Recension HX Outdoors Rock Sapphire

 

- En liten kniv med inslag av titan 

Det är aldrig bra när en marknadsföringsavdelning får löpa linan ut vad gäller säljtexter. Då kan resultatet bli som i det här fallet eller vad sägs om formuleringar som "ROCK SAPPHIRE pocket knife embodies the perfect blend of groundbreaking materials and ingenious design".

Det sätter oneklingen ribban högt från start. Vi får se om den här kniven från kinesiska HX Outdoors kan leva upp till de löftena. Är designen så fantastisk som hävdas och är materialen verkligen banbrytande? Det sista är ett rätt starkt påstående. 

HX Outdoors Rock Sapphire

Som det inte räckte med vad som citeras ovan så hävdas även att "This titanium masterpiece ensures that your everyday carry not only evolves but also remains at the forefront of fashion and functionality". Det tycker jag nog är att gå lite långt. Särskilt som det faktiskt inte är riktigt sant. "Fashion" visst, för det handlar mer om tycke och smak och jag tycker faktiskt att delar av den här kniven ser riktigt bra ut. Någon annan kanske till och med anser att den är fantastisk. 

Men att den skulle "utveckla" min EDC-utrustning är tomma ord och "functionality" är även det upp till bevis. Men vi börjar där!

Rock Sapphire bjuder tämligen attraktiva linjer

Kortversion: HX Outdoors Rock Sapphire, troligen den billigaste kniv du kan hitta som innhåller spår av titan. Men i övrigt en godkänd liten kniv som dock säljs med dravel

Blad

Det första jag brukar tala om är bladet men det måste i det här fallet ställas i relation till vad som skrivs om kniven. Det har redan hävdats att materialen är banbrytande och i rubriken angående bladet hävdas på hemsidan att stålet är ett "Superior Blade Material". Alltså, överlägset. Oklart vad men i alla fall i en klass för sig. 

Det är det inte hävdar jag. Det är vanligt D2 eller i det här fallet kanske ett kinesiskt derivat därav. Det betyder ett stål som håller skärpan dugligt, är någorlunda segt och rostar om du inte håller det torrt. Ett typiskt verktygsstål som hittas på en hel del fällknivar. Numera i lite lägre prisklasser kan tilläggas. Det finns nämligen bättre stål för ändamålet. Till och med den här modellen kan fås i ett av dem, nämligen 14C28N som åtminstone är mer rosttrögt. 

I det här fallet uppges hårheten till 58-60HRC vilket kan stämma utifrån hur det håller skärpan.

Drop point-bladet är gjort av D2

Stålet har använts till att göra ett drop point-blad som är 73 mm långt, 3,2 mm tjockt och tämligen högt ställt i relation till längden, 27 mm. 

Bladet har en mycket liten tumramp och en tämligen kraftig falskegg som tunnar ut bladet fram till en mycket effektiv spets. Men mest typiska elementet är den rätt tilltagna  fördjupning som återfinns för att placera ett pekfinger i. 

Finishen är en blank satin och märkningen föredömligt liten. HX Outdoors logotyp hittas på presentationssidan där även ståltyp kan utläsas. På motstående ricasso återfinns vad jag tror är designerns logga. Hur som haver är det några mikroskopiska kinesiska tecken. Sedan har man även plitat ned modellbeteckningen på bladet vilket är helt onödigt. 

Överlag är det ett tilltalande blad att se på. 

Längden på bladet är 73-84 mm beroende på hur det mäts. Eggen är dock endast 60 mm

Vad bättre är att man låtit en rätt hög flatslipning (22mm) tunna ut bladet till 0,3 mm bakom eggen. Det ger en geometri som skär väl i det de flesta material. Det som begränsar det här bladet är inte den biten, tvärtom den här kniven skär väl. Det gäller vare sig du kapar tunnare rep, skär av buntband eller strimlar kartong. Det senare beskriver textförfattaren som "this knife can handle tough tasks like cutting ropes or slicing through cardboard." Intressant med tanke på att det är en av de lättaste uppgifterna en kniv med duglig geometri kan ställas inför så vad "tough" har med saken att göra vet jag inte. 

Värre är det med rep som faktiskt kan vara en utmaning. Särskilt om det är tjockt och kanske lite smutsigt från att ha legat ute ett tag. Det sliter rätt rejält på en egg. 

Men så långt vill jag inte gå med den här kniven av främst ett skäl. Den är för liten! Egglängden är nämligen inte mer än strax över 60 mm. Det ger inte mycket att arbeta med och definitivt inte mycket för att hantera tuffare uppgifter. Snarare är det här bladet en duglig kartongöppnare och en edc-kniv för allehanda små uppgifter som kan vara aktuella. 

Sedan har den en annan rätt kraftig begränsing till knutet till storleken. 

Handtag

Ett "Titanium Masterpiece" utlovades redan från början. Det är kanske att ta i då jag har knivar som kan beskrivas som det där allt utom bladet är gjort i det materialet. Här är det snarast så att det mesta är i stål. Det gäller clip, skruvar, förstås lås och dessutom ramen! Den är dessutom inte lättad utöver de små fönster som gjorts av designskäl. Det är den en millimeter tjocka stålramen som står för det mesta av vikten. 

Handtaget är välformat men i mitt fall för litet

Det som faktiskt är i titan är skollorna. Förutom nämnda urfräsningar så har de fått två olika mönster där ett antyder ett bolster och det andra mönstret utöver det visuella även ger lite fäste. Handtagssidorna är skruvade i en enda fästpunkt i bakdelen av handtaget tillsammans med den justerbara pivotskruven. Den bakre skruven utgör dessutom den tredje skruven som håller clipet på plats. De skruvarna är T6or och pivotskruven T8. Den senare är D-formad vilket är bra då det förhindrar att skruven spinner när den skall spännas. 

Ramen är av stål och utanpå den hittas handagssidor i titan

Det bör påpekas att skall du ta isär kniven så hoppar den mycket lilla fjäder som håller låsbulten på plats ur. Det gäller nästan alla knivar med den här typen av lås kan tilläggas. 

För mig är det här en trefingers-kniv förutom om man använder den fördjupning som finns i bladet

Handtaget följer en rätt konsekvent designlinje med en främre del som tillsammans med flipperfenan utgör ett fingerskydd, en mindre fördjupning för pekfingret och sedan är handtaget tämligen rakt sånär som på en liten utbuktning baktill. Ett på pappret välformat handtag om det nu inte vore för litet!

För mig är det här en trefingerskniv, i bästa fall tre och ett halvt finger i hammargrepp. På så här små knivar är det inte en brilliant idé att ha en så svängd främre del av handtaget och en flipperfena. Det stjäl utrymme. Det som återstår att greppa kring på den här kniven är ca 75 mm. Det räcker inte till de flesta händer om de inte är mycket små. 

Det gör att det inte går att ta i alls med Rock Sapphire. Det var det jag antydde ovan när jag skrev att det fanns en kraftig begränsning till följd av storleken. För skall jag få plats måste jag använda det choil som finns men då i ett sabelgrepp varpå det mesta av kraften försvinner ändå. Därtill hamnar mitt pefinger i nästan direkt kontakt med eggen vilket aldrig känns helt bekvämt. För någon med små händer kan jag dock tänka mig att det greppet kan fungera bra. 

Bekvämast är Rock Sapphire i ett vanligt sabelgrepp då den mjukt rundade bakänden smiter in i handflatan och lillfingret hamnar bakom kniven och de tre övriga får ett bra grepp samtidigt som tummen hittar sin plats på ovansidan på bladet. Där finns några få räfflor för bättre fäste med de är mer av indexerande karaktär än effektiva. Dessutom smiter clipet undan och därför är det är mitt favoritgrepp med den här kniven. 

Öppning och lås

Rock Sapphire är främst en flipperöppnad kniv. Som sådan fungerar den väl. Flipperfenan är för knivens storlek relativt hög vilket ger god hävstång. Sedan har man smugit in en fin detalj i designen, ett litet landningsområde för pekfingret. Något som alltid är uppskattat. 

Flipperfenan är relativt hög givet storleken på kniven och den fungerar mycket bra

Flipperfenan går både att dra bakåt och trycka nedåt beroende på preferens. Den är också försedd med mönster så man inte halkar av så lätt. Farten som åstadkoms är fullt godkänd. HX Outdoors har med hjälp av låset åstadkommit ett tämligen vältrimmat motstånd. Något som inte är helt lätt att göra med den här typen av lås. Fullt godkänt på den punkten med andra ord. 

Låset är ett button lock och inget annat och därtill ett rätt bra sådant

Vilket osökt för oss in på den största blundern i hela presentationstexten på hemsidan. Där hävdas i skrivande stund att den här kniven har en liner lock och sedan följer en text om hur förträffliga sådana är.*

Som alla initierade kan se och som jag kan försäkra har Rock Sapphire ett button lock ibland även kallat plunge lock och inget annat. Det består av en knapp som förflyttar en assymetrisk låsbult i sidled. Den hålls på plats av ovan nämnda lilla spiralfjäder som döljs inuti knappen.  

Just det här exemplaret är väl utfört. Det är lätt att komma åt och släppa samtidigt som knappen inte sticker ut för mycket. Det senare är viktigt för att kniven inte skall öppnas ofrivilligt i fickan. Därutöver hålls bladet på plats utan glapp.

Dock knakar den lilla fjädern ibland. Troligen för att den ligger an direkt  mot insidan på titanskollan. Lite fett och användning tog bort det mesta av ljudet. 

    

Att bära

Rock Sapphire är en liten kniv så den borde vara smidig i en ficka. Det är den, fast bara nästan. Yttermåtten skvallrar inte om en kniv som orsakar problem även om höjden på 35 mm inklusive flipperfena är rätt mycket för en kniv som bara har 60 mm tillgänglig egg. 

Kniven är också rätt knubbig, på hemsidan skriver de att den är 11 mm bred i verkligheten är den 12,2 mm. 

Clipet tillhör inte en av mina favoriter. Dessutom är det placerat så att det förstör det dekorelement som de frästa hålen utgör

Sedan känns den här kniven tung för sin storlek. Det var bland det första jag tänkte på. Särskilt som ordet "titan" används som mantra och därför dröjde sig kvar i bakhuvudet. På pappret väger den in under den magiska 100 grams-gränsen med sina 98 g. 

Eller gör den det? Jag vägde den förstås och de facto vikten är 117 g vilket i procent är förbaskat mycket mer. Men det förklarade min känsla. 

Rampen är på tok för liten för att fungera smidigt

Sedan förstörs bärupplevelsen av ett rent ut sagt dåligt clip. Det är ett enkelt böjt stålclip och spänsten är god, kanske lite för god. Det vill säga den är mycket svår att få över en byxkant. Särskilt som rampen är på tok för liten och utrymmet under är snålt tilltaget. Men lyckas man få den lilla rampen över kanten på fickan glider den lätt på plats tack vare den släta ytan under. 

Rock Sapphire är rätt knubbig i fickan och en hel del av handtaget är synligt

Clipet kan avlägsnas men inte flyttas på då det troligen av kostnadsskäl inte gjorts några hål på andra sidan. 

Sammanfattningsvis

Tyvärr kan jag inte bortse från allt kvalificerat skitsnack som återfinns på hemsidan. Jag är recensent och inte försäljare även om jag vid något tillfälle i livet jobbat som sådan. Det gör att jag enkelt kan se igenom en dimridå av tomma floskler. 

Jag kan bara konstatera att man skall akta sig för att hävda "genialisk" design när man valt ett clip som inte ens passar modellen utan tvärtom förstör delar av de linjer formgivaren försökt få fram. Jag tänker på hur hålet i clipet inte alls matchar de i handtaget. Men för all del, knivens grundform är inte oäven. 

Om det vore det enda som inte var bra skulle jag låtit det passera. 

Rock Sapphire är en rätt duglig EDC-kniv givet prisbilden

Om D2 som stål kan man hävda mycket men i vilket fall som helst är det allt annat än extraordinärt. Det är tvärtom helt ordinärt vilket betyder dugligt och geometrin får till och med ett plus. Här skymmer bara säljtexten verkligheten. Istället för guld och gröna skogar får du faktiskt ett bra blad. Gott så!   

Sedan finns en del tecken på att det här är en budgetkniv. Det mest uppenbara är förstås att man skanderar "titan" när det endast utgör en liten del av kniven. Andra tecken är att passningen inte är den bästa, det är höjdskillnad på ram och sidor exempelvis. Dessutom är innerkanten på ramen inte slipade och den  högra sidan på mitt exemplar är närmast vass. 

Värre är att man inte talar sanning om bladlängden på hemsidan. Den uppges där till 60 mm (även om man även uppger 2,8" vilket är 71 mm) både under specifikationer och i löptext vilket gör att det inte bara är ett misstag på ett ställe. Men det är under tre tum vilket är en begränsning många jurisdiktioner har runt om i världen vilket troligen är skälet till att det uppgetts. Men bladet är i verkligheten 73-87 mm långt beroende på hur man mäter. Längst fram på handtaget eller  i underkant av handtaget till spetsen av bladet. Det är inte det enda som är fel dessvärre. 

Kniven är tjockare än vad som uppges och vikten stämmer inte heller då de 117 grammen mina två hushållsvågar uppger är rätt långt från uppgivna 98 g. Tyvärr är det inte ett räknefel då HX Outdoors även uppger vikten till 3,46oz vilket blir 97g. Det hade varit bra men den faktiska vikten imponerar inte för en så här liten kniv.  

Allra mest komiskt blir det emellertid när säljtextförfattaren glatt ger sig in i förklarar hur fantastiskt ett liner lock är då kniven inte är utrustad med ett sådant. Det avslöjar att den eller de som faktiskt ritat den här kniven inte har med resten att göra. 

HX Outdoors Rock Sapphire på en tidig vårutflykt

Så slutsatsen blir att man får bortse från allt som skrivs om kniven på hemsidan då det inte stämmer. Där finns allt från överdrifter, via fel mått och vikt till rena faktafel. Det ger ett smått komiskt intryck och ter sig inte särskilt seriöst. Har ingen korrekturläst det man faktiskt skriver?

Struntar man i allt som står skrivet så återstår en liten med betoning på liten EDC-kniv som är tämligen användbar med ett godkänt lås, en kvick och bra flipperfena och ett i mitt tycke rätt tilltalande yttre. Dessutom är bladgeometrin god vilket gör att Rock Sapphire skär bra. Till det kommer att den faktiskt kan vara en av de billigaste på marknaden med en handtag som i alla fall delvis är gjort i titan. Riktpriset på hemsidan är 287 kr. 

HX Outdoors

Specifikation:

Längd utfälld: 170 mm

Längd hopfälld: 98 mm

Vikt: 117 g (vägd av mig, uppgiven vikt 98g)

Bladlängd: 73 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: D2

Handtag: Titansidor på stålram

Lås: Button lock

Producerad av: HX Outdoorsco, tillverkad i Kina

/ J - funderar på att bli textgranskare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

* "Reliable Liner Lock Mechanism

A liner lock system provides secure blade deployment and easy closing when not in use. This feature makes the knife safer and more convenient compared to traditional folding knives. Because of its simplicity and effectiveness, the liner lock has become a favorite among outdoor enthusiasts. But remember, always store your Pocket Knife in a safe place to protect others from accidental injury."

Ny kniv - Two Sun TS492

Somliga knivar ser bra ut på bilder. TS492 från Two Sun är en sådan. Nu ser den för all del rätt ok ut även i verkligheten. Som vanligt med knivar från det här märket är precisionen i tillverkningen mycket hög. Ibland är den mer än så. Det är mycket sällan jag köpt något från dem som inte varit bra. 

En kniv som är en orgie i titan och kolfiber

Designer bakom den här kniven kallar sig Utilizator och har gjort ett gott arbete. Sånär som på ett par detaljer kan tilläggas. Kniven är mycket attraktiv på ett halvbrutalt sätt, vilket var det som lockade mig att lägga ett bud på eBay. 

Men handtaget passar inte riktigt mänskliga händer. I alla fall inte dem med vanliga proportioner. Det är för stort, särskilt gäller det fördjupningen för pekfingret. Hur man än greppar kniven blir det bara nästan rätt. Det går att delvis kompensera för det men mer om det vid annat tillfälle. 

Two Sun TS492

Materialen som använts är titan som hittas i både bolster, ram, back-spacern och i clipet. Utanpå det hittas sidor i högklassig kolfiber som satts på plats med mycket hög precision. Hela kniven utstrålar god finish för övrigt. 

Det gäller låset som är ett ramlås eller kanske skall det kallas ett "bolster lock" då inte hela låsarmen är synlig. Även öppningen känns solid. Bladet löper på kullager och kan öppnas både via överdimensionerade tumknoppar som en front flipper. 

Stålet som använts är en sentida klassiker om man kan säga så, det är 14C28N. Inte det lyxigaste men gångbart. Längden på bladet är 94 mm med en tjocklek på 3,7 mm. Knivens totallängd är 219 mm. Med andra ord är den inte helt liten. Särskilt inte som den är 16 mm tjock. 

Det gör att den även känns i en ficka. Särskilt som den väger in på 160 gram. Men överlag är det en sympatisk bekantskap. TS492 känns mycket gedigen och är välbyggd och bjuder på mycket material för pengarna. 

/ J - kisar mot solarna

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - HX Outdoors Rock Sapphire

Ibland hittas nya företag som man inte kände till. Fast i det här fallet måste medges att de hittade mig via mitt Instagramkonto. På den vägen är det.

Märket är HX Outdoors och av hemsidan att döma har de ett tämligen omfattande modellprogram. Jag måste dock erkänna att jag ställde mig en smula frågande till vissa av modellerna utifrån specifikationerna då det t ex finns knivar med inte bara 5Cr utan till och med 3Cr-stål i bladen. Det är inte mycket att skryta om och får mig att fundera kring prioriteringarna. 

Men i sortimentet letade jag upp den här kniven kallad Rock Sapphire som kandidat för en recension. En kniv som i mina ögon har ett riktigt sympatiskt utseende. Lägg därtill en låg prislapp och grunden för en prisvärd kniv finns där.

Den slogan som finns på lådan kan jag skriva under på, att alla förtjänare en exceptionell kniv. Frågan är om den här är det?

Modellbeteckningen är ZD 114-S vilket innebär att handtaget är i titan. Eller inte riktigt. Det innebär att kniven har en enkel stålram men skollor titan för att vara exakt. Det bidrar till en "Symphony in titanium" enligt hemsidan. Skall man vara ärlig är det mest sidorna som är gjorda i det materialet* Inget annat. Kanske inget man skall förvänta sig av en budgetkniv heller men försäljningsjargongen lovar mer. Det är alltid faran när marknadsföringsfolk får tag i produkter de inte vet mycket om. 

Modellen har ett syskon, 113-S, vilket mest innebär en annan bladfinish. Utöver det finns även en kusin som är lite kantigare i uttrycket. 

HX Outdoors Rock Sapphire

Rock Sapphire är en betydligt mindre kniv än vad jag trodde, totalt 170 mm. Av det utgör handtagslängd 97 mm vilket först låter dugligt men sedan upptäcks att flippern/fingerskyddet stjäl en bra bit av det. Det gör att det här inte är en fullstorlekskniv för mig utan en "trefingerskniv" vilket ändrar förutsättningarna för vad den kan användas till. 

Bladet är 60 mm långt med en tjocklek på 3,2 mm vilket är stabilt för en så liten kniv. Materialet som används är D2 vilket är godkänt men ofta har en tendens att rosta. Det återstår att se hur det klarar sig undet kommande förhoppningsvis varma vår- och sommarmånader.

Man skall vara försiktig med termer som "budgetmärke" då det kan ge dåliga konnotationer. Men det är lite av vad det här är. Om inte annat avslöjas det av prislappen då den här kniven kostar kring 284 kr plus frakt i skrivande stund. 

Det återstår emellertid att se om det är ett bra budgetmärke. Det vill säga om man får valuta för de pengar man faktiskt betalar. Det räcker inte med att ha ett lågt pris. Skall något oavsett slag vara värt mödan måste produkterna hålla en viss nivå. 

Mina första intryck av HX Outdoors är att de gör det. Den känns solid och materialen i den här versionen skäms inte för sig. Men det finns detaljer i både design och finish som direkt avslöjar att kniven inte tillhör de högsta nivåerna av knivtillverkning. Särskilt som några element "krockar". 

Men jag tror att det som återstår är bra nog för att jag skall kunna kalla kniven prisvärd. Det återstår dock att se och jag ämnar återkomma till det i en recension framöver.

HX Outdoors

 

/ J - testar nytt

* Jämför exempelvis med Ferramonster Glideman som har skruvar i titan, sidor i titan, lås i titan, back spacer i titan samt clip i titan. Där talar vi både om en symfoni i materialet samt en högre prislapp. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Two Sun TS514

En kniv som syns! Det är väl det enklaste sättet att sammanfatta TS514 från Two Sun Knives. Det är som alla kan se en fällbar dolk och därtill en som har hela bladet dolt i handtaget i hopfällt läge vilket faktiskt gör att man kan göra den tveeggad om man nu känner för det. 

Two Sun TS514

I grundutförande är den dock enkelsidigt slipad. Fabrikseggen får för övrigt godkänt men bara precis. Den är inte helt jämn och motstående sida har en liten "kant" där ryggens kurvatur är inte helt symmetrisk och inte matchar eggen perfekt. Det antyder att det skulle vara en människa inbladad i slipningen av den här kniven. Stålet som använts är för övrigt Sandvik 14C28N. 

Längden på bladet är 90 mm även om informationen säger 85 mm och tjockleken 3,85 mm. Knivens totallängd är 21,5 cm och vikten 155 gram. 

Sedan har vi det som gör att kniven syns förutom den specifika formen. Det här är en kniv med inslag eller snarare intarsia av G10 med "Desert Warrior"-tema. För er som inte vet uppstod det som en slags humoristisk motrörelse till alla knivar som kom i diverse former av ökencamouflage eller "Dessert Warrior" för några år sedan. Alla knivanvändare skulle vara "operators"-någonting. Ett snille kom då på den smarta idén att göra ett kak- eller donuts-tema på en kniv och adderade det här namnet. 

Det här stycket av G10 i handtaget som för övrigt är gjort helt i TC4-titan har faktiskt en funktion också. Det agerar översträckningsskydd för låsarmen. Men färgen, tja den kan man tycka olika om. 

Överlag en välbyggd och lite rolig kniv i samlingen. Är den det mest praktiska som gjorts, näe men det visste jag redan. 

/ J -  säger "bättre en dolk på hyllan än en i ryggen"

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Two Sun TS349

En ny kniv från kinesiska Two Sun har hittat till Sverige. Vägen hit brukar vara lång och krokig men med tanke på de snabba leveranserna och det faktum att man inte längre behöver betala tull för dem (moms betalas vid köpet) gör att jag misstänker att de numera har ett lager i Europa. Det och det faktum att de två sista försändelserna haft avsändaradress i Nederländerna.

Den här kniven har som så många knivar från det här företaget inget egentligt namn utan enbart en beteckning som i det här fallet är TS349. Designern bakom kniven är ett i sammanhanget känt alias i form av "Night Morning Design". Han har formgett många knivar åt Two Sun inkluderande några av de tidigaste jag har. 

Two Sun TS349

Precis som vanligt säger beteckningen inte så mycket om man inte vet vilken version man bjuder på. Just den här kniven likt flera andra finns i flera versioner. Det är inte bara utseendet som skiljer då flera av dem har bolster samt sidor i Micarta utan även materialet i bladet. På de enklare knivarna är det D2-stål som används. 

Det här är lyxversionen och det betyder blad i ett mer exklusivt stål i form av M390 och ett handtag helt gjort i anodiserad titan. Titan hittas i sidorna, back-spacern och clipet. 

En annan sak som kännetecknar den absoluta majoriteten av knivar från Two Sun är att de är synnerligen välbyggda och det gäller den här lilla gynnaren också. Överlag en mycket sympatisk kniv som jag haft ett litet tag vid det här laget kan jag erkänna. De som följer mig på Instagram har sett bilder på den sedan en tid tillbaka.

Om intresse finns kanske jag återkommer med en recension av kniven vid senare tillfälle. 

/ J - satsade på färg

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Ferramonster Glideman

Ferramonster Knife eller FMK är ett relativt nytt märke på marknaden. Eller rättare sagt, de har existerat som OEM-tillverkare sedan 2004 enligt hemsidan men har nu även börjat släppa knivar under eget namn. En väg som numera inte är helt ovanlig när det gäller nya knivmärken. Som företag samlar man på sig kunskaper och erfarenheter på vägen, något man sedan är sugen på att omsätta i egna produkter.

FMK - Ferramonster Knives, en nytt märke

För närvarande har Ferramonster tre modeller tillgängliga på hemsidan. Det är Urban Grip, Aurora Rays och så den här kallad Glideman. Av vad jag förstått är de alla resultat av "in-house"design. Ett antal män och möjligen kvinnor har suttit på sin kammare och snickrat ihop de här skapelserna. De har gjort det med den äran måste tillstås. 

Ferramonster Glideman

Glideman kan för närvarande erhållas i fyra versioner. Materialen är gemensamma med handtag i titan och blad i fint M390-stål. Det som skiljer åt är utseendet på titanet och att en av versionerna kommer med ett svärtat blad för den som föredrar det.

Utöver de materialen hittas inte så många fler i den här kniven. Lite keramik hittas i kullagerkulorna och ytterligare en liten bit stål återfinns i låsarmsförstärkningen. Jag nämner det eftersom Glideman är ovanlig på så vis att inte bara handtagssidorna, clipet och back spacern är gjorda i 6ALV-titan utan att det även gäller skruvarna!

Det är en av flera detaljer som avslöjar att tillverkarna lagt ned tid och möda på sin produkt. Utöver materialet i skruvarna så lyser omsorgen om detaljerna igenom även när det kommer till storleken på dem, de fint arbetade (in)sidorna på handtaget samt att flera av de små "fällor" som finns att gå i som ny tillverkare undvikits. Jag ber att få återkomma till vad jag menar med det vid senare tillfälle. Men jag kan avslöja att det är snyggt gjort. 

Glideman är en mycket välbyggd kniv gjord av enbart toppmaterial

Sammantaget skvallrar de första intrycken om en mycket välbyggd och gedigen liten kniv. Glideman inte bara ser exklusiv ut, den känns så i handen. Det gäller hur kniven känns att öppna och stänga men även av att den känns lätt och välbalanserade men samtidigt stabil. Därtill kan jag avslöja att den är riktigt sympatisk att hålla i trots att jag hyste vissa farhågor därvidlag. 

Men det och mycket mer lär jag få anledning att återkomma till i kommande recension. 

Ferramonster Knives

/ J - testar nyheter

* En kniv som jag spontant känner att jag vill placera i samma fack som exempelvis den Vox-designade MKM Isonzo. Likheterna hittas delvis i materialval men i även i vissa gemensamma detaljer som ett "forward choil" och utformningen av fånglinefästet som inkorporerats i back spacern. Men de är verkligen inte porträttlika och Glideman är större. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Viper Twin

 

-  när lillebror trumfar storebror

Namnet på den här kniven från italienska Viper Knives  kallad Twin är inte taget ur tomma luften. Den kompletterar nämligen en annan kniv med snarlikt utseende som jag recenserat tidigare kallad Turn. De påminner starkt om varandra i utseende men det föreligger också rejäla skillnader. Där en kniv har enhandsöppning och lås är den andra tvåhandsöppnad och är en slip joint. 

Det är också där det intressanta ligger. Det gör den till en "modern traditional" då allt annat är synnerligen tidsenligt. 

Viper Twin

Bakom båda modellerna ligger en av Viper Knives mest anlitade knivmakare/designer Fabricio "Silver" Silvestrelli. 

Det han gjort är att han har tagit en tämligen traditionell typ av kniv men försett den med moderna material. Utseendet förstärks av att kniven har dubbla bolster. Men där äldre knivar ofta har enklare stål och naturmaterial som trä i handtagssidorna så hittas här superstål och andra moderna material. 

I skrivande stund finns kniven i fem olika utföranden. Alla har dubbla bolster men sedan varierar materialen i  handtagssidorna från G10 via Micarta till kolfiber. Stålet är detsamma och kommer från Böhler/Uddeholm.

Twin är en mycket elegant slip joint designad av Silvestrelli

Kortversion: Om du vill undersöka vad en kniv med beteckningen "modern traditional" innebär så är Viper Twin en av de bättre!

Blad

Då vi talar om en modern tolkning av en klassisk kniv så är bladet förstås lätt igenkännbart. Det är en typisk clip point. Fast helt traditionell är den trots allt inte. Förvisso är själva falskeggen på den klippta delen av bladet inte orgiinell men bladet har även fått en smula "harpun"-utseende vilket ger en aning tumramp precis som sin storebror Turn. 

Sedan har Twin en detalj som är rätt typisk för Viper Knives och det är att bladryggen är elegant rundad. Kanske inte nödvändigt men det gör att kniven känns mer arbetad och det är snyggt. 

Ett lika snyggt som effektivt clip point-blad

Bladlängen är 77 mm och höjden stannar som mest på 22,5 mm. Tjockleken på bladet hålls till dugliga 3 mm. Finishen är en excellent utförd satin. På bladets presentationssida kan namnet läsas jämte Vipers logotyp och på ricasson hittas ståltyp.

Materialet är det mycket gångbara M390. Ett av de mest frekvent använda stålen på finare fällknivar de senare åren. Det är måhända inte det bästa stålet i alla kategorier men välbalanserat och både tar en god skärpa och håller den länge. Därtill är det rejält rosttrögt trots övriga goda egenskaper.

Stålet är M390 och det har givits en hög flatslipning från 3 mm tjocklek

Stålet har fått en hög flatslipning och tjockleken bakom eggen är ca 0,3-0,4 mm. Det och det relativt höga bladet ger en kniv som skär bra. Särskilt som fabrikseggen var mycket skarp. Ni vet, som i rakar armhår utan tryck. 

Det ger en mycket bra liten fickkniv som klarar de flesta dagliga uppgifter med glans. Och en hel del andra också för den delen. Den här lilla gynnare är faktiskt inte oäven att tälja med. Så länge det är sker inom rimliga gränser förstås. Begränsningen kommer naturligt av formatet. Det vill säga det är en rätt liten kniv och framförallt saknar den lås och enhandsöppning. 

Avsaknaden av lås gör förstås att man får tänka till när man arbetar med spetsen. Till exempel som jag gör när jag skall punktera plastdunkar för att de inte skall klucka när jag häller ur dem. Det är en förekommande uppgift på mitt arbete. Men där kommer den andra egenheten in. Twin kräver två händer för att öppnas vilket ligger i sakens natur. Det gör den emellertid mindre lämpad för i alla fall mitt arbete då jag ofta håller i det jag vill öpnna med en hand och fäller fram en kniv med den andra. 

Handtag

Likt bladformen är handtagsformen klassisk. Materialen är det emellertid inte. Själva ramen inklusive de massiva bolstren är gjorda i titan. Det gör kniven väsentligt mycket lättare än en gammal Buck 112 till exempel även om själva konstruktionen är snarlik. Den här kniven är dock skruvad och inte nitad.

Den här versionen av kniven har handtagssidor i elfenbens-G10

Det innebär två ramhalvor med massiva bolster i metall. De är sedan ihopskruvade med två stycken skruvar som hittas under handtagssidorna. De i sin tur är fästa med ytterligare två skruvar vardera. Storleken på samtliga är T6. En större T8 hittas i den justerbara pivotskruven.

Skollorna är i det här fallet av G10 och en speciell sådan. Den kallas för "Ivory"/elfenbens-G10. Jag valde dem för att jag är svag för vita ben- och hornhandtag och de här påminner om dylika. Dock med mycket bättre hållbarhet kan väl tilläggas. 

Passformen mellan delarna är synnerligen god. Inga skarvar eller kanter kan kännas, endast övergången från ett material till ett annat. 

I ryggen hittas fjädern som hålla bladet på plats. Som allt annat på knivar från Viper är den mjukt rundad och polerad

Passformen på den här kniven är generellt mycket god

Handtaget är strax under decimetern långt men lite av den längden försvinner vid främre bolstret vad gäller grepp. Det som blir kvar räcker emellertid för att alla fingrar skall få plats. Därtill finns fördjupningar för både pek- och lillfinger. 

Tjockleken på handtaget är 11 mm där det är som bredast. Skollorna är nämligen fint arbetade och välvda. Det gäller både dem och själva titanramen som även den är formad och välslipad på alla håll och kanter. Inga skarpa hörn återfinns på den här kniven hur du än letar. 

Det är precis men ett fyrfingergrepp är möjligt och till och med bekvämt på Twin

Twin fungerar att arbeta med oavsett om du håller den i ett hammargrepp eller med en tumme på bladryggen. Då bolstren inte är särskilt tjocka och därtill rundade går det även utmärkt att smyga fram med en tumme där för detaljarbeten med bladet i nypan. Som sagt, ett litet men effektivt handtag. 

Öppning och lås

När det handlar om Slip joints så talar man om begrepp som "pull" och "walk and talk". Det som avses då är för det första hur väl ryggfjädern håller bladet på plats i stängt läge. Här skulle jag säga 4-5 på en tiogradig skala. Inte så hård att du bryter naglarna men heller inte så lös att bladet riskerar att öppna på något vis. Apropå naglar finns en enkelsidig nagelskåra för att underlätta öppning av kniven. 

Tack och lov behövs inte den utan det går bra att nyp kring det del av bladet som sticker ut och på så sätt få fram bladet. 

Twin är en mycket god representant för sin klass även vad gäller "walk and talk" och har även fått ett halvvägsstopp

Gången i Twin är riktigt sympatisk. Den är mjuk och konsekvent och avbryts bara av det distinkta halvvälgsstopp som agerar säkerhetsfunktion. Den hindrar att bladet under fjäderns kraft slår igen över användarens fingertoppar när kniven fälls ihop.

Slip joint-mekanismen är mycket välgjord och håller bladet i ett relativt gott grepp

I ytterläge stannar kniven med ett förtroendeingivande dovt "smack". Sedan sitter det där så säkert som det gör på en god slip joint-kniv. I sidled finns inget glapp alls. Skulle ett sådant uppstå so mkan  man på en "modern traditional" spänna pivotskruven till skillnad från äldre tiders nitade konstruktioner.

 Övergången mellan ryggfjäder och blad är snyggt utfört med en knapps synbar skarv. Särskilt som den återfinns mitt i en av de fem räfflor som hittas där. 

Att bära

Viper Twin är en liten och smidig kniv. Det avspeglas förstås i hur den känns i en ficka. Vikten är låga 88 gram och längden som tidigare nämnts under en decimeter. Även med läderfodralet på är kniven under 14 mm tjock så inte heller på den ledden uppstår några problem. 

Viper skickar ofta med ett läderfodral till sina slip joints. Så även i detta fall

Själv använder jag faktiskt läderfodralet. Det skyddar såväl skollor som bolster från skav. Det gäller särskilt om man även har något annat än kniven i samma ficka. 

Jag tog bilden för skojs skull - naturligtvis syns inte kniven i fickan

Twin saknar som sagt clip och det för med sig både för- och nackdelar. Att kniven inte är lika lättåtkomlig hamnar förstås på den negativa sidan. I den andra vågskålen kan två saker läggas. En är att en kniv utan clip i nittionio fall av hundra är bekvämare att hålla i och arbeta med. 

Därtill kan adderas att nästan alla knivar blir snyggare utan clip. Någon kanske argumenterar emot men då säger jag bara ord som "symmetri" och att man slipper en typisk "presentations"- respektive baksida på kniven. 

Sammanfattningsvis

Med Twin har Viper tillsammans med Silverstrelli åstadkommit ett riktigt mästerverk. Det är en kniv som är riktigt trevlig att titta på och nästan lika bra att använda. Det enda som håller den tillbaks från ett ännu högre betyg är storleken men å andra sidan så hade den i så fall tillhört en annan klass knivar. 

Här ses Twin sida vid sida med sin storebror Turn som nämndes inledningsvis. Det är en kniv för den som vill ha en större kniv med enhandsöppning och lås

Nu är det en liten fickkniv med allt vad som därtill hör. Och som sådan är den briljant. Handtaget är sympatiskt att hålla i och därtill riktigt bra utfört vad gäller tillverkningskvalitet. Passformen är utmärkt och alla typiska kvalitetsmarkörer finns där. Frånvaron av glapp i bladet, en mjuk gång, ett distinkt halvvägsstopp, centrerat bladspets, mjukt rundade hörn och kanter och inte minst fina övergångar mellan materialen. 

Söker du en liten, snygg och effektiv fickkniv ta en titt på Viper Twin

De går för övrigt inte av för hackor med en ram och bolster i fint bearbetad och formad titan matchat av skollor i elfenbens-G10. Till det ett blad i M390 vilket även det är utmärkt. 

Men bäst är ändå bladets utformning. Superstål i alla ära men det är ändå bladform och framförallat bladprofil som gör en kniv mer eller mindre bra. När det därtill paras med en vass egg blir resultatet så här bra!

Viper Twin, en personlig favorit

Egentligen har jag inga större invändningar mot Viper Twin alls. Skall det sägas något negativt har det mer med knivtypen att göra. Endera gillar du slip joints eller gör du det inte. En del användare av knivar kan heller inte vara utan vissa finesser som de vant sig med som clip och enhandsöppning. Om du tillhör en av dem är det här uppenbarligen inget för dig. Men då kan du alltid välja den större släktingen Turn. 

Men för alla andra är det är en förbaskat bra kniv. Särskilt som jag personligen anser att den är extremt sympatisk att se på. 

Viper Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 176 mm

Längd hopfälld: 99 mm

Vikt: 88 g (vägd av mig, uppgiven vikt 88g)

Bladlängd: 77 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Böhler/Uddehom M390

Handtag: Titanbolster/elfenbens G10

Lås: inget, slip joint

Producerad av: Viper Knives, tillverkad i Italien

/ J - letar dubletter

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre