt anslag av lila. Utmärkande för kniven är de bitar av kolfiber som återfinns på båda sidor av handtaget. Jag vill inte säga skollor för de är inte heltäckande utan infällda i titanet. Det gäller även låssidan där till och med låsarmen fått ett matchande utseende även den.

Kolfibern är högkvalitativ och helt utan bubblor eller blåsor, välpolerad och med riktig lyster. Snygg men en aning glatt att hålla i.

Kniven har många detaljer att studera. Däribland den delvis öppna ryggen 

samt backspacern med sitt fånglinehål, fästet till clipet och den utmärkta kvalitén på kolfiberinläggen

Handtaget är annars tämligen okej på ett lite fyrkantigt vis. Alla grepp fungerar även om det är knappt om plats vid vanligt fyrafingers hammargrepp. Jag skulle väl gissa på att mina händer är normalstora om något sådant finns. Det märks att kniven främst är tänkt att hållas i "sabre grip" det vill säga med tummen på ovansidan av bladet. I den fattningen fungerar kniven riktigt bra och känns stabil. Det höga och grova handtaget fyller handen väl och på de ledderna känns kniven större än vad den är. Sen går det inte att komma ifrån det som utseendet antyder - handtaget upplevs lite kantigt. 

Att det finns ett clip känns men inte på något påträngande vis. Det är inte helt anonymt i handen men orsakar heller inte tryckpunkter. Något jag normalt inte är förtjust i är handtag som det här som smalnar av bakåt. Särskilt inte om de är en smula glatta. Det gäller även den här kniven i vissa grepp, ni vet "hal tvålsyndromet". När jag inledningsvis granskade kniven var jag rädd att det utstickande fånglinehålet och basen på clipet skulle vara obehagliga men de orsakar inga problem. 

Öppning och lås

Kniven är som så ofta nuförtiden en flipper och bladet löper lätt på kullager. Här har man varit återhållsam med flipperns storlek vilket jag verkligen uppskattar. Hävstången räcker som det är. För ökad friktion har den fått lite tigerstrimmor i form av "jimpings".

Sen bjuder A01 på en liten knorr. Den stora frågan är om den är gjord medvetet eller är ett resultat av dålig balans mellan keramiska lager, flipperns storlek och placering samt motståndet från låsarmen.

Den går nämligen även att öppna den som en tumöppnad kniv om man så vill. Något som inte är vanligt bland flippers annars. Det finns både för och nackdelar med det. Genom att inte "förladda" eller spänna fingret när flippern används eller genom att inte dra kvickt nog bakåt så fälls bladet inte ut hela vägen. Rörelsen kan sedan fortsättas stilla och lugnt genom att tummen placeras på kolfiberplattorna i bladet. 

Själva flippern fungerar väl och är föredömligt liten, Hastigheten däremot 

är inte den mest exceptionella men det bjuder på alternativ öppningsmetod

De keramiska kullagren gör sedan att bladet mjukt och stilla glider ut och faller på plats med ett distinkt klick. Om det är en medveten funktion eller ett resultat av för klen "detent" vet jag som sagt inte.

Nackdelen är nämligen att det blir svårare att flipperöppna kniven med säkerhet. Det vill säga man måste bestämma sig och antingen spänna fingret vid "push button"-rörelse eller dra fingret snabbt bakåt vid "light switch"-rörelse. Görs inte det riskerar man att missa öppningsrörelsen och stå där med ett delvis utfällt blad. Det innebär också att den som söker en kniv med hög lekfaktor på öppningen bör tänka sig för. 

Om man väl bestämt sig är kniven däremot lättöppnad och relativt kvick. Funktionen beskriven ovan gör dock att det inte är den snabbaste kniven på marknaden att öppna.  Å andra sidan bjuder den heller inte på ett ömmande pekfinger om rörelsen upprepas vilket många knivar med hårt motstånd i låsarm och "detent" gör.

Ett väl utfört ramlås med såväl stålskodd låsarm och översträckningsskydd

Ramlåset på ZKC A01 fungerar alldeles utmärkt. Den har fått de tillägg som ofta behövs för att komplettera konstruktionen, översträckningsskydd och en förstärkning av stål. Att släppa låset kräver liksom öppningen en viss beslutsamhet. Inte för att motståndet är stort för det är det inte utan för att handtaget av utseendeskäl inte har någon fördjupning för att underlätta åtkomst av låsarmen. På den finns heller inga räfflor för att öka fästet.

Men kniven är så väl avvägd att jag inte direkt saknar det även om det gott kunde fått vara något lättare att böka in tummen i ramen. Som det är nu går det bra om man träffar i rätt vinkel och motståndet är så litet att funktionen är god. Men är man kall om fingrarna och lite fumlig är det inte lika smidigt. Ibland verkar det som om alla knivar är designade i varma klimat utan nederbörd.

Att bära

I fickan är den som de flesta knivar med de här måtten. Det vill säga knubbig. Kniven har en tjocklek på 13,5 mm över ryggen vilket är tämligen grovt för en liten fickkniv och det skulpterade clipet ökar på det måttet ytterligare. Därför är man medveten om att den bärs. Men vad som är otympligt och inte i knivväg är en ren smaksak och för stor tycker jag inte att den är även om det finns de knivar som är bättre på det här området. 

På det positiva kontot hamnar övriga mått och själva formen på kniven vilken gör att den lätt glider på plats och väl där inte utgör något hinder för en hand på jakt efter exempelvis husnyckeln. Själva formen gör den spolformad och de glatta kolfibersidorna bjuder inte på motstånd. 

Clipet sällar sig till skaran frästa titanclip som faktiskt fungerar

Clipet på den här kniven är ett litet kapitel för sig. Det tillhör nämligen kategorin fungerande skulpterade clip. Den skaran börjar för all del växa men historiskt har de varit notoriskt usla och är i många fall fortfarande sämre än vanliga fjäderclip. Men på en viss typ av knivar förväntas en viss typ av clip. Ofta är den detaljen knutet till pris. Här fungerar det eftersom titanet har gjorts så tunt att det faktiskt fjädrar. Det ger spänst nog att passera över en byxkant och hålla kniven på plats. Utseendet passar kniven med sin vinkel och blästrade finish. Texten på utsidan kunde jag väl varit utan. 

Utöver att vara arbetat och ha ett matchande utseende känns det inte för mycket i handen när kniven greppas vilket är tacknämligt. Sammantaget ett riktigt bra clip.

Sammanfattningsvis

Det här är en synnerligen intressant kniv. Så uttryckte jag mig om det förra recensionsobjektet Spyderco Nirvana också. I det här fallet är det andra faktorer som klyver intrycken något  men känslan är ändå snarlik. Det finns helt enkelt olika perspektiv att betrakta den här kniven från. 

Det som splittrar mig är två saker. En är rent subjektiv och handlar om att utseendet inte helt faller mig i smaken. Det andra är att ZKC A01 är en relativt bra kniv som vill lite för mycket. Det är som man matat in alla nu moderna och populära fällknivsdetaljer i en dator och via en algoritm fått fram en modell. Intrycket förstärks av att den inte har ett namn utan en beteckning. Kniven består av titan, keramik och kolfiber, har ett fint stål samt ett ovanligt blad med infällda detaljer som löper på lager, ett ramlås med stålförstärkning och översträckningsskydd, dekorativ pivotskruv, backspacern är i titan och clipet likaså, det är även skulpterat. Alla rutor är helt enkelt ikryssade. Frågan är vad man vill uppnå med den? Vad var målsättningen när man ritade den?

Förutom att alla rutor är ikryssade vad gäller material kommer kniven i påkostad förpackning

Men det är verkligen inget fel med kniven! Tvärtom är det som jag ser det en rätt bra kniv på många parametrar. Den tilltalar bara inte mig personligen. Den är riktigt välbyggd och matchar de flesta kvalitetsknivar i serieproduktion som Spydercos Taichungknivar, Reate, Rike med flera. Materialen är genomgående både väl valda och av hög klass. Finishen märks exempelvis på hur väl de i bladet infällda kolfiberdetaljerna är gjorda och på hur clipet är format. Även normala "besiktningsområden" som hur kniven låser och släpper, hur väl bladet är centrerat och hur ytfinish och slipning på bladet är gjort får toppbetyg. Det finns inget negativt att invända där. Hur väl kniven flippar kan diskuteras men har man bestämt sig kan den vara kvick och den har finessen med alternativ öppning så inget egentligt negativt där heller.

En kniv med ett distinkt utseende, inte för alla kanske men den är värd sin publik

Skall ZKC A01 klassificeras vill jag nog egentligen bunta ihop den med knivar i klassen "Little Big Knives" men jag valde att låta bli eftersom den är i största laget. Den är snarare av kategorin knubbisar eller mittemellan stor och liten om det är viktigt. Funktionsmässigt är den inte alls dum. Den känns inte för mycket i fickan och väl i hand går det att jobba med den om man känner för det. Inget supergrepp visserligen så den som söker en fiskekniv får välja alternativ partner. Men med sin kraftiga buk och distinkta spets är det ett tämligen rejält blad. Faktiskt skulle jag kunna tänka mig att ge mig på trä med den. Även om slipningen inte är densamma ligger inte måtten allt för långt bort från flera klassiska skandinaviska knivar.

Den som köper den här kniven gör det troligtvis för att vederbörande gillar "overbuilt"-utseende och vill ha en välbyggd och originell kniv i klassen att komplettera samlingen med. På köpet får man en synnerligen välbyggd kniv med extra allt. 

Så gillar du utseendet, köp den!

Specifikation:

Längd utfälld: 165 mm (6.5")
Längd hopfälld: 101,6 mm (4")
Vikt: 116 g
Bladlängd: 63,5 mm (2,5")
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: CPM S35VN
Handtag: TC4 titan med infällda kolfiberpartier
Lås: ramlås med översträckningskydd och stålförstärkning

Producerad av: Stedemon, tillverkad i Kina


/ J - säger "beam me up"


* Exempelvis: Cold Steel Talwar, Spyderco Persian,  Böker Impetus, Todd Begg Kwaiken  (Steelcraft Series).

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 101 - ZKC "We Come in Peace!"

Det här skulle kunna vara ett rymdskepp som landat. Det vill säga en kniv full med linjer man inte riktigt förstår. Som mest är där för syns skull och gör kniven lika bekväm att hålla i som en tallkotte som en vän brukar säga. 

Men det enda som andas rymdskepp över den här kniven är faktiskt materialen och det moderna "hi-tech"-utseendet. Det står klart då det handlar om en kniv med ram i anodiserad titan, försedd med flipperfunktion och ett blad som löper på kullager. Låset har både översträckningsskydd och förstärkning på låsarmen. Så långt följer den mall 1A. Till konceptet hör ibland ytterligare detaljer i titan. Det får man i det här fallet då båd clip och backspacer är utförda i materialet. 

Det som utmärker kniven utöver mall 1A är de synnerligen väl utförda detaljerna i kolfiber som kniven översållats med. De återfinns inte bara på presentationssidan utan även på låssida samt på bladet! Det sistnämnda är inte helt vanligt. Sen har kniven försetts med en intressant bladform.

"We Come in Peace"

Kniven är från Stedemon eller mer exakt är det en ZKC - Zon Knife Company vilket är ett av deras varumärken. Modellen har det något lakoniska namnet A01. Inte sexigt så det förslår men kanske passande ett rymdskepp. 

Kniven är utlånad till mig för recension från Knivshop.se om jag inte vill köpa loss den förstås, möjligheten finns alltid. Men jag kan direkt säga att utseendet nog inte är min "kopp te" som engelsmannen skulle sagt. För den som uppskattar utseendet däremot erbjuds mycket kniv för den investerade pengen. Så mycket kan jag säga utan att föregå den kommande recensionen.

/ J - är på rymdpromenad

#aliaspostmortem #knivigtvarre