Ny kniv - Civivi Incindie

Det var ett tag sedan jag presenterade något nytt från Civivi, sist ut tror jag var Buster FG i november förra året. Att hänga med i deras höga produktionstempo är inte möjligt, därtill är antalet nya modeller för stort. Här på bloggen kommer emellertid att följa ett litet men förhoppningsvis intressant axplock av fällknivar som är relativt nya.

Först ut är den här modellen kallad Incindie . Anledningen till att den här specifika kniven väckte mitt intresse var kombinationen av flärd och funktion. Bladformen ser praktisk ut och handtaget föreföll bekvämt. Sedan att det är ett damaskblad parat med ett ljust handtag var grädde på moset. Det var de kontrasterna som övertalade mig.

För den som inte uppskattar den extravagansen finns kniven i helsvart eller med grönt handtag kombinerat med svart eller stentumlat blad. Materialen är desamma.

Med på köpet när du köper en Civivi följer ett fodral, torkduk och lite annat smått och gott

Om jag börjar med ett av de dekorativa elementen så har Incindie ett spear point-blad gjort av 14C28N som huvudstål. Formen gör att bladet närmar sig en dolk i känsla. Längs bladet löper en markant fuller (blodskåra/ränna på svenska, oklart varför). Något som knappt uppfattas på den här mörka varianten är att bladet även har en falskegg.

Men det är förstås inte vare sig form eller stål som är det mest slående utan förstås att det är ett laminerat blad där några av lagren utgörs av 93 lages damaskstål. Därtill har man från Civivis sida förstärkt effekten genom att ha ett mörkt blad med högblank damask. Det förstärker kontrasten vilket är mycket slående!

Längden på bladet är strax över 88 mm och höjden 35 mm. Då förstår ni också att det inte är en helt liten kniv. Tjockleken på bladet uppgår till relativt modesta 3 mm. Vad som kanske inte framgår av bilder är att bladet är skålslipat. Det ger en mycket tunn och fin egg trots att slipfasen inte är den högsta.

Civivi Incindie

Handtaget matchar bladet på det sättet att jag valde en kombination av mörkt/ljust. Materialet här är G10 men i en färg kallad "ivory". Resultatet blev precis som jag hoppats på. Handtaget är bekvämt kan jag för övrigt avslöja direkt. Det är annars 114 mm långt, 13 mm tjockt samt 26 mm högt som mest. Det ger en kniv med en totallängd av 202 mm och vikten hamnar på 108 g.

Kniven öppnas med en flipper och som med majoriteten av fällknivar från Civivi löper bladet på kullager och är trimmat till perfektion. Låset är det är fallet ett "button lock". Det är en låstyp som på senare tid fått stort genomslag bland många märken. Generellt är de mycket väl fungerande och låser väl samtidigt som de är mycket enkla att hantera. Men jag har faktiskt stött på de som gått sönder, det är trots allt många små delar som skall fungera ihop och toleranserna små. Just den biten är något som Civivi vanligen är experter på. Deras fit and finish står inte någon efter.

Överlag känns Incindie lika stabil som alla andra Civiviknivar på det området. Det finns inga vassa kanter eller hörn och såväl låsfunktion som öppning fungerar perfekt. Därtill är fabrikseggen riktigt bra. Nu återstår mest att se om alla de hyllningsorden kvarstår efter en tids användning.

Hur snyggt är damaskbladet efter man skurit lite hårt med det? Håller handtaget den där cremefärgade nyansen även efter användning. Fungerar låset efter det använts ett antal hundra gånger? Frågorna är som vanligt många och jag återkommer med svar på de flesta i en recension!

Civivi Knives

/ J - föll för utseendet

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Falcon

Det kom en ny kniv i alla fall! Orsaken till det är troligen att den inte skickades via Postjävlamord utan med DHL. Då verkar saker och ting komma fram.

Dagens paket var långväga och och är en ny skapelse från kinesiska QSP. Den här gången är det en kniv med tämligen enkla linjer även om dekorationen är mer intrikat.

Ännu en fågel har sällat sig till flocken då kniven fått namnet Falcon. 

QSP QS133-A Falcon

Falcon är en så kallad modern traditional. Det innebär mer konkret i det här fallet att det är en slip joint. Den saknar således lås.  Något annat den inte fått är ett clip utan kniven kommer istället med en fodral. Ett rackans fint sådant. Ett av de mer välgjorda jag sett på en produktionskniv faktiskt.

Handtaget är i titan och en i mitt tycke mycket attraktiv variant av kolfiber. Kolfibersidorna är för övrigt väl passade men även välvda för ökad komfort. Bladet är rostfritt mönstervällt och de ingående stålen är VG10 och 9Cr18MoV. 

Överlag ger kniven ett mycket gott första intryck. Den känns enkel men stabil och välbyggd. Recension följer naturligtvis.

/ J - den ofrivillige ornitologen

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension QSP Hawk

-  höken är lös

Det gyllene snittet brukar man ofta tala om i konstsammanhang. Ja, och inom arkitektur också för den delen och till och med i samband med människors utseende. Ett liknande fenomen verkar existera för fällknivar riktade mot EDC-segmentet. Eller fickknivar som vi brukade säga innan vi blev helt anglifierade. Det kan inte vara en slump att ett par av de knivar jag blivit riktigt förtjust i på sistone har det gemensamt att måtten nästan är desamma.

Tre olika knivar, tre prisklasser men ungefär samma mått

Det är för mig tre nya knivar i tre olika prisklasser från tre olika tillverkare. Det handlar om Honey Badger Medium Flipper, Benchmade Bugout och så dagens recensionsobjekt QSP Hawk. 

QSP QS131-B Hawk

Likt många modeller från QSP kan den här fås i ett par olika utföranden. Du kan välja mellan sidor i kolfiber eller trä som på den här. Bladet kan sedan fås i vanligt satin-utförande med CPM S35VN-stål eller som i det här fallet en mönstervälld version.

Damaskståls vara eller icke vara kan alltid diskuteras samt även terminologin kring dem. Den korrekta termen är egentligen mönstervällt stål för den här typen av produkt.

Nu har jag extremt få exemplar av den varan måste medges och det finns faktiskt en anledning till det. I många fall kan jag helt enkelt tycka att det blir "för mycket" rent utseendemässigt. Det som skall vara dekorativt kan istället bli plottrigt och göra att bladet ser ut som det fått fläcktyfus.

Jag vet att det är inne just nu med mönstrade blad men i allmänhet innebär det även att egenskaperna hos bladet blir sämre. Homogena pulverstål är helt enkelt bättre i alla avseenden. Men sen kom ett företag, från Sverige faktiskt, vid namn Damasteel och slog igenom med rostfria mönsterstål med prestanda som passade väsentligt bättre för moderna fickknivar. Det är ett liknande stål fast av kinesiskt ursprung som hittas i den här kniven. 

Lyx- eller måhända "bling"-versionen av Hawk

Twitterversion: QSP Hawk, rovfågeln som korsade sig med en påfågel men behöll sin skarpa och praktiska näbb 

Blad

Skall man nu hålla sig till gyllene snitt innebär det vissa proportioner och även om det inte är den måttstocken som är aktuell för just knivblad så är enkelhet och harmoni alltid gångbart. Som i det här fallet. Det innebär en drop point som mäter strax över åtta centimeter på längden, är ungefär två och en halv centimeter hög och lagom tunn därtill med sina tre millimeter godstjocklek.

Det är endast två saker som får bladet att avvika en smula från grundmallen. Det ena är förstås finishen och det andra är rampen som finns vid bladbasen. Den har förresten fått sig några frästa spår för att ge tummen bättre grepp. En detalj som känns välkommen på den här kniven. 

Enkelhet är en dygd, särskilt när knivbladet i övrigt är mönstrat. Resultatet blir en praktisk
drop point

Valet av bladstål var jag inne på redan i inledningen och det är som synes ett mönstervällt stål. De ingående ståltyperna vet jag dessvärre inget om. Men det är tämligen lätt att strigla och bryna och tar en god egg. Det är även dugligt hållbart av vad jag kan utröna utan att ägna mig åt uthållighetsrace för knivar. 

Bladet är flatslipat till nästan hela bladets höjd. Fabrikseggen var bra som de flesta knivar jag har träffat på från QSP. Kniven kom vass och eggen är hyfsat jämn om än inte perfekt. Sliparen är troligtvis högerhänt då vederbörande har "kantrat" lite mot spetsen till på vänster sida. Den är något brantare där. Något jag själv tenderar att göra när jag maskinslipar vill jag minnas.

En detalj som utförts korrekt på den här kniven är den fördjupning som gjorts för att underlätta slipning. Den sträcker sig utanför plunge line. Det gör att eggen verkligen kan sträcka sig hela vägen till hälen utan att se ut som en kälkbacke mot slutet.

Det mönstrade stålet är rostfritt men så mycket mer vet jag inte om kompositionen

I mångt och mycket är det här ett exemplariskt blad för EDC-uppgifter rent formmässigt. Harmonin återfinns både i utseende och hur det är att använda vilket konkret innebär en bra spets, en liten buk vilket gör skär mot hårda underlag (skärbrädor, huggkubbar, träbitar etc) och svepande skär lättare. Det samtidigt som bladet erbjuder en bra bit rak egg att skära med.

Spetsen är effektiv på så vis att den är vass nog att kunna användas till småpill, vilket konkret ofta innebär saker som att pilla ut spetor, glasbitar, avlägsna en ruva etc. Samtidigt är den inte så tunn att den är överdrivet känslig. Det gör att det går att bända lätt med den när kniven skall lossa ur exempelvis en träbit. Och apropå trä så är den kniven helt ok på det området också. Det kanske jag inte förväntade mig från början måste medges. Men efter att ha ordnat lite tändmaterial till en brasa och fixat ett par grillpinnar till korv samt påbörjat en vandringsstav så insåg jag att den klarade av uppgifterna med viss ackuratess.

Mer hushållsnära sysslor som att öppna paket, skära kartong och gräva sig in i alla dessa förbannade krympplastförpackningar som världen är full av klarar Hawk galant. Det tunna godset skär bra genom även tjockare kartong som flyttlådor och liknande.

Överlag kan sägas att knivbladet upplevs lika allround som det ser ut. 

Handtag

Båda utförandena av den här kniven utgår från en polerad stålram. Alla kanter och hörn på den har blivit rundade och är väl slipade. I det här fallet är det en nödvändighet då man valt att göra kniven på så vis att sidorna är aningen mindre än själva ramen varpå den sticker ut en smula.

För övrigt är kniven helt öppen i ryggen och där återfinns två timglasformade och likaledes polerade distanser. Skruvstorleken för dem är T6 och för den justerbara pivotskruven hanteras med en T8. 

Träskollorna är lätt välvda och väl slipade. Träet avger en svag och angenäm arom

Utanpå ramen hittas skollor som inte bara har väl slipade kanter utan även är elegant välvda. Därtill har två spår frästs i sidorna som leder tummen till tumknopparna om osäkerhet skulle uppstå. Materialet i den här kniven är vera wood, eller Bulnesia. Ett träslag som är känt för att vara mycket hårt och har tämligen kraftig ådring vilket gör att knivarna sinsemellan kan se rätt olika ut. Mitt exemplar drar exempelvis en smula åt det gröna hållet förutom den rödbrunda grundtonen. Därtill har träslaget en behaglig arom som jag tycker påminner en aning om ene.

Handtaget är öppet i ryggen 

Formen på handtaget är neutral och enkel. Precis på det vis jag oftast föredrar. Undersidan kröker sig och bildar en mjuk övergång till flipperfenan som agerar fingerskydd framtill och till en utbuktning baktill. Den gör att man inte glider bakåt när man skär. Ryggen är helt rak och det gör att kniven passar allra bäst i sabelgrepp. För hammargrepp vill jag allra helst ha en svag krökning av handtagsryggen för att det skall vara perfekt. Men det gäller mest för knivar som riktar sig mot grovarbete. På en EDC-kniv som Hawk är formen utmärkt, särskilt som det är lätt att skifta mellan olika grepp.

Ett  handtag stort nog att rymma alla fyra fingrarna men litet nog för att göra kniven smidig i fickan

Själva greppytan är nio centimeter och handtaget är därmed precis lagom stort för att alla fingrar skall få plats där de hör hemma. Även om det är med nöd och näppe måste medges.

För den som uppskattar sina "beads" eller bara vill ha en fånglina av praktiska skäl finns hål för en sådan också. 

Öppning och lås

Hawk var riktigt sympatisk att öppna redan från början. Men efter en kortare inkörningsperiod är den nu extremt mjuk i gången. Särskilt gäller det när kniven skall öppnas. Delvis förklaras det blixtrande handhavandet av kombinationen av keramiska kullager och en väl avstämd detent-kula.

En annan förklaring återfinns i hur flipperfenan placerats, nästan "ovanpå" pivotpunkten. Det gör att mycket lite kraft behövs för att skicka ut bladet. Flippern är såleds mycket effektiv och det gör även att den kan hållas så här liten. Jag har bara en invändning mot den och det är att den narras. Med sin platta topp försedd med räfflor inbjuder den till att pressas nedåt. Men se det går inte alls, då händer inget! Det här bladet kan bara fällas ut genom att man drar fenan bakåt. 

En  diskret flipperfena som luras en smula. Den kan nämligen inte pressas nedåt utan måste dras bakåt för att fungera

Sedan har den här kniven vilket kanske framgått av bilderna dubbla öppningssytem. Förutom den lilla hajfenan finns dubbelsidiga tumknoppar. Något ovanligt är att de båda metoderna fungerar lika väl. Mycket beroende på att tumknoppen befinner sig uppe vid rampen på bladet. Det gör att den närmast agerar flipper när man använder den. Bladet vill flyga ut även då tummen är involverad. Vill man verkligen smyga ut bladet rekommenderas istället att båda händerna används.

För ovanlighets skull är båda öppningsmetoderna likvärdiga. Jag föredrar därför att använda tumknopparna

Tumknopparna sticker ut en bra bit och tillsammans med formen ger det bra fäste. Nästan lite för bra faktiskt. Kanterna är så distinkta att de upplevs en smula vassa. 

Hawk låser med en liner lock

Låser gör Hawk med en liner lock. Låsfunktionen är mycket god.* Hela låsarmen ligger an mot bladbasen för största säkerhet och den glider inte eller bågnar om bladet utsätts för press mot ryggen. Låset är även mjukt och bekvämt att släppa. Det kommer sig av att låsarmen inte är extremt stark och att både ram och skolla på motstående sida försänkts för att man lättare skall komma åt och frigöra låset. 

Att bära

Även här uppfylls EDC-knivens gyllene snitt. Så mycket bättre än så här blir inte en kniv i en ficka. Förklaringen står att finna i en kombination av format, vikt och material. Välslipade och lätt välvda träsidor är riktigt mjuka mot handen. Följaktligen är de lika mjuka mot en ficka och en tygkant också. Full pott på den parametern med andra ord. Yttermåtten med en längd, bredd och höjd på 105x13,5x31 millimeter är fickvänliga även de.

Det är vikten också trots att ramen inte är lättad. Hawk väger i det här utförandet in på jämna hektot.  En extra eloge till QSP för att den uppgivna vikten stämmer på grammet. Det är inte alltid fallet med knivar. Något märkligt är att satinbladsutförandet är ett par gram tyngre enligt QSPs hemsida. Sen bygger kolfiberversionen på med ytterligare ett par gram.

Den lilla flipperfenan är så blygsam som en sådan kan vara. Liten, platt och rundad som den är. 

Ett clip som är lika anpassad för "deep carry" som det är blankt

Clipet är mycket bra. Förutom att QSP inte fick mitt memo om att spetsen på clip ALDRIG skall peka utåt. Det eftersom man daskar i det med handen ibland när man går vilket gör ont och dessutom är risken att man att repar saker man nuddar väsentligt större. Men sagda spets ger i gengäld en mycket god ramp för att föra över alla typer av tyg. Spänsten i clipet är väl anpassad vilket innebär att det är rätt starkt. Kanske för starkt om materialet varit G10 under men nu är det inte det utan halt trä vilket blir en utmärkt kombination.

Det här är ett clip av deep carry-typ vilket gör att inget av knivhandtaget sticker upp ur fickan när du bär kniven. Förutom att vara diskret i det tilltänkta sammanhanget där kniven skall bäras så riskerar du inte att tappa din dyrgrip.

Sen tycker jag personligen att clip kan vara lite mindre blanka men eftersom bladet skiner en smula det också så matchar de varandra. Det bör tilläggas att clipet inte är flyttbart. 

Sammanfattningsvis

I den här texten har det ett antal gånger återkommits till utseendet på kniven. Troligen för att det här är en av mina få fällknivar med mönstrat blad. Det blir rätt slående, särskilt när det kombineras med trä i handtaget. Fast samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det som är snyggast på den här kniven är proportionerna som utmärkts av harmoni och enkelhet. Det förstörs lite av "blinget" i mina ögon så kanske man borde avstått och istället valt svart kolfiber och satinblad? Eller kanske det tvärtom kompletterar? Det är alltid ett val man får göra.

Men undet den pråliga ytan finns en enkel och sund fickkniv som inte alls är oäven vid grillplatsen i skogen heller. Kniven bet betydligt bättre i trä än vad jag förväntat mig och handtagets enkelhet ställer inte till det på något vis alls även när man skär ett längre tag. Clipet gör sig däremot påmint efter en stund som så många deep-carry-clip tenderar att göra. 

Hawk, en kniv som inte bara gör sig med elegant kopp kaffe utan även ute i skogen

En av styrkorna hos den här kniven är bladformen parat med en en modest men en för sammanhanget närmast perfekt godstjocklek på tre millimeter. Tjockare behöver det verkligen inte vara. Men det gör att den här kniven klarar det mesta den kan tänkas ställas inför som vardagskniv. 

Hawk är också överlag en mycket välbyggd kniv där de flesta rutor för kvalitetskontroll kan kryssas i. Bladet är centrerat, eggen jämn och vass, det finns inga spår efter maskinbearbetning på ram och sidor och nästan alla kanter och hörn är mjukt rundade och slipade.

Jag skrev "nästan" eftersom tumknopparna kunde fått sig en duvning av sandpappret de med. Den enda lilla kvalitetsmissen som jag hittat på hela kniven är den bakre skruven till clipet som inte vill fästa ordentligt och därför sticker ut en smula.   

Men det är som EDC-kniv QSP Hawk gör sig allra bäst

Hawk påminner till det yttre en smula om en annan och enklare kniv från QSP, nämligen deras Parrot. Båda är sunda EDC-val men Hawk har alla de förbättringar som gör den till en väsentligt mer sofistikerad kniv. Materialen är förstås betydligt finare både i blad och handtag och till skillnad från sin släkting har Hawk keramiska lager. Men även mer subtila skillnader gör den bättre som att det något högre bladet skär bättre trots samma godstjocklek. Eller att den lilla ökningen i storlek gör att handtaget blir avsevärt bekvämare.

Det är de skillnaderna som gör det värt att lägga något mer på sin EDC-kniv. I det här fallet kostar QSP Hawk i det här utförandet runt 100$ och något mer i Euro.

För de pengarna får du en mycket sofistikerad fickkniv för vardagsbruk som klarar mer än den ser ut att göra samtidigt som den är snygg under tiden den arbetar. 

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm

Längd hopfälld: 105 mm

Vikt: 100 g

Bladlängd: 82 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: rostfritt mönstervällt, HRC 58-60

Handtag: träskollor på stålram

Lås: liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - mönstrade på

* Extra uppmärksamhet kring geometrin tror jag eftersom QSP vid ett tillfälle hade problem med den detaljen på en specifik modell. Något som idag är löst. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - QSP Hawk

Rak, enkel utan krusiduller kan de yttre formerna på den här kniven beskrivas. Eller ja, inte helt utan krusiduller då bladet är fullt av virvlar. Mycket beroende på att det är ett damask-blad. Fast skall man nyttja korrekt terminologi så är det inte "Damascus" utan ett mönstervällt blad. Och skall man vara  ännu petigare så är det en kinesisk variant på vad svenska Damasteel ägnar sig åt, det vill säga ett rostfritt mönster. Men resultatet ser bra ut hur som haver.

Fler virvlar kunde jag fått om jag valt varianten av den här kniven med kolfiberhandtag eftersom det materialet har försetts med ett mönster som speglar bladet. Nu valde jag trä istället på det här utförandet av Hawk, en av de senaste knivarna från QSP. 

QSP Hawk

QSP fortsätter att övertyga. Enkla linjer, väl valda material och sympatiska prisnivåer kombinerat med mycket god byggkvalitet ger fina knivar. Just den här modellen har dubbla öppningsmekanismer med en diskret flipper och tumknoppar. Det som är speciellt är att de båda fungerar lika väl.

Det skall bli roligt att testa den här kniven. En utvärdering av det äventyret följer förstås.

/ J - mönstrar på

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Pakistanska äventyr, del II

Så anlände den mystiska "No name"-kniven utan ursprungsmärkning. Leveransen sköttes med tysk precision  av Deutsche Post. 

Frakten var snabb och smärtfri, inget att anmärka på där. Ännu bättre var att paketet innehöll en kniv med tillhörande fodral. Därmed blir det här ingen historia om skojare och hur farligt det är att handla on-line. Den knorren hade förvisso varit intressant, åtminstone för er som läsare men den upplevelsen spar vi till en annan gång. 

Det kan tilläggas att jag vanligen inte köper något från eBay-säljare som inte har perfekt eller nära nog perfekta omdömen. Samma regel gäller där som i verkliga livet för att inte bli lurad allt för mycket och ofta. En gång har det hänt mig att jag blivit lurad eller lät mig lura mig själv snarare men det var för länge sedan och om det skall jag förtälja vid annat tillfälle.  Men förutom att han säljer mystiska knivar importerade från okänt land så fanns ingen anledning att misstro den här säljaren. 

Bilderna ljög inte alltför mycket och det var inte en bit tegelsten i paketet

Första intryck: Snygg, välgjord över förväntan och tung!

Det radades upp ett antal frågeställningar i kapitel ett och en av dem handlade om att köpa grisen i säcken. Först måste utredas om kniven ens påminner om den som var avbildad.

Bilder kontra verklighet

Faktiskt är överensstämmelsen mycket god mellan bilderna på eBay och den kniv jag erhöll. En viss skepticism infann sig på den punkten efter säljarens friskrivning som gick ut på att det var för omständligt att fotografera varje enskilt exemplar. Men mina tvivel till trots ser kniven bra ut!

Synnerligen anonym paketering. Undrar vad som finns under plasten?

Den aktuella kniven valdes från början på grund av den slående kontrasten mellan det mörkare damastbladet och det ljusa benhandtaget. Vitt och svart är snyggt. Den effekten är faktiskt mer påtaglig i verkligheten än på bild. "Olurad" även på den punkten. 

Delar av kniven håller god kvalitetsnivå som slipning och polering av handtaget

Sen är det svårt att utifrån bilder avgöra vikt eller hur den fördelas. Nu stod heller inte i beskrivningen något om godstjocklek skall tilläggas. Materialet är stabila fyra millimeter och tången är inte avsmalnande vilket i och för sig inte är märkligt med tanke på den modesta prisklassen. Kombinera det med ett relativt högt blad med sabelslingping, även om den är tilltagen och du får mycket massa. Totalvikten blir enligt min våg 210 gram och fodralet adderar ytterligare 70 gram. Det ger 280 gram på bältet när kniven bärs. 

En sympatisk egenskap är att vikten fördelas någorlunda väl. En fingerbredd bakom handtagets början återfinns balanspunkten. 

F&F, passning och byggkvalitet

En annan frågeställning gällde den allmänna kvalitetsnivån. 

Skulle kniven vara dåligt ihopsatt eller rent av se sjabbig ut var en farhåga. Men kniven är faktiskt mer välgjord än jag föreställt mig. Inga synliga gap mellan skollor och tånge. Benet ser ut att vara väl behandlat, det är inte torrt och några sprickor är inte synliga. Handtaget är ytterst välpolerat och det gäller både skollor, nitar och övergångarna mellan materialen i ryggen.

Nej, ingen synvilla - skollorna är olika tjocka. Emellertid inte så illa som det ser ut. Det är en synvilla orsakad av att de är olika rundade

Det syns förstås att det inte är en rent maskintillverkad kniv. Tittar man uppifrån är skollorna inte lika tjocka och även om de är matchade färgmässigt är de inte perfekta. Något som jag personligen faktiskt tycker om. Det ser mer naturligt ut på något vis.

Vad gäller tillverkningsmetod skulle jag misstänka att bladen är utstansade på något vis och sen försedda med handtag och slipade. 

Slipning

Hur en namnlös kniv har slipats är alltid intressant. 

I det här fallet och sammanhanget får det arbetet godkänt. Kniven är skålslipad och har en antydan till falskegg även om den mest är en rundning av bladryggen. Originaleggen går att använda till att skrapa hår med lätt tryck och det gick att skära kartong utan alltför stort besvär. Men det var ingen skräckinjagande egg. Efter ett par drag på skärpstål gick det emellertid att skära papper med den. Men något rakblad talar vi inte om. Första känslan är att stålet är mjukt. Något som förvisso var förväntat. 

Mer positivt är dock att bortsett från basen på eggen som är klumpigt utförd så är resten av eggen hyfsat jämn och framförallt är den symmetriskt slipad. Den viker inte av åt något särskilt håll vilket är bra då det inte innebär att kniven är skrot. Sneda blad är inte roliga.  

Hur kniven uppträder när den används och hur den tar och eventuellt håller en egg är ett senare spörsmål. 

Damasksmide eller ej?

En springande punkt på just den här kniven rör materialet i bladet. Vad är det egentligen? 

Mönstret på bladet är i mitt tycke attraktivt. Det ser äkta ut men jag måste erkänna att jag inte är kunnig nog för att avgöra det. Ytan har en viss struktur vilken borde uppstå genom de olika lager kniven påstås ha, 274 närmare bestämt. Men jag vet inte hur djupt syraetsning går och om samma effekt kan uppnås på det viset eller genom någon annan metod.  

Saken är den att själva tången är helt blank så endera beror det på att man valt att inte ta fram mönstret i damasksmidet i tången utan begränsa det till bladet för ökad kontrast.

Eller så förhåller det sig så att det inte är äkta och man valt att enbart etsa bladet vilket möjligen spar lite tid. Det är mer än jag kan svara på. Någon kunnig läsare kanske kan upplysa mig därom? Jag känner att jag behöver bli skolad inom området. 

Rostig eller ej?

Vad gäller patina och oxidation var det vare sig rost eller fläckar på bladet vid ankomst trots den förmodat långa resan och eventuella mellanlagringstider. Inte heller var det insmetat med motorolja vilket jag på förhand starkt misstänkte kunde vara fallet. Är det uppgivna 1095 som bladet grundas på behöver det visst underhåll som bekant. 

Härdning eller ej?

Och så den sista och springande punkten, kan man göra något med kniven utöver att titta på den?

Den stora frågan kvarstår således och det är huruvida den här kniven är duglig till någonting. Det blir ämnet för nästa kapitel!

Hur den kommer att uppträda beror på tre viktiga faktorer som i sin tur är avhängiga av hur bladet är härdat och anlöpt.

• Hur vass kan eggen bli? Vanligtvis inga större problem i och för sig då även plåt går att slipa till oanade höjder. 

Mer intressant är faktor nummer två

• Hur länge håller eggen? Risken är att det är en bit järn eller möjligen mjukt stål vi har att göra med. Då spelar det mindre roll hur vass det går att få den initialt. 
• För det tredje undras hur materialen uppträder över tid. Kommer benet att torka och orsaka glipor i handtaget eller till och med sprickor kring nitarna? Kommer bladet att rosta och missfärgas? Kommer fodralet att tappa formen?

Vad tycker jag så här långt?

Det här är faktiskt en riktigt snygg kniv, särskilt för att vara så billig. Inga överdrifter, rena linjer och en slående färgkombination med ljust mot mörkt. Annars brukar den här typen av knivar vara försedda med extra allt ungefär som en överarbetad amerikansk bröllopstårta.

Om materialen kan inte sägas så mycket då jag har svårt att verifiera vad som ingår. Som jag skrev i den inledande texten misstror jag inte kamelskånkar som källa till benet i handtaget då det knappast är ett exklusivt material. Egentligen gäller det stålet med då det inte påstås vara något extraordinärt.

Vad gäller bladet får framtiden utvisa om det överhuvudtaget går att använda kniven till annat än att skära kartong med och i så fall en i taget och med kraft.

Kniven ser bra ut. Det som återstår att se om den skär något

Väl mött i Pakistanska äventyr, kapitel III. Då skall det brynas lite, karvas i diverse saker och kånkas omkring på. Kniven skall användas helt enkelt.


/ J - med turban på


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Pakistanska äventyr

Möjligen är rubriken en smula vilseledande då jag i ärlighetens namn inte alls vet om den här kniven är gjord i sagda land. Men sannolikheten är mycket stor med tanke på omständigheterna. 

Det rör sig om ett auktionsfynd. Eller för att vara mer exakt ett potentiellt fynd. Det kan även bli en historia om lurendrejeri eller komma att handla om ett tredje, högst troligt alternativ, nämligen det att man får precis vad man betalar för. 

Det här är precis vad jag tror mig betalat för

Att det handlar om en kniv från österlandet står inte i beskrivningen. Men den är mycket ärlig och som märke anges "no name". Dock står att den är handgjord. Båda de upplysningarna pekar österut, det och priset. I produktbeskrivningen står att läsa att knivarna kan kosta allt mellan 69-149 dollar. Jag betalade 14 Euro.  

Vidare nämns att materialet i bladet är ett damaststål och ingående komponenter preciseras till: 1095 och 15N20. Rostbenäget kan konstateras. Antal lager sägs vara 274. Att det ens omtalas ser jag som ett plus sen kan jag förstås inte veta om det stämmer. 

Skollorna uppges vara kamelben och det tror jag på då det är ett billigt och i stora delar av världen lättåtkomligt naturmaterial. 

Det är ingen design jag känner igen så det rör sig inte om piratkopia

Hela äventyret består i att utforska terra incognita för mig. Hur är egentligen passning och kvalitet på den här kniven? Av bilderna att döma ser de någorlunda ut. Men en bild säger inte bara mer än tusen ord den är lätt att försköna, förfalska och kan bytas ut också. Dessutom är försäljaren noga med att tala om att det inte är exakt kniven på bilden som erhålls eftersom det skulle bli dyrare att fotografera varje kniv enskilt. Så det är högst troligt ett utvalt exemplar som avbildats vilket väcker följande frågor:  

• Är det "äkta" damasksmide eller är det bara etsad stålplåt i bladet? 
• Om den är äkta hur grov är strukturen i bladet?
• Är härdningen ens duglig eller är det en rostig bit järn som anländer? 
• Är den överhuvudtaget slipad och i så fall hur illa?
• Kan jag stoppa ned pekfingret mellan skolla och tånge? 
• Hur ser det medföljande fodralet ut?

Frågorna är många och jag är er svaren skyldig!

/ J - nyfiken