lördag 14 november 2026

When a company misunderstands the Market

 

- or spot the five errors


I never quite figured out whether this was some kind of culture clash, or if it was simply the individuals behind the company who misunderstood something. But let me clarify what I mean.

Raging Jap RJ5


Today’s post is about a brand that has since disappeared. It holds a special place for me, as it was one of the first collaborations I ever undertook with a company. Things became complicated right from the start, however; while I did appreciate certain elements of the knife, the overall result was quite off-putting.

I’ll explain why. But this immediately presented me with a dilemma: how do you present a knife that shows some potential—yet clearly requires further development—while also hoping that the company will learn from its mistakes and release better models down the line?

My review can be read here; it is cautiously optimistic, though with some reservations. In addition to the review, I also sent an email to the company, elaborating on a few of the points mentioned below.

So, what was overlooked when this and a couple of other models were launched? Well, for starters—the name! "Raging Jap" sounds aggressive, like something out of the Second World War. It is anything but positive—especially given the time when this model was released, a period when knife violence was a hot topic in the media. (And, it should be added, it remains so today.)

To accompany the name, a logo was chosen—presumably intended to evoke national pride—featuring a grinning samurai mask inside a large circle. That might have been acceptable had they stopped there and refined the design aesthetically; but no, a *torii*—a Japanese Shinto gate—had to be shoehorned into a second version of the logo, which consisted of the name in large, blocky letters followed by this sacred symbol.

I find it truly bizarre that a people so obsessed with calligraphy fail to grasp that other alphabets, too, possess their own forms of fine lettering and diverse typefaces. Their designer had completely missed that point.

The name feels wrong, the font feels wrong, and the size of the text IS wrong. Incidentally, it is also the same font that has been used for the steel type.


Worse still, there was a complete failure to grasp that a knife positioned as a more exclusive, higher-priced product—a point I will return to—needs to have a more understated appearance. This was a time when the CR Sebenza was the gold standard. Instead, they went for a loud, flashy approach, plastering the brand logo—rendered in an ugly typeface and an overly large font—onto the presentation side of the blade. They also saw fit to include the steel type, again in a font size that was far too big, positioned so that it partially overlapped the "plunge line." To make matters worse, the typeface used for this is different from the one in the logo.

Space for a second logo. Why not make it really large—positioned at a slight angle, extending too far forward on the blade, and running right across the bevel?


On the opposite side, however, things get even worse. That is where the model name is found—its only redeeming quality being that it uses the same blocky typeface as the first logo. Furthermore, the place and country of manufacture have been added in a third typeface. But that’s not all: this is also where the second logo—the one featuring a samurai—is located. It is large, garish, and positioned on the front part of the blade; to make matters worse, it is applied at an angle, cutting right across the grind. It really couldn’t be any worse! Talk about a visual disaster.

Not only is there text and imagery in FIVE different places on the blade—using three different fonts—but they’ve also managed to slap yet another marking onto the pocket clip! Just in case anyone somehow missed which brand this is. It becomes particularly interesting when you consider that all of this is crammed onto a knife that is only 18 cm long. The only other brand in history that has pulled off something similar is probably SOG, which is often a major offender in this regard.

They even took the opportunity to include the blade material on the clip, adding yet more text to the knife. At this point, we’re practically approaching the length of a short story.

This brings us naturally to why this is a peculiar knife—setting aside the excessive branding. One reason is the combination of materials, especially when considered in relation to the price. This knife features a steel lock-side, a G10 presentation-side, a VG10 blade, and a titanium pocket clip. The latter material was likely chosen solely because it was trendy at the time, though it might have been put to better use in the frame lock itself. Here, it exists purely to be included in the specifications as a selling point—or at least, that is what I suspect.

The second reason is that they wanted around 130 dollars for the knife when it was released. It should be noted that this was more than ten years ago. The materials were too basic for that price point; VG10 wasn’t particularly unique, and most knives in the same price range already featured more exclusive steels back then. In short, they priced themselves out of the competition—something I pointed out to them.

The clip is made of titanium, large, and excessively high. The cutout for the lock bar is too crude, and to top it all off, the blade action is anything but smooth.


The second reason is that this feels like a knife designed by amateurs—or by someone who stood outside a grimy shop window, peered in, and tried to recreate what they saw.

It is slightly too small to fit a normal hand. Perhaps it might suit a very small Japanese hand, but certainly not the typical Western hand—which, incidentally, was the target market. Furthermore, the pocket clip is not just flimsy—it is far too thin, assuming it is actually made of titanium—and it is also grotesquely high. You could easily tuck the hem of a padded jacket underneath it. It is worth noting that while the clip can be repositioned, it cannot be moved from the right side to the left (which would have been sensible); instead, it can only be adjusted to switch the carry orientation from tip-up to tip-down. The latter is really only appropriate for very large folding knives—but more on that another time.

Beyond that, there are other minor flaws—for instance, the thumb studs, while functional, are positioned too far out on the blade, eating into the space available for the rather short cutting edge. Speaking of the edge, it has a pronounced "smile" (a curved, uneven grind) due to a poorly executed plunge line. Furthermore, the blade is far too thick behind the edge—around 0.6 mm on a small EDC knife—which is more appropriate for a large chopper.

I can see why this brand disappeared from the market. It’s an undersized, overpriced knife with a strange mix of materials and branding plastered absolutely everywhere. Add to that some sloppy grinding and an outdated steel choice. One might assume they chose VG-10 to signal that it was a Japanese knife, but the problem is that it wasn't made there at all—it was manufactured in Taichung, Taiwan.

Talk about a collection of errors!


/ J - examines culture clashes

fredag 13 november 2026

Friday EDC No CLIII "Friday the 13th"

Or how it began, and then how things turned out.

There is supposedly something special about today’s date. The combination of a Friday and the thirteenth is generally considered ominous—if one is inclined to be superstitious. There are even specific terms for this. An intense fear of the number thirteen is called triskaidekaphobia. Try saying that ten times fast! If you happen to have a more specific phobia regarding Friday the thirteenth, it is called...

paraskavedekatriaphobia!

Damn, that can’t be easy to live with.

Friday EDC "Friday the 13th"


But Friday arrived this week, too. It is actually quite remarkable how we humans organize our lives around fictitious boundaries—everything from national borders to time itself. Trees, mountains, and oceans have no idea whether they happen to be in Sweden, Finland, or Canada. Nor do they care that we humans have taken it upon ourselves to divide time into seven-day segments—segments to which we attribute such significance that they almost seem to take on a life of their own. Who doesn’t dread an aggressive Monday or look forward to a relaxed Friday? Unless, of course, it happens to fall on the thirteenth.

It was difficult to sink the knives into the semi-frozen targets—especially since these Throwingzone Pathfinder knives have been ground down so much that they are now almost devoid of a tip.


Friday the Thirteenth Strikes


Today’s knify selection of gear was an eclectic mix: the fantastic "Tundran" from Swedish Karesuandoknivens and a pair of excellent throwing knives from Throwingzone called "Pathfinder." If you don’t believe me, I can point out that, for my part, these knives have already secured three UKAT World Championship medals. Add to that several Swedish Championship medals and titles. Long live French knives!

The Tundra was intended for the small, sharp wooden pegs I use to pierce the surface of my targets, which then serve as anchors for playing cards. As it turned out, that didn’t happen.

The weather was anything but cooperative. The temperature hovered just above freezing—much like an attack helicopter—poised to strike with full force, backed by the heavy fire of strong, gusty winds. It snowed intermittently throughout my two-and-a-half-hour throwing session. Eventually, I had to stop as darkness began to fall.

But the knife-throwing didn’t go so well—it really had a "Friday the 13th" vibe to it. Lots of misses and a fair bit of clumsiness. In the end, one of the targets even fell over. I’m blaming that on today’s date. Now, off to buy some pizza!

See you later!


/ J -don’t suffer from paraskavedekatriaphobia!

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CLIII "Fredag den trettonde"

Eller hur det började och sedan hur det gick. 

Det lär vara något speciellt med dagens datum. Just kombinationen fredag och den trettonde brukar vara ödesdiger kombination om man får vara skrockfull. Den finns till och med beteckningar för det. Är man bara väldigt rädd för siffran tretton kallas det för triskaidekafobi. Säg det fort tio gånger i rad! Om du skulle ha en mer specifik fobi mot just fredag den trettonde kallas den för 

paraskavedekatriafobi!

Fan tro't, det kan inte vara lätt att leva  med. 

Fredags-EDC CLII Fredag den trettonde


Men det blev fredag den här veckan också. Rätt märkligt egentligen vad vi människor inrättar oss efter fiktiva gränser. Det gäller allt från landsgränser till tiden. Träden, bergen och havet vet inte om att de befinner sig i Sverige eller kanske i Finland eller Canada. Inte heller bryr de sig om att vi människor har fått för sig att dela in tiden i sju bitar. Bitar som dessutom tillskrivs sådan betydelse att de nästan framstår som levande. Vem bävar inte för en aggresssiv måndag och ser fram emot en avslappnad fredag? Om det nu inte råkar vara den trettonde vill säga. 

Det var svårt att sätta knivarna i de halvfrusna tavlorna. Särskilt när de här Throwingzone Pathfinder-knivarna är helt nedslipade och nästan saknar spets numera. 


Fredage den trettonde slår till


Dagens kniviga bestyckning var en salig mix av Karesuandoknivens fantastiska Tundran och ett par excellenta kastknivar från Throwingzone kallade Pathfinder. Tror ni mig inte kan jag konstatera att det hittills blivit tre UKAT VM-medaljer med de knivarna för min del. Lägg till det ett flertal SM-medaljer och mästartitlar. Länge leve franska knivar! 

Tundran var tänkt att användas till de små vassa träpiggarna jag använder för att slå in måltavlornas yta för att sedan fästa spelkort i. Nu blev det inte så. 

Vädret var inte alls tjänstvilligt. Temperaturen hovrade som en attackhelikopter strax över nollan och väntade på slå till med full kraft med eldstöd från en kraftig byvind. Det snöade med jämna mellanrum under min två och en halvtimme långa kastsejour. Sedan kunde jag inte fortsätta eftersom det började mörkna. 

Men kastningen gick sådär, rätt mycket fredag den trettonde över det. Många missar och en del klantigheter. Till slut föll en av tavlorna. Det tillskriver jag dagens datum. Nu skall jag åka och köpa pizza! 

På återseende!


/ J - lider inte av paraskavedekatriafobi!

#knivesandbikes #knivigtvarre

torsdag 12 november 2026

New Knife - TacticalEdged.Dojo Kuroha

My first encounter with TeDojo—or TacticalEdged.Dojo —was through a "throwing spike" called the Spike DC, which I reviewed a while back. It was such an overwhelmingly positive experience that a follow-up was perhaps to be expected.

The big question, however, was which direction to take. TeDojo offers a remarkably broad product range. While I do find swords fun, they aren't my primary interest; therefore, more throwing implements would align better with my usual focus. Wait a minute—they also carry "EDC" (Everyday Carry) knives! After all, that is the main subject of the reviews I post on this blog.

That was roughly my train of thought, which led me to take a closer look at the "Kuroha "—as this particular knife is called.

TacticalEdged.Dojo Kuroha


The fact that I placed "EDC" (Every Day Carry) in quotation marks was no mistake. It depends somewhat on how one interprets the term. I likely won't be carrying *this* particular knife "every day"—doing so would almost certainly lead to my arrest, sooner or later, in the part of the world where I currently find myself.

What we have here is a fixed-blade knife with a rather distinctive appearance. It looks—and is—very "tactical," in the sense that it draws inspiration from history, incorporating features linked to warrior traditions. I am referring, in part, to the handle, which features a traditional Japanese *tsukamaki* wrap—applied by hand, it’s worth noting. The blade, too, follows this theme, with a point that blends a clip-point style with a *tanto* profile. This aesthetic is further accentuated by a recurved, or S-shaped, edge near the handle. In short, it is an exceptionally dramatic blade.

Tradition meets modern in TeDojo Kuroha


The total length of the knife is 210 mm, with a blade length of 105 mm. The blade is crafted from 6 mm thick Swedish Sandvik 14C28N steel and features a dark gray stone-washed finish—a very striking look, especially combined with the deep fuller that lightens the blade on both sides. Thanks to this, the weight is kept down to 115 g; including the sheath, the total weight is 159 g.

The sheath is made of Kydex and comes with a clip, allowing the knife to be carried on a belt, attached to a backpack, or tucked into a waistband—whichever you prefer.

Overall, it was, of course, the appearance that drew me in. There may well be knives that are slightly more practical, but I’m curious to see what that blade can do in everyday situations—and, after all, aesthetics play a major role in selling a product. In this case, it succeeded one hundred percent.

Furthermore, the initial impressions—which suggest that this is a very well-made knife—only enhance the experience.

A review is coming—rest assured!

TeDojo



/ J - enthusiastic

#knivesandbikes #knivigtvarre

onsdag 11 november 2026

När ett företag missförstår marknaden

- eller finn fem fel


Jag förstod aldrig om det här var någon form av kulturkrock eller om det bara var individerna bakom företaget som missförstod något. Men låt oss reda ut vad jag menar.

Raging Jap RJ5


Dagens inlägg handlar nämligen om ett märke som försvann. Ett som dock är lite speciellt för mig då det var ett av de första samarbeten jag gjorde med ett företag. Dock blev det komplicerat redan från början då jag förvisso gillade vissa element på kniven men som helhet var den avskräckande. 

Jag kommer till varför. Men det ställde mig omgående inför ett dilemma. Hur presenterar man en kniv som har viss potential men behöver utvecklas samtidigt som man hoppas på att företaget skall lära sig av misstagen och släppa senare modeller som är bättre? 

Min recension kan läsas här och den är väl försiktigt optimistisk fast med vissa reservationer. Jag skickade även, förutom recensionen, ett mail till företaget där jag utvecklade några av punkterna nedan. 

Vad var det då man missade när man lanserade den här och ett par andra modeller. Tja, för det första namnet! Raging Jap låter aggresivt, som något från andra världskriget. Det är allt annat än positivt, särskilt i de tider när den här modellen släpptes och knivvåld var på tapeten i medierna. Då som nu får väl tilläggas. 

För att ackompanjera namnet valdes som logotyp något som förmodligen skall anspela på nationell stolthet, en grinande samurajmask i en stor cirkel. Det hade kanske gått an om man förmått sig att stanna där och utveckla den i mer estetisk riktning men nejdå, en "Torii" eller japansk shinto-port skulle pressas in i logotyp två som bestod av namnet i stora blockiga bokstäver följt av den heliga symbolen. 

Jag finner det ytterst märkligt att ett folk så besatt av kalligrafi inte förstår att även andra alfabet har skönskrift och olika typsnitt. Det hade i alla fall deras designer helt missat. 

Namnet känns fel, typsnittet känns fel och storleken på texten ÄR fel. Det är för övrigt även typsnittet som använts till ståltypen


Än värre var att man inte alls förstod att en kniv som satsade på att vara något mer exklusiv sett till pris, jag återkommer till det, behöver vara något mer diskret i sin framtoning. Vi talar om en tid när CR Sebenza var den stora förebilden. Här slog man istället på stora trumman vilket innebar att man smällde på med namnloggan, den med ful text i för stor font på bladets presentationssida. Där passade man även på att skriva dit ståltyp, även det i lite för stor storlek samt placerat halvt över den "plunge line" som finns. Typsnittet är förstås också ett annat än logotypen. 

Plats för logotyp nummer två. Varför inte låta den vara riktigt stor, placerad lite snett för långt fram på pladet samt tvärs över slipfasen?


På motstående sida blev det dock än värre. Där hittas modellnamnet vars enda förlåtande egenskap är att det är i samma blockiga text som logotyp nummer ett. Sedan har man valt att skriva dit tillverkningsort och land i ett tredje typsnitt. Men inte nog med det det är här den andra loggan hittas, den med samurajen. Den är stor, blaffig, placerad på främre delen av bladet och därtill sitter den snett samt tvärs över slipfasen. Mycket sämre kan det inte bli! Finn fem fel som sagt. 

Inte nog med att det finns text och bild på FEM olika ställen på bladet i tre olika fonter utan man passar på att drämma till med ytterligare en märkning på clipet! Ifall någon skulle ha missat vilket det märke det handlar om. Särskilt intressant blir det när allt är inklämt på en kniv som endast är 18 cm lång. Det enda som lyckats med något liknande i historien är väl SOG som ofta syndar grovt i det här fallet.  

 På clipet passar man på att skriva in materialet också varpå lite mer text hamnar på kniven. Vi börjar nu närma oss en novell. 

Det för oss osökt in på varför det här är en märklig kniv bortsett från excesserna i märkning. En av anledningarna är nämligen kombinationen av material. Särskilt när de sätts i relation till pris. Det här är en kniv med en låssida i stål, presentationssida i G10, blad i VG10 och clip i titan. Det senare materialet valdes nog enbart för att det var trendigt vid tiden men hade kanske gjort större nytta i den frame lock som finns. Här existerar det enbart för att kunna finnas på specifikationen som försäljningsargument. De tär i varje fall vad jag misstänker. 

Det andra skälet är att man ville ha kring 130 dollar för kniven när den släpptes. Det bör tilläggas att det var mer än tio år sedan. Det är för enkla material för den nivån och VG10 var inte särskilt unikt och de flesta knivar i samma prisklass hade mer exklusiva stål redan på den tiden. Så här prissatte man sig ur konkurrensen. Något jag påpekade för dem.

Clipet är av titan, stort och överdrivet högt. Utskärningen för låsarmen är för grov och till råga på allt är själva gången på bladet allt annat än mjuk


Det andra skälet är att det här känns  som en kniv designad av amatörer eller en person som stod utanför ett smutsigt skyltfönster och tittade in och försökte återskapa vad som sågs. 

Den är något för liten för att passa i en  normal hand. Möjligen i en mycket liten japansk hand men inte den generella handen för en västerlänning och det var den marknaden man vände sig till. Vidare är clipet inte bara klent, det är för tunt om det nu skall vara  i titan, det är även groteskt högt. Det går att stoppa in kanten på en täckjacka under det. Det kan tilläggas att clipet kan flyttas, men inte från höger till vänster sida vilket vore lämpligt utan enbart från att bära kniven med spets uppåt till spets nedåt. Det senare passar bara om man har mycket stora fällknivar men mer om det vid annat tillfälle. 

Utöver det hittas fler småmissar som att tumknopparna som förvisso är effektiva sitter för långt ut på bladet vilket stjäl utrymme från den rätt korta eggen. På tal om egg så har den ett rätt rejält "smile" på grund av felaktigt utförd plunge line och dessutom är bladet alldeles för tjockt bakom eggen, kring 0,6 mm på en liten EDC-kniv. Det är mer passande för en stor huggare. 

Jag kan förstå varför det här märket försvann från marknaden. En för liten, överprissatt kniv med en märklig materialsammansättning och märkning precis överallt. Lägg därtill småmissar i slipning och ett daterat stål. Nu kan man tänka sig att de ville ha VG10 för att  markera att det var en japansk kniv. Problemet med det var bar att den inte gjordes där utan i Taichung, Taiwan. 

Finn fem fel var det!


/ J - undersöker kulturkrockar

tisdag 10 november 2026

Review Civivi Over Yonder

  

-  The little one has grown up

There is no doubt that the Yonder was a success. Upon its release, it won the "Blade Best Buy" award for 2024 and, in the process, picked up several other accolades as well. The fact that it remains part of the product lineup—offered in around ten different versions—is a clear testament to its popularity.

The fact that Civivi has released a successor is further proof of this, and that is the model we will be taking a closer look at today.

Civivi Over Yonder


The original model is a knife named after a term coined by the author Louis L'Amour. "Yonder" signifies embarking on a "journey into the unknown, guided by an internal compass." If you would like to learn exactly how the process unfolded—from the initial idea to the finished knife—you can find the details on the website.

Fundamentally, however, the concept for this knife took shape while Zac Whitnore was spending time in Montana in 2023. The experiences he brought back from that trip evolved through conversations with a close friend, ultimately resulting in this model. The Yonder has previously been reviewed here on the blog.

Now, however, it is time for the big brother. Fundamentally the same knife, but scaled up. Sometimes, scaling an existing knife model up or down is a stroke of genius; at other times, the result is less successful. The history of knives offers examples of both outcomes.

It is therefore time to determine which of these applies to the Over Yonder. 

Over Yonder is a larger version of a Zac Whitmore design.



Short version: Civivi Over Yonder, An excellent example of when upsizing works out well. This is a seriously good EDC knife!


Blade


First, it should be noted that we are not talking about any massive excess in terms of how much larger the "Over" version is. Specifically, the blade is 22 mm—or just under an inch—longer, resulting in a total length of 85 mm. The thickness, however, has remained unchanged, coming in at a slender 2.2 mm. The blade height is approximately 30 mm.

It is also worth noting that the blade type is somewhat distinctive. It is a fairly classic "Spey" point—a style often found on more traditional knives, such as the "Stockman" pattern. As the name implies, this blade—with its subtle belly and understated tip—was originally designed for a specific purpose: castrating livestock. Beyond the fact that the tip is not particularly pronounced, it is also positioned along the blade’s central axis, making it easy to aim. When performing tasks of this nature, precision is essential—you certainly don’t want to miss your mark.

A modern interpretation of a Spey blade


The finish is a satin, and in true Civivi fashion, the blade features very subtle branding—so subtle, in fact, that it’s hard to spot any markings at all. On one side, just in front of the thumb stud, you’ll find Zac’s logo, but that’s it. Well, actually—if you have a sharp eye—you can also make out the steel type on the ricasso.

It reads 14C28N. At the time of writing, there are no other options available, though it’s not uncommon for Civivi to release versions of their knives featuring premium steels later on.

Regular readers of this blog will know by now that I am a fan of well-heat-treated 14C steel from Sandvik. It is nothing revolutionary, but it delivers everything one could expect from a good "mid-range steel"—if I may use that term. It is highly corrosion-resistant, handles impacts reasonably well, and takes a very sharp edge that it also retains quite effectively. Another positive attribute is that it is easy to sharpen. However, if you are looking for extreme edge retention, you should explore other options. Otherwise, this steel holds its own exceptionally well against the competition.

The steel used is 14C28N


That the Over Yonder would cut well came as no surprise if you review the specifications and add to that previous experience with Civivis edges. In this case, this means that, as I said, the thickness of the blade has been kept down. It is only just over two millimeters and then it is certainly not flat ground but close. Then the blade measures only 0.4 mm behind the edge.

When combined with an excellent factory edge, you have exactly the cutting machine it was meant to be. This is especially true when the thumb studs is located far back on the blade so that the entire edge can be used to cut with.

The blade shape gives a fairly long piece of straight edge to work with but also a belly. A little less so than the average Clip point but it's there. The same can be said about the tip, which is also very good. Especially in this case as the thin material contributes to it being sharper than is usual on this type of blade.

Over Yonder is a true cardboard-slayer with its thin blade.


As expected, the knife cuts exceptionally well through most materials—notably items like cardboard and paperboard, cordage and rope (both hemp and nylon), tape, and plastic. The thin blade offers very little resistance when shredding cardboard, and it is also quite effective for light tasks in the kitchen. While I always maintain that folding knives don’t really belong in the kitchen, using one there simply gives me more time with the blade. Furthermore, it might be the only knife you have with you when outdoors and decide it’s time to eat; in that scenario, the Over Yonder performs excellently, though a slightly longer blade would be a welcome addition.

You can also use it to carve wood; in this case, it is easier to work with fresh branches and sticks than to tackle dry timber. It is a knife, and the blade is good, so it is certainly possible—though for this, I would prefer a somewhat more substantial blade.

Otherwise, this blade works excellently for all sorts of small tasks—as well as some larger ones—that you might encounter in everyday life.


Handle


The construction of the handle on the Over Yonder is nothing out of the ordinary. It follows the gold standard for creating an excellent folding knife handle in 2026—or, in truth, from even further back than that.

It features a steel frame—in this case, 1 mm thick and matching the color scheme of the rest of the knife. What stands out about the frame is that it isn’t just skeletonized; it is heavily skeletonized, which naturally keeps the knife’s weight down. This is especially significant given that this type of locking mechanism does not include a dedicated lock bar, and the handle scales themselves are also very lightweight.

The handle is nearly identical to that of its smaller sibling, but has grown in length. Shown here featuring Aluminium Foil G10 as the handle material.


There are various material options to choose from, but since I already own many knives with Micarta scales, I opted for something more eye-catching: "Aluminium Foil G10." As you can see, the result is a shimmering surface reminiscent of mother-of-pearl.

The scales are secured at two and a half points—or, to be more precise, a few more; let me explain. The knife features an open-back construction with a spacer, which serves as the first attachment point. The second point is another spacer, where the screw also functions as one of the fasteners for the pocket clip. Then there is the adjustable pivot screw—the one featuring the Civivi logo—and, finally, the locking mechanism itself also helps hold the knife together.

The knife has an open back


The shape of the handle is simple and straightforward—resembling, more or less, a rounded rectangular box. The rear end features something akin to what is often called a "coffin" shape, while the front end includes a finger guard. No specific texturing has been added to enhance grip, but in my view, that isn't necessary. There are some grooves (jimping) on ​​the spine at the front of the handle, which extend onto the spine of the blade. That is all.

The handle measures 106 mm in length, has a maximum height of 25 mm, and a thickness of just over 11 mm.

A simple handle allows for all types of grips in a comfortable way.


Regarding the handle on the Yonder, I previously noted that it "is good but a bit too small for me"—an issue now addressed by this larger version. The predecessor was a "three-and-a-half-finger" knife, whereas this handle accommodates the entire hand—though that is perhaps a slight oversimplification. Fortunately, the butt end is rounded, which is where my little finger rests when using either a hammer grip or a saber grip. For reference, I typically wear a size L to XL glove.

If you place your index finger along the spine of the blade for control, the entire handle sits comfortably within your palm, eliminating any issues. The knife also works well with a reverse grip, regardless of whether the tip is oriented downward or upward. In terms of versatility, the handle can thus be considered just as adaptable as the blade itself.


Opening and Lock


The Over Yonder opens via thumb studs. Alternatively, it can be opened using the lock mechanism—crossbar locks are, in fact, excellent for this purpose. Since the thumb studs are double-sided, they can also be operated by flicking them with an index finger from the back of the blade, if desired.

The thumb studs are as simple as they are excellent to use.


The handling itself is of the standard Civivi quality. If you are looking to try a higher-quality knife and want to get a feel for what that entails, this is an excellent brand to explore. In this instance, the effortless opening is due to a combination of well-positioned thumb studs and ceramic bearings.

The shape of the studs is nothing remarkable—they are barrel-shaped—but their placement is excellent. They are both easy and intuitive to reach and use, yet they also stay out of the way when you are working with the knife.

Civivi are masters of cross-bar locks, but aren't there getting to be a bit too many of them now?


As one would expect, the locking mechanism here is the same as on its smaller sibling—specifically, Civivi’s take on a crossbar lock. By now, they have mastered this design to near perfection; in my view, this company produces some of the best locks of this type on the market.

In practical terms, this means a reliable locking mechanism that holds the blade in an iron grip—with absolutely no vertical play or wiggle—while remaining easy to disengage. It can be operated with either one hand or two, depending on your preference. Other indicators of quality include the fact that the locking bolt exhibits very little lateral movement, and that the springs holding it in place are tensioned just right to serve a dual purpose: they also act as a "detent," keeping the blade securely in the closed position. 


To Carry


In this regard, too, the Over Yonder is an excellent pocket knife. With a weight as low as 87 grams and a length of just over a decimeter or around four inches, it is an easy-to-carry knife.

The clip is nothing extraordinary, but its function is excellent.


In particular, everything is rounded just as it should be. There are no sharp edges or corners on the handle, and nothing sharp protrudes.

Furthermore, the handle material itself—as mentioned above—is quite smooth, which makes it easier to draw the knife or return it to a pocket. The latter is arguably just as important; it is rather pointless to have a knife that can be opened—and, more importantly, closed—with one hand, only to require two hands to stow it away again. 

None of the handle is visible when the knife is carried in the pocket.


The clip is nothing extraordinary, yet it offers two significant advantages. First, it doesn’t disrupt the aesthetic; instead, it blends in with the color scheme and overall design. Second—and more importantly—it simply works. This is true of most things Civivi produces, but it’s especially evident here. It comes down to a number of small details executed exceptionally well.

The clip allows for "deep carry" without protruding past the end of the handle, so it won’t cause any discomfort or chafing. Furthermore, it is small and discreet, yet features a well-designed, functional ramp with ample clearance underneath. This is achieved through a carefully balanced profile and, crucially, by recessing both the clip and its mounting screws into the handle scale. Its compact size also means that most of it remains concealed within your palm while using the knife, making it less noticeable. While it doesn’t disappear entirely, you only really feel it when gripping the knife tightly.

Additionally, the clip is reversible; the unused mounting position is covered by a small steel plate. This is just one of many hallmarks of quality that Civivi consistently delivers.


To Conclude


I sometimes claim that it is easy to write about two types of products: the truly bad ones and the truly good ones. Those that exist in a kind of no-man’s-land are harder to find the right words for; they are too similar to everything else. What I’m suggesting is that this review—while perhaps not writing itself—was, at the very least, easy to put together.

This is because I was already favorably disposed toward the Yonder, though I did have one reservation: it was perhaps a bit too small for my hand in certain situations. With the Over Yonder, that issue was resolved, and from there, the review practically wrote itself. Or, to be more precise, that is what I had hoped would be the case.

Over Yonder and Yonder side by side


The explanation lies in the fact that almost all parameters are identical. We are talking about the same blade shape, stock thickness, construction, locking mechanism, and opening method. Even the pocket clip is the same.

Consequently, the positive attributes of the original model are carried over. In fact, some of these are even enhanced, and new ones are added. Specifically, the increased blade length—combined with the fact that the thickness has remained the same—results in even better cutting performance. Furthermore, the handle’s extra centimeter means that all your fingers now fit comfortably.

Both models are excellent EDC knives, but the Over Yonder fits my hand best.


The increases compared to the original model aren't massive, but they transform a small EDC knife into something else entirely. Whether you choose to classify an 85 mm blade length as "medium" or "large" is largely a matter of personal preference.

The rest comes down to engineering—that is, how well-made the knife is. My expectations here are very high, as Civivi is among the best in the business. They maintain a consistently high standard of production, and that holds true in this case as well. You could run through a checklist and tick off every box: flawless operation, effortless opening, smooth action, a rock-solid lock that’s easy to disengage, and multiple opening methods that all work equally well. Furthermore, the blade is perfectly centered, the handle edges are smoothed and rounded where necessary, and every detail is spot on. For instance, the handle screws are T8 rather than T6 and are countersunk into the handle scales—the same applies to the pocket clip mounting point. The clip mount even includes a cover plate to fill the hole on the unused side.

In short, there is absolutely nothing to criticize from a technical standpoint.

Over Yonder does not disappoint anyone


As you can see, I therefore have no problem recommending the Civivi Over Yonder to anyone looking for a really good EDC knife. The only thing it doesn't have is a spectacular design. Zac Whitmore thought more practically than visionary in that area but the knife becomes a little more "blingy" with this material in the handle. But if a more muted version is desired, there is always the base model. Otherwise, I only have good things to say about this knife.

In this version, Over Yonder has a target price on the website of $80 and costs in European webshops from €90 at the time of writing.


Specifications:


Length Overall: 191 mm
Length Folded: 106 mm
Weight: 88 g (weighed by me, stated 87 +/- 1 g)
Blade Length: 85 mm
Blade Thickness: 2,2 mm
Blade Steel: Sandvik 14C28N
Handle Material: Alu foil-G10
Lock: Cross bar lock

Produced by: Civivi, made in China



/ J - likes scaling things up

måndag 9 november 2026

Ny kniv - TacticalEdged.Dojo Kuroha

Mitt första möte med TeDojo eller TacticalEdged.Dojo bestod av en "throwing spike" i form av Spike DC som jag recenserade för ett tag sedan. Det var nu en helt igenom mycket positiv erfarenhet så att den skulle få en uppföljning var kanske ingen överraskning.

Den stora frågan var dock i vilken riktning jag skulle vända mig. TeDojo har nämligen en rejäl bredd i sitt sortiment. Men även om jag tycker att svärd är roliga så är det inte där mitt huvudintresse återfinns. Därför ligger ytterligare kastredskap mer i linje med vad jag ägnar mig åt. Fast vänta lite nu, de har "EDC"-knivar också! Det är trots allt vad jag i huvudsakligen recenserar här på bloggen. 

Ungefär så gick väl tankarna och det resulterade att jag ämnar studera Kuroha som den här kniven kallas lite närmare. 

TacticalEdged.Dojo Kuroha


Att jag skrev EDC (Every Day Carry) inom citationstecken var inget misstag. Det beror lite på vad man lägger i uttrycket. Just den här kniven kanske jag inte kommer att bära "varje dag", eftersom jag då troligen lär bli arresterad förr eller senare i den delen av världen där jag befinner mig. 

Vad vi har framför oss är nämligen en fastbladad kniv med ett tämligen distinkt utseende. Den ser och är mycket "taktisk" om man med det avser att den flirtar med historien och därför har drag som anknyter till krigartraditioner. Det jag åsyftar är förstås dels handtaget som består av en traditionell japansk tsukamaki-lindning. Den görs för övrigt för hand kan tilläggas. Men även bladet drar åt samma håll  med en spets som är en blandning mellan en clip-point och en tanto. Utseendet förstärks yttterligare av en del mot handtaget till som är en recurve/S-egg. Ett synnerligen dramatskt blad med andra ord.

Traditionellt möter modernt i TeDojo Kuroha


Längden på hela kniven är 210 mm och av det utgörs bladet av 105 mm. Det är för övrigt gjort av hela 6 mm tjockt svenskt Sandvik 14C28N som fått en mörkt grå stentumlad finish. Mycket effektfullt må jag säga, särskilt med den djupa fuller som lättar bladet på båda sidor. Tack vare den hålls vikten ned till 115 g. Räknas in fodralet in blir totalvikten 159 g. 

Fodralet är gjort av Kydex och kommer med ett clip så kniven kan bäras på bältet, en ryggsäck eller i byxlinningen beroende på vad som föredras. 

Överlag var det förstås utseendet jag föll för. Möjligen finns det knivar som är aningen mer praktiska men jag är nyfiken på vad det där bladet kan göra även i vardagssituationer och sedan är estetiken trots allt en viktig del av vad som säljer en produkt. Och den lyckades till etthundra procent i det här fallet. 

Sedan blir upplevelsen inte sämre av de första intrycken som säger att det här är en  mycket välgjord kniv. 

En recension kommer, var så säkra!


TeDojo



/ J - begeistrad

#knivesandbikes #knivigtvarre

söndag 8 november 2026

Recension Civivi Over Yonder

 

-  liten har blivit stor

Att Yonder blev en succé råder det ingen tvekan om. Redan när den kom vann den "Blade Best Buy" 2024 samt fick ytterligare några priser i andra sammanhang av bara farten. Att den sedan inte bara finns kvar i modellprogrammet utan därtill i ett tiotal versioner visar att den är populär. 

Inte minst att Civivi släpper en uppföljare är ett tecken på det och det är den vi skall ta en närmare titt på idag. 

Civivi Over Yonder


Ursprungsmodellen är en kniv döpt efter ett uttryck myntat av författaren Louis L'amour. "Yonder" betyder då att påbörja en "resa mot det okända driven av en inre kompass". Vill du ta del av exakt hur arbetet från idé till färdig kniv gick till så finns den att ta del av på hemsidan. 

Men i grunden föddes tanken på den här kniven när Zac Whitnore tillbringade tid i Montana under 2023. De erfarenheter han tog med sig därifrån utvecklades under samtal med en god vän och det resulterade i den modellen. Yonder har recenserats här på bloggen tidigare. 

Nu är det emellertid dags för storebror. I grund och botten samma kniv men där allt förstorats. Ibland är det ett snilledrag att minska ned eller förstora en befintlig knivmodell, ibland blir resultatet mindre bra. I knivhistorien kan hämtas stöd för båda utfallen.

Därmed är det dags att försöka utröna vilket som är aktuellt för Over Yonder. 


Over Yonder är en större version av en Zac Whitmore design



Kortversion: Civivi Over Yonder, ett förträffligt exempel på när det är lyckosamt med en förstoring. Det här är en ruskigt bra EDC-kniv!


Blad


Först kan väl sägas att det inte är några enorma excesser vi talar om när handlar om hur mycket större "Over" innebär. Beträffande bladet är det mer specifikt 22 mm eller knappt en tum längre vilket slutar på en totallängd på 85 mm. Tjockleken har dock behållts som den är vilket innebär tunna 2,2 mm. Höjden på bladet uppgår till kring 30 mm. 

Sedan kan sägas att bladtypen är något speciell. Det är en tämligen renodlad Spey point. Det är en typ av spets som ofta förekommer på mer tradtionella knivar som "Stockman". Som namnet antyder fanns ett syfte med det här bladet med sin svaga buk och diskreta spets och det var att kastrera djur med. Förutom att spetsen inte är särskilt uttalad så hittas den även i bladets tänkta centrumlinje vilket gör den lätt att sikta med. Man vill inte sticka fel när det är den sortens arbeten som är aktuella. 

En modern tolkning av ett Spey-blad


Finishen är en satin och i sann Civivi-anda är bladet mycket diskret märkt. Såpass att det är svårt att hitta något alls som har med dem att göra faktiskt. För på en sida, framför tumknoppen hittas Zacs logotyp men sedan finns det inget mer. Eller jo förresten, för den med hökögon kan utläsas ståltyp på ricasson. 

Där står 14C28N. I skrivande stund finns inga andra alternativ att välja mellan men det händer att det efter hand släpps knivar i Civivis katalog med exklusiva stålsorter. 

Den vana läsaren av den här bloggen vet vid det här lager att jag är en anhängare av ett bra värmebehandlat 14C-stål från Sandvik. Det är inget revolutionerande men det gör allt man kan förvänta sig av ett bra "mellanklasstål" om uttrycket tillåts. Det är rejält rosttrögt, det klarar stötar någorlunda bra, det tar en  mycket god skärpa som det därtill håller relativt väl. Ytterligare en positiv egenskap är att det är lättslipat. Men vill du uppnå extrem skärpevaraktighet skall man kika på andra alternativ. Meni  övrigt står det här stålet sig utmärkt i konkurrensen. 

Stålet är 14C28 N


Att Over Yonder skulle skära bra kom inte som någon överraskning om du granskar specifikationerna och därtill adderar tidigare erfarenheter av Civivis eggar. I det här fallet innebär det att man som sagt hållt ned tjockleken på bladet. Det är bara strax över två millimeter och sedan är det förvisso inte flatslipat men näst intill. Sedan mäter bladet endast 0,4 mm bakom eggen. 

När det kombineras med en utmärkt fabriksegg så har ni precis den skärmaskin som det var tänkt. Särskilt gäller det då tumknoppen befinner sig långt bak på bladet så hela eggen kan nyttjas till att skära med. 

Bladformen ger en rätt lång bit rak egg att arbeta med men även en buk. Lite svagare än på den genomsnittliga Clip pointen men den finns där. Detsamma kan sägas om spetsen som även den är mycket bra. Särskil i det här fallet då det tunna godset bidrar till att den är vassare än vad som är vanligt på den här typen av blad. 

Over Yonder är en sann kartongdödare med sitt tunna blad


Som väntat skär kniven förträffligt i de flesta material. Främst gäller det saker som papp och kartong, tamp och rep - både hampa och nylon, tejp och plast. Det tunna bladet bjuder inte på mycket motstånd när man strimlar kartonger och på samma vis är det faktiskt rätt bra till småpyssel i köket. Som jag alltid invänder, fällknivar har inte där att göra men det ger mer tid för mig med kniven. Sedan kan det hända att det är den kniv man har med sig utomhus och där känner för att äta. Då fungerar Over Yonder utmärkt även om bladet då gärna får vara aningen längre. 

Trä går också bra att skära i med i det här fallet är det lättare att jobba med färska grenar och pinnar än att ge sig på torrt virke. Det är en kniv och bladet är bra så visst går det men här vill jag gärna ha ett något mer rejält blad. 

I övrigt fungerar det här bladet förträffligt till alla småsysslor, samt några större, som du kan tänkas stöta på i vardagen.


Handtag


Hur handtaget på Over Yonder är konstruerat är inget ovanligt alls. Här följs modell 1A i hur man gör ett utmärkt fällknivshandtag 2026, tja eller längre tillbaks än så faktiskt. Det innebär en stålram, i det här fallet 1 mm tjock och i samma färgskala som resten av kniven. Det som utmärker ramen är att den inte bara är lättad utan kraftigt lättad vilket förstås håller ned vikten på kniven. Särskilt som den här låstypen inte inkluderar någon låsarm och materialet i sidorna inte väger mycket de heller. 

Handtaget är närmast identiskt med lillebror men har vuxit på längden. Här i utförande med Aluminium Foil-G10 som handtagsmaterial


Det finns alternativ av material att välja mellan men då jag har många knivar med Micartasidor så valdes ett mer iögonfallande alternativ. Det kallas för Aluminium Foil G10. Resultatet blir som ni ser en skimrande yta som för tankarna till pärlemor. 

Sidorna är skruvade på plats i två och en halv punkt. Eller egentligen fler, låt mig förklara. Kniven har en öppen rygg med en distans. Där är fästpunkt ett. Sedan är fästpunkt två den andra distansen där skruven även agerar som en av fästskruvarna till clipet. Sedan har vi den justerbara pivotskruven, den med Civivi-logga på och slutligen så håller även den här låstypen ihop kniven. 

Kniven är öppen i ryggen


Formen på handtaget är enkell och rättfram, närmast en rundad rektangulär låda. Bakänden har något av vad som brukar kallas "coffin"/kist-form och framänden har ett fingerskydd. Några greppbefrämjande åtgärder har inte vidtagits men det tycker jag heller inte behövs. Några räfflor finns på ryggen i framkant av handtaget och de sträcker sig  ut på bladryggen. Det är allt. 

Längden på lådan är 106 mm, höjden 25 mm som mest och tjockleken är något över 11 mm. 

Enkelt handtag möjliggör alla grepp på ett bekvämt vis


Om handtaget på Yonder skrev jag att det "är bra men något för litet för mig" vilket således är korrigerat med den här större storleken. Föregångaren var en tre och halvtfingerskniv medan det här handtaget rymmer hela handen. Eller det är en sanning med modifikation. Som tur var är bakänden rundad, det är nämligen där mitt lillfinger hamnar både vid hammar och sabelgrepp. Jag har väl en handske i storlek L till XL som referenspunkt. 

Läggs ett styrande pekfinger på bladryggen hamnar hela handtaget inne i handen varpå inga problem uppstår. Även omvända grepp fungerar för den som nyttjar dem. Det gäller vare sig du vänder spetsen nedåt eller uppåt. Handtaget kan därmed sägas vara lika flexibelt som bladet sett till användning.


Öppning och lås


Over Yonder öppnas med tumknoppar som synes. Som alternativ två finns förstås låset då cross bar-lås lämpar sig utmärkt även för det. Sedan kan förstås tumknopparna även användas med en pekfingersnärt på baksidan av bladet om så önskas då de är dubbelsidiga. 

Tumknopparna är lika enkla som utmärkta att använda


Själva handhavandet är av sedvanlig Civivi-kvalitet. Skall ni pröva en kniv av bättre sort och vill känna på vad det innebär så är det ett utmärkt märke att pröva. I det här fallet beror den lätta öppningen på en kombination av välplacerade tumknoppar och keramiska lager. 

Formen på knopparna är inte mycket att orda om, de är tunnformade. Men placeringen är excellent. Dels för att de är lätta och intuitiva att nå och använda men även för att de är ur vägen när man arbetar med kniven. 

Civivi är mästare på cross bar-lås, men  börjar det inte bli lite väl många nu?


Låsfunkionen är som sig bör i det här fallet detsamma som på lillebror vilket innebär Civivis tolkning av ett Cross bar-lås. Något som de vid det här laget behärskar till närmast fulländning. Jag påstår att det här företaget gör några av de bästa låsen av den här typen som finns. 

Det innebär konkret en låsfunktion som är pålitlig, håller bladet i ett järngrepp utan glapp eller spel i höjdled, samt är  lätt att släppa. Det kan göras med både en eller två händer beroende på preferenser. Andra kvalitetsmarkörer är att bulten som står för själva låsfunktionen har mycket lite rörelse i sidled och att fjädrarna som hållen den på plats är lagom hårda för att fylla båda sina funktioner. De agerar nämligen "detent" också och håller bladet på plats i stängt läge. 


Att bära


Även på detta område är Over yonder en förträfflig fickkniv. Men en vikt så låg som 87 gram och en längd på strax över en decimeter är det här en lättburen kniv. 

Clipet är inget extraordinärt men funktionen är förträfflig


Särskilt gäller det som allt är rundat som det skall. Inga vassa kanter eller hörn finns på handtaget och inget vasst sticker ut. 

Sedan är handtagsmaterialet i sig som sades ovan tämligen glatt vilket underlättar när kniven skall dras eller stoppas tillbaks i en ficka. Det sistnämnda är nog så viktigt. Det är rätt meningslöst att ha en kniv som kan fällas ut och framförallt ihop med en hand om den sedan kräver två händer för att stoppa undan igen. 

Inget av handtaget är synligt när kniven bärs i fickan


Clipet är inget extraordinärt men det har två rejäla fördelar. För det första stör det inte utseendet utan passar in i färgtemat och övrigt utseende. För det andra och viktigare, det bara fungerar. Det gäller det mest som Civivi gör men det blir tydligt här. Det handlar om många små saker utförda på ett bra vis. 

Det innebär att clipet är "deep ride" men inte sticker ut bakom kniven så du får skav av det. Vidare är det litet och diskret samtidigt som det har en god och väl fungerande ramp och utrymme under. Det uppnås genom väl avvägd höjd och inte minst att såväl clip som fästskruvar är försänkta i handtagssidan. Att det är litet innebär även att det mesta av det göms inuti handen när man jobbar med kniven och känns därmed mindre. Helt försvinner det inte men det är inte förrän du kramar kniven hårt som du känner det. 

Clipet är för övrigt vändbart men den sida som inte används har en liten stålplatta som täcker hålet. En av många kvalitetsmarkörer som Civivi är så bra på att upprätthålla. 


Sammanfattningsvis


Ibland hävdar jag att det är lätt att skriva om två sorters produkter, de riktigt dåliga och de riktigt bra. De som svävar i ingenmansland är svårare att hitta formuleringar kring. De påminner mest om alla andra. Vad jag antyder är att den är recensionen kanske inte skrev sig själv men i vilket fall som helst var lätt att skriva. 

Det eftersom jag redan var positivt inställd till Yonder men hade en invändning mot den och det var att den  möjligen var aningen för liten för min hand i vissa situationer. Med Over Yonder löstes den problematiken och sedan var recensionen nästan på pränt. Eller rättare sagt, det var vad jag hoppades på i förväg. 

Over Yonder och Yonder sida vid sida


Förklaringen hittas i det faktum att nästan alla parametrar är desamma. Vi talar om samma bladform, godstjocklek, konstruktion, lås och metod för att öppna kniven. Även clipet är detsamma. 

I och med det följer även de positiva egenskaperna från ursprungsmodellen med. Men faktum är att någon av den förstärks och ytterligare någon tillkommer. Med det avses förstås att bladlängden som ökat samtidigt som tjockleken inte gjort det ger ännu bättre skäregenskaper. Sedan var det handtaget där den extra lilla centimetern gör att alla fingrar plötsligt ryms.

Båda modellerna är excellenta EDC-knivar men Over Yonder passar min hand bäst


De är inga enorma ökningar det handlar om jämfört med förlagan men det förvandlar en liten EDC-kniv till något annat. Om du sedan vill betrakta en bladlängd på 85 mm som "medium" eller "stor" är nog mest en personlig preferens. 

Resten handlar om teknik. Det vill säga hur väl tillverkad kniven är. Där har jag numera mycket högt ställda förväntnignar då Civivi tillhör dem som gör det bäst. Hög och jämn produktionsnivå och det gäller även i det här fallet. Du kan ta fram checklistan och bocka av allt från perfekt handhavande med enkel öppning, mjuk gång, stabilt lås som är lätt att släppa och flera olika öppningsmetoder som alla fungerar lika väl. Vidare är bladet centrerat, handtaget slipat och rundat på de ställen där det behövts och detaljerna är på plats. Det gäller att skruvarna som används till handtaget är T8 istället för T6 och att de är försänkta i handtagssidan, detsamma gäller för övrigt fästet för clipet. Fästet för clipet har en platta som täcker hålet på den sida som inte använts etc. 

Det finns därmed inget negativt att invända på den tekniska fronten. 

Over Yonder gör inte någon besviken


Som ni förstår har jag därmed inga problem med att rekommendera Civivi Over Yonder till alla som letar efter en riktigt bra EDC-kniv. Det enda den inte har är en spektakulär design. Zac Whitmore tänkte mer praktiskt än visionärt på det området men kniven blir lite "blingigare" med det här materialet i handtaget. Men önskas en mer nedtonad variant så finns alltid basmodellen. I övrigt har jag enbart gott att säga om den här kniven. 

Over Yonder har i det här utförandet ett riktpris på hemsidan på 80$ och kostar i Europeiska webshoppar från 90€ i skrivande stund. 


Specifikation:


Längd utfälld: 191 mm
Längd hopfälld: 106 mm
Vikt: 88 g (vägd av mig, uppgiven 87 +/- 1 g)
Bladlängd: 85 mm
Godstjocklek: 2,2 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Handtag: Alu foil-G10
Lås: Cross bar 

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina



/ J - gillar att skala upp saker