Att tillverka knivfodral, del 4 - Material

I tidigare inlägg har jag behandlat de verktyg som kan tänkas vara aktuella för det här projektet. De kan väl grovt delas in i helt nödvändiga till vilka stållinjal, kniv, lädersyl och nålar räknas. Därutöver tillkommer saker som underlättar arbetet såsom syrännejärn, håltagare, gaffeljärn, markerningshjul och kantskärare. Till den kategorin räknas även saker som en skärmatta och en hemsnickrad syklämma. Sedan tillkommer elementära verktyg som tång och gummiklubba till exempel. Därefter avhandlades själva designstadiet. När det var klart går det även att uppskatta hur mycket material som åtgår vilket för oss in på dagens ämne. 

Först hade jag tänkt att ha det här inlägget som nummer två i serien. Men så insåg jag att det är svårt att bedöma hur mycket material som går åt, särskilt när det gäller läder och tråd, innan man har några mönster att utgå ifrån. Den erfarne kan säkert kasta ett getöga på en ritning och därefter skära ut något på frihand men det gäller knappast mig. Alternativt ha en hel hud eller två hemma att ta av. 

Vaxad tråd, mer vax, färg och lim är saker som behövs

Nu har jag en aning och då vet jag att för att åstadkomma en framsida, en baksida, ett eller möjligen två mellanlägg samt ett hänge behövs i det här fallet ca 1 kvadratfot (ja, läder mäts i det formatet). Det där med ett eller två lager på mitten beror på om vill forma framsidan något och på hur mycket lädret formar sig ändå. Knivarna är nämligen 6 mm tjocka och lädret bara ca 2,3 mm. Det finns även i tre millimeters utförande så för säkerhets skull kompletteras med en bit av den tjockleken också. 

Utöver läder behövs något att fästa ihop det med både temporärt samt permanent. Sedan behövs medel för att behandla både tråd och läder. Tråden tänkte jag i och för sig köpa färdigvaxad. Men utöver verktygen blev det den här listan.

• Läder
• Tråd
• Lim
• Narvfärg
• Nitar
• Vax
• Impregnering (olja?)
• Läderbalsam eller liknande

Läder

Lädret är del ett och förstås det viktigaste. Här finns en lång rad kvaliteér och sorter att utgå ifrån och därmed också prislägen. Jag valde att köpa mitt från Korps.se då jag handlat material till en hemsnickrad strigel därifrån sedan tidigare med goda erfarenheter. Lädret som valdes var faktiskt av 2a sortering för att få ned priset. Om jag fastnar för det här med läderslöjd kan det göras om med bättre kvalitet tänkte jag. Sen köpte jag en mindre bit av bättre sort för tillverkning av ett mindre fodral till andra knivar. Där höftade jag till måtten. Jag valde den här gången att köpa färdigfärgat och huvudbitarna är i mörkt brunt och den mindre mer lyxiga biten är i svart. 

En bit 3mm tjockt läder av 2:a sortering att börja med

Tjockleken är en annan viktig faktor och för det här projektet valdes en kombination av 3 mm och 2,4 mm. Det senare skulle visa sig vara en smula för tunt. Ytterligare en lärdom från projektet. Men just lärdomar återkommer jag till senare. 

Tråd

Vad gäller tråd är alternativen två som jag ser det. Antingen väljs en vaxad lintråd för att få en snygg söm. Sedan kan den förstås köpas ovaxad och så gör man det arbetet själv. Alternativ nummer två som jag tror är bättre i det här fallet är en syntetisk tråd. Det jag läst mig till är att den skall vara starkare även om det i det är fallet mest är ett teoretiskt resonemang då det inte är några stora krafter det handlar om. Men det som lockar är möjligheten att bränna ändarna när man sytt klart. Sedan är priset per meter lägre förstås. 

Lim

Limsortmentet i hemmet inventerades och där konstaterades att trälim, snabblim, klister och epoxy-varianter fanns att tillgå. Dock inget kontaktlim av den typ som behövdes så det införskaffades. Det är bra om det inte är ett lim som fäster omedelbart utan att det finns något lite tid att justera om så behövs tänker jag. Ja, sen skall det förstås vara anpassat för läder. Jag skaffade en tub Pattex. Det finns även i större burkar om så behövs. 

Narvfärg

Tämligen omgående insåg jag att det behövs något att färga kanterna på skinnet med. Efter det att de slipats och inte minst fasats kommer färgen att försvinna där. Det gäller förstås även rännorna för sömmar och dylikt. Av det skälet behövs färg av något slag. Jag valde svart narvsvärta med idén att den går att spä om en ljusare nyans önskas. Annars tänkte jag faktiskt att svarta kanter kunde vara snyggt i kontrast till det mörkbruna. 

Nitar

Nitar visade sig vara något mer komplicerat att få tag i än vad jag trott. Eller rättare sagt de nitar jag ville ha. I det här fallet Chigacoskruv även kallat skruvnit. Orsaken till att jag funderade på den typen var enkla. Dels önskas den hållbarhet som de medför. Men så var det också möjligheten att byta ut hänget om jag inte tycker att det första fungerar för knivkastning. Visst, det går att avlägsna andra nitar med men det är väsentligt mycket krångligare. 

Men i det här fallet behövdes långa rackare kom jag på. Lädret är som sagt 2,3 mm tjockt. Med "enkelt" mellanlägg ger det inalles fyra lager (baksida, mellandel, framsida, hälla) och annars fem lager alternativt ett enkelt men tjockare mellanlägg. Det innebär en tjocklek av 9,2 respektive 11,5 mm. Sedan kan jag förstås hyvla lädret lite tunnare där fästet för nitarna skall vara med den design jag valt. Men de små 6 mm nitar som är vanligast förekommande fungerar inte i vilket fall som helst. Här behövs 8 eller 10 mm längd inbillar jag mig.

Skruvnitar och vanliga om än långa kopparnitar

Till slut beställdes en uppsättning från Altereds slöjd och skinn. De fick även bistå med rejäla kopparnitar. De är främst tänkta till handtag vad det lider. 

Vax

Jag har en bit liggande som egentligen är till för impregnering av Fjällrävens G1000-väv. Det har med framgång även använts till tältsömmar och dylikt så det bör duga till en läderkant på ett knivfodral. Det är där jag ämnar använda det i syfte att skydda lädret mot främst fukt men även för att kanterna skall bli snyggare. 

Impregnering, läderbalsam och liknande

Till sist behövs något att behandla hela fodralet med i syfte att göra det mer tåligt och motståndskraftigt mot väta. På det området får jag inhämta lite mer kunskap inser jag. Jag vet en del om att ta hand om vandrarkängor men det kanske inte är samma sak? Jag vill ju inte mjukgöra knivfodralet utan enbart göra det mer slitstarkt. 

Nu när alla prylar och material är på plats är det dags att skrida till verket. Vi får se om det bara "bidde en tumme" eller om slutresultatet är värt att visa. 

/ J - nybörjarslöjdaren

Att tillverka knivfodral, del 1 - att välja typ och material

Underrubriken skulle kunna vara "en nybörjares väg" (mot läderfetishism?). Därför vill jag innan vi sätter igång betona att jag inte bara är total novis inom området knivfodral utan även vad gäller sömnad. Att sy något, inklusive läder, har inte varit aktuellt sedan slöjden i skolan. Så för mig är ALLT nytt. Till mitt förfogande har jag dock ett antal sömnadskunniga människor i min närhet där min sambo skall framhållas. Hon kan desto mer inom området men inte heller i det fallet har det arbetats frekvent med läder och därtill inget med knivfodral. Det gör dock vägen så mycket mer spännande!

Nu är det inte riktigt vilka knivfodral som helst som skall tillverkas. Det är fodral till kastknivar! Kastknivar för emellertid det goda med sig att de, teoretiskt sett i alla fall, är lättare att göra fodral till då de i allmänhet inte är försedda med tjocka handtag eller gigantiska finger/parerskydd. Dylika detaljer kräver vissa hänsynstaganden och extra applikationer. I gengäld kan man behöva bära fler av dem på samma gång vilket kanske krånglar till saker och ting ändå?

Den här knivtypen levereras nästan alltid utan fodral, åtminstone de bättre knivarna. Anledningen är egentligen enkel. Det är inte knivar man vanligen bär omkring på. Men det finns situationer när det är önskvärt. Dels kan det vara när flera knivset hanteras men framförallt finns det en disciplin inom knivkastning som kräver fodral och det är "fast draw". Därtill kan det vara trevligt att ha något att förvara dem i även om läder kanske inte är helt lämpligt i det fallet. Särskilt inte med tanke på att de flesta fina kastknivar inte är gjorda i rostfritt stål. 

Exempel på ett par fodral som medföljer knivar från Gil Hibben och Spyderco

De olika användningsområdena ställer delvis olika krav på utformning. Det är därför ett par olika typer av slidor/fodral som är aktuella. Förutsatt att det går någorlunda bra så återfinns följande varianter på önskelistan.

• Fodral för snabbdrag. Det medför att det skall kunna bäras vinklat alternativt med "scout carry"-fäste på vänster sida för "cross draw", drag framför kroppen. 
• Fodral för komplett knivset (tre stycken) i olika utförande beroende på knivtyp
• Fodral anpassat för en enstaka kniv

Sedan kan tilläggas att ett fodral för ett set kan se olika ut. Knivarna kan bäras tillsammans i ett stort fack, i separata fack men i samma höjd alternativt i separata fack med olika höjd i syfte att underlätta drag direkt från fodralet. Det är den typen som syns på bilden ovan. De kan i sin tur göras raka eller vinklade efter önskemål. 

Där tänkte jag mig olika utformning beroende på vilken typ av kniv det handlar om helt enkelt. Men det är mer avancerade konstruktioner och skjuts därmed på framtiden. Först måste en smula kunskap erhållas både i form av teori och praktik. 

Eftersom Patriot Dagger som den här kniven kallas är pedagogiskt symmetrisk får den äran att vara först ut som "fodralkandidat"

Inledningsvis tänkte jag mig ett fodral för en av mina Werner Lengmüller Custom Blade Patriot Dagger ämnat för snabbdrag. Fodralet skall i första hand bäras för korsdrag, det vill säga vinklat framåt på vänster sida i mitt fall. En annan lösning är att göra själva upphängningsanordningen avtagbar så att den kan skiftas. Vi får se om min finurlighet räcker till för en sådan lösning. Eventuellt är ett andra fodral av samma typ anpassat för någon av mina "No-spin"-modeller aktuellt. 

Nu när det bestämts vilken typ av fodral det skall arbetas med och för vilken kniv så är materialet förstås viktigt. De främsta är läder och kydex. Möjligen kan man tänka sig en kombination av de två. Men läder är det som är aktuellt den här gången. Andra material som nylon och liknande går bort den här gången. Det är inte bara resultatet som räknas utan även vägen dit. Jag vill ju lära mig något! Fast vid närmare eftertanke går även Kydex bort. Det kräver investeringar som jag inte känner för att göra som pressar och dylikt. Möjligen kan pressmaskin kringgås med finurlighet, plankor, något värmetåligt mjukare men ändå fast material samt skruvtvingar. Men nä, läder får det bli!

I del två i den här serien kommer diverse verktyg som förknippas med läderhantverk att diskuteras. 

J - i planerartagen