Visar inlägg med etikett reversed tanto. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett reversed tanto. Visa alla inlägg

söndag 11 november 2018

Knivrecension QSP Phoenix

-  ytterligare en sympatisk bekantskap

Först ut i serien av knivar från QSP var modellen "Shark" som följdes av en fågel i form av "Parrot". Djurtemat fortsätter med mer fågelanknytning även om den är mer av mytisk karaktär. Vi skall umgås med "Phoenix" ett tag. En kniv som fått sig ett modernt blad av "reversed tanto"-typ. Den har även fått på sig militärens gröna grötrock och en touch av svärta på bladet. Frågan jag ställer mig är om det finns någon aska att resa sig ur och om det är en gyllene fågel vi ser?


QSP QS108B "Phoenix"


Fågel Fenix uppstod ur askan men det behöver den här kniven inte göra. Även de tidigare två knivarna från det här märket har fått godkänt och mer än så. Men det får tillstås att den här kniven är ett steg upp från Parrot. Handtagsmaterialet är detsamma men är i det här fallet väsentligt mer arbetat, bladstålet har fått sig en knuff  "uppåt" i hierarkin och Phoenix har även kullager samt en dekorerad pivotskruv. Den är överlag något mer påkostad helt enkelt även om det fortfarande är en budgetkniv.

Dagens recensionsobjekt - en stabil flipper med ursprung i Kina


 Twitterversion: Phoenix, kanske inte en gyllene fågel men väl en stabil spillkråka



Blad


Reversed tanto, är vad den här bladformen brukar kallas. Ni känner igen den från den mer kända Benchmademodellen 940 till exempel. I princip är det en clippoint där man gjort själva den klippta delen rak och brant. Förutom att det sänker spetsen i relation till handtaget ger det en starkare spets än vad som vanligtvis är fallet med clippoints och det gäller även här. Den starka spetsen återfinns i änden på ett blad som mäter 9,5 cm på längden. Godstjockleken är 3,5 mm och bladet är 2,6 cm högt som mest. 

"Reversed tanto" är en gångbar bladform för de flesta jobb utom de som tarvar rejäl buk 


Stålet är D2 vilket tillsammans med 440C utgör stommen för QSP vad det verkar. De verkar dock ha lyckats med hårdhet och härdning då det håller skärpan väl i det här fallet. Kniven har fått en hög flatslipning som nästan sträcker sig över bladets höjd. Fabrikseggen får godkänt. Vass, jämn och symmetrisk. Men vid framtida slipning kommer jag dra upp primäreggen något. Som vanligt är nämligen kniven aning tjock bakom eggen. Det gör att den här kniven inte skär speciellt bra i papper till exempel.

Med det sagt kan konstateras att den här kniven skär bra i de flesta andra material utom just tunt papper. Kraftigare doningar som wellpapp och kartong däremot tuggar den däremot i sig med lätthet. Något som underlättar när man behöver ta i är bredden på handtaget och det faktum att eggen sträcker sig nästan in till handtaget. Det har man stor nytta av när man skär i trä. Även där fungerar bladet bra. Eggen som inte bet i papper fäster i det fallet betydligt bättre. Någon slöjdkniv är det förstås inte men som grövre EDC är den sympatisk. Det gäller även eftersom näbben på den här fågeln är formidabel. Den starka spetsen penetrerar väl vilket kommer till pass vid allehanda förpackningsmassakrer. 


Bladstålet är D2 och det tenderar att få jack tämligen lätt, det mitt på eggen upptäcktes vid fototillfället


Utseendet har på den här versionen förstärkts med svart beläggning på de flata ytorna. Den kunde jag lika gärna vara utan även om svart faktiskt passar ihop med grönt. Beläggningen är av enklare karaktär och det gör att den känns lite billig. Kniven finns även att få med blad som är helt i satin.


Handtag


En bekväm lagom insutten soffa. Det är intrycket jag får när jag greppar den här kniven. Handtaget fungerar mycket väl i hand och bråkar inte på något vis. Särskilt bekväm är kniven i "sabelgrepp" då tummen finner sig väl tillfreds med sin plats ovanpå kniven. De "jimpings" som finns där får nog mer betraktas som taktila hjälpmedel än greppfrämjande sådana. Även i hammargrepp är kniven bekväm. Möjligen kan clipet kännas något i handen om man greppar kniven riktigt hårt. En väl genomtänkt detalj är att handtaget är långt nog med sina 12,5 cm för att den något spetsiga bakänden inte skall hamna mot handflatan.

Grönt är skönt. Knivens G10-sidor är mycket bekväma


Till komforten bidrar sidorna som är kraftigt välvda. För att göra dem något mer intressanta och öka friktionen har de fått ett mönster av längsgående linjer. Materialet är G10 och kniven kan fås i svart, sandfärgad eller som här grön. 

Ramen kraftig men mycket väl rundad på insidan vilket höjer greppkomforten


Phoenix är en stadig kniv minst sagt. Ramen utmärks av tre saker. För det första den är mycket kraftig med sitt 2 mm gods. För det andra är den kraftigt lättad. Här ha man tagit fram stora släggan eller kanske snarare något cnc-maskin eller laserskärare och gått loss ordentligt. Sen är det ytterligare en detalj som höjer intrycket och det är hur väl rundad den är. Det känns när man släpper låset, när fingrarna glider mot undersidan eller när pekfingret landar på ovansidan efter öppningsrörelsen. Det är en extra viktig detalj när ramen är så här pass tilltagen. Raka kanter må se distinkta ut men är en styggelse i det fallet. 

Som synes är ramen rejält lättad. Andra detaljer värda att notera är kniven fått keramiska lager samt att pivotskruven är 
D-formad. Lätt att justera med andra ord


I ryggen återfinns en "backspacer" som täcker ungefär halva handtagets längd. Det lämnar tillräckligt mycket kvar för att blåsa igenom kniven vid rengöring. Backspacern som likt sidorna är av G10 har fått sig en släng av kugghjulsmönster. 

Akterut återfinns även ett hål för fånglina. Här har det fått en avlång form och därmed införlivats på ett harmoniskt sätt med resten av utseendet. Det är nästan svårt att se det och det uppskattas av undertecknad som inte är någon större anhängare av fånglinor. 


Öppning och lås


Det går att få god fart även på billiga knivar. Det handlar mest om för ändamålet god geometri, ja och så kanske bra kullager förstås. I det här fallet bjuds vi på båda delar. Kullagren är liksom "detent-kulan" av keramiskt material. Phoenix har även fått en stolt fena som sticker ut rätt mycket. Resultatet är hur som haver en flipperkniv som öppnas närmast intuitivt. Öppningen går inte att missa eftersom det inte spelar någon roll ur vilken vinkel du träffar flippern. "Button" och "light switch" fungerar lika bra. Kniven kan vändas upp och ned och sidledes bäst du vill, öppnar gör den ändå. 

Funktionsmässigt är flipperfenan riktigt bra. Som följd av det är den inte fullt lika bra i fickan


Phoenix har även utrustats med ett riktigt stadigt lås. Av den typen som andas "no nonsense", den sorten som jag verkligen uppskattar som lås på en brukskniv. Det betraktas förstås inte som lika exklusivt som sin avlägsna kusin - ramlåset i titan. Men när en linerlock görs så här grov samtidigt som hela låsarmen ligger an mot bladet så är det i princip lika stabilt och du slipper många av de problem som förknippas med den lyxigare släktingen.

Kraftig liner lock som låser effektivt


Låsarmen är liksom resten av ramen 2 mm tjock och gör att kniven låser helt utan glapp eller spel. Det glider heller inte vid negativ belastning på bladet. Möjligen kan lite flex detekteras i kniven som helhet om bladet provoceras riktigt hårt i sidled. Inte glapp men väl att den ger efter en smula, något som dock gäller många knivar med kullager. Jag anser egentligen att de inte hör hemma i knivar bland annat av det skälet. Men det är en annan diskussion. 


Att släppa låsarmen går bra även det tack vare att motstående sida försänkts


Att släppa låset är precis så lätt som det skall vara. Åtkomsten garanteras av att man försänkt motsatt handtagssida och sen har låsarmen fått sig några räfflor för att fingret inte skall halka av. Men de är inte av den typen som äter fingrar till frukost, bra så. Inte heller där några invändningar.


Att bära


Nja, något skall väl en kniv vara lite sämre på. Eller egentligen är inte Phoenix dålig. Den är bara en rätt volumiös kniv utrustad med en flipper helt enkelt. Med det avses att med det ergonomiska handtaget följer vissa nackdelar. En av dem är att det är hela 1,5 cm tjockt. Vikten hålls till någorlunda respektabla 144 g tack vare den lättade insidan och att handtaget är ganska kraftigt välvt. Mindre material som bidrar till totalvikten helt enkelt. Men hur man än vänder och vrider på det så är kniven ingen lättviktare. 


Ett bra clip som blivit ännu bättre om skruvarna försänkts


Sen är Phoenix en flipper och den där jäkla fenan sticker ut. Det går inte att komma ifrån och resultatet blir att du endera får dedikera en ficka enbart till kniven eller låta den skava på annat som finns där. Eller åtminstone möta din hand när den hämtar de nycklar som kniven delar husrum med. Det ligger i flipperns natur och den här är inget undantag.  

Clipet som sådant är bra. Det utmärker sig inte särskilt vare sig i negativ eller positiv bemärkelse. Det finns där och fungerar. Kniven sitter relativt djupt men lite kniv sticker upp för dem som föredrar att ha något extra att greppa i. Då hjälper även skruvhuvudena på motstående sida till att bättra på fästet. Det är skruvarna som håller täckplattan för hålen i handtaget på plats. Clipet kan således byta sida och hålen som finns där är täckta. En lyxig detalj. 


Sammanfattningsvis

QSP är märket som går från klarhet till klarhet. De knivar jag testat från dem så här långt visar inte bara upp god kvalitet utan även sund formgivning. De presenterar enkla, rättframma knivar med god funktion till ett överraskande bra pris. Fortsätter de så här så får de andra kineserna och för den delen märken som Kershaw se upp. Än så långe håller de sig i det lägre prissegmentet. Något jag faktiskt är mycket glad för. Frågan är nämligen om marknaden behöver fler exklusiva "titaniumframelockflippers" som siktar mot toppen. Andra märken från det stora landet i öster som jag prövat på sistone har varit lite väl trendmedvetna och satsat mer på att göra snygga och tidstypiska produkter än på att göra bra knivar. 


Kniven gör inte bort sig på det estetiska planet heller


Phoenix avviker markant från det spåret. Istället erbjuds vi en praktisk kniv i kategorin större EDC-knivar. Den kanske inte bjuder på flärd men istället visas att med ett mycket ergonomiskt handtag, ett enkelt blad och riktigt bra "action" kommer man långt. Särskilt när det som här paras med bra kvalitetskontroll och ett stabilt bygge från början. 

Materialen och konstruktionen är inte extrema på något vis men för ändamålet väl valda och bjuder på; lättad stålram, kullager, flipper, välvda sidor i G10 och D2 som bladstål. En god mix för att ge bra prestanda.  


QSP Phoenix är en utmärkt EDC-kniv i den lite större klassen


slutsatsen blir att Phoenix kanske inte är en gyllene fågel men väl en kniv jag kan rekommendera för den som söker en stabil kniv som tål att användas. Därtill erbjuds de till ett pris som inte kräver att man inte pantsätter huset. Gillar du flipperknivar med omvända tantoblad, köp den!



Länk till tillverkarens produktsida


Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm
Längd hopfälld: 125 mm
Vikt: 144 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: D2
Handtag: G10 på stålram
Lås: liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - fågeltämjare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 13 oktober 2017

Dagens bild nr 124 "Fox-favoriter"


Ni vet, den där staden i Italien. Den med alla knivtillverkarna. Den där de gör...eh, allt med egg. Vad heter den nu igen? Ja, just det Maniago!

Där hittar man de flesta av de stora italienska märkena som exempelvis Antonini, Fantoni, Lionsteel, Viper, Maserin och inte minst Fox!



"Fox Favs" - Favoriter från Fox, här med grunden till en tomatsås


Från Fox Knives kommer de här två skönheterna. Det är deras "W515" överst som är en av Bob Terzuola formgiven kniv. Egentligen är den rätt typisk honom och mycket dramatisk när den får svarta ninjakläder och ett clip. Men i den här versionen är den mer avskalad. Med sidor i trä, ziricote närmare bestämt och försedd med läderfodral istället för clip förvandlas den till något annat. En mer "stillsam" kniv kanske man skulle kunna säga. Elegant och med en storlek som ligger i linje med exempelvis en BM 940 vars blad den här kniven för övrigt påminner om. En slags "reversed tanto" eller en modifierad wharncliffe eller vad man vill kalla dem. "Modifierad" är nog ordet som skall betonas. 

Det gäller också den undre kniven vars blad även det är en smula svårkategoriserat. Den är formgiven av en herre med inriktning på det mer "taktiska" i vanliga fall, Bastien från Bastinelli Knives. Men samma sak här, skollor i samma träslag och även här försedd med ett läderfodral. Lägg därtill att det är en "friction folder" och du har ett styck mycket intressant kniv. 

Den övre räven har jag haft ett tag medan den undre är tämligen ny. Båda kommer att recenseras förstås! Det som kan sägas om dem är att de sticker ut i träsket av titanbaserade kullagerlivsformer som befolkar knivuniversum just nu. 



/ J - gillar särlingar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 18 februari 2016

Dagens bild nr 21


Är man stark måste man vara snäll tror jag att något av barnen citerade ur Bamse för mig någon gång. Det tänker jag på när jag håller Real Steels gigantiska H9 Takin i handen. Den är nämligen stor, stark och bastant. Kniven låser som det så ofta refererade bankvalvet och kniven känns allmänt solid. Kanske inte så konstigt när den väger in på runt hundrasjuttiogram eller så. Som tur var är den tämligen välbalanserad vilket döljer lite av vikten.

Jag föll för det rena linjespelet och bladformen. "Reversed tantos" har fått sina följare. Inte minst tack vare Benchmade 940. En i många delar mycket praktisk bladform. En lång lätt svepande egg avslutas med en spets som går att använda. 



"The Gentle Giant"


Kvalitén är anmärkningsvärt god och det verkar som Real Steel lyckas med sin föresats att vara SRMs lyxmärke. Men trots det är kniven inte särskilt dyr. Den fanns inte i Sverige när jag köpte den så det blev från Tyskland och den kostade mig runt en femhundring. För det får du inga extraordinära men synnerligen väl fungerande material: G10-skollor på en stålram och Svenskt stål i bladet - Sandvik 14C28N. Däremot får du bra "F&F" och i det här fallet snygga linjer och icke att förglömma mycket kniv. Synd bara att de skulle kröna det hela med en disk. Jag gillar inte att diska!

Kilopriset är därmed bra. 


/ J - undrar om Bamse är från öster